Utlåtande, i anledning af väckta motioner, afseende löneförbättring för betjente vid statens jernvägar.
1902-05-06 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1902:74, Utlåtande, i anledning af väckta motioner, afseende löneförbättring för betjente vid statens jernvägar.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N.-o 74.
7
N:o 74.
Ank. till Biksd. kansli den 6 maj 1902, kl. 12 midd.
Utlåtande, i anledning af väckta motioner, afseende löneförbättring
för betjente vid statens jernvägar.
(E. A.)
Uti särskilda inom Eiksdagens Andra Kammare väckta, till statsutskottet
för förberedande behandling remitterade motioner har förslagits:
i motionen n:o 120 af herr A. Hedin m. fl.: att Eiksdagen ville besluta,
att beklädnad eller beklädnadsersättning finge utgå för lokomotiv- och
vagnputsare samt pumpare och kolvakter med samma belopp som för annan
med dem i öfrig! likstäld personal;
i motionen n:o 137 af herrar John Olsson i Stockholm och J. Persson
i Arboga: att Eiksdagen måtte fastställa det årliga arfvodet för kontors
biträden
vid statens jernvägar till lägst 840 kronor och högst 1,500 kronor;
hvarjemte sistnämnda motionärer anhållit, att statsutskottet, i händelse
af bifall till förestående förslag, täcktes jemka de* q vinliga kontorsbiträdenas
årliga arfvoden efter samma proportion till de manliga biträdenas årsarfvoden,
som hittills varit gällande;
samt i motionen n:o 45-af herr A, W. St g clan der: att Eiksdagen
ville i skrifvelse anhålla, det täcktes Kong!. Maj:t låta verkställa revision
af gällande lönestat för betjente vid statens jernvägar samt för Eiksdagen
framlägga det förslag till ny lönestat, till hvilken revisionen kunde gifva
anledning.
Med afseende å det af herr Hedin m. fl. framstälda förslaget om tilldelande
af beklädnad in natura eller ersättning derför åt lokomotivputsare,
vagnputsare, pumpare och kolvakter vid statens jernvägar, får utskottet
erinra, att vid 1897 års lönereglering arfvodet för dessa betjente i enlighet
med Kong!. Maj:ts proposition bestämdes till lägst 540, högst 720 kronor.
8
Statsutskottets Utlåtande N.-o 74.
För stationskarl faststäldes dervid, jemväl i öfverensstämmelse med Kongl.
Maj:ts förslag, maximiarfvodet till 660 kronor, hvaremot beträffande banvakt,
för hvilken af Kongl. Maj:t föreslagits ett maximiarfvode af 600
kronor, Riksdagen beslöt höja detta arfvode till 660 kronor. I följd af
den rubbning, som härigenom uppstod i den upprättade aflöningsskalan,
måste efter framställning af jernvägsstyrelsen maximiarfvodet höjas år
1898 för stationskarl till 720 kronor och år 1899 för putsare, pumpare
och kolvakt till 780 kronor. Anledningen till att sistnämnda betjenteklasser
vid regleringarna erhållit en löneklass högre än stationskarlarne
torde just varit den, att de ej såsom dessa hade beklädnadsersättning.
Skulle nu motionärernas förslag bifallas, torde äfven stationskarlarne och
efter dem banvakterna anse sig berättigade till erhållande af ytterligare
en löneklass.
Motionärernas uppgift, att jern vägsstyrelsen skulle hafva hos regeringen
gjort framställning om beviljande af beklädnad eller beklädnadsersättning
åt ifrågavarande personal, är, enligt hvad utskottet inhemtat, icke
öfverensstämmande med verkliga förhållandet. Fn sådan framställning
skulle ock hafva varit stridande mot de grundsatser, hvilka ansetts böra
vara afgörande i fråga om tilldelande af dylik förmån åt viss klass af
jernvägspersonalen. Då enligt aflöningsreglementet ifrågavarande förmån
utgöres af uniformspersedlar in natura eller beklädnadsersättning och med
anledning häraf de betjente, som erhålla sådan ersättning, äro skyldiga
att derför anskaffa och i tjenstgöringen begagna föresltrifven uniformsdrägt,
har man nemligen, och som det synes utskottet med rätta, ansett, att endast
de grupper af personalen borde erhålla berörda förmån, hvilka till följd af
sin tjenst komma i beröring med allmänheten och derför böra genom eu
mer eller mindre fullständig uniform vara lätt igenkänliga, såsom hörande
till jernvägens personal. — Detta kan icke gerna vara förhållandet med
pumparen, hvilkens förnämsta sysselsättning är att inne i pumphuset sköta
pumpapparaterna, med kolvakten, som har att lossa och lasta kol, med
lokomotivputsaren, som i lokomotivstallet är sysselsatt med rengöring af
lokomotiv, eller med vagnputsaren, hvilken har att rengöra vagnar, då de
icke äro i bruk och således icke äro för allmänheten tillgängliga. Tydligt
är också, att arten af ifrågavarande betjentes tjenstgöring gör det för dem
mindre lämpligt att bära jernvägsuniform.
I fråga om löneförbättring åt kontorsbiträden förelågo äfven vid förra
årets riksdag motioner i samma syfte som den af herrar Olsson och Persson
nu väckta. I sitt den 5 mars 1901 afgifna utlåtande n:o 37 lemnade
utskottet med anledning af berörda motioner eu närmare redogörelse för
9
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
kontorsbiträdenas aflöningsformåner, och tillåter sig utskottet att nu hänvisa
till denna redogörelse. Enligt hvad utskottet då anförde, kunde
utskottet icke vara i tillfälle att lemna en fullständig utredning af frågan
med alla de omständigheter, som dermed sammanhänga, och då det miste
Vaid, •'' og grad betänkligt att vidtaga jemkningar i lönevilkoren för
särskilda klasser af personalen, utan att tillförlitlig utredning förebragts
sm^kildt om den inverkan, eu sådan åtgärd skulle utöfva på dessa klassers
• , “g 1 ^banande till den ofnga tjenstepersonalen, fann sig utskottet
icke bola tillstyrka de vackta motionerna om löneförbättring för kontorsbitradena.
Dessa motioner biföllos ej heller af någondera kammaren, och
da forslaget nu åter framlagts, har utskottet ej någon anledning att frångå
den ståndpunkt, utskottet förut intagit i denna fråga. Utskottet har så
mycket mindre skai härtill, som jern vägsstyrelsen nu fått sig af Kongl. Makt
anbefaldt att före utgången af maj månad år 1902 till Koiml Mai t
inkomma med utredning, huruvida för tiden efter detta år ändringar i
Iönestaten för statens jernvägar kunna anses böra ega rum; och lärer styie.
,Se“ Vld verkställande af denna utredning icke underlåta att taga jemväl
ifrågavarande betjentes ställning i öfvervägande.
Pet„af, hen’ Sty lian der väckta förslaget, att Riksdagen skulle hos
• ng„ jJ.;1 aildalla ^ om revision af Iönestaten för betjente vid statens
jernvagar, lärer, då såsom nämnts, utredning i denna fråga redan blifvit
af Kongl. Maj:t anbefald, icke föranleda till någon Riksdagens åtgärd.
la grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa:
a) att förevarande, af herr Hedin in. fl. väckta
motion icke må vinna Riksdagens bifall;
b) att Riksdagen ej heller må bifalla herrar J.
Olssons och J. Perssons omförmälda motion; och
c) att herr Styrlanders i ämnet väckta motion
ej må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 6 maj 1902.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Bih. till Riksd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 50 Häft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.