Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riks statens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

1902-02-18 · 111 sidor, varav 105 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 105 av 111 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1902:8, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riks statens sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 18 februari 1902, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riks statens

sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

(I. A.)

Ordinarie anslag.

Statskontoret.

l:o) Uti den till Riksdagen den 14 januari innevarande år aflåtna

propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Magt

under denna hufvudtitel uti punkten 1 föreslagit Riksdagen att dels

höja det i statskontorets stat uppförda anslag till vikariat, renskrifning,

flitpenningar och tillfälliga biträden med 4,700 kronor eller från 21,200

kronor till 25,900 kronor, hvarigenom således anslaget till statskontoret

skulle i sin helhet ökas från 107,300 kronor till 112,000 kronor, dels

ock medgifva, att för innevarande år ett mot berörda höjning af anslaget

svarande belopp af 4,700 kronor finge af statskontoret med under händer

varande medel förskjutas för att sedan hos Riksdagen anmälas till ersättande.

Enligt hvad i statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 11 nästBih.

till Riksd. Prot. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 8 Höft. (N:o 8.) 1

Ang. anslag

till statskontoret.

Höjning

af anslaget

till

vikariat, renskrifning

m.m.

[1-]

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

lidne januari meddelas, dåde från och med år 1893, då det i statskontorets

stat uppförda anslag till vikariat, renskrifning, flitpenningar

och tillfälliga biträden höjts med 2,000 kronor, nämnda anslag utgjort

21,200 kronor; och hade statskontoret i skrifvelse till Kongl.

Maj:t den 29 oktober 1901 gjort framställning om höjning af detta anslag

samt till stöd härför anfört hufvudsakligen följande.

Hos statskontoret hade de inom embetsverket anstälda amanuenser,

11 till antalet, anhållit, att statskontoret ville bereda dem någon förbättring

i deras nuvarande aflöningsvilkor. Såsom skäl för denna begäran

hade sökandena, jemte erinran, hurusom de, till följd deraf att

Riksdagen icke beviljat af Kongl. Magt äskade medel till dyr tidstillägg

åt amanuenser och med dem likstälde tjensteman, icke kommit i åtnjutande

af nämnda förmån, vidare anfört, att deras anställning såsom

amanuenser föregåtts af eu tjenstgöringstid såsom extra ordinarie tjenstemän

inom embetsverket, hvilken, i medeltal räknadt, för hvar och en

uppginge till närmare sju år, samt att skötandet af dem åliggande

göromål året om kräfde en daglig tjenstgöringstid af flere timmar.

Statskontoret, som nu lemnat å sido frågan, om och i hvad mån

dyrtid stillägg vore för amanuenser i embetsverket af behofvet påkalladt,

både dock icke kunnat undgå att finna den ersättning, embetsverket

hittills varit i tillfälle att bereda sina extra arbetskrafter, vara i de

allra flesta fall otillfredsställande. Nu, såsom tillförene, måste visserligen

den, som vunne inträde för tjenstgöring i något af statens embetsverk,

göra sig förtrogen med den tanken, att han först efter många

års förlopp kunde påräkna sådan ersättning för utfördt arbete, att

denna kunde täcka hans lefnadskostnader, men det syntes dock ligga

makt uppå, att den ersättning, som tilldelades sådana extra tjenstemän,

hvilkas arbete måste påräknas, för att göromålen skulle gå sin behöriga

gång, så vidt möjligt vore, blefve någorlunda skälig. Under de sista

åren hade i statskontoret varit anstälde 11 amanuenser, nemligen 1

å kansliet, 2 å inkomst-, fond- och stämpelbyrån, 3 å utgiftsbyrån, 1

å räntekammaren och 4 å riksbokslutsbyrån; och då göromålen inom

embetsverket år efter år ökades, uteslötes härigenom all utsigt dertill, att

antalet amanuenser skulle komma att i framtiden nedgå. Tydligt vore

emellertid, att ökningen af antalet till embetsverket inkommande mål

och ärenden måste blifva kännbar jemväl för amanuenserna i form af

stegrade anspråk på större arbetsprodukt. För att visa, huru de till

handläggning inom statskontoret inkommande ärendenas antal år efter

år ökats, hade statskonteret åberopat ett sammandrag af embetsverkets

arbetsförteckningar åren 1877—1900, utvisande, bland annat, att antalet

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

inkomna och afgjorda ärenden utgjort år 1877 respektive 5,685 och

5,677 samt år 1900 respektive 10,444 och 10,452. Hade, såsom förhållandet

vore inom statskontoret, de åt amanuenserna bestämda årsarfvodena

redan från början blifvit satta synnerligen lågt, komme missförhållandet

mellan dessa arfvoden och det arbete, som åt amanuenserna

måste uttagas, att framträda allt mera, i mån som arbetet ökades utan

motsvarande höjning af den derför afsedda godtgörelsen.

För närvarande utginge amanuensarfvodena inom embetsverket med

följande belopp:

1

1

2

6

1

amanuens .................................

dito ..................................

amanuenser å 1,200 kronor

dito å 1,000 ,,

amanuens ..............................

kronor 1,600

—

„ 1,500

—

„ 2,400

—

„ 6,000

—

„ 600

—

kronor 12,100

—

Emellertid måste det för embetsverket ställa sig såsom ett önskemål

att icke behöfva för någon amanuensbefattning bestämma lägre

arfvodesbelopp än 1,200 kronor om året. I vissa fall vore det dock af

nöden, att arfvodet utginge med högre belopp. För tillgodoseende af

statskontorets behof af medel till amanuensers aflöning erfordrades

enligt nyss nämnda beräkningsgrund 11x1,200 kronor eller 13,200

kronor samt derutöfver ytterligare omkring 1,000 kronor, alltså tillhopa

för detta ändamål 14,200 kronor.

Utom dessa så att säga fast anstälde extra tjenstemän funnes och

måste alltid finnas andra extra ordinarie tjenstemän, hvilkas antal vore

vexlande och hvilkas arbete, om än icke för embetsverket nödvändigt

i samma grad som amanuensernas, dock svårligen kunde undvaras. För

att bereda välförtjent uppmuntran åt sådana extra biträden erfordrades

jemväl medel; och efter livad erfarenheten ådagalagt, kunde det belopp,

som för sådant ändamål borde stå till statskontorets förfogande, icke

beräknas lägre än till 4,800 kronor.

Renskrifningskostnaden, som år 1900 uppgått till 3,358 kronor

4 öre och år 1901 icke syntes komma att understiga 3,500 kronor,

kunde visserligen under något år blifva lägre än det närmast föregående,

men hade dock visat sig vara i stigande och kunde för framtiden beräknas

uppgå till 3,500 å 4,000 kronor om året eller i medeltal 3,750

kronor.

* Till ersättning för semestervikariat erfordrades årligen 2,600 kronor

och till tjenstgöringspenningar åt en extra föredragande under 1V2 månad

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

årligen 250 kronor eller tillsammans 2,850 kronor, hvarförutom till

gratifikationer åt verkets extra ordinarie vaktbetjente måste påräknas

minst 600 kronor.

Oaktadt den höjning med 2,000 kronor, som år 1893 egt rum å

ifrågavarande anslag, och ehuru från och med år 1900 anslaget icke

tagits i anspråk för den hos statskontoret anstälde ombudsmannen, åt

hvilken aflöning numera bereddes uteslutande af anslag från vissa fonders

medel, hade det från och med år 1897 varit nödigt att bereda

statskontoret ökade tillgångar för att kunna åt de extra tjenstemännen

och extra vaktbetjente utdela gratifikationer, och hade,'' på derom af

statskontoret gjorda framställningar, Kongl. Maj:t för nyssberörda ändamål

anvisat åren 1897—1900 respektive 1,000, 900, 1,500 och 1,200

kronor.

Med åberopande af hvad sålunda anförts hade statskontoret hemstält,

att framställning till Riksdagen måtte göras dels om höjning med

5,000 kronor af ifrågavarande anslag, dels ock, enär nämnda anslagsökning

vore af trängande behof påkallad, om medgifvande dertill, att

embetsverket finge redan från och med innevarande år komma i åtnjutande

af anslagshöjningen.

Departementschefen hade derefter vidare anfört, att statskontorets

förevarande framställning åsyftade, såsom af det förestående framginge,

höjning med 5,000 kronor af det å embetsverkets stat för närvarande

med 21,200 kronor uppförda anslaget till vikariat, renskrifning, flitpenningar

och tillfälliga biträden, så att detta anslag skulle komma att

uppgå till 26,200 kronor. Af detta belopp hade beräknats åtgå

till arfvoden åt amanuenser ................................... kronor 14,200: —

„ gratifikationer åt andra extra biträden .................. „ 4,800: —

„ renskrifning ................. „ 3,750: —

,, semestervikariat och tjenstgöringspenningar åt en

extra föredragande .................................................... „ 2,850: —

„ gratifikationer åt extra ordinarie vaktbetjente „ 600: —

Summa 26,200

Enligt från statskontoret meddelad uppgift hade år 1877 eller det

år, med hvilket det af statskontoret företedda sammandraget öfver inkomna

och afgjorda ärenden började, antalet amanuenser utgjort 6, hvarjemte

såsom amanuenser då jemväl tjenstgjort 3 å gammal stat uppförda

kammarskrifvare, hvilkas aflöning utgått från nu ifrågavarande anslag.

För närvarande vore, såsom förut nämnts, hos statskontoret anstälde 11

amanuenser. Med hänsyn till embetsverkets under årens lopp ständigt

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

5

ökade göromål kunde detta antal icke anses vara större, än som erfordrades

för att jemte den ordinarie personalen bereda embetsverket erforderliga

arbetskrafter, och hvad anginge beloppet af dessa tjenstemäns aflöning,

syntes ett årligt arfvode i medeltal af 1,200 kronor för en amanuens

med flere timmars daglig tjenstgöring icke vara för högt. Hvad statskontoret

i denna del af ärendet anfört föranledde icke heller annan

erinran från departementschefens sida, än att, då 2 amanuenser redan

nu åtnjöte årliga arfvoden, den ena med 1,600 kronor och den andra

med 1,500 kronor, samt ökning af dessa arfvoden icke borde vara

behöflig, det af statskontoret till aflöning åt amanuenser beräknade

beloppet, 14,200 kronor, syntes kunna nedsättas med 300 kronor eller

till 13,900 kronor.

Vidkommande de till gratifikationer åt extra tjensteman och extra

vaktbetjente disponibla medlen hade dessa visat sig vara otillräckliga.

Af denna anledning hade också, enligt hvad statskontoret jemväl erinrat,

fyllnad i dem under åren 1897—1900 måst anvisas af sjunde hufvudtitelns

anslag till extra utgifter; och hade äfven för år 1901 dylik

fyllnad af Kongl. Maj:t enligt bref den 22 november samma år anvisats

med 1,500 kronor. Behofvet af ökad tillgång för sistberörda ändamål

hade således visat sig vara återkommande under hvarje af de senaste

fem åren; och då det icke kunde vara lämpligt att för ändamålet allt

fortfarande anlita sjunde hufvudtitelns anslag till extra utgifter, hvilket

anslag strängt anlitades för andra ändamål, påkallades äfven häraf en

ökning af statskontorets ifrågavarande anslag.

Departementschefen hade icke funnit något att anmärka mot de

belopp, hvartill statskontoret beräknat öfriga erforderliga utgifter från

anslaget, samt icke heller haft något att erinra vid statskontorets begäran

att äfven för innevarande år få komma i åtnjutande af ett belopp,

motsvarande den från och med år 1903 ifrågasatta ökningen af anslaget.

Statsutskottet, som funnit behofvet af förhöjning uti ifrågavarande

anslag ådagalagdt samt icke haft något att erinra mot det af Kongl.

Maj:t föreslagna beloppet och dess beviljande jemväl för innevarande

år, får alltså hemställa,

att Riksdagen må

a) höja det i statskontorets stat uppförda anslag

till vikariat, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga

biträden med 4,700 kronor, eller från 21,200 kronor

till 25,900 kronor; och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

b) medgifva, att för innevarande år ett mot

berörda böjning af anslaget svarande belopp af 4,700

kronor må af statskontoret med under händer varande

medel förskjutas för att sedan hos Riksdagen anmälas

till ersättande.

Vid bifall till hvad utskottet under mom. a) föreslagit, kommer

anslaget till statskontoret att i sin helhet ökas från 107,300 kronor till

112,000 kronor.

Tullverket.

tfu9tnUverket 0) Kong!. Maj:t har beträffande tullverket föreslagit, att Riks
*

rgT6’ dagen, med godkännande af de enligt förut o mförmäld a protokoll öfver

finansärenden tillstyrkta förändringar i tullverkets stater, måtte för år

1 903 bestämma anslaget för tullverket till ett mot staternas slutsumma

svarande belopp af 2,982,000 kronor, att såsom förslagsanslag utgå

direkt af tullmedlen.

Till ofvannämnda statsrådsprotokoll har departementschefen uti

förevarande ärende anfört följande.

I skrifvelse till Kong]. Maj:t den 11 sistlidne november hade generaltullstyrelsen

afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1903, och hade

styrelsen dervid anmält, att öfvergångsaflöningsstaten, för år 1902 beräknad

till 9,500 kronor, genom en derå uppförd persons afgång minskats

med 5,500 kronor eller till 4,000 kronor samt att å indragningsstaten,

som för samma år upptagits till 9,740 kronor, uppstått en minskning

af 2,440 kronor, i följd hvaraf denna stats slutsumma för år 1903 uppginge

till 7,300 kronor.

I afseende å tullverkets öfriga ordinarie utgiftsstater hade generaltullstyrelsen

icke föreslagit någon annan ändring, än att de å omkostnadsstaten

uppförda förslagsanslagen till ved, ljus och lyktors underhåll och till

skrifmaterialier samt boktrycknings- och bokbindningskostnader, af hvilka

hvart och ett, såsom för dermed afsedda ändamål otillräckligt, måst

öfverskridas med belopp, som, för de senaste fyra åren räknadt, ej något

år understigit 5,000 kronor, måtte i någon mån ökas, i hvilket afseende

styrelsen hemstält, att af de belopp, med hvilka öfvergångs- och indragningsstaterna,

enligt livad ofvan nämnts, minskats, samt det belopp,

hvarmed anslaget till diverse utgifter syntes för jemnande af staternas

slutsumma böra minskas, eller tillhopa 8,000 kronor, måtte tilläggas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

7

anslaget till ved, ljus och lyktors underhåll 3,000 kronor och anslaget

till skrifmaterialier samt boktrycknings- och bokbindningskostnader 5,000

kronor.

Med iakttagande af sålunda föreslagna ändringar skulle tullverkets

ordinarie ntgiftsstater för år 1903 komma att upptaga följande slutsummor,

nemligen:

aflöningsstaten..........................................................

öfvergångsallöningsstaten .....................................

ålderstilläggsstaten ...................................................

kronor 2,216,300

4,000

indragningsstaten

pensionsstaten för

betjente ...........

pensionsstaten för

afsked ade tjensteman och

be
-

aflidne tj enstemäns och

tj entes efterlemnade enkor och barn (deraf

10,000 kronor bestämdt anslag) ....

omkostnadsstaten ......................:..............

220,000

7,300

227,000: —

.............. 11

41,800: —

.............. 11

265,600: —

Summa kronor

2,982,000: —

eller samma belopp, hvarå motsvarande stater för år 1902 slutade.

Departementschefen har vidare erinrat derom, att Riksdagen till

förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket på extra stat för år 1902

beviljat ett anslag af 217,600 kronor samt att han hade för afsigt att

tillstyrka Kongl. Maj:t att jemväl för år 1903 af Riksdagen för omförmälda

ändamål begära ett extra anslag till enahanda belopp. Vid

hvad generaltullstyrelsen nu föreslagit i fråga om tullverkets ordinarie

utgiftsstater har departementschefen förklarat sig icke hafva funnit

något att erinra.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställnin

af Riksdagen bifallas.

er ma

Koirrnierskollegiutn.

3:o) Kongl. Maj:t har i punkten 3 under denna hufvudtitel i statsverkspropositionen

föreslagit Riksdagen medgifva, att i den för kommerskollegium

gällande staten finge uppföras aflöningar för ytterligare en

byråchef, en förste aktuarie och en vaktmästare med samma aflöningsförmåner,

som gälde för de i den faststälda staten med enahanda be
-

Ang. anslag

till kommerskollegium.

[3.]

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Sjö fartsstatistiken.

Hämningar redan upptagna tjensteman och betjente; att dessutom i

staten finge uppföras »till dels arfvoden åt specialagenter och fasta

korrespondenter samt ersätttning för åstadkommande af särskilda primäruppgifter,

dels ock godtgörelse för särskildt tillkallade komiterade och

sakkunnige» ett anslag af 13,000 kronor, och att å detta anslag under

något år möjligen uppkommande öfverskott finge reserveras och ett

annat år användas för det med anslaget afsedda ändamål; samt att

anslaget »till juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden,

grufkartekontoret, vikariatsersättningar, renskrifning m. m.» finge höjas

med 8,800 kronor, eller till 37,150 kronor; hvarigenom anslagstiteln

»kommerskollegium» komme att höjas med 33,500 kronor eller sålunda

från 78,450 kronor till 111,950 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ärende

anfört, hurusom Kongl. Maj:t genom bref den 24 maj 1901 meddelat

förändrade bestämmelser i fråga om utarbetande af den berättelse angående

Sveriges sjöfart, som det ålåge kommerskollegium att årligen

afgifva, och enligt kungörelse samma dag förordnat, bland annat, att

redare af fartyg om 20 tons drägtighet och derutöfver skulle vara pligtig

att angående näringens utöfning afgifva vissa statistiska uppgifter.

I ett till kommerskollegium den 19 september 1901 afgifvet, af

kollegium med skrifvelse den 11 derpåföljde december till Kongl. Maj:t

öfverlemnadt memorial hade förste aktuarien å kollegii statistiska afdelning

anfört, hurusom på grund af bestämmelserna i berörda kongl.

bref, hvilka skulle ega tillämpning i afseende å berättelsen om sjöfarten

för 1902 och intill dess annorlunda kunde varda förordnadt,

arbetet å statistiska afdelningen komme att högst afsevärdt ökas. En

mängd nya uppgifter skulle samlas, bearbetas och i berättelsen inflyta,

under det att vissa af de i berättelsen hittills meddelade uppgifterna

komme att redovisas efter väsentligt förändrade grunder.

Ur bearbetningssynpunkt mest betungande blefve otvifvelaktigt

de redogörelser, som skulle lemnas af färtygsrederierna, från hvilka hittills

ej några för sjöfartsstatistiken afsedda prim är uppgifter till kollegium

afgifvits. De i förenänmda kungörelse föreskrifna uppgifter, som hvarje

redare af fartyg om 20 ton och deröfver skulle vara skyldig att å för

ändamålet tryckta formulärblanketter årligen meddela, afsåge hufvudsakligen:

handelsfartygens användning i olika fart, nemligen dels i

fart endast mellan utländska hamnar, dels i direkt fart mellan svenska

och utländska hamnar, dels i fart såväl mellan svenska som mellan

svenska och utländska hamnar, dels ock endast i fart mellan svenska

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 9

hamnar; bruttofrakter, intjenta af svenska fartyg i fart på Norge; fartygsbesättningar

å svenska fartyg, hvarvid befälhafvare, styrmän, maskinister

och sjömän skulle upptagas hvar för sig; samt för bevillning

uppskattad inkomst af rederirörelse. Då antalet fartygsegare eller

hufvudredare i Sverige, såvidt utrönas kunnat, uppginge till minst 1,500,

och då från en och hvar af dem skulle lemnas formulärenlig upplysning

om förenämnda förhållanden i hvad anginge honom tillhöriga fartyg,

insåges lätt, hvilket vidlyftigt nytt material för granskning, kontrollering

med ledning af allmänna fartygsregistret och slutlig bearbetning

kollegii statistiska afdelning finge att behandla i nu ifrågavarande rederiuppgifter.

Bland öfriga uppgifter, som i berättelsen om sjöfarten skulle

tillkomma på grund af de nya bestämmelserna, komme enligt förste

aktuariens förmenande redovisandet af influtna konsulatafgifter att kräfva

det drygaste förarbetet, särskildt med hänsyn till den mängd reduktioner

från främmande myntslag, som blefve erforderlig. 1 sin helhet skulle

upprättandet af en fullständig, i detalj gående öfversigt af konsulatafgifterna

sannolikt erfordra en tid af minst två månader för en dermed

uteslutande sysselsatt person.

Att de nuvarande arbetskrafterna å kollegii statistiska afdelning

icke skulle visa sig tillräckliga för utförande, på behörigt sätt och inom

föreskrifven tid, af omförmälda och öfriga förbättringar i sjöfartsstatistiken,

som med de nya bestämmelserna åsyftats, kunde med visshet

förutses. Härtill komme dessutom, att ett mer eller mindre ökadt arbete

för afdelningen jemväl måste beräknas blifva en följd af de förändringar

i handelsstatistiken, hvilka antagligen vore att förvänta med anledning

af det förslag i ämnet, som af särskilde komiterade blifvit till Kongl.

Maj:t öfverlemnadt och sedermera varit föremål för utlåtanden af såväl

kommerskollegium och generaltullstyrelsen gemensamt som ock statistiska

tabellkommissionen. Den behöfliga förstärkningen i arbetskrafter

ansåge förste aktuarien dock kunna begränsas till anställandet af ytterligare

två extra biträden med enahanda aflöningsförmåner som de nu

å afdelningen tjenstgörande qvinliga biträdena eller 90 kronor i månaden.

Den härför erforderliga anslagsökningen skulle alltså för år räknadt

uppgå till ett belopp af 2,160 kronor.

I förenämnda memorial hade förste aktuarien jemväl afgifvit förslag

i fråga om arbetsstatistikens ordnande och i sådant afseende anfört

följande:

Bill. till Biksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Åfd. 8 Höft. 2

Arbetsstati
stiken.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1893 ärs Riksdags

skrifvelse.

Embetsverkens

utlåtande är

1894.

Uti skrifvelse den 2 maj 1893 hade Riksdagen, i anledning af en

inom Andra Kammaren i ämnet väckt motion, anhållit, att Kong!.

Maj:t täcktes föranstalta om en utredning rörande lämpligaste sättet för

samlande, bearbetande och publicerande genom statens försorg af en

svensk »arbetsstatistik» samt om framläggande för Riksdagen af de förslag,

som med anledning deraf kunde synas påkallade.

I anledning af denna Riksdagens framställning hade Kongl. Maj:t

anbefalt kommerskollegium och statistiska centralbyrån att i ärendet

afgifva gemensamt utlåtande. Uti sitt till åtlydnad häraf den 1 oktober

1894 afgifna yttrande hade bemälda embetsverk lemnat en vidlyftig

utredning angående sättet för samlande, bearbetande och publicerande

af den tillämnade arbetsstatistiken samt dervid till särskild behandling

upptagit de olika grenar af densamma, som angifvits i den motion,

hvilken föranledt Riksdagens ofvanberörda skrifvelse.

De särskilda områden, hvilka sålunda ifrågasatts såsom föremål

för socialstatistisk undersökning, omfattade följande ämnen: antalet i de

särskilda yrkena anstälda arbetare, fördelade efter ålder, kön och civilstånd;

aflöning och aflöningssätt inom yrkena; arbetstiden; arbetslokalernas tillstånd,

helsovådliga inflytelser m. m.; födans beskaffenhet; lifsmedelsprisen;

arbetarnes utgifter för sitt uppehälle; bostadsfrågan; hustruns sysselsättning

utom hemmet; arbetslöshet; strejker; olycksfall i arbetet; sparkassor

och insättningar i sparbanker; kooperativa företag; inrättningar

till främjande af arbetsklassens materiella, intellektuella och moraliska

fromma. Förutom dessa ämnen, hvilka tillhörde den del af socialstatistiken,

som sammanfattades under benämningen »arbetarefrågan», hade

utredning jemväl ansetts kunna lemnas i fråga om industriens ställning,

för såvidt den rönte inflytande af den socialekonomiska lagstiftningen;

och hade bland de till sistnämnda grupp af statistiska undersökningar

hörande frågor särskildt angifvits sådana uppgifter rörande affärsställningen

inom de olika industrigrenarne, hvarigenom lagstiftaren sattes

i tillfälle att bedöma, i hvad mån åtgärder, som medförde en ökning i

produktionskostnaderna, kunde vidtagas, utan att derigenom möjligheten

att bestå i konkurrensen alltför mycket försvårades eller rent af omintetgjordes.

Embetsverken hade emellertid uttryckligen framhållit, att en mera

detaljerad utredning af ämnet, i betraktande af dess omfattning och

mångskiftande beskaffenhet, svårligen läte sig på förhand göra, enär

hvarje särskild undersökning uppstälde problem, som kunde formuleras

och lösas endast med hänsyn till den för tillfället valda begränsningen

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

11

af ämnet och de med undersökningen afsedda olika ändamål. Men då

— såsom äfven Riksdagen antydt — eu dylik socialstatistik skulle

utgöra en hufvudsaklig förutsättning för att lagstiftningen skulle kunna

framgångsrikt ingripa i fråga om förbättrande af arbetsklassens vilkor,

syntes det embetsverken deraf framgå, att undersökningens uppgift,

åtminstone till en del, måste vara beroende af det mål, som man med

den ifrågavarande lagstiftningen afsåge att uppnå, liksom ock de flesta

hittills utförda socialstatistiska undersökningarne vore föranledda af

önskningar eller planer i en bestämd rigtning för vissa för handen

varande förhållandens reformerande eller af mera allmänt uttalade

klagomål öfver bestående missförhållanden. Den uppgift, som här

förelåge såsom möjlig, kunde för den skull, enligt embetsverkens förmenande,

endast vara att framställa några mera allmänna synpunkter

och undersöka, i hvad mån desamma kunde tillämpas å de undersökningsområden,

som närmast kunde komma att varda socialstatistiken

förelagda.

På uti betänkandet närmare angifna skäl syntes det embetsverken

uppenbart, att socialstatistiken i vårt land i regeln skulle blifva hänvisad

väsentligen till de upplysningar, som kunde på frivillighetens väg

lemnas af enskilde. Understundom borde bistånd kunna påräknas från

arbetsgivareföreningar och arbetareföreningar; i vissa fall, såsom t. ex.

i fråga om sjuk- och begrafnings- eller pensionskassor, åtminstone de

registrerade, borde uppgifters afgifvande till och med kunna göras

obligatoriskt.

Efter att hafva lemnat en närmare redogörelse angående de olika

metoderna för uppgifternas insamlande — hvarom mera i det följande

— hade embetsverken öfvergått till frågan om de arbetsstatistiska

uppgifternas bearbetande och publicerande.

Embetsverken hade dervid framhållit, att, ehuruväl materialets

anskaffande delvis borde anförtros åt för tillfället antagna sakkunnige,

sammanställningen och bearbetningen af materialet dock, för vinnande

af nödig enhet, måste helt och hållet öfverlemnas åt den statistiska

anstalten sjelf. I öfrigt syntes sättet för uppgifternas behandling icke

komma att skilja sig från det annars inom statistiken öfliga, ehuru

särskild uppmärksamhet borde egnas deråt, att materialet blefve fullständigt

genomarbetadt, så att det kunde framläggas för allmänheten

i möjligast öfversigtliga och lättfattliga form. Att, såsom i den amerikanska

socialstatistiken plägade ske, i tryck framlägga jemväl sjelfva

primäruppgifterna, h vilket ju erbjöde vissa fördelar för eu fortsatt

forskning, ansåge embetsverken redan på grund af de med ett dylikt

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

förfaringssätt förenade mycket stora kostnader icke mana till efterföljd

hos oss.

I anslutning till hvad Riksdagen i sin skrifvelse yttrat derom,

att det med de ständiga förändringar, som egde rum på det ekonomiska

och industriella området, icke vore nog med en socialstatistisk belysning

för en gång af vissa förhållanden, utan att det behöfdes dels en

fortlöpande, mera allmän statistik, dels mångsidiga, efter vissa mellantider

upprepade detaljundersökningar, framhölle embetsverken önskvärdheten

deraf, att i vårt land åstadkommes en officiel arbetsstatistisk

anstalt, hvars publikationer komme att utgöras dels af eu periodiskt

utkommande, mera allmänt ekonomisk tidskrift, dels af specialundersökningar,

hvilka senare sannolikt med tiden skulle fördela sig i tvenne

grupper, den ena omfattande de med regelbundna mellantider återkommande

publikationerna, den senare mera tillfälliga utredningar, som

verkstäldes blott för en eller annan gång. Hvad särskilt beträffade

tidskriften, skulle dess innehåll komma att utgöras af redogörelser för

lagstiftningen å det ekonomiska området såväl inom som utom fäderneslandet,

berättelse om vigtigare tilldragelser och förhållanden å det

ekonomiska området och framför allt inom arbetareverlden, såsom föreningar,

möten, strejker o. s. v.; innehållet i sammanträngd form af

vigtigare revisions- och årsberättelser från industriella företag, försäkringsinrättningar

och dylikt, samt revisionsberättelser från sjuk-, begrafnings-

och pensionskassor; uppgifter om inträffande lönehöjningar och

lönesänkningar inom industrien och öfriga näringar; redogörelse, i

sammanträngd form, för yrkesinspektörernas berättelser; referat af inoch

utländska publikationer af socialstatistiskt intresse; samt slutligen

tillvaratagande af den ej obetydliga mängd af statistiska notiser, som

meddelades i tidningarne och andra källor och hvilka tillsammantagna

bildade en belysning af konjunkturerna för dagen såväl för arbetsgif

varme som för arbetarne.

Förmeddelst tidskriften skulle ock den socialstatistiska anstalten

kunna underhålla en ständig förbindelse med sina uppgiftslemnare af

olika. slag och å olika orter, främst med arbetsgivare- och arbetareföreningar.

Vid förestående specialundersökningar borde äfven ämnet

först diskuteras i tidskriften, hvarest jemväl kunde publiceras de för

undersökningarne erforderliga tillkännagifvanden och cirkulär.

I fråga. om organisationen af den anstalt, som skulle handlägga

de arbetsstatistiska frågorna, ansåge sig embetsverken först böra taga

i betraktande, huruvida denna statistik borde öfverlemnas åt något af

de redan bestående embetsverken eller huruvida för densamma en sär
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

13

skild statistisk byrå borde upprättas. I detta afseende äfvensom beträffande

anstaltens organisation ocli kostnaden för densamma både

embetsverken i sitt utlåtande yttrat följande:

Af äldre statistiska embetsverk borde, i först anförda fall kunna

komma i fråga endast statistiska centralbyrån och kommerskollegium.

Båda dessa embetsverk hade redan en mångfald af andra uppgifter att

fylla; i kommerskollegium vore statistiken i dess helhet till och med

blott en afdelning vid sidan af flera andra afdelningar med alldeles

olikartade uppgifter. Såväl i statistiska centralbyrån som i kommerskollegium

skulle den nya statistiken i viss mån komma att intaga ställningen

af ett biändamål, något, som för en så vansklig uppgift som

den här föreliggande måste anses såsom ett väsentligt hinder för det

afsedda ändamålets vinnande. Socialstatistikens uppgift vore förenad

med så många svårigheter och komme särskildt till en början att erbjuda

så många möjligheter med afseende å metod och behandlingssätt,

mellan hvilka i hvarje ögonblick måste väljas, att det syntes oundgängligt,

att arbetet genast från början organiserades uti möjligast fria

former och öfverlemnades åt en personal, som kunde alldeles odeladt

egna sig åt sin uppgift. I denna rigtning kunde ock utvecklingen mer

och mer sägas gå i främmande länder.

En socialstatistisk byrå syntes åtminstone tills vidare kunna åtnöja

sig med tvenne fasta tjenstemän, förutom chefen. Af de begge tjenstemännen

borde den ene företrädesvis ombesörja tidskriftens utgifvande

samt bibliotekariegöromålen äfvensom tillhandagå allmänheten med upplysningar,

den andre åter biträda vid utarbetandet af specialundersökningarne

samt bestrida registratorsgöromålen.

Beträffande aflöningsbeloppen hade embetsverken föreslagit, att de

skulle utgöra för anstaltens chef 4,400 kronor i lön och 2,000 kronor i

tjenstgöringspenningar, förutom 600 kronor i ålderstillägg efter fem år,

samt för den af de båda tjenstemännen, hvilken skulle utöfva redaktörsskapet

för tidskriften, 3,000 kronor i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar

och för den andre tjenstemännen 1,800 kronor i lön

och 1,200 kronor i tjenstgöringspenningar, i begge fallen förutom de

tvenne sedvanliga ålderstilläggen å 500 kronor efter respektive 5 och

10 år.

Såsom ersättning åt tillfälliga biträden hade embetsverken föreslagit

ett anslag af 6,000 kronor, hvarjemte ansetts böra beräknas ett

belopp af 5,000 kronor årligen att utgå till specialagenter för insamlande

af erforderliga primäruppgifter.

Dessutom hade beräknats såsom erforderliga till skrifmaterialier

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Kongl. Maj:ts

''proposition till

1896 års Riksdag.

och. expenser 1,500 kronor, till tryckning af de arbetsstatistiska publikationerna

10,000 kronor, för biblioteket 500 kronor, för vaktmästare

800 kronor, jemte vanligt ålderstillägg å 100 kronor, samt för byra af

lokal 2,000 kronor.

Embetsverken både slutligen framhållit, att för de mångskiftande

uppdrag, som komme på det socialstatistiska embetsverkets lott, icke

i hvarje fall kunde inom verket sjelft förefinnas tillräcklig sakkunskap,

hvadan embetsverket särskild! vid upptagande af nya arbetsfält kunde

komma att behöfva ett stöd af utanförstående personer med sakkännedom

och erfarenhet inom olika områden.

Ett i viss mån organiseradt stöd i detta afseende skulle erbjudas

genom inrättandet af en kommission af sakkunnige, inför hvilken plan

för hvarje undersökning kunde till pröfning framläggas af den socialstatistiska

anstaltens chef, hvarjemte denna kommission, som i händelse

af behof kunde med sig adjungera lämpliga personer, borde eg a befogenhet

att hos Kongl. Maj:t göra framställningar om anordnande af

äfven andra till socialstatistiken hörande undersökningar än de af anstaltens

chef föreslagna.

För bestridande af kostnaderna för nyssberörda kommission äfvensom

anlitandet af särskilde sakkunnige skulle erfordras ett belopp af

1,000 kronor eller något deröfver. Lades dertill de af embetsverken

beräknade kostnaderna för den socialstatistiska anstalten, förslagsvis

upptagna till 39,700 kronor, skulle hela årskostnaden belöpa sig till i

rundt tal 41,000 kronor.

Uti den af Kongl. Maj:t till 1896 års Riksdag aflåtna proposition

angående statsverkets tillstånd och behof hade Kongl. Maj:t gjort framställning

om ökning i den för kommerskollegium gällande stat i syfte,

att kollegium måtte varda satt i stånd dels att behörigen fullgöra den

kollegium åliggande skyldighet att afgifva statistiska redogörelser för

vissa näringar med iakttagande deri af vissa föreslagna förbättrade

anordningar, dels ock att utarbeta en särskild arbetsstatistik.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t den 13 januari 1896 af detta

ärende hade dåvarande herr statsrådet och chefen för kongl. civildepartementet

lemna! en redogörelse för innehållet i såväl Riksdagens ofvanberörda

skrifvelse den 2 maj 1893 som kommerskollegii och statistiska

centralbyråns gemensamma utlåtande.

Beträffande arbetsstatistikens behöflighet och sättet för dess anordnande

i vårt land hade departementschefen, efter att hafva till

protokollet lemnat eu redogörelse för de åtgärder, som i åtskilliga

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

15

främmande länder vidtagits för åstadkommande af en dylik statistik,

för egen del anfört, hurusom de officiella arbetsstatistiska data, som i

vårt land förekomme, vore att finna, förutom, om än mera sparsamt, i

Sveriges officiella statistik rörande bergshandteringen, fabriker och manufakturer,

jordbruk in. m., äfvensom i viss mån berättelserna om kommunernas

fattigvård och finanser samt vår befolkningsstatistik, så godt

som uteslutande i de statistiska undersökningar, som verkstälts af särskilda

för utredande af vissa hithörande frågor tillsatta komitier. Derjemte

hade såväl på kommunal bekostnad som äfven på helt och hållet

enskild väg föranstaltats arbetsstatistiska undersökningar i vissa frågor.

Man kunde dock påstå, att, medan man flerstädes i utlandet vidtagit

alltmer vidtgående åtgärder för att förskaffa sig en tillförlitlig arbetsstatistik,

denna del af statistiken allenast i mycket ofullständig grad

blifvit inom vårt land tillgodosedd. Ivrafvet på en förändring härutinnan

egde derför enligt departementschefens åsigt sitt berättigande, då

äfven här i landet arbetarefrågan mer och mer trädt. i förgrunden

och alltså helt naturligt påkallade statens medverkan för lösandet af

de många spörsmål, den innebure, och till utredande af dessa spörsmål

borde, efter hvad sakens natur gåfve vid handen, upprättandet af en

arbetsstatistik kunna lemna icke oväsentliga bidrag. Arbetsstatistiska

undersökningar, Indika med hänsyn till de många grannlaga förhållanden,

de måste beröra, oundgängligen vore af synnerligt invecklad natur,

syntes emellertid icke kunna med framgång utföras af andra än personer,

som särskild! deråt egnade sin verksamhet och under fortsatt

öfning samt på grund af dymedelst vunnen erfarenhet allt mer och

mer förvärfvade sig insigter i rätta sättet att utföra arbeten af förevarande

art. Och sådana sitt värf fullt vuxna personer vore för visso

icke att tillgå, om deras biträde påkallades allenast vid af större eller

mindre mellanrum skilda tidpunkter.

Departementschefen hade derjemte påpekat, att man likväl icke utan

vidare kunde i Sverige tillämpa de erfarenheter, hvartill arbetsstatistiken

kommit i utlandet, då förhållandena derstädes i allmänhet vidt skilde

sig från de inom vårt land rådande, och det syntes honom derför, om

man ville vinna verkligt goda resultat, blifva nödigt att utföra grundliga

och i detalj gående undersökningar just beträffande de särskilda

omständigheter, under hvilka våra arbetare lefde. Verkställandet af

sådana undersökningar finge ingalunda betraktas såsom allenast en

klassfråga, utan den vore en angelägenhet, som rörde samhället i dess

helhet. Förefintligheten af en på en sakrik arbetsstatistik fotad kännedom

om arbetsklassens vilkor vore nemligen icke blott den säkraste

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

grundval för all lagstiftning till höjande och förbättrande af den egentlige

arbetarens ställning, utan äfven ett bland de säkraste medlen att

kunna förekomma eller åtminstone till sin utsträckning begränsa många

strider och tvistigheter inom samhället och specielt mellan arbetsgivare

och arbetstagare. Synnerligt maktpåliggande vore emellertid, att dylika

undersökningar, för att motsvara sitt ändamål, utfördes fullt opartiskt,

och obestridligt syntes vara, att en sådan utredning i hithörande frågor

kunde ske allenast från statens sida.

I afseende å de speciella förhållanden, som skulle göras till föremål

för ifrågavarande undersökningar, samt sättet för de erforderliga

uppgifternas insamlande och bearbetande hade departementschefen fäst

uppmärksamheten särskildt derå, att en tillfredsställande utredning af

de många och olikartade förhållanden, som med en arbetsstatistik afsåges,

icke syntes kunna verkställas uteslutande genom den hos oss hittills i

allmänhet begagnade metoden, enligt hvilken till de korporationer och

enskilde, från Indika upplysningar önskades, utsändes tabeller och frågeformulär,

Indika sedermera, i den mån de blifvit af vederbörande besvarade,

utgjorde den enda grunden för utredningen. Med afseende å arten

af de undersökningar, som nu komme i fråga att verkställas, blefve det ofta

nödigt att utsända särskilda personer, som på ort och ställe gjorde sina efterforskningar

och genom personligt sammanträffande med såväl arbetsgivare

och arbetare som andra intresserade personer inhemtade upplysningar.

För utförande af ifrågavarande arbeten kräfdes alltså dels fast

anstälda personer, som hade detta till sin hufvuduppgift och hvilka

naturligtvis måste vara bildade och erfarna statistiker, dels ock mer

eller mindre tillfälligt anlitade biträden, deribland agenter och korrespondenter

å skilda orter i riket, genom hvilka anstalten kunde, på sätt

den funne lämpligt, förvärfva de upplysningar, deraf den för sina utredningar

vore i behof.

I fråga om organisationen af den anstalt, som skulle handlägga

de arbetsstatistiska frågorna, hade departementschefen anfört, hurusom

i utlandet denna statistik i allmänhet till en början anförtrotts åt en

särskild byrå inom något förut bestående embetsverk, men sedermera, i

den mån omfånget af dess arbeten utvidgats, särskilda, fullt, sjelfständiga

embetsverk för ändamålet upprättats. I motsats till den af kommerskollegium

och statistiska centralbyrån uttalade åsigt syntes det departementschefen

lämpligt, att arbetsstatistiken äfven i vårt land, åtminstone

till en tid, förlädes till något förut bestående embetsverk, då under alla

förhållanden någon tid måste åtgå för att vinna full klarhet om rätta

sättet för hithörande ämnens bearbetande. Med afseende å det nära

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

17

samband, som borde ega rum mellan den allmänna näringsstatistiken

och den föreslagna arbetsstatistiken, ausåge departementschefen derför

lämpligast, att äfven denna sistnämnda förlädes under kommerskollegium,

särskildt som nämnda embetsverk med sin nya organisation kunde röra

sig under tillräckligt fria former för att ej behöfva undertrycka den

för arbetsstatistiken erforderliga handlingsfriheten. Då den statistiska

afdelningen inom kommerskollegium, likasom detta embetsverk i dess

helhet, dittills haft att taga hänsyn till arbetarefrågorna endast i den

mån, de hade direkt inflytande på näringarne, skulle sålunda, om nu

ifrågavarande statistiska utredningar blefve dit förlagda, afdelningens

verksamhet utvidgas till att omfatta arbetarefrågorna jemväl i afseende

å vissa andra på arbetareklassens ställning inverkande förhållanden.

För att utföra alla de arbeten af mer eller mindre grannlaga beskaffenhet,

som sålunda skulle tillkomma den statistiska afdelningen,

måste dess arbetskrafter naturligtvis erhålla förstärkning, men derjemte

borde åt chefen för afdelningen beredas en sådan ställning inom kollegium,

att det kunde blifva honom möjligt att med större sjelfständighet

planlägga och bringa till utförande de mångskiftande arbetena. I spetsen

för dessa arbeten borde derför enligt departementschefens tanke likasom

enligt embetsverkens ställas en tjensteman med byråchefs aflöning.

Derjemte syntes för arbetsstatistiken särskildt erfordras en fast anstäld

tjensteman af första graden, motsvarande den förut å afdelningens stat

uppförde aktuarien. Som Kongl. Magt samtidigt föreslagit Riksdagen

att å afdelningens stat uppföra ytterligare en aktuarietjenst för möjliggörande

af näringsstatistikens förbättrande — en framställning, hvartill

Riksdagen jemväl lemnat sitt bifall — skulle den å kommerskollegii

statistiska afdelning fäst anstälda personal, inberäknad den förut å stat

upptagna, en förste aktuarie och en aktuarie, komma att utgöras af: 1

byråchef, 1 förste aktuarie och 3 aktuarier. Derjemte syntes det blifva

erforderligt att å stat uppföra ytterligare en vaktmästare.

Embetsverken hade i sitt utlåtande beräknat kostnaderna för tillfälliga

biträden i och för bearbetande af de arbetsstatistiska primäruppgifterna

förslagsvis till 6,000 kronor, hvilket belopp departementschefen

dock ansåge kunna sänkas till 4,800 kronor, deri då jemväl inberäknadt

600 kronor för vikariatsersättningar och gratifikationer.

Efter departementschefens tanke hade embetsverken deremot beräknat

utgifterna för specialagenterna alltför lågt, då de i sådant afseende

uppfört allenast ett belopp af 5,000 kronor. Möjligheten för

den ifrågastälda arbetsstatistiken att åstadkomma verkligt upplysande

resultat ansåge departementschefen blifva i väsentlig mån beroende af

Bill. till Biksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

den vexelverkan, som kunde åvägabringas mellan byrån å ena sidan

samt arbetsgifvare och arbetare å den andra, och en sådan vexelverkan

måste hufvudsakligen förmedlas genom byråns agenter i orterna. Departementschefen

förutsatte derför, att ett anslag till agenter, korrespondenter

och öfriga dylika mer eller mindre tillfälliga biträden utom

byrån icke borde sättas till lägre belopp än 12,000 kronor.

Beträffande slutligen de af embetsverken upptagna kostnaderna

för tryckning af arbetsstatistiska publikationer, för skrifmaterialier och

expenser, för biblioteket samt för hyra af embetslokal hade departementschefen

påpekat, att dylika utgifter för den statistiska afdelningen bestredes

från sjette hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier och expenser,

ved m. m., af hvilket anslag någon förhöjning icke utaf ifrågavarande

utgifter syntes böra påkallas.

På grund af hvad departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört, hade Kongl. Majris ifrågavarande framställning till Riksdagen

utmynnat deri, att för genomförande af förbättringar i näringsstatistiken

samt för anordnande af en arbetsstatistik måtte å kommerskollegii stat

uppföras nya anslag och förhöjningar i äldre anslag till ett belopp af

sammanlagdt 33,200 kronor, hvaraf omkring 27,000 kronor kunde anses

belöpa på arbetsstatistiken.

1896 års Riks- _ I skrifvelse den 11 maj 1896 hade Riksdagen förklarat sig hafva

skrifvelse. skäl bevilja de medel, som af Kongl. Maj:t äskats för närings
statistikens

behof. Hvad ål er anginge frägan om anordnande af en

svensk arbetsstatistik, syntes det Riksdagen visserligen icke kunna bestridas,

att en på statistiska utredningar grundad kännedom om de förhållanden,

under hvilka våra arbetare lefde, måste vara af stor betydelse

för ett rätt bedömande och lösande af vigtiga samhällsspörsmål. Ehuruväl

Riksdagen med hänsyn dertill ansåge önskvärdt, att åtgärder från statens

sida vidtoges för åstadkommande af dylika utredningar, kunde Riksdagen

dock icke biträda hvad. Kongl. Maj:t i detta afseende föreslagit. Den

framlagda planen för ifrågavarande undersökningar syntes nemligen

Riksdagen vara allt för vidtomfattande och sväfvande för att ett första

försök till arbetsstatistik derpå borde grundas.

Att, såsom Kongl Maj ris förslag syntes innebära, organisera en

anstalt med fast tjenstemannapersonal, innan uppgiften för denna anstalts

■verksamhet blifvit närmare bestämd vare sig med afseende å arbetsfältets

utsträckning eller i särskilda fall beträffande sättet för insamlande

och bearbetande af materialet, kunde, enligt Riksdagens tanke, icke

vara lämpligt. Svårigheten att med det förfaringssätt, som dittills

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

19

blifvit följdt, vinna klarhet om både hvad i denna fråga borde göras

och huru det borde göras syntes Riksdagen ligga i öppen dag. Riksdagen

förestälde sig, att för detta måls ernående den lämpligaste utvägen vore

att göra försök med arbetsstatistiska undersökningar inom något begränsadt

område, samt att någon fullt kompetent person borde erhålla

uppdrag att anställa dylika undersökningar för någon viss, mera betydande

näringsgren i vårt land. Planen för dessa arbeten borde underkastas

granskning af sakkunnige män, och vid denna granskning borde

särskildt tagas i betraktande, hvilka områden, såsom väsentliga och

grundläggande, i främsta rummet borde göras till föremål för undersökning.

Genom de försök, som sålunda under vederbörlig kontroll

verkstäldes, borde en tillfredsställande ledning för lösningen af frågan

i dess helhet kunna vinnas, och genom den erfarenhet, som sådana

försök korame att lemna, blefve man satt i tillfälle att begränsa uppgiften

efter de i vårt land rådande förhållandena och bedöma vidden af det

arbete, som vore att utföra. Ett sådant förfaringssätt borde jemväl

lända derhän, att den utveckling, som saken efter hand erhölle, blefve

byggd på säkra förutsättningar och komme att gå i rätt rigtning.

För utförande af de af Riksdagen sålunda förordade undersökningarne

ansåge sig Riksdagen böra för år 1897 bevilja ett extra anslag af 10,000

kronor att uppföras å kommerskollegii stat.

De arbetsstatistiska försöksundersökningar, hvilka alltså år 1897 BeUfvetafen

kunde taga sin början, hade sedermera oafbrutet fortgått. Det hade{^s„ ^arbetenemligen

synts såväl Kongl. Maj:t som Riksdagen uppenbart, att den statistiken.

erfarenhet, som kunde vinnas genom dylika försöksundersökningar inom

ett eller ett par yrken, icke kunde vara tillräcklig för att tjena till

ledning vid bedömandet af dQ,t sätt, på hvithet de tillämnade regelbundna

arbetsstatistiska undersökningarne för framtiden borde i vårt

land organiseras. På grund deraf hade 1897 års Riksdag å nyo beviljat

ett anslag af 10,000 kronor för fortsättande af de arbetsstatistiska försöksundersökningarne

jemväl under år 1898, och sistnämnda år hade

Riksdagen, i enlighet med enskild motionärs hemställan, beslutit att för

fortsatta undersökningars anställande bevilja ett anslag på en gång af

20,000 kronor att utgå med 10,000 kronor för hvart och ett af åren 1899

och 1900. Såsom skäl för en dylik åtgärd hade anförts, att det, för att

statsmakterna vid ett slutligt afgörande af frågan om anordnande af en

regelbunden officiel svensk arbetsstatistik skulle ega tillgång till ett allsidigt

och fullgodt material för den vigtiga sakens bedömande, vore

önskligt, att vid de förberedande arbetsstatistiska undersökningarne

*

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

något större frihet bereddes vederbörande i afseende å val af undersökningsområde

och arbetssätt, än som vore möjlig, derest medel för undersökningarne

beviljades för endast ett år i sänder. Som ett dylikt förfaringssätt—

att på en gång bevilja medel för undersökningarnes fullföljande

under längre tid än ett år — i viss män visat sig egnadt

att befrämja det dermed afsedda ändamålet, både nu senast 1900 års

Riksdag å nyo beviljat samma belopp, 20,000 kronor, för undersökningarnes

fortsättande jemväl under åren 1901 och 1902.

De arbetsstatistiska försöksundersökningarne hade således, sedan

de i år igångsatta undersökningarne hunnit fullbordas, fortgått i sex år,

och under denna tid hade fyra särskilda arbetsstatistiska utredningar

kunnat åvägabringas. Genom dessa utredningars verkställande både ock

en icke obetydlig erfarenhet vunnits rörande lämpligaste sättet för anordnande

af en del af den officiella arbetsstatistiken, så långt nu en

dylik erfarenhet stode att vinna genom tillfälligt anordnade försöksundersökningar.

Redan uti Riksdagens skrifvelse den 11 maj 1898 både

uttalats, hurusom den omständigheten, att medel för ifrågavarande

ändamål dittills beviljats för endast ett år i sänder, i sjelfva verket

hade begränsat ämnesvalet och undersökningsarbetet vida utöfver hvad

Riksdagen afsett, då den i sin skrifvelse af år 1896 tillkännagifvit hvad

som enligt dess mening borde göras till föremål för en försöksundersökning

— »någon viss, mera betydande näringsgren» — och huru

detta försöksarbete borde bedrifvas; till följd hvaraf Riksdagen, såsom

ofvan blifvit relateradt, på en gång anvisat medel första gången år

1898 och derefter år 1900 för undersökningarnes fullföljande under

tvenne år. På grund af sistnämnda förhållande hade ock till föremål

för de båda senaste arbetsstatistiska undersökningarne kunnat väljas en

af landets vigtigaste näringsgrenar.

Emellertid syntes det vara uppenbart, att det icke läte sig göra

att med tillfälliga anslag anordna undersökningarne på ett sådant sätt,

att genom dylika försök inhemtades all den erfarenhet, som skulle kunna

synas erforderlig och önsklig att ernå, innan den ifrågasatta arbetsstatistiska

anstalten erhölle en mera fast organisation. Förste aktuarien ville

härvidlag erinra om, hurusom de särskilda komiterade, som hade sig

uppdraget att utarbeta plan för de nu senast igångsatta undersökningarne,

ansett sig böra taga under ompröfning, huruvida det icke

kunde vara lämpligt att, till vinnande af ökad erfarenhet, i stället för

den hittills följda, mera speciella metoden att undersöka förhållandena

inom en näringsgren i sänder, såsom föremål för 1901 och 1902 års

undersökningar utvälja ett eller annat vigtigare socialt spörsmål för

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

21

att söka få detta eller dessa spörsmål utredda beträffande ett större

antal näringsgrenar, hvarvid komiterade särskild! uppmärksammat önskvärdheten

af att erhålla en allsidig utredning rörande arbetstidens längd

och fördelning inom mera helsofarliga yrken. Bemälda komiterade

hade dervid dock kommit till den slutsatsen, att en sådan undersökning

med vida större lätthet borde kunna genomföras, liksom ock de med

densamma förenade kostnader i icke oväsentlig grad reduceras, derest,

för bekommande af erforderliga prim är uppgifter, ett närmare samarbete

med arbetsgifvarnes och arbetarnes organisationer kunde vara att påräkna,

hvilket samarbete icke syntes kunna åvägabringas, förrän arbetsstatistiken

i vårt land erhållit en fastare organisation, än som under

nuvarande försöksstadium kunnat densamma beredas. Endast genom

ett dylikt samarbete med arbetsgifvarnes och arbetarnes organisationer

blefve det ock möjligt att för rimliga kostnader åvägabringa det statistiska

materialet för flere af de vigtigaste bland de spörsmål, som eu ordnad

ar betsstatistik måste upptaga till behandling. Vidare borde framhållas,

att det näppeligen läte sig göra att under ett försöksstadium verkställa

en del för vinnande af ökad erfarenhet önskvärda, mera detaljerade

utredningar angående omfattningen af en blifvande arbetsstatistisk

tidskrift samt rörande lämpligaste sättet för anskaffandet af vissa primäruppgifter

till belysande af de ämnen, som uti en dylik tidskrift

skulle behandlas. Erfarenheten hade äfven gifvit vid handen — såsom

framhållits i det af särskilde komiterade utarbetade förslaget till 1899

och 1900 års undersökningar — att vissa yrkesgrenar på grund af de

med dessa yrken förenade säregna förhållanden, icke lämpligen kunde

göras till föremål för arbetsstatistisk behandling, förrän arbetsstatistiken

i vårt land blifvit fastare organiserad. Påpekas borde slutligen, att,

enligt hvad vunnen erfarenhet redan bekräftat, med de nuvarande undersökningarnes

mera tillfälliga karakter oundgängligen måste vara förenad

den olägenheten, att den med undersökningarnes ledning och utförande

sysselsatta personal, så snart tillfälle dertill erbjödes, sökte sig annan,

mera stadigvarande och, med hänsyn till arbetets kraf, bättre aflönad

sysselsättning, och att sålunda fördelen af att få behålla en inöfvad och

med arbetet fullt förtrogen personal under nuvarande förhållanden icke

vore för arbetsstatistiken tryggad.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, ansåge förste aktuarien

vara ostridigt, att tidpunkten nu borde vara inne att taga i närmare

öfvervägande, hvilka åtgärder borde vidtagas för att bereda denna nya

gren af statistiken en fastare organisation, så att den arbetsstatistiska

anstalten, omedelbart efter det att de nu senast igångsatta undersök
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Arbete statistiska

anordningar

i utlandet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ningarne blifvit afskräde, vid 1903 års början måtte kunna träda i

verksamhet under mera ordnade och tryggade förhållanden.

Såsom redan i den föregående framställningen blifvit omnämndt,

ansåges numera i de flesta kulturländer föranstaltandet af statistiska utredningar

angående de arbetande klassernas förhållanden höra till statens

åligganden, hvadan man ock ansett sig böra anordna dylika undersökningar

i större eller mindre omfattning. Redan uti det ofvannämnda

statsrådsprotokollet den 13 januari 1896 hade lemnats en redogörelse

för organisationen af de socialistiska undersökningarne i Förenta staterna,

England, Frankrike, Schweiz och Tyska Fiket. Under hänvisande

i öfrigt till berörda redogörelse, ansåge förste aktuarien sig endast böra

omnämna de åtgärder, som under de senaste åren inom några andra

länder vidtagits för åvägabringande af en ordnad arbetsstatistik.

I Belgien funnes sedan år 1896 inom arbetsministeriet anordnad

en arbetsstatistisk byrå — »hOffice du travaib — med enahanda uppgift

som den franska, efter hvars förebild den syntes vara organiserad.

Den belgiska arbetsstatistiska byrån utgåfve sålunda dels större specialredogörelser

— hittills hade utkommit sådana angående söndagsarbete,

angående arbetareförsäkringens i Tyskland verkningar, angående hemindustrien

i Belgien, angående nattarbetet inom industrien i främmande

länder, angående arbetslagstiftningen m. m. — dels en månatlig tidskrift

»Revue du travail», innehållande redogörelser för ställningen på

arbetsmarknaden, lifsmedelsprisen på olika orter, strejker och lockouts,

olycksfall i arbetet, arbetsförmedlingsbyråernas verksamhet, fabriksinspektionens

månatliga rapporter, arbetarnes föreningsväsen, lagförslag

och förordningar angående industriella och arbetsförhållanden m. m.

I Österrike förefunnes sedan flera år tillbaka inom handelsministeriet

anordnadt ett särskildt

speciella undersökningar (såsom angående arbets- och löneförhållanden

för sömmerskor och tvätterskor, en årlig statistik rörande strejker och

lockouts) utgåfve nämnda byrå en, enligt hvad det ville synas, synnerligen

väl redigerad tidskrift »Sociale Rundschau», hvilken innehölle

redogörelser af socialstatistiskt innehåll från in- och utlandet.

Jemväl i Italien hade man egnat uppmärksamhet åt nödvändigheten

af att statistiskt belysa de sociala förhållandena, och verkstäldes dylika

utredningar af italienska industriministeriets statistiska byrå, hvilken

bland annat sedan åtta år tillbaka publicerade eu årlig redogörelse för

strejker och lockouts.

Äfven uti våra närmaste grannländer hade under det senaste år
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

23

tiondet åtgärder vidtagits för åvägabringande af statistiska utredningar

rörande de arbetande klassernas och andra sociala förhållanden.

I Norge och likaledes i Danmark hade sålunda genom de statistiska

byråernas försorg redan offentliggjorts flere arbetsstatistiska

enquéter, af hvilka de norska behandlat följande ämnen: arbets- och

aflöningsförhållanden vid skogsdrift och timmerflottning, statistiska upplysningar

om inkomst- och förmögenhetsförhållanden, arbets- och

aflöningsförhållanden vid träsliperier och cellulosafabriker, arbetslöner

år 1890 och 1895, de danska åter handlat om danska arbetarefamiljers

utgifter för sitt uppehälle, arbetslöne- samt gesäll- och lärlingsförhållanden

år 1897, strejker och lockouts i Danmark 1897—1899. I sammanhang

härmed borde omnämnas, dels att i Norge »den parlamentariska arbeiderkommission»

sedan år 1897 publicerat fyra omfattande volvmer

»socialstatistik» och dels att Köpenhamns städs statistiska kontor tid

efter annan offentliggjorde värdefulla arbetsstatistiska publikationer,

senast eu rörande arbetslöner i Köpenhamn och angränsande kommuner

år 1898. Hvad slutligen beträffade vårt östra nabolaud Finland, hade

1900 års landtdag anhållit, att regeringen redan till nästinstundande

landtdag ville föranstalta om utredning rörande lämpligaste sättet för

planläggning och anordning af en arbetsstatistik för Finland. Enligt det

af finska industristyrelsen i samråd med statistiska centralbyrån uppgjorda

förslaget i ämnet, som blifvit inlemnadt till kejserliga senaten,

skulle de blifvande arbetsstatistiska undersökningarne verkställas antingen

under öfverinseende och ledning af en fristående kommission af

sakkunnige, för ändamålet utsedde personer, bland hvilka skulle ingå

representanter för arbetsgivare och arbetare, eller ock under öfverinseende

af industristyrelsen eller statistiska centralbyrån, som för ändamålet

skulle ega att i samråd med en af regeringen utsedd kommission

utarbeta plan och formulär för undersökningen äfvensom anställa för

undersökningarnes utförande erforderlig personal samt derjemte i samråd

med kommissionen till regeringen göra de framställningar, som

med anledning af undersökningarnes resultat kunde synas påkallade.

Då det gällde att uppgöra ett förslag rörande lämpligaste sättet

för samlande, bearbetande och publicerande genom statens försorg af

en arbetsstatistik för Sverige, måste man — såsom äfven framhållits i

kommerskollegii och statistiska centralbyråns år 1894 afgifna gemensamma

utlåtande i ärendet — ovilkorligen utgå derifrån, att en mera

detaljerad och fullständig utredning i frågan, i betraktande af ämnets

omfattande och mångskiftande beskaffenhet, omöjligen läte sig på för
-

Arbetsstatistiska

''publikationer.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hand göra, då hvarje undersökning säkerligen komme att uppställa

problem, som kunde formuleras och lösas endast med hänsyn till den

för tillfället valda begränsningen af ämnet och de med undersökningen

afsedda olika ändamål. Derest man med en dylik arbetsstatistik ville

vinna en allsidig och korrekt belysning af de sociala förhållandena,

syntes det emellertid vara uppenbart — hvilket äfven Riksdagen i sin

skrifvelse år 1893 uttalat — att arbetsstatistiken borde anordnas så,

att den komme att utgöras af dels en fortlöpande, mera allmän statistik,

dels mångsidiga, efter vissa mellantider upprepade detaljundersökningar.

I så godt som alla länder, hvarest arbetsstatistiken erhållit en

fast och fullständig organisation, hade man ock löst denna fordran på

ett sådant sätt, att de socialstatistiska publikationerna utgjordes dels af

en periodiskt utkommande, mera allmänt social tidskrift, dels af specialundersökningar,

hvilka åter fördelade sig i tvenne grupper, den ena

gruppen omfattande de med regelbundna mellantider återkommande

publikationerna, den senare mera tillfälliga utredningar, som verkstäldes

blott för en eller annan gång. Att detta vore den enda väg, på hvilken

man vid införandet af en ordnad arbetsstatistik äfven i vårt land borde

slå in, syntes förste aktuarien oomtvistligt och hade redan påpekats i

embetsverkens utlåtande år 1894.

Hvad först beträffade den sociala tidskriften, hade embetsverken

gifvit anvisning å de ämnen, som uti densamma företrädesvis borde

behandlas, eller hufvudsakligen enahanda frågor, som uti de utlänska

officiella tidskrifterna af samma natur komme till synes. Gifvet vore ju,

att organisationen af hela den vidlyftiga apparat, som kräfdes för tidskriftens

förseende med ett allsidigt och uttömmande material, endast

så småningom kunde åvägabringas, och att man först efter en viss tids

förlopp, sedan väl en början blifvit gjord, kunde inhemta tillräcklig erfarenhet

om allt hvad som i detta afseende i vårt land kunde eller

borde göras och huru det borde göras. Först och främst syntes emellertid

uti tidskriften böra lemnas fullständiga redogörelser för den sociala

lagstiftningen såväl inom som utom Sverige, referat af in- och utländska

publikationer af socialstatistiskt intresse, berättelser och rapporter angående

vigtigare händelser och förhållanden å det sociala området och

framför allt inom arbetareverlden samt angående ställningen å arbetsmarknaden

i rikets olika delar, såsom rörande tillgång på arbete, lönehöjningar

och lönesänkningar inom industrien och öfriga näringar o. s. v.

Vidare syntes det vara af synnerlig vigt att få till stånd en regelbunden

statistik öfver priset å lifsförnödenheter — och i samband dermed stående

frågor, såsom angående arbetarnes utgifter för bostad, kläder och

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

25

öfriga förnödenheter — å olika orter, då det, först sedan eu dylik

statistik blifvit åvägabragt, kunde blifva möjligt att fullständigt draga

nytta af de specialundersökningar, som gjorts och som fortfarande borde

fullföljas till utrönande af arbetslönens vexlingar för arbetare å olika

orter. Meddelandet af en dylik fortlöpande statistik borde blifva en åt

den ifrågastälda tidskriftens allra förnämsta uppgifter. Åvägabringas

borde derjemte samt offentliggöras i tidskriften statistiska uppgifter

dels rörande strejker och lockouts, dels rörande föreningsrörelsen inom

industri och näringar (arbetsgifvareföreningar, fackföreningar, sjuk-,

begrafnings- och andra understödskassor o. s. v.) , hvarvid det vore

lämpligt, att uti tidskriften meddelades en statistisk sammanställning

af det värdefulla material, som insamlades af civildepartementet och,

utan att ytterligare bearbetas, årligen publicerades angående registrerade

sjukkassors verksamhet. Det borde också blifva möjligt att i sammanhang

dermed till tidskriften erhålla en statistik rörande sjukdoms- och

dödsorsaken för arbetare inom olika yrken. T tidskriften kunde jemväl

meddelas en sammanställning ur arbetsstatistisk synpunkt af i näringsstatistiken

förekommande uppgifter rörande qvinnoarbete inom olika

industrier. Slutligen borde tidskriften få en icke ringa betydelse derigenom,

att uti densamma kunde, efter vederbörlig kontroll, tillvaratagas

den afsevärda mängd af statistiska notiser, som meddelades i tidningar^

och andra källor.

Vidkommande derefter de ingående specialundersökningar på skilda

sociala områden, hvilka jemsides med den fortlöpande tidskriften borde

verkställas af en blifvande arbetsstatistisk anstalt, syntes desamma,

såsom ofvan blifvit framhållet, böra utgöras dels af periodiskt, efter vissa

mellantider återkommande speciella redogörelser öfver ämnen, som i

tidskriften mera summariskt behandlats, såsom exempelvis angående

strejker och lockouts, angående föreningsväsen, angående sjukdoms- och

dödsorsaker inom industriella yrken, angående priset å lifsmedel och

bostäder å skilda orter, angående ålders-, köns- och civilståndsfördelningen

inom olika yrken o. s. v., dels ock af sådana i görligaste mån

uttömmande monografier, som de under de senaste åren verkstälda

försöksundersökningarne till utrönande af arbets- och löneförhållanden

in. m. inom olika yrkesgrenar, hvilka undersökningar blott borde föranstaltas

för ett yrke i sänder och endast kunna för samma yrke upprepas

efter förloppet af en längre tidrymd. Derest sådant kunde al

förekommande omständigheter anses påkalladt, borde jemväl af den

arbetsstatistiska anstalten komma att verkställas sådana undersökningar,

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sand. 1 Afd. 8 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Primär uppgifter

för

arbetsstatistiken.

som afsåge klargörandet af ett eller annat, af den föreslagna tidskriften

ej omfattadt, socialt spörsmål inom ett större område — såsom angående

arbetsförhållanden inom helsofarliga yrken, angående verkstadslokalernas

beskaffenhet i sanitärt afseende o. s. v. Dervidlag borde särskildt uppmärksammas,

att, såsom redan framhållits i Kongl. Maj:ts proposition

till 1896 års Riksdag, statistiska utredningar af ett eller annat ekonomiskt

eller socialt spörsmål, hvilka tid efter annan komrne att erfordras

för komitéutredningar o. d., med fördel kunde anförtros åt den socialstatistiska

anstalten, då man eljest ofta nog för sådana utredningar vore

i saknad af sakkunnig personal, som erhållit nödig föregående utbildning

för anställande af de svåra, grannlaga och omsorgsfulla undersökningar,

dem man måste lägga till grund för ett rätt bedömande af

de sociala frågorna.

Hvad vidare beträffade sättet för bekommande och insamlande af de

för socialstatistiken erforderliga primäruppgifterna, blefve det erforderligt

att derför allt efter omständigheterna anlita olika vägar. I sjelfva tillvägagångssättet

för uppgifternas insamlande skiljde sig emellertid den moderna

arbetsstatistiken bestämdt från den äidre officiella statistiken. I

och för den sistnämnda skedde detta i regel genom de officiella myndigheterna,

direkt eller indirekt, då deremot socialstatistiken i allmänhet

och såvidt möjligt måste inhemta sitt material genom särskilda, för

ändamålet anstälda agenter, hvilka hade att sätta sig i personlig förbindelse

med både arbetsgifvare och arbetare och af dessa sjelfva inhemta

de önskade data, hvarförutom agenterna, så långt det läte sig

göra, borde genom egen åskådning skaffa sig kännedom om frågans

väsentligaste detaljer. För att emellertid de upplysningar, som på

denna väg insamlades, skulle blifva korrekta och vederhäftiga, vore det

af vigt, att de personer, åt hvilka insamlingen af dylika uppgifter samt

afgifvandet af rapporter rörande arbetsförhållanden o. d. å resp. orter

anförtroddes, vore sin uppgift fullt vuxna, och gifvet vore derför, att

det icke vore möjligt att utan ganska afsevärda kostnader tillförsäkra

arbetsstatistiken kompetenta uppgiftslemnare.

Äfven om det alltså blefve nödvändigt, att för insamlandet af

den väsentligaste delen af de för arbetsstatistiken erforderliga primäruppgifterna

anstäldes särskilda agenter eller korrespondenter, syntes

dock många i socialstatistiskt afseende vigtiga spörsmål kunna utredas

dels genom redan förefintliga officiela uppgifter, dels genom infordrande

af uppgifter från offentliga myndigheter, dels ock slutligen genom ett

direkt utsändande af frågeformulär till enskilde eller korporationer bland

arbetsgifvare och arbetare.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

27

Vidkommande sättet för insamlande af de primäruppgifter, hvartill,

som nämndt, särskilda agenter måste anlitas, borde omnämnas, att

systemet med platskorrespondenter, hvilket i stor omfattning praktiserats

vid 1897 års undersökning af bagerierna, vid de efterföljande

undersökningarne af tobaksindustrien och den mekaniska verkstadsindustrien

öfvergifvits, hufvudsakligen på den grund att det visat sig

omöjligt att så noggrant, som önskvärdt vore, genom skriftliga instruktioner

bibringa ett större antal för arbetsledaren i regel fullkomligt

okända personer en enhetlig och öfverensstämmande uppfattning af

innebörden af alla de frågor, som formulären för arbetarnes utfrågande

innehölle. För de efterföljande försöksundersökningarne hade i stället

uteslutande användts ett fåtal reseagenter, som genom muntliga samtal

med arbetsledaren kunnat instrueras i sitt kall. Emellertid finge systemet

med platskorrespondenter för insamlandet af uppgifter vid dylika specialundersökningar

derför ingalunda anses vara utdömdt. Blefve nemligen

arbetsstatistiken uppförd på ordinarie stat och bestämdes omfattningen

af dess uppgift i hufvudsaklig öfverensstämmelse med nu föreliggande

förslag, så blefve det möjligt och af praktiska skäl äfven nödvändigt —

då eu stor del af de uppgifter, som vore afsedda att publiceras uti den

socialstatistiska tidskriften, endast på sådan väg kunde erhållas — att

såsom fasta korrespondenter å vissa större industriorter anställa ett

antal dugliga, för arbetareförhållandena intresserade personer, hvilka,

då deras arbete med uppgifters insamlande och ingifvande kunde få eu

mera permanent karakter, borde vara att år ifrån år påräkna. Möjlighet

syntes under sådana förhållanden böra förefinnas, att vid förefallande

specialundersökningar ett större eller mindre antal af dessa fasta korrespondenter

i orterna borde kunna anlitas för insamlande af erforderliga

primäruppgifter jemväl för dessa undersökningar, först och främst å

vederbörandes egen boningsort, men äfven å de närmast liggande

platserna och således särskilda reseagenter för specialundersökningarne

icke böra i så stor utsträckning som hittills erfordras.

Beträffande de särskilda i Riksdagens skrifvelse år 1893 angifna

grenarne af den tillämnade statistiken, hade förste aktuarien, under

hänvisning till hvad härvidlag anförts i embetsverkens meranämnda

gemensamma utlåtande af år 1894, med afseende å sättet för uppgifternas

insamlande, i hvad detsamma icke redan i det föregående blifvit

berördt, gjort följande erinringar:

a). Antalet i de sär skilda yrkena anstälda arbetare, fördelade efter

kön, ålder och civilstånd. Fullständig utredning i detta afseende hade

vid de anstälda försöksundersökningarne inhemtats rörande de dervid

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ifrågakomma näringarna och borde, derest dylika specialundersökningar

fortfarande komme att anordnas beträffande öfriga yrken, tillhöra de

spörsmål, som alltid vore för hvarje gång qvarstående.

Skulle det emellertid befinnas ömkligt att utöfver de upplysningar

angående yrkesarbetarnes fördelning efter kön samt ålder öfver och

under aderton år, hvilka årligen meddelades i kommerskollegii berättelser

om bergshandtering samt om fabriker och handtverk, erhålla en

fullständigare statistik i detta afseende på en gång för samtliga industriella

yrken, borde måhända, då folkräkningsmaterialet från yrkesräkningens

synpunkt måste anses vara mindre tillfredsställande, erforderliga

uppgifter till en dylik statistik, exempelvis för hvart tionde år,

kunna åvägabringas genom att idkare af bergshandtering, fabriker och

handtverk förständigades att jemte de årligen återkommande statistiska

uppgifterna om sig och sin verksamhet ifylla en blankett, upptagande

nominativ förteckning å personalen med fördelning efter kön, lefnadsålder

och civilstånd.

b) Aflöning och aflöningssätt inom yrkena. En uttömmande och

tillförlitlig statistik i detta afseende borde, på grund af det betydande

arbete, som måste vara förenadt med de behöfliga primäruppgifternas

åstadkommande och bearbetande, icke utan alltför störa kostnader och

för lång tidsutdrägt kunna företagas annat än i samband med de år

ifrån år fortsatta specialundersökningarne af de skilda yrkena, vid hvilka

undersökningar aflöningsfrågorna i regel blefve det centrala. Erfarenheten

hade nemligen gifvit vid handen, att korrekta uppgifter

rörande aflöningsförhållandena och hvad dertill hörde endast stode att

vinna genom direkta utdrag ur arbetsgifvarnes aflöningsböcker samt

att dylika undersökningar, såvidt möjligt, borde afse utrönandet af den

faktiska årsinkomst, hvarje särskild arbetare beredt sig genom sitt arbete,

rörande hvilken den enskilde arbetaren i allmänhet saknade förmåga

att lemna nöjaktigt besked. Med anledning af de svårigheter, som

ofta nog måste vara förenade med verkställandet af dylika utdrag ur

aflöningsböckerna, kunde näppeligen några andra personer än fabrikernas

egen kontorspersonal ifylla formulärsam man dragen rörande arbetarnes

löner, hvilket arbete ett flertal arbetsgivare vid de båda senaste försöksundersökningarne,

på kommerskollegii derom framstälda begäran,

kostnadsfritt låtit ombesörja. Med de stora kraf på tillmötesgående

och uppoffringar från arbetsgifvarnes sida, som måst förutsättas vid

dessa försöksundersökningar, borde det emellertid knappast vara egnadt

att väcka förvåning, att några arbetsgivare vägrat att lemna de af

dem äskade upplysningarne. I de flesta fall, der sådant inträffat, hade

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

29

det skett under förklaring, att vederbörande funnit de på dem stälda

anspråken obilliga, men hade de samtidigt tillkännagifvit, att hinder

från deras sida icke skulle möta, derest de önskade utdragen ur deras

aflöningslistor för arbetarne kunde verkställas på statens bekostnad, ett

erbjudande, hvaraf man på grund af de anslagna medlens begränsning

dock icke sett sig i stånd att göra bruk. Å andra sidan hade det

jemväl från flere verkstäder, som nu med större eller mindre beredvillighet,

i den utsträckning sådant kunnat ske, sammanstält och insändt

dem affordrade uppgifter, med bestämdhet förklarats, att dylika uppgifter

för framtiden icke komme att afgifvas utan att särskild ersättning för

uppgifternas utarbetande kunde beredas. I längden blefve det derför —

då det förmodligen icke läte sig göra att genom lag ålägga arbetsgifvarne

ovilkorlig skyldighet att afgifva dylika uppgifter — omöjligt

att, på sätt hittills skett, kostnadsfritt genom arbetsgifvarne bekomma

uppgifter om arbetarnes årslöner, utan måste för vinnandet af samma

uppgifter i kostnaderna för hvarje specialundersökning beräknas ett

belopp för lemnande af särskild ersättning till sådana arbetsgivare, som

påfordrade betalning för deras med verkställandet af de äskade löneutdragen

förbundna omkostnader.

Vid sidan af dessa uttömmande undersökningar af löneförhållandena

inom vissa yrken borde emellertid af de å olika orter anstälda korrespondenterna

från såväl arbetsgivare som arbetare införskaffas samt

efter vederbörlig kontroll offentliggöras i tidskriften upplysningar

angående löneförhöjningar eller lönesänkningar med iördelning efter

yrke och arbetsplats äfvensom det antal arbetare, som af förändringen

berördes, hvarvid förändringens omfattning och beskaffenhet borde redovisas

så detaljeradt som möjligt.

c). Arbetstiden. Uppgifter rörande arbetstiden inom de särskilda

yrkena borde likaledes i regel inhemtas vid de meranämnda specialundersökningarn<

: samt affordras såväl arbetsgivare som arbetare. Af

korrespondenterna i orterna kunde jemväl för hvarje månad meddelas

förteckning å förefunna förändringar med afseende å arbetstidens längd.

För den händelse en dylik undersökning skulle befinnas böra föranstaltas

för samtliga eller ett visst antal, exempelvis mera helsofarliga,

yrken samtidigt, syntes, såsom egde rum vid 1884 års arbetareförsäkrings-

och 1891 års arbetareskyddskomités arbeten, behöfliga primäruppgifter

kunna insamlas genom utsändande åt frågeformulär, afsedda

att ifyllas af arbetsgivare, hvarvid dock en kontroll inom vissa gränser

förmedelst specialagenter äfvensom mera detaljerade undersökningar

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets Utlåtande N:o ''8-

genom dylika agenter inom ett mindre område äfven här skulle bidraga

till att höja slutresultatets värde.

d). Arbetslokalernas tillstånd, helsovådliga inflytelser m. in. På

grund af den särskilda sakkunskap, som erfordrades för verkställandet

af några mera ingående undersökningar i detta afseende, och då det

icke läge inom möjlighetens gränser att för den arbetsstatistiska anstalten

såsom särskilda agenter för utförande af dylika undersökningar,

åtminstone inom något större område, förvärfva fullt kompetenta, med

läkareutbildning utrustade personer, blefve det nödvändigt att för sådant

ändamål påkalla biträde af helso vårds- och kommunalnämnder,

Indika det enligt gällande helsovårdsstadga tilikomme att inom kommunerna

öfvervaka, det fabriker och näringar icke inrättades eller drefves

så, att de blefve menliga för arbetarnes helsa och väl. Vid tvenne af

de hittills verkstälda försöksundersökningarne — af bagerier och tobaksfabrikör

— hade äfven mera ingående utredningar af arbetslokalernas

beskaffenhet i sanitärt afseende blifvit verkstälda förmedels anlitande

af helsovårds- och kommunalnämndernas medverkan för primärmaterialets

insamlande, och syntes ifrågavarande del af undersökningarne hafva

utfallit förhållandevis väl. Sålunda hade vid den sistnämnda af de båda

undersökningarne, på kommerskollegii derom framstälda begäran, genom

vederbörande helso vårdsnämnders försorg och på deras bekostnad föranstaltats

särskilda luftprof till utrönande af luftens beskaffenhet uti

arbetssalarne inom ett afsevärdt antal fabriker, hvilka luftprof visat sig

utgöra ett utmärkt material för ett ob jektivt bedömande af samma lokalers

beskaffenhet i sanitärt afseende. Till följd af de kostnader, som måste

blifva förenade med verkställandet af noggranna luftprof — apparater

och tillbehör för analyserandet af de tagna profven vore nemligen temligen

dyrbara och förefunnes för öfrigt endast å ett fåtal platser i riket —

kunde emellertid helsovårds- och kommunalnämnder icke åläggas skyldighet

att i detta afseende medverka vid eu mera omfattande sanitär

undersökning af arbetslokalerna å platsen utan att kostnaderna för

anskaffandet af profrör, för analysering af luftprofven in. m. bestredes

af anslaget för arbetsstatistiken. Påpekas borde äfven, att en sanitär

undersökning, först sedan arbetsstatistiken blifvit fastare organiserad,

kunde leda till ett fullt tillfredsställande resultat, enär det nemligen

först då kunde blifva möjligt att åstadkomma ett närmare samarbete emellan

de för arbetsstatistiken å de olika orterna anstälda korresponderande

agenterna och de personer, som å helsovårds- och kommunalnämndernas.

vägnar erhölle i uppdrag att verkställa denna del af undersökningen,

utan hvilket samarbete det näppeligen läte sig göra att

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

31

åstadkomma ett enhetligt och i alla afseenden fullt användbart primärmaterial.

e) . Födans beskaffenhet. Angående anordnandet af undersökningar

i detta ämne, hvilka, i betraktande af den mängd vigtiga frågor, en

organiserad arbetsstatistisk anstalt redan från början måste upptaga till

behandling, först framdeles syntes böra ifrågasättas, borde särskild plan,

då frågan bragtes å bane, utarbetas efter samråd med vederbörande

lielsovårdsmyndigheter, till hvilkas verksamhetsområde ifrågavarande

spörsmål vore att hänföra.

f) . Lifsmedelsprisen. Utrönandet af priset å vigtigare lifsförnödenbeter

syntes, såsom ofvan blifvit antydt, vara eu af de vigtigaste uppgifter,

som kunde blifva arbetsstatistiken förelagda. Dervid vore det

minutbandelsprisen, hvilka företrädesvis borde komma i betraktande.

Rörande dessa förefunnes näppeligen andra upplysningar än de data,

som i den dagliga pressen plägade meddelas rörande torgprisen å olika

orter, åt hvilka uppgifters åstadkommande dock ingalunda egnades den

noggrannhet, att de kunde läggas till grund för en tillförlig statistik

i förevarande vigtiga fråga. Enda utvägen för att få till stånd en dylik

statistik syntes derför vara, att de föreslagna korrespondenterna i orterna

finge i uppdrag att för hvarje vecka insamla och månatligen insända

noggranna uppgifter angående minuthundelsprisen å ett visst antal

varor, hvilka uppgifter derefter kunde sammanställas och offentliggöras

i tidskriften.

I viss mån kunde denna fråga belysas äfven i samband med den

i Riksdagens skrifvelse omnämnda undersökningen angående

g). Arbetarnes utgifter för sitt uppehälle. Såsom embetsverken i

sitt omförmälda utlåtande framhållit, kunde undersökningar i detta afseende

näppeligen utföras på annat sätt än genom direkta utdrag ur

arbetarnes egna anteckningar om sina utgifter.

Åstadkommandet, af ett sådant material i större omfattning vore

emellertid förenadt med betydliga vanskligheter. Det vore nemligen

ytterst sällsynt, att en arbetarefamilj förde hushållsbok, och äfven om

anteckningar gjordes om inkomster och utgifter, förelåge dessa knappast

i en sådan form och vore förda med sådan fullständighet, att en exakt

förbrukningssfatistik derpå kunde grundas. Enda utvägen syntes derför

vara, att ett antal husmödrar intresserades för att föra noggranna anteckningar

om familjens inkomster och utgifter under ett helt år samt

försåges med lämplig räkenskapsbok och meddelades muntliga förklaringar

rörande sättet för anteckningarnes förande, hvilket skäligen grannlaga

värf åter endast kunde anförtros åt personer, som egde personlig bekant
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

skap med arbetarebefolkningen på platsen samt i öfrigt åtnjöte denna

befolknings förtroende.

I Danmark der en dylik officiel undersökning föranstaltats under

år 1897, hade man såsom utdelare och instruktörer anlitat frivilligt

biträde af skollärare rundt om i landet, och syntes någon ersättning

till räkenskapsförare icke hafva blifvit lemnad. Möjligen kunde, förutom

de ordinarie korrespondenterna, äfven i Sverige ett tillräckligt

antal folkskolelärare och andra personer i orterna anlitas såsom mellanhänder

vid insamlandet af en dylik statistik, men deremot syntes det,

för vinnande af omsorgsfullt utarbetade primäruppgifter, blifva nödvändigt

att afse ett visst belopp för lemnande af en mindre, kontant

ersättning till sådana husmödrar, som afiemnade fullständigt förda hushållsböcker.

h) . Bostadsfrågan. Mera omfattande undersökningar angående

bostadsförhållandena syntes i främsta rummet vara en angelägenhet,

som borde påkalla de kommunala myndigheternas intresse och derför

falla utom området för den officiella arbetsstatistikens verksamhet. Redan

på grund af de med en sådan utredning förbundna kostnader, derest

densamma skulle utsträckas till ett större antal platser, vore det

äfven, åtminstone för närvarande, omöjligt att upptaga denna fråga på

arbetsstatistikens program. Vid de tid efter annan företagna specialundersökningarne

inom ett eller ett fåtal yrken i sänder vore det

deremot — såsom skett vid undersökningarne rörande bageri- och

mekaniska verkstadsarbetare — både möjligt och lämpligt dels att

affordra arbetarne vissa allmänna upplysningar rörande deras bostadsförhållanden,

såsom angående hyrespris, förmånen af fri bostad, hyresbidrag

af arbetsgifvaren, lägenhetens omfattning och antalet i densamma

boende personer, inneboende arbetare o. s. v., dels ock att, der

arbetsgifvaren mot eller utan hyresersättning uppläte bostad åt samtlige

eller en del arbetare, föranstalta en närmare undersökning af dessa

bostäders beskaffenhet.

Derjemte borde det blifva en vigtig uppgift för den arbetsstatistiska

tidskriften att halfårsvis — den 1 april och den 1 oktober —

meddela uppgifter angående priset å bostäder af olika kategorier i

skilda delar af landet. Insamlandet af behöfiiga uppgifter för denna

statistik kunde med fördel åläggas de fasta korrespondenterna i orterna.

i) . Hustruns sysselsättning utom hemmet hörde, såsom ock erfarenheten

af de föranstaltade försöksundersökningarne gifvit vid handen,

till de frågor, rörande Indika det vore förenadt med nära nog oöfvervinneliga

svårigheter att bekomma nöjaktigt besked, hvadan utred
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

33

ningen af detta spörsmål, för såvidt det öfver hufvud borde upptagas

på undersökningsprogrammet, först framdeles syntes kunna tagas under

ompröfning, sedan systemet med fullt utbildade platskorrespondenter

hunnit blifva genomfördt,

k) . Beträffande arbetslösheten, d. v. s. antalet personer utan arbete,

vid en viss tidpunkt, inom olika yrken, kunde uppgifter knappast erhållas

annat än genom fackföreningarne. Att döma af det förstående

af arbetsstatistikens värde och det tillmötesgående bistånd, som under

de företagna försöksundersökningarne ådagalagts af vederbörande yrkesföreningars

ledande män, vore i detta afseende värdefullt material att

påräkna, åtminstone från fackföreningarne inom våra vigtigare yrken.

I den mån offentliga arbetsanvisningskontor, som redan till ett stort

antal förefunnes uti främmande länder, kunde varda inrättade i Sverige,

vore äfven från dem vigtiga upplysningar i denna punkt att förvänta.

l) . I fråga om strejker och lockouts utarbetades regelbundet återkommande

statistiska redogörelser uti flertalet af de länder, hvarest en

ordnad arbetsstatistik blifvit införd. Jemväl i vårt land vore det af

stor vigt, att en tillförlitlig statistik i förevarande afseende blefve med

det snaraste åvägabragt. Rörande sättet för primäruppgifternas insamlande

borde endast erinras derom, att en officiel statistik rörande strejker

och lockouts redan — sedan år 1897 — förefunnes i vårt södra nabolag!

Danmark, äfvensom att det statistiska mötet i Stockholm år 1897

— af cheferna för de skandinaviska ländernas statistiska byråer —

beslutit uttala såsom sin åsigt, att blifvande statistiska undersökningar

angående arbetskonflikter äfven i Sverige och Norge, så vidt möjligt,

borde utföras i väsentlig öfverensstämmelse med det sätt, hvarpå de

utförts i Danmark, nemligen genom inhemtande af upplysningar å alla

de vägar, som kunde stå till buds, men i främsta rummet från arbetsgivare-

och arbetareorganisationer, hvarförutom vederbörande statistiska

embetsverk jemväl borde genom egna undersökningar, på grund af

tidningspressens meddelanden, rättsprotokoll o. s. v. söka skaffa sig

erforderliga upplysningar angående konfliktens karakter och förlopp.

Med allt erkännande af det stora gagn, hvaraf den i Danmark vunna

erfarenheten borde blifva vid anordnandet af en regelbunden svensk

statistik rörande arbetskonflikter, finge det dock icke förbises, att

arbetsgivare- och arbetareorganisationer i Sverige på långt när icke

hunnit den utveckling och fasta organisation som motsvarande institutioner

i Danmark. Det blefve derför åtminstone ännu en tid framåt

nödvändigt, för åstadkommande af behöfliga primäruppgifter, att den

Bill. till Biksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

arbetsstatistiska anstalten, så långt ske kunde trädde i förbindelse med

enskilde arbetsgifvare och arbetare, hvilken förbindelse på ett tillfyllestgörande

sätt borde kunna förmedlas genom embetsverkets korrespondenter

i orterna.

ro). Olycksfall i arbetet. Fullständiga uppgifter i detta afseende

syntes vara mycket svåra att erhålla, och vore de årliga uppgifter, som

i detta afseende meddelades — dels i kollegii berättelser angående fabriker

och handtverk samt bergshandteringen, dels i redogörelsen för yrkesinspektionens

verksamhet — att anse såsom otillfredsställande särskildt

med afseende derpå, att de endast omfattade dödsfall samt olycksfall,

som haft till påföljd arbetsoförmåga under minst 14 dagar. Uppenbart

syntes ock vara, att de redogörelser för inträffade olycksfall, som föreskrifvits,

skulle afgifvas till vederbörande myndigheter, endast ganska

ofullständigt till dem inginge. Äfven om det material, som insamlades

i och för den på uppdrag af chefen för kongl. civildepartementet verkstälda

utredningen angående olycksfall i arbetet år 1897, i alla afseenden

måste betraktas såsom mera exakt återgifvande den verkliga olycksfallsfreqvensen,

vore detsamma dock icke på långt när tillräckligt uttömmande.

Endast derest — för komplettering af de uppgifter angående

olycksfall, som på andra vägar stode till buds och hvilka det borde

blifva den arbetsstatistiska anstaltens omsorg att noggrannt efterforska

— rikets samtlige läkare ålades att inrapportera de olycksfall, som

komme under deras behandling, vore det möjligt att bekomma en på

något så när fullständiga och korrekta primäruppgifter grundad olycksfallsstatistik.

Rörande alla svårare olycksfall kunde derjemte en mera detaljerad

statistik framdeles åvägabringas genom anlitande af det material, hvilket,

sedan lagen om ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete

trädt i kraft, komme att förebringas genom den arbetsgifvarne, enligt

ifrågavarande lag, åliggande skyldighet att till polismyndigheten i

orten insända läkarebetyg angående dödsorsak eller skadans beskaffenhet

och den skadades tillstånd, hvilka uppgifter, åtföljda af vederbörande

polismyndighets protokoll öfver den i anledning af hvarje dylikt

olycksfall verkstälda undersökning, skulle aflemnas till Konungens befallningshafvande.

Angående öfriga i Riksdagens skrifvelse omnämnda ämnen, hvilka

borde blifva föremål för arbetsstatistisk behandling: sparkassor och insättningar

i sparbanker, kooperativa företag, inrättningar till främjande

af arbetsklassens materiella, intellektuella och moraliska fromma,

borde erforderliga uppgifter, i den mån dessa frågor kunde göras till

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

35

föremål för undersökning, insamlas genom utsändande till vederbörande

korporationer af särskilda för ändamålet utarbetade frågeformulär,

hvilka upprättats efter samråd med på respektive områden fullt sakkunnige

personer. Jemväl i dessa fall borde de föreslagna fasta korrespondenterna

i skilda delar af riket blifva af stort gagn såsom mellanhänder

mellan den arbetssiatistiska anstalten och vederbörande inrättningar.

Hvad vidare beträffade den senare gruppen af de i Riksdagens

skrifvelse föreslagna undersökningarne, nemligen sådana uppgifter rörande

affärsställningen inom de olika industrigrenarne, hvarigenom lagstiftaren

sattes i tillfälle att bedöma, i hvad mån åtgärder, som medförde

en ökning i produktionskostnaderna, kunde vidtagas, utan att

derigenom möjligheten att bestå i konkurrensen alltför mycket försvårades

eller rent af omintetgjordes, ville förste aktuarien återupprepa hvad

embetsverken i sitt gemensamma utlåtande dervidlag anfört.

»Uppgiften i detta fall blefve» — yttrade embetsverken — »att

inom hvarje särskild industrigren — hvarvid förmodligen äfven jordbruket

har tänkts såsom en industri — utreda de för handen varande

produktionskostnaderna och deras fördelning på vissa allmänna liufvudposter,

äfvensom afsättningsvilkoren för den färdiga produkten. Dylika

undersökningar af stor omfattning hafva ock blifvit verkstälda inom

Amerika, ehuruväl man äfven derstädes ännu medhunnit endast ett

fåtal näringsgrenar. Framgången af en dylik undersökning är naturligtvis

ytterst beroende af den enskilde fabrikantens uppfattning om

det gagn eller kanske den skada, han sjelf anser sig kunna skörda af

dessa . förhållandens framläggande inför offentligheten, och hans häraf

betingade större eller mindre villighet att lemna de äskade upplysningarne.

Öfver hufvud torde socialstatistiken, åtminstone till en början,

i detta hänseende få att kämpa med stora svårigheter; och såsom en

ytterligare sådan framträder, att dessa undersökningar sannolikt torde

blifva förenade med betydande kostnader. Arbetet lärer väl så godt

som helt och hållet få utföras af särskilde sakkunnige och äfven å

dessa komma att ställas mycket stora anspråk. I den mån det åvägabragta

resultatet kan visa sig verkligen lända industrien till gagn,

torde motståndet och svårigheterna småningom förminskas. Några särskilda

regler för detta arbetets utförande lära icke kunna uppställas på

förhand.»

Till hvad embetsverken sålunda andragit vore nu endast att tilllägga,

att erfarenheten af det försök, som vid 1899 och 1900 års undersökningar

af den mekaniska verkstadsindustrien gjorts att från arbets
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N;o 8.

Personal och

kostnad för

arbetsstatistiken.

gifvarne bekomma utförliga och exakta uppgifter rörande verkstadsdriften,

i ett afsevärdt antal fall till fullo bekräftat de farhågor, som

embetsverken uttalat rörande arbetsgifvarnes ovillighet att i detta afseende

lemna detaljerade upplysningar om sin verksamhet. Uppenbart

vore ju ock, att en arbetsgifvares benägenhet att till offentlig myndighet

lemna detaljerade upplysningar om sin affärsställning skulle vara

skäligen ringa och att hans betänkligheter i förevarande fall måste vara

fullt berättigade, så länge, såsom fallet vore i Sverige i motsats till

vissa andra länder, dylika uppgifter betraktades såsom offentliga handlingar

och sålunda tillhandahölles förste bäste, möjligen en konkurrent

till uppgiftslemnaren, hvilken påfordrade handlingames utlemnande i

afskrift. Äfven om sådant ännu icke skett, kunde det dock tänkas, att

derest detta förhållande finge fortvara, de afgifna uppgifterna kunde

blifva på detta sätt missbrukade till enskilda personers synnerliga skada.

Det syntes derför vara högst angeläget att, för såvidt statistiska uppgifter

af dem de affordrades icke skulle, såsom någon gång händt, rent

af vägras eller afsigtlig! förvanskas, det i lagstiftningsväg blefve fastslaget

— något, hvartill en motsvarighet redan förefunnes genom bestämmelserna

i § 27 af gällande bevillningsförordning — att, sådana

statistiska uppgifter, hvilka af enskilda personer frivilligt afgåfves till

offentlig myndighet, icke vore att betrakta såsom offentliga handlingar,

åtminstone icke förr än efter förloppet af så lång tid, att uppgifterna

icke längre kunde anses hafva aktuelt intresse. Hade väl en sådan

lagbestämmelse blifvit träffad, vore den ovedersägligen svåraste stötestenen

för bekommande af tillförlitliga primäruppgifter aflägsnad. Ty

i öfrigt finge den beredvillighet, som från arbetsgivare, arbetare

och korporationer ådagalagts vid de hittills verkstälda försöksundersökningarne,

anses utgöra en borgen för, att de allt framgent skulle

vara benägna att med intresse medverka för ernående af ett tillfredsställande

resultat af undersökningarne. Det finge jemväl anses sannolikt,

att, i den mån den föreslagna arbetsstatistiken visade sig verkligen

kunna, såsom i 1893 års Riksdags skrifvelse yttrades, opartiskt framlägga

upplysningar, som vore af vigt för den sociala frågans rätta bedömande,

allmänhetens intresse för arbetet också skulle ökas.

Beträffande den personal, som erfordrades för handläggande och

bearbetande af de arbetsstatistiska frågorna, äfvensom kostnaden för

organiserandet af en ordnad arbetsstatistik hade förste aktuarien anfört

följande.

På sätt den förut lemnade redogörelsen utvisat, hade i utlandet

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

37

arbetsstatistiken i allmänhet till en början anförtrotts åt en särskild

byrå inom något förut bestående embetsverk, men sedermera hade, i

den mån omfånget af dess arbeten utvidgats, särskilda, fullt sjelfständig

a embetsverk för ändamålet upprättats.

Såsom embetsverken i sitt gemensamma utlåtande år 1894 erinrat,

vore socialstatistikens uppgift förenad med så många svårigheter .och

komme särskildt till en början att erbjuda så många möjligheter med

afseende å metod och behandlingssätt, mellan livilka i hvarje ögonblick

måste väljas, att det syntes vara oundgängligt, att arbetet redan från

början organiserades uti möjligast fria former och öfverlemnades åt en

personal, som kunde alldeles odeladt egna sig åt sin uppgift, hvarför

embetsverken föreslagit inrättandet redan från början af ett särskildt

embetsverk för behandlingen af de arbetsstatistiska frågorna. Å andra

sidan saknade det dock icke sin stora betydelse, att en sådan nyskapelse

i samhället som en arbetsstatistisk anstalt till att börja med

inrangerades under ett äldre embetsverk, hvars namn vore kändt och

hvars myndighet vore af ålder respekterad i landet. Erfarenheten hade

ock gifvit vid handen, att den af Kongl. Maj:t och Riksdagen företagna

åtgärden att förlägga de arbetsstatistiska försöksundersökningarne under

kommerskollegii öfverinseende varit synnerligen lämplig, och hade

denna anordning i icke oväsentlig mån bidragit till det förhållandevis

lyckliga resultat hvarmed de hittills åvägabragta undersökningarne utfallit.

På grund häraf syntes det förste aktuarien vara ändamålsenligast,

att arbetsstatistiken, åtminstone tills vidare, fortfarande förlädes

till kommerskollegium. Emellertid kunde arbetsstatistikens inrangerande

under kommerskollegium med fördel ske endast under förutsättning,

att åt kollegii statistiska afdelning gåfves den utveckling och

den organisation, att afdelningen kunde röra sig under tillräckligt fria

former för att icke behöfva undertrycka den för arbetsstatistiken erforderliga

handlingsfriheten, liksom det äfven måste vara angeläget, att

arbetskrafterna inom afdelningen erhölle en fullt tillräcklig förstärkning.

Derjemte blefve det nödvändigt, att åt chefen för afdelningen

bereddes eu sådan ställning inom kollegium, att det kunde blifva honom

möjligt att med större sjelfständighet planera och bringa till utförande

de mångskiftande arbetena.

I spetsen för kollegii statistiska afdelning borde derför — såsom

jemväl uttalats af embetsverken år 1894 och af Kongl. Maj:t år 1896

— ställas en tjensteman med byråchefs aflöning. Hvad vidare beträffade

den personal, som erfordrades för det närmaste utförandet af de arbetsstatistiken

förelagda uppgifterna, hade det redan under försöksstadiet

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

visat sig, att de aflöningsförmåner, som kunnat beredas ledaren, varit

för knappa, till följd hvaraf komiterade för utarbetande af förslag till

de nu pågående undersökningarne ock uttalat såsom sin åsigt, att en

ökning i allöningen för den med arbetets centrala ledning anstälda personal

måste ur flere synpunkter anses önskvärd. Måste alltså en tjensteman

af första graden redan med arbetsstatistikens nuvarande, begränsade

utsträckning anses vara för ändamålet otillräcklig, blefve det

uppenbart, att, derest området för dess verksamhet, såsom här blifvit

föreslaget, utvidgades, under chefen för den statistiska afdelningen borde

anställas — såsom närmaste ledare för utförandet af de socialstatistiska

uppgifterna — en fast tjensteman af andra graden, d. v. s. med 3,000

kronor i lön och 1,500 kronor i tjenstgöringspenningar jemte tvenne

älderstillägg å 500 kronor efter respektive fem och tio års tjenstgöring.

Ifrågavarande tjensteman måste nemligen erhålla till uppgift att icke

allenast ombesörja utgifvandet af den ifrågastälda socialstatistiska tidskriften,

utan jemväl författa den i allmänhet vidlyftiga texten till de

särskilda specialundersökningarne. Erfarenheten af de verkstälda försöksundersökningarne

hade till fullo ådagalagt, att sistnämnda arbete

icke — såsom förutsattes i Kong]. Maj:ts framställning i ämnet till

1896 års Riksdag — lämpligen kunnat verkställas af annan person än

den, som närmast haft om hand ledningen af uppgifternas insamlande

och bearbetande. I och för arbetsstatistiken erfordrades i öfrigt endast

dels tvenne amanuenser — hvilkas aflöning borde utgå med minst

1,200 kronor årligen eller 2,400 kronor för dem båda — och dels tre

extra biträden, hvilkas sammanlagda arfvoden, efter 90 kronor i månaden

för hvarje, skulle utgöra 3,240 kronor om året.

Beträffande kostnaderna för tryckning af de arbetsstatistiska publikationerna

samt formulärblanketter, för skrifmaterialier och expenser,

för bokinköp, för hyra af arbetslokal m. in. kunde desamma förmodligen

bestridas från sjunde hufvudtitelns anslag till skrifmaterialier

och expenser, ved m. in., hvarför desamma i detta sammanhang icke

syntes behöfva närmare beröras.

I fråga om kostnaden för specialagenter och korrespondenter kunde

ledning i viss mån vinnas af de hittills åvägabragta försöksundersökningarne.

Nämnda kostnader hade nemligen belöpt: vid bageriundersökningen,

som omfattat 727 bagerier och 2,872 arbetare, fördelade

på 124 platser i riket — hvilket material från flertalet platser insamlats

af särskilda platsagenter — till circa 3,500 kronor; vid tobaksundersökningen,

hvilken behandlat 128 arbetsställen, 4,380 arbetare och 32

sjukkassor, fördelade på ett 40-tal platser — vid hvilken undersökning,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

89

liksom vid de efterföljande, reseagentsystemet tillämpats — till circa

3,200 kronor samt slutligen vid de båda tvååriga undersökningarne af

den mekaniska verkstadsindustrien, omfattande, den förra 32 och den

senare 110 arbetsställen samt, hvardera gången, förutom ett större

antal sjukkassor, circa 12,000 arbetare, till omkring 6,000 kronor för

en hvar af undersökningarne. I och för insamlande af primäruppgifter

för förefallande specialundersökningar syntes alltså erfordras ett belopp

af minst 3,000 kronor årligen.

Kostnaderna för anställandet å vissa orter af de föreslagna fasta

korrespondenterna — för insamlande såväl af de löpande uppgifterna

till tidskriften som ock, der sådant befunnes lämpligt och mot särskild

ersättning, af primäruppgifter till specialundersökningarne —

stälde sig naturligtvis afsevärdt högre, och blefve dessa kostnader ytterst

beroende af det antal dylika korrespondenter, som pröfvades för ändamålet

erforderliga. En verkstäld utredning syntes emellertid gifva vid

handen, att fasta korrespondenter — i anseende till vårt lands omfattning

och de olika förhållanden, som vore rådande i dess olika delar —

erfordrades å ett 40-tal platser. De fasta aflöningsbeloppen till dessa

korrespondenter syntes böra utgå med vexlande belopp, beroende på den

olika omfattningen af det arbete, som af dem kunde komma att påfordras,

så att tvenne skulle åtnjuta förslagsvis 400 kronor (i Göteborg och i

Malmö med Lund), tvenne 300 kronor (i Gefle och Sundsvall), tre 250

kronor (i Eskilstuna, Norrköping och Helsingborg med Landskrona),

åtta 200 kronor (i Kristianstad, Borås, Karlstad, Örebro, Vesterås,

Söderhamn, Hernösand och Gellivare) samt ytterligare circa 20 agenter

å lika många i arbetsstatistiskt afseende mindre vigtiga platser 100 å

150 kronor hvar, med de förändringar i öfrigt, som i mån af vunnen

erfarenhet härvidlag kunna blifva nödiga att vidtaga. Sammanlagda

kostnaden för dylika korrespondenter — oafsedt den ersättning, som

dessa korrespondenter kunde komma att åtnjuta för biträde vid insamlande

af uppgifter till förefallande specialundersökningar, hvartill ofvan

beräknats ett årligt belopp af 3,000 kronor — skulle alltså förslagsvis

uppgå till i rundt tal 6,000 kronor.

Derjemte borde emellertid dels för anskaffande af primäruppgifter

i vissa fall, förnämligast såsom ersättningar för af arbetsgivare, arbetare

eller korporationer lemnade uppgifter, för hvilkas utarbetande ett vidlyftigare

arbete påfordrades och ersättning begärdes — exempelvis för

utdrag ur aflöningsböcker, för aflemnande af hushållsbok; för sjukkasseföreståndares

redogörelser angående dödsfalls- och sjukdomsorsaker

bland kassans medlemmar — dels ock för lemnande af rese- och dag
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

traktamentsersättningar i sådana fall, der dylik ersättning borde utgå,

beräknas ett ytterligare belopp af minst 3,000 kronor.

Sammanlagda kostnaden för de arbetsstatistiska primäruppgifternas

insamlande o. d. belöpte sig alltså til] ett belopp af 12,000 kronor.

Embetsverken både uti sitt meranämnda gemensamma utlåtande

framhållit, att för de mångskiftande uppdrag, som komme på den

socialstatistiska anstaltens lott, icke kunde inom verket sjelft i hvarje

fall förutsättas tillräcklig sakkunskap, samt att verket särs kil dt vid upptagandet

af nya arbetsfält komme att behöfva ett stöd af utanför

stående personer med sakkännedom och erfarenhet inom olika områden.

Att, såsom embetsverken föreslagit, för detta ändamål tillsätta

en mera permanent kommission af sakkunnige kunde dock för närvarande

icke anses vara nödvändigt, utan syntes man tillsvidare kunna

inskränka sig till att följa det förfaringssätt, som tillämpats vid uppgörandet

af planen för de hittills åvägabragta försöksundersökningarne,

hvilket visat sig lämpligt, nemligen att tillkalla två — eller flere —

med arbetareförhållanden särskild!, förtrogne män för att jemte chefen

för kollegii statistiska afdelning och ledaren af de arbetsstatistiska undersökningarne

utarbeta förberedande förslag i ämnet äfvensom bereda

desse komiterade tillfälle att rådföra sig med representanter för arbetsgivare

och arbetare inom respektive yrken. För beredande af ersättning

åt sålunda tillkallade komiterade eller särskild! sakkunnige syntes

böra kräfvas ett anslag af högst 1,000 kronor.

Jemte vikariatsersättningar och gratifikationer, förslagsvis och

med afseende fäst särskildt derå att det för statistiska afdelningen för

närvarande disponibla gratifikationsbeloppet vore skäligen knappt tillmätt,

1,000 kronor, hvaraf till vikariatsersättningar 437 kronor 50 öre, samt

inberäknadt aflöning åt en byråchef, hvars verksamhet dock skulle omfatta

statistiska afdelningen i dess helhet, komme alltså de för en regelbunden

arbetsstatistik erforderliga årskostnaderna att uppgå till följ ande

belopp i kronor:

aflöning åt en byråchef ........................................................... 6,400: —

d:o ,, en förste aktuarie ................................................ 4,500: —

d:o ,, två amanuenser..................................................... 2,400: —

d:o „ tre tillfälliga biträden.......................................... 3,240: —

vikariatsersättningar och gratifikationer .............................. 1,000: —

arfvoden åt specialagenter och fasta korrespondenter

samt ersättning för bekommande af särskilda primäruppgifter

................................................................................... 12,000: —

ersättning till särskildt tillkallade komiterade och sakkunnige

......... 1,000: —

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

41

hvartill dessutom i sinom tid komme vederbörliga ålderstillägg åt de

dertill berättigade tjenstemännen.

Härvid förutsattes gifvetvis, i fråga om de tvenne i tablån sist

upptagna anslagsposterna å respektive 12,000 och 1,000 kronor, att

under något år möjligen uppkommande öfverskott finge ett annat år

användas för de med dessa anslag afsedda ändamål.

Genom tillkomsten af en byråchef skulle gifvetvis den nuvarande

förste aktuariebefattningen befrias från såväl föredragningsskyldigheten

i kollegium och inför generaldirektören som ock alla öfriga chefsgöromål.

Under sådana förhållanden skulle det måhända kunna ifrågasättas,

huruvida icke nämnda befattning borde nedbringas till en tjenst åt

första graden. Vid närmare kännedom om beskalfenheten och mångfalden

af de göromål, som med nödvändighet måste anförtros åt den

ene af de tre med näringsstatistiken sysselsatta tjenstemännen, syntes

det dock uppenbart, att denne rimligtvis borde vara en förste aktuarie,

hvilken jemte annat skulle förrätta sekreterare^ enst å afdelningen i

dess helhet. Härtill skulle då i första rummet höra att uppsätta från

statistiska afdelningen utgående skrivelser, hvilkas antal, under senare

åren utgörande i medeltal omkring 1,800, otvifvelaktigt komme att i

högst väsentlig mån ökas såväl eventuelt i följd af arbetsstatistikens

ordnande som i hvarje fall genom näringsstatistikens utvidgning, hvaraf,

bland annat, från och med år 1903 påkallades en ansenlig skriftvexling

med fartygsrederierna. Dessa afdelningsskrifvelser, som till största

delen utgjorde anmärkningsmemorial rörande de till grund för årsberättelserna

liggande primäruppgifterna, vore visserligen i allmänhet

icke af någon mera omfattande natur, men de kräfde dock ett förarbete

förenadt med såväl en i flere afseenden ingående kännedom om förhållandena

på näringslivets skilda områden som kritisk omdömesförmåga;

och skulle det tillhöra nämnde förste aktuaries åligganden att

kontrollgranska de af öfrige tjenstemän å afdelningen framstälda, till

grund för ifrågavarande skrivelser liggande anmärkningar mot uppgiftsmaterialet,

äfvensom att sjelf deltaga i det för statistikens värde vigtiga

granskningsarbetet.

Sekreterareuppdraget skulle dessutom innefatta skyldighet att

ansvara icke blott för registreringen af alla till byrån inkommande

primäruppgifter i de härför afsedda specialdiarierna samt för expeditionen

af erforderliga formulärblanketter, utan äfven för uppgörandet

af de för byråns omfattande arbeten nödvändiga s. k. liggare öfver

industriella anläggningar, fartyg in. m.

Bill. till Biksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft.

6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Förste aktuarie!! i fråga skulle vidare ha till åliggande att i

tabeller hopställa och i text sammanfatta den mest kräfvande af de

näringsstatistiska årsberättelserna, för närvarande utan gensägelse redogörelsen

för fabriker och handtverk. Slutligen borde samme tjensteman

äfven, vid förefallande behof och när tiden så medgåfve, biträda

byråchefen med utredningar angående till näringsstatistiken hörande

ärenden.

Beträffande de nuvarande, fortfarande erforderliga aktuarie^ensterna,

ville förste aktuarien framhålla, att medan af de tvenne i statistiska

centralbyrån anstälde aktuarierna den ene, jemlikt gällande instruktion,

skulle bestrida biblioteksgöromålen inom verket, den andre

vara registrator och räkenskapsförare, men ingendera annat än undantagsvis

deltoge i det statistiska arbetet, så vore aktuarierne hos kollegium

hufvudsakligen sysselsatta med det gifvetvis mera maktpåliggande utarbetandet

af näringsstatistiken, hvarför ock deras göromål i allt

väsentligt motsvarade de med förste aktuariebefattningarna i statistiska

centralbyrån förenade embetsgöromål, som i främsta rummet afsåge

utarbetandet af statistiska årsberättelser angående befolknings- och jordbruksförhållanden,

kommunernas fattigvård och finanser samt sparbanker

och folkbanker.

Med afseende härå vore det visserligen önskligt, att ifrågavarande

tjenstebefattningar å kollegii statistiska afdelning äfven kunde förvandlas

till tjenster af andra graden eller förste aktuariebefattningar.

Då emellertid genom den utvidgning, aldelningen skulle erhålla, i händelse

förevarande förslag komme till utförande, befordringsutsigterna

skulle ställa sig betydligt gynsammare än för närvarande och sålunda

grundad förhoppning förefinnas att vid sådant förhållande kunna behålla

och för framtiden förvärfva dugande krafter jemväl för aktuarietjensterna,

ville förste aktuarien icke härom framställa något förslag.

Hvad slutligen närmare beträffade de göromål af mera betydande

art, som skulle tillkomma en hvar af den nyorganiserade byråns fast

anstälde tjenstemän, kunde, enligt förste aktuariens uppfattning, arbetena

lämpligen så fördelas, att det, bland annat, ålåge

byråchefen: att utöfva allmänna ledningen af arbetena å byrån

och vaka öfver deras verkställande, att bereda ärenden, hvilka han

inom kollegium hade att föredraga, att uppgöra planer för insamlande

och bearbetande af de till arbetsstatistiken hörande uppgifterna äfvensom

för införande af förbättringar i den allmänna näringsstatistiken,

samt att utarbeta bidrag till den socialstatistiska tidskriften;

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

43

en förste aktuarie: att, i likhet med sekreterare å kollegii öfriga

byråer, bestrida alla till byrån börande sekreterai’egöromål, att utarbeta

den mest kräfvande af de näringsstatistiska årsredogörelserna, samt att

biträda byråchefen med utredningar;

en förste aktuarie: att vara närmaste ledare af de arbetsstatistiska

undersökningarne, att utarbeta redogörelser för specialundersökningarne,

samt att närmast ombesörja utgifvandet af den socialstatistiska tidskriften

;

en hvar af de tvenne aktuarierna: att, efter omständigheterna, leda

och deltaga i granskningen af uppgifterna till en eller flere af de

näringsstatistiska berättelserna.

Med stöd af nu förebragta utredning liemstälde förste aktuarien,

att kollegium behagade hos Kongl. Maj:t göra framställning om framläggande

för 1902 års Riksdag af proposition om ordnandet, på sätt

ofvan föreslagits, af kollegii statistiska verksamhet.

För egen del hade kommerskollegium hemstält, att till Riksdagen Kommersmåtte

aflåtas proposition om anvisande af medel för de i förste aktuariens kollsmJ^m

memorial omförmälda ändamål.

Såsom förut erinrats, hade, enligt hvad departementschefen vidare Departements.

anfört, Kongl. Maj:t den 24 maj 1901 meddelat förändrade bestämmelser ^trandT''

i fråga om utarbetande af den officiella statistiken angående Sveriges

sjöfart att iakttagas i afseende å berättelsen om sjöfarten för år 1902 samt

intill dess annorlunda kunde varda förordnadt. Att härigenom skulle

komma att föranledas ökadt arbete å kommerskollegii statistiska afdelning,

hade vid meddelandet af dessa bestämmelser redan varit förutsatt. I hvad

mån åter den på Kongl. Maj ds pröfning beroende frågan om ändringar i

handelsstatistiken kunde komma att förorsaka ökning i berörda arbete,

kunde deremot icke redan nu afgöras. Under alla förhållanden vore

emellertid den af kommerskollegium begärda förstärkningen af kollegii

arbetskrafter med två extra biträden behöflig, och mot anvisande af det

härför erforderliga beloppet, tillhopa 2,160 kronor för år, hade departementschefen

derför icke något att erinra.

De samhällsspörsmål, för hvilkas rätta bedömande och lösande

Riksdagen år 1896 ansett en på statistiska utredningar grundad kännedom

om de förhållanden, under hvilka våra arbetare lefde, vara af betydelse,

hade under de år, som förflutit, sedan detta uttalande skedde, nog icke

förlorat något af sitt intresse. Tvärtom kunde med allt skäl påstås, att

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

insigten om dessa spörsmåls utomordentliga vigt och betydelse för samhället

allt mer gjort och komme att göra sig gällande. Allt hvad under

den föregående behandlingen af frågan om arbetsstatistiken inför Kongl.

Maj:t och Riksdagen yttrats rörande önskvärdheten att söka åstadkomma

ett statistiskt material, egnadt att gifva en i alla afseenden, så

vidt möjligt, fullständig inblick i dessa förhållanden, egde således fortfarande

och det i ännu högre grad än förut giltighet. Då de arbetsstatistiska

undersökningar, till hvilka medel af Riksdagen anvisats, med

år 1902 komme att afslutas, finge dessa undersökningar, som då pågått

under loppet af sex år, anses hafva fylt den uppgift, för hvilken

de, åtminstone delvis, varit afsedda, eller att genom den erfarenhet,

som vid deras utarbetande inhemtats, förbereda och möjliggöra en på

fastare grunder byggd anordning af den arbetsstatistiska verksamheten.

Vid sådant förhållande syntes det departementschefen ock böra antagas,

att rätta tidpunkten nu vore inne att åt denna verksamhet söka bereda

en fastare organisation. Enligt den plan härför, som nu framlagts af

förste aktuarien å kommerskollegii statistiska afdelning, skulle de socialstatistiska

publikationerna utgöras dels af en periodiskt utkommande,

mera allmänt social tidskrift, dels af specialundersökningar, fördelade

i två grupper, den ena omfattande med regelbundna mellantider återkommande

publikationer och den andra mera tillfälliga utredningar,

som verkstäldes blott för en eller annan gång. Insamlandet af de för

socialstatistiken erforderliga primäruppgifterna skulle, allt efter omständigheterna,

ske genom särskilde för ändamålet anstälde agenter och

korrespondenter, medelst anlitande af redan förefintliga officiella uppgifter,

infordrande af uppgifter från offentliga myndigheter samt utsändande

af frågeformulär. Den personal, som skulle hafva att handlägga

och bearbeta de arbetsstatistiska frågorna, skulle bestå af en

för nämnda frågor och näringsstatistiken gemensam byråchef samt af eu

förste auktuarie och tre extra biträden. I det stora hela öfverenstämde

således denna plan med den, som år 1896 framlagts för Riksdagen.

Hvad anginge utsigterna för ett tillfredsställande genomförande af planen,

stälde sig deremot dessa nu vida gynsammare än då, enär genom de

förberedande arbetsstatistiska undersökningarne vunnits en, särdeles i

vissa afseenden, ganska rik erfarenhet, som borde kunna tjena såsom

en säker grundval för den nya institutionen att bygga på. Häri

äfvensom i den omständigheten, att genom de förberedande undersökningarne

äfven visat sig, att värdefulla arbetsstatistiska utredningar

kunnat åstadkommas, syntes ligga en garanti för att den nya institutionen,

som ju i viss mån skulle bilda en fortsättning af den hittills

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

45

fungerande, mera tillfälliga anordningen, komme att nöjaktigt fylla den

uppgift, som blefve densamma förelagd. Hvari denna uppgift skulle

bestå, både i förste aktuariens memorial i allmänna drag angifvits, och

för att åskådliggöra mängden och vigten af de ämnen, hvarmed denna

uppgift skulle hafva att syssla, vore detta äfven tillräckligt. Att deremot

nu en gång för alla uppdraga några fast bestämda gränser för

den nya institutionens verksamhet eller fastställa den ordning, hvari de

särskilda ämnena borde förekomma till behandling, läte sig icke göra.

Tvärtom läge det i sakens natur, att för handen varande särskilda omständigheter

härvid borde, åtminstone i någon män, få göra sig gällande;

och skulle, sedan den nya institutionen någon tid hunnit vara i verksamhet,

erfarenheten visa, att mera detaljerade föreskrifter i ett eller

annat hänseende erfordrades för ordnande af densammas verksamhet,

komme sådana nog också att meddelas. Departementschefen ansåge sig

således böra tillstyrka, att från och med år 1903 eu permanent arbetsstatistisk

utredning anordnades i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

de grunder, som funnes angifna i förste aktuariens memorial.

Att den nya arbetsstatistiska institutionen borde inrangeras under

kommerskollegium och jemte den der redan befintliga afdelningen för

näringsstatistiken bilda en särskild byrå samt att ledningen af denna

byrå borde uppdragas åt en tjensteman med byråchefs aflöning, syntes

departementschefen vara uppenbart. Då af skål, som förste aktuarien

i sitt memorial anfört och hvilka departementschefen funne vara fullt

giltiga, för den arbetsstatistiska afdelningen derjemte erfordrades en

förste aktuarie, skulle således den statistiska byråns fast anstälda personal

komma att utgöras af, förutom de nu å stat upptagna en förste aktuarie

och två aktuarie!'', ytterligare

1 byråchef med lön 4,400 kronor, tjenstgöringspenningar 2,000

kronor samt rätt till ålderstillägg med 600 kronor efter fem år, och

1 förste aktuarie med lön 3,000 kronor, tjenstgöringspenningar

1,500 kronor samt rätt till två ålderstillägg, hvartdera å 500 kronor

efter respektive 5 och 10 års tjenstgöring;

hvarjemte å stat borde uppföras ytterligare

1 vaktmästare med enahanda aflöning som öfriga vaktmästare hos

kollegium, eller lön 500 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och

efter 5 år ålderstillägg med 100 kronor samt med skyldighet att afstå

150 kronor, i händelse han såsom vaktmästare åtnjöte fri bostad.

För löneförmånernas åtnjutande samt i fråga om rätt till semester

och pension in. m. skulle naturligtvis för den nytillkomna, å stat uppförda

personalen gälla enahanda vilkor, som vore stadgade i kongl.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

kungörelsen den 5 juni 1891 angående vilkoren för åtnjutande af de

från och med år 1892 fastställa löneförmåner för kommerskollegium.

Enligt livad departementschefen förut nämnt, erfordrades till följd

af de ändrade bestämmelserna i fråga om utarbetande af den officiella

statistiken angående Sveriges sjöfart m. in. en tillökning i korumerskollegii

arbetskrafter af två extra biträden med en aflöning för båda af tillhopa

2,160 kronor för år. För den arbetsstatistiska af delningen påkallades

särskild! två amanuenser, hvardera med årligt arfvode af 1,200 kronor,

eller för båda 2,400 kronor, äfvensom tre tillfälliga biträden, hvartdera

med aflöning af 90 kronor i månaden, eller för alla tre årligen sammanlagdt

3,240 kronor. Vidare föranledde tillkomsten af den arbetsstatistiska

afdelningen behof af medel till vikariatsersättningar och gratifikationer

till belopp af sammanlagdt 1,000 kronor för år. Då samtliga dessa

utgiftsbelopp borde utgå från det å kommerskollegii stat uppförda anslaget

till juridiskt biträde, amanuenser och andra extra biträden, grufkartekontoret,

vikariatsersättningar, renskrifning m. m., måste följaktligen

detta anslag, nu 28,350 kronor, höjas med 8,800 kronor.

Mot de såsom erforderliga ansedda beloppen af dels 12,000 kronor

till arfvoden åt specialagenter och fasta korrespondenter samt ersättning

för meddelande af särskilda primäruppgifter, dels ock 1,000 kronor till

godtgörelse åt särskild! tillkallade komiterade och sakkunnige hade

departementschefen icke anledning att göra någon erinran.

Utskottets ylt- Då det synes vara ådagalagdt, att de af Kongl. Maj:t meddelade,

rförslag11 förändrade bestämmelserna i fråga om utarbetande af den officiella statistiken

angående Sveriges sjöfart komma att föranleda ökadt arbete å

kommerskollegii statistiska afdelning, har utskottet icke haft något att

erinra mot beviljande af den med afseende derå äskade förhöjningen

med 2,160 kronor i anslaget »till juridiskt biträde, amanuenser och

extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar, renskrifning

m. in.»

Hvad deremot beträffar det af Kongl. Maj:t föreslagna inrättandet

på ordinarie stat af en ny byrå under kommerskollegium för arbets''*

och näringsstatistiken, har utskottet, som visserligen vidhåller den af

1896 års statsutskott uttalade mening derom, att en på statistiska utredningar

grundad kännedom om de förhållanden, under livilka landets

arbetare lefva, måste vara af stor betydelse för ett rätt bedömande och

lösande af vigtiga samhällsspörsmål, och alltså anser önskvärdt, att

sådana utredningar alltjemt utföras, dock icke funnit sig öfvertygadt

om, att de undersökningar, hvilka, omfattande fyra särskilda arbets
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

47

statistiska utredningar, blifvit med de allt sedan år 1896 beviljade anslag

verkstälda, varit af den genomgripande beskaffenhet, att på den

vid dem vunna erfarenhet må kunna med trygghet byggas den fasta

institution, Kongl. Mai:ts förslag afser att inrätta. Fastmer finner utskottet

hvad i ärendet meddelats gifva vid handen, att ännu icke full

klarhet vunnits i fråga om omfattningen af det arbete, som skulle tillkomma

den föreslagna anstalten. Enligt hvad departementschefen, såsom

ofvan nämnts, till statsrådsprotokollet anfört, kan det nemligen

icke låta sig göra att nu en gång för alla uppdraga några fast bestämda

gränser för den nya institutionens verksamhet eller fastställa

den ordning, hvari de särskilda ärendena borde förekomma till behandling.

Tvärtom torde det, enligt departementschefens mening, få anses

ligga i sakens natur, att för handen varande särskilda omständigheter

härvid borde, åtminstone i någon mån, få göra sig gällande; och skulle,

sedan den nya institutionen någon tid hunnit vara i verksamhet, erfarenheten

visa, att mera detaljerade föreskrifter i ett eller annat hänseende

erfordrades för ordnande af densammas verksamhet, skulle sådana nog

också komma att meddelas.

Med afseende å hvad departementschefen sålunda anfört föreställer

sig utskottet försigtigheten bjuda, att Riksdagen icke redan nu fastslår

organisationen af det arbetsstatistiska arbetet, utan fortfarande låter det

bedrifvas försöksvis, såsom under de senaste åren egt rum. I öfrigt

synes ett undanskjutande af den nya institutionens anordnande möta så

mycket mindre hinder, som denna, enligt hvad departementschefen antyda

i viss män endast bildar en fortsättning af den hittills fungerande.

Beträffande sättet för insamlandet af det för det statistiska arbetet

erforderliga materialet, synes af hvad förste aktuarien uti ofvan anförda

memorial i sådant hänseende meddelat framgå, att stadgad erfarenhet

ännu icke vunnits vare sig i fråga om anställande af agenter för undersökningar

eller beträffande beskaffenheten af de primäruppgifter, som

skola läggas till grund för arbetet. Särskildt har utskottet funnit det

angifna sättet för utrönande af arbetares utgifter för sitt uppehälle innebära

så stora vanskligheter, att några tillförlitliga upplysningar näppeligen

torde kunna genom detsamma erhållas. Och då hela det statistiska

arbetets betydelse gifvetvis är beroende på den rigtighet, noggrannhet

och omdömesgiltighet, hvarmed primäruppgifterna afgifvas, men

man enligt utskottets uppfattning i berörda afseende, och detta delvis

beroende på den för uppgifternas uppsamlande gifna föreskriften, ännu

står på entemligen osäker grund, torde äfven häraf betingas, att ytterligare

erfarenhet bör vinnas, innan man från försöksundersökningarnes stadium

öfver går till eu fast organisation af det statistiska arbetet.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Utskottet, som af sålunda anförda skäl icke anser sig i frågans

nuvarande läge kunna biträda Kongl. Maj:ts förslag om inrättande af

en byrå för arbets- och näringsstatistiken, finner emellertid det vara af

vigt, att de hittills pågående arbetsstatistiska försöksundersökningarna

fortgå, dervid utskottet emellertid velat erinra att icke, såsom förste

aktuarien i ofvan åberopade promemoria angifvit, särskilda grupper för

undersökningarna i förevarande ämne blifvit i Riksdagens skrifvelse den

2 maj 1893 föreslagna, utan endast omförmälts, såsom af en motionär

ifrågasatta.

Vid 1898 och 1900 årens riksdagar, då anslag till ifrågavarande

ändamål senast beviljades, anslogs medel dertill för två på hvarandra

följande år, enär ett dylikt förfaringssätt vore egnadt att i viss män

främja ifrågavarande angelägenhet; och önskligt hade varit, att äfven i

år medel för undersökningarnas fullföljande kunnat beviljas för längre

tid än ett år. Då emellertid förslag i sådant syfte nu icke föreligger,

saknar utskottet anledning att ifrågasätta beviljande af anslag till förevarande

ändamål att utgå både under år 1903 och 1904. Hinder torde

deremot icke förefinnas mot anslagets höjande till så stort belopp, att

dermed må kunna tillgodoses behofvet för begge åren. I sådant afseende

föreställer sig utskottet, att ett belopp af 20,000 kronor bör för

år 1903 af Riksdagen anvisas under medgifvande, att uppkommande öfverskott

må det följande året användas för det med anslaget afsedda ändamål.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att med anledning af Kongl. Maj:ts ifrågavarande

förslag Riksdagen må

a) höja det i kommerskollegii stat uppförda

anslaget »till juridiskt biträde, amanuenser och andra

extra biträden, grufkartekontoret, vikariatsersättningar,

renskrifning m. in.» med 2,160 kronor eller från

28,350 kronor till 30,510 kronor;

samt

b) för anordnande af arbetsstatistiska undersökningar

å extra stat för år 1903 anvisa 20,000 kronor

och medgifva, att å detta anslag uppkommande öfverskott

må under år 1904 för det med anslaget afsedda

ändamål användas.

Vid bifall till hvad utskottet under mom. a) här ofvan föreslagit,

kommer anslagstiteln »kommerskollegium» att höjas med 2,160 kronor,

eller från 78,450 kronor till 80,610 kronor.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

49

Statistiska centralbyrås).

4:o) Kongl. Maj:t tiar föreslagit Riksdagen att höja det under

anslagstiteln statistiska centralbyrån uppförda ordinarie reservationsanslaget:

»till arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar»

med 2,500 kronor eller från 17,500 kronor till 20,000 kronor;

hvarigenom hela anslagstiteln statistiska centralbyrån komme att

höjas från 67,100 kronor till 69,600 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departement schefen erinrat, hurusom

det å ordinarie stat för statistiska centralbyrån uppförda reservationsanslaget

till arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar

vid 1886 års riksdag höjts med 200 kronor till 12,200 kronor.

I skrifvelse den 21 september 1898 hade statistiska centralbyrån

föreslagit höjning i detta anslag till 20,000 kronor och dervid anfört i

hufvudsak följande.

Ifrågavarande anslag hade i följd af sin otillräcklighet måst flerfaldiga

gånger förstärkas genom extra anslag. När från anslaget utbetalats

1,012 kronor 50 öre till vikariatsersättningar, återstode till

arfvoden åt tillfälliga biträden 11,187 kronor 50 öre, och skulle härmed,

med tillägg af 100 å 200 kronor, årligen influtna för försålda statistiska

publikationer, aflönas hela den extra ordinarie personalen, hvilken

under då senast förflutna tid varit 3 amanuenser, 2 andra manliga biträden

och 7 q vinliga biträden, tillsammans 12 personer. Enligt regel

erhölle amanuenser 100 kronor i månaden såsom arfvode, livilket för

en bland dem höjts efter 5 års tjenstgöring såsom amanuens till 125

kronor och efter ytterligare fem år till 150 kronor. Bland de öfriga

arbetsbiträdena erhölle för det dåvarande ett manligt biträde 75 kronor

i månaden, hvaremot alla de andra uppbure timarfvoden med 40 öre

eller etter 5 å 7 års tjenstetid 50 öre för hvar arbetstimme. I stället

för arfvode efter timme erhölle några biträden under en del af året

arfvode efter beting, livilket gåfves endast för befolkningsstatistiken

och utginge efter vissa belopp för antalet af äktenskap, födelser och

dödsfall, som från primäruppgifterna sammanfördes i tabeller.

Arbetstiden inom embetsverket vore för amanuenser och ett manligt

biträde, hvilka åtnjöte månadsarfvoden, från klockan 10 förmiddagen

till klockan 3 eftermiddagen, men för de öfrige, som hade timarfvoden,

från klockan 9 förmiddagen till klockan 3 eftermiddagen, hvarförutom

hemarbete på eftermiddagarne vore ganska vanligt. Som dessa arbetsBih.

till Riksd. Prof. 1902. i Sami. 1 Afd. 8 Höft. 7

Ang. anslag

till statistiska

centralbyrån.

Höjning af

anslaget till

tillfälliga biträden

m. m.

[4-]

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 8-

tider i allmänhet sammanfölle med den för andra embetsverk vanliga,

kunde hvarken amanuenser eller öfriga arbetsbiträden samtidigt innehafva

någon anställning i annat verk, i följd hvaraf hela den i embetsverket

anstälda extra ordinarie personalen vore för sitt lifsuppehälle i

de flesta fall uteslutande hänvisad till hvad som kunde förvärfvas genom

tjenstgöringen i embetsverket.

Ehuru — forsatte statistiska centralbyrån — de för den extra

ordinarie personalens aflöning anslagna medlen sålunda användes med

all möjlig sparsamhet, hvilken under vissa förhållanden kunde synas gå

till och med längre, än hvad vanlig billighet kräfde, räckte icke desto

mindre aflöningsmedlen ej till för den dåvarande personalen, hvilken —

hvad fullt lika betänkligt vore — i allt mindre mån motsvarade det

ständigt växande behofvet af ytterligare arbetskrafter. Häraf hade åter

följden blifvit den, att arbetena icke kunde bedrifvas med erforderlig

skyndsamhet, hvilket i sin ordning vållade, att, när ändtligen de statistiska

publikationerna kunde utkomma, de deri meddelade uppgifterna

ofta nog vore äldre, än hvad de borde vara.

Bland statistiska centralbyråns olika arbetsområden vore befolkningsstatistiken

det största, och då materialet härför nästan uteslutande

utgjordes åt nominativa afskrifter ur kyrkoböckerna samt hvarje deri

upptagen individ vore att för sig behandla, så måste, i den män folkmängden

växte samt antalet vigde, födde och döde tilltoge, äfven arbetet

i statistiska embetsverket ökas. Ett särdeles betydande tillskott

i detta arbete hade dessutom från och med år 1896 vållats af förändringar

i kyrkobokföringen genom kongl. förordningen den 6 augusti 1894

angående kyrkoböckers förande.

Något för embetsverket då alldeles nytt vore de åligganden, som

tillkommit genom § 38 i förordningen angående kyrkoböckers förande,

der det stadgades, att beträffande utländske undersåtar, som uppehölle

sig eller vistades i riket, skulle till statistiska centralbyrån så snart

ske kunde och oberoende af de utdrag ur kyrkoböcker, som årligen

meddelades, intyg af vederbörande pastor eller församlingsföreståndare

insändas om födelse, vigsel eller dödsfall med mera; och vore genom

särskilda kongl. bref förordnadt, att intygen skulle granskas hos embetsverket,

som egde att, der så pröfvades nödigt, infordra nytt och i

vederbörlig ordning affattadt intyg, hvarefter intygen slutligen genom

skilda myndigheter öfversändes till vederbörandes hemorter i utlandet.

Genom kongl. bref den 3 mars 1893 hade statistiska centralbyrån

anbefalts att under särskild littera i den officiella statistiken offentliggöra

årliga berättelser om rikets sparpanker och vissa folkbanker; och

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hade dels då, dels sedermera anvisats penningmedel för berättelsernas

tryckning, men deremot hade embetsverket icke erhållit några medel

för granskning af det vidlyftiga siffermaterialet, deraf följande skriftvexling

med vederbörande, utarbetandet af sjelfva berättelsen och korrekturläsning,

hvartill hörde en ytterligare summering af tabellernas

samtliga sifferkolumner.

Det inom såväl de nu nämnda som ock andra embetsverkets

verksamhetsområden ökade arbetet tyngde naturligtvis i första hand på

den ordinarie personalen och kunde svårligen utföras såsom sig borde,

om ej tillgång bereddes till ökadt antal biträden. Detta behof ansåge

statistiska centralbyrån kunna fyllas genom anställande af ytterligare

1 amanuens och 3 andra biträden, då hela den extra ordinarie personalen

i embetsverket blefve 16 personer.

Beträffande aflöningen åt denna personal hade statistiska centralbyrån

framhållit, att medel borde finnas tillgängliga att åt amanuenser

kunna lemna arfvoden om vid pass 125 kronor i månaden, hvilken aflöning

dock borde kunna höjas efter 5 eller 10 års tjenstgöring; hvarjemte

det vore önskvärdt, att af de öfriga extra biträdena de, som väl

tjenat i åtminstone 10 år, erhölle ett arfvode, beräknadt efter 60 öre

för timme, motsvarande efter 6 timmar om dagen och 25 arbetsdagar

1 månaden ett månadsarfvode om 90 kronor, under det att den närmast

lägre och dittills högsta arfvodesklassen uppbure enligt likartad beräkning

75 kronor i månaden samt den lägsta 60 kronor.

Statistiska centralbyrån ansåge, att, under ofvanstående förutsättningar

och med fästadt afseende pa tjenstetiden för den da anstälda

extra personalen, ifrågavande anslag till arfvoden åt tillfälliga biträden

samt till vikariatsersättningar borde höjas från 12,200 kronor till 20,000

kronor, såsom framginge af följande af embetsverket uppgjorda beräkning

:

4 amanuenser å 125 kronor i månaden = 1,500 kronor

för år ..................................................................;.....kronor

4 biträden å 40 öre i timmen eller 60 kronor i månaden

— 720 kronor för år ..........................•_......... »

2 biträden å 50 öre i timmen eller 75 kronor i må
naden

— 900 kronor för år ................................ »

6 biträden å 60 öre i limmen eller 90 kronor i månaden

= 1,080 kronor för år ................................ •»

betingsarfvoden för vissa befolkningsstatistiska sammandrag

...............................................................................ii

Transport kronor 18,733:—

6,000: —

2,880: —

1,800: —

6,480: —

1,573: —

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Transport kronor 18,733:—

öfvertidsarbete (eftermiddagsarbete) för en del ren
skrifning,

diverse summeringar och dylikt ......... „ 500: —

vikariatsersättningar ................................... v 1,012: 5 o.

Summa kronor 20,245: 5 0.

Derifrån afginge:

försäljningsmedel för statistiska publikationer, utgörande

i medeltal för åren 1888-—1897 ......... „ 159: 86.

således erforderligt årsanslag........................... kronor 20,085:64.

eller i afrundadt tal 20,000 kronor.

Med anledning af statistiska centralbyråns omförmälda framställning

hade Kongl. Maj:t i den till 1899 års Riksdag aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof äskat, att det; under

anslagstiteln statistiska centralbyrån uppförda ordinarie reservationsanslaget

till arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar

måtte höjas från 12,200 kronor till 20,000 kronor, eller med 7,800

kronor. Riksdagen, som emellertid ansett, att genom eu höjning af

anslaget med 5,300 kronor möjlighet skulle kunna beredas embetsverket,

utom till. skälig förbättring af den ersättning, som dittills utgått till

de tillfälliga biträdena, jemväl till anställande af två nya biträden, hade

på grund häraf höjt anslaget med sistnämnda belopp till 17,500 kronor.

I skrifvelse den 27 september 1901 hade statistiska centralbyrån

gjort förnyad framställning om ifrågavarande anslags höjande till 20,000

kronor; och hade embetsverket dervid anfört, att i följd''af nyss berörda,

af Riksdagen .beslutade nedsättning i det af Kongl. Maj:t äskade anslagsbeloppet

statistiska centralbyråns extra ordinarie arbetspersonal icke

alltid kunnat hållas uppe vid det antal, som för arbetets skyndsamma

bedrifvande varit önskvärdt.

Under erinran, att dyrtidstillägg för år 1901 allenast kommit de

tjensteman till del, hvilkas aflöning blifvit af Kongl. Maj:t och Riksdagen

till siffran bestämd eller eljest utginge efter af Riksdagen pröfvade

grunder, hade statistiska centralbyrån i nu föreliggande skrifvelse

vidare tillkännagifvit, att i en till embetsverkets chef stäld skrift statistiska

centralbyråns amanuenser och extra ordinarie amanuenser anhållit,

att det måtte tagas i öfvervägande, huru en höjning i deras aflöning

kunde beredas dem, dervid erinrats, dels att arbetstiden i statistiska

centralbyrån ej medgåfve dess personal att samtidigt förena fenster i

två olika embetsverk, ett förhållande, som eljest ej vore ovanligt, och

att statistiska centralbyråns amanuenser och extra ordinarie amanuenser

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

53

således i sjelfva verket vore sämre stälda i afseende på''aflöningen än

motsvarande personal vid andra embetsverk, dels ock att kompetensfordringarna

i statistiska centralbyrån snarare kunde sägas vara större

än mångenstädes i öfrig!, så till vida som det, för att blifva förordnad

till amanuens i nämnda embetsverk, i allmänhet kräfdes att hafva aflagt

fullständig examen för akademisk grad.

Denna framställning om förbättring i aflöningsvilkoren hade visserligen

synts statistiska centralbyrån mycket beaktansvärd, men embetsverket

kunde så mycket mindre af tillgängligt anslag bereda sökandena

höjning i deras arfvoden, som anslaget äfven med oförändrade afiöningar

icke vore tillräckligt. Till belysande häraf hade statistiska centralbyrån

meddelat följande uppgifter om den i embetsverket anstälda extra

ordinarie personalen. Frånsedt såväl det pågående arbetet med den af

Riksdagen begärda och af Kongl. Maj:t anbefalda utredningen angående

utsträckningen af valrätten till Riksdagens Andra Kammare, hvilket

särskilt kräfde, förutom arbetsledaren, 1 amanuens, 1 extra ordinarie

amanuens samt 16 andra biträden, som ock det likaså för handen varande

och antagligen in på år 1905 räckande arbetet med 1900 års

allmänna folkräkning, med hvilket af den extra ordinarie personalen

vore sysselsatta 1 extra ordinarie amanuens och 10 andra biträden, utfördes

det för hvarje år vanliga arbetet i embetsverket med tillhjelp

af 1 amanuens och 2 extra ordinarie amanuenser samt 12 andra biträden.

Detta antal af 15 biträden för det årligen återkommande arbetet

vore för litet. Ån mera komme denna brist i arbetskrafter att under

åren 1902—1904 göra sig gällande, då för embetsverket förestode utgifvandet

af Kongl. Majrts befallningshafvandes femårsberättelser för

åren 1896—1900 samt utarbetandet af sammandraget af dessa. Att

dertill behöfdes ytterligare biträden, framginge, om också endast omfånget

af dessa berättelser och sammandrag toges i betraktande. De

senast utgifna femårsberättelserna omfattade nemligen tillsammans 203

tryckark och statistiska centralbyråns sammandrag en särskild publikation

om 24 ark, eller tillsammans 1,816 sidor i stor 4:o.

Ehuru en ökning af det ifrågavarande anslaget till 20,000 kronor

icke uteslöte behofvet för embetsverket att äfven framdeles, i synnerhet

för 1900 års folkräkning, hos Kongl. Maj:t begära medel utöfver det

ordinarie anslaget för aflönande af de oundgängligen nödvändiga biträdena

och icke heller i någon afsevärd mån gjorde det möjligt att

tillmötesgå amanuensernas och de extra ordinarie amanuensernas omförmälda

begäran, att någon ökning i deras aflöning eller något mot

dyrtidstillägg svarande belopp måtte komma dem till del, hade statisti
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ska centralbyrån likväl icke ansett sig nu böra hemställa om anslagets

höjning till större belopp, än som redan i skrifvelsen den 21 september

1898 begärts; och hade embetsverket derför, på grund af hvad i sistberörda

skrifvelse och i den nu föreliggande skrifvelsen anförts, hemstält,

att det till statistiska centralbyrån utgående reservationsanslaget till

arfvoden åt tillfälliga biträden samt till vikariatsersättningar måtte från

och med år 1903 höjas till 20,000 kronor.

De medel, som statistiska centralbyrån i händelse af bifall till dess

nu gjorda framställning skulle hafva att disponera för ifrågavarande

ändamål och hvilka, under förutsättning att i försäljningsmedel för

statistiska publikationer årligen inflöte 150 kronor och att tillfälliga

besparingar kunde beräknas årligen uppstå till belopp af 210 kronor,

komme att uppgå till 20,360 kronor, vore enligt från statistiska centralbyrån

meddelad upplysning afsedda att användas på följande sätt:

1 amanuens (som redan kommit i åtnjutande af ett ålderstillägg) å 150

kronor i månaden ......................................................

kronor

1,800

—

2 amanuenser å 125 kronor i månaden.......................

11

3,000

—

1 extra ordinarie amanuens å 100 kronor i månaden

11

1,200

—

4 biträden å 40 öre i timmen eller 60 kronor i månaden

11

2,880

—

2 ,, a 50 ,, ,, 75 ,, ,,

11

1,800

—

6 „ å 60 „ „ 90 „ „

11

6,480

—

Betings- och extra arbeten.............................................

11

2,200

-—

Vikariatsersättningar.......................................................

11

1,000

—

Summa

kronor

20,360

—

Den personal, till hvars aflönande medel således skulle kunna

beredas genom att bestämma ifrågavarande anslag till 20,000 kronor,

syntes departementschefen vara väl behöflig för att arbetet inom statistiska

centralbyrån skulle kunna bedrifvas med erforderlig skyndsamhet.

De beräknade arfvodesbeloppen, med hänsyn särskildt till hvad upplyst

blifvit angående arbetstiden inom embetsverket och deraf föranledd

omöjlighet för såväl amanuenser som öfriga arbetsbiträden att samtidigt

innehafva anställning i annat embetsverk, kunde icke heller, enligt

departementschefens förmenande, anses vara för höga.

Då utskottet finner fullgiltiga skäl vara anförda för den äskade

anslagshöjningen, hemställer utskottet,

att Riksdagen må, med bifall till Kongl. Maj:ts

förevarande framställning, höja det under anslagstiteln

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 55

statistiska centralbyrån uppförda ordinarie reservationsanslaget:

»till arfvoden åt tillfälliga biträden samt till

vikariatsersättningar» med 2,500 kronor, eller från

17,500 kronor till 20,000 kronor.

Vid bifall härtill kommer anslagstiteln statistiska centralbyrån att

höjas från 67,100 kronor till 69,600 kronor.

Patent- och registreringsverket.

5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, med godkännande

af det enligt statsrådsprotokollet för den 11 januari innevarande år registrerings•

tillstyrkta förslag till utgiftsstat för patent- och registreringsverket för verket.

år 1903, medgifva, L ^

att afgifterna för patent samt för registrering af varumärken

äfvensom af mönster och modeller finge användas till bestridande af

de utgifter, hvilka i enlighet med den godkända utgiftsstaten för patentoch

registreringsverket betingades af tillämpning under år 1903 af

förordningen angående patent, lagen om skydd för varumärken samt

lagen om skydd för vissa mönster och modeller, samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag. och föreningar för

ekonomisk verksamhet och för andra uppgifter till aktiebolags- och

föreningsregistren äfvensom för anmälanden till handelsregistren finge

användas till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet med

nyssberörda utgiftsstat betingades af tillämpning under år 1903 af lagen

om aktiebolag, lagen om aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och

lagen om registrering af bankaktiebolag, eller ock af Kongl. Maj:t

funnes betingade af tillämpning under år 1903 af lagen om registrerade

föreningar för ekonomisk verksamhet, lagen om handelsregister, firma

och prokura tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda

lag samt lagen om handelsbolag och enkla bolag.

Af förenämnda statsrådsprotokoll inhemtas, att Kongl. Maj:t genom

bref den 14 juni 1901, i enlighet med Riksdagens samma år fattade

beslut, fäststält utgiftsstat för innevarande år för patent- oeh registreringsverket.

Denna utgiftsstat omfattade följande hufvudafdelningar:

A. Aflöningar.................. 71,500 kronor

B. Omkostnader, förslagsanslag, ................... 124,000____„_

Summa 195,500 kronor.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Beträffande patent- och registreringsverkets inkomster under år

1901 hade embetsverkets chef i afgifven promemoria meddelat, att dess

inkomster utgjort:

vid patent,- varumärkes- och mönsterafdelningen:

afgifter för 2,484 patentansökningar

(deraf 5 obetalda) .............................. kronor 45,580: —

årsafgifter för patent .......................... „ 134,225: —

afgifter för 546 ansökningar om registrering

af varumärken (deraf 2 obetalda) „ 21,760: —

afgifter för 116 ansökningar om förnyad

registrering af varumärken ,, 1,160: —

afgifter för 24 ansökningar om registrering

af vissa mönster och modeller

................................................ „ 240: —

försålda publikationer ........................ „ 2,825:25 205.790:25

vid aktiebolagsafdelningen:

afgifter för 2,368 ansökningar ,, 90,668: 4 5

försålda publikationer ........................ „ 831:6 6 91 500: 11

tillsammans kronor 297,290: 3 6.

I skrifvelse den 29 oktober 1901 hade patent- och registreringsverket

afgifvit förslag till utgiftsstat för år 1903. Detta förslag skilde

sig från den för embetsverket nu gällande stat endast i fråga om beloppet

af anslaget till ålderstillägg samt beträffande två af de å omkostnadsstaten

upptagna förslagsanslag.

Patent- och registreringsverket hade i sin berörda skrifvelse till eu

början anfört, att, äfven efter det de med 1891 års början tillkomna

nya byråingeniörsbefattningarne blifvit tillsatta, extra tjensteman fortfarande

måste i allt för stor utsträckning användas för utförande af

sådant arbete, som kräfde intresse och särskild erfarenhet i högre grad,

än som kunde förutsättas hos extra tjensteman, hvilka icke odeladt.

egnade sina krafter åt embetsverket. Ehuru vid sådant förhållande

grundade skäl funnes att redan nu begära ytterligare ökning af den

ordinarie tjenstepersonalen inom verket, hade patent- och registreringsverket

likväl ansett sig icke böra åter upptaga denna fråga förr, än

erfarenheten visat, i hvad mån nu rådande missförhållanden i nyss omlörmälda

hänseende kunde beträffande patentafdelningen komma att

minskas genom de nya ordinarie arbetskrafter, som med innevarande

år erhölles; och vore detta anledningen, hvarför embetsverket nu icke

föreslagit någon ökning af den ordinarie personalen eller af de till denna

personal utgående löner och tjenstgöringspenningar.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

57

Hvad anginge det under aflöning ar uppförda anslaget till ålderstillägg,

hvilket i gällande stat upptagits till 3,500 kronor, liade embetsverk

et erinrat, att, enär en af de tjenstemän, för hvilka i nämnda stat

ålderstillägg beräknats, under år 1901 vunnit befordran till högre ordinarie

befattning inom verket, ifrågavarande anslag kunde i staten för

år 1903 nedsättas till förslagsvis 3,000 kronor.

Beträffande de i staten under omkostnader upptagna förslagsanslag

både patent- och registreringsverket icke föreslagit någon ändring i

de anslag, som senast faststälts med 3,000 kronor till återstälda registreringsafgifter

och med 1,600 kronor till bidrag till patentunionens internationella

byrå i Bern.

Deremot både patent- och registreringsverket föreslagit, att det å

omkostnadsstaten uppförda anslag till adjungerade ledamöter, biträdande

ingeniörer, amanuenser, särskildt tillkallade tekniska biträden, extra skrifbiträden,

extra vaktmästare, vikariatsersättningar, renskrifning och skrifmaterialier,

postafgifter, hyror, ved, lyse, renhållning och städning samt inventariers

anskaffande och underhåll in. m. måtte böjas med 6,000 kronor;

och hade embetsverket dervid, med erinran att ifrågavarande anslagsenast

bestämts till 72,000 kronor, anfört, att utgifterna å anslaget redan

år 1900 uppgått i rundt tal till 81,200 kronor, i hvilket belopp dock

inräknats hvad som på grund af kongl. bref den 29 mars och den 23

november sistnämnda år utbetalts dels i resekostnad åt öfveringeniören

bos embetsverket N. Rahm såsom delegerad för Sverige vid den internationella

konferensen i Prassel för revision af bestämmelser rörande

skydd för den industriella eganderätten, dels ock såsom reseunderstöd

till sex bland verkets tekniske tjenstemän för att sätta dem i tillfälle

till studier vid verldsutställningen i Paris. Dessa kostnader hade, oberäknadt

godtgörelse till vikarier för tjensternas skötande under den tid,

resorna omfattat, utgjort tillhopa 3,619 kronor 54 öre. Om berörda resekostnader

frånräknades, qvarstode emellertid å 1900 års anslag utgifter

till belopp af i rundt tal 77,600 kronor; och oaktadt någon besparing

i utgifter å anslaget vunnes genom inrättandet från och med år 1901

af nya byråingeniörsbefattningar, måste det likväl förutsättas, att den

extra granskningspersonalen under år 1903 behöfde ökas för behandling

af ökadt antal patentansökningar. På grund häraf och då ökade

göromål medförde ökade utgifter jemväl å några andra under anslaget

upptagna rubriker, samt det dessutom understundom visat sig vara af

nöden att för påskyndande af patentansökningars granskning periodvis

Bill. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

anordna extra förstärkning af granskningspersonalen, hade embetsverket

ansett ifrågavarande anslag böra böjas till 78,000 kronor.

Jemväl i fråga om anslaget till böcker och tidskrifter, tryckningsoch

bindningskostnader, kungörelser och publikationer m. m. efter afdrag

af influtna prenumerationsafgifter och dylikt, hvilket anslag i staten för

innevarande år upptagits till 47,400 kronor, både patent- och registreringsverket

föreslagit förhöjning. Till stöd för framställningen i denna del

både anförts, att utgifterna å anslaget redan under år 1900 uppgått i

rundt tal till 56,200 kronor eller 8,900 kronor mer än under år 1899.

Denna ökning både föranledt.s hufvudsakligen af kostnaden för patentskrifters

publicering och berott på större antal meddelade patent under

år 1900 äfvensom derpå att publiceringskostnaden rönte inverkan af

så väl patentbeskrifningarnes sidoantal som ock af storleken och antalet

af de till dessa beskrifningar hörande ritningar. Enär antalet inkommande

patentansökningar år från år ökades och det kunde antagas, att,

så länge en sådan ökning fortginge, antalet patentpublikationer årligen

blefve allt flera, ansåge embetsverket, att ifrågavarande anslag icke

borde bestämmas till lägre belopp än det, hvartill utgifterna å anslaget

redan under år 1900 uppgått. Af denna anledning och för vinnande

af en jemn are slutsumma å utgiftsstaten i dess helhet hade embetsverket

i föreliggande förslag till utgiftsstat upptagit anslaget till 56,400

kronor, motsvarande i förhållande till anslagsbeloppet för innevarande

år en höjning af 9,000 kronor.

Med de sålunda föreslagna ändringar skulle patent- och registreringsverkets‘utgiftsstat

för år 1908 erhålla följande lydelse:

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Utgiftsstat för patent- och registreringsverket för år 1903.

59

Kronor.

Tjenst-

1

L”n

görings-

Summa i

•

pen-

aflöning.!

ningar.

A. Aflöningar.

''i

1 öfverdirektör ...............

5,000

2,000

7,000

1 öfveringeniör ............

3,700

1,800

5,500

(efter 5 år höjas

1 öfveringeniör .............

3,700

1,800

5,500

* .med 500

» kronor.

1 ledamot och sekreterare

3,000

1,500

4,500

2 ledamöter och sekreterare

6,000

3,000

9,000

Lönen kan

1 registrator och arkivarie

1,800

1,200

3,000

år med 500

1 notarie..........................

1,800

1,200

3,000

kronor och ef-

1 byråingeniör................

1,800

1,200

3,000

med ytterligare

7 byråingeniörer..............

12,600

8,400

21,000

1 bokhållare.....................

1,800

1,200

3,000

1 förste vaktmästare ......

800

300

1,100

1 vaktmästare ................

500

300

800

| efter 5 år höjas

2 vaktmästare.................

1,000

600

1,600

1 kronor.

68,000

—

Anm. Om vaktmästare

i sådan egenskap åtnjuter fri bo-

stad, skall, så länge denna förmån qvarstår, lönen

minskas med 150 kronor.

Anslag till ålderstillägg, förslagsvis........

3,000

—

71,000

—

B.

Omkostnader.

Förslagsanslag.

Till adjungerade ledamöter, biträdande

ingeniörer, ama-

nuenser, särskild! tillkallade tekniska biträden, extra

skrifbiträden, extra vaktmästare, vikariatsersättningar,

renskrifning och skrifmaterialier, postafgifter, hyror,

ved, lyse, renhållning och städning samt inventariers

anskaffande och underhåll m. m......

78,000

—

, böcker och tidskrifter, trycknings-

och bindningskost-

nader, kungörelser och publikationer m. m. efter af-

drag af influtna prenumerationsafgifter och dylikt

56,400

—

„ återstälda registreringsafgifter ........

3,000

—

,, bidrag till patentunionens internationella byra i Bern

1,600

—

139,000

—

1

Summa kronor] — —

—

210,000] —

Då de af patent- och registreringsverket föreslagna ändringarna

i anslagen under omkostnadsstaten syntes departementschefen vara af

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

omständigheterna påkallade, funne han sig böra förorda desamma, och

hade alltså icke något att erinra mot det afgifna förslaget till utgiftsstat

för embetsverket för år 1903.

I skrifvelse den 29 maj 1901 hade Riksdagen medgifvit, att inflytande

afgifter för patent samt för registrering af varumärken äfvensom

af mönster och modeller samt för registrering af aktiebolag m. m.

finge under innevarande år användas till bestridande af vissa angifna

utgifter; och hade Kongl. Maj:t genom bref till statskontoret den 14

juni 1901, jemte meddelande af Riksdagens berörda beslut, förordnat,

att de till statskontoret inlevererade öfverskotten å patent- och varumärkes

afgiftern a samt registreringsafgifterna skulle hos statskontoret

sammanföras till en gemensam fond, som komme att bokföras under

benämning: »Patent- och varumärkesafgifters samt registreringsafgifters

fond», hvarjemte Kongl. Maj:t föreskrifvit, att de nämnda fond tillhöriga

medel skulle göras fruktbärande i enlighet med de bestämmelser

rörande förvaltningen af de under statskontorets vård stälda fonders

och kassors medel, hvilka meddelats i kongl. brefvet den 31 augusti

1877, dock med iakttagande att fonden skulle förräntas särskild! från

öfriga under statskontorets vård stälda fonder, samt att, derest sådant

skulle finnas vara för fonden fördelaktigt, densamma tillhörande medel

kunde i afbidan på annan placering insättas i bankinrättning med af

Kongl. Maj:t faststäld bolagsordning.

Då de föreslagna anslagsförliöjningarna, som endast afse omkostnadsstaten,

synas vara al de ökade göromålen betingade, hemställer

utskottet,

att Riksdagen, med godkännande af det enligt

statsrådsprotokollet för den 11 januari innevarande år

tillstyrkta förslag till utgiftsstat för patent- och registreringsverket

för år 1903, må medgifva,

att afgifterna för patent samt för registrering af

varumärken äfvensom af mönster och modeller må användas

till bestridande af de utgifter, hvilka i enlighet

med den godkända utgiftsstaten för patent- och registreringsverket

betingas af tillämpning under år 1903

af förordningen angående patent, lagen om skydd för

varumärken samt lagen om skydd för vissa mönster

och modeller, samt

att afgifterna för registrering af aktiebolag och

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

61

föreningar för ekonomisk verksamhet och för andra

uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren äfvensom

för anmälanden till handelsregistren må användas

till bestridande af de utgifter, hvilka antingen i enlighet

med nyssberörda utgiftsstat betingas af tillämpning

under år 1903 af lagen om aktiebolag, lagen om

aktiebolag, som drifva försäkringsrörelse, och lagen om

registrering af bankaktiebolag, eller ock af Kongl.

Maj:t finnas betingade af tillämpning under år 1903

af lagen om registrerade föreningar för ekonomisk

verksamhet, lagen om handelsregister, firma och prokura

tillika med lagen om ändring i vissa delar af sistnämnda

lag samt lagen om handelsbolag och enkla

bolag.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

6:o) Under denna anslagstitel har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen
att

jemte förklarande att anslaget till understöd åt sådana arbetare

i de särskilda näringsyrkena, hvilka önskade att i främmande länder

lörvärfva sig ökade insigter och konstfärdighet, finge användas för beredande

af reseunderstöd älven åt personer, som sjelfständigt idkade

näringsyrke, men dock personligen deltoge i arbetets utförande, höja

berörda anslag med 10,000 kronor, eller från 25,000 kronor till 35,000

kronor;

att höja anslaget till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt

bildade tekniker, hvilka icke egnade sig åt bergsbandteringen, med

10,000 kronor, eller från 10,000 kronor till 20,000 kronor; samt

att under nu ifrågavarande anslagstitel till understöd åt sådana

idkare af handtverk och annan mindre industri, hvilka bedrefve sin

verksamhet i den omfattning, att de i allmänhet icke sjelfva deltoge i

yrkesarbetet, och som önskade att genom inhemtande i främmande länder

af nya arbetsmetoder m. in. förvärfva ytterligare insigter och

erfarenhet, uppföra ett särskildt anslag af 5,000 kronor;

hvarigenom anslaget till befrämjande i allmänhet af slöjderna

komme att ökas med 25,000 kronor eller från 48,500 kronor till 73,500

kronor.

Beträffande detta ärende har departementschefen till statsråds
-

Befrämjande

i allmänhet

af slöjderna.

Höjning af anslaget

till reseunderstöd

åt

fabriks- och

handtverksai

hetare.

[6.]

Höjning af anslaget

till reseunderstöd

åt

tekniker.

[7-]

Anslag till

reseunderstöd

åt idkare af

handtverk och

annan mindre

industri.

[8.]

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

protokollet till en början erinrat, hurusom för hvart och ett af åren

1888—1894 under denna anslagstitel utgått, bland annat, dels 20,000

kronor till understöd åt sådana arbetare i de särskilda näringsyrkena,

hvilka önskade att i främmande länder förvärfva sig ökade insigter och

konstfärdighet, dels ock enligt kongl. bref den 22 januari 1887 5,000

kronor till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker,

hvilka icke egnade sig åt bergshan dteringen. På framställning af Kongl.

Maj:t hade 1894 års Riksdag höjt anslaget till reseunderstöd åt arbetare

med 5,000 kronor, hvarjemte Riksdagen till reseunderstöd åt teoretiskt

och praktiskt bildade tekniker, hvilka icke egnade sig åt bergshandteringen,

under förenämnda anstagstitel anvisat ett belopp af 10,000

kronor. Med de sålunda bestämda beloppen eller 25,000 kronor till

reseunderstöd åt arbetare och 10,000 kronor till reseunderstöd åt tekniker

hade berörda anslag från och med år 1895 utgått oförändrade.

Fråga hade nu uppstått om ytterligare höjning af samma anslag.

Departementschefen har derefter, vidkommande anslaget till reseunderstöd

åt tekniker, erinrat, att Kongl. Maj:ts framställning till 1894

års Riksdag om höjning i det för nämnda ändamål då utgående anslaget

föranledts dels af en af den s. k. sjöfartsnäringskomitén gjord

framställning om beredande af medel till understöd åt dem, som ville

i främmande länder inhemta fullständigare kunskaper i skeppsbyggeri,

dels ock af kommerskollegii i skrifvelse den 26 september 1893 gjorda

hemställan om höjning i det då utgående anslaget till reseunderstöd åt

tekniker.

I det utlåtande, marinförvaltningen och kommerskollegium, efter

remiss, den 9 november 1892 afgifvit öfver först berörda framställning,

hade embetsverken, under uttalande att en vidgad erfarenhet på skeppsbyggnadskonstens

praktiska område syntes kunna i hög grad bidraga

till främjandet och utvecklingen af skeppsbyggeriet i Sverige, vidare

anfört, att personer, hvilka egnat sig åt skeppbyggeriet, redan i åtskilliga

fall undfått understöd af anslaget till reseunderstöd åt tekniker;

att detta anslag å 5,000 kronor emellertid redan i och för sig och

särskildt i betraktande af den stora sfer af tekniker, inom hvilken anslaget

skulle fördelas, vore alldeles för litet och icke lemnade tillfälle

att oftare tillgodose föidberörda kraf på tillfällen till erhållande af vidgad

erfarenhet inom skeppsbyggnadskonstens område; att understöden

icke kunde beviljas till sådana belopp, att en längre tids vistelse i

utlandet i väsentligare mån underlättades, hvarförutom i de flesta fall

en verkligt praktisk nytta icke kunde genom understöden ernås; samt

att embetsverken på grund häraf ansåge, att, intill dess ifrågavarande

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

68

anslag blefve väsentligen ökadt, särskildt anslag lämpligen borde beredas

dem, som egnade sig åt skeppsbyggeriet.

Med åberopande af hvad i förenämnda utlåtande blifvit anfördt

beträffande otillräckligheten af de för ifrågavarande ändamål anslagna

medel, hade kommerskollegium i sin skrifvelse den 26 september 1893

framhållit att hvad i nämnda utlåtande närmast med hänsyn till skeppsbyggnadskonstens

idkare andragits rörande de för en längre tids vistelse

i utlandet i allmänhet alltför ringa reseunderstödsbelopp, som med

dittills tillgängliga medel kunnat utdelas, jemväl gälde i fråga om öfriga

tekniker, hvilka, efter vunnen teoretisk utbildning, egnade sig åt praktisk

verksamhet inom andra industriella områden. I följd af anslagsbeloppets

begränsning och det jemförelsevis stora antalet sökande hade

vid anslagets fördelning vederbörlig hänsyn ofta icke kunnat tagas till

den af sökanden uppgifna tid, som för ernående af det med vistelsen i

utlandet åsyftade ändamål ansetts erforderlig, hvarför också den uppgifna

minimitiden för resan måst betydligt inskränkas. På grund häraf

och då dessutom endast ett mindre antal af de sökande kunnat komma

i åtnjutande af reseunderstöd från ifrågavarande anslag, ehuru flertalet

af dem oftast varit att anse såsom förtjenta att erhålla understöd, hade

kollegium ansett sig böra göra framställning om höjning af anslaget

till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade tekniker och detta

med så stort belopp, att särskildt anslag till reseunderstöd åt idkare af

skeppsbyggeri blefve obehöfligt och jemväl dessa kunde erhålla reseunderstöd

från förevarande anslag.

I enlighet med kommerskollegii hemställan hade Kongl. Maj:t föreslagit

1894 års Riksdag att höja ifrågavarande anslag med 10,000 kronor

till 15,000 kronor. Denna Kong!. Maj:ts framställning hade Riksdagen

endast på det sätt bifallit, att till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt

bildade tekniker, hvilka icke egnade sig åt bergshandteriugen,

anvisats ett belopp af 10,000 kronor. Det vore nu ifrågasatt att ytterligare

höja detta anslag. Framställningar i sådant afseende förelåge

nemligen dels af den från Kongl. Maj:t den 1 juli 1898 tillsatta komité

för behandling af vissa sjöfartsnäringen och den utrikes handeln rörande

frågor, hvilken komité i sitt den 11 december 1900 afgifna betänkande

angående vissa åtgärder till sjöfartsnäringens höjande behandlat äfven

detta ämne, dels ock från kommerskollegium, som den 22 oktober 1901

afgifvit infordradt utlåtande i anledning af hvad komitén hemstält i

fråga om berörda anslag.

Handels- och sjöfartskomitén hade förmält, att komitén beaktat,

att det måste vara en angelägenhet för staten, som ju sörjde för eller

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

understödde fackundervisningen inom åtskilliga andra verksamhetsgrenar,

att äfven i tillräckligt mått lemna sitt bistånd till höjande af den praktiska

yrkesskickligheten inom skeppsbyggeriet. Den teoretiska undervisning,

som i detta fack lemnades vid de större tekniska läroanstalterna

i riket, vore icke tillfyllest. För den unge skeppsbyggaren måste det

vara angeläget att inhemta erfarenhet om huru arbetet praktiskt bedrefves

på de stora skeppsbyggerierna i Tyskland, England eller Amerika,

der den nyaste tekniken komme till användning. För skeppsbyggeriets

lyftande i vårt land fordrades skeppsbyggare, hvilka stode

på höjden af sin tids skeppsbyggnadskonst. Nuvarande anslaget till

reseunderstöd åt bildade tekniker kunde emellertid icke anses vara tillräckligt

för att jemte fyllande af de anspråk, som från andra lika berättigade

håll stäldes på detsamma, i regel lemna möjlighet att understödja

behöriga sökande äfven inom skeppsbyggerifacket. Och hade

komitén, jemte det framställning gjorts derom, att af berörda anslag

reseunderstöd måtte i större utsträckning, än hittills skett, tilldelas personer,

som önskade att i främmande länder utbilda sig för skeppsbyggeriverksamhet,

tillika, enär anslaget måste anses vara för ändamålet

otillräckligt, hemstält, att åtgärder måtte vidtagas för dess höjande

i nämnda syfte.

I det af kommerskollegium häröfver afgifna utlåtande hade kollegium,

efter att hafva erinrat, att understöd för resor i främmande länder

visserligen kommit idkare af skeppsbyggnadskonsten till godo från de

så kallade Letterstedtska stipendiemedlen, men att härifrån dock icke vore

att påräkna något särskildt stöd för skeppsbyggnadskonsten, vidare anfört,

att ett icke ringa antal svenske ingeniörer redan nu vore anstälde

inom skeppsbyggnadsindustrien i främmande länder, såväl i Europa som

i Amerika, och att en del af dem till och med intoge ledande platser inom

de verk, vid hvilka de voro fästade. Det vore emellertid högeligen önskligt,

att anställning vid större skeppsvarf i främmande länder blelve

ändå mera allmän, så att den svenska skeppsbyggnadsindustrien, i den

mån den till följd af den inhemska rederinäringens kraf finge behof

af ökade och på ifrågavarande område mera erfarna krafter, måtte med

lätthet kunna genom hemkallandet af i utlandet vistande svenskar fylla

detta sitt behof. Med visshet kunde antagas, att det skulle i hög grad

bidraga att öka deras antal, som i utlandet ville vinna ökad erfarenhet

på skeppbyggnadskonstens praktiska område, om understöd för idkande

af studier på detta område kunde utdelas oftare och med större belopp,

än hittills skett. Af de 366 personer, hvilka sedan år 1895, då

anslaget till reseunderstöd åt tekniker första gången utgått med sitt

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

65

nuvarande belopp, anmält sig såsom sökande till dylikt understöd, hade

16 eller något öfver fyra procent varit skeppsbyggare, och af dessa hade

8 hugnats med understöd, Indika dock till följd af det stora tilloppet af

sökande icke kunnat sättas högre än från 400 kronor till 750 kronor

eller i medeltal för de åtta stipendiaterna till 625 kronor, ett belopp,

som, äfven om det något öfverstege det allmänna medeltalet, dock

måste anses vara för lågt för att kunna på ett effektivt sätt motsvara

sitt ändamål.

Efter att sålunda hafva yttrat sig öfver handels- och sjöfartskomiténs

förslag, hade kommerskollegium vidare erinrat, att äfven behofvet

af praktiska studier för andra teoretiskt och praktiskt bildade

tekniker än skeppsbyggare finge anses numera vara föga väl tillgodosedt

genom ifrågavarande anslag af 10,000 kronor. Enligt hvad kollegium

i sin förberörda skrifvelse den 26 september 1893 meddelat, hade

antalet ansökningar om understöd för ifrågavarande ändamål för åren

1887—1893 utgjort i medeltal 23 årligen och antalet personer, som

kommit i åtnjutande af understöd, uppgått i medeltal till 7 om året.

De beviljade understöden hade under samma tid till beloppen vexlat

mellan 400 kronor och 1,300 kronor. I medeltal hade de uppgått till

700 kronor. Under de år, som det af 1894 års Riksdag anvisade förhöjda

anslaget utgått, hade, såsom förut nämnts, sökandenas antal utgjort

sammanlagdt 366, nemligen.

år 1895.

„ 1896

„ 1897.

„ 1898

„ 1899

„ 1900

„ 1901

41

54

46

46

61

63

55

I medeltal hade således de sökande utgjort 52 personer årligen.

Af dessa hade i medeltal 18 kommit i åtnjutande af understöd till belopp,

vexlande mellan 300 kronor och 1,000 kronor och i medeltal uppgående

till 560 kronor. Häraf visade sig, att om också antalet stipendiater

något ökats i förhållande till sökandenas antal eller från 30 till 34

procent, så hade man dermot icke kunnat vidtaga den vid flera tillfällen

såsom högeligen önskvärd framhållna åtgärden att höja understödens

belopp, utan hade dessa tvärtom måst nedsättas i medeltal

från 700 kronor till 560 kronor, ett belopp, som enligt kollegii förBih.

till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Af cl. 8 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 8-

menande, ingalunda kunde anses uppfylla det åsyftade ändamålet eller

att i någon väsentligare mån för stipendiaten underlätta en längre tids

vistelse i utlandet.

Då härtill komme, att samtliga sökande i regel genom väl vitsordade

teoretiska och praktiska studier visat sig vara fullt qvalificerade

för erhållande af reseunderstöd, och att den inhemska industrien, hvilken

under de senare åren så mäktigt utvecklats och som dag för dag blefve

af allt större betydelse för hela landet, icke kunde anses nu mindre än

förr i förhållande till sitt omfång hafva behof af kunnige och på sina

respektive områden förfarne män, för att kunna bestå i konkurrensen

med den utländska industrien, funne kollegium nödvändigheten att

höja det ifrågavarande anslaget vara till fyllest ådagalagd. Beträffande

storleken af denna höjning vore det ju icke möjligt att öfver det föreliggande

behofvet göra någon exakt beräkning. Att industriens tekniska

stab ganska väsentligt tillväxt, sedan kollegium senast hade att yttra

sig angående ökandet af detta anslag, vore emellertid visst. För att

gifva ett ungefärligt begrepp om denna tillväxt, erinrade kollegium, att

vid nyssnämnda tidpunkt elevantalet vid tekuiska högskolan, hvarifrån

industrien finge antagas till väsentlig grad rekrytera sin tekniska personal,

utgjort 313, under det att antalet för närvarande uppginge till

440, mosvarande en ökning af något öfver 40 procent.

I anledning häraf och med hänsyn till önskvärdheten, att understödsbeloppen

måtte kunna icke oväsentligt höjas, hade kollegium ansett

ökningen af anslaget böra bestämmas till 10,000 kronor och i enlighet

härmed hemstält, att anslaget till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt

bildade tekniker, hvilka icke egnade sig åt bergshandteringen,

måtte höjas från 10,000 kronor till 20,000 kronor.

Vidkommande det med 25,000 kronor nu utgående anslaget till

understöd åt sådana arbetare i de särskilda näringsyrkena, hvilka

önskade att i främmande länder förvärfva sig ökade insigter och konstfärdighet,

hade kommerskollegium i skrifvelse den 22 oktober 1901,

med förmälan, att med hänsyn till förändrade förhållanden äfven nämnda

anslag måste anses för sitt ändamål otillräckligt, gjort framställning

om förhöjning af samma anslag.

Kollegium hade dervid till en början anfört, att af den utredning,

som föregått Kongl. Maj:ts till 1894 års Riksdag i ämnet gjorda framställning,

framginge, att, medan de för erhållande af understöd från

ifrågavarande anslag inkomna ansökningar under åren 1888—1893 i

medeltal uppgått till 193 årligen, understöd kunnat utdelas till i medeltal

45 personer eller något mera än 23 procent af sökandenas antal. Och

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

67

hade de beviljade understöden icke i något fall öfverstigit 500 kronor,

med hvilket belopp desamma vanligen utgått, utom till sådana arbetare,

som vid understödets beviljande redan vistades å utrikes ort och hvilka

plägat erhålla 400 kronor. Efter anslagsökningen år 1894 hade sökandenas

antal varit

år 1895

n

n

n

u

ii

ii

1896

1897

1898

1899

1900

1901

231

211

278

320

281

333

238

eller i medeltal 270 årligen, motsvarande en ökning af 40 procent af

antalet sökande mot föregående period. Om man icke toge i beräkning

det relativt ringa antalet sökande under år 1901, hvilket enligt

kollegii åsigt hade sin förklaring i den omständigheten, att under år

1900 ett extra anslag å 25,000 kronor utdelats åt yrkesarbetare i och

för besök vid den allmänna verldsutställningen i Paris, och att derigenom

ett mer än dubbelt så stort antal arbetare som vanligt erhållit

reseunderstöd, hade ställningen för de understödssökande icke efter

anslagsökningen förbättrats. Oaktadt understöden under båda perioderna

i regeln utgått med enahanda belopp och utdelats efter samma

grunder, hade nemligen endast 59 personer eller icke fullt 22 procent

af de sökande årligen i medeltal efter år 1895 erhållit reseunderstöd,

under det att, såsom förut nämnts, före denna period stipendiaternas

antal utgjort öfver 23 procent af de sökande.

På grund häraf och med hänsyn till den stora tillväxt, som under

de senare åren egt rum inom yrkesarbetarnes antal, hade kollegium,

som ansett det vara af erfarenheten ådagalagdt, att det resultat, som

med de utdelade understödsmedlen i allmänhet vunnits, varit till väsentligt

gagn för landets industri, funnit, att det vore af vigt, att ifrågavarande

anslag erhölle eu afsevärd höjning, på det att ett större antal

personer, än som hittills varit fallet, kunde komma i åtnjutande af

understöd från detsamma.

Till ytterligare belysande af denna fråga hade kollegium meddelat,

att medan antalet arbetare vid fabriker inom landet samt idkare af

särskilda slag af handtverk och vissa andra dermed jemförliga näringar

jemte deras arbetare, enligt hvad rikets officiella statistik för år 1891

eller det sista år, för hvilket uppgifter i berörda afseende förelegat vid

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

aflåtandet af 1894 års framställning i ämnet, utvisade, uppgått till

168,430, utgjorde enligt samma källa år 1899, det sista år, för hvilket

uppgifter nu vore tillgängliga, antalet af fabriksarbetare samt handtverkare

och deras arbetare efter afdrag af några kategorier af arbetare,

som icke ingått i 1891 års redovisning, 291,028, utvisande vid

jemförelse med uppgifterna för år 1891 en ökning af omkring 73 procent.

Med stöd af hvad sålunda anförts hade kommerskollegium funnit

den ^föreslagna anslagshöjningen böra bestämmas till 40 procent af nu

utgående anslag, eller till 10,000 kronor, och i anledning häraf föreslagit,

att anslaget till understöd åt sådana arbetare i de särskilda

näringsyrkena, hvilka önska att i främmande länder förvärfva sig ökade

insigter och konstfärdighet, måtte höjas från 25,000 kronor till 35,000

kronor.

I en till Kongl. Maj:t stäld, den 28 november 1901 dagtecknad

skrift hade centralstyrelsen för Sveriges handtverks- och industriföreningar,

enligt uppgift på uppdrag af Sveriges handtverks- och industriorganisation

å dess årsmöte i Jönköping den 28 och 29 juni 1901,

anhållit, det täcktes Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåta proposition om

beviljande af ett statsanslag å 20,000 kronor till resestipendier åt handtverksmästare;

varande till stöd härför anfördt hufvudsakligen, att det

finge anses vara ett allbekant faktum, att det svenska handtverket i

våra dagar arbetade under mycket ogynsamma förhållanden och att

sjelfva grundvalen för dess bestånd, yrkesskicklighetens bibehållande

och utveckling, vore allvarsamt hotad; att, medan å ena sidan det nu

för tiden rådande lösa förhållandet mellan mästare och lärling försvårade

lärlingens utbildning till en i sitt yrke kunnig och förfaren man, vår

tids större rörlighet på industriens område samtidigt gjorde det till eu

tvingande nödvändighet för handtverkaren att mer än förr följa med

och taga kännedom om nya arbetsmetoder och stilrigtningar, om han

skulle kunna bestå vid sidan af storindustrien och i konkurrensen med

den utländska produktionen; att sträfvandena att åstadkomma en högre

yrkesutbildning inom våra handtverk härigenom blefve af samhällelig

natur och såsom sådan borde kunna påräkna stöd hos statsmakterna;

att ett verksamt medel till yrkesskicklighetens höjande otvifvelaktigt

vore att sätta yrkesidkaren i tillfälle att genom studieresor i utlandet

taga kännedom om industriens dervarande ståndpunkt och arbetsmetoder;

att staten erkänt rigtigheten häraf genom de resestipendier,

staten sedan länge beviljat åt yrkesarbetare, som i utlandet velat förvärfva

större skicklighet och insigt i sitt yrke; att detta medel till utbildning

och förkofran i yrket dock saknades för sjelfva handtverks
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

69

mästaren, ehuruväl ingen ville bestrida, att en handtverksmästare egde

lika goda, om ej större förutsättningar än en arbetare eller tekniker att

tillgodogöra sig de tillfällen till förvärfvande af ökad insigt i yrket,

som en studieresa i utlandet lemnade; att den omständigheten, att våra

handtverksmästare hittills fått undvara detta stöd af staten för utbildning

i sitt yrke, måhända berodde på en föreställning, att de, ekonomiskt

sedt, ej hade samma behof deraf som en arbetare; att denna uppfattning,

om den förefunnes, dock vederlädes deraf, att det ojemförligt

största antalet af vårt lands handtverksmästare drefve sitt yrke ensamma

eller med endast en eller två arbetare i sin tjenst, hvadan deras inkomst

af yrket i allmänhet ej kunde antagas synnerligen mycket öfverstiga

en skicklig arbetares lön; att förefintligheten af ett verkligt behof af

resestipendier åt handtverksmästare syntes framgå deraf, att handtverkarne

sjelfva sökt med de ringa medel, hvaröfver de förfogade, afhjelpa denna

brist; att sålunda i Sverige utdelades resestipendier åt handtverksmästare

från bryggaren Olof Lundbergs stipendiefond i Lund, af Malmö industriförening

och af Vestra Sveriges konditorsförening; att den ifver,

hvarmed dessa stipendier sökts af dertill berättigade, och de värdefulla

reseberättelser, som afgifvits af stipendiaterna, bure vittne om, att här

förelåge ett verkligt behof, hvars afhjelpande komme att i hög grad

gagna handtverkets utveckling; att i våra grannland, Norge och Danmark,

handtverktmästaren ock åtnjöte denna förmån, i det dessa båda

stater sedan flera år tillbaka anvisat medel till resestipendier; samt att

berörda stipendier i Norge och Danmark utdelades efter hörande och

på förslag af centralstyrelsen för vederbörande lands handtverksorganisation,

hvilken anordning visat sig vara synnerligen ändamålsenlig

för att det med resestipendierna afsedda syftet skulle helt och fullt

vinnas.

Efter remiss hade kommerskollegium häröfver afgifvit utlåtande;

och hade kollegium, jemte erinran, hurusom för beredande af reseunderstöd

åt arbetare vore anvisadt förenämnda anslag å 25,000 kronor,

vidare anfört, att några medel särskild! till reseunderstöd åt personer,

som för egen räkning idkade näringsyrke, deremot icke funnes anslagna.

Åt sådana personer hade emellertid från anslaget till reseunderstöd

åt arbetare i de särskilda näringsyrkena i några fall såväl

under tiden närmast efter anslagets första beviljande som under senare

tid på förslag af kollegium reseunderstöd blifvit af Kongl. Maj:t beviljade.

Då en person drefve ett yrke i så ringa omfattning, att han

utöfvade det ensam eller med biträde af hustru och hemmavarande barn

eller eljest endast med några få biträden och sålunda i allmänhet sjelf

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

deltoge i yrkesarbetets utförande, syntes ej heller någon anledning förefinnas

att, hvad beträffade reseunderstöd för förvärfvande utomlands af

större yrkesskicklighet, göra någon åtskilnad emellan en sådan sjelfständig

yrkesutöfvare och den, som innehade anställning hos arbetsgifvare

i yrket. Efter näringsfrihetens införande och sedan mästerskaps förvärfvande

ej vidare erfordrades för sjelfständig yrkesutöfhing, inträffade

det nog icke så sällan, att en person endast tillfälligtvis tillhörde den

ena eller den andra af nu angifna båda kategorier af yrkesutöfvare.

En yrkesidkare, som i nyssnämnda ringa omfattning bedrefve yrket,

syntes derför äfven under en vistelse utomlands för sin vidare yrkesutbildning,

i likhet med en arbetare, hafva största nyttan af att arbeta

å verkstad eller, i betraktande af yrkesskoleväséndets utveckling numera

inom flera främmande länder, begagna sig af undervisning i yrkesskola.

Han syntes äfven likaväl som en arbetare i allmänhet vara hänvisad

att för sitt uppehälle å utrikes ort derstädes skaffa sig arbetsförtjenst,

alldenstund reseunderstödet vore afsedt endast att utgöra ett bidrag

till betäckande af kostnaderna uti ifrågavarande hänseende. Ansökningar

om reseunderstöd från omförmälda anslag af personer, angående

hvilka, på grund af ansökningshandlingarnes innehåll eller hvad kollegium

eljest varit i tillfälle att om dem inhemta, tydligen framgått, att

de sjelfständigt utöfvade yrket, hade emellertid endast undantagsvis

förekommit. Detta förhållande hade antagligen berott dels på en sådan

uppfattning af uttrycket »arbetare», att detta endast afsåge personer,

som hade anställning hos arbetsgifvare, dels derpå, att för en person,

som för egen räkning utöfvade ett handtverk eller annan dermed jemförlig

verksamhet, väl ofta svårigheter mötte att vara frånvarande från

hemorten under så lång tid, som erfordrades för ett väsentligt ernående

af syftemålet med en resa af ifrågavarande slag.

I detta sammanhang ville kollegium omförmäla, att, enligt hvad

kollegium inhemtat, vid fördelningen i Norge af det för budgetterminen

1900—1901 beviljade anslag å 20,000 kronor till reseunderstöd åt

handtverkare och tekniske arbetare, som önskade i utlandet utbilda sig

i sina fack, af 49 personer, som erhölle understöd för utrikes resa, 6

uttryckligen angåfves vara »mästare». Någon åtskilnad mellan desse

och arbetarne i fråga om de särskilda understödsbeloppen förekomme icke.

I nu förevarande ansökning hade, på sätt förut nämnts, uppgifvits,

att det ojemförligt största antalet af vårt lands handtverksidkare

drefve yrket ensamma eller med allenast en eller två arbetare i sin

tjenst. Denna uppgift vunne äfven stöd af den officiella statistiken.

Enligt senast afgifna berättelse angående fabriker och handtverk, hvilken

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

71

afsåge år 1899, funnes under detta år inom landet 42,350 handtverkare

och 43,023 handtverksarbetare. Beträffande den i ansökningen angifna

kategori af sjelfständiga yrkesutöfvare, som bedrefve yrket i omförmälda

ringa omfattning, ansåge kollegium skäl icke föreligga till anvisande

af särskilt anslag till reseunderstöd, utan syntes dessa personer

fortfarande böra uti ifrågavarande hänseende likställas med arbetare

i de särskilda näringsyrkena samt kunna under samma förutsättningar

i fråga om nödig underbyggnad och arbetsskicklighet, som

gälde för arbetare, erhålla reseunderstöd af omförmälda, redan nu utgående

anslag. I afseende å detta anslag ville kollegium vidare erinra,

hurusom kollegium redan i sin skrifvelse den 22 sistlidne oktober hemstält,

att anslaget måtte höjas från sitt nuvarande belopp 25,000 kronor

till 35,000 kronor. Enligt hvad berörda skrifvelse utvisade, hade kollegium

vid behandlingen af frågan om denna anslagsförhojning tagit

hänsyn till, bland annat, sammanlagda antalet af inom riket befintliga

handtverkare och deras arbetare. Under åberopande af sagda framställning

och hvad kollegium i öfrigt nu anfört, ansåge kollegium föreliggande

ansökning innebära ett ytterligare skäl för den af kollegium

föreslagna höjningen af anslaget till understöd åt arbetare i de särskilda

näringsyrkena. Kollegium ansåge sig emellertid böra hemställa,

att sistnämnda anslag måtte uttryckligen förklaras afse beredande af

reseunderstöd äfven åt personer, som sjelfständigt idkade näringsyrke

och som önskade att i främmande länder genom arbete å verkstäder

eller begagnande af undervisning i yrkesskola förvärfva sig ökade insigter

och konstfärdighet.

Om än sålunda, enligt kollega åsigt, något särskildt anslag icke

erfordrades till reseunderstöd åt sådane handtverksidkare, som vore att

i nu förevarande hänseende likställa med arbetare, syntes det kollegium

deremot med fog kunna ifrågasättas att genom anvisande af särskildt

anslag bereda dylika understöd åt personer, som sjelfständigt idkade

handtverk eller annan dermed jemförlig industri i sådan större omfattning,

att de i regel icke sjelfve deltoge i yrkesarbetet, utan hade till

hufvudsaklig uppgift att leda och öfvervaka detta, men icke befunne

sig i den ekonomiska ställning, att de vore i tillfälle att uteslutande

med egna medel kunna bekosta sig utrikes studieresor. För sådana

personer, derest de egde nödiga förutsättningar i afseende å underbygg11^

och insigter i yrket, skulle det tvifvelsutan, likasom för det

yrke de idkade, ofta vara till stort gagn att få utomlands taga kännedom

om nya arbetsmetoder, särskildt med hänsyn till den stora an
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

vändning jemväl inom den så kallade mindre industrien, hjelpmaskiner

numera vunnit i åtskilliga främmande länder.

Ett anslag af statsmedel för nu angifna ändamål syntes vara

närmast jemförligt med de anslag, som vore anvisade till reseunderstöd

åt bergsleknici samt andra teoretiskt och praktiskt bildade teknici.

I likhet med hvad som egde rum beträffande sistnämnda båda anslag

borde de särskilda reseunderstöden beviljas till vexlande belopp, beroende

på aflägsenheten af det land eller de länder, dit sökanden ämnade begifva

sig, samt den tid han ärnade på resan använda. Närmare uppgift,

bland annat, härom äfvensom rörande ändamålet med resan borde

i ansökningen uppgifvas. Till en början och innan någon erfarenhet

vunnits angående antalet af de personer, som, i besittning af nödiga

förutsättningar, skulle befinnas vilja begagna sig af reseunderstöd för

ifrågavarande ändamål, syntes anslaget kunna bestämmas till ett jemförelsevis

mindre belopp, livilket kollegium för närvarande funne lämpligen

kunna bestämmas till 5,000 kronor. Derest ett särskildt anslagför

ändamålet skulle beviljas, komme emellertid antagligen större svårighet

än i fråga om arbetare och med dem likstälda yrkesidkare att möta

vid bedömandet, huruvida vederbörande sökande egde nödiga förutsättningar

och förhållandena i öfrigt vore sådana, att sökandena borde

komma i åtnjutande af reseunderstöd. Med afseende härå syntes det

kollegium, som kunde förväntas erhålla uppdrag att afgifva förslag till

den årliga fördelningen af anslaget, ändamålsenligt, att, såsom jemväl i

förevarande ansökning finge anses vara åsyftadt, centralstyrelsen för

Sveriges handtverks- och industriföreningar, hvilken kunde antagas i

allmänhet ega eller lätt förskaffa sig närmare kännedom om sökandena,

lemnades tillfälle att, innan förslag af kollegium afgåfves, yttra sig

öfver ansökningarne. I fråga om de förutsättningar, sökande till erhållande

af reseunderstöd för nu ifrågavarande ändamål borde ega, ansåge

kollegium sig särskildt böra framhålla angelägenheten, att sökandena

vore så förtrogne med språket i de länder, dit de ärnade begifva

sig, att de kunde draga afsedd nytta af vistelsen derstädes. Rörande

vilkoren för åtnjutande af reseunderstöd syntes i hufvudsak enahanda

bestämmelser böra gälla som beträffande reseunderstöd från anslagen

till bergsteknici och teoretiskt och praktiskt bildade teknici.

Med stöd af hvad sålunda anförts hade kollegium funnit föreliggande

ansökning böra så till vida vinna afseende, att åtgärd vidtoges

för anvisande af ett årligt anslag af tills vidare 5,000 kronor att

användas till reseunderstöd åt sådane idkare af handtverk och annan

mindre industri, hvilka bedrefve sin verksamhet i den omfattning, att

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8-

73

de i allmänhet icke, sjelfve deltoge i yrkesarbetet, och hvilka önskade

att genom inhämtande i främmande länder af nya arbetsmetoder med

mera förvärfva ytterligare insigter och erfarenhet.

Bland åtgärder egnade att främja den svenska industriens utveckling

syntes departementschefen de vara icke minst beaktansvärda,

som afsåge att bereda personer, hvilka i en eller annan egenskap egnade

sig åt industriens tjenst, möjlighet att genom vistelse i främmande

länder med högt uppdrifven industriel verksamhet förvärfva ökad skicklighet

och praktisk erfarenhet, hvar inom den gren af industrien, som

han valt till sitt särskilda arbetsområde. För att genom åtgärder af

nu antydda beskaffenhet den svenska industrien och de särskilda grenarne

af densamma skulle komma att tillföras allt det gagn, som på

denna väg utan tvifvel stode att vinna, erfordrades dock i första rummet,

att de anslag, som redan vore anvisade i syfte att bereda sådana

i industriens tjenst varande personer, för hvilka anslagen vore afsedda,

möjlighet att utbilda sig i utlandet, till beloppen så tilltoges, att icke

understöden från dem måste begränsas till ett alltför ringa antal personer

i förhållande till dem, som önskade komma i åtnjutande af understöd

och till erhållande af sådant visade sig vara väl qvalificerade.

Hvarken ur denna synpunkt eller, hvad anginge anslaget till reseunderstöd

åt tekniker, med hänsyn till storleken af de understöd, som

från detsamma kunde utdelas, kunde dessa anslag, hvilkas nuvarande

belopp bestämts år 1894 och redan i betraktande af då varande förhållanden

syntes hafva blifvit väl knappt tillmätta, nu mera anses på

ett fullt tillfredsställande sätt fylla sin uppgift. Af kommerskollegii

utredning framginge nemligen, att under åren 1895—1901 i medeltal

af 52 sökande endast 18 kunnat årligen tilldelas understöd från anslaget

till reseunderstöd åt tekniker. Sedan anslaget med år 1895 höjts, hade

visserligen förhållandet i berörda afseende något förbättrats, i det att

antalet stipendiater i förhållande till antalet sökande ökats från 30 procent

till 34 procent, men å andra sidan hade understödsbeloppen måst

nedsättas från i medeltal 700 kronor till i medeltal 560 kronor. Beträffande

anslaget till reseunderstöd åt ‘arbetare visade samma utredning,

att under åren 1895—1901 i medeltal endast 59 personer eller

knappt 22 procent af antalet sökande bekommit understöd.

Fn höjning af dessa båda anslag vore således redan af nu anförda

skäl väl behöflig och påkallades än ytterligare, hvad anginge anslaget

till reseunderstöd åt arbetare, deraf att, om, såsom kommerskollegium

hemstält och departementschefen funne vara lämpligt, detta anslag förslå.

till Riksd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 8 Käft. 10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

klarades afse beredande af understöd äfven åt sådana personer, som

sjelfständigt idkade näringsyrke, vare sig ensamma eller med biträde

endast af hustru och hemmavarande barn eller eljest med några få

biträden, och hvilka således under alla förhållanden sjelfva deltoge i

arbetet, antalet af de personer, hvilka komme att uppträda såsom

sökande till erhållande af understöd från anslaget, antagligen komme

att än ytterligare ökas, samt, beträffande anslaget till reseunderstöd åt

tekniker, af önskvärdheten att utöfvarne af en för vårt land vigtig

industrigren eller skeppsbyggeri måtte kunna i mer afsevärd mån än

hittills tillgodoses från anslaget.

Genom att höja omförmälda anslag med de af kommerskollegium

föreslagna beloppen, mot hvilka departementschefen icke hade något att

erinra, syntes samma anslag böra blifva tillräckliga för att fylla de anspråk,

som skäligen kunde ställas på dem. Härmed vore dock icke allt gjordt,

som kunde och borde göras. Ännu återstode nemligen en kategori af

industriidkare, för hvilka nämnda anslag icke vore afsedda och som derför

icke heller kunde erhålla understöd från dem, äfven om, hvilket ingalunda

vore förhållandet, anslagen skulle blifva äfven för dem tillräckliga.

Denna kategori af industriidkare utgjordes af sådana personer, som sjelfständigt

idkade handtverk eller annan dermed jemförlig industri i sådan

omfattning, att de i regel icke sjelfva deltoge i }?rkesarbetet, utan hade

till hufvudsaklig uppgift att leda och öfvervaka detta, men icke befunne

sig i den ekonomiska ställning, att de vore i tillfälle att uteslutande

med egna medel kunna bekosta sig utrikes studieresor. Då det uppenbarligen

läge stor vigt vid att yrkesskickligheten inom handtverken upprätthölles

och utvecklades så, att den fullt motsvarade tidens fordringar,

och ett verksamt medel härtill måste vara, att yrkesutöfvarne förvärfvade

kännedom om de arbetsmetoder och nva smakrigtningar, som gjorde sig

gällande i utlandet, kunde det betraktas såsom ett steg i den rätta

rigtningen att söka bereda äfven sådana idkare af handtverk, hvarom

nyss nämnts, möjlighet att i utlandet förvärfva ökad arbetsskicklighet,

och ansåge departementschefen fördenskull, att för detta ändamål borde

anvisas ett särskildt anslag af 5,000 kronor, att utdelas enligt de närmare

bestämmelser, som kunde varda af Kongl. Maj:t meddelade.

För att bereda tillgång till såväl sist.berörda anslag som ock

höjning af anslagen till reseunderstöd åt arbetare och åt tekniker

erfordrades, att det under sjunde hufvudtiteln numera uppförda anslaget

till befrämjande i allmänhet af slöjderna om 48,500 kronor,

hvarifrån utginge, förutom sistnämnda två anslag, 10,500 kronor till

manufakturernas befrämjande, 1,500 kronor till slöjd expositioners befräm
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

75

jande och 1,500 kronor utan särskildt angifvet ändamål, ökades med

25,000 kronor till 73,500 kronor.

I sammanhang härmed har Riksdagen till behandling förehaft en

af herr G. J. Hammarström m. fl. inom Andra Kammaren väckt motion

(n:o 39), deri yrkats, att Riksdagen måtte bevilja ett anslag af 20,000

kronor att, på sätt och under vilkor, som Kongl. Maj:t funne skäligt

bestämma, användas till resestipendier åt handtverksidkare, som önskat

att genom inhemtande i främmande länder af nya arbetsmetoder förvärfva

ytterligare insigter och erfarenheter i sina respektive yrken.

Af hvad i nämnda motion anföres framgår, att motionärerna afse,

att det af Kongl. Maj:t nu med förhöjdt belopp af 35,000 kronor äskade

anslaget till reseunderstöd måtte utdelas allenast till arbetare i de särskilda

yrkena, och att således det af Kongl. Maj:t framstälda förslaget

om att detta anslag äfven måtte få användas för beredande af reseunderstöd

åt personer, som sjelfständigt idka näringsyrke, men dock

personligen deltaga i arbetets utförande, icke måtte bifallas. Deremot

anse motionärerna,, att dessa handtverksidkare uti ifrågavarande afseende

böra sammanställas med de idkare af handtverk och annan mindre

industri, för hvilka Kongl. Maj:t nu begär ett särskildt anslag till reseunderstöd

å 5,000 kronor, samt att detta anslag måtte höjas till 20,000

kronor.

På de af kommerskollegium anförda skäl anser emellertid utskottet

anledning icke förefinnas att, i fråga om beredande af reseunderstöd

för förvärfvande utomlands af större yrkesskicklighet, göra åtskilnad

mellan den, som drifver yrke i så ringa omfattning, att han utöfvar det

ensam eller med biträde af hustru och barn eller eljest endast med

några få biträden och sålunda i allmänhet sjelf deltager i arbetets

utförande, samt den, som är anstäld såsom arbetare hos arbetsgifvare.

Utskottet finner sig alltså böra biträda det af Kongl. Maj:t i detta hänseende

framstälda förslag; och då den äskade anslagshöjningen till

reseunderstöd åt dessa personer synes vara af förhållandena påkallad,

anser utskottet sig böra tillstyrka densamma.

Plvad derefter beträffar den begärda ökningen från 10,000 kronor

till 20,000 kronor i anslaget till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt

bildade tekniker, hvilka icke egna sig åt bergshandteringen, så och då

denna ökuing, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, är föranledd

af önskvärdheten att i större utsträckning, än hittills skett, kunna bereda

understöd åt personer, som vilja i främmande länder utbilda sig för

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

skeppsbyggeriverksamhet, har utskottet icke velat motsätta sig densamma.

Utskottet anser sig äfven böra tillstyrka beviljandet af det till

resennderstöd åt sådana idkare af handtverk och annan mindre industri,

hvilka bedrifva sin verksamhet i den omfattning, att de i allmänhet

icke sj elfva deltaga i yrkesarbetet, begärda anslaget å 5,000 kronor, då

det otvifvelaktigt borde lända landets industri till gagn, om sådana

personer, hvilka hafva till hufvudsaklig uppgift att ordna och leda

arbetet, blefve satta i tillfälle att i främmande länder taga kännedom

om nya arbetsmetoder och arbetet underlättande hjelpmaskiner. Att,

såsom i förenämnda motion föreslås, för detta ändamål — med någon

utvidgning i afseende å de personer, som skulle kunna från anslaget

bekomma understöd — bevilja ett så högt belopp som 20,000 kronor,

anser utskottet icke lämpligt, då ännu erfarenhet saknas, i hvad mån

anslaget kan komma alt anlitas till resehjelp åt kompetente personer

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kongl. Maj:t

föreslagit och, hvad mom. a) och c) beträffar, med

afslag å herr Hammarströms med flere ofvannämnda

motion, må

a) jemte förklarande, att det under anslagstiteln

»befrämjande i allmänhet af slöjderna» uppförda anslag

till understöd åt sådana arbetare i de särskilda näringsyrkena,

hvilka önska att i främmande länder förvärfva

sig ökade insigter och konstfärdighet, må användas

för beredande af reseunderstöd äfven åt personer, som

sjelfständigt idka näringsyrke, men dock personligen

deltaga i arbetets utförande, höja berörda anslag med

10,000 kronor, eller från 25,000 kronor till 85,000

kronor;

b) höja det under samma anslagstitel nu anvisade

anslag till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt

bildade tekniker, hvilka icke egna sig åt bergshandteringen,

med 10,000 kronor, eller från 10,000 kronor

till 20,000 kronor; och

c) under nu ifrågavarande anslagstitel till understöd

åt sådana idkare af handtverk och annan mindre

industri, hvilka bedrifva sin verksamhet i den omfattning,

att de i allmänhet icke sjelfva deltaga i

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

77

yrkesarbetet, och som önska att genom inhemtande i

främmande länder af nya arbetsmetoder med mera förvärfva

ytterligare insigter och erfarenhet, ''uppföra ett

särskildt anslag af 5,000 kronor. ,

Vid bifall till hvad utskottet sålunda föreslagit kommer anslaget

till befrämjande i allmänhet af slöjderna att ökas med 25,000 kronor,

eller från 48,500 kronor till 73,500 kronor.

Rese och traktamentspenningar.

7:o) Kongl. Maj:t har förslagit Riksdagen att höja det å sjunde Ang. anslag

hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till rese - och traktamentspennin- l^a^''eJsc.h

gar med 13,584 kronor, eller från 18,769 kronor till 32,353 kronor. ‘penningar.

Af statsrådsprotokollet inhemtas i fråga om detta ärende följande. [9.]

Sedan vid föredragning inför Kongl. Maj:t den 12 januari 1889

af frågan angående anordnande af fabriksinspektion chefen för civildepartementet

anfört, bland annat, att yrkesinspektörernas arfvoden icke

syntes böra sättas lägre, än hvad en tredje gradens tjensteman åtnjöte,

eller 6,400 kronor, samt att inspektörerna under sina tjensteresor borde

få åtnjuta ersättning för resekostnad och dagtraktamente enligt resereglementets

tredje klass, hade Kongl. Maj:t, i syfte att åt en hvar

af inspektörerna bereda arfvode med nyssnämnda belopp, hos Riksdagen

äskat härför erforderligt anslag. I skrifvelse den 15 maj 1889

hade Riksdagen anmält, att Riksdagen på det sätt bifallit Kongl. Maj:ts

berörda framställning, att Riksdagen till aflöning åt tre inspektörer

anvisat 15,000 kronor, med 5,000 kronor till hvardera för år räknadt,

samt tillika beslutit, att de ifrågavarande inspektörerna skulle åtnjuta

ersättning för resekostnad och dagtraktamente enligt fjerde klassen i

gällande resereglemente. Enligt bref den 12 oktober samma år hade

Kongl. Maj:t derefter förordnat, att en hvar af de tre yrkesinspektörerna

skulle ega att åtnjuta årligt arfvode till det af Riksdagen bestämda

belopp, hvarjemte förklarats, att yrkesinspektörerna skulle ega

att för tjensteresor, som af dem företoges, åtnjuta resekostnads- och

traktamentsersättning enligt fjerde klassen i gällande resereglemente.

I eu till chefen för finansdepartementet stäld skrift hade yrkesinspektörerna

i rikets samtliga yrkesinspektionsdistrikt gjort framställning

om beredande åt dem af ersättning för resekostnad och dagtraktamenten

enligt tredje klassen i resereglemente^

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Öfver denna framställning hade kommerskollegium den 12 november

1901 afgifvit infordradt utlåtande, deri kollegium, jemte erinran

att tillsyn å efterlefnaden åt lagen angående minderårigas och qvinnors

användande till arbete i industrielt yrke den 17 oktober 1900, utom i

fråga om grufdrift, som vore att hänföra till bergsbruk, vid hvilket

tillsynen utöfvades af vederbörande bergmästare, nu mera jemväl ålåge

yrkesinspektörerna, vidare anfört, att för eu effektiv yrkesinspektion

det uppenbart vore af största vigt, att yrkesinspektörerna, i den mån

deras hemarbeten det medgåfve, vore, för utöfvande af inspektionsverksamheten,

stadda å tjensteresor. På grund häraf och jemväl ur

billighetens synpunkt ansåge kollegium det vara synnerligen angeläget,

att åt yrkesinspektörerna bereddes sådan ersättning för deras tjensteresor,

att inspektörerna icke nödgades, såsom för närvarande ofta vore

fallet, å dem göra uppoffringar af egna medel, ett förhållande, som

kunde gifva anledning befara, att resorna icke företoges i den omfattning,

som för ernående af yrkesinspektionens syfte vore önskligt.

De ekonomiska uppoffringar i nu ifrågavarande hänseende, som yrkesinspektörerna

finge vidkänas, måste dessutom till följd af de under

de senare åren i allmänhet ytterligare stegrade lefnadskostnaderna vara

än mer känbara än tillförene; och tillstyrkte kollegium, att Kongl.

Maj:t täcktes bereda yrkesinspektörerna ersättning för deras tjensteresor

efter tredje klassen i gällande resereglemente. För den händelse

emellertid Kongl. Maj:t skulle finna en uppflyttning af yrkesinspeklörerua

i högre klass af gällande resereglemente icke böra ega rum,

men deremot ansåge det icke vara med grunderna för nämnda reglemente

oförenligt att, med bibehållande af resekostnadsersättning enligt

reglementets fjerde klass, tillerkänna yrkesinspektörerna förhöjdt

dagtraktamente under deras tjensteresor, hemstälde kollegium, att sådant

förhöjdt traktamente måtte dem beredas till belopp, icke understigande

tio kronor.

Statskontoret, hvars yttrande jemväl infordrats, har i utlåtande

den 14 december 1901 uttalat såsom sill åsigt, att, med hänsyn till

den ställning, ifrågavarande inspektörer intoge, samt vigten af det dem

anförtrodda uppdrag, det dagtraktamente af sex kronor, som af dem nu åtnjötes

under tjensteresor, vore alltför lågt, hvarjemte statskontoret erinrat,

att till civildepartementet dåmera aflemnats ett på uppdrag af

chefen för nämnda departement upprättadt förslag till nytt resereglemente,

i hvilket förslag ifrågasatts höjning af dagtraktamentet för tjenstemän

tillhörande fjerde klassen.

Då såväl billigheten som statens eget intresse kräfde, att yrkes
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

79

inspektörerna för resor, som af dem i tjensten företoges, tillerkändes

godtgörelse till belopp, motsvarande de med resorna förenade utgifter,

men erfarenheten visat, att det dagtraktamente af sex kronor, yrkesinspektörerna

egde åtnjuta enligt den klass i resereglemente^ hvarefter

resekostnadsersättning till dem nu utginge, icke vore tillräckligt att

bereda dem en sådan godtgörelse, ansåge departementschefen rättelse

häruti böra vidtagas; och då jemväl med hänsyn till vigten af yrkesinpelctörernas

verksamhet det vore fullt befogadt, att deras resekostnadsersättning

beräknades efter tredje klassen i berörda reglemente,

ansåge departementschefen, att, oberoende af den höjning i dagtraktamentet

för tjensteman, tillhörande fjerde klassen i resereglemente^

som kunde blifva en följd af det på Kongl. Maj:ts pröfning beroende

förslaget till nytt resereglemente, yrkesinspektörerna borde förklaras

ega att för sina tjensteresor åtnjuta ersättning efter tredje klassen i

samma reglemente, för hvilken klass dagtraktamentet nu vore bestämdt

till tio kronor.

Derest denna departementschefens åsigt af Kongl. Maj:t gillades,

borde det å sjunde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till rese- och

traktamentspenniugar höjas; och kunde, enligt hvad departementschefen

inhemtat, den för ändamålet erforderliga höjningen af berörda anslag

antagas komma att uppgå till omkring 13,500 kronor, hviiket

belopp dock, för vinnande af jemn slutsumma å anslagen under denna

hufvudtitel, borde ytterligare ökas med 84 kronor eller till 13,584

kronor.

Då, på sätt departementschefen antydt, förslag till nytt resereglemente

är på Kongl. Maj:ts pröfning beroende, har det synts utskottet

olämpligt att nu förklara yrkesinspektörerna berättigade att för

sina tjensteresor åtnjuta ersättning efter resereglementets tredje klass,

vid det förhållande att nytt sådant reglemente kommer åt,t utfärdas,

enär full visshet ej förefinnes om de förmåner, som skulle komma att

på sådant sätt dem tillförsäkras.

Utskottet hemställer derför,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. öfrig a

ordinarie

andag*

Ang. arfvode

för en byråassistent

d

finansdepartementets

bankbyrå.

[10.]

Ang. ordnande

och

registrerande

af vissa handlingar

i kammararkivet.

[il.]

Öfriga ordinarie anslag

8:o) Beträffande öfriga ordinarie anslag under denna hufvudtitel

har någon förändring icke ifrågasatts.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslagen under denna

hufvudtitel, i hvilka utskottet icke härofvan föreslagit

förändring, må i riksstaten för år 1903 uppföras med

oförändrade belopp, dock att i anslaget till skrifmaterialer

och expenser, ved m. m. må få göras den

jemkning, som till jemnade af hufvudtitelns slutsumma

kan erfordras.

Extra anslag.

Arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

9:o) 1 öfverenstämmelse med Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda fram
ställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till beredande af arfvode för

en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå, på

extra stat för år 1903 anvisa ett belopp af 4,500

kronor.

Ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet.

10:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till ordnande och

registrerande af vissa handlingar i kammararkivet af förut beviljadt anslag

å 20,000 kronor på extra stat för år 1903 anvisa 5,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom

1901 års Riksdag med anledning af eu af Kongl. Maj:t gjord framställning

till ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet

beviljat ett anslag af 20,000 kronor, att utgå under fyra år, och

deraf för år 1902 å extra stat under sjunde hufvudtiteln anvisat 5,000

kronor, att ställas till kammarkollegii disposition mot den redovisning

och kontroll, som Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskrifva

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

81

Sedan kammarkollegium afgifvit förslag till användning af förenämnda,

af Riksdagen på extra stat för år 1902 anvisade anslag å

5,000 kronor, dervid kollegium tillika meddelat, att vid ordnande af

kammararkivets handlingar man särskild! de senare åren sökt, der så

varit möjligt och lämpligt, åstadkomma nödig enhetlighet mellan dessa

och riksarkivets samlingar, hade Kong!. Maj:t vid ärendets föredragning

den 8 november 1901 förordna!, att af nyssberörda anslag ett

belopp af 4,800 kronor finge utgå i arfvoden af lika storlek till tre

särskilda biträden åt kammararkivarien, och återstoden eller 200 kronor

efter kammarkollegii bepröfvande användas till de särskilda utgifter,

som kunde föranledas af arbetet med samma handlingars ordnande och

registrerande.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må till ordnande och registrerande

af vissa handlingar i kammararkivet af förut

beviljadt anslag å 20,000 kronor på extra stat för år

1903 anvisa 5,000 kronor.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

ll:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till gäldande af

utaf statskontoret gjorda förskott, 107,080 kronor 26 öre, å extra stat

för år 1903 anvisa ett motsvarande belopp, som för undvikande af

öretal i riksstaten borde utföras med 107,081 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas, att de af statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter, som tillhörde sjunde hufvudtiteln och borde till

ersättande hos Riksdagen anmälas, vore enligt uppgift från statskontoret:
till

ersättning till egare af skattefrälsehemman, hvilkas ränta icke blifvit

af statsverket inlöst, ............................................. kronor 18,027: 8 8

„ ersättning för förskott till inlösen af kronotionde „ 3,803:7 5

„ kommerskollegium, enligt kongl. brefvet den 17

juni 1893, utanordnade medel för godtgörande

af vissa utgifter och kostnader för svenskt

sjöfolk ........................................................................

Transport kronor 21,831: 63

llih. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 11

Ersättning

för af stats

kontoret

gjorda förskott.

[12.]

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anslag

till förstärkning

af arbetskrafterna

vid

tullverket.

[13.]

Transport kronor 21,831: 63

m. m., 12,300 kronor, samt, enligt kong!, brefvet

den 22 januari 1897 angående ordningen och sät
-

tet för gäldande af vissa utgifter, som föranledas

af stadgandena i §§ 319 och 321 i sjölagen, utanordnade

medel, 500 kronor, eller tillsammans „ 12,800: —

till kostnader för handels- och sjöfartskomitén ...... ,, 55,206: 6 3

,, kostnader för verkstäld utredning i fråga om

anskaffande af nytt kanslihus .............................. ,, 17,242: —

eller tillhopa kronor 107,080: 2 6.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till ersättning för ofvanberörda,

af statskontoret gjorda förskott, å extra stat

för år 1903 bevilja 107,081 kronor.

Förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket.

12:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till förstärkning

af arbetskrafterna vid tullverket på extra stat för år 1903 bevilja ett anslag

af 217,600 kronor.

Enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, hade generaltullstyrelsen

i skrifvelse den 11 sistlidne november, i sammanhang med afgifvande

af förslag till tullverkets ordinarie utgiftsstater för år 1903,

anfört, att styrelsen med afseende å den granskning af tullverkets

stater, som för närvarande påginge genom den af Kongl. Maj:t den

6 november 1900 för ändamålet tillsatta komité, ansett sig icke böra

ifrågasätta uppförande å vare sig ordinarie eller extra stat af nya

tjenster samt fördenskull icke heller någon höjning i extra aflöningsstaten,

men att styrelsen icke heller kunde föreslå minskning i densamma,

i följd hvaraf styrelsen hemstält, att extra aflöningsstatens

slutsumma måtte äfven för år 1903 upptagas till samma belopp, som

bestämts för år 1902, eller 217,600 kronor.

Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning har utskottet funnit sig

böra tillstyrka och hemställer derför,

att Riksdagen må, till förstärkning af arbetskrafterna

vid tullverket, på extra stat för år 1903

bevilja ett anslag af 217,600 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

88

Underhåll och reparationer af publika byggnader.

13:o) Kong].. Maja har föreslagit Riksdagen att till underhåll och

reparationer af publika byggnader på extra stat för år 1903 bevilja ett

anslag af 50,000 kronor.

Af statsrådsprotokollet inhemtas härom följande.

Med förmälan, att de af öfverintendentsembetet disponerade medel

under de närmaste åren syntes blifva synnerligen hårdt anlitade dels

för ersättande af de kostnadsbelopp, som på framställning af embete!

enligt Kongl. Maj:ts beslut af statskontoret förskjutits för redan utförda

reparationsarbeten eärskildt inom olika landshöfdingeboställen, dels ock

för verkställande af motsedda dylika arbeten af särdeles omfattande

beskaffenhet, hade öfverintendentsembetet i skrifvelse den 19 november

1901 hemstält, det täcktes Kongl. Maja föreslå Riksdagen att på extra

stat för år 1903 anvisa ett anslag å 50,000 kronor till underhåll och

reparationer af publika byggnader; och hade öfverintendentsembetet

beträffande användningen af ett sådant anslag anfört, att, såvidt redan

nu kunde uppgifvas, embete! för sin del ansåge, att detsamma borde

användas för följande ändamål, nemligen:

till restaurering af det Karolinska grafkoret vid

Riddarholmskyrkan ................................................

kronor

25,000: --

11

fullbordande af iståndsättandet utaf Vadstena

slotts fasader ............................................................

•i)

4,500: —

11

stensättning af sydöstra delen af Halmstads slotts

borggård ....................................................................

11

1,650: —

11

förändring och reparation af folkskoleläraresemi- nariets i Göteborg souterrain..............................

Ii

6,000: —

11

uppsättande af nytt spjelstaket mot Seminarie- och

Öfre Husargatorna vid nyssnämnda seminarium

11

1,650: —

11

iståndsättande af fasaderna å länsresidenset i

Venersborg ..............................................................

11

4,000: —

påläggande af nytt plåttak å länsresidenset i

Carlstad .....................................................................

11

2,300: —

iståndsättande af Gefle slotts fasader.....................

11

3,400: —

11

anordnande af elektrisk belysning vid länsresi- denset i Östersund ................................................

11

1,500

Summa kronor

50,000: —

Ang. anslag

till underhäll

och reparationer

af publika

byggnader.

[14.]

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ett anslag för berörda ändamål af den storlek, öfverintendentsembetet

nu ifrågasatt, har departementschefen ansett jemväl för nästkommande

år erforderligt.

I statsverkspropositionen till 1899 års Riksdag föreslog Kong!.

Maj:t under sjunde hufvudtiteln, att reservationsanslaget till byggnader

och reparationer måtte höjas med 100,000 kronor, eller från 200,000

kronor till 300,000 kronor.

Med anledning häraf yttrade Riksdagen i skrifvelse den 14 maj

1899, att Riksdagen, på de af öfverintendentsembetet i skrifvelse den 15

november 1898 anförda skäl, funnit en ökning i det belopp, hvartill

ifrågavarande anslag år 1884 höjdes och sedermera alltjemt bestämts,

vara af verkligt behof påkallad. Då emellertid af nämnda embetes

utredning i ämnet syntes framgå, att eu del af den beräknade kostnaden

för reparationsarbeten kunde tillskrifvas den omständighet, att erforderliga

arbeten blifvit under närmast föregående tid i brist på tillgångar

å anslaget undanskjutna, förestälde sig Riksdagen, att, om

medel till utförande af hvad sålunda blifvit, eftersatt blefve beviljade,

anslagsbehofvet borde derefter nedgå under den af Kongl. Maj:t då

såsom ordinarie anslag äskade summa. Med afseende derå höjde Riksdagen

det ordinarie anslaget till 250,000 kronor samt uppförde å extra

stat ett anslag å 50,000 kronor till utförande af uppskjutna underhållsoch

reparationsarbeten.

Detta extra anslag har jemväl af 1900 och 1901 årens Riksdagar

beviljats.

Äfven det nu för underhåll och reparationer af publika byggnader

af Kongl. Maj:t äskade extra anslaget å 50,000 kronor anser utskottet

sig böra tillstyrka Riksdagen bevilja. Men utskottet har dervid

velat fästa uppmärksamheten på, att, då med detta anslag, såsom ofvan

nämnts, ursprungligen afsågs att bereda medel till sådana reparationsarbeten,

som år 1898 förklarats hafva blifvit i brist på tillgångar

undanskjutna, det borde kunna emotses, att dessa eftersatta arbeten

nu snart hunnit utföras och att det extra anslaget för ifrågavarande

ändamål alltså icke vidare skall blifva behöflig!.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till underhåll och reparationer

af publika byggnader, på extra stat för år 1903 bevilja

ett anslag af 50,000 kronor.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

85

Uppförande af en tillbyggnad vid länsresidenset i Visby.

14:o) Vidare har Kong!. Maj:t föreslagit Riksdagen att för upp- Ang. mbyggförande

af eu tillbyggnad till länsresidenset i Visby på extra stat för år residenset T

1903 anvisa ett belopp af 54,000 kronor. Visby.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen uti denna fråga

anfört följande.

Med skrifvelse den 18 juni 1901 hade öfverintendentsembetet

öfverlemnat dels en af landshöfdingen i Gotlands län C. Cedercrantz

till embete! ingifven skrift, deri han med hänsyn till det synnerligen

otidsenliga och bristfälliga skick, hvari landshöfdingeresidenset i

Visby befunne sig, anhållit, att åtgärder mätte vidtagas för afhjelpande!,

af ifrågavarande bristfälligheter, dels ock instrument öfver en den 17

april samma år påbörjad och den 24 derpåföljde maj afslutad laga afoch

tillträdessyn mellan f. d. landshöfdingen E. Poignant, afträdare,

och landshöfdingen Cedercrantz, tillträdare, enligt hvilket instrument

afträdande boställshafvaren ålagts utföra arbeten till belopp af 87 kronor

50 öre samt Kongl. Maj:t och kronan påsynats arbeten, hvilkas verkställande

beräknats komma att betinga eu kostnad af tillhopa 19,521

kronor 9 5 öre; och hade öfverintendentsembetet anfört, bland annat, hurusom

af nämnda handlingars innehåll framginge, hvilket embetet äfven vore

i tillfälle att vitsorda, att landshöfdingebostaden i Visby, ur olika synpunkter

sedt, vore i hög grad otillfredsställande, först och främst genom

de till densamma hörande lägenheternas otillräckliga antal, obeqväma

inredning och mestadels ringa höjd, hvilken senare i vissa rum vore

allenast 2,78—2,80 meter, eller föga mer än den enligt § 32 i byggnadsstadgan

för rikets städer för boningsrum lägst tillåtna af 2,7 0 meter,

samt vidare på grund af de brister i fråga om skydd mot köld och

drag, hvarmed den vore behäftad. Dessa missförhållanden kunde visserligen,

åtminstone till en de], afhjelpas genom de vid omförmälda laga

syneförrättning föreslagna reparationer och förbättringar, men för att

fylla skäliga fordringar äfven på en ingalunda anspråksfull bostad,

tarfvades utan gensägelse vida mera omfattande åtgärder. Då utrymmet

i ifrågavarande byggnad redan vore, om än pa ett opraktiskt sätt,

användt, kunde af tillträdande boställhafvaren begärd tillökning i rummens

antal icke inom det nuvarande residenset beredas, utan måste för

sagda ändamål en tillbyggnad till detsamma anbringas, hvilket lämpligen

syntes kunna ske genom uppförande af en flygel vid residensets södra

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

gafvel. Eu sådan tillbyggnad kunde dock icke företagas, förrän Riksdagen

dertill anvisat erforderligt anslag, och följaktligen kunde den icke

heller antagas blifva till användning färdig förr än efter omkring tre

år, hvarför det syntes blifva nödigt att, utan afbidan på ett dylikt

anslags beviljande, redan under år 1901 träffa sådana anordningar, att

boställshafvaren kunde få åt sig upplåten en bostad, mot hvilken icke

alltför befogade anmärkningar med hänsyn till beqvämlighet, prydlighet

och omboning kunde framställas, hvarvid dock gifvetvis skulle iakttagas,

att de åtgärder, som då kunde komma att bringas till verkställighet,

icke i någon väsentligare mån beböfde rubbas genom tillkomsten af en

blifvande flygelbyggnad. Om beredande af medel till en sådan byggnads

uppförande ville öfverintendentsembetet framdeles göra hemställan, och

funne embetet sig för det dåvarande endast böra afgifva förslag rörande

hvad som omedelbart borde för vinnande af en lämpligare disposition

af lägenheter m. m. verkställas, i hvilket afseende embetet hemstälde

om vidtagande af, förutom grundlig reparation, vissa förändringar af

landshöfdingebostaden samt om anskaffande af möbler till det till boställsvåningen

hörande rummet n:o 65, hvilket rum, enär landshöfdingen

saknade särskildt embetsrum inom länsstyrelsens lokaler, nuvarande

boställshafvaren förklarat sig villig att för ifrågavarande ändamål upplåta,

allt i öfverensstämmelse med af embetet upprättadt kostnadsförslag,

slutande å ett belopp af tillhopa 25,500 kronor.

Den 10 juli 1901 hade öfverintendentsembetets förevarande skrifvelse

föredragits för Kongl. Maj:t, och hade Kongl. Maj:t då förordnat,

att nyssberörda rum i landshöfdingebostaden i Visby skulle tills vidare

såsom landshöfdingens embetsrum tillhöra länsstyrelsens tjenstelokaler,

hvarjemte Kongl. Maj:t tillika bemyndigat öfverintendentsembetet att,

för vidtagande af åtgärder för iståndsättande af landshöfdingebostaden

samt för inredande och möblerande af nyssnämnda embetsrum, låta

för en kostnad, icke öfverstigande kostnadsförslagets slutsumma, 25,500

kronor, verkställa de i samma förslag omförmälda arbeten och öfriga

åtgärder.

I skrifvelse den 3 december 1901 hade öfverintendentsembetet

nu gjort framställning om uppförande af den ifrågasatta tillbyggnaden

till landshöfdingeresidenset i Visby och om anvisande af dertill erforderliga

medel. Embetet anförde: det kunde visserligen icke förnekas,

att landshöfdingebostället, som, efter verkställandet af de enligt nyssberörda

bref medgifna reparationsåtgärder, bestode af följande lokaler,

nemligen i bottenvåningen tambur och trappa till öfre våningen, kök,

två domestikrum, provisoriskt badrum och förrådsrum, i våningen en

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Statsutskottets Utlåtande N;o 8.

trappa upp serveringsrum, matsal, salong, sängkammare, ytterligare tre

rum samt ett smalt genomgångsrum och å vinden två smärre rum,

icke oväsentligt förbättrats, men det oaktadt finge detsamma, äfven

efter undergången reparation, anses allenast för en kort tid och i afvaktan.

på något bättre vara, med hänsyn till boställshafvarens ställning

och deraf följande representationsskyldighet, tillräckligt och ingalunda

motsvarande nutidens, om också ganska stora, likväl utan tvifvel befogade

anspråk, särskildt på goda rum för erforderlig tjenstepersonal

och i allmänhet på eu i modern mening komfortabel inredning i fråga

om rummens storlek och inbördes läge. I nu nämnda afseenden syntes

blott behöfva erinras, att, utom det att det nuvarande kökets mått

4,9 meters längd och 3,5 meters bredd — liksom också det invid detsamma

varande, för kökspersonalen afsedda rummets vore allt för ringaendast

ett sällskapsrum, salongen, funnes att tillgå och att denna salong,

som upptoge byggningens hela bredd, afskure förbindelsen mellan sofoch

ekonomirum, en olägenhet, som ständigt och särskildt vid sjuk,

domsfall gifvetvis måste visa sig särdeles känbar och som för visso

ytterst sällan nu för tiden vidlådde en boställsvåning. Det syntes

embetet ovedersägligt, att nu anförda, högst betydande brister äfvensom

förefintliga andra sådana måste afhjelpas; och då en beqväm och

tillräckligt stor våning syntes kunna åstadkommas endast på det sätt,

att de intill salongen belägna, nu till sofrum, barnkammare m. m. använda

rummen finge disponeras till sällskapsrum och att nya sofrum

m. m. äfvensom ett kök af erforderlig storlek anordnades i en vid

residensets vestra gafvel uppförd tillbyggnad, hade öfverintendentsembetet

låtit genom e. o. arkitekten S. Hermansson upprätta ritningar

och kostnadsförslag för anordnande af berörda, för landshöfdiugebostadens

i Visby försättande i tidsenligt skick, såvidt embetet kunde finna,

oundgängligen påkallade tillbyggnad.

Enligt det af Hermansson uppgjorda förslaget skulle den ifrågasatta

tillbyggnaden åt Strandgatan bestå af två våningar jemte en

vindsvåning samt inrymma i bottenvåningen kök, 2 domestikrum samt

rum för kallskänk, skafferi m. m., i våningen en trappa upp sängkammare

med toalett och badrum, 2 barnkammare, serveringsrum, förråd

för linne m. m. och i vindsvåningen 3 bostadsrum jemte garderober;

varande berörda förslag, som slutade å ett kostnadsbelopp af 54,000

kronor, till alla delar godkändt af såväl Kong]. Maj:ts befallningshafvande

i länet som ock af boställshafvaren.

Med stöd af hvad sålunda förekommit hade öfverintendentsembetet

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

hem stält, det täcktes Kongl. Maj:t till Riksdagen aflåta proposition om

beviljande af nöi^iga medel för uppförande af ifrågavarande tillbyggnad.

Behofvet af en tillbyggnad af nu omförmäld beskaffenhet till

landshöfdingebostaden i Visby syntes departementschefen genom hvad

öfverintendentsembetet i ärendet anfört vara ådagalagdt och hade departementschefen

icke funnit något att erinra mot de af embetet förordade

ritningar och kostnadsförslag.

Då den nuvarande bostadslägenheten efter undez''gången reparation

för en till 25,500 kronor beräknad kostnad bör kunna antagas

vara i det skick, att den utan alltför stora olägenheter torde kunna

under någon tid tagas i bruk och utskottet icke är förviesadt om, att

ej inom eu mer eller mindre aflägsen framtid fråga kan komma att

uppstå om förändringar i afseende å landsstaters i samma byggnad

belägna lokaler, får utskottet hemställa,

att. Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas.

Befrämjande i allmänhet af slöjderna.

till väj''skolan 15:o). Med anledning af Kong]. Maj:ts i ämnet gjorda framställ
i

B°rås. ning och i öfverensstämmelse med hvad under en längre följd af år

|16-J egt rum, hemställer utskottet,

. att Riksdagen må på extra stat för år 1903

bevilja, såsom bidrag till upprätthållande af väfskolan

i Bords ~ med vilkor, att från Elfsborgs länslandst ing

eller eljest tillskjutes ett belopp, motsvarande minst

hälften åt statsanslaget — 3,800 kronor, och såsom

bidrag till aflönande af en andre lärare vid samma

skola, 1,000 kronor, under vilkor, att enahanda belopp

varder för ändamålet från nämnda läns landsting eller

eljest tillskjutet.

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart.

16:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understöd

åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

89

handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, på extra stat för

år 1903 bevilja 28,000 kronor.

För hvart och ett af åren 1899, 1900 och 1901 har Riksdagen, Äng

enligt hvad departementschefen erinrat, på extra stat anvisat ett anslag anslag till

af 20.000 kronor, att af Kong!. Makt användas till understöd åt Göte- Jandd3:

borgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens i Stockholm handels- [17.]

skola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut, under förutsättning,

hvad Göteborgs handelsinstitut beträffade, att Göteborgs stadsfullmäktige

och, hvad Frans Schartaus praktiska handelsinstitut anginge, att grosshandelssocieteten

i Stockholm fortfarande till instituten lemnade samma

understöd som dittills samt på de vilkor i öfrig!, som Kongl. Maj:t

kunde finna skäligt bestämma. På framställning af Kongl. Maj:t om

höjning af berörda anslag hade Riksdagen för år 1902 på extra stat för

nyssnämnda ändamål anvisat ett anslag af 28,000 kronor. Af det belopp,

8,000 kronor, hvarmed anslaget sålunda blifvit för år 1902 höjd!'', hade

4,500 kronor ansetts vara betingade af ersättningar för afgiftsnedsätt,- ningar och frielevplatser, hvilka, enligt de för anslagets utgående

gällande bestämmelser, skulle i främsta rummet, från anslaget utgå.

Med återstoden, 3,500 kronor, hade afsetts att täcka beräknad brist

vid institutet i Stockholm, hvilken brist antagits skola uppkomma af

den anledning, att sistnämnda institut anordnat parallelafdelningar, till

följd hvaraf kostnaderna betydligt ökats, utan att åtminstone då ännu

den inträdda ökningen i elevernas antal och alltså jemväl i elevafgifter

ansetts tillräcklig att uppväga kostnadsökningen.

Efter kommerskollegii hörande hade Kongl. Maj:t genom bref

den 27 september 1901 förordna!, att det för innevarande år anvisade

anslaget skulle användas till understöd åt ofvannämnda två handelsinstitut

under vilkor, bland andra,

att vid hvardera institutet tillfälle till afgiftsfri undervisning

skulle beredas för minst femton medellösa elever och att för öfrigt

nedsättning i elevafgifterna borde ske, i den mån institutets styrelse

pröfvade eleverna deraf vara i behof, dock ej till lägre belopp än 100

kronor för hvarje elev; samt

att understödet skulle i mån af behof fördelas mellan instituten

för att användas i främsta rummet till godtgörande af skilnaden mellan

det belopp, som af nedsatt afgift betalande elever erlagts, och det belopp,

som skulle hafva influtit, om såväl dessa som frielever erlagt

hvardera 260 kronor, och i andra rummet till gäldande af det belopp,

hvarmed, oaktadt berörda godtgörelse, inkomsterna, till äfventyra underBih.

till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 8 Höft. 12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

stege utgifterna, dock att i hvarje fall den brist, som i sistnämnda

hänseende kunde förefinnas vid Frans Schartaus handelsinstitut, skulle

betäckas intill ett belopp af 3,500 kronor.

Det för år 1901 anvisade anslaget hade Kongl. Majit enligt bref

den 18 oktober samma år fördelat mellan de båda handelsinstituten,

dervid Frans Schartaus handelsinstitut tillagts 9,560 kronor och Göteborgs

handelsinstitut 10,440 kronor.

I särskilda till Kongl. Maj:t stälda skrifter hade styrelserna för

ifrågavarande båda handelsinstitut anhållit, att understöd af allmänna

medel jemväl för år 1903 måtte instituten beredas; och hade i sådant

afseende anförts:

af styrelsen för Göteborgs handelsinstitut, att antalet elever vid institutet

innevarande läsår utgjorde 163, deraf i första klassen 72, fördelade

på tre afdelningar, i andra klassen 64, likaledes fördelade på tre

afdelningar, och i den ettåriga fackkursen för studenter 27; att 80 af

eleverna vore från Göteborgs stad och de öfriga 83 från olika delar af

landet; att friplatser för innevarande läsår beviljats åt 15 elever och

nedsättning af afgiften till 100 kronor åt 60 elever; att skilnaden

mellan under läsåret inflytande elevafgifter och hvad som skulle hafva

influtit, om alla eleverna betalt fulla afgifter, utgjorde 16,760 kronor;

att denna skilnad skulle, om frielever och nedsatt afgift betalande

elever erlagt eu afgift af 260 kronor, belöpa sig till 13,500 kronor;

samt att med hänsyn till den andel af 1902 års statsanslag, som för

Göteborgs handelsinstitut kunde vara att motse, styrelsen ansett sig

icke kunna bifalla 21 ansökningar om friplats och 12 ansökningar om

nedsättning af afgiften; och

af styrelsen för grosshandelssocietetens i Stockholm handelsskola, Frans

Schartaus praktiska handelsinstitut, att antalet elever vid institutet innevarande

läsår utgjorde 102, deraf 54 erlade full afgift, 24 nedsatt

afgift samt 24 innehade friplats; att elevantalet vore ej obetydligt lägre

än under nästföregående år (113); att särskildt antalet nyinskrifna elever

sjunkit, i det att deras antal, som nästföregående läsår utgjort 86, nu

uppginge allenast till 60; att minskningen belöpte sig dels på den

2-åriga kursens lista klass (29 mot 43) och dels på den 1-åriga Bkursen

(13 mot 28), hvaremot den 1-åriga b-kursen (studentkursen)

innevarande år vore något större än läsåret 1900—1901 (18 mot 15);

att, då emellertid äfven under de närmast föregående åren tilloppet såväl

till den 2-åriga kursens lista klass som ock till den 1-åriga B-kursen

varit betydligt större än nu, den år 1901 inträdda minskningen sannolikt

berodde på tillfälliga orsaker; att styrelsen på grund af det relativt

s. 91 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

91

ringa antalet elever i den 2-åriga kursens lista klass icke ansett sig

böra innevarande läsår dela denna klass på två parallelafdelningar, hvaremot

2:dra klassen af samma kurs nu vore fördelad på två afdelningar

till fortsättning af föregående års två parallelafdelningar för lista klassen

; att institutets elever alltså äfven innevarande läsår vore fördelade

på fem afdelningar; att emellertid i och för nedbringande, så vidt möjligt,

af kostnaderna för undervisningen de båda 1-åriga kurserna (B

och b) sammanslagits i vissa> ämnen, der de olika förkunskaperna och

ett så stort antal elever som 31 ej kunnat anses verka alltför hindrande

för undervisningen; att detta oaktadt räkenskaperna för innevarande

läsår utan tvifvel komme att visa en ej obetydlig brist; att, ehuru

styrelsen hoppades, att nyanmälningarna år 1902 åter skulle blifva talrikare,

det ekonomiska resultatet äfven då knappast kunde antagas

komma att ställa sig gynsammare än senast förflutna läsår, som visade

en brist af 1,553 kronor; samt att vid beredande af anslag åt institutet

för år 1903 äfven en för läsåret 1902—1903 sannolikt uppstående brist

borde tagas i betraktande.

öfver förevarande ansökningar hade kommerskollegium den 15

oktober 1901 afgifvit utlåtande, dervid kollegium, under erinran att

enligt en af inspektören för instituten afgifven berättelse undervisningen

vid instituten under läsåret 1900 — 1901 bedrifvits i sådan omfattning

och utsträckning samt på sådant sätt, att den kunde anses med institutens

ändamål öfverensstämmande, förklarat, att kollegium ansåge,

att understöd af allmänna medel fortfarande borde anvisas åt ifrågavarande

två handelsinstitut, särskildt för beredande af tillfälle åt mindre

bemedlade att utan afgift eller till nedsatt sådan begagna sig af undervisningen.

Och hade kollegium, som ansett, att statsunderstödet för

år 1903 borde bestämmas till enahanda belopp som för år 1902, hemstält,

att Kongl. Majit täcktes vidtaga åtgärd för beredande åt instituten

af understöd för år 1903 af allmänna medel till belopp af 28,000 kronor.

Lika med kommerskollegium ansåge äfven departementschefen,

att ett anslag till enahanda belopp, som för innevarande år beviljats

eller 28,000 kronor, vore för ifrågavarande ändamål behöfligt jemväl

för år 1903.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för år 1903 på extra stat

anvisa ett anslag af 28,000 kronor, att af Kongl.

Majit användas till understöd åt Göteborgs handels
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. befrämjande

aj svenska

alsters afsättning

i utlandet

samt

handelsstipendier.

[18. 19.]

institut och groeshandelseocietetens i Stockholm

handelsskola, Frans Schartaus praktiska handelsinstitut,

under förutsättning, hvad Göteborgs handelsinstitut

beträffar, att Göteborgs stadsfullmäktige, och

hvad Frans Schartaus praktiska handelsinstitut angår,

att grosshandelssocieteten i Stockholm fortfarande till

instituten lemna årligt understöd till minst samma

belopp som hittills samt på de vilkor i öfrigt, som

Kong]. Maj:t kan finna skäligt bestämma.

17:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen måtte å extra

stat för år 1903 bevilja dels till befrämjande af afsättning i främmande

länder af alster af svensk industri och svenska näringar 15,000 kronor,

dels ock till handelssup endier 20,000 kronor.

Departementschefen har, under erinran hurusom Riksdagen på

extra stat anvisat till befrämjande af afsättning i främmande länder af

alster af svensk industri och svenska näringar för hvart och ett af åren

1897—1902 ett anslag af 15,000 kronor samt till handelsstipendier för

hvardera året 1897 och 1898 10,000 kronor och för hvart och ett af

åren 1899—1902 20,000 kronor, meddelat, att af förstnämnda anslag

för innevarande år Kongl. Maj:t den 25 oktober 1901 dels, i likhet

med hvad under flera föregående år egt rum, beviljat till mejeriagenturen

i Manchester 8,500 kronor och till fiskeriagenturen i norra Tyskland

5,000 kronor, dels ock förklarat, att återstoden, 1,500 kronor,

skulle tills vidare resei-veras till användning för framtida, under år

1902 sig yppande behof, afseende främjande af svenska alsters afsättning

i främmande länder.

Hvad anginge det för år 1901 beviljade anslaget å 20,000 kronor

till handelsstipendier, hade Kongl. Maj:t genom beslut den 19 april

samma år, i enlighet med hvad af kommerskollegium föreslagits, tilldelat

fortsättningsstipendier dels med 2,000 kronor åt tre stipendiater

och med 1,500 kronor åt en stipendiat för att i Ryssland verka för afsättning

af svenska industrialster, dels med 2,000 kronor åt en stipendiat

för att i södra Ryssland verka för samma ändamål, dels med 5,000

kronor åt eu stipendiat för att i någon af Ostasiens hamnstäder, företrädesvis

Vladivostok, inhemta erfarenhet om vilkoren för afsättning af

svenska exportartiklar, dels ock med 3,000 kronor åt en stipendiat för

att i Ostasien inhemta erfarenhet i sistberörda hänseende, hvarjemte

Kongl. Maj:t tilldelat nya stipendier dels med 2,000 kronor åt en person

såsom bidrag till dennes verksamhet för afsättning af svenska industri
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

93

alster i Kina och Japan, dels ock med 500 kronor åt en person såsom

bidrag till bestridande af kostnaderna för en af honom planlagd resa

genom Sibirien för att inhemta, erfarenhet om vilkoren för afsättning

derstädes af svenska industrialster; och hade åt sist omförmälda person

för den af honom tillämnade resan beviljats jemväl återstående beloppet,

1,500 kronor, å 1901 års anslag till befrämjande af afsättning i

främmande länder af alster af svensk industri och svenska näringar.

Departementschefen har förklarat sig anse, att anslag för berörda

begge ändamål vore äfven för 1903 behöfliga.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot förevarande framställningar,

hemställer,

att Riksdagen må för år 1903 på extra stat

anvisa

a) ett anslag af 15,000 kronor att af Kong!.

Maj:t användas till befrämjande af afsättning i främmande

länder af alster af svensk -industri och svenska

näringar; och

b) ett anslag af 20,000 kronor till handelsstipendier,

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket

18:o) I enlighet med Kong!. Maj:ts förslag och i likhet med Ang- amlag

hvad under en följd af år egt rum hemställer utskottet, ^Liorna

[20.]''

att Riksdagen må, under vilkor, att bergsskolorna

i Filijostad och Falun med dertill hörande skolor för

bergsarbetare komma att jemväl under år 1903 fortsätta

sin verksamhet i enahanda omfång och utsträckning

som hittills, hvarom Kongl. Maj:t torde vilja

genom inspektion af sakkunnig person sig förvissa,

å extra stat för samma år anvisa ett belopp af 14,000

kronor att till brukssocietetens fullmäktige i jernkontoret

utbetalas.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anställande

af

en extra grufingeniör

i

norra bergmästaredistriktet.

[21.]

Anställande af en extra grufingeniör. i norra bergmästaredistriktet.

19:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anställande

under år 1903 inom norra bergmästaredistriktet af en extra grufingeniör

på extra stat för samma år anvisa ett anslag af 1,500 kronor.

I fråga om detta ärende har departementschefen, under erinran

att Riksdagen med anledning af en utaf Kongl. Maj:t gjord framställning,

för anställande under år 1902 af eu extra grufingeniör inom norra bergmästaredistriktet,

på extra stat för samma år anvisat ett anslag af

1,500 kronor, meddelat, att Kongl. Maj:t enligt bref den 14 juni 1901

förordnat, att inom norra bergmästaredistriktet skulle för innevarande

år på förordnande anställas en extra grufingeniör med arfvode af 1,500

kronor och med löftägt samma skyldigheter och rättigheter, som tillkomme

den inom nämnda distrikt, anstälde grufingeniören, samt att kommerskollegium,

då samma skäl, soin talade för anställande för år 1902 af

en extra grufingeniör inom norra bergmästaredistriktet och för hvilka

kollegium redogjort i skrifvelse den 16 oktober 1900, syntes kollegium

böra föranleda till anställande jemväl för år 1903 af en dylik tjensteman,

i skrifvelse den 3 december 1901 hemstält, att för ifrågavarande

ändamål måtte jemväl för år 1903 anvisas ett anslag å 1,500 kronor.

Tillsättandet af en extra grufingeniör i norra bergmästaredistriktet

hade i främsta rummet föranledts deraf, att såsom följd af de bestämmelser

rörande inmutning å kronojord och disposition af kronans jordegareandel

i grufva å sådan jord, som meddelats genom lagen den 20 oktober

1899 om ändrad lydelse af vissa §§ i grufvestadgan den 16 maj 1884 och

kungörelsen om begagnande af kronans jordegareandel i grufva den

20 oktober 1899, ett synnerligen stort antal förrättningar komme att

under de närmaste åren ega rum för utmålsläggningar äfvensom för

bestämmande af beloppen såväl af arrendeafgifterna för begagnande

af kronans andelar i grufvor som äfven af den i 17 § i grufvestadgan,

sådan denna numera lyder, omförmälda afgäld, och komme, enligt departementschefens

förmenande, äfven under år 1903 antalet förrättningar

af nu angifna slag att blifva mycket betydande.

Utskottet får, med hänsyn till hvad sålunda meddelats, hemställa,

att Riksdagen må, för anställande under år 1903

af en extra grufingeniör inom norra bergmästare
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

95

distriktet, på extra stat för samma år anvisa ett anslag

af 1,500 kronor.

Anordnande af fabriksinspektion.

20:o) Uti punkten 22 under denna hufvudtitei har Kongl. Maj:t Ang. anslag

föreslagit Riksdagen att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra

stat för år 1903 anvisa ett anslag af 57,000 kronor. fabriksimpek
Departementschefen

har till statsrådsprotokollet angående nu ifrågavarande

anslagsbehof till en början erinrat om, att Riksdagen för an- L *-*

ordnande af fabriksinspektion anvisat på extra stat för år 1901 dels

till aflöning åt åtta yrkesinspektörer 40,000 kronor med 5,000 kronor

till hvar, för år räknadt, dels till arfvode åt en assistent i kommerskollegium

3,000 kronor, dels till bestridande af kostnader för skrifbiträden

och likartade utgifter 9,600 kronor och dels till Kongl. Maj:ts

förfogande för godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer 2,000

kronor eller tillhopa 54,600 kronor.

I skrifvelse den 26 september 1900 hade kommerskollegium redogjort

för de särdeles ogynsamma förhållanden i fråga om yrkesinspektionen,

som, oaktadt den med år 1901 inträdda ökningen af yrkesinspektörernas

antal från fem till åtta, dock enligt kollegii åsigt komme

att blifva rådande; och hölle kollegium före, att en lämplig åtgärd i

syfte att förbättra dessa förhållanden vore anställande hos hvar och en

af de åtta yrkesinspektörerna af en tekniskt bildad assistent. Kollegium

hade tillika angifvit de göromål, som för beredande af ökad tid åt

yrkesinspektörerna för deras hufvudsakliga uppgift, den egentliga inspektionsverksamheten,

syntes, åtminstone delvis, lämpligen kunna

öfverflyttas på assistenterna, hvarjemte kollegium framhållit, att genom

anställande af dylika assistenter skulle vinnas, bland andra fördelar,

äfven den, att yrkesinspektörsbefattningar vid uppkommande ledigheter

kunde besättas med personer, som vore hemmastadda med yrkesinspektionsgöi’omålen.

I den till Riksdagen den 14 januari 1901 aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof hade Kongl. Maj:t, i enlighet

med hvad kommerskollegium sålunda hemstält, föreslagit Riksdagen

att, för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för innevarande

år anvisa dels till aflöning åt åtta yrkesinspektörer 40,000 kronor med

5,000 kronor till hvar, för år räknadt, dels till arfvoden åt nio assistenter

27,000 kronor med 3,000 kronor till hvar, för år räknadt, dels till

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

bestridande af kostnaden för skrifbiträden och likartade utgifter 12,000

kronor och dels till Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt

förordnande inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa 81,000 kronor.

I skrifvelse den 29 maj 1901 angående regleringen af utgifterna

under riksstatens sjunde hufvudtitel hade Riksdagen anfört, att som

Riksdagen i skrifvelse den 14 maj 1900 uttalat, att den princip, att

inspektionerna skulle förrättas af inspektörerna sjelfve och icke af

några dem underlydande tjensteman, borde åtminstone tills vidare fortfarande

upprätthållas, och sådana nya förhållanden sedan dess icke

syntes hafva tillkommit, som kunde föranleda Riksdagen att genom

ett bifall till Kongl, Maj:ts hemställan att till hvarje inspektörs biträde

anställa en assistent med viss inskränkt befogenhet nu frångå sitt

förenämnda uttalande, ansåge Riksdagen sig ej kunna biträda Kong!.

Maj:ts förslag till afhjelpande af den brist i yrkesinspektionens dåvarande

arbetskrafter, som kunde förefinnas. I allt fall förestälde sig Riksdagen,

att vissa af de uppdrag, hvilka, enligt hvad det vid statsverkspropositionen

fogade statsrådsprotokollet öfver finansärenden angåfve, skulle

öfverlåtas åt assistenterna, såsom t. ex. efterbesigtningar eller tillsynen

öfver efterlefnaden af lagen angående minderåriges och qvinnors arbete,

vore af alltför maktpåliggande och grannlaga natur för att böra anförtros

åt annan än inspektören sjelf. Under erinran, att så nyligen

som år 1900 anslag beviljats till tre nya iuspektörsbefattningar, hade

Riksdagen vidare anfört, Bland annat, att, som den nya lagen angående

minderåriges och qvinnors arbete, hvilken utfärdats den 17 oktober

1900, icke tillämpats förr än från och med ingången af år 1901, någon

erfarenhet icke syntes kunna hafva vunnits beträffande det af nämnda

lag till äfventyrs förorsakade behofvet af än ytterligare ökning i yrkesinspektionens

arbetskrafter; och hade Riksdagen anmält, att Riksdagen

på det sätt bifallit Kongl. Maj:ts berörda framställning, att Riksdagen,

för anordnande af fabriksinspektion, på extra stat för innevarande år

anvisat dels till aflöning åt åtta yrkesinspektörer 40,000 kronor med

5,000 kronor till en hvar, för år räknadt, dels till arfvode åt en assistent

i kommerskollegium 3,000 kronor, dels till bestridande af kostnaden

för skrifbiträden och likartade utgifter 12,000 kronor och dels till

Kong!. Maj:ts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt förordnade inspektörer

2,000 kronor, eller tillhopa 57,000 kronor.

Jemte meddelande af vissa föreskrifter i anledning af detta Riksdagens

beslut hade Kongl. Maj:t den 14 juni 1901 anbefalt kommerskollegium

att inom viss angifven tid till Kongl. Maj:t inkomma med

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

97

förslag till den ökning i yrkesinspektörernas antal, som kollegium

kunde finna vara af omständigheterna påkallad.

Med anledning häraf hade kommerskollegium den 24 september

1901 aflåtit skrifvelse i ämnet och dervid, med åberopande af hvad

kollegium i sin förut omförmälda skrifvelse den 26 september 1900

anfört, äfven nu såsom sin åsigt uttalat, att den ökning i yrkesinspektionens

arbetskrafter, som vore af omständigheterna synnerligen påkallad,

till följd af för handen varande förhållanden icke borde ske

genom att ytterligare öka yrkesinspektörernas antal, utan genom anställande

hos inspektörerna af tekniskt bildade assistenter. Att med

jemförelsevis korta mellantider efter hand öka yrkesinspektörernas

autal och såsom en nödvändig följd deraf förändra distriktsindelnirigen

syntes kollegium icke vara lämpligt, särskildt i betraktande af såväl

den stora betydelse, en noggrann kännedom hos vederbörande yrkesinspektör

om de industriella förhållandena inom hans distrikt måste

ega för ett ändamålsenligt handhafvande af yrkesinspektionsverksamheten,

som ock den olägenhet, som för industriidkarne läge deruti att

nödgas med korta mellanrum underkasta sig kontroll af nya inspektörer.

Det vore nemligen icke möjligt att, med bibehållande af ett lämpligt

förhållande mellan antalet arbetsställen inom de olika yrkesinspektionsdistrikten,

öka dessa senare ens med ett enda, utan att utbrytningar

af arbetsställen med deraf följande rubbningar skulle blifva nödvändiga

inom alla de nuvarande distrikten. Att det framdeles kunde komma

att visa sig lämpligt att öka jemväl yrkesinspektionsdistriktens antal,

och detta till och med i ganska stor utsträckning, ville kollegium

emellertid ingalunda hafva förnekat, men hyste dock den bestämda

öfvertygelse!!, att yrkesinspektionens intressen alltid skulle till följd

af de olika tekniska qvalifikationer, som kräfdes för tillsyn å efterlefnaden

af de båda lagar, hvilkas tillämpning redan nu folie inom

yrkesinspektörernas verksamhetsområde, bäst och mest ekonomiskt tillgodoses

genom tillvaron af två kategorier af kontrollanter — yrkesinspektörerna

och hos dem anstälde assistenter. Af kollegii förenämrida

skrifvelse den 26 september 1900 framginge också, att det deri framstälda

förslaget till ökning i yrkesinspektionens arbetskrafter af kollegium

icke ansetts såsom något för en längre framtid tillfyllestgörande,

utan endast afsett att, med minsta rubbning i de bestående förhållandena

och med minsta olägenhet för den industriidkande allmänheten,

fylla det nödvändigaste behofvet af arbetskrafter. För den händelse

Kongl. Maj:t icke skulle anse sig böra till innevarande års Riksdag i

jBill. till Riksd. Prof. 1902. 4 Samt. 1 Afd. 8 Häft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

ämnet framlägga proposition af i hufvudsak enahanda innehåll med den,

hvilken aflåtits till 1901 års Riksdag, funne sig kollegium för närvarande

icke böra föreslå någon ökning i yrkesinspektionens arbetskrafter.

Då Riksdagen, med förklarande, att Riksdagen icke funnit anledning

att frångå sin förut uttalade åsigt, att yrkesinspektörerna sjelfva

och icke några dem underlydande tjensteman borde, åtminstone tills

vidare, verkställa inspektionerna, ansett sig icke kunna biträda det af

Kong!. Maj:t till 1901 års Riksdag framlagda förslag om ökande på

det sätt af yrkesinspektionens arbetskrafter, att till biträde åt hvarje

af de nuvarande yrkesinspektörerna anstäldes en assistent med viss

begränsad befogenhet, ansäge departementschefen sig icke nu böra tillstyrka

Kongl. Maj:t att hos Riksdagen å nyo göra framställning om

anställande hos yrkesinspektörerna af assistenter. För afhjelpande af

det förefintliga behofvet af förstärkning i yrkesinspektionens arbetskrafter

syntes derför icke finnas annan utväg än att öka antalet

yrkesinspektörer, och denna utväg ansåge departementschefen ock inom

kort böra anlitas, men onekligen vore, på sätt komroerskollegium framhållit,

vissa olägenheter förenade med allt för täta rubbningar i den

för yrkesinspektionen faststälda distriktsindelningen. Då den nuvarande

distriktsindelningen tillämpats först från och med nästlidet års början,

borde, enligt departementschefens förmenande, icke ännu vid detta

statsregleringstillfälle någon rubbning i densamma ifrågasättas.

Under erinran, att det nu ifrågasatta anslaget är öfverensstämmande

med hvad nästlidet års Riksdag för samma ändamål beviljade,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må, för anordnande af fabriksinspektion,

på extra stat för år 1903 anvisa dels till

aflöning åt åtta yrkesinspektörer 40,000 kronor med

5,000 kronor till en hvar, för år räknadt, dels till

arfvode åt en assistent i kommeiskollegium 3,000

kronor, dels till bestridande af kostnaden för skrifbiträden

och likartade utgifter 12,000 kronor och dels

till Kongl. Maj:ts förfogande för godtgörelse åt tillfälligt

förordnade inspektörer 2,000 kronor, eller tillhopa

57,000 kronor.

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

99

Ersättning till sjömanshusen.

21:6) Till ersättning åt sjömanshusen har Kongl. Maj:t föreslagit

Riksdagen att på extra stat för 1903 anvisa ett anslag af 30,000 kronor, till sjömans
Departementschefen

har till statsrådsprotokollet till eu början

erinrat, hurusom Riksdagen under rubrik »ersättning till sjömanshusen»

å extra stat för hvardera af åren 1900, 1901 och 1902 anvisat ett

anslag å 30,000 kronor för beredande åt sjömanshusen af skälig

ersättning för dem åliggande bestyr med värnpligtiges inskrifning och

redovisning samt med utarbetande af sjöfartsstatistiska uppgifter, dock

under vilkor, att aflöningarna till tjenstemännen vid sjömanshus, som

erhölle sådan ersättning, icke finge utan kommerskollegii medgifvande

höjas.

Genom kongl. bref den 14 juni 1901 anbefaldt att föreslå de

belopp, de särskilda sjömanshusen borde, med iakttagande, att högst

30,000 kronor i det hela komme till användning, såsom ersättning i

ifrågavarande hänseende för år 1902 erhålla, hade, enligt hvad

departementschefen vidare meddelat, kommerskollegium inkommit med

skrifvelse den 9 november 1901, deri kollegium, med förmälan, att

kollegium ansåge, att äfven det för år 1902 beviljade anslaget borde

oafkortadt tilldelas sjömanshusen, anfört, att, sedan till kollegii kunskap

kommit, att den från sjömanshuset i Jönköping utgående årliga aflöning,

som vid 1897 års slut utgjort 100 kronor, höjts till 500 kronor, samt

i anledning häraf kollegium infordrat upplysning, när denna löneförhöjning

skett, af direktionen för nämnda sjömanshus till kollegium

öfverlemnats utdrag af det hos direktionen den 6 oktober 1899 hållna

protokoll, utvisande, att genom beslut nämnda dag ombudsmannens vid

sjömanshuset aflöning höjts från 100 kronor till 500 kronor, att med

detta högre belopp utgå från och med den 23 augusti 1899; att då

kollegii medgifvande härtill hvarken begärts eller erhållits, men direktionen

det oaktadt begagnat sig af berörda anslag för såväl år 1900

som år 1901, samt härtill komme, att, enligt hvad tillika inhemtats,

till följd af berörda löneförhöjning sjömanshusets utgifter under åren

1899 och 1900 öfverstigit de årliga inkomsterna, så att dess kapitalbehållning

icke obetydligt minskats, kollegium i skrifvelse berörda den

9 november 1901 infordrat direktionens förklaring i ämnet jemte

yttrande, om direktionen vore villig vidtaga rättelse af de på grund

af sagda beslut verkstälda utbetalningar, samt att kollegium, som ansåge,

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att, innan det anmärkta förhållandet blifvit på ett tillfredsställande

sätt ordnadt, något vidare bidrag af statsmedel ej borde tillkomma

detta sjömanshus, fördenskull hemstälde, att af ifrågavarande, för år

1902 anvisade anslag 250 kronor, motsvarande det belopp, som för år

1901 tilldelats sjömanshuset i Jönköping, måtte tills vidare reserveras;

och hade kollegium tillika afgifvit förslag till fördelning af återstående

29,750 kronor af samma anslag mellan rikets öfriga sjömanshus med

undantag af sjömanshusen i Luleå och Skellefteå, hvilka af skäl, som

funnes angifna i den till 1901 års Riksdag aflåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behof, icke erhållit anslag för sistnämnda

år, och hvilkas direktioner icke heller hos kollegium gjort

framställning att vid fördelning af 1902 års anslag komma i åtanke.

Jemlikt bref den 13 december 1901 hade Kong], Maj:t

att af ifrågavarande anslag för år 1902 250 kronor skulle tills vidare

reserveras, samt att af samma anslag skulle, i enlighet med den af

kommerskollegium föreslagna fördelning och med föreskrift om iakttagande

af det af Riksdagen stadgade vilkor, till sjömanshusen i riket,

med undantag af sjömanshusen i Jönköping, Luleå och Skellefteå, utdelas

återstående 29,750 kronor, dervid minsta beloppen tilldelats sjömanshusen

i Haparanda och Kungelf med 50 kronor till hvartdera samt

högsta beloppet, 4,000 kronor, tillerkändts sjömanshuset i Göteborg.

I sin ofvanberörda skrifvelse af den 9 november 1901 hade

kommerskollegium jemväl hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga

åtgärd för beredande åt sjömanshusen äfven framgent af ett bidrag af

statsmedel till belopp af minst 30,000 kronor årligen, att dem emellan

fördelas.

Då ifrågavarande anslag torde jemväl för år 1903 blifva erforderligt,

hemställer utskottet,

att Riksdagen må å extra stat för år 1903 under

benämning »ersättning till sjömanshusen» anvisa

ett anslag af 30,000 kronor för beredande åt sjömanshusen

af skälig ersättning för dem åliggande bestyr

med värnpligtiges inskrifning och redovisning samt

med utarbetande af sjöfartsstatistiska uppgifter, dock

under vilkor, att aflöning till tjensteman vid sjömanshus,

som erhåller sådan ersättning, icke må utan

kommerskollegii medgifvande höjas.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

101

Återbetalning till viss del af erlagda konsulatafgifter för svenska fartyg.

22:6). Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, i afbidan på

omreglering af konsulatafgiterna, för att till svenska fartygsrederier

måtte kunna, enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde

finna godt meddela, återbetalas fyra femtedelar af hvad under år 1903

kunde komma att utgifvas såsom konsulatafgifter för rederierna tillhöriga

fartyg, på extra stat för samma år anvisa ett förslagsanslag å

175,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i ärendet anfört

följande.

I afbidan på omreglering af konsulatafgifterna hade Riksdagen på

extra stat för hvart och ett af åren 1900—1902 anvisat ett förslagsanslag

å 175,000 kronor, för att till svenska fartygsrederier skulle

kunna, enligt de närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kunde finna godt

meddela, återbetalas fyra femtedelar af hvad under hvart år kunde

komma att utgifvas såsom konsulatafgifter för rederierna tillhöriga

fartyg.

Genom bref den 30 november 1899, hvilket bref intagits i

svensk författningssamling, hade Kongl. Maj:t dels faststält bestämmelser

angående sättet och vil koren for fullgörandet af berörda återbetalning,

dels ock anbefalt kommerskollegium att meddela erforderliga

närmare föreskrifter i ämnet, samt genom bref den 14 juni 1901 bemyndigat

kollegium att hos statskontoret, i mån af behof, af det för

innevarande år för ändamålet anvisade anslag reqvirera de medel, som

för bestridande af medgifven restitution af för svenska fartyg erlagda

konsulatafgifter vore enligt de i kongl. brefvet den 30 november 1899

meddelade bestämmelser erforderliga.

Den lindring för sjöfartsnäringen, som med ifrågavarande anslag

afsåges, ansåge departementschefen höra komma näringen till godo

jemväl för år 1903.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, i afbidan på omreglering af

konsulatafgifterna, på extra stat för år 1903 anvisa

ett förslagsanslag å 175,000 kronor, för att till svenska

fartygsrederier må kunna, enligt de närmare bestäm
-

Ang. anslag

för återbetalning

till viss

del af erlagda

konsulatafgifter

för

svenska fartyg.

[24.]

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. brandförsäkring

af operabyggnaden

i

Stockholm.

[25.]

Ang. ny byggnåd

för Kongl.

Maj:ts kansli

rn. m.

[26.]

melser, Kongl. Maj:t kan finna godt meddela, återbetalas

fyra femtedelar af hvad under samma år kan

komma att utgifvas såsom konsulatafgifter för rederierna

tillhöriga fartyg.

Brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm.

23:o). Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till brandförsäkring

af operabyggnaden i Stockholm, på extra stat för 1903 anvisa ett

anslag af 18,314 kronor.

Departementschefen har erinrat, hurusom Riksdagen med bifall

till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställningar till bestridande af

kostnaden för gäldande af årspremie för brandförsäkring af operabyggnaden

i Stockholm för hvartdera af åren 1900, 1901 och 1902

beviljat ett extra anslag af 18,314 kronor, äfvensom meddelat, att,

enligt inhemtad upplysning från brandförsäkringsbolagens tarifftörenings

delegation i Stockholm, någon höjning i hittills utgående premiesats

för operabyggnadens brandförsäkring icke för närvarande vore ifrågasatt.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till bestridande af kostnaden

för gäldande af årspremie för brandförsäkring af operabyggnaden

i Stockholm, bevilja ett extra anslag för

år 1903 af 18,314 kronor.

Ny byggnad för Kongl. Maj-.ts kansli m. m.

24:o). Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för uppförande

af ny byggnad för Kongl. Maj:ts kansli och utförande af vissa i samband

dermed stående byggnadsföretag bevilja ett extra anslag af

2,000,000 kronor, att utgå under åtta år, och deraf anvisa en åttondedel

eller 250,000 kronor för år 1903.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva

utlåtande, hvilket utskottet härigenom skolat för Riksdagen

anmäla.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

103

Dyrtidstiliägg.

25:o). Kong]. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, till beredande,

i enlighet med de i statsrådsprotokollet den 4 sistlidne januari angifna

grunder, af dyrtidstiliägg för innevarande år åt en del tjensteman och

betjente i finansdepartementets afdelning af Kong!. Maj:ts kansli samt

till finansdepartementet hörande embetsverk och kårer, å extra stat för

år 1903 anvisa såsom förslagsanslag ett belopp af 200,000 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva

utlåtande, hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 18 februari 1902.

På statsutskottets vägnar.

CHR. LUNDEBERG.

Reservationer:

vid punkten 3:o b) (angående anslag för anordnande af arbetsstatistiska

undersökningar):

af herr E. Fränekel, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att, med anledning af Kongl. Maj:ts ifrågavarande

förslag, Riksdagen må

a) -------------

samt

b) för åstadkommande af en arbetsstatistik å

extra stat för år 1903 anvisa 20,000 kronor och medgifva,

att å detta anslag uppkommande öfverskott må

under år 1904 för det med anslaget afsedda ändamål

användas;

Angående

dyrtidstiliägg.

[27.]

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

af herr S. G. von Friesen, som yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att Kongl. Maj:ts förslag i denna del må på

det sätt bifallas, att dels för det arbetsstatistiska arbetet

i kommerskollegium å ordinarie stat uppföres

lön till en första aktuarie med de af Kongl. Maj:t för

denna tjensteman föreslagna afl önings för maner samt

dels för detta arbetes anordnande å extra stat för år

1903 uppföres ett anslag af 15,000 kronor.

Vid bifall till hvad utskottet under mom. a) i denna punkt föreslagit

och nu under mom. b) hemstälts kommer anslagstiteln »kommerskollegium»

att höjas med 6,660 kronor, eller från 78,450 kronor till

85,110 kronor.

Herr H. P. P. Tamm har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i förestående hufvudtitels behandling inom utskottet.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

105

Bil. Lätt. A.

Bih. till Riksd. Prut. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 8 Håft.

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o S.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

1902 års riksstat anslår:

Finans
Departementschefen

........................................................

Departementets afdelning af Kong! Majds kansli ....

Kammarkollegium ...........................................................

Statskontoret. Nuvarande belopp...............................

Ökas å anslaget till vikariat, renskrifning, flitpen
Stämpelomkostnader,

förslagsanslag ............................

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering, försynt-

och kontrollverken ............................................

Omkostnader för kontrollverket, förslagsanslag ........

Kammarrätten ...............................................................

Öf verintendentsembetet ...............................................

Tullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen direkt

Ersättning till städerna för mistad tolag, förslags
Kommerskollegium.

Nuvarande belopp ....................

Ökas å anslaget till juridiskt biträde, amanuenser

kontoret, vikariatsersättningar, renskrifning

Bergsstaten ....................................................................

Statistiska centralbyrån:

Aflöningsmedel för statistiska centralbyrån............

Reservationsanslag:

Till bibliotekets underhållande .........................

,, arfvoden åt tillfälliga biträden samt till

varande belopp ................................................

Ökas med ........................................................

„ officiella statistiska trycket............................

,, en statistisk tidskrift ....................................

„ utarbetande af en aflönings- och pensions
-

Indelning och

dermed jemförAnvisning

i JiS anvisning

på förslag.

kontant. i —

Kronor. ö.

17.000 —

64.000 —

122,100 —

107,300 —

174,000S_

140,000j_

20,300 —

10.500 —

191,900 _

39,100 —

2.982.000 —

2.100.000 —

78,450 —

Friheter.

Kronor. ! ö.

Summa.

Kronor. j ö. i

17,000!—j

64,000 —

122,100,—I

107,300 -1

174,000—!

140'',000''—

20,300 —|

10,500 —

191,900—!

39,100 —

2,982,000!—!

2.100,000 —

78,450 —

33,000

67,100.

33,000!-

67,100

Tptl 6,146,750!

6,146,750 —

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

107

Litt. A.

riksstatens Sjunde hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

! Indelning och

dermed jemför-

• . . ''

Anvisning i

lig anvisning

'' ■■ -.''Fl/ m ■ f: ■ : : ; ■-■''iuyg

på förslag.

Summa,

kontant.

: Friheter.

departementet.

Kronor.

ö. | Kronor. '' ö.

Kronor.

Ö.

17,000

_: _ _ j__

17,000

_

........ • • • • ...........; : • • • • ••> .•••,.,•••4............. • • • -R •••>••• • •

64.000

-| - - |-

64,000

—!

122,100

-| - - -

122,100

— i

................................................................... 107,300: —

nirigar och tillfälliga biträden med .... 4,700: —

112,000

-'' - - |-

112,000

—

174,000

-1 --- -

.174,000

—

slagsanslag ........................................................................

140,000

_ — — —

140,000

—

20,300

-1 ----

20,300

—

10,500

-1 - - !-

10,500

—

191.900

—L — — i—

191,900

—

39,100

—1 — — ,—

39,100

—

utgå...................................................................................

2,982,000

—; — —.

2,982,000

—

anslag ...............................................................................

2,100,000

— — — —

2,100,000

.................................................................. 78,450: —

! j

/

och andra extra biträden, grufkarte-

| -

m. m. med................................................ 2,160: —

80,610

- - - -

80,610

—

33,000

—| — — —

33,000

—

.................................................................... 28,400: —

................................................ 1,500: —

vikariatsersättningar. Nu-

............................ 17,500: —

............................ 2,500: — 20,000: —

............................................... 17,300: —

............................................. 1,400: —

statistik ................................ 1,000: — 41,200:_

69,600

-;--- |

69,600

—

Transport

6,156,110

—| — — —

6,156,110

—

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1902 årsfriksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och

dermed j emför- 1ig anvisning

på förslag.

Summa.

Friheter.

Kronor.

6,146,750j
48,

50o|-

11,500

8,700

30.000

250.000

21,550- 15,000|

450.000

25.000

75.000

45,466

18,769

61,556

32.000

60.000

! ö. Kronor.

30!

Kronor.

6.146.750

48,500-

11,500

8,700

30.000

250,000

21,580;

15,000!

450,000;

25.000

75,000!

45,466

18,769

61,556

32.000

60.000

Befrämjande i allmänhet af slöjderna. Nuvarande

Tillkommer: höjning i anslaget till reseunderstöd åt

höjning i anslaget till reseunderstöd åt

åt bergshandteringen, med................

anslag till reseunderstöd åt Jjandt
Befrämjande

i allmänhet af handel och sjöfart ........

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket ....................

Lyshållning in. fl. utgifter för kronans publika hus i

Byggnader och reparationer, reservationsanslag ........

Städers friheter, förslagsanslag ....................................

Observations- och uppbördsprocenter m. m., förslags
Kontroll

å tillverkningsafgifter, förslagsanslag............

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,

Restitutioner, förslagsanslag ........................................

Alderstillägg, förslagsanslag ........................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. in., förslags
Extra

utgifter, reservationsanslag ................................

Kongl. operan ...............................................................

Sia1 7,299,791!—!

30

7,299,821

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

109

Förslag till blifvande riksstat:

belopp ........................................................

arbetare med ....................... 10,000: —

tekniker, hvilka icke egna sig

................................................. 10,000: —

verksidkare m. fl................. 5,000: —

Stockholm, förslagsanslag

anslag ........................

förslagsanslag, högst

anslag

Indelning och

dermed jemför-

Anvisning i

lig anvisning

på förslag.

Summa.

kontant.

—

Friheter.

Kronor.

ö.

Kronor, j 6.

Kronor.

Ö.

Transport 6,156,110

— — _

6,156,110

—

48,500: —

j

25,000: — 73,500

• 73,500

................. 11,500

—

11,500

-1

..................I 8,700

—

_ _.''!■_

8,700

—

.................. 80,000

—

:- .- j —

30,000

—

...................i 250,000

—

- - -

250,000

.................. 21,550

—

30:—

21,580

.................. 15,000

—

- - -

15,000

—

..................! 450,000

r—

450,000

—

..................1 25,000

—

_ _ !_

25,000

—-

...................j. 75,000

—

75,000

—

...................[ 45,466

—

45,466

—

................... 18,769

—

—.i—

18,769

—

................... 61,556

—

61,556

—

................... 32,000

—

32,000

—

................... 60,000

—

60,000

—

Summa 7,334,151

—! 30j —

7,334,181

—

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil. Lutt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstaten

i Sju nde hufvudtitel.

Kronor ö.

Finansdepartementet.

Finansdepartementets afdelning af Kongl. Maj ds kansli:

Till arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå 4,500]—1

Kammarkollegium:

Till ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet 5,000! —

Statskontoret:

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott ................................... 107,081] -

, : Tullverket:

Till förstärkning af arbetskrafterna vid tullverket ............................ 217,600—

Öfverintendentsembetet:

Till underhåll och reparationer af publika byggnader........................ ; 50,000! —

Kommerskollegium:

För anordnande af arbetsstatistiska undersökningar........................... 20,000]—

Befrämjande i allmänhet af slöjderna:

Bidrag till upprätthållande af väfskolan i Borås och till aflönande1

af en andre lärare vid samma skola ...........................................; 4,800:—j

Transport 408,981 j—|

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

in

Kronor j ö.

! _!_

Transport! 408,981! —

Befrämjande i allmänhet af handel och sjöfart:

Till understöd åt Göteborgs handelsinstitut och grosshandelssocietetens

i Stockholm handelsskola, Frans Schartaus praktiska!

handelsinstitut ............................................................... 28,000: —

„ befrämjande af afsättning i främmande länder af

alster af svensk industid och svenska näringar........ 15,000: —

,, handelsstipendier .......................................................... 20,000: — . 68,000

Befrämjande i allmänhet af bergsbruket:

Till bergsskolorna i Filipstad och Falun............................ 14,000: — 1

„ anställande af en extra grufveingeniör inom norra

bergmästaredistriktet ............................................ 1,500: — 15,500

Fabriksinsp ektion:

För anordnande af fabriksinspektion.......................•••,••••••.»•••!••! 57,000

Diverse anslag:

Ersättning till sjömanshusen ............................................ 80,000: — .

Till återbetalning till viss del af erlagda konsulatafgifter

för svenska fartyg, förslagsanslag ............................ 175,000: — j

„ brandförsäkring af operabyggnaden i Stockholm ... 18,814: — 223,314- —

Summa 767,795!—

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1902:116 Skrifvelse till Konungen angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel, omfattande anslagen till finansdepartementet. s. 1 i texten