Skrifvelse till Konungen angående upphörande af den vissa städer åliggande skyldigheten att bekosta lokal åt telegrafstation.
1903-02-23 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
AK 2TU 1903:4, Skrifvelse till Konungen angående upphörande af den vissa städer åliggande skyldigheten att bekosta lokal åt telegrafstation.
Dokumentets text
Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
1
N:o é.
Ank, till Riksd. kansli den 23 februari 19Q3, kl. 3 e. in.
Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i anledning
af väckt motion om skrifvelse till Konungen angående
upphörande af den vissa städer åliggande skyldigheten att
bekosta lokal åt telegrafstation.
Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, a:o 34, hvilken blifvit
till utskottet hänvisad, har af herr C. R. Johansson i Jönköping m. fl.
hemställts, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning, huruvida icke den vissa städer åliggande skyldigheten att
helt eller delvis bekosta lokaler åt respektive telegrafstationer lämpligen
må afskaffas och, i dylikt fall, under hvilka närmare bestämmelser och
villkor sådant må ske.
Beträffande skälen för denna hemställan tillåter sig utskottet hänvisa
till den motivering, som i motiqnen förekommer.
Af den utredning rörande denna sak, som genom kungl. telegrafstyrelsens
försorg verkställts, och hvilken utredning stått till såväl
motionärernas som utskottets förfogande, framgår, att, då telegrafstationer
på 1850- och 1860-talen inrättades i ett flertal af Sveriges städer, aftal
i allmänhet träffades, hvarigenom städerna förbundo sig att kostnadsIhh
till IUksd. Frot. 1903. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 4 Raft. (N:o 4.)
2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande Ko 4.
fritt upplåta och underhålla lämpliga stationslokaler. Dessa aftal affattades
i regel skriftligen i form af förbindelser, som städerna aflämnade.
Vissa städer synas icke hafva aflämnat förbindelser, men de hafva ändock
allt ifrån stationernas öppnande kostnadsfritt tillhandahållit lokal.
Åtskilliga andra städer åter undandrogo sig redan från början att lämna
fri lokal, men sedan Rikets Ständers revisorer åren 1860 och 1862 häröfver
gjort anmärkning, åtogo sig äfven de flesta af dessa städer att
hålla fri lokal för telegrafverkets stationer.
Under tidernas lopp har genom särskilda aftal i ett afsevärdt
antal städer skyldigheten att tillhandahålla fri lokal utbytts mot skyldighet
att lämna visst årligt hyresbidrag.
Men äfven i andra och väsentligare afseenden hafva förändringar
sedermera inträffat, i det att två städer (Norrköping och Sundsvall)
genom att en gång för alla erlägga vissa belopp köpt sig fria från
skyldigheten att tillhandahålla lokal samt icke mindre än tjugusex
städer (Eksjö, Eskilstuna, Göteborg, Helsingborg, Hjo, Kalmar, Karlskrona,
Karlstad, Kristianstad, Lidköping, Linköping, Luleå, Malmö,
Mariestad, Motala, Norrtelje, Nyköping, Oskarshamn, Sala, Skara, Sköfde,
Södertelje, Uppsala, Vaxholm, Västerås och Örebro) — förutom två
(Stockholm och Falköping) som icke någonsin lämnat bidrag — af ena
eller andra anledningen upphört att utgifva bidrag till telegrafstationerna
vare sig i form af fri lokal eller liyresersättning. Mot två af dessa
städer pågår dock för närvarande af kungl. telegrafstyrelsen väckt
rättegång.
Beträffande värdet af den förmån, telegrafverket tillskyndas från
städerna genom erhållande af fri lokal eller hyresbidrag, kan detsamma
beräknas till inemot 16,500 kronor årligen, enligt den uppgift, som
lämnats af chefen för telegrafverket i skrifvelse till utskottets ordförande,
hvilken skrifvelse, innehållande jämväl statistisk utredning i frågan, är
såsom bilaga tryckt och bifogad detta utlåtande.
Af berörda skrifvelse synes äfven, att öfverskotten af telegrafröi-elsen
och telefonrörelsen, hvilka ju oftast äro förenade, kunna beräknas
hafva under de senare åren uppgått af den förra till 300,000
kronor och af den senare till 1,000,000 kronor årligen.
Det torde således vara uppenbart, att de skål, som på 1850- och
1860-talen, då telegrafrörelsen ännu låg i sin linda och då dess bärighet
var oviss, framkallade städernas åtagande att lämna kostnadsfria
stationslokaler, numera icke förefinnas; och det lär väl icke heller
kunna anföras något hållbart skäl, hvarför telegrafverket skall framför
postverket- åtnjuta särskilda hyresbidrag- af städerna'', då båda dessa
Andra Kammarens Tilljälhga Utskotts (N:o 2) Uttalande N:o 4. 3
verk lämna staten betydliga öfverskott och således icke äro’ i behof af
något understöd.
Det torde icke heller kunna förnekas, att dessa bidrag ega en
stark bismak af godtycklighet, enär- de nämligen icke blott utgå endast
af vissa städer, utan äfven, då de utgå i form af hyresersättning, äro
till sina belopp betydligt växlande utan hänsyn till faktiska förhallanden
(t. ex. Jönköping 750 kronor, Halmstad 100 kronor årligen).
Då den orättvisa, som måste anses ligga i berörda förhållande, numera
icke torde hvarken kunna eller böra utjämnas på det sätt, att alla städer,
där telegrafstation finnes, påföres ett''efter en rättvis beräkningsgrund
utgående hyresbidrag, så torde, såsom motionärerna framhålla, afskaffande!
af den ifrågavarande, vissa städer åliggande skyldigheten vara den enda
väg, på hvilken en med rättvisa och billighet öfverensstämmande likställighet
emellan städerna i detta afseende kan vinnas. Huruvida
denna städernas skyldighet lämpligen bör afskaffas genom ett rent upphäfvande
af deras förpliktelser i berörda afseende eller möjligen under
särskilda bestämmelser och villkor, torde genom en utredning böra
pröfvas.
Tilläfventyrs skulle det kunna invändas, att därest städerna befrias
från utgörande af bidrag till telegrafverket, men municipalsamliällen
eller andra mindre samhällen, som nu enligt aftal lämna hyresbidrag,
därmed skulle fortfara, så komme dessa samhällen i en sämre ställning än
städerna. Häremot torde dock böla erinras, att de ifrågavarande samhällena
å landet i allmänhet torde finna sig tillfredsställda med anordnande af
rikstelefon-stationer, från hvilka telegram jämväl kunna befordras —
och för upprättandet af dylika stationer lär icke ifrågasättas något som
helst bidrag frän samhället, samt att de bidrag från städerna, hvilkas
afskaffande motionärerna åsyfta, äga en särskild karaktär, enär de hvila
på förbindelser, som från städernas sida icke kunna uppsägas, medan
de aftal åter, som på senare tider ingåtts emellan telegrafverket och
kommuner, i allmänhet torde afse viss tid eller innehålla bestämmelse
om ömsesidig uppsägningstid Ej heller lär komma att lämnas utan
afseende den inkomst, som genom telefonen på en af telegraf och telefon
gemensamt gynnad ort kan tillfalla staten.
Det torde dessutom böra anmärkas, att motionärernas framställning,
enligt utskottets förmenande, icke afser sådana aftal, som telegrafverket
ingått med åtskilliga mindre städer, hvarigenom dessa för
erhållande af telegrafstation ikläd t sig garanti för eu viss årlig minimiinkomst
vid stationen. Rättighet att ingå dylika aftal måste naturligtvis
4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
allt framgent tillkomma telegrafverket, då det finner omständigheterna
därtill föranleda.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att Riksdagen måtte, med bifall till förevarande
motion, i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning,
huruvida icke den vissa städer åliggande
skyldighet att helt eller delvis bekosta lokaler åt
respektive telegrafstationer lämpligen må afskaffas,
och under hvilka närmare bestämmelser och villkor
sådant må ske.
Stockholm den 23 februari 1903.
På utskottets vägnar:
K. H. GEZ. von SCHÉELE.
.Andra Kammarena Till]ätliga UtsJcolts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.
5
Bilaga.
Stockholm den 9 februari 1903.
Herr biskopen in. in. K. II. G. von Schéele.
Sedan herr C. ,R. Johansson i Jönköping in. fl. i Riksdagens
Andra Kammare väckt motion om skrifvelse till Konungen angående
upphörande af den vissa städer åliggande skyldigheten att bekosta lokal
åt telegrafstation, har af Eder, i egenskap af ordförande i det kammarens
tillfälliga utskott, som bar att i första hand utreda denna fråga,
begärts mitt yttrande i anledning af motionen i några angifna häuseenden.
Till att börja med skulle jag hafva att yttra mig rörande frågan
om hvad som kunde berättiga vissa städer att vara fria från detta besvär,
medan andra fortfarande hade att fullgöra sitt åtagande.
Beträffande den historiska anledningen därtill att fri upplåtelse
af lokal fordrats för anläggning af telegrafstationer i städerna äfvensom
därtill att vissa städer kommit ifrån detta sitt åtagande, får jag i hufvudsak
hänvisa till den fullständiga utredning, kungl. telegrafstyrelsen
före riksdagen lämnat herr C. R. Johansson.
Såsom ett sammandrag ur denna utredning kan meddelas följande.
I 3 städer har någon förbindelse af ifrågavarande slag aldrig ifrågasatts;
i 2 städer har förbindelsen upphört genom telegrafstationens
utbytande mot telefonstation och icke upplifvats, när telegrafstation på
platsen ånyo upprättats. I 3 städer beror frånvaron af förbindelse
uppenbarligen därpå, att stationen är inrättad i kronans hus eller i riksbankens
hus. I en stad har förbindelsen upphört genom uppgörelse i
sammanhang med rikstelefonens införande. I 3 städer har förbindelsen
upphört genom aflösning. I 2 städer har Kungl. Maj:t medgifvit förbindelsens
upphörande. I 2 andra städer hafva förbindelserna upprättats
för 5 år i sänder och icke förnyats. En stad har vunnit process
mot telegrafverket. I 2 städer är frågan beroende på process. . I 10
fall måste städernas faktiska frihet från besväret i fråga, karaktäriseras
såsom ett enkelt undandragande att fullgöra åtagen förbindelse. I staden
Vaxholm slutligen tillhör stationen därvarande fästning.
För fullständighetens skull torde böra omförmälas — fastän det
ligger utanför motionens räckvidd — att staden Östhammar, förutom
tillhandahållande af fri lokal, lämnar ett årligt bidrag till täckande af
förlust å driften intill 500 kronor.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Ö Ändra Kammarens Tillfälliga Utskottg (Ko 2) Utlåtande N:o 4i
Att telegrafstyrelsen i 10 fall låtit tills vidare bero vid att städerna
undandragit sig sina förpliktelser torde hafva berott dels på
önskan att afvakta utgången af anhängig^ processer och dels på obenägenhet
i vissa fall att tvista med städerna på telegrafens område
samtidigt med pågående förhandlingar till ömsesidig båtnad på telefonens
område.
På de ställen, där telegrafrörelsen bär sig, finnes naturligen —
ur allmän synpunkt — ingen verklig anledning, hvarför den ena staden
skall bekosta telegraflokal mer än den andra.
I de städer åter, där telegrafrörelsen går med förlust, vore det
ju icke orimligt, att städerna själfva fortfarande lindrade denna förluståtminstone
genom att bekosta fri lokal. På landet sker också detta i
mycket stor utsträckning ofta nog i förening med en till visst belopp
fixerad garanti mot ytterligare förlust å telegraftrafiken.
Sedan telefonen tillkommit, är det emellertid mycket svårt att
uträkna, om telegraftrafiken i en viss stad för sig tagen bär sig eller
icke. Går jag ut ifrån att telefonen så godt som öfverallt bär sig och
debiterar telegrafen allenast för sådana utgifter, som alldeles icke skulle
förekomma, om det blott funnes telefon, men ingen telegraf på platsen,
blir det nog mycket få telegrafstationer i städerna, som icke bära sig.
Gör jag åter en skälig fördelning, af utgifterna på telegraf och telefon,
torde i närvarande stund , 15 å 20 telegrafstationer i städerna icke kunna
anses bära sig i anseende till telegraftrafiken.
Vid 30 telegrafstationer upplåta för närvarande städerna fri lokal
för telegrafstationen. Dessa lokaler bestå af minst 3 rum,.och oftast
kök ; och kunna dessa lokaler*, efter beräkning af 400 kronors hyresvärde
för hvarje, anses motsvara en minskad kostnad för telegrafverket:
af 12,000 kronor.
På några få ställen hafva städerna i utbyte fordrat hyra af tele- - grgfverket för telefonväxelns inrymmande i telegraflokalen med belopp,
växlande mellan 100 och 300 kronor för år. Summan af dessa .belopp,
1,050, kronor, torde motvägas däraf, attsmedeltalet 400 kronor,, för år
torde vara väl lågt beräknadt.
1,17 städer lämnas hyresbidrag i stället för. lokal in natura. Dessa
bidrag uppgå tillsammans till 4,450 kronor.
Hela beloppet af den telegrafverket från städerna tillkommande
lörmånen kan alltså beräknas till inemot-16,500, kronor om året.
Det må emellertid tillåtas mig uttala, att denna förmån i hög
grad motväges af den obenägenhet mot telegrafverket i det hela, som
Andra Kammarens Tillfälliga Utalcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 7
på många håll inom städerna verkas af ifrågavarande ojämnt verkande
pålaga.
Så länge telegrafverket är helt och hållet hänvisadt till den godvilliga
öfverenskommelsen för att komma fram genom städerna med
telefonledningarne, vållas icke så få olägenheter genom städernas förklarliga
och måhända icke alldeles oberättigade sträfvan att inom telefonens
område taga igen hvad de nödgas utgifva på telegrafområdet.
Jag har, enligt Eder önskan, också att uttala mig därom, huruvida
telegrafverkets allmänna ekonomi medgifver att bära den förlust,
som skulle uppkomma, därest omförmälda förmån indroges. Jag måste
på denna fråga svara ett obetingadt ja. öfverskotten å telegrafrörelsen
och telefonrörelsen kunna beräknas under de senare åren hafva årligen
uppgått till omkring 300,000 kronor å den förra och omkring 1,000,000
kronor å den senare, sedan räntor och amorteringar å erhållna lån
erlagts. Dessa öfverskott hafva visserligen icke, såsom motionärerna
synas förmoda, ingått till statskassan, utan hafva uteslutande användts
till ytterligare telegraf- och telefonanläggningar; men äfven om öfverskotten
nu blifva mindre till följd af de ökade utgiftsstater, som från
och med innevarande år gälla? blifva nog alltid öfverskotten,^ hvilka
hädanefter skola inlevereras till statskontoret, så stora, att omförmälda
förlust icke kan betraktas såsom särdeles afsevärd. I alla händelser
kommer den icke att drabba telegrafverket, utan statsverket själft i
form af minskadt belopp af för andra ändamål vid statsregleringen
disponibla öfverskottsmedel från telegrafverket.
Med största högaktning.
Mauritz Sahlin.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.