Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående tillgodogörande af kronan tillhörig vattenkraft i Göta eif vid Trollhättan.
1902-05-13 · 62 sidor, varav 60 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 60 av 62 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1902:92, Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående tillgodogörande af kronan tillhörig vattenkraft i Göta eif vid Trollhättan.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
1
N:o 92.
Ank. till Riksd. kansli den 13 maj 1902, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
tillgodogörande af kronan tillhörig vattenkraft i Göta
eif vid Trollhättan.
(I. A.)
Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
jordbruksärenden för den 26 mars 1902 liar Kongl. Maj:t uti en till
Riksdagen samma dag aflåten proposition (n:o 74) föreslagit Riksdagen
medgifva, att å kronans vägnar särskilda aftal finge med Trollhättans
elektriska kraftaktiebolag och ingeniören Ernst Stridsberg träffas angående
tillgodogörande af kronan tillhörig vattenkraft i Göta eif vid
Trollhättan i enlighet med de för hvardera aftalet i statsrådsprotokollet
angifna hufvudgrunder och under de vilkor i öfrigt, Kongl. Maptkomme
att bestämma.
Till statsrådsprotokollet har departementschefen i ärendet anfört
följande.
Den för landet i dess helhet vigtiga frågan om ett ändamålsenligt
tillgodogörande af den storartade kraften i vattenfallen i Göta eif vid
Trollhättan hade såsom bekant sedan flera år tillbaka stått på dagordningen,
men allt hittills måst lemnas olöst, hufvudsakligen till följd
deraf att rörande eganderätten till vattnet i fallen äfvensom deri belägna
öar tvister uppstått mellan å ena sidan kronan och å andra sidan
åtskilliga strand- och vattenverksegare vid elfven, hvilka tvister icke
Bill. till Riksd. Prof. 1902. é Samt. 1 Afd. 63 Höft. (N:o 92.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
kunnat utan omfattande rättegångar afgöras. Sedan emellertid numera
de mest betydande af dessa rättegångar slutligen afgjorts ocli kronans
eganderättsanspråk dervid godkänts, syntes tiden vara inne, att från
statens sida åtgärder vidtoges för nyssnämnda frågas snara lösning.
Och ville departementschefen nu underställa Kongl. Maj:ts pröfning
särskilda framställningar och förslag, som i sådant syfte framkommit,
samt dervid till en början lemna en kortfattad redogörelse för de af
Göta eif vid Trollhättan bildade fallen och de deri belägna öar äfvensom
för resultaten af redan afgjorda och innebörden af ännu pågående
rättegångar, Indika på den föreliggande frågans bedömande inverkade.
Det öfverstå af de utaf Göta eif vid Trollhättan bildade fallen
hade ursprungligen varit Prestskedets fall, men genom uppdämning på
1750-talet af en utmed östra elfstranden löpande gren af elfven, kallad
Kafleströmmen, hade detta fall upphört, hvarjemte de deri belägna skär
satts under vatten. Nedanför Prestskedet läge i elfven åtskilliga öar,
nemligen Spikön, den numera med Spikön förenade Vestra Malgön,
hvarå det ingeniören Ernst Stridsberg tillhöriga Gullöfors bruk vore
beläget, Ostra Malgön — som innehades af Nya Trollhätte kanalbolag
och skildes från Vestra Malgön genom Ekeblads sluss och från östra
elfstranden genom den numera uppdämda Kafleströmmen — Gullön,
Lilla Toppön och Stora Toppön, alla tre obebyggda och obegagnade,
samt Önan, hvarå funnes en Trollhättans elektriska kraftaktiebolag tillhörig
fabriksanläggning. Elfven delade sig vid Gullöns norra ände i
två grenar, af livilka den ena, kallad Nolströmmen, vester om Gullön
och Toppöarna bildade Nolfallet och Tjuffallet och den andra öster om
nämnda öar bildade Gullöfallet och Toppöfallet. Från östra elfgrenen
runne vatten i sunden mellan öarna öfver till den vestra. Sedan elfgrenarna
söder om Stora Toppön förenat sig, bildade elfven först Stampeströmsfallet,
längre ned Helvetesfallen och slutligen Flottbergsfallet
eller Flottbergsströmmen. Vid Stampeströmsfallet läge ett genom Polhems
sluss från östra stranden afskildt område, hvarå ett Trollhätte
pappersbruks aktiebolag tillhörigt pappersbruk vore beläget. I öfrigt
hänvisade departementschefen till den vid protokollet fogade karta.
Ostra elfstranden egdes dels af kronan, som dock upplåtit sin
andel på perpetuel arrende till Trollhätte nya kanalbolag, och dels af
detta bolag.
Å elfvens vestra strand läge utmed fallen öfverst hemmanet
Torsered och nedanför detta hemmanet Arvidstorp. Vid laga skifte å
hemmanet Torsered, 1 mantal, hade hemmanets hela strand utmed Göta
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
3
eif tillagts V6 mantal af hemmanet. Genom förvärfvande af dels hemmanet
Arvidstorp och dels vissa från hemmanet Ve mantal Torsered afsöndrade
lägenheter, omfattande bland annat det till hemmanet hörande
strandområde jemte derå befintliga Strömbergs qvarn, hade Trollhättans
elektriska kraftaktiebolag blifvit egare af hela vestra stranden vid Göta
eif utmed Trollhättefallen. Dessutom egde bolaget två skatteköpta
fisken i elfven, nemligen Arvidstorp n:o 1 och Arvidstorp n:o 2, belägna
det förra vid hemmanet Torsereds och det andra vid hemmanet
Arvidstorps strand.
Genom de rörande eganderätten till vattnet i Trollhättefallen och
deri belägna öar meddelade domar hade blifvit fastslaget, att kronan
vore egare af allt vatten i Trollhätte strömmar med deri belägna öar i
den män kronans eganderätt ej genom skatteköp föryttrats; och hade
med tillämpning häraf uti de särskilda rättegångar, som förts mellan
kronan och en del strand- och vattenverksegare, kronan dels befästats i
eganderätten till Gullön, Stora Toppön, Lilla Toppön och Spikön och
dels förklarats vara egare af allt vattnet i Göta eif utefter hemmanen
Torsereds och Arvidstorps stränder från och med Prestskedets fall till
och med Flottbergsströmmen, utan annan inskränkning än den, som
föranleddes af Trollhättans elektriska kraftaktiebolags eganderätt till
kronoskattefiskena Arvidstorp n:is 1 och 2, hvarjemte nämnda bolag
äfvensom ofvanbemälde Stridsberg ålagts, bolaget att afstånga den
öppning, som blifvit gjord från strömmen för vattnets inledande till
Strömbergs qvarn och att inom viss tid hafva borttagit den intill berörda
öppning anbragta dambyggnaden samt Stridsberg att inom viss
tid hafva borttagit alla å Spikön uppförda, honom tillhöriga byggnader,
verk och inrättningar. (Kong!. Maj:ts domar den SO december 1899,
den 19 augusti och den 27 september 1901).
Vid Flundre, Väne och Bjerke häradsrätt vore derjemte ännu på
pröfning beroende af kammaradvokatfiskalsembetet, å kronans vägnar,
emot såväl Stridsberg som kraftaktiebolaget anhängiggjorda rättegångar
med påståenden dels mot Stridsberg, att domstolen måtte, med
förklarande att Stridsberg icke egde rätt till mera land eller vatten
vid Malgön, än som pröfvades hafva varit behöflig! för drifvande af
de utaf honom förvärfva de skatteköpta verk å ön i det skick och till
den omfattning, som vid deras skatteläggning afsetts, förpligta Stridsberg
att till kronan afträda hvad han af MalgÖns landområde kunde
finnas obehörigen innehafva äfvensom vidtaga erforderliga åtgärder till
förekommande deraf, att för drifvande af Stridsbergs vattenverk vid
Malgön begagnades mera vatten, än hvartill han enligt hvad ofvan
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
sagts kunde vara berättigad, dels ock mot bolaget i enahanda syfte
beträffande land och vatten vid Önan med afseende å derstädes skatteköpta
qvarnar och sågar.
Slutligen hade jemväl tvist uppstått mellan kronan och Nya Troll - hätte kanalbolag, huruvida åtskilliga kanalverket tillhörande hemman
och lägenheter, till hvilka bland annat den östra elfstranden lydde, vore
att anse såsom bolagets enskilda egendom, eller huruvida bolaget enligt
sina privilegier hade skyldighet att efter åtnjutande årligen af 150,000
kronor af kanalverkets inkomster till kronan redovisa afkomsten jemväl
af dessa hemman och lägenheter. Denna tvist, som uppkommit med
anledning af en utaf Riksdagens år 1895 församlade revisorer gjord
anmärkning i afseende å rättsförhållandena mellan kronan och bolaget,
hade af såväl förenämnda häradsrätt som hofrätten afgjorts till bolagets
förmån och hade nu dragits under högsta domstolens pröfning.
I fråga om sättet för vattenkraftens vid Trollhättan tillgodogörande
hade, såsom departementschefen redan antydt, flera olika förslag framkommit.
Sålunda hade särskilde af Kong!. Maj:t utsedde komiterade,
nemligen landshöfdingen L. V. Lothigius, majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren
V. Gagner och yrkesinspektören G. Uhr, den 7 maj
1894 afgifvit utlåtande och förslag i anledning af väckt fråga derom,
huruvida samt på hvad sätt och under hvilka vilkor de i Trollhätte
strömmar belägna, kronan tillhöriga holmar och öar samt kronans
möjligen vid Trollhättan egande öfriga lägenheter och odisponerade
mark skulle kunna göras inkomstbringande. Uti detta sitt förslag hade
komiterade utgått från den förutsättning, att öarna Spikön, Gullön,
Stora Toppön och Lilla Toppön tillhörde kronan och att alltså kronan
enligt kongl. förordningen den 30 december 1880 angående jordegares
rätt öfver vattnet å hans grund egde tillgodogöra sig vattnet utmed
och mellan nämnda öar; och hade komiterade hemstält, att kronan af
den kronan såsom egare till öarna tillkommande vattenkraft skulle tillgodogöra
sig 20,000 effektiva hästkrafter genom två särskilda kraftupptagningsstationer,
den ena å Gullöns norra sida och den andra å
Spikön, hvardera beräknad att uttaga 10,000 hästkrafter. Af dessa
stationer skulle den å Gullön först utföras, men en för båda anläggningarna
gemensam tunnel skulle anläggas under Gidlön och Toppöarna
fram till nedre ändan af Stora Toppön med sådana dimensioner,
att den förmådde upptaga drifvatten för båda anläggningarnas motorer.
Kronan hade derefter, jemlikt stadgande i 10 § af ofvannämnda förordning,
hos domhafvanden i Vane härad gjort ansökning om tillstånd
att för anläggning och tillgodogörande af kraftuttagningsstation å Gullön
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
5
så bygga derstädes samt å Toppöarna och i Trollhätte strömmar, som
föreslagits i komiterades utlåtande. Denna fråga hade slutligen blifvit
afgjord genom Kongl. Maj:ts förut omförmälda dom den 30 december
1899; och hade det sökta tillståndet blifvit kronan beviljadt, dock med
vissa jemkningar i förslaget samt under vissa vilkor.
Den 21 november 1898 eller kort tid efter det kronan mot Trollhättans
elektriska kraftaktiebolag anhängiggjort rättegång rörande bättre
rätt till vattnet utmed vestra elfstranden hade vidare nämnda bolag
till Kongl. Magt inkommit med eu ansökning, att Kongl. Maj:t täcktes,
såvidt kronans rätt anginge och oberoende af den då pågående rättegången,
tillåta bolaget att efter synerätts pröfning utföra de för uttagande
al den omtvistade vattenkraften behöfliga bj^ggnader och andra
anordningar äfvensom att, sedan dessa blifvit fullbordade, under 50 år
mot viss årlig afgift, som komme att utgå endast för det fall att kronan
i eganderättstvisten tillerkändes bättre rätt till vattnet, till sin kraftstation
disponera och nyttja så stor del af vattnet i Trollhätte strömmar,
som åtginge till frambringande af 10,000 effektiva elektriska hästkrafter
och som af bolaget beräknats till 45 kubikmeter i sekunden.
Sedan i anledning af denna ansökning yttranden afgifvits af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Elfsborgs län, kammarkollegium
samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, hade, i enlighet med bolagets
derom gjorda framställning, handlingarna i ärendet öfverlemnats till
den för utredning beträffande statens vattenfall in. m. den 9 juni 1899
tillsatta komité, för afgifvande af det yttrande och förslag, hvartill
komitén kunde finna omständigheterna föranleda.
Efter besök på platsen och underhandlingar med bolaget, dervid
detta hos komitén anhållit, att i det förslag till öfverenskommelse i ämnet,
som kunde komma att af komitén afgifvas, jemväl måtte till förekommande
af framtida tvister mellan kronan och bolaget intagas eu bestämmelse
derom, att bolaget egde vid Önan fortfarande innehafva det
område, som bolaget redan disponerade, äfvensom der använda så mycket
vatten, som med derstädes redan varande damanordningar kunde intagas,
hade komitén den 22 november 1899 till Kongl. Maj:t afgifvit
betänkande i ärendet och dervid öfverlemnat ett af komitén utarbetadt
samt af bolagets styrelse undertecknadt och godkändt »Förslag till
öfverenskommelse mellan Kongl. Maj:t och kronan å ena samt Trollhättans
elektriska kraftaktiebolag ä andra sidan, angående gemensamt uttagande af
Kongl. Maj:t och kronan samt nämnda bolag — — tillkommande vattenkraft
i Trollhätte strömmar, afsedd att för all framtid gälla.-» I detta
förslag hade såsom förutsättning upptagits, dels alternativt, att bolaget
6 Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
i den med kronan pågående tvisten om bättre rätt till vattnet vid
vestra stranden af Trollhätte strömmar för denna strand frånkändes
strandegarerätt i vattnet (alternativ A) eller att bolaget tillerkändes
sådan rätt (alternativ B), dels ock, för båda alternativen, att vederbörande
domstol komme att medgifva sådana anordningar, som erfordrades
för afledande af en vattenmängd åt minst 125 kubikmeter i
sekunden genom en i hufvudsaklig öfverensstämmelse med bifogad, af
ingeniören J. Gust. Richert uppgjord, planritning utförd tunnelanläggning
å vestra elfstranden. Sedan numera bolaget frånkänts strandegarerätt
i vattnet samt alternativ B af kontraktsförslaget sålunda icke
vidare kunde blifva tillämpligt, inskränkte departementschefen sig till
att redogöra för innehållet allenast af alternativ A.
Ifrågavarande förslag innehölle hufvudsakligen, att tunnelanläggningen,
beräknad för framsläppande af intill 250 kubikmeter vatten i
sekunden, som med antagen effektiv fallhöjd af 29,6 meter ansåges motsvara
en maximalkraft af cirka 72,000 effektiva hästkrafter på turbinaxel,
skulle jemte dithörande anordningar byggas och i första band bekostas
af bolaget intill gränsen af ett, nedanför bolagets egen i förslaget afsedda
kraftstation beläget, å nämnda planritning utmärkt område, som
skulle afses för anläggning af eu kraftstation för kronans räkning
m. in.; att detta område skulle af bolaget till kronan med eganderätt,
gravationsfritt — med undantag af viss uppgifven servitutsinteckning
—- och utan särskild ersättning öfverlåtas; att kostnaden för tunnelns
byggande jemte räntor, ersättningar till tredje man äfvensom för möjligen
behöfliga om- och tillbyggnader af tunnelanläggningen m. in.
skulle sammanföras under benämning »tunnelkostnaden»; alt bolaget
skulle ega att afgiftsfritt genom tunneln framföra och sig tillgodogöra
Vs af den vattenmängd, som Ange i tunneln framföras, dock minst
vatten till 10,000 effektiva hästkrafter, kronan åter Vs, deraf Vs, dock
till minst 10,000 dylika hästkrafter, afgiftsfritt och Vs mot årlig afgäld,
motsvarande för hvarje 1,000 hästkrafter 5 procent å Vso af tunnelkostnaden,
hvilken afgäld emellertid icke för något år finge öfverstiga
5 procent å V''5 af sagda kostnad; kronan obetaget att när som helst
mot erläggande af 3/s af samma kostnad förvärfva rätt att för all framtid
fritt framföra hela sin andel af vattenmängden; att underhåll af
tunnelanläggningen m. in. skulle besörjas af bolaget och kostnaden
derför fördelas mellan parterna i förhållande till använd turbinkraft;
dock att kronan egde öfvertaga underhållet i händelse kronan inlöst 3/s
af tunneln; att bolaget skulle inom viss tid hafva fullbordat anläggningen
vid äfventyr, att kronan eljest egde mot lösen med full egande
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 92. 7
rätt öfvertaga all för anläggningen behöflig mark jemte hvad af arbetet
då kunde vara fullbordadt äfvensom för all framtid ensam disponera
tunneln; att till betryggande af den kronan tillförsäkrade rätt till
tunnelanläggningen och till framförande af vatten genom tunneln bolaget
skulle lemna inteckning, med förmånsrätt framför hvarje penninginteckning,
enligt § 55 i kongl. förordningen om inteckning i fast
egendom den 16 juni 1875, i de bolagets fastigheter, som af tunnelanläggningen
eller vattnets framförande genom tunneln berördes; att
bolaget inom de första 20 åren från tunnelns fullbordande skulle ega
förmånsrätt att la hyra det kronans vatten i tunneln, som kronan kunde
vilja upplåta till annat ändamål än jern vägsdrift; att bolaget jemväl
skulle medgifvas att, för drifvande af industriel verksamhet vid Önan,
fortfarande innehafva det af bolaget der nu disponerade område, äfvensom
att der använda så mycket vatten, som med derstädes nuvarande
damanordning kunde intagas i enlighet med förslaget åtföljande karta
öfver Onan, dock med skyldighet för bolaget att sjelft vidtaga de åtgärder
och vidkännas de kostnader, som erfordrades för att, äfven efter
verkstäld vattenafledning genom nu afsedda tunnelbyggnad, tillföra
Onans verk den detsamma nu tillkommande vattenmängd; men att,
derest kronan framdeles af en eller annan anledning skulle önska disponera
anläggningarna vid Önan eller vidtaga ändrade anordningar derstädes,
kronan förbehölles rätt att vare sig lösa hela verket eller flytta
detsamma eller att förändra kraftanordningarna derstädes, allt mot
ersättning för den förlust eller skada, som derigenom tillskyndades
bolaget.
_ I sitt betänkande hade kommitén anfört bland annat följande:
Komitén hade redan vid ett besök i Trollhättan och dervid företagen
undersökning af förhållandena vid Trollhätte strömmar kommit till den
uppfattning, att det vore ett i hög grad eftersträfvansvärdt mål och
öfverensstämmande med såväl det allmännas som enskildes intressen,
att den genom nämnda strömmar alstrade, högst betydande vattenkraften
snarast möjligt blefve tillgodogjord, och detta på ett sådant sätt, att
framtidens kraf samt hvad som från nationalekonomisk synpunkt kunde
anses mest fördelaktigt icke finge äfventyras för erhållandet af en
mera tillfällig fördel.
Med dessa synpunkter för ögonen samt med hänsyn tagen till
de lokala förhållandena, hade komitén tagit i öfvervägande de olika
sätt, hvarpå tillgodogörandet al ifrågavarande vattenkraft möjligen
skulle kunna ske. Den första fråga, som dervid framstält sig till besvarande,
vore den, hvilketdera skulle lända till största båtnad för det
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
allmänna, om den disponibla vattenmängden blefve tillgodogjord medelst
en enda större eller flera smärre vattenkraftanläggningar.
För närvarande tillgodogjordes den använda vattenmängden genom
liera mindre vattenverk å Malgön och Önan samt å östra stranden. På
samma sätt ansåge komitén det icke vara förenadt med oöfverstigliga
hinder att vare sig för kronans eller enskildes räkning för framtiden och i
mån af behof uttaga den disponibla vattenmängden genom flera smärre
vattenkraftanläggningar å olika ställen. För kronans räkning vore en
sådan anläggning redan föreslagen att förläggas å Gullön. För andra
kunde beredas plats såväl å önan som vid Stampeströmsfallet och Helvetesfallen.
Men huruvida dylika partiella vattenkraftanläggningar vore
från nationalekonomisk och teknisk synpunkt att förorda, kunde starkt
ifrågasättas. För sin del hade komitén kommit till den öfvertygelsen,
att en enda större anläggning med en intagsdam, en tunnel, ett turbinhus
och en drift vore att föredraga framför flera smärre sådana. Genom
jemförelsevis mindre anläggnings- och underhållskostnader samt genom
ändamålsenligare tekniska anordningar kunde utan tvifvel den disponibla
vattenmängden tillgodogöras för billigare pris och vida fullständigare
medelst en större än medelst flera smärra anläggningar. _ Men skulle
sålunda endast en vattenkraftanläggning utföras, kunde, enligt komiténs
åsigt, icke plats beredas för en sådan anordning annat än å endera stranden,
den östra eller den vestra, af hvilka dock ingendera tillhörde kronan.
Den östra stranden skulle visserligen på grund af sin naturliga beskaffenhet
särdeles väl lämpa sig för eu sådan anläggning, i synnerhet som
vattnet derstädes skulle kunna framföras i öppen kanal, men med hänsyn
till å bane bragta förslag att ombygga den för den ökade trafiken
otillräckliga farleden Trollhätte kanal, borde denna strand för den närmaste
tiden för detta ändamål reserveras, alldenstund det vore förenadt
med synnerliga svårigheter att upprätta ett förslag till vattenkraftanläggning
på denna strand, som icke kunde komma att utgöra hinder
eller fördyra kostnaden för en blifvande ombyggnad af kanalen. Den
tunnel, som för den enda större vattenkraftanläggningen blefve å vestra
stranden erforderlig, borde erhålla sådan dimensioner, att den kunde
blifva tillräcklig icke endast för nutida, utan äfven för ökade framtida
behof, särskilt med afseende å ifrågasatt reglering af sjön Venerns
vatten, hvarigenom vid Trollhättan skulle kunna erhållas en betydligt
ökad, konstant vattenmängd, hvartill komme, att ingen säkerhet funnes
för, att bergen å vestra sidan medgåfve sprängandet af ännu en tunnel,
derest den första blefve otillräcklig. Vidare och derest anläggningen
af annan än kronan utfördes, måste kronan dock ovilkorligen tillför
-
Statsutskottets Utlåtande N;o 92.
9
säkras viss andelsrätt i eller nyttjanderätt af tunneln för tillgodogörande
af den kronan tillhörande vattenrätten, hvilken alltid borde såsom kronans
egendom bibehållas. Då den i bolagets ofvanberörda ansökning afsedda
vattenverksanläggningen i intetdera afseendet motsvarade nu angifna
fordringar, alldenstund anläggningen endast blefve att betrakta såsom
en bolagets enskilda tillhörighet, samt efter utförandet af densamma
kanske möjlighet icke ens funnes för kronan att tillvarataga sina berättigade
intressen, hemstälde komitén, att nämnda ansökning icke måtte
vinna bifall. Komitén ansåge sig icke heller kunna förorda omförmälda,
af särskilda komiterade, nemligen majoren Gagner och yrkesinspektören
Uhr, under ledning af landshöfdingen Lothigius, på uppdrag den 7 maj
1894 afgifna förslag till vattenkraftanläggning å Gullön medelst framdragande
af tunnel under sagda ö samt Störa och Lilla Toppön, enär
detta förslag endast innebure eu partiel lösning af frågan om tillgodogörandet
af vattnet i Trollhätte strömmar, och förslagets utförande
dessutom kunde befaras blifva föreuadt med stora vanskligheter och
nästan oberäkneliga kostnader. Äfven om kronan slutligen tillerkändes
rätt till allt vatten i Trollhätte strömmar, i den mån det icke tillkomme
skatteköpta lägenheter och fisken, skulle kronan likväl icke emot bolagets
bestridande och utan en med detsamma i sådant syfte träffad
öfverenskommelse kunna tillgodogöra sig det kronan tillkommande
vattnet medelst dess framledande å vestra stranden. Dessa omständigheter
borde enligt komiténs förmenande utgöra eu tillräcklig grundval
för en blifvande öfverenskommelse om gemensamt tillgodogörande af
vattnet i Trollhätte strömmar. Komitén, hvilken såsom ett hufvudvilkor
tör aftalets bringande till stånd ansett sig böra uppställa, att åtminstone
125 kubikmeter vatten i sekunden finge under alla omständigheter ur
eif von för ändamålet uttagas, ansåge sig med stöd af tillgängliga beräkningar,
hvilka dock icke, såvidt anginge minimivattentillgången i
elfven, grundade sig på mätningar vid lägsta kända vattenstånd, utan
endast på mer eller mindre osäkra antaganden, emellertid för sin del
hafva anledning antaga, att nämnda vattenmängd af 125 kubikmeter i
sekunden verkligen skulle kunna för närvarande äfven vid lågvatten
uttagas för ifrågasatta vattenkraftanläggningen, sedan tillräcklig vattenmängd
reserverats för andra berättigade anspråk och jemväl för kanalens
eventuella ombyggnad äfvensom för bibehållande af den i Nolströmmen
varande kungsådran, hvilken senare komitén emellertid ansåge
böra, för ytterligare tryggande af den föreslagna anläggningens utförbarliet,
helt eller delvis öfverbygga». Genom en förestående reglering
Bih. till lliksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 03 ljuft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
af Venerns vatten kunde för vattenkraftanläggningen disponeras ytterligare
en betydlig vattenmängd, så att i sådant fall för anläggningen
kunde beräknas 250 kubikmeter i sekunden. Med uttagande af intill
250 kubikmeter i sekunden ocli en effektiv fallhöjd af 29, G meter blefve
den påräknade sammanlagda naturkraften af turbinanläggningarna 94,000
hästkrafter, hvaraf turbinerna antoges tillgodogöra 77 procent eller afrundadt
72,000 effektiva hästkrafter. Den ungefärliga kostnaden för
vattenintaget och tunneln, livilka skulle af bolaget utföras och i första
hand bekostas, under det kronan sjelf finge bygga och bekosta sin egen
kraftstation å derför af bolaget med eganderätt öfverlåtet område äfvensom
det tunnelparti, som inom detta område erfordrades, hade beräknats
till 2,000,000 kronor. Komitén hade funnit det billigt, att bolaget för
upplåtelse af mark, utförande af tunnelanläggningen till betydligt större
dimensioner, än som för bolagets eget behof erfordrades, samt förskjutande
af anläggningskapitalet, under alla omständigheter tillerkändes
rätt att fritt tillgodogöra sig V5 af berörda vattenmängd. Häraf
och med hänsyn till i öfrigt förekommande omständigheter hade komitén
föranledts att fördela vattnet efter jemna femtedelar på sätt förslaget
angåfve. Efter öfvervägande af de anspråk i land och vatten
beträffande Önan, hvilka under handläggningen af ett synemål angående
förändring och nybyggnad af vattenverk vid Önan å kronans sida
framstälts, hade komitén ansett sig i hufvudsak böra förorda den af
bolaget gjorda framställning om upptagande i öfverenskommelsen af en
bestämmelse i syfte att trygga bolaget i besittningen af land och
vatten derstädes, allra helst det land och det vatten, hvarom kunde tvistas,
icke vore af afsevärd betydelse och dessutom redan vore föremål för
ett nyttigt tillgodogörande. På grund af hvad sålunda och i öfrigt andragits,
hade komitén föreslagit, att Kongl. Maj:t, med godkännande af
bestämmelserna i det bifogade kontraktsförslaget, täcktes vidtaga åtgärder
för afslutande af en öfverenskommelse emellan Kongl. Maj:t
och kronan, å ena, samt Trollhättans elektriska kraftaktiebolag, å
andra sidan, beträffande gemensamt tillgodogörande af vattenkraften i
Göta eif vid Trollhättan.
öfver komiténs sålunda afgifna förslag hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
den 7 februari 1900 afgifvit utlåtande.
Härvid hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, jemte meddelande,
hurusom på grund af kongl. bref den 27 juni 1896 undersökningar
pågått och förslag af majoren vid väg- och vattenbyggnadskåren P.
Lamell uppgjorts angående Trollhätte kanals ombyggnad till ökad trafikförmåga,
tillika och med öfverlemnande af ett från Laurell infordradt
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
11
yttrande angående den nu ifrågastälda öfverenskommelsens förhållande
till berörda ombyggnad sförslag hufvudsakligen anfört följande: Lika
med komitén ansåge styrelsen, att i stort sedt den östra stranden borde
reserveras för kanalen, samt att anordningarna för uttagning af vattenkraftens
hufvudmassa borde förläggas till vestra elfstranden. Hänsyn
till kanalens vattenbehof eller till vattentillgången i öfrigt borde icke
enligt styrelsens mening kunna lägga hinder i vägen för den föreslagna
öfverenskommelsen. I Laurells kanalförslag inginge uppdämning af
vattenytan i elfven nedanför Trollhättan, hvarigenom den effektiva fallhöjden
komme att minskas med 1 meter; hvarförutom Laurell erinrat,
hurusom kanalförslaget kunde komma att modifieras derhän, att vattenytan
i Olidehålan väsentligen höjdes medelst damm vid Flottbergsströmmen,
hvilken uppdämning skulle föranleda kraftstationens förläggande
längre ned, än komitén föreslagit, och motsvarande förlängning af
tunneln. Dessa uppdämningars betydelse för farledens ordnande vore
enligt styrelsens mening sådan, att möjlighet för dem borde i öfverenskommelsen
beredas. Det ville också synas, som om bolagets fördelar
genom byte, på sätt här vore i fråga, af land och vatten vore så stora,
att kronan kunde fordra något mera afseende å kanalintresset, än i förslaget
iakttagits. Med afseende å Onan, som delvis toges i anspråk
för kanalens ombyggnad enligt Laurells förslag, borde kronan inrymmas
rätt att omedelbarligen iulösa Onans verk åtminstone till den del,
äfvensom ait vidtaga de rubbningar i öfrigt vid Onan, som erfordrades
för meranämnda kanalplan. I öfverenskommelsen lemnades icke utväg
för tillvaratagande af kronans andel i en genom Venerns reglering
uppkommande tillökning i vattenkraften vid Trollhättan. Man hade i
förslaget lagt jemförelsevis större vigt på gemensamma anordningar för
kraftens uttagande än på förvärfvande af eganderätt för kronan till
mark på samma ställe, der kronan egde vattenrätt, nöjande sig i stället
med nyttjanderätt, till och med der kronan skulle blifva den större
delegaren. Styrelsen ansåge markförvärfvet böra sättas främst, så att
kronan framdeles kunde oberoende af annan förfoga öfver sin vattenrätt
och dess eventuella tillökning, samt att sålunda, derest icke kronan
och bolaget skulle kunna på annat sätt erhålla hvar sitt för anläggningar
lämpliga område, kronan borde tillförsäkras eganderätt till här ifrågavarande
anläggning med dertill hörande, angränsande område, helst det
ville synas, som om icke tillräckliga garantier vore stälda eller ens kunde
ställas för en för all framtid oqvald nyttjanderätt å kronans sida till
tunnelanläggningen. På grund af sålunda anförda med flera af styrelsen
anmärkta omständigheter ansåge styrelsen förslaget böra underkastas
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 92-
åtskilliga modifikationer, derom underhandlingar syntes kunna ega rum
på de af komitén föreslagna grunder, Indika styrelsen i hufvudsak ansåge
lämpliga.
Både Laurell och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade derjemte
uti de afgifna yttrandena hvar för sig angifvit en utväg till frågans lösning,
båda afseende anordnande af särskilda kraftuttagningsanläggningar
för kronan och bolaget, men skiljande sig från hvarandra derutinnan,
att Laurell ifrågasatt byggandet af två jemnlöpande tunnlar, upptagande
hvardera sin del af vattenmängden, men styrelsen deremot utförandet
af två anläggningar, belägna så, att medelst hvardera kunde
uttagas hela vattenmängden, men blott ungefär halfva fallhöjden.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Elfsborgs län hade härefter
den 28 april 1900 afgifvit utlåtande, dervid Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som i ärendet inhemtat yttrande från trafikchefen ingeniören
C. J. Magnell såsom sakkunnig person, för egen del väsentligen anfört:
Ilen i viss mån för saken grundläggande frågan om storleken af den
vattenmassa, som vid lågvattenstånd passerade fallen vid Trollhättan,
befunne sig ännu i det läge af ovisshet, att vederbörande grundat
sina beräkningar på blotta antagandet om en viss minimivattentillgång
utan att några direkta mätningar af lågvattenmängden egt rum. Kronans
dispositionsrätt öfver vattnet vore beroende icke allenast af rättstvisterna
mellan kronan och bolaget, utan äfven af en ännu anhängig
rättegång mot en annan verksegare, som gjort gällande anspråk på
vattenrätt vid östra elfstranden. För den händelse kronan skulle föranlåtas
att för ombyggande af Trollhätte kanal inlösa det nuvarande
kanalverket med dess tillhörigheter och således erhålla eganderätt
till östra stranden, saknades all utredning, huruvida icke kronan skulle
kunna der på egen grund utan skada för kanalintresset, men på lämpligare
sätt och med mindre kostnad än på vestra elfstranden utföra
de för kraftuttagningen erforderliga anordningar. Ett brådstörtadt
vidtagande i detta sakens dåvarande outredda och obestämbara läge af
anläggningar, sådana som här afsåges, syntes desto mindre vara att
förorda, som frågan för kronan ingalunda syntes vara af brådskande
beskaffenhet. Dessutom kunde med all sannolikhet förutses, att den
tidpunkt, då erforderlig klarhet i afseende å förhållandena vid Trollhättan
kunde ernås, icke vore aflägsen. Sålunda syntes det vigtiga
spörsmålet om minimivattentillgången, sedan under år 1899 omfattande
och noggranna undersökningar af trafikchefen Magnell företagits, snart
nog kunna genom dessa undersökningars kontrollerande vinna sin
lösning. Om, innan samtliga rättegångar blifvit bragta till slut och
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
13
innan frågan om vattentillgången blifvit genom definitiv undersökning
afgjord, tillstånd skulle begäras till afledning å vestra stranden af så
stor vattenmängd, som enligt förslaget vore i fråga, komme ansökningen
derom antagligen att göras Infilande i afbidan på den nämnda
undersökningen och afgörandet af tvisten, huruvida verksegare å östra
stranden der egde strandegarerätt. Derest detta senare skulle vara
förhållandet, måste kronan och bolaget för anläggningen vara hänvisade
till begagnande allenast af det vatten, som utefter vestra stranden
framrunne i Nolströmmen, dervid, på sätt Magnells utredning gåfve
vid handen, vattentillgången, om, såsom komitén antagit, lägsta vattenmängden
i elfven utgjorde allenast 250 kubikmeter i sekunden, icke
skulle förslå till den för anläggningen lägst beräknade qvantitet af
125 kubikmeter i sekunden, och detta äfven om den i Nolströmmen
framgående kungsådran finge helt och hållet afstängas. I allt fall
syntes förslaget om anläggningen å vestra stranden böra hvila i
afbidan på nöjaktig utredning, huruvida det icke vore för kronan
förmånligare att söka förvärfva eganderätt till östra stranden för att
der vidtaga erforderliga anordningar för kraftuttagningen. Om den
mellan kronan och Nva Trollhätte kanalbolag anhängiga tvist utfölle
till kronans förmån, skulle härigenom en uppgörelse om inlösen
af kanalverket åt kronan i och för kanalens ombyggnad betydligt
underlättas, i det bolaget, hvars årliga inkomst af kanalverket i
sådant fall inskränktes till 150,000 kronor, sedermera saknade allt
ekonomiskt intresse att behålla verket, derest derför erbjödes en
löseskilling, hvars kapitalvärde efter någon låg räntefot motsvarade
nämnda belopp. Då nu med hänsyn till kanalförslagets stora vigt
för det allmänna finge antagas, att åtgärderna derför komme att
bedrifvas med all den skyndsamhet, som omständigheterna medgåfve,
syntes det under nyss omförmälda förhållanden sannolikt, att kronan
inom en icke aflägsen tid kunde fritt förfoga öfver den östra elfstranden.
Enligt ett af Magnell uppgjordt, utlåtandet vidfogadt förslag
kunde anordningarna för kraftuttagningen utan intrång på kanalintresset
förläggas till östra stranden, hvarmed skulle följa betydande
fördelar för kronan, i livilket afseende kunde framhållas ansenlig bespäring
i anläggningskostnaden, befrielse för kronan att för erhållande
af utrymme å vestra stranden afstå vattenkraft till ett värde af flere
millioner kronor, erhållande för kraftstationer af rymliga lätt planerade
och välbelägna områden i stället för det i förslaget för kronans kraftstation
afsedda, hvilket vore otillräckligt och för aptering otjenligt,
möjlighet till fallhöjdens bättre tillgodogörande samt slutligen och framför
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
allt förmånen för kronan att ensam förfoga öfver de anläggningar, som
komme att göras å östra stranden, under det kronan deremot i afseende
på det vatten och det område, som toges i anspråk för anläggningarna
å vestra stranden, skulle erhålla endast andelsrätt. För den händelse,
det, oaktadt hvad sålunda framhållits, skulle anses lämpligast, att kraftuttagningen
egde rum på vestra stranden, komme förhållandena utan
tvifvel att gestalta sig så, att dervid komme att tillämpas det alternativa
förslag, enligt hvilket kronan förutsattes vara egare till den vattenkraft,
som för ändamålet toges i anspråk. Det vore emellertid då
att föredraga, att kronan, för erhållande af utrymme till förläggande
af anordningarna för] kraftuttagningen till denna strand beredde sig tillfälle
dertill genom köp af stranden, som utan tillgång till vattenkraften
skulle vara nästan värdelös och till hvars försäljning bolaget förr eller
senare nog skulle finnas benäget. Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
som sålunda icke kunde gilla den för den föreslagna uppgörelsen
grundläggande uppfattning, att kronan borde för nämnda ändamål
göra byte mellan vatten och land, funne sig än mindre tilltalad af
det sätt, hvarpå denna grundtanke enligt förslaget skulle bringas till
utförande. Sålunda gåfve det föregifna bytet, hvilket i sjelfva verket
afsåge ett slags bolagsförhållande med rätt egendomliga och i vissa
delar invecklade vilkor, dess mera anledning till farhåga för framtida
osäkerhet och förvecklingar, som af aftalets utsträckning till all framtid
följde ovisshet om hvem som framdeles kunde komma att med
kronan deltaga i företaget. De kraftaktiebolaget i förslaget tillförsäkrade
förmåner syntes vara alltför stora. Bolagets vattenlott enligt alternativ
A, af väg- och vattenbyggDgdsstyrelsen beräknad till minst 14,000
effektiva hästkrafter, kunde anses ega ett kapitalvärde af flere millioner
kronor. I afseende på Önan framginge af Magnells åberopade utlåtande,
hurusom med nu befintliga anordningar derstädes skulle kunna vid medelvattenstånd
intagas en vattenmängd, motsvarande vid användning af
tillgänglig fallhöjd en naturkraft af öfver 20,000 hästkrafter. Bolaget
disponerade väl på grund af dess fångesmäns skatteköp af några å Önan
belägna qvarnar för närvarande hela denna egendom och förbrukade för
sina der anlagda verk vatten till 1,000 effektiva elektriska hästkrafter,
men erinrade Kongl. Maj:ts befallningshafvande, att bolaget blifvit af
kronan instämdt med påstående att till kronan afträda så stor del af
Önan, som icke kunde anses hafva varit till utmål för qvarnarne behöfligt,
samt att med sina der belägna verk vidtaga sådan ändring, att till
deras drifvande icke begagnades större vattenkraft, än som erfordrats
för qvarnarne. Ehuru omfattningen af den ökade rätt, som nu skulle
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
15
tillerkännas bolaget, icke kunde med säkerhet bedömas, kunde det dock
icke vara tvifvel underkastadt, att den i allt fall högst betydande utsträckning
af rätten till bruk af vattnet och den försäkring om fortfarande
dispositionsrätt öfver Önans hela område, som förslaget skulle
medföra, innefattade förmåner, som för bolaget måste ega ett synnerligen
stort ekonomiskt värde. När nu emellertid enligt förslaget stäldes
i utsigt framtida behof för kronan att inlösa önan, syntes den ifrågasatta
åtgärden att sålunda i hög grad öka bolagets med besittningen
af denna lägenhet förbundna rättigheter desto mindre vara med behörigt
aktgifvande på kronans fördel förenlig, som deraf utan tvifvel skulle
följa, att statens uppoffringar för den eventuella inlösningen af Önan
komme att ansenligt förstoras. Enligt Kongl. Majrts befallningshafvandes
mening borde sålunda i sammanhang med den ifrågavarande uppgörelsen
någon utsträckning icke medgifvas i de rättigheter, som enligt lag nu
tillkomme bolaget vid Onan. På grund af hvad sålunda och i öfrigt
anförts, hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemstält, att den gjorda
framställningen icke måtte till vidare åtgärd föranleda.
Kammarkollegium, som härefter den 21 mars 1901 afgifvit utlåtande,
hade dervid anfört.
För den händelse det af trafikchefen ingeniören Magnell, på
uppdrag af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, uppgjorda förslag till
anordningar af en fullständig vattenkraftuttagning på östra stranden
vid Trollhättan skulle efter sakkunniges pröfning befinnas tillfredsställande
och utförbart utan intrång å de för kanalens utvidgning och ombyggnad
nödiga utrymmen, syntes en sådan lösning af frågan om vattenkraftens
tillgodogörande så fullständigt upphäfva den förutsättning, från
hvilken det af komitén uppgjorda förslag till kontrakt om vattenledning
för kraftuttagning å vestra stranden utgått, att detta sistnämnda förslag
icke vidare borde förtjena något afseende.
Derest åter den af komitén uttalade mening, att vattenkraftens
ledning och uttagning borde förläggas å vestra stranden, fortfarande
skulle anses rigtig, syntes de af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen mot
det uppgjorda kontraktsförslaget framstälda anmärkningar i hvad de
rörde tillgodoseende af kanalintressets fordringar kollegium förtjenta af
synnerlig uppmärksamhet; hvarjemte kollegium framhållit angelägenheten
deraf, att kronan vid den ifrågastälda uppgörelsen tillförsäkrades
eganderätt till all den bolaget tillhöriga mark, som kunde i uppgörelsen
afses till tunnelanläggning eller andra för kraftuttagningen gemensamma
anordningar, samt vidare och i anslutning till hvad Kongl.
Majffs befallningshafvande derom andragit såsom sin mening uttalat,
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
att, då fastställande af komiténs förslag, i hvad det bestämde om bolagets
rätt till land och vatten vid Önan, skulle komma att innebära eu förlikning
mellan parterna med eftergift å kronans sida af förmåner,
hvilkas omfattning nu icke läte sig bestämmas, men hvilka möjligen
kunde vara, såsom Kongl. Maj:ts befallningshafvande antagit, högst
betydande, hithörande bestämmelse i kontraktsförslaget borde ur uppgörelsen
uteslutas.
På grund häraf och då de af myndigheterna vid berörda kontraktsförslag
i öfrigt gjorda erinringar kunde vara af beskaffenhet att böra
i ett eller annat hänseende föranleda till ändring i förslaget, hemstälde
kollegium, att Kongl. Maj:t täcktes åt komitén uppdraga att taga den
väckta frågan i hela dess vidd i förnyadt öfvervägande samt till Kongl.
Magt inkomma med det förslag, hvartill omständigheterna kunde anses
föranleda.
Sedan, med anledning af de mot komiténs förslag sålunda framstälda
erinringar, handlingarna i ärendet blifvit till komitén öfverlernnade
för afgifvande af det förnyade yttrande och förslag, hvartill
komitén kunde finna de gjorda erinringarne föranleda, hade komitén
med af bolagsstyrelsens yttrande och åtskilliga andra bilagor åtföljdt
utlåtande den 27 december nästlidna år öfverlemnat nytt förslag till
öfverenskommelse mellan kronan och bolaget.
Komiténs nu framlagda förslag, hvilket i aftryck bifogats statsrådsprotokollet,
innehölle hufvudsakligen följande bestämmelser, nemligen:
att under förutsättning af vederbörande domstols medgifvande —
som kontrahenterne gemensamt skulle söka utverka (§ 1) —för tillgodogörande
af ifrågavarande vattenkraft skulle utföras två särskilda anläggningar
vid Trollhättan å vestra stranden af Göta eif, en för bolaget i
väsentlig öfverensstämmelse med någotdera af två alternativa, af ingeniören
J. Gust. Richert uppgjorda förslag, n:is IV och V, som funnes å
bilagd a ritningar upptagna, och en för kronan i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med ett af Richert i afgifvet utlåtande den 15 november 1901
närmare utveckladt förslag, hvardera beräknad för hela den disponibla
vattentillgången, men endast omkring halfva fallhöjden; att bolagets
anläggning, som skulle tillgodogöra den öfre fallhöjden, och som vore
afsedd för högst 250 kubikmeter vatten i sekunden, skulle omfatta en
reglerings- och intagsdamm ofvanför fallen mellan vestra elfstranden och
Malgön, en genom berget å vestra elfstranden sprängd tunnel från
vattenintaget till stranden i närheten af Kung Oscars bro och en kraftstation,
förlagd alternativt vid tunnelns nedre (alternativ IV) eller öfre
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
17
(alternativ V) del; att återigen kronans anläggning, som skulle tillgodogöra
den nedre fallhöjden, afsedd att åstadkommas medelst en dambyggnad
tvärs öfver Flottbergsströmmen, hvilken dambyggnad skulle
tjena äfven till kanaldam, förutsatte såsom anordningar nämnda daning11
ad äfvensom en afloppstunnel till den nedre vattenytan och en
kraftstation, förlagd omedelbart ofvanför kanaldammen; att bolaget
skulle bygga, bekosta och vidmakthålla sin anläggning allt under den
kontroll och med den påföljd för underlåtenhet att ställa sig gifna föreskrifter
till efterrättelse, som af Kongl. Maj:t närmare bestämdes, hvarjemte
bolaget skulle ensamt vidkännas kostnaderna för alla af bolagets
anläggning betingade och af laga synedom faststälda anordningar till
tryggande af andra vattenverksegares rätt, äfvensom betala alla i följd
af anläggningen till tredje man utgående ersättningar (§ 2); att kronan
å sin sida skulle bekosta sin anläggning, som hon egde utföra, när hon
så för godt funne; att emellertid bolaget skulle till kronan för uppförande
af dambyggnad och kraftstation med mera, utan ersättning och
med full eganderätt samt — med undantag för en viss uppgifven
servitutsinteckning — gravationsfritt genast öfverlåta den å bilagd
planritning angifna mark, sträckande sig 400 meter nedanför och
300 meter ofvanför den projekterade kanaldammens midtlinie samt
med eu största bredd af omkring 200 meter (§ 3); att bolaget forbonde
sig att utan ersättning tåla den uppdämning, som å bolagets
mark kunde uppstå i följd af kronans vattenkraft anläggning (§ 4); att
bolaget jemväl vore förbundet att med andra vattenverksegare, hvilkas
rätt af kronans anläggning till äfventyrs berördes, uppgöra om och
bekosta godtgörelse för minskning i den dem tillkommande vattenkraft,
så att hinder deraf icke måtte för kronans vattenverksanläggning
möta (§ 5); att, i den män sådant kunde ske utan hinder eller
fara för egna anläggningar, kontrahenterna medgåfve hvarandra rätt
till afgiftsfritt Iramförande af elektriska ledningar samt till anläggande
eller användande af nödiga transportvägar, hvar å den andres intill
Trollhättefallen gränsande områden (§ 6); att bolaget tillförsäkrades
rätt att för all framtid tillgodogöra sig den vattenmängd, som, på
grund af blifvande laga synedom, finge vid hvarje tid genom dess
tunnel framföras, dock endast för motordrift (§ 7); att, derest Trollhätte
kanal framdeles komme att om- eller nybyggas, bolaget vore förpligtadt
att tåla den minskning i vattentillgång, som för kanalens förseende
med vatten befunnes vara behöflig (§ 9); att bolaget skulle till kronan
betala en årlig afgift af 5 kronor för effektiv hästkraft på turbinaxel
Bill. till Riksd. Prot. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 63 Häft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
(§ 10); att denna afgift skulle utgå med oförändradt belopp under 50
år, men, derest endera kontrahenten inom viss tid före utgången af
nämnda period så påyrkade, för en följande period af 50 år bestämmas
af gode män, och så vidare för hvarje 50-årsperiod (§ 11); att bolaget
ålåge att inom 5 år från slutlig synedom hafva fullbordat sin anläggning
i enlighet med faststäld plan och beträffande kraftstationen i viss
utsträckning, vid påföljd för underlåtenhet häraf, att kronan egde mot
lösen, som skulle bestämmas af gode män, med full eganderätt öfvertaga
all för anläggningen behöflig mark jemte hvad af arbetet då
kunde vara fullbordadt (§ 12); att bolaget egde, under förbehåll af
Kongl. Majrts samtycke, å annan person öfverlåta kontraktet, dock att
om kronan, då tillstånd till öfverlåtelse söktes, hellre ville lösa sig
till hela anläggningen, hon dertill skulle ega rätt, dervid lösesummau
skulle bestämmas af gode män (§ 13); att samma lösningsrätt ock kunde
göras gällande, derest bolaget försummade att inom viss tid efter förfallodagen
betala den årliga afgälden eller eljest bröte mot kontraktets
väsentliga föreskrifter (§ 13); att kronans mot bolaget väckta talan om
bättre rätt till mark och vatten vid egendomen önan skulle nedläggas
och rättegångskostnaderna qvittas samt bolaget berättigas att fortfarande
och tills vidare innehafva det af bolaget vid Onan disponerade
område, äfvensom att der använda så mycket vatten, som med derstädes
befintliga damanordningar naturligen kunde intagas och nu beräknades
motsvara en effekt af 3,000 turbinhästkrafter, men att, derest kronan
framdeles skulle för kanaltrafiken eller annat ändamål genom dambyggnad
vid Flottbergsströmmen eller annan nedanför Önan belägen plats
önska åstadkomma sådan höjning i vattenståndet, att fallhöjden vid
önan till men för turbinanläggningarna derstädes minskades, eller för
dylikt ändamål önska disponera större eller mindre del af Onans nuvarande
område, bolaget skulle, 2 år efter det kronan derå framstält
anspråk, till henne afstå hela egendomen Önan med derå befintliga
byggnader, mot det att bolaget för vattenkraften erhölle vederlaggenom
befrielse från afgifts erläggande för 3,000 hästkrafter vid bolagets
kraftstation vid vestra stranden af Trollhättan, och för byggnaderna,
af hvilka endast de skulle afses, som funnes den dag, då kronan framstälde
sitt anspråk, erhölle lösen efter gode mäns värdering (§ 14).
I sitt nu afgifna yttrande hade komitén andragit, bland annat:
Hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande uttalat till förmån för vattenkraftanordningarnas
förläggande å östra elfstranden hade icke rubbat
den af komitén i dess förra utlåtande framhållna uppfattning. Om icke
något afseende behöfde fästas vid kanaltrafikens intressen, kunde det
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
19
väl vara lämpligare att förlägga vattenkraftanordningarna på den östra
elfstrandén, der nivåförhållandena medgåfve vattnets framledande i en
öppen kanal och der bergets beskaffenhet vore bättre än på den motsatta
stranden. Då emellertid minst två, och ända till fyra kanalleder
med tillhörande slussar kunde erfordras, och då det ännu icke vore
afgjordt, huru och hvarest dessa borde anordnas, kunde det anses såsom
högst olämpligt att sönderstycka strandområdet genom storartade
och dyrbara vattenbyggnader, hvilka sedermera med säkerhet
kunde antagas komma att försvåra eller rent af omöjliggöra en rationel
lösning af den för landet ännu mera vigtiga kanalfrågan. Då för öfrigt
det af trafikchefen ingeniören Magnell uppgjorda, af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande åberopade kanalförslag, såsom medförande omstörtning
i många nu rådande förhållanden, blefve mycket svårt att
bringa till utförande, och dessutom sannolikt skulle ställa sig dyrare
än det af majoren Laurell uppgjorda, och då den besparing, som skulle
kunna vinnas genom tunnelns ersättande med en öppen kanal, endast
representerade en ganska ringa del af anläggningens totalkostnad,
hölle komitén obetingadt före, med hänsyn särskild! till kanalfrågans
framtida lösning, att den östra stranden borde reserveras för kanaltrafiken,
den vestra för vattenkraftanläggningar. Med hänsyn till utgången
af ofvan om förmälda rättegångar skulle numera endast det
med alternativ A. i komiténs förra utlåtande betecknade förslag kunna
komma att tillämpas samt det med alternativ B. betecknade vara att
anse såsom förfallet. I anledning af de anmärkningar, som framställs
mot förslaget i hvad det afsåge tillgodogörande af vattenkraften
i Trollhättefallen medelst för kronan och bolaget gemensamt vattenintag
och gemensam tunnelbyggnad, hade komitén tagit i förnyadt
öfvervägande frågan om lämpligaste sättet att lösa de svårigheter,
som uppstode deraf, att ena parten endast egde vatten och andra parten
endast strand. Under förutsättning, att det genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
försorg utarbetade förslaget till ombyggnad af Trollhätte
kanal med deraf föranledd dambyggnad öfver Flottbergsströmmen
icke komme till utförande, vidhölle komitén, att förslaget om
vattenkraftens tillgodogörande medelst en enda stor vattenkraftanläggning
fortfarande vore ur teknisk och nationalekonomisk synpunkt
den lämpligaste anordningen. Men enär bolaget icke ansåge sig kunna
medgifva kronan eganderätt till de i detta förslag afsedda gemensamma
vattenbyggnaderna, samt de anmärkningar, som af de hörda myndigheterna
framställa deremot, att kronan endast bekomme nyttjanderätt
till desamma, icke syntes kunna undanrödjas, med mindre än att kronan
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
och bolaget erhölle hvardera sin vattenkraftanläggning, hade komitén
ansett sig skyldig afgifva förslag till frågans lösning jemväl i sist ängdun
rigtning.
Utöfver komiténs förut framstälda förslag att tillgodogöra ifrågavarande
vattenkraft med eu tunnel och hela den disponibla vattenmängden,
uttagen vid två nära hvarandra liggande stationer, skulle
densamma äfven kanna tillgodogöras genom två särskilda anläggningar,
antingen sålunda, att genom två ungefär jemnlöpande tunnlar uttoges
hela fallhöjden med delad vattenmängd (major Laurells förslag) eller
ock så, att den öfre anläggningen skulle tillgodogöra hela den disponibla
vattenmängden, men blott omkring halfva fallhöjden, och den nedre
den återstående fallhöjden och hela den disponibla vattenmängden (vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen förslag).
Hvad anginge major Laurells förslag till vattenkraftens tillgodogörande
meddelst gemensamma dambyggnader samt två (eller flera)
bredvid hvarandra löpande tunnlar, sträckande sig från vattenintaget
till särskilda kraftstationer vid fallens fot, kunde deremot anmärkas,
att två tunnlar alltid blefve dyrare än eu, äfven om den utsprängda
bergmassan blefve densamma, samt att tryckförlusten ökades i afsevärd
grad, hvarjemte det åsyftade ömsesidiga oberoendet icke vunnes, så
länge båda (eller alla) anläggningarna i allt fall blefve beroende af en
gemensam regleringsdam. Skulle dessutom den föreslagna kanaldammen
nödvändiggöra kraftstationernas förflyttning några hundra
meter längre ned, med motsvarande förlängning af tunnlarne, så ökades
derigenom såväl tryckförlusten som kostnaden så betydligt, att fördelen
af fallens koncentrering blefve skäligen obetydlig. Äfven kunde man
hysa åtskilliga betänkligheter mot detta förslag med hänsyn till berggrundens
dåliga beskaffenhet, såsom närmare framginge af en genom
komiténs ledamot, geologen vid Sveriges geologiska undersökning F.
Svenonius, på komiténs uppdrag verkstäld okulär geologisk undersökning,
för hvilken redogörelse lemnades i särskild, utlåtandet bifogad
berättelse.
Under sådana förhållanden hade komitén med anslutning till
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag kommit till den uppfattning,
att problemet bäst och enklast kunde lösas genom fallhöjdens
delning på två särskilda vattenkraftanläggningar, den ena för kronan,
den andra för bolaget, till utförande af hvilka anläggningar ingeniören
J. G-ust. Richert på uppdrag af komitén utarbetat handlingarna bifogade
förslag, upptagande för bolagets anläggning två alternativ (alternativ
TV och V) allt efter som bolagets kraftstation skulle förläggas nedanför
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
21
eller ofvanför det öfre fallet. För bolagets anläggning uppskattades
den effektiva fallhöjden enligt alternativ IV till 13,7 meter och enligt
alternativ V till 13,5 meter och beräknades, under antagande, att 250
kubikmeter i sekunden framleddes genom tunneln, den häraf alstrade
naturkraften motsvara respektive 30,300 och 31,000 elektriska hästkrafter.
För kronans anläggning med en beräknad effektiv fallhöjd af
15,1 meter och med en disponibel vattentillgång af 250 kubikmeter i
sekunden blefve effekten 34,400 elektriska hästkrafter. Kostnaderna för
anläggningarna, fullt utbyggda, hade beräknats, för bolagets enligt alternativ
IV till 5,000,000 kronor och enligt alternativ V till 4,600,000
kronor, samt för kronans till 4,000,000 kronor, i hvilket sistnämnda
belopp dock icke medtagits kostnaden för kanaldammens uppförande.
På grundvalen af ofvan angifna anordningar för tillgodogörande af
vattenkraften vid Trollhättan hade komitén sedermera efter förhandlingar
med delegerade af bolagets styrelse uppgjort det nu framlagda förslaget
till kontrakt mellan kronan och bolaget. Den allmänna förutsättning,
på hvilken detta kontrakt vore bygdt, vore den, att hvardera kontrahenten
skulle sättas i tillfälle att utföra sin vattenkraftanläggning, hvarvid
kronan till bolaget för all framtid öfverlemnade nyttjanderälten till
för dess anläggning erforderligt vatten och bolaget till kronan afstode
för dennas vattenkraftanläggning nödig mark samt i öfrigt undanröjde
de hinder för anläggningens utförande, som förefunnes på grund af vare
sig bolagets eller andra vattenverksegares rätt. Enligt komiténs uppfattning
borde bolaget för den rätt till kronans vatten, som bolaget skulle
bekomma, med hänsyn till de olika värdeförhållandena särskild! godtgöra
kronan utöfver de rättigheter, som bolaget skulle till kronan afstå.
Vid bestämmandet af den i sådant afseende föreslagna årliga afgäld
hade komitén tagit hänsyn dels till omfattningen af de fördelar, som
kronan erhölle genom möjligheten att utföra sin anläggning, dels ock
dertill att kronan vid Trollhättan endast egde vattnet, men icke stranden,
till följd hvaraf komitén ansett sig kunna stanna vid ett lägre belopp
än beträffande de vattenfall, hvaröfver komitén i sådant afseende dittills
haft tillfälle uttala sig. Hvad anginge egendomen Onan, hade
komiténs derutinnan förut afgifna förslag icke afsett att innebära mera,
än att bolaget tillförsäkrades den vattenkraft, som tillgodogjordes å vid
anläggningarna nu installerade turbiner och dynamomaskiner, motsvarande
enligt nu bifogadt intyg cirka 3,000 hästkrafter å turbinerna. Till förtydligande
häraf hade komitén emellertid föreslagit, att ifrågavarande
bestämmelse måtte erhålla den lydelse, § 14 i det nu framlagda kontraktsförslaget
utvisade. För ett bättre tillgodoseende af kanalintresset, äfven
-
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
som för möjliggörandet af den föreslagna uppdämningen vid Flottbergsströmmen,
hade komitén nu hemstält om skyldighet för bolaget
att inom viss tid efter af kronan gjord anmälan afstå hela egendomen
Onan till kronan utan annan ersättning än för derå vid tiden för anspråkets
framställande befintliga byggnader samt befrielse från afgifts
erläggande för 3,000 hästkrafter å turbinaxel vid bolagets kraftstation
å vestra stranden. Då kronan, vare sig den villo använda vattenkraften
för industriel! ändamål eller önskade att ny- eller ombygga kanalleden
förbi Trollhättan, i en icke allt för långt aflägsen framtid kunde behöfva
taga ifrågavarande egendom eller del deraf i besittning'', eller å
dess vattenrätt förorsaka intrång, ansåge komitén redan häruti ligga
tillräcklig grund för kronan att ingå den föreslagna förlikningen, äfven
om denna icke, såsom här vore fallet, utgjorde ett led i den följd af
överenskommelser, som förevarande kontraktsförslag innebure, dervid
ock finge framhållas, att den förbindelse, som bolaget enligt kontraktsförslagets
§ 5 skulle åtaga sig att med vattenvcrksegare, hvilkas rätt
af kronans anläggning till äfventyra berördes, uppgöra om och bekosta
godtgörelse för minskning i dem tillkommande vattenkraft, så att hinder
deraf icke för kronans vattenverksanläggning mötte, gjorde förlikningen
beträffande egendomen Önan på nu föreslagna vilkor synnerligen
önskvärd.
Vid afgifvandet af detta komiténs yttrande hade bland dess ledamöter
i vissa afseenden skiljaktiga åsigter varit rådande, i det geologen
Svenonius och kaptenen Hj. Bichert sammanstämmande ansett, att
komitén bort föreslå Kongl. Maj:t att såsom ett ytterligare vilkor för
uppgörelsen med kraftaktiebolaget fordra sådan ändring i bolagets
bolagsordning, att icke aktiemajoriteten inom bolaget skulle kunna ligga
utom riket. En sådan bestämmelse syntes vara af vigt, då det enligt
reservanternas åsigt vore mycket sannolikt, att i en närmare eller fjermare
framtid en icke ringa del af sydvestra Sveriges industri och måhända
äfven samfärdsmedel skulle blifva i ganska väsentlig mån beroende
af nu tillämnade kraftanläggning. Skulle man framdeles finna,
att ett sådant försigtighetsmått icke erfordrades till skydd för landets
egna industriella och öfriga intressen, vore det gifvetvis lätt att i
detta hänseende lossa på arrendevilkoren. Geologen Svenonius ansåge
derjemte, att kronan vid detta tillfälle borde förbehålla någon särskild
förmån för de kommuner, inom Indika den storartade kraftkällan funnes,
så att dessa kommuner blefve i någon mån skyddade från allt för hårdt
uppskörtande i fråga om någon del af deras blifvande kraftbehof, samt
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
23
ansåge derför, att komitén bort föreslå ett så lydande tillägg till kontraktsbes
tämmelserna:
»§ 15. Trollhättans och Gustaf Adolfs kommuner må ega att, efter
i lämplig tid skedd anmälan och sedan minst 11,000 hästkrafter blifvit
installerade, af bolaget arrendera ett kraftbelopp intill eu femtondedel
(Vib) af den installerade kraften mot ett arrendepris, som i görligaste
mån beräknas efter verkliga produktionskostnaden.»
Uti det af bolagsstyrelsen öfver förslaget afgifna yttrande hade
styrelsen förklarat bolaget icke kunna förbinda sig att betala den af
komitén föreslagna årliga afgift af fem kronor per effektiv hästkraft,
utan påyrkat dess nedsättande till fyra kronor, men i öfrigt funnit
kontraktsförslagets vilkor och bestämmelser antagliga, dock med erinran,
beträffande § 9, att den här föreslagna bestämmelsen — i fråga om
bolagets skyldighet att fåla minskning i vattentillgången i händelse
af kanalens framtida om- eller nybyggnad — antoges endast afse
sådan minskning i vattentillgången, som för kanalens förseende med
vatten för kanaltrafiken befunnes vara behöflig, och, i afseende å § 13,
att den här inrymda föreskrift — angående kronans lösningsrätt till
bolagets anläggning vid fråga om kontraktets öfverlåtande — icke finge
anses innebära, att den blotta omständigheten, att bolaget sökte tillstånd
till öfverlåtelse af kontraktet, skulle för kronan medföra lösningsrätt
till bolagets anläggning, utan att bolaget kunde förbehålla sig att,
derest samtycke till öfverlåtelsen icke erhölles, fortfarande sjelf få behålla
anläggningen.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade uti den 9 sistlidne januari
afgifvet utlåtande anfört, bland annat, följande: Den i styrelsens förra
utlåtande uttalade åsigt, att östra stranden vid Trollhättan i stort
sedt borde reserveras för farleden, hvilken åsigt grundats på utredningar
vid styrelsens egna rekognosceringar och majoren Laurells fullständiga
undersökningar, hade så mycket mindre rubbats af hvad Kongl. Maj ds
befallningshafvandes sakkunnige, ingeniören Magnell anfört, som ett
vattenverk vid Hojums varp, på sätt han antydt, antagligen skulle
synnerligen försvåra sjötrafik med tunga fartyg till och från den sluss, som
för nämnda plats upptagits i såväl bemälde sakkunniges utkast som
majoren Laurells af styrelsen gillade förslag till ny farled vid Trollhättan.
De af komitén nu föreslagna anordningar slöte sig i tekniskt hänseende
så nära som möjligt till hvad styrelsen i sitt förra utlåtande angifvit
såsom önskligt, hvarigenom således skulle vinnas hvad styrelsen då ansett
och fortfarande ansåge böra sättas främst, nemligen beredande af möjlighet
för kronan att oberoende af annan förfoga öfver sin vattenrätt och dess
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
genom Veners ifrågasatta reglering motsedda tillökning, för hvilket
ändamål vid öfre fallet skulle kunna användas Gullön och Toppöarne,
eventuel Önan — derest ej kronan genom inlösen blifvit egare af den för
bolaget afsedda anläggningen — och vid nedre fallet det för kronan
bestämda området lemnade erforderligt utrymme. Beträffande det för
farleden, ombyggd efter det nu uppgjorda kanalförslaget, erforderliga
området af Önan, ginge komiténs nu förevarande förslag väl ej så långt,
som styrelsen i sitt förra utlåtande ansett önskligt, men förslaget härutinnan
syntes dock antagligt. Det kunde emellertid förutsättas, att
kronan kunde hafva inlöst bolagets vattenverk, innan å Onan beliöfde,
göras något som helst intrång, och i sådant fall saknades tillämpningför
den enligt § 14 i kontraktsförslaget föreskrifna nedsättning i bolagets
afgifter för vattenrättens nyttjande, hvadan en för sådant fall formulerad
bestämmelse borde till förebyggande af framtida osäkerhet i kontraktet
införas. I enahanda syfte borde det i § 12 af förslaget förekommande
stadgande, att kronan, för den händelse bolaget ej inom viss tid hade
fullbordat sin anläggning i der föreskrifven omfattning, egde mot lösen
öfvertaga »all för anläggningen behöflig mark» i afseende å detta uttryck
förtydligas derhän, att området angåfves med hänvisning till bilagd
karta och till den storlek, att detsamma med omkring 200 meters bredd
skulle börja omkring 150 meter ofvanför den i forshufvudet tillämnade
dammen samt derifrån sträcka sig längs elfven omkring 200 meter
nedanför Kung Oscars bro. För full tydlighets skull borde till slutet
af § 7 momentet 1 — deri bolaget tillförsäkrades nyttjanderätt till allt
det vatten, som Ange genom dess tunnel framledas — läggas orden:
»dock högst 250 kubikmeter vatten i sekunden». Under förutsättning,
att bolagets åtaganden och skyldigheter enligt §§ 4, 5, 7, 9, 12, 13
och 14 i kontraktsförslaget kunde bibehålla sin effektivitet, äfven om
bolagets rätt till större eller mindre delar öfverginge till annan, syntes
de med frågan sammanhängande allmänna intressen vara i förslaget
nöjaktigt tillgodosedda. Om det i hufvudsak vore likgiltigt, huru snart
Trollhättans vattenkraft kunde komma att tillgodogöras, samt om största
vigten läge på att bereda kronan möjligast billiga pris å landområde
vid Trollhättan, sådant måhända kunde genom krontraktsförslagets förkastande
frampressas. Enligt styrelsens mening vore emellertid tryggandet
af vattenkraftens snara ändamålsenliga tillgodogörande eu nationalekonomisk
vinst, för kronan af vida högre betydelse än en jemkning i
priset på derför erforderligt jordområde. Då komiténs senaste förslag i
hufvudsak syntes på lämpligt sätt mot hvarandra''afväga ömsesidiga
fördelar och eftergifter samt i tekniskt hänseende syntes vara fullt
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
25
tillfredsställande, hade detsamma från styrelsens sida ej föranledt andra
erinringar än de ofvan angifna.
Jemväl kammarkollegium hade den 6 nästlidne februari ånyo i
ärendet sig utlåtit och dervid anfört, att kollegium, då af hvad i
ärendet numera förekommit syntes framgå, att utväg för ett mera
skyndsamt tillgodogörande af vattenkraften i Trollhätte strömmar icke
kunde annorledes än genom eu öfverenskommelse mellan kronan och
bolaget beredas, icke kunde annat än gilla komiténs förevarande förslag
i dess allmänna syfte; att beträffande förslagets hufvudgrunder,
kollegium funnit sina vid det förra förslaget framstälda erinringar
om behörigt iakttagande af kanalintressets fordringar och om angelägenheten
deraf, att kronan med hänsyn till anstalterna för dess
vattenkraftuttagning stäldes oberoende af bolaget, vara i det nya förslaget
till fullo beaktade; att kollegium sålunda jemväl ur dessa synpunkter
funne detta förslag förtjent att vinna afseende; att kollegium
visserligen, i betraktande af ännu rådande ovisshet om vidden och
värdet af de lagliga rättigheter i land och vatten vid Onan, som af
kronan skulle kunna göras gällande, fortfarande, likasom vid det förra
förslaget härom uttalats, skulle ansett önskligt, att bestämmelser om
förlikning af tvisten angående denna egendom kunnat ur den ifrågastälda
uppgörelsen uteslutas, men att, med afseende å hvad komité»
nu andragit och då det nu framlagda förslaget i denna del väsentligen
bättre än det förut framkomna syntes tillgodose kronans fördel, kollegium
funne komiténs förevarande förslag jemväl härutinnan kunna vara
antagligt; samt att kollegium i öfrigt för sin del icke funnit anledningtill
anmärkning mot förslaget i vidare mån, än att, beträffande detaljbestämmelserna
i kontraktet, kollegium dels funne de af bolagsstyrelsen
vid §§ 9 och 13 gjorda påminnelser vara befogade, dels jemväl anslöte
sig till hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i afseende! å §§ 7, 12
och 14 anmärkt, och dels slutligen — vid det förhållande, att stadgandena
i §§ 4 och 14, med hvarandra sammanstälda, syntes lemna rum
för ovisshet, huruvida bolaget skulle vara pligtigt att utan ersättningtåla
jemväl sådan uppdämning, som genom utförande af kronans vattenkraftanläggning
uppkomme till men för bolagets turbinanläggningar å
Onan, men sådant väl syntes böra vara meningen — hemstälde huruvida
ej kontraktet härutinnan borde förtydligas.
Slutligen hade kraftaktiebolaget, till Kong!. Maj:t inkommit med
eu skrift, deruti bolaget, ehuru vidhållande att ett pris af fem kronor
för hästkraft vore mera än som kronan rättvisligen borde af bolaget
Bih. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 63 Höft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
begära med fästadt afseende dels vid värdet af vattenfall i allmänhet,
dels vid de särskilda omständigheter, hvarunder vattenkraften i Trollhätte
strömmar åt kronan vindicerats och dels vid omöjligheten för
kronan att utan eganderätt till strand vare sig sjelf utnyttja eller till
annan än strandegare upplåta rätten till vattnet, nu likväl erbjudit sig
att undanrödja den sista skiljaktigheten mellan komitén och bolaget
genom att gå in på att betala en årlig afgäld af fem kronor för hästkraft,
dock under följande vilkor, nemligen, att frågan erhölle sin slutliga
lösning så tidigt, att bolaget redan under innevarande år kunde
hinna erhålla laga syn enligt förslagskontraktets § 1, och att kontraktets
bestämmelser i öfrigt icke utan bolagets särskilda medgifvande i
sak ändrades.
Då departementschefen nu ginge att tillstyrka Kongl. Maj:t att
för första gången för Riksdagen framlägga förslag angående tillgodogörandet
af staten tillhörig vattenkraft, funne han sig icke kunna underlåta
att framhålla denna frågas i flera hänseenden stora betydelse.
Det vore nemligen ieke nog med att statskassan, genom att de
ansenliga kapitaltillgångar, som läge uti statens obegagnade vattenfall,
gjordes fruktbärande, kunde beredas en ganska afsevärd inkomst. Äfven
ur nationalekonomisk och politisk synpunkt vore det af framstående
vigt, att de i statens ego varande vattenfallen blefve tillgodogjorda.
För främjandet af ett lands ekonomiska utveckling kunde väl öfver
hufvud intet vara mera angeläget, än att de naturliga hjelpmedel, hvilka
stode till förfogande, komme till behörig användning, och man behöfde
endast tänka påj å ena sidan, det framstående rum bland sådana hjelpmedel,
vattenkraften i de svenska elfvarne intoge och, å andra sidan,
huru stor del af denna kraft ännu framrunne obrukad, för att inse,
att ett missförhållande här förefunnes, som måste rättas. Nödvändigheten
af att kraftiga åtgärder i detta sylte med snaraste vidtoges, framträdde
med hvarje år allt starkare. Det storartade uppsving, landets
industri och kommunikationsväsende under senaste årtiondena haft att
uppvisa, hade, med hänsyn till den rådande bristen inom landet på
lämpligt bränslemateriel för alstrande af den för nämnda grenar af
ekonomisk verksamhet erforderliga drifkraft, nödvändiggjort en alltjemt
ökad import af stenkol och derigenom jemväl klargjort, i huru
hög grad vi för närvarande vore för fyllandet af vårt bränslebehof beroende
af utlandet. Olägenheterna och, i händelse af krig, faran såväl
i ekonomiskt hänseende som ur försvarssynpunkt af ett sådant beroende
hade icke heller lemnats obeaktade, utan både uppmärksamheten allt
lifligare rigtats på angelägenheten af ett bättre tillvaratagande af de
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
27
inom landet befintliga källor för åstadkommande af drifkraft, som våra
torfmossar och vattenfall erbjöde. Att staten under sådana förhållanden
borde på allt sätt söka medverka till en lycklig lösning af såväl
förfrågan som vattenfrågan vore uppenbart och hade, hvad den förra
anginge, jemväl af statsmakterna till fullo erkänts genom statsmedels
anvisande för åtgärder i syfte att främja lösningen af frågan angående
lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar befintliga
bränsletillgång. Statens ingripande till förmån för vattenfrågan vore
för visso af icke mindre vigt och borde vara så mycket lättare att utverka,
som statens uppgift i detta hänseende inskränkte sig till att
staten borde ställa den staten tillhöriga vattenkraft, som icke för dess
egna ändamål funnes behöflig, till den enskilda företagsamhetens förfogande
emot godtgörelse och staten alltså, på samma gång den gagnade
det allmänna, beredde sig sjelf en ekonomisk fördel. För att
båda dessa ändamål skulle kunna på bästa sätt samtidigt främjas vore
emellertid angeläget, att den godtgörelse, staten för sådan kraft betingade
sig, och de vilkor i öfrigt, staten härvid uppstälde, afmättes så,
att staten å ena sidan icke oskäligt betungade de företag, som ville
begagna kraften, men å andra sidan icke heller gjorde sådana eftergifter,
att en skadlig konkurrens mellan afnämare af staten tillhörig
kraft och industriidkare, hvilka vore hänvisade till i enskild eg o varande
vattenfall, derigenom främjades.
Huru vigtigt det vore att staten snarast möjligt praktiskt ådagalade
sin benägenhet att uti förevarande afseende fylla sin uppgift och
lemnade industrien det stöd, som måste ligga uti vissheten om att statens
medverkan för vattenfrågans lösning kunde påräknas, behöfde
knappast särskildt påpekas.
Med hänsyn till nu angifna allmänna synpunkter och i betraktande
deraf att, såsom allmänt kändt vore, Trollhättefallen representerade en
af de mest betydande och dertill bäst belägna vattenkraftkällor inom
landet, vore det påtagligt att, enligt departementschefens uppfattning,
staten hade stort intresse af att dessa vattenfall så snart ske kunde
blefve tillgodogjorda.
Huru detta lämpligast skulle ske, vore naturligen icke lätt att
afgöra. I hvarje fall, då fråga vore om så betydande krafttillgångar,
som de nu ifrågavarande, måste ett sådant afgörande blifva förenadt
med vissa svårigheter, och i afseende å vattenkraften vid Trollhättan
vore dessa svårigheter af lätt insedda skäl ovanligt stora. Man hade
nemligen här att taga hänsyn icke allenast dertill, att vattnet och
stränderna tillhörde olika egare, utan äfven till den för samfärdseln
28
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
ytterst vigtiga Trollhätte kanalleds intressen. Vidare och då man vid
planläggandet af anordningar för tillgodogörandet af vattenkraft borde
tillse, att dessa vidtoges på sådant sätt, att de medgåfve ett så fullständigt
utnyttjande som möjligt af hela den kraft, hvilken kunde
blifva för ändamålet tillgänglig, samt hvad Trollhättefallen anginge eu
eventuel reglering i framtiden af vattenståndet i Venern kunde antagas
komma att medföra en väsentlig ökning af den för kraftanläggningar
nu disponibla vattenmängden, måste vid den föreliggande frågans
bedömande äfven härvid fästas behörigt afseende.
En af de första frågor, som, då man ginge att mot hvarandra
väga de olika möjligheterna att explodera ett vattenfall, framstälde
sig, vore såsom komitén jemväl framhållit, den, huruvida kraften lämpligast
borde uttagas vid en stor eller flera smärre stationer. De allmängiltiga
skäl, hvilka af komitén anförts för en enda anläggning,
syntes särdeles öfvertygande och af samma skäl måste naturligen, om
det af andra orsaker funnes behöfligt att fördela kraften på flera anläggningar,
ett mindre antal vara att föredraga framför ett större.
Departementschefen öfvergår härefter till granskningen af de särskilda
förslag till nu förevarande frågas lösning, för hvilka han här
ofvan redogjort. Bland dessa förslag kunde det af majoren Gagner
och yrkesinspektören Uhr under ledning af landshöfdingen Lothigius
år 1894 uppgjorda numera lemnas helt och hållet ur räkningen, då
detta förslag, utom det att detsammas utförande af sakkunniga ansetts
förenadt med stora svårigheter och oberäkneliga kostnader, blifvit uppgjordt
under helt andra förutsättningar i afseende å omfånget af kronans
vattenrätt, än man nu hade att räkna med, och derför åsyftade
endast ett partielt tillgodogörande af hela vattenkraften. Att emellertid
på något annat sätt, än berörda förslag antydde, kraften skulle kunna
med begagnande endast af de kronan tillhöriga Öar i elfven lättare och
fullständigare uttagas, hade icke ens antydts och kunde för visso anses
ogörligt.
Derest det åsyftade målet skulle kunna nöjaktigt uppnås, vore
man derför med nödvändighet hänvisad till elfstränderna.
Med hänsyn till den förut påpekade önskvärdheten af att kraften
icke splittrades på flera anläggningar än som vore oundgängligen nödigt,
ansåge departementschefen helt naturligt att åtminstone hufvudmassan
af det för kraftanläggningar tillgängliga vattnet borde vid endera
stranden uttagas.
Valet mellan den östra och den vestra stranden erbjöde icke
synnerliga svårigheter. Lika gifvet som den östra varit att föredraga,
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
29
om hänsyn ej behöft tagas till kanalintresset, lika gifvet måste under
nu rådande förhållanden den vestra lemnas företräde. Redan eu blick
på kartan syntes vara tillräcklig för att ådagalägga, att stora olägenheter
såväl för kanalleden som för blifvande kraftstationer och industriella
anläggningar skulle kunna förväntas komma att i framtiden uppstå, om
det begränsade och vid en utvidgning af kanalen, sådan den redan
påtänkts, till stor del behöfliga utrymmet å östra stranden nu toges i
anspråk för kraftuttagning i större skala, och vid besök, som departementschefen,
i syfte att bilda sig en säkrare uppfattning i ämnet, på
platsen aflagt, hade han blifvit ytterligare stärkt uti denna sin åsigt.
I likhet med såväl komitén som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och
efter samråd med chefen för civildepartementet kunde han derför icke
heller annat än bestämdt tillstyrka, att östra stranden i stort sedt reserverades
för kanalens behof. Att en eller annan mindre kraftstation
kunde dit förläggas utan att intrång derigenom behöfde göras å kanalledens
intressen funne han väl antagligt, men ansåge i allt fall icke
tillrådligt att ens sådana anläggningar der göras, innan kanalfrågan
blifvit definitivt löst.
Liksom flertalet sakkunnige vore han alltså af den åsigt, att frågan
fullt ändamålsenligt kunde lösas endast genom att hufvudkraften uttages
på vestra stranden. Härför erfordrades emellertid ovilkorligen en uppgörelse
mellan staten såsom egare af vattnet och Trollhättans elektriska
kraftaktiebolag såsom egare af stranden. 1 En dylik uppgörelse kunde
tänkas ske onder flera olika former, nemligen antingen så, att staten
förvärfvade eganderätten till stranden, eller så, att staten till bolaget afyttrade
vattenrätten eller slutligen, på sätt vattenfallskomitén föreslagit,
så, att öfverenskommelse rörande vattenkraftens uttagande mellan staten
och bolaget träffades.
Hvad det första af dessa alternativ beträffade, vore att märka,
att något erbjudande från bolagets sida att till staten försälja stranden
icke gjorts, och att då, enligt af bolaget sjelft lemnad, uti handlingarna
i ärendet förekommande uppgift, bolaget vid inköpet af stranden, med
hvilken då antagits följa vattenrätt, uppskattat densamma till 2,230,000
kronor, minsta sannolikhet icke förefunnes för att bolaget, så länge
det såge någon som helst utsigt att kunna genom åtkommande af dispositionsrätt
till vatten göra det sålunda nedlagda kapitalet fruktbärande,
skulle godvilligt underkasta sig den betydande förlust en försäljningensamt
af den så dyrköpta stranden ovilkorligen måste medföra. Visserligen
vore det, såsom Kongl. Maj:ts befallningshafvande antydt, ganska
antagligt att, om staten nu stälde sig helt och hållet afvisande mot
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
bolaget, detta förr eller senare komme uti sådan ställning, att det
funne sig nödgadt till staten afyttra stranden, men, äfven om, såsom
Kong!. Maj:ts befallningshafvande syntes anse, det för staten vore
skäligen likgiltigt, när vattenkraften i Trollhättefallen blefve tillgodogjord,
skulle departementschefen för visso icke ansett sig kunna tillstyrka
ett dylikt tillvägagående från statens sida, med mindre det visat
sig alldeles omöjligt att på skäliga vilkor med bolaget träffa öfverenskommelse.
Det andra alternativet, eller att staten skulle till bolaget försälja
sin vattenrätt, ansåge departementschefen under inga förhållanden kunna
komma i fråga.
Aterstode alltså det tredje, nemligen en öfverenskommelse mellan
staten och bolaget rörande vattenkraftens tillgodogörande. Att för ett
aftal i sådant syfte några oöfverstigliga svårigheter icke kunde möta
vore sjelfkärt, då båda parterna måste vara lika intresserade af frågans
snara lösning. De underhandlingar, hvilka af vattenfallskomitén å
kronans vägnar, förts med bolaget, hade äfven resulterat uti de två
särskilda, på väsentligt olika principer grundade, men hvar för sig
mycket beaktansvärda kontraktsförslag, för hvilkas innehåll här ofvan
redogjorts.
Af dessa båda förslag ansåge departementschefen emellertid i likhet
med såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som kammarkollegium
det senast framkomna från statens sida sedt vara att obetingadt föredraga
framför det uppgjorda. Visserligen innebure det senaste förslaget
en delning af vattenkraften på två anläggningar i stället för endast en
enligt det första förslaget, men för eu sådan delning funnes i detta fall
synnerligen goda skäl.
För att, i händelse en för staten och bolaget gemensam anläggning
i anslutning till komiténs första förslag komme till utförande,
staten skulle erhålla fullt nöjaktig trygghet för framtiden, borde nemligen
åt staten beredas eganderätt till all den uti anläggningen ingående
eller af densamma berörda mark; och då det nu visat sig för bolaget
omöjligt att afstå från sin eganderätt i detta hänseende — hvilket för
öfrigt, då bolagets utsigter att kunna anskaffa för anläggningen erford
erliga medel naturligen skulle derigenom väsentligt minskas, syntes lätt
förklarligt — samt genom fallens uppdelande i enlighet med komiténs
senare förslag på två, af hvarandra helt och hållet oberoende anläggningar,
af h vilka staten skulle komma att eg a den ena och bolaget den
andra, de båda kontr ahenternas inbördes ställning skulle blifva på ett
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
31
fullt betryggande sätt ordnad, syntes departementschefen häruti ligga
ett mäktigt talande skäl för att detta förslag i princip antoges.
Emot frågans lösning på detta sätt hade emellertid invändningar
från sakkunnigt håll icke saknats. Uti en till departementschefen afgifven
promemoria i ämnet hade nemligen majoren Laurell erinrat
hufvudsakligen, dels att den föreslagna delningen af fallhöjden vore
tekniskt och ekonomiskt ofördelaktig, emedan turbiner och generatorer
derigenom skulle erhålla mindre omloppshastighet och följaktligen större
dimensioner, dels att den mellan de båda kraftstationerna bildade bassängen
vore allt för liten för att kunna på ett tillfredsställande sätt
utjemna vattenförbrukningens variationer, hvithet åter skulle medföra
för turbindriften ofördelaktiga tryckförändringar, dels ock att efter uppgörelsen
vid fallets öfre del ingen annan plats skulle finnas reserverad
för användning af den utöfver 250 kubikmeter tillgängliga vattenmängden
än holmarne i strömmen och den mellan strömmen och den
blifvande segelleden liggande strandremsan, hvilka platser vore för
sådana anläggningar jemförelsevis otjenliga; och hade Laurell till förekommande
af dessa olägenheter föreslagit utförande af två skilda tunnlar
och kraftstationer, hvardera tillgodogörande hela fallhöjden, hvarjemte
möjlighet borde beredas att för tillgodogörande af den tillökning i
vattenmängd, som kunde förväntas uppkomma genom Venerns reglering,
anlägga ytterligare en tunnel med tillhörande kraftstation. Samtliga
dessa kraftstationer skulle förläggas vid den nedre lugnvattenytan,
omkring 1,600 meter från tunnelinloppen.
Af denna Laurells promemoria hade departementschefen ansett
sig böra lemna förslagsställaren, ingeniören Richert tillfälle att taga
del; och hade jemväl Richert ingifvit en promemoria i ämnet, deruti
han till bemötande af Laurells invändningar hufvudsakligen anfört: att
Laurell utginge från den förutsättning att en ökning i fallhöjden ovilkorligen
skulle medföra en minskning af kostnaden för kraftstationen,
för hästkraft räknadt; att detta dock vore rigtigt endast under
förutsättning, att fallhöjden icke vore tillräcklig för att turbinen
skulle få den omloppshastighet, som med afseende å generatorns
storlek vore den lämpligaste; att enligt det första af Richert upprättade
förslaget med gemensam tunnel för kronan och bolaget samt två nedanför
fallen belägna kraftstationer hvarfantalet på grund af den högre
fallhöjden blefve endast 8 procent högre än enligt det senare förslaget;
att denna skilnad vore alldeles betydelselös; att i hvarje fall två
ungefär lika stora och lika dyra kraftstationer måste utföras; att med
tillämpning af Laurells förslag tunnlarnes sammanlagda längd deremot
32
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
blefve fyra gånger större än enligt Richerts senaste förslag; att för
öfrigt allt tal om den ena eller andra principens ekonomiska företräde
komme till korta inför det faktum att kostnadsberäkningar, hvilande på
samma konstruktiva förutsättningar, visade att sistnämnda förslag gåfve
en lägre kostnad för hästkraft än Richerts första förslag med gemensam
tunnel och följaktligen måste föredragas äfven framför Laurells förslag,
som förutsatte dubbla tunnlar; att de tryckvariationer, som kunde uppstå
i följd af vattenytans höjning och sänkning i den mellan kraftstationerna
bildade bassängen, medförde mindre olägenheter än de plötsligt
inträdande förändringarna af tryckförlusten i en lång tunnel, samt
att äfven dessa sistnämnda blefve af försvinnande betydelse i jemförelse
med de oundvikliga variationerna i generatorernas strömförbrukning,
hvilka i och för sig nödvändiggjorde anbringandet af automatiska
turbinregulatorer. På grund af hvad sålunda anförts hade
Richert ock bestridt rigtigheten af Laurells anmärkningar och förordat
vattenkraftsanläggningarnas utförande enligt Richerts senaste förslag,
hvilket under de förhållanden, som inträdt genom den i kanalledens
intresse föreslagna dambyggnaden vid Flottbergsströmmen, syntes innebära
problemets naturligaste och billigaste lösning.
Med allt erkännande af betydelsen för eu allsidig pröfning af den
föreliggande frågan af det deruti utaf majoren Lamell nu gjorda inlägg
kunde departementschefen dock icke undgå att af de skäl, Indika af
ingeniören Richert anförts till stöd för de utaf honom i ämnet uttalade
åsigter och efter att till yttermera visso hafva rådfört mig med vattenfallskomiténs
ordförande, landshöfdingen A. G. Svedelius, såsom i ämnet
sakkunnig, finna sig fullt öfvertygad om, att genom fallhöjdens delning
på två anläggningar icke några sådana tekniska eller ekonomiska olägenheter
vore att befara, som borde gifva anledning till frångående af
denna i fiffigt lämpliga form för frågans lösning. Särskildt ansåge
departementschefen sig icke böra underlåta att fästa uppmärksamheten
vid, att den här ofvan omförmälda utredning af bergets å vestra stranden
beskaffenhet, som af geologen Svenonius på uppdrag af vattenfallskomitén
gjorts, gåfve grundad anledning att icke utan tvingande skäl
planlägga vattenkraftsuttagningen så att flera bredvid hvarandra liggande
tunnlar blefve nödvändiga. Att bygga en tunnel fullt betryggande vore
med nutidens tekniska hjelpmedel icke förenadt med någon svårighet,
och om samtliga tunnlarne blefve byggda samtidigt, skulle detta säkerligen
också kunna gå för sig utan att man behöfde befara någon
olägenhet af bergets mindre goda beskaffenhet. Annorlunda stälde
sig likväl förhållandet, då, såsom här vore fallet, bolaget omedelbart
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
33
skulle utföra sin tunnel, och den eller de, som för uttagande af statens
vattenkraft erfordrades, skulle byggas först framdeles, antagligen sedan
bolagets redan blifvit färdig och kommit till användning. Genom de
sprängningar i berget, som då för statens räkning blefve nödvändiga,
kunde nemligen bolagets tunnel lätt komma att skadas, om bergets
beskaffenhet vore sådan Svenonius antagit, och för en dylik risk borde
man naturligen icke utsätta sig så snart det kunde undvikas.
Af hvad departementschefen nu anfört framginge, att han ansåge,
det senast af komitén framlagda förslaget vara antagligt såväl ur den
synpunkt, att stranden och vattnet hade olika egare, som i rent tekniskt
hänseende.
Att genom detsamma kanalledens intresse på bästa sätt tillgodosåges
syntes honom tydligt framgå af hvad härutinnan uti de i ärendet
af de sakkunniga myndigheterna afgifna utlåtanden anförts.
Aterstode att, innan han inginge uti närmare granskning af de
ekonomiska hufvudgrunder för reglerandet af förhållandet mellan staten
och bolaget, på hvilka förslaget hvilade, tillse, huruvida planen för anläggningarna
vore sådan, att den medgåfve uttagandet af hela den
vattenmängd, som för kraftanläggningar nu funnes till förfogande, och
icke lade hinder i vägen för ett framtida tillgodogörande af den ytterligare
vattenmängd, som för samma ändamål framdeles kunde blifva
tillgänglig.
För bedömande af denna fråga vore i främsta rummet nödvändigt
att så noga som möjligt känna storleken af de vattenkvantiteter, med
hvilka man ur hvardera synpunkten borde räkna.
Härvid vore emellertid att märka att rörande den vattentillgång,
som vid Trollhättan nu och i framtiden kunde påräknas och för hvars
användning man således nu borde tillse att utrymme kunde beredas, i
viss mån från hvarandra afvikande åsigter gjort sig gällande.
För öfverskådlighetens skull redogjorde departementschefen här
i ett sammanhang för de uti ifrågavarande hänseende under ärendets
utredning gjorda särskilda uttalanden.
Ingeniören Richert hade sålunda vid uppgörandet af sitt första
förslag grundat detta på följande, uti en till styrelsen för Trollhättans
elektriska kraftaktiebolag stäld skrift förekommande uträkning.
»Trollhättefallens nuvarande minimivattentillgång beräknas
af öfverste Eriksson (1861) till ........
,, ingeniör O. Appelberg (1886) till
major Laurell (1898) till...............
340 m:i sekunden
190
300
11
Bill. till Rilcsd. Prat. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 63 Raft.
n
ii
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
Då ingen af dessa beräkningar är grundad på mätningar vid lägsta
kända vattenstånd utan endast på mer eller mindre osäkra antaganden,
torde försigtigheten bjuda att icke utgå Irån en högre siffra än 250
kubikmeter i sekunden
Häraf förbrukar kanalbolaget cirka ............................................. 15 m3
och anser sig hafva rättighet att för kraftbehof uttaga ytterligare 15 m:!
Ingeniör Stridsbergs verk torde efter nu projekterade utvidgningar
komma att förbruka................................................................................ 25 in
om
genom tunneln uttagas i komitéförslaget beräknade 125 m3
så återstår för »kungsådran», som väl här har uteslutande
estetisk betydelse.......................................................... 70 m3
Summa 250 nr*
Emellertid får ej förbises, att frågan om anläggande af en ny
kanalled snart nog torde blifva föremål för väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
behandling, hvarvid en afsevärdt större vattenförbrukning än
den nuvarande måste reserveras för slussningen.
För den närmaste framtiden torde vara tillräckligt att dertill anslå
50 m3 i sekunden; detta förutsätter emellertid att den nuvarande kanalen
med dess vattenverk inlösas och slopas, hvadan den effektiva ökningen
endast blir 20 m3 sek. och den för vattenfallen återstående
kvantiteten 50 m3 sek.
Äfven om den undantagsvis förekommande lågvattenmängden
skulle understiga beräknade 250 in3 sek. torde således under nuvarande
förhållanden kunna uttagas beräknade 125 kubikmeter i sekunden.
Genom Venerns reglering, som sannolikt inom en föga aflägsen
framtid kommer att utföras, kan Trollhättefallens minimivattenmängd
ökas till minst 400 kubikmeter i sekunden.
Deraf böra dock för framdeles erforderliga utvidgningar af kanaltrafiken
reserveras.................................................................................. 100 nr
För ingeniör Stridsbergs verk erfordras fortfarande 25 m3
För vattenfallen minst............................................................. 25 in3
återstå för tunneln högst............................................................ 250 m ,
alltså dubbelt så mycket som under nuvarande förhållanden.»
Dessa beräkningar både upptagits och åberopats af komitén uti
dess första utlåtande.
Majoren Laurell hade uti sitt till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
afgifna, här ofvan omförmälda yttrande i fragan erinrat, att den
af Richert och komitén för kanalen afsedda vattenqvantitet af 50 kubikmeter
vore alltför ringa och med tanke pa kanalens framtida utvidgning
borde ökas till 100”kubikmeter. Det oaktadt hade emellertid Laurell
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
35
såsom sin åsigt uttalat, att för såväl kungsådra som segelled skulle
återstå tillräckligt vatten äfven om, såsom då föreslagits, 125 kubikmeter
afledes till kraftstationer och öfriga nu befintliga vattenverk Hage
fortfarande tillgodogöra sig nu förbrukade qvantiteter.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade uti sitt utlåtande af den
7 februari 1900 förmält sig anse, att vattentillgången för kraftanläggningen
kunde antagas komma att endast i synnerligen kortvariga undantagsfall
understiga 250 kubikmeter i sekunden; och''].hade styrelsen
grundat denna sin åsigt på beräkningar verkstälda med ledning af
dagliga vattenståndsobservationer under trettioårsperioden 1868—1897.
Trafikchefen, ingeniören Magnell hade uti sitt till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande afgifna yttrande beräknat lågvattenqvantiteten till
340 kubikmeter.
Uti det senast af ingeniören Richert, afgifna förslaget hade denne
på grund af ytterligare verkstälda beräkningar ansett, att den för kraftanläggningar
disponibla vattentillgången ej borde beräknas högre än
till 150 kubikmeter före och till 250 kubikmeter efter Ahnerns reglering.
Slutligen hade majoren Lamell uti sin förenämnda till departementschefen
afgifna promemoria uti förevarande ämne yttrat följande:
»Under tiden från 1819 till 1899, under hvilken tid vattenståndet
i Venern varit observeradt, och under hvilken tid på grund häraf den
vid Trollhättan framrinnande vattenmängden blifvit beräknad, har denna
uppgått till:
345—360 kbm. i sek. under 5 månader, 16 dagar
eller af hela perioden.......................................................... 0,6 %
360—400 kbm. i sek. under 2 år, 9 månader, 14 dagar
eller af hela perioden .......................................................... 3,4 %
400—450 kbm. i sek. under 5 år, 11 månader, 7 dagar
eller af hela perioden ........................................................ 7.3 %
450—550 kbm. i sek. under 18 år, 11 månader 17 dagar
eller af hela perioden ........................................................... 23,5 %
550 kbm. i sek. eller mera under 52 år, 10 månader, 6 dagar
eller af hela perioden.......................................................... 65,2 %
Summa 100,0%.
Under förutsättning att den under arbete varande regleringsplanen
för reglering af afloppet från Venern blifver genomförd, är en sannolikhetsberäkning
uppgjord rörande den blifvande afloppsmängden från
sjön Venern, och har till grund för denna beräkning gjorts det antagande,
opaginerad Kontrollera mot PDF
86
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
att under en kommande period af 81 år nederbördsmängden inom flodområdet
och på grund deraf tilloppsmängden till sjön blifva öfverensstämmande
med hvad de varit under perioden 1819 till och med 1899.
Denna beräkning lemnar det resultat att afloppsmängden skulle
komma att uppgå till:
350 kbm. under 2 år, 5 månader
eller af hela perioden........................................................... 3 %
400 kbm. under 8 år, 2 månader, 5 dagar
eller af hela perioden ....................................................... 10,2 %
550 kbm. eller deröfver under 70 år, 4 månader, 25 dagar
eller af hela perioden ........................................................ 86,8 %
Summa 100, o %.
Af dessa uppgifter rörande den framrinnande vattenmängden framgår,
att redan under nuvarande förhållanden afrinner icke mindre än
450 kbm. i sekunden under 88,7 procent af tiden eller under så långtid,
att vattnet med fördel kan användas för vinnande af drifkraft.
Vidare visar samma uppgift, att om vattenafloppet från Venern
regleras, bör en vattenmängd af 550 kubikmeter i sekunden framrinna
under 86,8 procent af tiden, hvadan under sådana förhållanden denna
vattenmängd är att tillgå så lång tid, att den är fullt användbar för
vinnande af drifkraft.»
Under framhållande derjemte, att om så stora vattenmassor kunde
användas för vinnande af drifkraft, den alstrade kraften med säkerhet
kom me att finna användning under dagen i vida större omfattning än
under natten, att vidare förbrukningen under hela söndagsdygnet komme
att betydligt minskas både dag och natt, samt att efter en ordnad
reglering af afloppet tappningen kunde ordnas efter behofvet och så,
att den besparing, som uppkomme under nätterna och söndagarne, kunde
fördelas på öfriga tider och dagar, hade Laurell slutligen uttalat den
åsigt, att om förhållandena vid Trollhättan skulle ordnas så, att vattentillgången
i sin helhet skulle kunna nyttigt användas, utrymme der
borde beredas för tillgodogörande af 700 å 750 kubikmeter vatten i
sekunden.
Af hvad sålunda förekommit syntes framgå att redan under nuvarande
förhållanden med sannolikhet kunde för kraftanläggningar å
vestra stranden påräknas en temligen konstant vattentillgång af 250
kubikmeter i sekunden och att, om en reglering af vattenståndet i
Venern komme till stånd, ett väsentligt tillskott till den förut tillgängliga
vattenmängden vore att emotse. Någon anledning att plan
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
37
lägga de första, nu ifrågavarande anläggningarna för vare sig större
eller mindre vattenqvantitet än förslaget blifvit eller 250 kubikmeter,
syntes emellertid icke förefinnas och hade icke heller af någon bland
de i ämnet hörda sakkunnige satts i fråga. Äfven i detta hänseende
funne departementschefen derför ock nu omhandlade förslag tillfredsställande.
Hvad vidare anginge möjligheterna att, om detta förslag vunne
godkännande, uttaga den ytterligare kraft, som kunde blifva disponibel,
behöfde man endast fästa afseende vid den öfre hälften af fallhöjden,
då något hinder, vare sig ur teknisk synpunkt eller på grund af aftalet
med bolaget, icke kunde förefinnas för kronan att vid det strandområde,
som bolaget skulle till kronan med eganderätt upplåta, tillgodogöra sig
hela den framrinnande vattenmängden och den nedre halfva fallhöjden.
För utnyttjande af det vatten inom öfre hälften af fallhöjden, som icke
af bolaget toges i anspråk, hade man att tillgå östra stranden och öarna.
Ehuru, efter hvad departementschefen från derå sakkunnige inhemtat,
all sannolikhet förefunnes för att det för detta ändamål erforderliga
utrymme skulle kunna å nämnda platser beredas, syntes likväl, på det
alla utvägar måtte stå öppna, önskvärdt om kronan kunde blifva tillförsäkrad
rätt att, derest kronan funne det med sin fördel mera förenligt,
uttaga kraften å vestra stranden. Detta förutsatte visserligen
anläggning af en tunnel, möjligen flera, ungefär jemnlöpande med
bolagets, en anordning, som departementschefen af förut anförda skäl
icke för uttagandet af nu disponibla vattenqvantiteten ansåge tillrådlig,
men då dels erfarenheten ju kunde komma att ådagalägga det farhågorna
rörande bergets beskaffenhet varit öfverdrifna och dels tekniken kunde
komma att utvecklas så, att en ny tunnel kunde byggas utan att någon
olägenhet för bolagets deraf behöfde befaras, syntes klokheten bjuda
att, om ett för all framtid bindande aftal med bolaget nu inginges,
deruti inrymdes förbehåll om rätt för kronan att utan hinder från
bolagets sida draga tunnlar under den bolaget nu tillhöriga mark å
vestra stranden samt att till säkerhet härför erhålla servitutsinteckning
uti de bolaget tillhöriga fastigheter å samma strand. Under förutsättning
af bolagets medgifvande härtill ansåge departementschefen den af komitén
senast framlagda plan till Trollhättefallens tillgodogörande innebära en
ur alla de olika synpunkter, till hvilka man i detta fall hade att taga
hänsyn, särdeles tillfredsställande lösning af frågan.
Beträffande de bestämmelser i öfrigt, som uti komiténs senaste
kontraktsförslag innehölles, inskränkte departementschefen sig till att
beröra endast hufvudgrunderna för aftalet. Såsom af den lemnade redo
-
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
görelsen för de öfver förslaget afgifna yttranden framginge, hade åtskilliga
detaljändringar blifvit ifrågasatta. Äfven i andra hänseenden
än de sålunda anmärkta syntes dessutom kontraktet tarfva förtydliganden
och fullständiganden och enligt hvad departementschefen inhemtat hade
heller icke varit komiténs tanke att framlägga ett fullständigt förslag
till kontrakt, utan endast att sammanföra de hufvudsakliga punkter,
på hvilka aftalet enligt komiténs åsigt borde grundas. Icke heller
syntes det nödigt eller ens lämpligt att för Riksdagen framlägges ett
utarbetadt kontraktsförslag, utan borde Riksdagens medgifvande endast
inhemtas till ingående af aftal med bolaget i enlighet med vissa hufvudgrunder
och under de vilkor i öfrigt Kongl. Maj:t kunde finna godt
bestämma.
Hvad anginge de hufvudgrunder, som härvid borde fastslås, funne
departementschen sig för sin del kunna i allo biträda de af komitén
föreslagna, för hvilka han här ofvan närmare redogjort, med tillägg
allenast af hvad han nyss föreslagit i afseende å förbehåll om rätt för
kronan att å vestra stranden framdraga tunnlar.
Bolagets och kronans fördelar af aftalet och de eftergifter som
med hänsyn dertill skulle å hvardera sidan göras syntes hafva blifvit
af komitén rigtigt bedömda och parternas inbördes ekonomiska förhållande
vara uti förslaget ordnadt på ett icke allenast för bolaget,
utan jemväl för kronan fördelaktigt sätt.
De två punkter, som i detta hänseende vore svårast att bedöma,
vore huruvida den föreslagna afgiften vore lämpligt afmätt samt huruvida
en förlikning af rättegången om Onan borde ingå i aftalet. Hvad
den första frågan anginge, måste man ihågkomma att de fördelar,
bolaget beredde staten, vore sådana, att, om de än icke borde medföra
afgiftsfrihet för bolaget till det vatten, bolaget skulle ega uttaga, de
likväl med nödvändighet betingade en väsentlig nedsättning af afgiften
under det pris, staten af annan afnämare på platsen kunde och borde
betinga sig. Att märka vore dervid jemväl, att bolaget, såsom redan
nämnts, så dyrt förvärfvat strandegarerätten, att dess kostnader för
kraftens uttagande, för hästkraft räknadt, derigenom måste blifva rätt
afsevärdt förhöjda. Emot det föreslagna priset af fem kronor funne
departementschefen sig under dessa förhållanden icke kunna göra någon
anmärkning.
Att nedlägga rättegången om Onan vore visserligen icke fullt
tilltalande, men de skäl, hvilka af komitén härför anförts, och den
omständigheten, att denna bestämmelse utgjorde ett för bolaget så
vigtigt led i öfverenskommelsen, att kronan särskilt med hänsyn der
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
39
till kunnat uppställa det för kronan synnerligen fördelaktiga vilkoret
om skyldighet för bolaget att med andra verksegare, hvilkas rätt af
kronans anläggning till äfventyra berördes, uppgöra om och bekosta
godtgörelse för minskning i den dem tillkommande vattenkraft, gjorde
att departementschefen, då i allt fall bolaget å Onan faktiskt egde
rätt till''både vatten och utmål samt frågan endast gälde huru mycket,
och då förlikningen, sådan den af komitén nu föreslagits, derför icke
kunde anses vara af någon afsevärcl betydelse uti den i öfrigt så stora
och vigtiga intressen omfattande öfverenskommelse!!, funne kontraktsförslaget
jemväl härutinnan böra godkännas.
Slutligen ansåge departementschefen sig böra påpeka att, då han
bland de hufvud grunder, hvilka han föreslagit skola blifva för aftalet
gällande, icke upptagit de af reservanterna i komitén föreslagna tilläggsbestämmelser,
han härtill föranledts, ingalunda deraf att han
funnit hvad de anfört sakna betydelse, utan deraf att han funnit det
icke behöfligt att uti ett fall sådant som det nu förevarande uppställa
vilkor af den beskaffenhet, reservanterna ifrågasatt.
Såsom departementschefen omnämnt, tillgodogjordes nu en liten
del af vattenkraften i Trollhättefallen för driften af det ingeniören
Ernst Stridsberg tillhöriga å vestra Malgön belägna Gullöfors bruk, och
vore den angående omfånget af den honom tillkommande rätt till såväl
vatten som land vid vederbörande häradsrätt anhängig]’orda rättegång
ännu oafgjord.
Uti en till Kongl. Maj:t stäld skrift af den 8 december 1898
hade emellertid bemälde Stridsberg, under erinran, att — sedan han,
som genom köp förvärfvat sig eganderätt till vestra delen af Malgön
invid Göta elfs östra strand i Trollhättan, hvilken fastighet förut
benämnts Vikströmska sågarne n:is 3, 4 och 5 och hvarå numera
Gullöfors bruk vore uppfördt, jemte den fastigheten tillhörande vattenrätt,
vid af honom påkallad och den 16 februari 1895 af Flundre,
Väne och Bjerke häradsrätt hållen syn yrkat att, utöfver den för bruksdriften
å östra sidan af egendomen redan använda vattenmängd af
8,9 kubikmeter i sekunden, få af elfvens vatten tillgodogöra sig ytterligare
9 kubikmeter i sekunden, men detta yrkande rönt bestridande
af dels Nya Trollhätte kanalbolag, dels ock Kongl. Maj:ts och kronans
ombud, som förmenat, att allt vatten i Trollhätte strömmar tillhörde
kronan med undantag för den egendom, som kronan skatteförsålt till
enskilde, samt att Stridsberg icke skulle hafva rätt till annat vatten i
dessa strömmar än det qvantum, som åtginge till försågning af visst
antal sågblock vid af honom skatteköpta sågar — rättegång i saken
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
emellan Stridsberg, å ena, samt kronan och kanalbolaget, å andra sidan,
pågått och ännu vore anhängig vid ofvanbemälde häradsrätt, der
Stridsberg fullföljt sitt anspråk på uttagning i elfven af utöfver förenämnda,
honom redan tillhörande vattenkraft, ytterligare 9 kubikmeter
vatten i sekunden på grund af strandegarerätt, vidare anfört att under
loppet af denna rättegång kanalbolaget ändrat sitt påstående så till
vida, att bolaget, hvad detsamma anginge, medgifvit Stridsberg att
under vissa vilkor få använda, förutom ofvannämnda 8,9 kubikmeter,
ytterligare 3,6 kubikmeter vatten i sekunden, hvilka vilkor Stridsbergför
sin del antagit; att det för Stridsberg vore af största vigt att till
den alltjemt ökade bruksdriften vid Gullöfors erhålla större vattenkraft
i elfven än den hittills använda, men att han, åtminstone intill dess
nämnda rättegång hunne genom laga kraftvunnen dom afslutas, hvartill
säkerligen ännu många år åtginge, icke kunde komma i åtnjutande
af berörda förmån, så framt ej särskild uppgörelse mellan honom och
kronan kunde träffas; och hade Stridsberg, på grund häraf och under
framliållande af den förlust såväl han som det allmänna skulle lida
derigenom att ifrågakomma vattenkraft, så länge tvist om bättre rätt
dertill påginge, ej finge tillgodogöras, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes,
så vidt kronans1 rätt anginge och oberoende af rättegången mellan
honom och kronan, tillåta honom att under femtio år emot en årlig
afgäld af 170 kronor per kubikmeter i sekunden vid fallhöjd af 8
meter, hvilken afgäld komme att utgå endast för det fall, att Kongl.
Maj:t och kronan uti förenämnda tvist tillerkändes bättre rätt till
vattnet, få för sin bruksdrift vid Gullöfors bruk från elfvens östra sida
uttaga och använda af vattnet i Göta eif 3,6 kubikmeter i sekunden
utöfver den vattenmängd af 8,9 kubikmeter i sekunden, som han redan
egde derstädes disponera.
Till följd af remiss hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
Elfsborgs län den 6 mars 1899 öfver denna ansökning sig utlåtit och
dervid öfverlemnat ett af trafikchefen ingeniören Magnell, som af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordnats att på stället anställa
undersökning till utredning angående arrendeafgiften, som, derest ansökningen
bifölles, borde af sökanden erläggas, tiden för betalningen
deraf samt sättet, huru kontroll skulle kunna verksamt utöfvas i fråga
om vattenmängden, som förbrukades, i ärendet afgifvet utlåtande,
deruti Magnell, jemte framhållande, att något skäl icke syntes föreligga
å statens sida att neka sökanden att arrendera den ifrågasatta vatten^
(jvautiteten, beträffande vilkoren för upplåtelsen anfört, att emot den
föreslagna arrendetiden af femtio år icke syntes böra göras någon
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
41
invändning; att den af sökanden erbjudna arrendeafgiften, som motsvarade
2,12 kronor om året för hvarje hästkraft från turbinaxel vore
alltför låg och enligt af Magnell verkstälda beräkningar, för Indika i
utlåtandet närmare redogjorts, syntes kunna höjas till 9,50 kronor för
hästkraft från turbinaxel; att kontrollen borde utöfvas på det"sätt, att
samtliga insatta turbiners maximieffekt vid medelvatten uppmättes af
dertill utsedde sakkunnige personer, hvarefter och sedan dervid äfven
afgjorts, huru många hästkrafter af denna maximieffekt, som åstadkommes
med det vatten, Stridsberg förut vore berättigad inleda i sina
verk, Stridsberg hade att för det Överskjutande antalet hästkrafter
betala ett årligt arrende af 9,5 0 kronor för hästkraft; samt att arrendeafgiften
borde erläggas årligen med rätt för sökanden att, om han
kunde visa bättre rätt till det ifrågavarande vattnet eller del deraf,
återbekomma hela arrendeafgiften eller motsvarande del deraf jemte
ränta.
För egen del hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkt
bifall till ansökningen under de af Magnell föreslagna vilkor.
Kammarkollegium, som härefter den 16 mars 1899 afgifvit utlåtande
i ärendet, hemstälde att Kongl. Maj:t täcktes i proposition
föreslå Riksdagen att medgifva, att, såvidt kronans rätt anginge, sökanden
— efter det genom domstols laga kraftegande beslut blifvit
afgjordt, att och på hvilka vilkor ifrågakomna myckenhet, 3,c kubikmeter
i sekunden, af Göta elfs vatten vid Malgön finge af sökanden,
under förutsättning att vanlig strandegarerätt honom tillkomme, utöfver
honom tilläfventyrs redan tillhörande vattenrätt derstädes, intagas och
nyttjas, derom sökanden skulle ega att, oberoende af den mellan honom
och kronan uppkomna tvist om bättre rätt till vattnet, påkalla synerätts
pröfning — finge under de närmare vilkor och förbehåll, som Kong!.
Maj:t täcktes bestämma, och hvilka, derest icke berörda eganderättstvist
skulle utfalla till sökandens förmån, då det genom nu ifrågastälda
medgifvandet uppkomna rättsförhållande mellan kronan och sökanden
skulle anses hafva upphört, skulle gälla för en tid af femtio år från
det slutlig dom i synemålet fallit, för samma tid och till nu afsedda
ändamål disponera ifrågavarande vattenkraft.
Jemväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hade sedermera inkommit
med utlåtande af den 8 april 1899 och deruti anfört hufvudsakligen:
Fn
aftappning från östra grenen af 3,6 kubikmeter i sekunden
utöfver den förut der framgående vattenmängden skulle icke medföra
Bill. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 63 Höft. 6
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
olägenhet för trafiken å nuvarande kanalled, men komme kanalen att
ombyggas enligt uppgjordt utkast, borde så mycket som möjligt undvikas
annan afbördning i denna elfgren, än den för kanalen erforderliga.
Enligt hvad styrelsen genom vederbörande byråchef i styrelsen å platsen
in hem t åt, mötte ej heller för verksegaren tekniskt hinder att intaga den
ifrågavarande vattenmängden från Malgöns vestra sida, och det skulle
hufvudsakligast vara den med vattenintag från vestra elfgrenen stundom
förenade olägenheten af issörja, som föranledt begäran att få vattenintaget
från östra elfgrenen. Såvidt då kunde förutses, mötte deremot
ej vare sig i kronans eller allmänna intressen då eller framdeles hinder
mot tillgodogörande för verket i fråga af 3,6 kubikmeter i sekunden
från vestra elfgrenen.
I Stridsbergs verk voro enligt hvad styrelsen på förenämnda sätt
inhemta! redan insatta turbiner, hvilka uppgåfves konsumera den vattenqvantitet,
till hvilken sökanden skulle ega obestridd rätt. För den
y tterligare vattenqvantite t, hvarom nu vore fråga, skulle insättas ny
turbin å särskild plats. Derest denna konstruerades för 3,6 kubikmeters
vattenförbrukning i sekunden och efter turbinens insättning vattenförbrukningen
under medelvattenstånd af sakkunnige uppmättes, syntes
det vara tillräckligt sörjdt för aftappningens begränsning till visst mot
ansökningen svarande belopp. Yäl kunde det vara sant, att förbrukningen
vid högvatten kunde varda något större och vid lågvatten något
mindre, äfvensom att vid afprofningen förbrukningen kunde visa sig
något afvika från den beräknade. Den vid sistnämnda tillfälle uppmätta
syntes dock i alla händelser böra såväl tolereras, förutsatt dock
att den ej nämnvärdt af veke från 3,6 kubikmeter i sekunden, som ock
läggas till grund för beräkning af eventuel afgäld.
Då fallhöjden vid ifrågavarande verk vore 8 meter, motsvarande eu
kubikmeter vatten i sekunden, enligt vanligaste beräkningsgrunder, 80
effektiva hästkrafter. Vid verket i fråga mötte ej nämnvärda svårigheter
för vattenkraftens uttagande och då det jemförelsevis obetydliga
kraftbeloppet i dess helhet omedelbart kunde förbrukas, ansåge styrelsen
att vattenpriset kunde sättas till 7,5 0 kronor för effektiv hästkraft eller
600 kronor för kubikmeter. Men då fråga vore om så lång tid som
50 år syntes icke blott med tiden förhöjning i afgälden böra ega rum,
utan äfven sökanden tillförbindas att, derest kronan så fordrade, efter
viss, på uppsägning beroende tid, utan ersättning afstå från den upplåtna
kraften, enär det icke syntes vara lämpligt, att kronan för eu. så
jemförelsevis obetydlig fördel, som här vore i fråga, åtoge sig förbindelser,
som framdeles kunde varda till hinder för vida större intressen. Men
43
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
för att den fördel, som sålunda skulle medgifvas, icke skulle varda alldeles
betydelselös, syntes dock uppsägning icke böra ega rum förr än
minst tio år efter upplåtelsen och uppsägningstiden bestämmas till 5 år,
så att aftalet komme att ega bestånd i minst 15 år.
Under förutsättning att vattenintaget egde rum från elfgrenen
vester om Malgön, att efter turbinernas insättning deras vattenförbrukning
vid medelvattenstånd kontrollerades af sakkunnige, att årsafgälden
bestämdes till 600 kronor för kubikmeter under de tio första åren och
derefter intill dess uppsägning skett höjdes med högst 2,5 procent årligen,
samt att sökanden tillförbundes att, efter 5 års förutgången uppsägning,
hvilken ej finge ega rum förr än minst 10 år förflutit efter
öfverenskommelsens afslutande, utan ersättning afstå från den vattenkraft,
som öfverenskommelsen afsåge, biträdde derför väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i öfrigt kammarkollegii hemställan.
Direktionen för Nya Trollhätte kanalbolag, som härpå lemnats tillfälle
att sig yttra, hade uti skrifvelse den 5 december 1899 tillkännagifvit,
att kanalbolaget för sin del icke hade något att erinra mot
bifall till ifrågavarande ansökning under förutsättning att de vilkor
blefve fullgjorda, dem kanalbolaget uti ofvan omförmälda rättegång
uppstält för sitt då lemnade medgifvande till den ifrågastälda vattenintagningen
och hvilka sökanden förklarat sig antaga. Do af kanalbolaget
sålunda åberopade vilkor vore dels att, för att ej strömhastigheten
i seglationskanalen vid Nordkap måtte ökas, sökanden skulle
upprensa östra Presteskedsöppningen, så att denna öppings tvärarea
för vattnets framsläppning ökades med minst 12 qvadratmeter, dels ock
att vid stigande vattenhöjd i elfven ej finge vid nya verket, utöfver
12,5 kubikmeter i sekunden, uttagas mera vatten, än som med oförändrade
inledningskanaler af den ökade presshöjden betingades.
I enlighet med af Stridsberg uti en till Kong!. Maj:t stäld skrift
framstäld begäran hade ärendet sedermera blifvit remitteradt till vattenfallskomitén,
som den 27 mars 1900 deruti sig utlåtit.
Komitén hade dervid till eu början erinrat, att k om i ten uti sitt
den 22 november 1899 afgifna utlåtande med förslag till öfverenskommelse
emellan kronan och Trollhättans elektriska kraftaktiebolag
beträffande gemensamt uttagande af vattenkraften i Göta eif vid Trollhättan,
med ledning af tillgängliga upplysningar beräknat den i Göta
eif framrinnande vattenmängden vid medelvattenstånd till 500 kubikmeter
i sekunden och vid lågvattenstånd till minst 250 kubikmeter i
sekunden. Den vid lågvattenstånd framrinnande vattenmängden skulle
enligt komiténs förslag sålunda fördelas, att den ifrågasatta vatten
-
44
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
kraftanläggningen å vestra elfsstranden borde tillkomma 125 kubikmeter,
under det att återstående 125 kubikmeter borde reserveras för
Trollhätte kanal, för redan befintliga industriella anläggningar vid
Trollhättan samt till fritt framförande i vattenfallen. Vid högre vattenstånd
skulle än större vattenmängd blifva tillgänglig för de industriella
anläggningarna vid Trollhättan och för fritt framrinnande i fallen.
Då nu — anförde komitén vidare — sökanden tillgodogjorde sig
allenast 8,9 kubikmeter vatten i sekunden, syntes, äfven under förutsättning
att den af komitén föreslagna vattenkraftanläggningen å vestra
elfstranden kommc till stånd, den beräknade totala vattenmängden i
Göta eif medgifva att äfven vid lågt vattenstånd och än mera vid högre
vattenstånd för Gullöfors bruk uttoges begärda ytterligare 3,6 kubikmeter
i sekunden.
Ej heller syntes, vare sig under nuvarande förhållanden eller
sedan omförmälda vattenkraftanläggning kommit till utförande, något
hinder möta att uttaga ifrågavarande 3,6 kubikmeter vatten i sekunden
af vare sig östra eller vestra elfgrenen. Men enär, på sätt väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen anfört, förslag vore uppgjordt till Trollhätte
kanals ombyggande, enligt hvilket påräknades en betydligt större vattenutströmning
genom östra elfgrenen, än hvad som nu förekomme, syntes
det vara tvifvelaktigt, huruvida med hänsyn till detta förslag nu
ifrågasatta vattenuttag borde medgifvas ega rum från östra elfgrenen.
Komitén hade sökt inhemta, livilka omständigheter varit för
sökanden bestämmande, då han påyrkat vattnets uttagande från östra
elfgrenen; och hade sökanden uti en till komitén stöld, dess utlåtande
bifogad skrift i sådant hänseende anfört hufvudsakligen, att med vattenintag
från vestra elfgrenen under vintern ofta vore förenad den olägenheten,
att vattnet förvandlades till isig, grötlilmande massa, som förorsakade
turbinernas afstannande, samt att vattenytan på Malgöns vestra
sida vore omkring 125 millimeter högre än på dess östra sida, men
hade sökanden tillika förklarat att han, oaktadt dessa olägenheter, derest
hans ursprungliga ansökning ej kunde bifallas, ansåge sig kunna åtnöjas
med att vattenintaget egde rum från vestra elfgrenen.
Då de af sökanden sålunda angifna olägenheter, som skulle vara
förenade med vattenintag från vestra elfgrenen, icke syntes komitén
vare af den betydelse, att det allmänna intresse, som vore förbundet
med den ifrågasatta ombj^ggnaden af kanalen, borde för den skull äfventyras
och då vidare, för den händelse att kronans och Trollhättans
elektriska kraftaktiebolags gemensamma damanläggning komme till
stånd, de af sökanden framhållna olägenheterna skulle i väsentlig män
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
45
förminskas, ansåge sig komitén, helst sökanden förklarat sig åtnöja»
med en sådan anordning, böra i likhet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förorda, att det begärda vattenintaget skulle ega rum från
vestra elfgrenen.
Beträffande den tidrymd af femtio år, som ifrågavarande arrendeaftal
enligt ansökningen skulle gälla, hade komitén intet att erinra. Att, på sätt
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen föreslagit, tillförbinda sökanden att
efter 5 års förutgången uppsägning, hvilken dock icke Unge eg a rum
förr än minst 10 år förflutit efter öfverenskommelsens afslutande, utan
ersättning afstå från den i öfverenskommelsen afsedda vattenkraften,
ansåge sig komitén icke kunna förorda. För sin del ville komitén
tvärtom betona, att ett arrendeaftal af ifrågavarande ärt, som i regel
måste föranleda dyrbara anläggningar för vattenkraftens tillgodogörande,
icke borde från kronans sida begränsas till kortare tid än femtio år.
Uti det allmännas intresse läge påtagligen icke allenast att statens
vattenfall i största möjliga utsträckning komme till nyttig användning,
utan äfven att desamma måtte tillföra statskassan den största möjliga
inkomst. Men intetdera af dessa önskemål syntes, enligt komiténs
åsigt, kunna ernås, om icke eu arrendator af vattenkraft tillförsäkrades
så långvarig och så tryggad nyttjanderätt, att de kostnader, som af
honom blefve nedlagda för den arrenderade vattenkraftens tillgodogörande,
kunde med åtnjutande af skälig företagsvinst, under aftalets
bestånd hinna blifva amorterade.
Icke heller kunde komitén biträda väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag beträffande arrendebeloppet, som skulle enligt samma
förslag successivt stegras. Väl syntes det af trafikchefen Magnell föreslagna
och af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Elfsborgs län förordade
årliga arrendepriset af 9,5 0 kronor för effektiv hästkraft icke
vara högt utan, med hänsyn till ifrågavarande kraftkällas läge samt
med ledning af andra för komitén kända aftal angående arrende af
vattenkraft, snarare lågt. Men då hänsyn härjemte toges dertill,
att sökanden inköpt och ordnat sina verk i god tro derom att vattenrätt
tillkomme desamma i långt större utsträckning, än kronan i den
med sökanden pågående rättegången ville göra gällande, samt att
sökanden, på sätt komitén hade för afsigt att föreslå, kunde blifva
nödgad att på egen bekostnad vidtaga sådana ändrade anordningar för
sitt vattenintag, som till äfventyrs påkallades till förekommande af
hinder eller ökad kostnad för kronan vid utförande af vattenkraftanläggningar
å Gullön och å vesira elfstranden, innebärande redan detta,
eventuelt, eu stegring af sökandens nu beräknade kostnader för vatten
-
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
intaget, ansåge komitén skälig anledning förefinnas att tillstyrka den
lägre, af Kongl. Maj ds befallningshafvande föreslagna arrendeafgiften,
helst i detta fall vore fråga om eu. jemförelsevis mindre vattenkvantitet,
hvilken kronan, då något vatten alltid måste tillföras Önan, ej heller
syntes kunna på annat sätt göra sig fruktbärande.
Deremot ansåge sig komitén böra förorda väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
förslag angående sättet för utöfvande af kontroll å vattenförbrukningen
samt hemstälde fördenskull, att beloppet af den af trafikchefen
Magnell föreslagna årliga afgälden beräknades icke efter effektiv
hästkraft utan efter den i aftalet afsedda för tillgodogörande beräknade
vattenmängden. Då således väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknat,
att en kubikmeter vatten i sekunden vid sökandens verk motsvarade
80 effektiva hästkrafter, skulle årliga arrendet, beräknadt af trafikchefen
Magnell till 9 kronor 50 öre för effektiv hästkraft, blifva för en
vattenmängd af eu kubikmeter i sekunden 700 kronor och för hela den
i ansökningen afsedda vattenmängden 2,736 kronor.
På sätt och på de grunder, som af väg- och vaftenbyggnadsstyrelsen
anförts, förordade komitén, att vattenförbrukningen finge, efter
turbinernas insättande, vid medelvattenstånd af sakkunnige beräknas.
Härutöfver ansåge sig komitén böra framhålla, såsom den förut
antydt, att vid ifrågavararande arrendeaftals upprättande vissa bestämmelser
syntes böra meddelas till betryggande af redan föreslagna anläggningar
för tillgodogörande af vatten från vestra elfgrenen. I detta
afseende erinrade komitén såväl om här ofvan omförmälda af särskilda
komiterade, nemligen majoren Gagner och yrkesinspektören Uhr, under
ledning af landshöfdingen Lothigius, den 7 maj 1894 afgifna förslag till
vattenkraftanläggning å Gullön, som ock det af komitén den 22 november
1899 afgifna förslag till en för kronan och Trollhättans elektriska
kraftaktiebolag gemensam anläggning för uttagande af vattenkraft å
vestra stranden åt Göta eif vid Trollhättan. I fall den anläggning, som
blefve nödig för tillgodogörande af den i förevarande ansökning afsedda
vattenmängd, skulle, efter laga kraft vunnen synedom, komma till
utförande tidigare än någotdera af ofvan angifva förslag till vattenkraftanläggningar,
syntes den möjligheten icke vara utesluten att sökanden
skulle kunna lägga hinder i vägen för ofvan afsedda större och för
kronan vigtigare anläggningar eller åtminstone göra gällande anspråk
på ersättning för af dessa anläggningar till äfventyra föranledda ändringar
i hans dammar och anordningar för vattenintag till belopp, som måhända
icke stode i rimligt förhållande till den jemförelsevis obetydliga inkomst,
som på grund af ifrågavarande aftal kunde tillkomma kronan.
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
47
Till förekommande häraf syntes det komitén nödigt, att i ett
blifvande arrendeaftal emellan kronan och sökanden, infördes bestämmelser
derom, att sökanden, med afseende å tillgodogörandet af nu
ifrågasatta vattenmängd af 3,6 kubikmeter vatten i sekunden, icke finge
lägga hinder i vägen för utförande af vattenkraftsanläggningar, vare
sig å Gullön eller å vestra elfstranden, äfvensom att, derest sökandens
tillernade utvidgning af hans vattenverk egde rum tidigare än någon
al ofvan berörda vattenkraftanläggningar komme till utförande, sökanden
skulle på egen bekostnad vidtaga de ytterligare åtgärder, som till
äfventyrs kunde erfordras för att till sökandens verk bibehålla den i
förevarande ansökning afsedda vattenmängden.
Under förutsättning således
att vattenintaget gjordes från elfgrenen vester om Malgön,
att efl er turbinernas insättande deras vattenförbrukning vid medelvattenstånd
beräknades af sakkunnige,
att årsafgälden bestämdes till 760 kronor för hvarje kubikmeter
vatten i sekunden att utgå till oförändradt belopp under hela arrendetiden,
samt
att sökanden tillförbundes att, med afseende å anläggningarna för
tillgodogörandet af den arrenderade vattenmängden, underkasta sig
ofvan angifna bestämmelser till förekommande af hinder eller ökad
kostnad för kronan vid utförandet af vatt en kraftanläggningar å Gullön
ocli å vestra elfstranden, tillstyrkte komitén, att sökandens hemställan
måtte vinna bifall.
Efter det sedermera sökanden inkommit med eu ytterligare skrift
i ärendet och deruti, bland annat, hemstält, att det måtte tillåtas honom
att tillsvidare och intill dess den tilltänkta nya kanalbyggnaden blefve
utförd uttaga den i ansökningen afsedda vattenqvantiteten från östra
elfgrenen men derefter från den vestra, hade kammarkollegium, till
följd af remiss, den 21 mars 1901 ånyo i ärendet sig utlåtit och deruti
anfört, att kollegium icke funnit hinder för tillmötesgående af Stridsbergs
förevarande framställning på sätt kollegium uti sitt förut afgifna
utlåtande hemstält, likasom kollegium icke heller mot de utaf komitén
för bifall till ansökningen uppstälda vilkor, för så vidt de kunde falla
under kollegii bedömande, funnit anledning till annan erinran, än att
kollegium med afseende å hvad i ärendet härutinnan förekommit ville
ifrågasätta, huruvida icke, i händelse arrendeaftal angående nu afsedda
vattenkraft mellan kronan och Stridsberg skulle komma till stånd,
Stridsberg skulle kunna medgifvas att tills vidare uttaga nämnda vattenkraft
från östra elfgrenen, dock med skyldighet för honom att, när helst
48
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
sådant å kronans sida påfordrades, förlägga vattenintaget till vestra
elfgrenen samt sjelf vidkännas alla af denna förändring föranledda
kostnader.
Slutligen hade Stridsberg uti en till Kongl. Maj:t ingifven skrift
förklarat sig villig dels att såsom afgift för ifrågavarande vattenupplåtelse
erlägga ett belopp af 760 kronor om året för kubikmeter i
sekunden, dels ock att uttaga vattnet från Malgöns vestra sida.
Hvad nu förevarande ansökning anginge funne departementschefen
sig böra helt och hållet ansluta sig till hvad komitén anfört, dock att
han i likhet med kammarkollegium ansåge hinder icke böra läggas för
Stridsberg att under af kollegium angifna vilkor till en början från
östra elfstranden intaga vattnet.
lian funne sig alltså kunna tillstyrka, att å kronans vägnar aftal
med Stridsberg om upplåtande till honom för en tid af femtio år af
en vattenqvantitet, utöfver den af honom nu använda, af 3,6 kubikmeter
i sekunden träffades i enlighet med de hufvudgrunder, de af komitén i
dess utlåtande angifna förutsättningar innehölle, dock med den modifikation
i afseende å sättet för vattnets intagande, han här ofvan föreslagit,
samt under de vilkor i öfrig! Kongl. Maj:t kunde finna godt
bestämma; och ansåge han framställning i öfverensstämmelse härmed
nu böra hos Riksdagen göras.
Det af vattenfallskomitén senast uppgjorda, vid Kongl. Maj:ts
proposition såsom bil. IV fogade förslag till kontrakt emellan kronan
och Trollhättans elektriska kraftaktiebolag finnes detta utlåtande Inlagd!.
Utskottet har i sammanhang härmed till behandling förehaft två
inom Andra Kammaren väckta motioner nemligen af herr C. A. Lindhagen
(n:o 199) och af herr V. L. Moll m. fl. (n:o 202), uti hvilka
yrkats:
af herr Lindhagen, att Riksdagen ville vid behandlingen af ifrågavarande
proposition taga i öfvervägande de i motionen framstälda erinringar
och, för den händelse propositionen ansåges böra i hufvudsak
bifallas, åtminstone tillgodose angelägenheten, att staten tillförskrefves
någon ovilkorlig ^lösningsrätt af bolagets anläggningar.
.samt af herr Moll in. fl., att Riksdagen, med afslag å Kongl.
Maj:ts förevarande proposition angående tillgodogörande af kronan
tillhörig vattenkraft i Göta eif vid Trollhättan, ville i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta föranstalta om förnyad
och fullständig utredning rörande tillgodogörande af ifrågavarande
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
49
vattenkraft samt till Riksdagen inkomma med de förslag, hvartill sådan
utredning kunde gifva anledning.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.
I anslutning till hvad föredragande departementschefen vid detta
ärendes anmälan inför Kongl. Maj:t framhållit, finner utskottet det
nu för första gången för Riksdagen framlagda förslaget i fråga om
tillgodogörande af staten tillhörig vattenkraft vara af synnerligen stor
betydelse, då härvid är att taga i betraktande ej allenast att statskassan
kan, genom att de ansenliga kapitaltillgångar, som ligga i statens
obegagnade vattenfall, göras fruktbärande, beredas en afsevärd tillökning
i inkomsten, utan äfven att dessa vattenfalls tillgodogörande
måste ur så väl nationalekonomisk som politisk synpunkt vara af framstående
vigt. Hvad nu beträffar den genom Trollhätte strömmar alstrade,
högst betydande vattenkraften, anser utskottet, på sätt den för
utredning beträffande statens vattenfall m. m. den 9 juni 1899 tillsatta
komitén i detta ämne anfört, det vara ett i hög grad eftersträfvansvärdt
mål och öfverensstämmande med så väl det allmännas som enskildes
intressen, att denna vattenkraft snarast möjligt blifver tillgodogjord,
och detta på ett sådant sätt, att framtidens kraf samt hvad som
från nationalekonomisk synpunkt kan anses mest fördelaktigt icke
äfventyras för erhållandet af en mera tillfällig fördel. Då enligt utskottets
uppfattning dessa synpunkter blifvit vid föreliggande ärendes
behandling vederbörligen beaktade och frågan egnats en vidlyftig utredning,
anser utskottet densamma nu böra upptagas till afgörande i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af Kongl. Maj:t framlagda
förslag.
Mot detta förslag har utskottet emellertid ansett sig böra göra
några erinringar.
Enligt Kongl. Maj:ts framställning skall den afgift, som Trollhättans
elektriska kraftaktiebolag bör erlägga för tillgodogörande af
kronan tillhörig vattenkraft i Göta eif vid Trollhättan, bestämmas att
med oförändradt belopp utgå under 50 år, räknadt från och med det
kalenderår, då afgift först erlagts. I öfverensstämmelse med hvad innevarande
Riksdag beslutit i afseende å tillstånd för utförande af elektriska
anläggningar, anser emellertid utskottet, att berörda tidsperiod
bör bestämmas till 40 år.
Vidare innebär Kongl. Maj:ts förslag, att, derest endera kontraBih.
till Biksd. Prof. 1902. 4 Sami. 1 Afd. 63 Håft. 7
50
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
henten senast 5 år före utgången af nämnda tidsperiod så påyrkar, afgiften
skall för eu följande lika lång tidsperiod å nyo i angifven ordning
bestämmas och sålunda förfaras vid förloppet af hvarje förfluten
period. I enlighet med hvad utskottet här ofvan anfört i afseende å
tiden för den första öfverenskommelsen, skulle dessa tidsperioder komma
att omfatta 40 år.
I öfverensstämmelse med den i herr Lindhagens ofvannämnda
motion uttalade mening, har utskottet ansett, att kronan bör tillförsäkras
rätt att, derest sådant fem år i förväg påyrkats, vid hvarje af
ofvan angifna tider, då afgifternas belopp skola regleras, till sig lösa
bolagets anläggningar efter värdering af fem gode män, tillsatte i
enlighet med bestämmelserna i § 12 af bilagda förslagskontrakt; och
torde denna rätt böra på lämpligt sätt tryggas.
I afseende å det framlagda förslaget till kontrakt emellan kronan
och förenämnda bolag har det synts utskottet erforderligt dels att, i
enlighet med hvad kammarkollegium uti sitt i ärendet afgifna utlåtande
erinrat, förbehållet om att bolaget skall utan vidare tåla ej mindre den
uppdämning, som å bolagets mark kan uppstå i följd af kronans vattenkraftsanläggning,
än äfven den skada, som samma anläggning kan
orsaka å laxfiskena Arvidstorp n:is 1 och 2, utsträckes jemväl till bolagets
turbinanläggningar vid Önan, dels och att, då bolaget tillförsäkras
rätt att tillgodogöra sig den vattenmängd, som på grund af blifvande
laga synedom må vid hvarje tid genom dess tunnel framföras, dervid
intages bestämmelse om att denna vattenmängd icke må öfverstiga den
angifna qvantiteten af 250 kubikmeter i sekunden.
Beträffande öfverenskommelsen mellan kronan och bolaget har
utskottet velat ifrågasätta, huruvida icke bolaget borde ställa nöjaktiga
garantier för att bolaget fullgör sina förbindelser i afseende å anläggningens
solida anordnande, dess underhåll m. m.
Emot den af Kongl. Maj:t föreslagna öfverenskommelsen med
ingeniören Stridsberg har utskottet icke haft annat att erinra, än att
tiden för den angifna vattenkraftens upplåtande till honom bör i enlighet
med hvad här ofvan ifrågasatts i afseende å aftalet Trollhättans elektriska
kraftaktiebolag bestämmas till 40 år.
Härjemte har utskottet velat framställa erinran om, att de ifrågasatta
öfverenskommelserna böra så affattas, att de å ena sidan icke innebära
förpligtelse för kronan att utföra någon anläggning och å andra
sidan icke utgöra hinder för kronan att, om så finnes lämpligt,
anlägga vare sig en eller flera kraftstationer vid Flottbergsström eller
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
51
å andra ställen vid Trollhätte strömmar, der i öfrigt kronan må ega
eller förvärfva sig rätt till dylika anläggningar.
På grund af hvad sålunda anförts får utskottet hemställa,
a) att Riksdagen i anledning af Kongl. Maj:ts
förevarande proposition må, med afslag å herr Molls
m. fl. ofvannämnda motion, medgifva, att å kronans
vägnar aftal må med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag
träffas angående tillgodogörande af kronan
tillhörig vattenkraft i Göta eif vid Trollhättan i enlighet
med de i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden
den 26 mars 1902 angifna hufvudgrunder
och under de vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t må
bestämma, dock med iakttagande af de utaf utskottet
här ofvan angifna grunder och gjorda erinringar i afseende
å detta aftals ingående;
b) att herr Lindhagens förenämnda motion må
anses genom hvad i mom. a) här ofvan föreslagits
vara besvarad; samt
c) att Riksdagen må medgifva, att å kronans
vägnar aftal må med ingeniören Ernst Stridsberg träffas
angående tillgodogörande af kronan tillhörig vattenkraft
i Göta eif vid Trollhättan i enlighet med de i
statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den 26
mars 1902 angifna hufvudgrunder och under de vilkor
i öfrigt, Kongl. Maj:t må bestämma, dock att tiden
för aftalets gällande icke må öfverstiga 40 år.
Stockholm den 13 maj 1903.
På statsutskottets vägnar:
CHR, LUNDEBERG.
52
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
Reservationer:
af herrar P. Pehrson, C. Persson, H. Andersson, N. Boström, .4.
Göransson, O. Larsson, i). Persson, S. O. Nyländer, J. A G. Odqvist,
P. Olsson och yl. P. Gustafsson, hvilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:
»Utskottet delar visserligen den af föredragande departementschefen
uttalade mening att, i betraktande af att Trollhättefallen representera
en af de mest betydande och dertill bäst belägna vattenkraftkällor inom
landet, staten har stort intresse af att dessa vattenfall så snart ske kan
blifva tillgodogjorda. Likaledes har utskottet icke förbisett betydelsen
af att industrien tillgodoses genom att för densamma beredes tillfälle
till förfogande mot skälig godtgörelse öfver den af Trollhätte strömmar
alstrade vattenkraft, som icke är behöflig för statens egna ändamål.
Det i nämnda afseende af Kongl. Maj:t framlagda förslag har utskottet
emellertid icke funnit sig kunna till alla delar biträda.
Till en början har utskottet velat uttala den mening, att fullständig
utredning saknas, huruvida icke de för kraftuttagningen erforderliga
anordningar skulle kunna mod mindre kostnad utföras på östra
elfstranden, ty äfven om vid ifrågasatt ombyggnad af Trollhätte kanal
en del af den vid denna strand belägna mark torde blifva för den nya
kanalens framdragande erforderlig, synes dock möjlighet icke vara utesluten
till att utrymme derstädes må kunna beredas för så väl kanalanläggniugen
som vattenledning för kraftuttagning.
I sammanhang härmed har utskottet velat fästa uppmärksamheten
på att Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Elfsboi-gs län yttrande icke
inhemtats rörande de hos Kongl. Maj:t senast gjorda framställningarna
i förevarande ämne.
Hvad beträffar det nu föreslagna aftalet mellan kronan och Trollhättans
elektriska kraftaktiebolag har utskottet förestält sig att före
dess ingående borde afvaktas Kongl. Maj:ts dom i den emellan dessa
parter anhängig]’orda rättegången i fråga om rätt till mark och vatten
vid egendomen Önan. Enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas har
departementschefen funnit det icke vara fullt tilltalande att nedlägga
denna rättegång och efter utskottets förmenande synas giltiga skäl till
den föreslagna förlikningen icke vara förebragta.
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
53
Enligt Kongl. Maj:ts förslag skall den afgift, som Trollhättans
elektriska kraftaktiebolag bör erlägga för tillgodogörande af kronan tillhörig
vattenkraft i Göta eif vid Trollhättan bestämmas att med oförändradt
belopp utgå under 50 år, räknadt från och med det kalenderår,
då afgift först erlagts. Utskottet har emellertid ansett, att denna
tidsperiod icke bör utsträckas längre än till 20 år, eller samma tid,
som är stadgad i afseende å utarrendering af kronans jordegareandel i
grufva.
Vidare innebär Kongl. Maj:ts förslag, att, derest endera kontrahenten
senast 5 år före utgången af nämnda tidsperiod så påyrkar, afgiften
skall för en följande lika lång tidsperiod å nyo i angifven ordning
bestämmas och sålunda förfaras vid förloppet af hvarje förfluten
period. I öfverensstämmelse med hvad utskottet här ofvan anfört i afseende
å tiden för den första öfverenskommelsen, skulle dessa tidsperioder
komma att omfatta 20 år.
Hvad vidare beträffar ifrågavarande afgifter, beräknade för effektiv
hästkraft på turbinaxel, lemnar den förebragta utredningen icke tillräcklig
ledning för bedömande af det belopp hvartill dessa lämpligen
böra bestämmas; men har utskottet velat ifrågasätta, huruvida icke
grundpriset borde sättas något högre än det af Kongl. Maj:t föreslagna.
I öfverensstämmelse med den i herr Lindhagens ofvannämnda
motion uttalade mening, har utskottet ansett, att kronan bör tillförsäkras
rätt att, derest sådant fem år i förväg påyrkats, vid hvarje af
ofvan angifna tider, då afgifternas belopp skola regleras, till sig lösa
bolagets anläggningar efter värdering af fem gode män, tillsatta i enlighet
med bestämmelserna i § 12 af bilagda fors!agskontrakt, och torde
denna rätt böra på lämpligt sätt tryggas.
I afseende å det framlagda förslaget till kontrakt emellan kronan
och förenämnda bolag har det synts utskottet erforderligt dels att, i
enlighet med hvad kammarkollegium uti sitt i ärendet afgifna utlåtande
erinrat, förbehållet om att bolaget skall utan vidare tåla ej mindre den
uppdämning, som å bolagets mark kan uppstå i följd af kronans vattenkraftsanläggning,
än äfven den skada, som samma anläggning kan
orsaka å laxfiskena Arvidstorp n:is 1 och 2, utsträckes jemväl till bolagets
turbinanläggningar vid önan, dels ock att, då bolaget tillförsäkras
rätt att tillgodogöra sig den vattenmängd, som på grund af blifvande
laga synedom må vid hvarje tid genom dess tunnel framföras, dervid
intages bestämmelse om att denna vattenmängd icke må öfverstiga
den angifna qvantiteten af 250 kubikmeter i sekunden.
Beträffande öfverenskommelsen mellan kronan och bolaget har
54
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
utskottet velat ifrågasätta, huruvida icke bolaget borde ställa nöjaktiga
garantier för att bolaget fullgör sina förbindelser i afseende å anläggningens
solida anordnande, dess underhåll m. m.
Emot den af Kongl. Maj:t föreslagna öfverenskommelsen med
ingeniören Stridsberg har utskottet icke haft annat att erinra än att
tiden för den angifna vattenkraftens upplåtande till honom bör bestämmas
till 20 år.
Härjemte har utskottet velat framställa erinran om, att de ifrågasatta
öfverenskommelserna böra så affattas, att de å ena sidan icke
innebära förpligtelse för kronan att utföra någon anläggning och å
andra sidan icke utgöra hinder för kronan att, om så finnes lämpligt,
anlägga vare sig en eller flera kraftstationer vid Flottbergsström eller
å andra ställen vid Trollhätte strömmar, der i öfrigt kronan må ega
eller förvärfva sig rätt till dylika anläggningar.
Då, såsom ofvan nämnts, utskottet ansett ytterligare utredning i
detta ämne vara i vissa afseenden önskvärd och då, äfven om aftal med
Trollhättans elektriska kraftaktiebolag må anses böra i angifvet syfte
träffas, de af Kongl. Maj:t beträffande ett sådant aftal föreslagna hufvudgrunder
enligt utskottets ofvan uttalade mening böra underkastas
så afsevärda ändringar, att en ny öfverenskommelse härom måste med
vederbörande åvägabringas, finner utskottet sig icke kunna tillstyrka,
att denna fråga nu till slutligt afgörande upptages, utan anser, att nytt
förslag i ämnet bör afvaktas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,
a) att Kongl. Maj:ts förevarande framställning
i hvad den afser öfverenskommelse mellan kronan
och Trollhättans elektriska kraftaktiebolag angående
tillgodogörande af viss vattenkraft i Gröta eif vid
Trollhättan, icke må vinna Riksdagens bifall samt att
Riksdagen vid anmälan af detta beslut må, i enlighet
med hvad i herr Molls m. fl. ofvan omförmälda motion
föreslagits, anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta föranstalta
om förnyad och fullständig utredning i förevarande
ämne och till Riksdagen inkomma med det
förslag, hvartill en sådan utredning må gifva anledning;
b)
att herr Lindhagens förenämnda motion må
anses genom hvad i mom. a) här ofvan föreslagits
vara besvarad; samt
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
55
c) att Riksdagen må medgifva, att å kronans
vägnar aftal må med ingeniören Ernst Stridsberg
träffas angående tillgodogörande af kronan tillhörig
vattenkraft i Göta eif vid Trollhättan i enlighet med
de i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden den
26 mars 1902 angifna hufvudgrunder och under de
vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t må bestämma, dock att
tiden för aftalets gällande icke må öfverstiga 20 år.»
Det skulle här antecknas, att herr B. P. P. Tamm icke varit
närvarande vid förestående ärendes behandling i utskottet.
56
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
Förslag
till
Kontrakt
mellan Kongl. Maj:t och kronan, såsom egare af vattnet i Trollhätte
strömmar, å ena, samt Trollhättans elektriska kraftaktiebolag, här nedan
kalladt bolaget, såsom egare af vestra stranden af nämnda strömmar
och lägenheten önan, å andra sidan, angående tillgodogörande af viss
vattenkraft i Göta eif vid Trollhättan.
Förutsättning:
Att vederbörande domstol kommer att medgifva två skilda vattenkraftsanläggningar
vid Trollhättan å vestra stranden af Göta eif, nemligen
:
l:o) En, tillgodogörande Trollhättefallens disponibla vattentillgång
och öfre fallhöjd i hufvudsaklig öfverensstämmelse med något af de två
alternativa förslag n:is IV och V, som finnas å bilagda ritningar upptagna
och af hvilka hvardera är afsedt för högst 250 kub.-meter vatten
i sekunden; och
2:o) En, tillgodogörande Trollhättefallens disponibla vattentillgång
och nedre fallhöjd i hufvudsaklig öfverensstämmelse med ett af kongl.
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen antydt och af ingeniören G. Richert
i hans utlåtande den 15 november 1901 närmare utveckladt förslag.
Den förra anläggningen betingar följande hufvudsakliga anordningar:
a)
En reglerings- och intagsdam ofvanför fallen mellan vestra
elfstranden och Malgön;
b) En genom berget å vestra elfstranden sprängd tunnel med en
genom skärningsarea af 100 qvadratmeter, sträckande sig från vattenintaget
till stranden nedom (alt. IV) eller ofvanom (alt. V) Kung Oscars
bro; och
c) En kraftstation, förlagd vid tunnelns nedra del (alt. IV) eller
vid dennas öfre del (alt. V).
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
57
Den senare vattenkraftsanläggningen förutsätter följande anordningar:
a)
Eu dambyggnad tvärs öfver Flottbergsströmmen, afsedd att
kunna tjena äfven till kanaldam och uppdämmande vattenytan ofvanför
dammen 16 meter öfver vattenytan nedanför dammen.
b) En afloppstunnel till den nedre vattenytan; och
c) En kraftstation, förlagd omedelbart ofvanför kanaldammen.
Den öfre vattenverksanläggningen blir bolagets tillhörighet, och
gäller om tiden för densammas utförande hvad här nedan stadgas. Den
nedre åter kommer att tillhöra kronan, som eger att utföra den, när
hon så för godt finner.
§ I
Kronan
och bolaget söka gemensamt tillstånd till utförande af
ifrågavarande två vattenkraftsanläggningar samt i samband dermed till
öfverbyggande af kungsådran i Göta eif för hvardera anläggningen.
§ 2-
Bolaget bygger, bekostar och vidmakthåller sin anläggning, allt
under den kontroll och med den påföljd för underlåtenhet att ställa sig
gifna föreskrifter till efterrättelse, som af Kongl. Maj:t närmare bestämmes,
hvarjemte bolaget ensamt vidkännes kostnaderna för alla af
bolagets anläggningar betingade och af laga synedom faststälda anordningar
till tryggande af andra vattenverksegares rätt. Bolaget betalar
ock alla i följd af anläggningen till tredje man utgående ersättningar.
Bolaget åligger att utföra tunnelbyggnaden på ett så betryggande
sätt, att fara för det framförda vattnets genombrott af sidoväggarne
må anses fullständigt utesluten.
§ 3.
Kronan, å sin sida, bekostar sin anläggning; dock skall bolaget
till kronan, för uppförande af dambyggnad och kraftstation m. m.,
utan ersättning och med full eganderätt genast öfverlåta den å bilagda
planritning angifna mark, sträckande sig 400 meter nedanför och 300
Bih. till Riksd. Prof. 1902. 4 Sami. J Afd. 63 Höft. 8
58
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
meter ofvanför den projekterade kanaldammens midtlinie samt med en
största bredd af omkring 200 meter, räknadt från den punkt å sagda
linie, der densamma träffar den nuvarande vestra strandlinien.
Bolaget vare skyldigt att lemna ifrågavarande jordområde fritt
från annan inteckning än den, som den 2 november 1897 faststälts i
V8 mantal Arfvidstorp n:o 1 för rätt till väg enligt afhandling den 7
juli 1897, äfvensom att till kronan öfverlemna för lagfart af denna jord
beböfliga handlingar.
§ 4.
Bolaget förbinder sig vidare att utan ersättning tåla ej mindre
den uppdämning, som å bolagets mark kan uppstå i följd af kronans
vattenkraftsanläggning, än äfven den skada, som samma anläggning
kan orsaka å laxfiskena Arvidstorp n:is 1 och 2.
§ 5.
Slutligen vare ock bolaget förbundet att med andra vattenverksr
egare, hvilkas rätt af kronans anläggning till äfventyrs beröres, uppgöra
om och bekosta godtgörelse för minskning i den dem tillkommande
vattenkraft, så att hinder deraf icke må för kronans vattenverksanläggning
möta.
§ 6.
I den mån det kan ske utan hinder eller fara för egna anläggningar,
medgifva kronan och bolaget hvarandra rätt till afgiftsfritt framförande
af elektriska ledningar samt till anläggande eller användande
af nödiga transportvägar hvar å den andres intill Trollhättefallen gränsande
områden.
Till säkerhet för denna sin rätt eger kronan bekomma inteckning
i bolagets ifrågakomna fastigheter enligt § 55 i lag om inteckning i
fast egendom den 16 juni 1875.
§
Bolaget tillförsäkras rätt att för all framtid tillgodogöra sig den
vattenmängd, som på grund af blifvande laga synedom må vid hvarje
tid genom dess tunnel framföras.
Genom tunneln må dock aldrig mera vatten framsläppas, än som
i och för motordriften erfordras.
Har, sedan femtio år förgått från det planen för anläggningen
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
59
blifvit i laga ordning definitivt faststäld, bolaget icke för motordrift tillgodogjort
sig allt för dess anläggning upplåtet och tillgängligt vatten,
upphör bolagets rätt att vidare begagna sig af öfverskott et, och eger
kronan sjelf på sätt den förmår tillgodogöra sig detsamma.
Vatten får icke under sabbatstid (se kap. 7 § 3 strafflagen) framföras
i bolagets tunnel i större mängd, än som oundgängligen erfordras
för alstrande af kraft för belysning eller samfärdsel.
För framförande af vatten i tunneln för fabriksdrift under sabbatstid
erfordras särskildt tillstånd af Kongl. Maj:t.
‘; i\h''\‘ V ö . • rf* • l'' > • •■‘■''.v - i:'' .’•''•( '' i-''t: 1 ; i i ’
§ 9-
Derest Trollhätte kanal framdeles kommer att om- eller nybyggas,
förpligtas bolaget att tåla den minskning i vattentillgång, som för
kanalens förseende med vatten befinnes vara behöflig.
§ 10.
Bolaget betalar till kronan en årlig afgift af 5 kronor för effektiv
hästkraft på turbinaxel, räknadt från den dag respektive turbiner tagas
i bruk; dock skall från utgången af den i § 12 stadgade tid afgift
erläggas för minst 10,000 hästkrafter.
Den tillgodogjorda vattenkraften mätos antingen å installerade
turbiner vid fullt pådrag eller, derest det skulle befinnas mera ändamålsenligt,
å uppstälda dynamomaskiner.
För i reserv uppstälda turbiner eller dynamos beräknas ingen afgift.
Kan på grund af bristande vattentillgång en eller flera af de
installerade turbinerna eller dynamomaskinerna icke hållas i drift året
om, eger bolaget tillgodonjuta ett mot kraftminskningen svarande afdrag
i den årliga afgiften; dock bör sådant afdrag beräknas endast i fall att
kraftminskningen fortfarit utan afsevärda afbrott minst 2 månader.
§ 11-
Den för hästkraft å turbinaxel bestämda årliga afgiften skall, med
iakttagande af föreskrifterna i §§ 10 och 12 af detta kontrakt, utgå
till oförändradt belopp under 50 år, räknadt från och med det kalenderår,
60 Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
då afgift först erlagts, men skall, derest endera kontrahenten senast
5 år före utgången af nämnda femtioårsperiod så påyrkar, revideras
och för en följande period af 50 år å nyo bestämmas af gode mäD,
utsedde till det antal och pa det sätt, som i § 12 bestämmes, hvarvid
hänsyn skall tagas såväl till då rådande förhållanden som till grunderna
för detta kontrakts bestämmelser. På samma sätt skall förfaras
vid förloppet af hvarje förfluten period af 50 år.
§ 12.
Bolaget åligger att inom 5 år, från det i synemålet beträffande
anläggningen slutlig dom fallit, hafva samma anläggning fullbordad i
enlighet med faststäld plan och beträffande kraftstationen i den utsträckning,
att minst 10,000 effektiva hästkrafter å turbinaxel kunna alstras, vid
påföljd för underlåtenhet häraf, att kronan eger mot lösen med full
eganderätt öfvertaga all för anläggningen behöflig mark jemte hvad af
arbetet då kan vara fullbordadt.
Lösesumman bestämmes af fem gode män, af hvilka hvardera
kontrahenten väljer två och de sålunda valde tillkalla den femte; och
gälle i öfrigt om tillsättandet af desse gode män och verkan af deras
utlåtande hvad i lag säges.
§ 13-
Bolaget eger, under förbehåll af Kongl. Maj:ts samtycke, å annan
person öfverlåta de af detta kontrakt härflytande rättigheter och förpligtelse^
Vill
kronan, då tillstånd till öfverlåtelse sökes, hellre lösa till sig
hela anläggningen, ege dertill rätt.
Lösesumman bestämmes på sätt i § 12 är stadgadt.
Samma lösningsrätt kan ock göras gällande, derest bolaget försummar
att sist inom en månad efter förfallodagen betala den årliga
afgälden eller eljest bryter mot detta kontrakts väsentliga föreskrifter.
§ 14.
Kronans mot bolaget väckta talan om bättre rätt till mark och
vatten vid egendomen önan nedlägges och rättegångskostnaderna qvittas.
Bolaget berättigas att fortfarande och tills vidare innehafva det af
bolaget vid Onan nu disponerade område — innefattande enligt lagfarts
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 92.
61
bevis »en qvarn eller förut Anders Gutters qvarn n:o 24, Stafvereds
qvarn n:o 25 och Allem ans qvarn n:o 26, jemte en såg på Öna vid
Trollhättan, dels lägenheten Öjebro qvarn vid Trollhättan, dels tre ref
trettiosex stänger mark, afsöndrad från Öjebro qvarn, dels lägenheten
»Vid Önan på Trollhättan en siktqvarn n:o 1», dels ock lägenheten »Vid
önan på Trollhättan en grofbladig sågqvarn n:o 1», alla i Trollhättans
socken» — äfvensom att der använda så mycket vatten, som med derstädes
befintliga damanordningar naturligen kan intagas och nu beräknas
motsvara en effekt af 3,000 turbinhästkrafter.
Skulle kronan framdeles för kanaltrafiken eller annat ändamål
genom dambyggnad vid Flottbergsströmmen eller annan nedanför Önan
belägen plats önska åstadkomma sådan höjning i vattenståndet, att
fallhöjden vid Önan till men för turbinanläggningarna derstädes minskas,
eller för dylikt ändamål önska disponera större eller mindre de! af
Önans nuvarande område, skall bolaget, två år efter det kronan derom
framstält anspråk, till henne afstå hela egendomen önan med derå
befintliga byggnader, mot det att bolaget för vattenkraften erhåller
vederlag genom befrielse från afgifts erläggande för 3,000 hästkrafter
vid bolagets kraftstation å vestra stranden af Trollhättan och för byggnaderna
erhåller lösen efter värdering, som verkställes af fem gode
män, af hvilka kronan och bolaget utse hvardera två och de sålunda
valde gemensamt den femte, skolande vid denna värdering endast de
byggnader upptagas, som finnas den dag, då kronan framställer sitt
anspråk på önans afträdande.
opaginerad Kontrollera mot PDF
ciTötofgg till v-attg^vfexa^ tcvnfäacnxlaijai -pub Sxo(CBäU<wi > ofy.5.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.