Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner, afseende löneförbättring för betjente vid statens jernvägar.

1902-05-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1902:74, Utlåtande, i anledning af väckta motioner, afseende löneförbättring för betjente vid statens jernvägar.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N.-o 74.

7

N:o 74.

Ank. till Biksd. kansli den 6 maj 1902, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner, afseende löneförbättring

för betjente vid statens jernvägar.

(E. A.)

Uti särskilda inom Eiksdagens Andra Kammare väckta, till statsutskottet

för förberedande behandling remitterade motioner har förslagits:

i motionen n:o 120 af herr A. Hedin m. fl.: att Eiksdagen ville besluta,

att beklädnad eller beklädnadsersättning finge utgå för lokomotiv- och

vagnputsare samt pumpare och kolvakter med samma belopp som för annan

med dem i öfrig! likstäld personal;

i motionen n:o 137 af herrar John Olsson i Stockholm och J. Persson

i Arboga: att Eiksdagen måtte fastställa det årliga arfvodet för kontors
biträden

vid statens jernvägar till lägst 840 kronor och högst 1,500 kronor;

hvarjemte sistnämnda motionärer anhållit, att statsutskottet, i händelse

af bifall till förestående förslag, täcktes jemka de* q vinliga kontorsbiträdenas

årliga arfvoden efter samma proportion till de manliga biträdenas årsarfvoden,

som hittills varit gällande;

samt i motionen n:o 45-af herr A, W. St g clan der: att Eiksdagen

ville i skrifvelse anhålla, det täcktes Kong!. Maj:t låta verkställa revision

af gällande lönestat för betjente vid statens jernvägar samt för Eiksdagen

framlägga det förslag till ny lönestat, till hvilken revisionen kunde gifva

anledning.

Med afseende å det af herr Hedin m. fl. framstälda förslaget om tilldelande

af beklädnad in natura eller ersättning derför åt lokomotivputsare,

vagnputsare, pumpare och kolvakter vid statens jernvägar, får utskottet

erinra, att vid 1897 års lönereglering arfvodet för dessa betjente i enlighet

med Kong!. Maj:ts proposition bestämdes till lägst 540, högst 720 kronor.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N.-o 74.

För stationskarl faststäldes dervid, jemväl i öfverensstämmelse med Kongl.

Maj:ts förslag, maximiarfvodet till 660 kronor, hvaremot beträffande banvakt,

för hvilken af Kongl. Maj:t föreslagits ett maximiarfvode af 600

kronor, Riksdagen beslöt höja detta arfvode till 660 kronor. I följd af

den rubbning, som härigenom uppstod i den upprättade aflöningsskalan,

måste efter framställning af jernvägsstyrelsen maximiarfvodet höjas år

1898 för stationskarl till 720 kronor och år 1899 för putsare, pumpare

och kolvakt till 780 kronor. Anledningen till att sistnämnda betjenteklasser

vid regleringarna erhållit en löneklass högre än stationskarlarne

torde just varit den, att de ej såsom dessa hade beklädnadsersättning.

Skulle nu motionärernas förslag bifallas, torde äfven stationskarlarne och

efter dem banvakterna anse sig berättigade till erhållande af ytterligare

en löneklass.

Motionärernas uppgift, att jern vägsstyrelsen skulle hafva hos regeringen

gjort framställning om beviljande af beklädnad eller beklädnadsersättning

åt ifrågavarande personal, är, enligt hvad utskottet inhemtat, icke

öfverensstämmande med verkliga förhållandet. Fn sådan framställning

skulle ock hafva varit stridande mot de grundsatser, hvilka ansetts böra

vara afgörande i fråga om tilldelande af dylik förmån åt viss klass af

jernvägspersonalen. Då enligt aflöningsreglementet ifrågavarande förmån

utgöres af uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning och med

anledning häraf de betjente, som erhålla sådan ersättning, äro skyldiga

att derför anskaffa och i tjenstgöringen begagna föresltrifven uniformsdrägt,

har man nemligen, och som det synes utskottet med rätta, ansett, att endast

de grupper af personalen borde erhålla berörda förmån, hvilka till följd af

sin tjenst komma i beröring med allmänheten och derför böra genom eu

mer eller mindre fullständig uniform vara lätt igenkänliga, såsom hörande

till jernvägens personal. — Detta kan icke gerna vara förhållandet med

pumparen, hvilkens förnämsta sysselsättning är att inne i pumphuset sköta

pumpapparaterna, med kolvakten, som har att lossa och lasta kol, med

lokomotivputsaren, som i lokomotivstallet är sysselsatt med rengöring af

lokomotiv, eller med vagnputsaren, hvilken har att rengöra vagnar, då de

icke äro i bruk och således icke äro för allmänheten tillgängliga. Tydligt

är också, att arten af ifrågavarande betjentes tjenstgöring gör det för dem

mindre lämpligt att bära jernvägsuniform.

I fråga om löneförbättring åt kontorsbiträden förelågo äfven vid förra

årets riksdag motioner i samma syfte som den af herrar Olsson och Persson

nu väckta. I sitt den 5 mars 1901 afgifna utlåtande n:o 37 lemnade

utskottet med anledning af berörda motioner eu närmare redogörelse för

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets Utlåtande N:o 74.

kontorsbiträdenas aflöningsformåner, och tillåter sig utskottet att nu hänvisa

till denna redogörelse. Enligt hvad utskottet då anförde, kunde

utskottet icke vara i tillfälle att lemna en fullständig utredning af frågan

med alla de omständigheter, som dermed sammanhänga, och då det miste

Vaid, •'' og grad betänkligt att vidtaga jemkningar i lönevilkoren för

särskilda klasser af personalen, utan att tillförlitlig utredning förebragts

sm^kildt om den inverkan, eu sådan åtgärd skulle utöfva på dessa klassers

• , “g 1 ^banande till den ofnga tjenstepersonalen, fann sig utskottet

icke bola tillstyrka de vackta motionerna om löneförbättring för kontorsbitradena.

Dessa motioner biföllos ej heller af någondera kammaren, och

da forslaget nu åter framlagts, har utskottet ej någon anledning att frångå

den ståndpunkt, utskottet förut intagit i denna fråga. Utskottet har så

mycket mindre skai härtill, som jern vägsstyrelsen nu fått sig af Kongl. Makt

anbefaldt att före utgången af maj månad år 1902 till Koiml Mai t

inkomma med utredning, huruvida för tiden efter detta år ändringar i

Iönestaten för statens jernvägar kunna anses böra ega rum; och lärer styie.

,Se“ Vld verkställande af denna utredning icke underlåta att taga jemväl

ifrågavarande betjentes ställning i öfvervägande.

Pet„af, hen’ Sty lian der väckta förslaget, att Riksdagen skulle hos

• ng„ jJ.;1 aildalla ^ om revision af Iönestaten för betjente vid statens

jernvagar, lärer, då såsom nämnts, utredning i denna fråga redan blifvit

af Kongl. Maj:t anbefald, icke föranleda till någon Riksdagens åtgärd.

la grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:

a) att förevarande, af herr Hedin in. fl. väckta

motion icke må vinna Riksdagens bifall;

b) att Riksdagen ej heller må bifalla herrar J.

Olssons och J. Perssons omförmälda motion; och

c) att herr Styrlanders i ämnet väckta motion

ej må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 maj 1902.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Bih. till Riksd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 50 Häft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.