Sök i Ratio Lex

Utlåtande, med anledning af väckta motioner angående beskattning af utlänningar för konserter och dramatiska eller andra föreställningar. 1 Andra Kammaren har herr David Bergström väckt en så lydande motion

1903-03-10 · 10 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 9 av 10 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevLU 1903:1, Utlåtande, med anledning af väckta motioner angående beskattning af utlänningar för konserter och dramatiska eller andra föreställningar. 1 Andra Kammaren har herr David Bergström väckt en så lydande motion

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

1

iV.*o 1.

Ank. till Riksd. kansli den 10 mars 1903, kl. 2 c. m.

Sammansätta bevillnings- och lagutskottets utlåtande, med anledning

af väckta motioner angående beskattning af utlänningar

för konserter och dramatiska eller andra föreställningar.

1 Andra Kammaren har herr David Bergström väckt en så lydande

motion (n:o 102):

»År 1889 beslöt Riksdagen att i skrifvelse till Kungl. Maj :t anhålla

om utarbetande af förslag till förändrade bestämmelser rörande bevillningsafgifter

af utlänningar för konserter eller dramatiska och andra

föreställningar. Kungl. Maj:t uppdrog åt chefen för finansdepartementet

att låta inom nämnda departement utarbeta förslag i det af Riksdagen

angifna syfte, och på grund häraf verkställdes genom tillkallade sakkunnige

utredning af ärendet i icke mindre än två repriser, liksom också

statskontoret och kammarrätten tvenne gånger afgåfvo infordrade utlåtanden

rörande detsamma.

1889 års Riksdag hade begärt, att det blifvande förslaget skulle

framläggas för näst sammanträdande, d. v. s. 1890 års Riksdag. Först

den 12 juli 1897 var emellertid ärendet efter förutgående beredning

omsider färdigt till slutlig föredragning i regeringen, och beslöt då

Kungl. Maj:t — i strid, såvidt jag kunnat finna, med den af tillkallade

Bih. till Bilcsd. Prof. 1903. 5 Sami. 2 Afd. 1 Uäjt. (N:o 1). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

sakkunnige och hörda myndigheter uttalade mening — att icke framlägga

något förslag i ämnet. Det långvariga arbetet hade sålunda utmynnat

i ett fullständigt negativt resultat.

Att nu gällande bestämmelser på detta område icke äro tillfredsställande,

lär ej kunna förnekas. Det måste ju betraktas som en oegentlighet

att här endast uttaga en mycket ringa bevillningsafgift till ett

visst oföränderligt belopp, då afgiften naturligtvis borde stiga med inkomstens

storlek. Så är också fallet i båda våra grannland, Norge och

Danmark, der emellertid denna beskattning utgör en kommunal angelägenhet.

Jag hänvisar i detta afseende till den första af de ofvannämnda

utredningarna, hvilken är i tryck tillgänglig och härom meddelar åtskilliga

närmare detaljer.

De orimligheter i beskatiningsväg, hvartill våra nuvarande bestämmelser

på detta område kunna leda, hafva vid mer än ett tillfälle

trädt i dagen, och särskildt har ett frappant fall från fjolåret, då en till

flere tiotusental kronor uppgående inkomst endast fick vidkännas några

få kronor i skatt, ånyo fäst uppmärksamheten vid denna sak. Icke för

att förhindra framstående utländska dramatiska och musikaliska konstnärer

att besöka vårt land, men för att en mera rättvis och rationell

ordning med afseende å dylika konstnärers beskattning äfven hos oss

må införas, tillåter jag mig härmed hemställa, att Riksdagen i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhåller, att Kungl. Maj:t ville låta utarbeta och för

Riksdagen framlägga förslag till sådana förändrade bestämmelser rörande

bevillningsafgifter af utlänningar för konserter eller dramatiska och

andra föreställningar, att dessa afgifter komma att utgå med ett i förhållande

till den inkomst, föreställningarna gifva, skäligt belopp.»

I liknande syfte har herr Ljungberg, under hänvisning till kommunalskattekommitténs

betänkande af den 18 maj 1900, i motion n:o 25

i Första Kammaren hemställt:

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla om utfärdande af eller nådig proposition om lag angående

rätt för kommun att i vissa fall upptaga särskilda afgifter (sid. 82 i

kommittébetänkandet), antingen hvad hela den af kommittén föreslagna

lag i detta fall beträffar eller särskildt hvad § 2 i mom. c, d och e

innehåller.

Till stöd för denna motion anför motionären:

»Det är nu snart sex år sedan Riksdagen den 5 maj 1897 anhöll,

att Kungl. Maj:t måtte låta utreda, huruvida ej den kommunala beskattningen

kunde byggas på annan grund än den allmänna bevillningen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N-.o 1. 3

Det dröjde ganska länge, innan den därpå nedsatta kommittén hann

afgifva sitt betänkande — den 18 maj 1900 —; och vid sådant förhållande

hade man väntat, att desto förr en kungl. proposition skolat

afgifvas i ett så viktigt ärende. Detta har emellertid icke skett, och

dock äro nära tre år ytterligare förflutna, sedan det nämnda betänkandet

afgafs. Vid efterfrågan på behörig ort har det äfven förnummits,

att något åtgörande i detta afseende icke heller är att snart emotse.

Under tiden fortvara de i många år öfverklagade olägenheterna

af det nuvarande systemet och därmed också de förluster, som kommunerna

och landet både direkt och indirekt lida.

Såsom exempel härpå torde förtjäna anmärkas, att, då i ett grannland

(Danmark) föreställningar af utlänningar äro, ehvad de äro musikaliska,

dramatiska eller af annan art, belagda med en beskattning,

uppgående till Vio af bruttoinkomsten, undslippa de här med 3 kronor

pr föreställning, i följd hvaraf, efter hvad det förmäles, t. ex. samma

skådespelerska, som i Köpenhamn för några få representationer fick af

sina inhöstade 45,000 kronor afstå 4,500 kronor, här i Stockholm skördade

55,000 kronor utan att därför betala mer än 15 kronor.»

Motionären framhåller till sist, att det torde dröja innan kommunalskattekommitténs

förslag i sin helhet kan bli genomfördt, samt att

det under sådana förhållanden torde vara lämpligt att bryta ut en eller

annan del af kommitténs vidlyftiga arbete och sålunda få hvarje del

väl pröfvad.

Det första af herr Ljungberg föreslagna alternativet — afseende

att hela den af kommunalskattekommittén föreslagna »Lag angående rätt

för kommun att i vissa fall upptaga särskilda avgifter» skulle antagas

— berör punkter, som icke stå i något direkt samband med frågan om

en högre beskattning af utlänningar, som här i landet gifva vissa slag

af föreställningar. Utskottet finner icke, att motionären förebragt tillräckliga

skäl, hvarför just dessa punkter skulle ur kommunalskattekommitténs

betänkande utbrytas och upptagas till särskild behandling;

och har utskottet ansett detta för närvarande desto mindre böra ifrågasättas,

som till Riksdagens ompröfning föreligger ett af motionär i

Första Kammaren väckt förslag om förnyad utredning af kommunalskattefrågan

i hela dess omfattning.

Det andra af motionären föreslagna alternativet afser att hvad

kommunalskattekommittén i nämnda lagförslags § 2 mom. c. d. och e.

föreslagit skulle läggas till grund för en blifvande lagstiftning.

Kommunalskattekommitténs förslag innehåller, i hvad det rör dessa

punkter, hufvudsakligen följande:

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Sammansatta BemUnings och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

»§ 1.

Utöfver hvad kommunallagarne och särskilda författningar innehålla

om rätt för kommun att besluta upptagande af skatter eller andra

afgifter vare kommun berättigad att enligt de närmare bestämmelserna

i denna lag; såsom bidrag till täckande af kommunens behof upptaga

särskild afgift.

§ 2-

Särskild afgift, hvarom i § 1 förmäles, må upptagas:

c) för offentlig musikalisk eller dramatisk föreställning äfvensom

för offentlig cirkus- eller varietéföreställning;

d) för offentligt förevisande mot afgift af människor, djur eller

andra naturföremål, panorama, vaxkabinett samt optiska, mekaniska eller

andra konststycken;

e) för hållande af dans-, skjut- eller kägelbana, karusell eller lokal

för biljardspel.

§ 3.

Mom. 2. öfriga i § 2 afsedda afgifter skola bestämmas till samma

belopp för samma slag af rörelse, med iakttagande

att för föreställning, som i § 2 c) afses, afgiften må bestämmas

antingen till visst belopp, ej öfverstigande femtio kronor, för hvarje

gång, eller ock till viss andel, ej öfverstigande tio procent af bruttoinkomsten,

för hvarje föreställning;

att i fall, som i 2 d) och e) sägs, afgiften må bestämmas att utgå

månads- eller veckovis, därvid högsta månadsafgift vare tjugu kronor

samt högsta afgift i veckan fem kronor.»

Herr Ljungbergs hemställan innebär alltså: att särskild afgift för

offentliga föreställningar skulle utgå a f svensk undersåte såväl som af utlänning;

och att sådan afgift skulle tillfalla kommunen. Förslaget att

svensk undersåte, som ger föreställning af här åsyftad art, skulle

underkastas särskild beskattning anser utskottet icke för närvarande

böra föranleda någon åtgärd. Denna fråga är enligt utskottets förmenande

af en helt annan natur än frågan om en högre beskattning af

utlänningar; och finner utskottet, att densamma lämpligast må behandlas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1. 5

i samband med den ofvan omnämnda motionen om förnyad utredning af

de kommunala skattefrågorna i allmänhet.

Hvad herr Ljungberg i öfrigt föreslagit berör i viss mån samma

ämne, som utgör föremål för herr Bergströms motion; och finner alltså

utskottet dessa motioner böra behandlas i ett sammanhang.

Den sålunda begränsade frågan har sedan en längre tid varit föremål

för statsmakternas uppmärksamhet.

På förslag af enskild motionär anhöll Riksdagen i underdånig

skrifvelse den 20 april 1889, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och

för Riksdagen framlägga förslag till sådana ändrade bestämmelser rörande

de i § 7 af då gällande kungl. förordning angående bevillningsafgifter

för särskilda förmåner och rättigheter stadgade'' bevillningsafgifter af

utlänningar för konserter eller dramatiska och andra föreställningar, att

dessa afgifter komme att utgå med ett i förhållande till den inkomst,

föreställningarna gåfve, skäligt belopp.

Med anledning af denna skrifvelse utarbetades inom kungl. finansdepartementet

år 1890 ett förslag tillförändrade bestämmelser angående

bevillningsafgifter af utlänningar för konserter eller dramatiska och andra

föreställningar m. m. De hufvudsakligaste punkterna i detta förslag

voro:

Bevillningsafgift skulle för hvarje dag, föreställning ägde rum,

utgöras såväl af utlänning, som med vederbörligt tillstånd vare sig

ensam eller med biträde af annan eller andra utlänningar mot inträdesafgift

för egen räkning gåfve offentlig föreställning, som ock af svensk,

som med biträde af en eller flera utlänningar, med eller utan inträdesafgift,

gåfve sådan föreställning.

Sökt tillstånd till gifvande af föreställning finge ej meddelas, innan

vederbörande med uppbördsmans qvitto styrkt, att stadgad afgift för

den tid eller det tillfälle, tillståndet skulle omfatta, blifvit erlagd.

Af bevillningsafgifterna skulle -|- tillfalla kronan och j$- den kommun,

inom hvilken föreställning gifvits.

För föreställning, gifven uteslutande för välgörande ändamål, skulle

bevillningsafgift icke utgöras.

I stad och å dess område skulle i allmänhet bevillningsafgifterna

för föreställningar, gifna af utlänningar för egen räkning, utgå med

belopp, som för hvarje år blifvit af beskattningsmyndigheterna bestäm
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

da med afseende å den lokal, i hvilken föreställning gåfves. För sådant

ändamål skulle polismyndigheten årligen upprätta förteckning öfver alla

inom staden befintliga lokaler, där föreställningar kunde antagas förekomma,

jämte vissa uppgifter för beräknande af bruttoinkomsten vid

utsåldt hus; hvarefter besfcattningsmyndigheterna skulle med ledning af

dessa handlingar bestämma bevilluingsafgiften till högst tio och lägst

fem procent af det belopp, som motsvarade hälften af den bruttoinkomst,

hvilken af polismyndigheten antagits vid utsåldt hus vara att påräkna.

Gåfves föreställning i lokal, för hvilken bevillningsafgift ej blifvit af beskattningsmyndighet

bestämd, skulle afgiften utgå i Stockholm, Göteborg,

Malmö och Norrköping med 20 kronor och i öfriga städer med

10 kronor för hvarje dag, föreställning egde rum.

För föreställning, gifven af svensk med biträde af utlänning, skulle

i allmänhet bevillningsavgiften utgå med ofvannämnda fixa belopp men

för konstridning af utländsk trupp i lokal, för hvilken bevillningsafgift

blifvit af beskattningsmyndighet bestämd, och för föreställning i sådan

lokal med för tillfället höjda inträdespris skulle bevillningsafgiften utgå

efter lokaltaxeringen.

För föreställning af utlänning å landsbygden skulle bevillningsafgiften

utgöra i allmänhet 5 kronor för hvarje dag, men 10 kronor för

föreställning af teater-, cirkus- eller annan kringresande trupp.

Sedan kungl. statskontoret samt Kungl. Maj:ts och Rikets kammarrätt,

som, efter öfverståthållareämbetets och Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

i rikets samtliga län hörande, afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande öfver det uppgjorda förslaget, förklarat sig anse, att

detsamma icke i dess dåvarande form borde framläggas för Riksdagen,

anmodades två sakkunniga personer att utarbeta nytt förslag till bestämmelser

rörande ifrågavarande ämne med tagen hänsyn därvid till

de anmärkningar, som emot det förut upprättade förslaget blifvit framställda.

Dessa kommitterades förslag, som afgafs den 27 januari 1893, gick

i hufvudsak ut på en förändrad lydelse af § 5 i kungl. förordningen

angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter; och

voro de viktigaste här föreslagna momenten följande:

Mom. I. För vissa, genom tidning, anslag, utlemnande af inträdeskort

eller annorledes kungjorda, offentliga föreställningar, som gifvas

af utlänning eller af svensk undersåte med biträde af utlänning vare

sig emot inträdesafgift eller emot afgift, som eljest på ett eller annat

sätt fordras, uppbäres eller emottages, skall med de i mom. 7 stadgade

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets inlåtande N:o 1.

undantag utgöras särskild bevillningsafgift med fem procent af den beräknade

eller antagna bruttoinkomsten sålunda:

a) Vid konsert, opera-, operett- eller annan musikalisk eller dramatisk

föreställning, cirkus- eller var iétéföre ställning, hal, balett, maskerad

eller pantomim, vid föreställning af akrobater, lindansare, taskspelare eller

luftseglare eller i hypnotism, spiritismtankeläsning eller buktaleri, så ock

vid annan med någon af dessa jemförlig föreställning skall, då föreställningen

gifves emot inträdesafgift och bruttoinkomsten kan antagas

komma att öfverstiga fyrahundra kronor, kontroll å biljettförsäljningen

verkställas, och bevillningsafgift för föreställningen efter sålunda vunnen

utredning om bruttoinkomsten utgöras, dock alltid med minst fem kronor;

men i andra fall skall bevillningsafgiften för föreställning, som här ofvan

omförmäles, efter antagen bruttoinkomst bestämmas att utgå med lägst

fem och högst tjugu kronor.

b) För anställande eller anordnande af karusell- eller annan konståkning,

målskjutning, ringkastning eller kraftprof med mera sådant samt

för förevisande af djur, naturalier eller ovanliga menniskor eller af panorama,

kosmorama, vaxkabinett, optiska eller mekaniska konststycken eller

annat dylikt skall bevillningsafgiften efter antagen bruttoinkomst bestämmas

att utgå med lägst tre och högst tjugu kronor för hvarje dag,

sådan föreställning gifves.

Mom. 2. Utländske positivspelare, gatsångare, musikanter, föreläsare

af djur eller annat samt akrobater, taskspelare och dylake, livilka, utan att

kungöra sina föreställningar, merendels drifva sitt näringsfång under bär

himmel och uppbära frivillig afgift, skola för rättigheten att gifva föreställningar,

som ej äro till mom. 1 hänförliga, utgöra bevillningsafgift

med tio kronor i månaden för hvarje person, hvilken afgift alltid boräknas

för hel eller hela månader och utgår med nämnda belopp, äfven

om under samma månad föreställningar gifvas å olika orter.

Mom. 3. Ansökning om tillstånd till gifvande af föreställningar,

som i mom. 1 och 2 omförmälas, skall innehålla dels uppgift, huruvida

föreställningarna komma att kungöras eller icke, dels ock fullständiga

upplysningar:

efter mom. 1, om föreställnings beskaffenhet, om antalet personer,

som vid föreställning skola biträda, samt om inträdesafgifter eller andra

vid föreställning förekommande afgifter äfvensom, der ej tillstånd sökes

för en följd af föreställningar på olika orter å landet, om den för föreställning

afsedda lokal och ungefärliga antalet af deri befintliga platser;

och

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

efter mom. 2, om föreställningarnas beskaffenhet äfvensom om

antalet personer, för hvilka tillstånd sökes, samt deras namn och ålder.

Med ledning af dessa uppgifter åligger det den myndighet, som,

enligt hvad derom är särskild^ stadgadt, har att pröfva ansökningen,

att i utfärdadt tillståndsbevis antingen bestämma bevillningsafgiftens

belopp eller ock, der afgiften efter mom. 1 a) anses böra beräknas

medelst kontroll å biljettförsäljningen, derom meddela föreskrift.

Mom. 4. Vid inträdesbiljett till föreställning, för hvilken bevillningsafgift

skall beräknas medelst kontroll å biljettförsäljningen, skall finnas

fästad kupong med tryckt uppgift å biljettpriset eller om biljettens utlemnande

såsom fribiljett. Kontroll å biljettförsäljningen till sådan föreställning

verkställes i stad genom vederbörande polistjenstemans försorg

och å landet genom länsmannen med biträde af fjerdingsmannen eller

för orten möjligen anställde polismän eller, vid förfall för länsmannen

eller der så eljest erfordras, genom eller med biträde af särskilda utaf

länsmannen för tillfället antagna personer. Kontrollant å biljettförsäljningen

jemte dennes biträden åligger att infinna sig vid föreställningslokalen,

förr än allmänheten dertill erhåller tillträde, och att från hvarje

biljett afskilja dervid fästad kupong; hvarjemte kontrollanten, efter uppräkning

af de emottagna kupongerna och med ledning af de hos biljettförsäljaren

influtna medel, beräknar bruttoinkomsten.

Gifvaren af föreställning skall vid dess slut till kontrollanten aflemna

skriftlig uppgift om bruttoinkomsten, hvilken uppgift denne sistnämnde

tillika med egen rapport derefter öfverlemnar till kronans uppbördsman

i orten; skolande, i händelse skiljaktighet förefinnes emellan

uppgiften och rapporten, bevillningsafgiften beräknas efter den högst

uppgifna bruttoinkomsten.

Mom. 8. Af beviliningsafgift, som i mom. I omförmäles, tillfaller

ena hälften kronan och andra hälften den kommun, inom hvilken föreställning

gifvits; hvaremot beviliningsafgift efter mom. 2 odelad tillfaller

kronan.

Emellertid ledde icke heller detta förslag till lagstiftning i ämnet.

Möjligen har man ansett en särskild beskattning vara mindre af behofvet

påkallad, sedan frågans rent ordningspolitiska sida blifvit i viss

mån beaktad genom det s. k. variétéförbudet, eller kungl. förordningen

af den 1 maj 1896 angående förbud mot utskänkning af brännvin m. m.

vid vissa offentliga föreställningar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlutande N:o 1. y

Vid behandling af det föreliggande ärendet har utskottet i främsta

rummet fäst sig vid önskvärdheten af att utgifterna för utlänningar,

hvilka här i landet gifva eller uppträda vid konserter samt dramatiska

eller andra föreställningar, måtte komma att utgå i skäligt förhållande

till inkomsten. De afgifter af 3 kronor i Stockholm och Göteborg samt

1 krona 50 öre å annan ort inom riket, som bestämmas i nu gällande

förordning angående bevillningsafgifter för särskilda förmåner och

rättigheter, kunna på intet sätt anses uppfylla detta önskemål. Den

utländske artisten är för närvarande här i landet väsentligen gynnsammare

ställd än den inhemske. Det har synts utskottet angeläget,

att lagstiftningen snarast möjligt må undanröja detta missförhållande;

och har utskottet också ansett, att en reform i syfte af en högre beskattning

af utlänningar, vare sig de gifva föreställningar för egen räkning

eller biträda vid föreställningar, som gifvas af svensk undersåte,

äfven från finansiell synpunkt kan hafva en viss betydelse.

I herr Ljungbergs motion har uttalats, att skatten på utländska

artister borde vara rent kommunal. Herr Bergström har endast föreslagit

en höjning af den nu till staten utgående bevillningen; hvilket

yrkande dock icke kan anses innebära, att icke kommunerna skulle

kunna inrymmas rätt att upptaga tillägg till denna bevillning. Utskottet

anser emellertid, att de skilda meningar, som med hänsyn till skattens

fördelning mellan stat och kommun gjort sig gällande, bäst sammanjämkas,

om en del af skatten tillerkännes kommunerna

Af ärendets föregående behandling har, efter hvad utskottet trött

sig finna, framgått, att eu beskattning sådan som den här föreslagna

icke lämpligen kan ordnas utan kommunernas medverkan; och har utskottet

därför ansett, att, om så ske kan, kontroll, uppbörd och redovisning

böra verkställas genom de kommunala myndigheternas försorg.

Enligt utskottets förmenande bör härvid äfven tagas i öfvervägande,

huruvida icke de kommunala myndigheterna möjligen må

kunna erhålla befogenhet att i vissa fall och inom vissa fastställda

gränser bestämma afgifternas storlek.

På grund af hvad sålunda anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga i förnvadt öfvervägande

frågan om beskattningen af de utlänningar,

hvilka här i landet gifva eller biträda vid konserter

samt dramatiska eller andra föreställningar; samt för

Bill. till Likså, Broi. 1903. 5 Sami. 2 A/d. 1 Hä/t. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Bevillnings- och Lagutskottets Utlåtande N:o 1.

Riksdagen framlägga förslag rörande ifrågavarande

beskattning.

Stockholm den 10 mars 1903.

På sammansatta bevillnings- och lagutskottets vägnar:

H. C AV ALLT.

Reservationer:

af herr G. Jansson; samt

af herrar O. A. Ericsson, Beckman och Folke Andersson mot viss

del af motiveringen.

Herr A. Olsson har begärt få anteeknadt, att han såsom ledamot

i särskildt utskott icke deltagit i behandlingen af det i detta betänkande

omförmälda ärende.

STOCKHOI.M, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI. 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:59 Skrifvelse till Konungen, med anledning af väckta motioner angående beskattning af utlänningar för konserter ock dramatiska eller andra föreställningar. s. 11 i texten