Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Upsala hospital för Upsala läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke.

1902-05-02 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1902:69, Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande vid Upsala hospital för Upsala läns räkning af en vårdanstalt för sinnessjuke.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

1

N:o 69.

Ank. till Riksd. kansli den 2 maj 1902, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Majds proposition angående

godkännande af uppgjordt förslag i fråga om uppförande

vid Upsala hospital för Upsala läns räkning

af en vårdanstalt för sinnessjuke.

(2:a U. A.)

Uti en till Riksdagen afliden, den 21 nästlidne mars dagtecknad

proposition (n:o 69) har Kongl. Maj:t, sedan, på sätt utdrag

af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för nämnda dag utvisade,

Upsala läns landsting genom sin förvaltningsnämnd hos Kongl. Maj:t

anhållit om tillstånd att på vissa vilkor å Upsala hospitals område

låta uppföra och begagna en för sinnessjuke inom länet af sedd upptagningsanstalt,

bestående af två särskilda paviljonger, en för manliga

och en för qvinliga patienter med högst tolf platser i hvardera,

samt medicinalstyrelsen uppgjort förslag till de närmare vilkor och

bestämmelser, som för det ifrågasatta medgifvandet synts böra uppställas,

föreslagit Riksdagen att för sin del medgifva, att uti förevarande

ämne aftal af innehåll statsrådsprotokollet utvisade finge

mellan staten och Upsala läns landsting träffas.

Enligt statsrådsprotokollet har departementschefen vid föredragning

af detta ärende anfört följande.

»Sedan Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande i Upsala län

till länets år 1900 församlade landsting gjort framställning om inrättande

af en upptagningsanstalt för sinnessjuke från länet, tillsattes

med anledning deraf utaf landstinget en komité för frågans utredning.

Efter det denna komité afgifvit sitt utlåtande, företogs frågan

till behandling af 1901 års landsting, och har derefter uti en till

Eders Kongl. Maj:t stäld, af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande

med underdånig skrifvelse den 14 november 1901 öfverlemnad

Bill. till Riksd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 46 Raft. (N:o 69.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

skrift landstingets förvaltningsnämnd, jemlikt nämnden af landstinget

lemnadt uppdrag, i underdånighet anhållit, att det måtte medgifvas

landstinget att på samma vilkor, som genom nådiga bref ven den 12

juni 1891 och den 29 maj 1896 för motsvarande fall stadgats för

Malmöhus läns och Yerinlands läns landsting, hvilka vilkor Upsala

läns landsting för sin del förklarat sig godkänna, få å Upsala hospitals

område låta uppföra och begagna eu för sinnessjuke inom länet

afsedd upptagningsanstalt, bestående af två särskilda paviljonger,

en för manliga och en för qvinliga patienter med högst tolf platser

i hvardera.

Genom nådig remiss anbefald att öfver denna underdåniga

framställning afgifva underdånigt utlåtande, infordrade medicinalstyrelsen

direktionens för Upsala hospital och asyl yttrande i ärendet,

hvarvid styrelsen, med kännedom om den stora bristen på öfvervakningsplatser

å hospitalets qvinnoafdelning, under det att å mansafdelningen

antalet dylika platser vore fullt tillräckligt, anmodat

direktionen att jemväl taga i öfvervägande, huruvida icke både hospitalets

och landstingets intresse skulle bättre tillgodoses derigenom,

att hela antalet ifrågasatta nya sjukplatser förlädes i en och samma

byggnad och toges i anspråk uteslutande för qvinnoafdelningen,

utan att genom denna anordning någon rubbning skulle ske i landstingets

plan att få disponera tolf platser å qvinnoafdelningen och

tolf platser å mansafdelningen, hvarest endast den förändringen

skulle komma att inträda, att de af staten disponerade platserna

minskades med tolf.

Direktionen anförde med anledning häraf, att i anseende till

den brist på öfvervakningsplatser, som onekligen förefunnes å hospitalets

qvinnoafdelning, medan å mansafdelningen de nuvarande öfver - vakningsplatserna vore för behofvet fullt tillräckliga, skulle den af

medicinalstyrelsen ifrågasatta anordningen otvifvelaktigt lända hospitalet

till båtnad, men att anordningen på samma gång skulle inverka

menligt för länet, väl ej omedelbart men medelbart, derigenom

att de af staten disponerade platserna å hospitalet minskades med

tolf, en minskning, som i sin ordning måste åtminstone i någon

mån fördröja intagandet af manliga patienter å hospitalet, till följd

hvaraf de manliga patienterna från länet skulle komma att få vänta

på plats längre än eljest vore behöfligt. Efter många års underhandlingar

hade landstinget omsider fattat nu föreliggande beslut

och derigenom visat sig beredvilligt att afhjelpa ett missförhållande,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

3

It vilket på senare tiden känts olidligt. Om nu ändring af beslutet

i den af styrelsen angifna syftning skulle ifrågasättas, skulle ärendets

afgörande blifva fördröj dt ytterligare minst ett år, under hvilken

tid det olidliga tillståndet" alltså körnare att fortfara. Dessutom

skulle lätt kunna inträffa, att landstinget, med frånträdande af sitt

beslut, skulle förlägga upptagningsanstalten utom hospitalet till skada

för upptagningsanstalten och vården af patienter, som deri intoges,

ja, till skada i viss mån äfven för hospitalet. Direktionen ansåge

sig på grund deraf böra på det ifrigaste afråda, att ändring af landstingets

beslut ifrågasattes, synnerligast som landstinget för sin del

godkänt alla de vilkor, h vilka tillförne i liknande fall blifvit uppstäda,

och några nya vilkor derutöfver från hospitalets sida icke

syntes direktionen erforderliga.

Ofverläkaren vid Upsala hospital och asyl e. o. professorn

O. T. Nerander hade till direktionens protokoll afgifvit särskild!

yttrande, deri ofverläkaren framhöll, att en ändring i landstingets

beslut beträffande uppförande af två särskilda paviljonger, en för

hvardera könet å högst 12 platser i syfte att landstingets upptagningsafdelning

i stället skulle förläggas i en och samma byggnad

med högst 24 platser, som skulle användas enbart för qvinnor, mot

det att landstinget, detta oaktadt, förfogade öfver 12 platser för män

och 12 platser för qvinnor, skulle, äfven om detta sistnämnda förslag

innebure fördel i afseende å reorganisationen af hospitalets

qvinnoafdelning, ej vara tillrådlig, enär följden kunde blifva, att

frågan i sin helhet ytterligare uppskötes eller möjligen komme att

lösas på ett sätt, som för sinnessjukvården ej blefve förmånligt.

För egen del anförde medicinalstyrelsen uti underdånigt utlåtande

den 5 nästlidne februari följande.

Underdåniga framställningar, liknande den ifrågavarande, hade

förut blifvit bifallna och överenskommelser i anledning deraf faststälda

mellan staten å ena sidan och följande landsting å den andra,

nemligen: Malmöhus läns angående upptagningsanstalt vid Lunds

hospital enligt nådiga bref af den 12 juni 1891 och den 19 maj 1893,

Vermlands läns angående dylik anstalt vid Kristinehamns hospital

enligt nådigt bref den 29 maj 1896 och Vesternorrlands läns angående

liknande anstalt vid Hernösands hospital enligt nådigt bref den 19

maj 1899. Af dessa vore den sistnämnda anstalten under uppförande,

men de två förstnämnda anstalterna hade varit i bruk under några

år. Erfarenheten af detta slags aftal mellan stat och landsting hade

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

sålunda vunnits, och några olägenheter hade deraf ej förmärkts.

Upptagningsanstalterna funktionerade väl och vore till gagn för

hospitalen genom det tillfälle de lemnade till uppförande af väl

inredda öfvervakningsafdelningar, hvilket äfven, derest nådigt tillstånd

lemnades Upsala läns landsting att på samma vilkor som förut

nämnda län utföra den ifrågasatta upptagningsanstalten skulle beträffande

densamma blifva händelsen. Upptagningsanstalterna afsåge

att mottaga sådana sinnessjuke, som omförmäldes i § 46 af nådiga

stadgan angående sinnessjuke den 14 juni 1901, och då det ofta

hände, att plats å hospital ej omedelbart kunde en sjuk beredas,

vore det högeligen af behofvet påkalladt, att Upsala läns landsting

vidtoge lämpliga åtgärder för provisorisk vård af sinnessjuke, desto

mer som detta län icke hade någon anstalt för sinnnessjuke vid sina

lasarett. Uppförandet af landstingens sinnessjukanstalter å statens

anstalters område på de vilkor, som förut blifvit. af Eders Kong!

Maj:t föreskrifna och af landsting antagna, hade i icke obetydlig grad

gagnat sinnessjukvården: de sjuke kunde nemligen från början föras

till den anstalt, der de skulle erhålla slutlig vård, och sluppe en på

dem mycket ofta menligt inverkande förflyttning till annan anstalt;

de komme under vård af mera specielt utbildade läkare och skötarepersonal;

hvarjemte eu större för sinnessjuk vård inrättad anstalt

erbjöde en mängd för de sjukes kurerande och vård lämpade anordningar,

hvilka ej kunde finnas å ett lasarett, der afdelningeu för

sinnessjuke blefve endast ett bihang.

Styrelsens ofvan nämnda förslag, att hela antalet ifrågasatta nya

sjukplatser skulle förläggas i en och samma byggnad och tagas i anspråk

uteslutande af qvinnoafdelningen, syntes styrelsen innebära så

störa fördelar, att det icke helt och hållet borde öfvergifvas. Med

det jemförelsevis goda utrymme, som funnes å mansafdelningen vid

Upsala hospital, hade det varit möjligt att der anordna lämpliga och

tillräckligt många öfvervakningsaf delningar, hvilket deremot icke varit

fallet å qvinnoafdelningen, hvilken afdelning vore inrymd uti en

mycket äldre byggnad. Mansafdelningen hyste också betydligt flere

patienter än qvinnoafdelningen, så att ett lämpligare förhållande

mellan platser å mans- och qvinnoafdelningen skulle erhållas genom

förslagets realiserande. Anstaltens öfverläkare hade ock framhållit,

att det nämnda »förslaget innebär en fördel i afseende å reorganisationen

af hospitalets qvinnoafdelning». Den af direktionen framhållna

olägenheten för länet utaf den af medicinalstyrelsen föreslagna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

5

anordningen, eller att statens egna platser för sinnessjuke män på

Upsala hospital skulle minskas med tolf, skulle tydligen uppvägas

deraf, att qvinnoplatserna i stället ökades med tolf, och kunde icke

blifva för länet i nämnvärd mån känbar, alldenstund den nya

asylen vid Restad gifvetvis skulle minska tillförseln till Upsala

hospital af patienter från en del andra län; och landstinget skulle

ju i alla händelser hafva frihet att belägga sina tolf platser för

hvartdera könet. Vigtigare syntes den erinran från direktionens

sida vara, att en bestämd fordran på den af styrelsen föreslagna

anordningens genomförande kunde föranleda uppskof med förverkligandet

eller upphäfvande af landstingets redan fattade beslut att

låta uppföra den så väl behöfliga anstalten. Medicinalstyrelsen ville

af denna anledning icke fasthålla sitt förslag såsom ett oeftergifligt

vilkor för det begärda medgifvandet att få anlägga länspaviljongen

på statens område. Men då styrelsen äfven trodde, att landstinget

skulle erhålla fördelen af mindre byggnadskostnader och deri hafva

ett kraftigt skäl att ingå på en modifikation af sitt beslut, när

byggnadsritningar och kostnadsberäkningar skulle vid landstingets

nästa sammanträde pröfvas, så hemstälde styrelsen, att Eders Kongl.

Maj:t täcktes på det sätt bifalla den underdåniga framställningen,

att det måtte stå landstinget fritt att uppföra antingen en byggnad

för 24 sjuke eller två byggnader, hvardera för 12 sjuke.

Då den olikheten — anförde medicinalstyrelsen vidare —

med afseende å förvaltningen af Upsala akademiska sjukhus och

lasarett i jemförelse med förvaltningen inom ådra lasarett förefunnes,

att läsår ettsdirektionen i Upsala endast disponerade ett

visst antal sjukplatser å akademiska sjukhuset, och då läkarne

vid akademiska sjukhuset ej vore att anse såsom landstingets tjensteeller

förtroendemän, syntes det styrelsen lämpligast att åt läkareledamoten

i den af landstinget tillsatta lasarettsdirektionen uppdraga

remitterandet till anstalten af de sjuke.

I öfrigt hade styrelsen ingen anledning att föreslå någon

ändring uti de bestämmelser, hvilka i föregående liknande fall,

nemligen för Malmöhus, Vermlands och Vesternorrlands län, af

Eders Kongl. Maj:t godkänts och som nu också vunnit bifall af

Upsala läns landsting. *

Medicinalstyrelse* tillstyrkte sålunda nådigt bifall till den af

Upsala läns landsting gjorda framställningen på följande vilkor:

opaginerad Kontrollera mot PDF

(>

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

att för mottagande af sinnessjuke från Upsala län i sådana

fall, som omförmäldes i § 46 af stadgan angående sinnessjuke den

14 juni 1901, länets landsting berättigades att å staten tillhörigt

område vid Upsala hospital och på plats, som af medicinalstyrelsen

bestämdes, samt i enlighet med af styrelsen godkänd ritning, uppföra

antingen eu byggnad för 24 sinnessjuke eller två byggnader,

en för 12 sjuke af hvartdera könet;

att landstinget vidkändes kostnaden ej mindre för byggnadens

eller byggnadernas uppförande med dithörande stadig grundläggning,

promenadgårdar, värmeapparater och vattenledningsrör, än äfven

för all annan fast inredning in. m., som erfordrades för byggnadens

eller byggnadernas begagnande, samt att landstinget för framtiden bestrede

underhållskostnaden derför;

att staten anskaffade och underhölle all den lösa utredningen

samt ombesörjde och bekostade allt hvad för de sjukes vård i öfrigt

erfordrades;

att landstingets anstalt införlifvades med hospitalets öfriga

för sjukvården afsedda afdelningar, samt att hospitalets styrelse berättigades

att fritt förfoga öfver den nya anstalten och använda

densamma såsom en upptagningsanstalt för nyligen insjuknade, utan

afseende på om dessa tillhörde Upsala eller något annat län; dock

med vilkor, att för sinnessjuke i de fall, som omförmäldes i § 46 af

stadgan angående sinnessjuke den 14 juni 1901, tjugufyra platser,

tolf för män och tolf för qvinnor, alltid och utan invändning funnes

disponibla till upptagning endast för sjuke från Upsala län, och att

en fullgod vård desse bereddes;

att granskning af ansökningshandlingar om tillfällig hospitalsvård

åt deraf i behof varande sinnessjuke från Upsala län skedde

1 den ordning, att ifrågavarande patienter af läkareledamoten i

lasarettsdirektionen i Upsala remitterades till länsafdelningen på

Upsala hospital för att .der vårdas, till dess för deras hospitalsvård

föreskrifna intyg och ansvarsförbindelser genom nämnda lasarettsdirektions

försorg anskaffats, hvarefter desse sjuke, såvidt de pröfvades

vara till hospitalvård berättigade, borde vinna inträda å

hospital i alldeles samma ordning som andra sinnesjuke och utan

något som helst företräde för dem såsom tillhörande Upsala län;

att för hvarje patient erlades afgift <feill staten, hvilken afgift

för de första fem åren efter det anstalten tagits i bruk utginge med

2 kronor SO öre för dag och derefter för fem år i sänder bestämdes

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

7

af Eders Kongl. Maj:t på medicinalstyrelsens förslag och efter

landstingets hörande;

att afgiften betalades qvartalsvis af lasarettsdirektionen

i Upsala;

att emellertid ett minimibelopp af tre tusen kronor för hvarje

år skulle i patientafgifter till staten utgöras;

att, så snart någon å anstalten intagen sinnessjuk derifrån

utskrefves eller blefve å hospital eller asyl intagen, landstingets betalningsskyldighet

för samma patient upphörde, hvarför underrättelse

derom genom hospitalets syssloman utan dröjsmål borde lemnas

lasarettsdirektionen med uppgift tillika om den tid, hvarunder

patienten varit å anstalten vårdad; samt

att staten och landstinget förbehölls ömsesidig rätt till uppsägning

af öfverenskommelsen, att upphöra två år efter uppsägningen,

med skyldighet för staten att ersätta landstinget kostnaden för

byggnaden eller byggnaderna, derest uppsägning skedde af staten,

med det belopp, som bestämdes af fem gode män, af hvilka staten

och landstinget utsåge två hvardera och de sålunda valde den femte,

dock att värdet icke finge öfverstiga verkliga kostnaden för byggnadens

uppförande, samt, derest uppsägningen skedde af landstinget,

med två tredjelar af det på förenämnda sätt bestämda värde.

Det förhållande, att Upsala läns landsting ej ännu yttrat sig

öfver medicinalstyrelsens ifrågavarande förslag till öfverenskommelse

mellan staten och landstinget, i hvad detta förslag afviker från det

af 1901 års landsting framstälda, anser jag ej böra utgöra hinder

för frågans framläggande redan för innevarande års Riksdag, då

anordnandet inom länet af en upptagningsanstalt för sinnessjuke

redan länge varit af största behofvet påkalladt och vidare uppskof

med frågans afgörande derför skulle medföra ytterligare olägenheter;

utan synes i stället, i enlighet med medicinalstyrelsens hemställan,

det böra lemnas härnäst sammanträdande landsting öppet att besluta

uppförande af antingen en byggnad för 24 qvinliga patienter eller

två byggnader, den ena för män och den andra för qvinnor samt

hvardera för 12 patienter.

Medicinalstyrelsens förslag att åt läkareledamoten i den af

landstinget tillsatta lasarettsdirektionen i Upsala uppdraga remitterandet

af de sjuke till anstalten synes mig äfven lämpligt med

hänsyn till de särskilda förhållandena vid Upsala akademiska sjuk

hus och lasarett, hvarför denna ändring i de af landstinget antagna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

vilkor för ifrågavarande öfverenskommelse med staten torde böra

vinna landstingets godkännande.

I öfrig! är ifrågavarande af medicinalstyrelsen uppgjorda förslag

affattadt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de förslag till

liknande uppgörelser mellan staten samt Malmöhus läns landsting

år 1891, Vermlands läns landsting år 1896 och Versternorrlands

läns landsting år 1899, livilka förslag blifvit af såväl Riksdagen

som Eders Kong! Maj:t godkända. Det i alla dessa förslag

förekommande uttryck, att landstingets betalningsskyldighet för

patient, som från lasarett till anstalten remitterats, upphör, då patienten

intages å hospital eller asyl, afser naturligtvis här det fall, att

patienten, efter i stadgad ordning vunnen behörighet till vård å

hospital eller asyl, derstädes erhåller sådan, men åsyftar deremot icke

den händelse, att någon till anstalten hörande patient, innanbehörighet

till vård såsom hospitals- eller asylpatient i vederbörlig ordning

ernåtts, i stället för att vårdas i anstalten, inlägges å hospitalet.

Då väsentliga fördelar skulle genom det nu föreliggande förslagets

antagande och utförande vinnas närmast för vården af de i

§ 46 af ofvan omförmälda stadga afsedda sinnessjuke, nemligen sådana,

som äro i trängande behof af vård å hospital, men för hvilka

plats derstädes icke kan beredas, och då vilkoren i förslaget synas

mig affattade med behörigt afseende å såväl statens'' som länets intressen,

hemställer jag i underdånighet, det Eders Kong!. Maj:t

täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen att för sin del medgifva,

att i förevarande ämne aftal af angifvet innehåll må mellan

staten och Upsala läns landsting träffas.»

I anledning af förslaget till fastställande af afgift för upptagningsanstaltens

patienter anser sig utskottet böra erinra, hurusom

Riksdagens Andra Kammare, i anledning af väckt motion, den 16

nästlidne april för sin del beslutit, att Riksdagen skulle i skrifvelse

till Kong! Maj:t anhålla, det Kong!. Maj:t vid förnyande af aftalen

emellan staten och de landsting, som vid hospitalen med Kong!

Maj:ts tillstånd anordnat s. k. upptagningsanstalter för sinnessjuke,

äfvensom vid framläggande af förslag till Riksdagen om eventuel!

nya sådana aftal, täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke patientavgifterna,

som af landstingen vid dessa anstalter till staten erläggas,

kunde nedsättas till ungefärliga medelkostnaden för sinnessjukes

vård å hospital.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 69.

9

Andra Kammarens berörda beslut har sedermera för behandling

öfverlemnats till Första Kammarens vederbörande tillfälliga

utskott, hvithet emellertid ännu icke afgifvit utlåtande i ämnet.

Då sålunda fråga blifvit väckt om nedsättning i den dagafgift

af 2 kronor 50 öre, som det för närvarande åligger Malmöhus,

Vermlands och Vesternorrlands läns landsting att till staten erlägga

för hvarje patient å de af nämnda landsting vid Lunds, Kristinehamns

och Hernösands hospital inrättade upptagningsanstalter och

som föreslagits att för de fem första åren efter det den nu ifrågavarande

upptagningsanstalten tagits i bruk gälla äfven för der intagna

patienter, anser utskottet, att nämnda afgift icke bör i det

nu förevarande aftalet ovilkorligen fastslås att gälla för fem år,

utan synes, på det hinder ej må möta att, derest så skulle befinnas

skäligt, före nämnda tids utgång bestämma afgiften till det lägre

belopp, som för patient å någon af upptagningsanstalterna i Lund,

Kristinehamn eller Hernösand kan blifva gällande, böra föreskrifvas

allenast, att dagafgiften till staten för hvarje patient å upptagningsanstalten

vid Upsala hospital skall utgå med högst 2 kronor 50 öre.

Då utskottet i öfrigt icke funnit anledning till erinran emot

innehållet i Kongl. Maj ds förevarande proposition, får utskottet

hemställa,

att hvad i förevarande proposition af Kongl.

Majd föreslagits må af Riksdagen bifallas, dock

att afgift till staten för patient å den vid Upsala

hospital inrättade upptagningsanstalt för sinnessjuke

inom Upsala län förklaras skola under de

fem första åren efter det anstalten tagits i bruk

utgå med 2 kronor 50 öre om dagen eller det

lägre belopp, som Kongl. Majd kan komma att

på medicinalstyrelsens förslag och efter hörande

af länets landsting bestämma.

Stockholm den 2 maj 1902.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERU.

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 46 Häft.

9

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.