Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Konungen angående upphörande af den vissa städer åliggande skyldigheten att bekosta lokal åt telegrafstation.

1903-02-23 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

AK 2TU 1903:4, Skrifvelse till Konungen angående upphörande af den vissa städer åliggande skyldigheten att bekosta lokal åt telegrafstation.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

1

N:o é.

Ank, till Riksd. kansli den 23 februari 19Q3, kl. 3 e. in.

Andra Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 2, i anledning

af väckt motion om skrifvelse till Konungen angående

upphörande af den vissa städer åliggande skyldigheten att

bekosta lokal åt telegrafstation.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, a:o 34, hvilken blifvit

till utskottet hänvisad, har af herr C. R. Johansson i Jönköping m. fl.

hemställts, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om

utredning, huruvida icke den vissa städer åliggande skyldigheten att

helt eller delvis bekosta lokaler åt respektive telegrafstationer lämpligen

må afskaffas och, i dylikt fall, under hvilka närmare bestämmelser och

villkor sådant må ske.

Beträffande skälen för denna hemställan tillåter sig utskottet hänvisa

till den motivering, som i motiqnen förekommer.

Af den utredning rörande denna sak, som genom kungl. telegrafstyrelsens

försorg verkställts, och hvilken utredning stått till såväl

motionärernas som utskottets förfogande, framgår, att, då telegrafstationer

på 1850- och 1860-talen inrättades i ett flertal af Sveriges städer, aftal

i allmänhet träffades, hvarigenom städerna förbundo sig att kostnadsIhh

till IUksd. Frot. 1903. 8 Sami. 2 Afd. 2 Band. 4 Raft. (N:o 4.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (Ko 2) Utlåtande Ko 4.

fritt upplåta och underhålla lämpliga stationslokaler. Dessa aftal affattades

i regel skriftligen i form af förbindelser, som städerna aflämnade.

Vissa städer synas icke hafva aflämnat förbindelser, men de hafva ändock

allt ifrån stationernas öppnande kostnadsfritt tillhandahållit lokal.

Åtskilliga andra städer åter undandrogo sig redan från början att lämna

fri lokal, men sedan Rikets Ständers revisorer åren 1860 och 1862 häröfver

gjort anmärkning, åtogo sig äfven de flesta af dessa städer att

hålla fri lokal för telegrafverkets stationer.

Under tidernas lopp har genom särskilda aftal i ett afsevärdt

antal städer skyldigheten att tillhandahålla fri lokal utbytts mot skyldighet

att lämna visst årligt hyresbidrag.

Men äfven i andra och väsentligare afseenden hafva förändringar

sedermera inträffat, i det att två städer (Norrköping och Sundsvall)

genom att en gång för alla erlägga vissa belopp köpt sig fria från

skyldigheten att tillhandahålla lokal samt icke mindre än tjugusex

städer (Eksjö, Eskilstuna, Göteborg, Helsingborg, Hjo, Kalmar, Karlskrona,

Karlstad, Kristianstad, Lidköping, Linköping, Luleå, Malmö,

Mariestad, Motala, Norrtelje, Nyköping, Oskarshamn, Sala, Skara, Sköfde,

Södertelje, Uppsala, Vaxholm, Västerås och Örebro) — förutom två

(Stockholm och Falköping) som icke någonsin lämnat bidrag — af ena

eller andra anledningen upphört att utgifva bidrag till telegrafstationerna

vare sig i form af fri lokal eller liyresersättning. Mot två af dessa

städer pågår dock för närvarande af kungl. telegrafstyrelsen väckt

rättegång.

Beträffande värdet af den förmån, telegrafverket tillskyndas från

städerna genom erhållande af fri lokal eller hyresbidrag, kan detsamma

beräknas till inemot 16,500 kronor årligen, enligt den uppgift, som

lämnats af chefen för telegrafverket i skrifvelse till utskottets ordförande,

hvilken skrifvelse, innehållande jämväl statistisk utredning i frågan, är

såsom bilaga tryckt och bifogad detta utlåtande.

Af berörda skrifvelse synes äfven, att öfverskotten af telegrafröi-elsen

och telefonrörelsen, hvilka ju oftast äro förenade, kunna beräknas

hafva under de senare åren uppgått af den förra till 300,000

kronor och af den senare till 1,000,000 kronor årligen.

Det torde således vara uppenbart, att de skål, som på 1850- och

1860-talen, då telegrafrörelsen ännu låg i sin linda och då dess bärighet

var oviss, framkallade städernas åtagande att lämna kostnadsfria

stationslokaler, numera icke förefinnas; och det lär väl icke heller

kunna anföras något hållbart skäl, hvarför telegrafverket skall framför

postverket- åtnjuta särskilda hyresbidrag- af städerna'', då båda dessa

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tilljälhga Utskotts (N:o 2) Uttalande N:o 4. 3

verk lämna staten betydliga öfverskott och således icke äro’ i behof af

något understöd.

Det torde icke heller kunna förnekas, att dessa bidrag ega en

stark bismak af godtycklighet, enär- de nämligen icke blott utgå endast

af vissa städer, utan äfven, då de utgå i form af hyresersättning, äro

till sina belopp betydligt växlande utan hänsyn till faktiska förhallanden

(t. ex. Jönköping 750 kronor, Halmstad 100 kronor årligen).

Då den orättvisa, som måste anses ligga i berörda förhållande, numera

icke torde hvarken kunna eller böra utjämnas på det sätt, att alla städer,

där telegrafstation finnes, påföres ett''efter en rättvis beräkningsgrund

utgående hyresbidrag, så torde, såsom motionärerna framhålla, afskaffande!

af den ifrågavarande, vissa städer åliggande skyldigheten vara den enda

väg, på hvilken en med rättvisa och billighet öfverensstämmande likställighet

emellan städerna i detta afseende kan vinnas. Huruvida

denna städernas skyldighet lämpligen bör afskaffas genom ett rent upphäfvande

af deras förpliktelser i berörda afseende eller möjligen under

särskilda bestämmelser och villkor, torde genom en utredning böra

pröfvas.

Tilläfventyrs skulle det kunna invändas, att därest städerna befrias

från utgörande af bidrag till telegrafverket, men municipalsamliällen

eller andra mindre samhällen, som nu enligt aftal lämna hyresbidrag,

därmed skulle fortfara, så komme dessa samhällen i en sämre ställning än

städerna. Häremot torde dock böla erinras, att de ifrågavarande samhällena

å landet i allmänhet torde finna sig tillfredsställda med anordnande af

rikstelefon-stationer, från hvilka telegram jämväl kunna befordras —

och för upprättandet af dylika stationer lär icke ifrågasättas något som

helst bidrag frän samhället, samt att de bidrag från städerna, hvilkas

afskaffande motionärerna åsyfta, äga en särskild karaktär, enär de hvila

på förbindelser, som från städernas sida icke kunna uppsägas, medan

de aftal åter, som på senare tider ingåtts emellan telegrafverket och

kommuner, i allmänhet torde afse viss tid eller innehålla bestämmelse

om ömsesidig uppsägningstid Ej heller lär komma att lämnas utan

afseende den inkomst, som genom telefonen på en af telegraf och telefon

gemensamt gynnad ort kan tillfalla staten.

Det torde dessutom böra anmärkas, att motionärernas framställning,

enligt utskottets förmenande, icke afser sådana aftal, som telegrafverket

ingått med åtskilliga mindre städer, hvarigenom dessa för

erhållande af telegrafstation ikläd t sig garanti för eu viss årlig minimiinkomst

vid stationen. Rättighet att ingå dylika aftal måste naturligtvis

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

allt framgent tillkomma telegrafverket, då det finner omständigheterna

därtill föranleda.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte, med bifall till förevarande

motion, i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning,

huruvida icke den vissa städer åliggande

skyldighet att helt eller delvis bekosta lokaler åt

respektive telegrafstationer lämpligen må afskaffas,

och under hvilka närmare bestämmelser och villkor

sådant må ske.

Stockholm den 23 februari 1903.

På utskottets vägnar:

K. H. GEZ. von SCHÉELE.

s. 5 Kontrollera mot PDF

.Andra Kammarena Till]ätliga UtsJcolts (N:o 2) Utlåtande N:o 4.

5

Bilaga.

Stockholm den 9 februari 1903.

Herr biskopen in. in. K. II. G. von Schéele.

Sedan herr C. ,R. Johansson i Jönköping in. fl. i Riksdagens

Andra Kammare väckt motion om skrifvelse till Konungen angående

upphörande af den vissa städer åliggande skyldigheten att bekosta lokal

åt telegrafstation, har af Eder, i egenskap af ordförande i det kammarens

tillfälliga utskott, som bar att i första hand utreda denna fråga,

begärts mitt yttrande i anledning af motionen i några angifna häuseenden.

Till att börja med skulle jag hafva att yttra mig rörande frågan

om hvad som kunde berättiga vissa städer att vara fria från detta besvär,

medan andra fortfarande hade att fullgöra sitt åtagande.

Beträffande den historiska anledningen därtill att fri upplåtelse

af lokal fordrats för anläggning af telegrafstationer i städerna äfvensom

därtill att vissa städer kommit ifrån detta sitt åtagande, får jag i hufvudsak

hänvisa till den fullständiga utredning, kungl. telegrafstyrelsen

före riksdagen lämnat herr C. R. Johansson.

Såsom ett sammandrag ur denna utredning kan meddelas följande.

I 3 städer har någon förbindelse af ifrågavarande slag aldrig ifrågasatts;

i 2 städer har förbindelsen upphört genom telegrafstationens

utbytande mot telefonstation och icke upplifvats, när telegrafstation på

platsen ånyo upprättats. I 3 städer beror frånvaron af förbindelse

uppenbarligen därpå, att stationen är inrättad i kronans hus eller i riksbankens

hus. I en stad har förbindelsen upphört genom uppgörelse i

sammanhang med rikstelefonens införande. I 3 städer har förbindelsen

upphört genom aflösning. I 2 städer har Kungl. Maj:t medgifvit förbindelsens

upphörande. I 2 andra städer hafva förbindelserna upprättats

för 5 år i sänder och icke förnyats. En stad har vunnit process

mot telegrafverket. I 2 städer är frågan beroende på process. . I 10

fall måste städernas faktiska frihet från besväret i fråga, karaktäriseras

såsom ett enkelt undandragande att fullgöra åtagen förbindelse. I staden

Vaxholm slutligen tillhör stationen därvarande fästning.

För fullständighetens skull torde böra omförmälas — fastän det

ligger utanför motionens räckvidd — att staden Östhammar, förutom

tillhandahållande af fri lokal, lämnar ett årligt bidrag till täckande af

förlust å driften intill 500 kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Ö Ändra Kammarens Tillfälliga Utskottg (Ko 2) Utlåtande N:o 4i

Att telegrafstyrelsen i 10 fall låtit tills vidare bero vid att städerna

undandragit sig sina förpliktelser torde hafva berott dels på

önskan att afvakta utgången af anhängig^ processer och dels på obenägenhet

i vissa fall att tvista med städerna på telegrafens område

samtidigt med pågående förhandlingar till ömsesidig båtnad på telefonens

område.

På de ställen, där telegrafrörelsen bär sig, finnes naturligen —

ur allmän synpunkt — ingen verklig anledning, hvarför den ena staden

skall bekosta telegraflokal mer än den andra.

I de städer åter, där telegrafrörelsen går med förlust, vore det

ju icke orimligt, att städerna själfva fortfarande lindrade denna förluståtminstone

genom att bekosta fri lokal. På landet sker också detta i

mycket stor utsträckning ofta nog i förening med en till visst belopp

fixerad garanti mot ytterligare förlust å telegraftrafiken.

Sedan telefonen tillkommit, är det emellertid mycket svårt att

uträkna, om telegraftrafiken i en viss stad för sig tagen bär sig eller

icke. Går jag ut ifrån att telefonen så godt som öfverallt bär sig och

debiterar telegrafen allenast för sådana utgifter, som alldeles icke skulle

förekomma, om det blott funnes telefon, men ingen telegraf på platsen,

blir det nog mycket få telegrafstationer i städerna, som icke bära sig.

Gör jag åter en skälig fördelning, af utgifterna på telegraf och telefon,

torde i närvarande stund , 15 å 20 telegrafstationer i städerna icke kunna

anses bära sig i anseende till telegraftrafiken.

Vid 30 telegrafstationer upplåta för närvarande städerna fri lokal

för telegrafstationen. Dessa lokaler bestå af minst 3 rum,.och oftast

kök ; och kunna dessa lokaler*, efter beräkning af 400 kronors hyresvärde

för hvarje, anses motsvara en minskad kostnad för telegrafverket:

af 12,000 kronor.

På några få ställen hafva städerna i utbyte fordrat hyra af tele- - grgfverket för telefonväxelns inrymmande i telegraflokalen med belopp,

växlande mellan 100 och 300 kronor för år. Summan af dessa .belopp,

1,050, kronor, torde motvägas däraf, attsmedeltalet 400 kronor,, för år

torde vara väl lågt beräknadt.

1,17 städer lämnas hyresbidrag i stället för. lokal in natura. Dessa

bidrag uppgå tillsammans till 4,450 kronor.

Hela beloppet af den telegrafverket från städerna tillkommande

lörmånen kan alltså beräknas till inemot-16,500, kronor om året.

Det må emellertid tillåtas mig uttala, att denna förmån i hög

grad motväges af den obenägenhet mot telegrafverket i det hela, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra Kammarens Tillfälliga Utalcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 4. 7

på många håll inom städerna verkas af ifrågavarande ojämnt verkande

pålaga.

Så länge telegrafverket är helt och hållet hänvisadt till den godvilliga

öfverenskommelsen för att komma fram genom städerna med

telefonledningarne, vållas icke så få olägenheter genom städernas förklarliga

och måhända icke alldeles oberättigade sträfvan att inom telefonens

område taga igen hvad de nödgas utgifva på telegrafområdet.

Jag har, enligt Eder önskan, också att uttala mig därom, huruvida

telegrafverkets allmänna ekonomi medgifver att bära den förlust,

som skulle uppkomma, därest omförmälda förmån indroges. Jag måste

på denna fråga svara ett obetingadt ja. öfverskotten å telegrafrörelsen

och telefonrörelsen kunna beräknas under de senare åren hafva årligen

uppgått till omkring 300,000 kronor å den förra och omkring 1,000,000

kronor å den senare, sedan räntor och amorteringar å erhållna lån

erlagts. Dessa öfverskott hafva visserligen icke, såsom motionärerna

synas förmoda, ingått till statskassan, utan hafva uteslutande användts

till ytterligare telegraf- och telefonanläggningar; men äfven om öfverskotten

nu blifva mindre till följd af de ökade utgiftsstater, som från

och med innevarande år gälla? blifva nog alltid öfverskotten,^ hvilka

hädanefter skola inlevereras till statskontoret, så stora, att omförmälda

förlust icke kan betraktas såsom särdeles afsevärd. I alla händelser

kommer den icke att drabba telegrafverket, utan statsverket själft i

form af minskadt belopp af för andra ändamål vid statsregleringen

disponibla öfverskottsmedel från telegrafverket.

Med största högaktning.

Mauritz Sahlin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.