Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af § 2 mom. 1 brännvinstillverkningsförordningen rn. in.

1903-02-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1903:14, Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af § 2 mom. 1 brännvinstillverkningsförordningen rn. in.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande. N:o 14.

1

N:o 14.

Ank. till Riksd. kansli den 20 februari 1903, kl. 12 rnidd.

Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af § 2 mom. 1

brännvinstillverkningsförordningen rn. in.

(2:a A.)

Uti en vid innevarande riksdag inom Andra Kammaren väckt, till

bevillningsutskottet hänvisad motion, n:o 31, har herr S. Arnoldsson jämte

sju af kammarens ledamöter föreslagit,

»l:o) att § 2 mom. 1 i kungl. förordningen den 13 juli 1887 sålunda

ändras, att orden »och vare brännvinstillverkning i sammanhang med

pressjästberedning med gifven äfven under den återstående delen åt året

mot de .särskilda villkor Kungl. Maj:t pröfvar erforderliga» ur denna

§ utgå;

2:o), i händelse denna förändring i tillverkningslagen icke skulle bifallas,

att det brännvin, som under tiden från den 1 maj till den 1 oktober

i sammanhang med pressjästberedning tillverkas, skall, efter afdrag af tva procent,

som äro skattefria, påföras en särskild tilläggsafgift eller skatt af fem

öre per liter af normalstyrka såsom skälig ersättning för den särskilda

förmån och rättighet, berörda tillverknings bedrifvande åtnjuter.»

Till stöd för berörda förslag har i motionen anförts följande:

»Det kan icke bestr-idas, att nu gällande förordning angående villkoren

för tillverkning af brännvin den 13 juli 1887 i flera delar behof ver

omarbetas, för att dess stadganden såväl i finansiellt och statsekonomiskt

Bill. till 1 liksil. Prof. 1903. .) Samt. 1 Afd. It) Haft. (N:o 14). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

hänseende som i nykterhetens och sedlighetens intresse må komma i bättre

öfverensstämmelse med hvad nutidens förhålländen kräfva. Tillverkning

af brännvin är egentligen en jordbruksnäring och har utan jordbruk knappast

något berättigande, men för jordbruket, i synnerhet inom de delar

af landet, där den magrare jorden är öfvervägande och således potatisodling

en nödvändighet för att få jordbruket att bära sig, är brännvinstillverkningen

en naturlig näring. Denna tillverkning uttager ur naturaprodukterna

endast kolhydraten, men återgifver deras öfriga innehåll såsom

affall åt dranken, genom hvars användning till foder dels kött och dels

mjölk produceras, dels ock de mineraliska beståndsdelarna jämte kväfve i

form af gödsel aterföras till jorden, som sålunda kan bibehållas vid sin

växtkraft. En rationell brännvinslagsstiftning i vårt land bör därför, hvad

tillverkningens bedrifvande angår, hafva till syftemål att häfda denna tillverkning

åt jordbruket, ty blott för spritens skull är sådan tillverkning

icke att förorda eller uppmuntra. Vid den förändring af lagstiftningen,

som torde vara snart förestående, bör därför brännvinstillverkning af

melass, sockerbetor, majs och dylika ämnen äfvensom brännvinsdenaturering

utgöra föremal för särskildt beaktande och närmare föreskrifter i afseende

a beskattningen; men en förändring i förenämnda förordning, som

kan genomföras utan vidare svårighet eller någon större ändring af nu

gällande stadganden, är upphäfvande af det privilegium, som jästfabrikerna

hittills åtnjutit, att tillverka brännvin under sommarmånaderna från den 1

maj till den 1 oktober, då all annan sådan tillverkning är inställd. Denna

brännvinsbränning verkar menligt för den tillverkning, som för jordbruksnäringen^

är nödvändig, enär den ökar förrådet af disponibel vara och sålunda

något trycker dess pris samt småningom bildar ett öfverskott af

lagradt brännvin. Den är icke heller nödig för jästtillverkningen, enär

det numera i utlandet använda systemet af så kallad luftjästberedning

utan brännvinsbränning visat sig vara för jästtillverkning fördelaktigare.

Det är nog mäktiga intressen, som verka för bibehållandet af detta privilegium

samt det inflytande på brännvinsprisen, som det medför, men då

det i andra afseenden måste anses såsom för den viktigare jordbruksnäringen

menligt, bör det upphöra eller åtminstone genom en särskild

tilläggsbeskattning något stäfjas.»

Utskottet har ansett lämpligt att till en början redogöra för åtskilliga

med pressjästtillverkningen inom riket sammanhörande frågor.

Till beredande af pressjäst användes hufvudsakligen spannmål, under

tillverkningsåret 1 oktober 1900—1 oktober 1901 sammanlagdt 13,024,793

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

kilogram. De vanligast förekommande spannmålssorterna äro råg, korn

och bohvete. Därjämte begagnas majs såsom råämne, dock i betydligt

mindre omfattning än de tre nyssnämnda slagen af spannmål. Under

förberörda tillverkningsår användes sålunda vid rikets alla pressjästfabriker

tillhopa 1,248,105 kilogram majs mot t. ex. 6,023,494 kilogram korn.

Tillverkningsåret 1901—1902 var mängden af för pressjästberedning begagnad

majs 1,404,634 kilogram. Sedan år 1896 bar pressjäst beredts

jämväl af affall från sockerfabrikerna, melass, under tillverkningsåret 1900

—1901 tillsammans 2,235,357 kilogram. Potatis användes däremot icke

vid pressjästtillverkning; försök i sådan riktning hafva väl gjorts, men

synas icke hafva gifvit något lyckligt resultat.

Vid tillverkning af pressjäst begagnas två olika metoder, den äldre

skumjästmetoden och den yngre luftjästmetoden. Då den förra metoden

kommer till användning, får mäsken jäsa i djupa jäskar utan större lufttillförsel,

hvarvid jästen samlar sig å ytan och skummas bort. Vid begagnande

af den senare metoden försiggår jäsningen i flata, vida jäskar

under ett rikligt inpressande af luft. Det senare tillvägagångssättet gifver

betydligt större jästutbyte och en mindre mängd brännvin än det förra,

som lämnar mera brännvin och mindre jäst. Vid några af rikets pressjästfabriker

användes en förening af båda tillverkningsmetoderna.

Enligt officiella uppgifter begagnade sig elfva jästfabriker under år

1901 af rätten till brännvinsbränning under tiden mellan den 1 maj och

den 1 oktober. Under tillverkningsåret 1 oktober 1900—1 oktober 1901

bereddes å sommaren 2,107,130 liter brännvin af normalstyrka, d. v. s.

med 50 procent alkoholhalt, under det att mängden af sådant brännvin

samma årstid tillverkningsåret 1 oktober 1891 — 1 oktober 1892 utgjorde

1,880,632 liter. Rikets hela brännvinstillverkning uppgick 1900—1901 till

45,866,202 liter och 1891—1892 till 31,940,235 liter, allt af normalstyrka.

Under hela tillverkningsåret 1900 —1901 bereddes vid rikets samtliga jästfabriker

6,923,311 liter brännvin af normalstyrka och 2,701,616 kilogram

ren jäst, hvarmed förstås den tillverkade pressjästens vikt, minskad med

tillsatsen af potatismjöl. Senaste tillverkningsåret 1901—1902 brändes vid

jästfabrikerna tillhopa 6,937,303 liter brännvin af normalstyrka, däraf

under sommaren 2,166,560 liter. Årets hela jästutbyte utgjorde 2,597,474

kilogram ren jäst.

Under år 1901 denaturcrades af allt inom riket tillvcrkadt brännvin,

sålunda icke endast af det så kallade sommarbrännvinet, 2,539,280,2 liter

af normalstyrka. Däraf användes största delen för tekniska ändamål såsom

t. ex. för ättiksfabrikation 310,337,5 liter.

Kostnaden för den omedelbara kontrollen å brännvinstillverkningen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

inom riket har under kalenderåret 1901 uppgått till 333,445,60 kronor

eller 6 kronor 79 öre för 1,000 liter.

För fullständighetens skull torde här jämväl böra nämnas, att under

kalenderåret 1901 i riket införts 33,670 kilogram jäst af alla slag, hvilkct

medfört en tullinkomst af 6,734 kronor.

Uti § 2 mom. 1 i gällande brännvinstillverkningsförordning stadgas

bland annat, att b rån n v i n s ti 11 v e r k n i n g i sammanhang med pressjästberedning

är tillåten jämväl under tiden mellan den 1 maj och den 1 oktober

»mot de särskilda villkor Kungl. Maj:t pröfvar erforderliga». Dessa

villkor innefattas i den af Kungl. Maj:t den 13 juli 1887 fastställda ordningsstadgarx

för brännvinsbrännerierna i riket, §§ 51 och 54, Indika

enligt kungl. kungörelsen den 18 mars 1898 hafva följande lydelse:

§ 51.

1. Vid bränneri, där pressjäst beredes, må brännvinstillverkning äfven

utöfvas under tiden mellan den 1 maj och den 1 oktober, dock endast för

tillvaratagande af den vid jästberedningen såsom biprodukt uppkomna

alkoholen samt under villkor, att vid bränneriet under föregående tillverkningstid

från den 1 oktober till den 1 maj blifvit tillverkade minst

20,000 kilogram ren jäst, hvarom tillverkaren skall vid anmälan om tillverkningen

foga bevis.

2. Tillverkning, hvarom i föregående mom. sägs, skall så bedrifvas,

att kvantiteten ren jäst uppgår till minst 25 kilogram eller vid bränneri,

där melass användes såsom råämne, till minst 50 kilogram för hvarje

hektoliter brännvin af normalstyrka.

§ 54.

Utöfvas vid bränneri, där pressjäst beredes, brännvinstillverkning

under tiden mellan den 1 maj och den 1 oktober i annat, syfte än i §

51 mom. 1 sagg, eller befinnes under samma tid, att från tillverkningens

början utbytet af ren jäst icke uppgår till de i mom. 2 af samma § bestämda

belopp, afgifve kontrollör särskild rapport därom till öfverkontrollören,

hvilken det i så fall åligger föreskrifva, att tillverkningen af

brännvin skall upphöra senast fem tillverkningsdygn efter det, hvarunder

tillverkaren därom erhåller förständigande.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

Vid 1871 års riksdag föreslog bevillningsutskottet åtskilliga ändringar

i då gällande brännvinstillverkningsförordning. I motiven till § 10 i sitt

förslag anförde utskottet bland annat: »Nu gällande förordnings § 9 förbjuder

brännvinstillverkning i sammanhang med pressjästberedning under

annan tid, än för brännvinstillverkning i allmänhet stadgad är. Då likväl

detta förbud beröfvar pressjästfabrikerna hvarje möjlighet att under en

icke obetydlig del af året tillgodogöra sig den vid beredningen af pressjäst

erhållna alkohol, i följd hvaraf deras tillverkning blifver fördyrad och

urståndsatt att uthålla täflan med utlandets, har utskottet ansett detsamma

böra upphäfvas.» Utskottet hemställde därför om medgifvande för nämnda

fabriker att tillverka brännvin äfven under sommaren, mot det att de

erlade en särskild afgift af 25 öre för hvarje kanna brännvin af normalstyrka.

Denna afgift torde dock icke hafva så mycket afsett att vara en

beskattning af »sommarbrännvinet», utan snarare ett korrektiv mot missbruk.

Utskottet yttrar nämligen, att nämnda afgift »synes vara tillräcklig att

förekomma hvarje sådan handtering, där, under sken af pressjästberedning,

hufvudändamålet vore framställande af brännvin». Uti kungl. förordningen

angående villkoren för tillverkning af brännvin den 26 juni 1871

upptogs hvad utskottet sålunda föreslagit.

Med anledning af en vid 1873 års riksdag i ämnet väckt motion,

yttrade bevillningsutskottet — efter att hafva påpekat sagda afgifts ändamål

att förekomma missbruk af det pressjästfabrikerna medgifna särskilda

tillståndet att bränna brännvin jämväl sommartiden — bland annat följande:

»Enligt utskottets åsikt finnas dock tillräckliga korrektiv mot

detta befarade missbruk dels uti stadgandet i 74 § af ordningsstadgan för

brännvinsbrännerierna, som innehåller föreskrift, att minst 7 skålpund ren

jäst i medeltal skola tillverkas af hvarje centner inmäskad spannmål, därest

fabrikationen skall få fortgå, dels däri, att vid pressjästberedningen utbytet

af brännvin för ett visst belopp spannmål är mindre än vid annan

brännvinstillverkning, samt att brännvinstillverkning under sommarmånaderna

i allmänhet icke kan med samma fördel som under andra tider af

året bedrifvas.

Enär vid sådant förhållande den ifrågavarande afgiftens bibehållande

för nyssberörda ändamål icke synes utskottet nödvändigt och densamma

aldrig afsett att utgöra någon särskild beskattning af pressjästhandteringen,

men däremot, såsom motionären framhållit, täflan för den inhemska pressjästfabrikationen

med den utländska vissa tider af året förhindras och

alltid försvåras genom denna afgift, hvilken verkar såsom en premie å det

utländska fabrikatet, och detta desto mera, som restitution för den särskilda

tillverkningsafgiften vid utförsel åt det tillverkade brännvinet icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

äger rum, har utskottet ansett sig äga skäl att nu föreslå densammas borttagande».

Afgiften i fråga blef jämväl afskaffad, och sedan dess har någon särskild

beskattning åt det vid pressjästfabrikerna sommartiden tillverkade brännvinet

icke förekommit.

Af ofvanstående redogörelse framgår, att intill år 1871 pressjästfabrikerna

icke ägt någon särskild förmån att i sammanhang med pressjästberedning

bränna brännvin jämväl å tid, då sådan i öfrigt varit förbjuden.

Utskottet kan icke finna, att någon anledning nu föreligger till

indragning af den sagda år fabrikerna medgifna rättigheten till sådan

brännvinstillverkning.

Såsom i det föregående visats, har en gång tillförene en särskild afgift

ålagts det i sammanhang med pressjästfabrikationen å sommaren tillverkade

brännvinet. Denna afgift torde dock ej hafva utgjort en skatt å

nämnda brännvin, utan allenast afsett att söka förhindra missbruk af rätten

till brännvinsbränning sommartiden. Bevillningsutskottet vid 1873 års

riksdag har i sitt ofvan omförmälta betänkande framhållit åtskilliga synpunkter

mot en afgift af sådan art; och anser utskottet hvad i betänkandet

anförts beträffande möjligheten att utan någon dylik afgift motverka

befarade missbruk af förberörda rättighet fortfarande äga fullt berättigande.

Skulle vid pressjästfabrikerna missbruk af ifrågavarande slag göra sig

gällande i sådan omfattning, att särskilda åtgärder tarfvas, torde den Kungl.

Maj:t tillkommande rätten att för brännerierna i riket meddela ordningsföreskrifter

innebära möjlighet till förebyggande däraf, särskild! genom

höjning af det fordrade jästutbytet.

Påläggande af en särskild afgift å det sommartiden tillverkade brännvinet

skulle dessutom sannolikt medföra höjning af priset å pressjäst, hvilket

utskottet finner allt annat än önskvärd!

Uti motionen uppgifves, att det sommartiden vid jästfabrikerna tillverkade

brännvinet förorsakar ökning utaf förrådet af disponibel vara

och sålunda något trycker dess pris samt småningom bildar ett öfverskott

af lagradt brännvin. Med anledning häraf vill utskottet framhålla, att

deri i motionen åsyftade öfverproduktionen af brännvin ingalunda torde

hafva åstadkommits af förutnämnda brännvin, utan fastmera till stor del

af den spekulation å höjd tillverkningsskatt, som under senaste tre åren

förekommit. Och vill utskottet i detta sammanhang erinra om förut åberopade

statistiska uppgifter beträffande tillverkningsåret 1900—1901, utvisande,

att rikets hela brännvinstillverkning då utgjorde 45,866,202 liter,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.

under det att mängden af det i sammanhang med pressjästberedning

sommartiden brända brännvinet sagda år utgjorde allenast 2,107,130 liter.

Motionen talar vidare därom, att brännvinsbränning icke är nödvändig

för jästtillverkningen, enär det numera i utlandet använda systemet

af s. k. luftjästberedning utan brännvinsbränning visat sig vara för jästtillverkningen

fördelaktigare. Denna motionens uppgift beror emellertid,

enligt hvad en af motionärerna i bref till utskottet uppgifvit, på ett missförstånd,

ity att, såsom ofvan enligt sakkunnigs uttalande omförmälts,

brännvin alstras jämväl vid begagnande af nämnda metod, fastän jästutbytet

på brännvinets bekostnad blir rikligt. Då den äldre skumjästmetoden

användes, blir utbytet af brännvin i förhållande till jästen större.

Slutligen vill utskottet påpeka, att det vid pressjästfabrikerna alstrade

brännvinet är af sämre beskaffenhet än annat brännvin samt till hufvudsaklig

del torde användas för tekniskt bruk.

På grund af hvad nu anförts, får utskottet hemställa,

att Riksdagen ville besluta, att förevarande motion

om ändring i § 2 mom. 1 brännvinstillverkningsförordningen

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 19 februari 1903.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C A VALL T.

Herr Lindblad har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i behandlingen

af detta ärende inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.