Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af § 2 mom. 1 brännvinstillverkningsförordningen rn. in.
1903-02-19 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1903:14, Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af § 2 mom. 1 brännvinstillverkningsförordningen rn. in.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Betänkande. N:o 14.
1
N:o 14.
Ank. till Riksd. kansli den 20 februari 1903, kl. 12 rnidd.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af § 2 mom. 1
brännvinstillverkningsförordningen rn. in.
(2:a A.)
Uti en vid innevarande riksdag inom Andra Kammaren väckt, till
bevillningsutskottet hänvisad motion, n:o 31, har herr S. Arnoldsson jämte
sju af kammarens ledamöter föreslagit,
»l:o) att § 2 mom. 1 i kungl. förordningen den 13 juli 1887 sålunda
ändras, att orden »och vare brännvinstillverkning i sammanhang med
pressjästberedning med gifven äfven under den återstående delen åt året
mot de .särskilda villkor Kungl. Maj:t pröfvar erforderliga» ur denna
§ utgå;
2:o), i händelse denna förändring i tillverkningslagen icke skulle bifallas,
att det brännvin, som under tiden från den 1 maj till den 1 oktober
i sammanhang med pressjästberedning tillverkas, skall, efter afdrag af tva procent,
som äro skattefria, påföras en särskild tilläggsafgift eller skatt af fem
öre per liter af normalstyrka såsom skälig ersättning för den särskilda
förmån och rättighet, berörda tillverknings bedrifvande åtnjuter.»
Till stöd för berörda förslag har i motionen anförts följande:
»Det kan icke bestr-idas, att nu gällande förordning angående villkoren
för tillverkning af brännvin den 13 juli 1887 i flera delar behof ver
omarbetas, för att dess stadganden såväl i finansiellt och statsekonomiskt
Bill. till 1 liksil. Prof. 1903. .) Samt. 1 Afd. It) Haft. (N:o 14). 1
2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
hänseende som i nykterhetens och sedlighetens intresse må komma i bättre
öfverensstämmelse med hvad nutidens förhålländen kräfva. Tillverkning
af brännvin är egentligen en jordbruksnäring och har utan jordbruk knappast
något berättigande, men för jordbruket, i synnerhet inom de delar
af landet, där den magrare jorden är öfvervägande och således potatisodling
en nödvändighet för att få jordbruket att bära sig, är brännvinstillverkningen
en naturlig näring. Denna tillverkning uttager ur naturaprodukterna
endast kolhydraten, men återgifver deras öfriga innehåll såsom
affall åt dranken, genom hvars användning till foder dels kött och dels
mjölk produceras, dels ock de mineraliska beståndsdelarna jämte kväfve i
form af gödsel aterföras till jorden, som sålunda kan bibehållas vid sin
växtkraft. En rationell brännvinslagsstiftning i vårt land bör därför, hvad
tillverkningens bedrifvande angår, hafva till syftemål att häfda denna tillverkning
åt jordbruket, ty blott för spritens skull är sådan tillverkning
icke att förorda eller uppmuntra. Vid den förändring af lagstiftningen,
som torde vara snart förestående, bör därför brännvinstillverkning af
melass, sockerbetor, majs och dylika ämnen äfvensom brännvinsdenaturering
utgöra föremal för särskildt beaktande och närmare föreskrifter i afseende
a beskattningen; men en förändring i förenämnda förordning, som
kan genomföras utan vidare svårighet eller någon större ändring af nu
gällande stadganden, är upphäfvande af det privilegium, som jästfabrikerna
hittills åtnjutit, att tillverka brännvin under sommarmånaderna från den 1
maj till den 1 oktober, då all annan sådan tillverkning är inställd. Denna
brännvinsbränning verkar menligt för den tillverkning, som för jordbruksnäringen^
är nödvändig, enär den ökar förrådet af disponibel vara och sålunda
något trycker dess pris samt småningom bildar ett öfverskott af
lagradt brännvin. Den är icke heller nödig för jästtillverkningen, enär
det numera i utlandet använda systemet af så kallad luftjästberedning
utan brännvinsbränning visat sig vara för jästtillverkning fördelaktigare.
Det är nog mäktiga intressen, som verka för bibehållandet af detta privilegium
samt det inflytande på brännvinsprisen, som det medför, men då
det i andra afseenden måste anses såsom för den viktigare jordbruksnäringen
menligt, bör det upphöra eller åtminstone genom en särskild
tilläggsbeskattning något stäfjas.»
Utskottet har ansett lämpligt att till en början redogöra för åtskilliga
med pressjästtillverkningen inom riket sammanhörande frågor.
Till beredande af pressjäst användes hufvudsakligen spannmål, under
tillverkningsåret 1 oktober 1900—1 oktober 1901 sammanlagdt 13,024,793
3
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
kilogram. De vanligast förekommande spannmålssorterna äro råg, korn
och bohvete. Därjämte begagnas majs såsom råämne, dock i betydligt
mindre omfattning än de tre nyssnämnda slagen af spannmål. Under
förberörda tillverkningsår användes sålunda vid rikets alla pressjästfabriker
tillhopa 1,248,105 kilogram majs mot t. ex. 6,023,494 kilogram korn.
Tillverkningsåret 1901—1902 var mängden af för pressjästberedning begagnad
majs 1,404,634 kilogram. Sedan år 1896 bar pressjäst beredts
jämväl af affall från sockerfabrikerna, melass, under tillverkningsåret 1900
—1901 tillsammans 2,235,357 kilogram. Potatis användes däremot icke
vid pressjästtillverkning; försök i sådan riktning hafva väl gjorts, men
synas icke hafva gifvit något lyckligt resultat.
Vid tillverkning af pressjäst begagnas två olika metoder, den äldre
skumjästmetoden och den yngre luftjästmetoden. Då den förra metoden
kommer till användning, får mäsken jäsa i djupa jäskar utan större lufttillförsel,
hvarvid jästen samlar sig å ytan och skummas bort. Vid begagnande
af den senare metoden försiggår jäsningen i flata, vida jäskar
under ett rikligt inpressande af luft. Det senare tillvägagångssättet gifver
betydligt större jästutbyte och en mindre mängd brännvin än det förra,
som lämnar mera brännvin och mindre jäst. Vid några af rikets pressjästfabriker
användes en förening af båda tillverkningsmetoderna.
Enligt officiella uppgifter begagnade sig elfva jästfabriker under år
1901 af rätten till brännvinsbränning under tiden mellan den 1 maj och
den 1 oktober. Under tillverkningsåret 1 oktober 1900—1 oktober 1901
bereddes å sommaren 2,107,130 liter brännvin af normalstyrka, d. v. s.
med 50 procent alkoholhalt, under det att mängden af sådant brännvin
samma årstid tillverkningsåret 1 oktober 1891 — 1 oktober 1892 utgjorde
1,880,632 liter. Rikets hela brännvinstillverkning uppgick 1900—1901 till
45,866,202 liter och 1891—1892 till 31,940,235 liter, allt af normalstyrka.
Under hela tillverkningsåret 1900 —1901 bereddes vid rikets samtliga jästfabriker
6,923,311 liter brännvin af normalstyrka och 2,701,616 kilogram
ren jäst, hvarmed förstås den tillverkade pressjästens vikt, minskad med
tillsatsen af potatismjöl. Senaste tillverkningsåret 1901—1902 brändes vid
jästfabrikerna tillhopa 6,937,303 liter brännvin af normalstyrka, däraf
under sommaren 2,166,560 liter. Årets hela jästutbyte utgjorde 2,597,474
kilogram ren jäst.
Under år 1901 denaturcrades af allt inom riket tillvcrkadt brännvin,
sålunda icke endast af det så kallade sommarbrännvinet, 2,539,280,2 liter
af normalstyrka. Däraf användes största delen för tekniska ändamål såsom
t. ex. för ättiksfabrikation 310,337,5 liter.
Kostnaden för den omedelbara kontrollen å brännvinstillverkningen
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
inom riket har under kalenderåret 1901 uppgått till 333,445,60 kronor
eller 6 kronor 79 öre för 1,000 liter.
För fullständighetens skull torde här jämväl böra nämnas, att under
kalenderåret 1901 i riket införts 33,670 kilogram jäst af alla slag, hvilkct
medfört en tullinkomst af 6,734 kronor.
Uti § 2 mom. 1 i gällande brännvinstillverkningsförordning stadgas
bland annat, att b rån n v i n s ti 11 v e r k n i n g i sammanhang med pressjästberedning
är tillåten jämväl under tiden mellan den 1 maj och den 1 oktober
»mot de särskilda villkor Kungl. Maj:t pröfvar erforderliga». Dessa
villkor innefattas i den af Kungl. Maj:t den 13 juli 1887 fastställda ordningsstadgarx
för brännvinsbrännerierna i riket, §§ 51 och 54, Indika
enligt kungl. kungörelsen den 18 mars 1898 hafva följande lydelse:
§ 51.
1. Vid bränneri, där pressjäst beredes, må brännvinstillverkning äfven
utöfvas under tiden mellan den 1 maj och den 1 oktober, dock endast för
tillvaratagande af den vid jästberedningen såsom biprodukt uppkomna
alkoholen samt under villkor, att vid bränneriet under föregående tillverkningstid
från den 1 oktober till den 1 maj blifvit tillverkade minst
20,000 kilogram ren jäst, hvarom tillverkaren skall vid anmälan om tillverkningen
foga bevis.
2. Tillverkning, hvarom i föregående mom. sägs, skall så bedrifvas,
att kvantiteten ren jäst uppgår till minst 25 kilogram eller vid bränneri,
där melass användes såsom råämne, till minst 50 kilogram för hvarje
hektoliter brännvin af normalstyrka.
§ 54.
Utöfvas vid bränneri, där pressjäst beredes, brännvinstillverkning
under tiden mellan den 1 maj och den 1 oktober i annat, syfte än i §
51 mom. 1 sagg, eller befinnes under samma tid, att från tillverkningens
början utbytet af ren jäst icke uppgår till de i mom. 2 af samma § bestämda
belopp, afgifve kontrollör särskild rapport därom till öfverkontrollören,
hvilken det i så fall åligger föreskrifva, att tillverkningen af
brännvin skall upphöra senast fem tillverkningsdygn efter det, hvarunder
tillverkaren därom erhåller förständigande.
5
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
Vid 1871 års riksdag föreslog bevillningsutskottet åtskilliga ändringar
i då gällande brännvinstillverkningsförordning. I motiven till § 10 i sitt
förslag anförde utskottet bland annat: »Nu gällande förordnings § 9 förbjuder
brännvinstillverkning i sammanhang med pressjästberedning under
annan tid, än för brännvinstillverkning i allmänhet stadgad är. Då likväl
detta förbud beröfvar pressjästfabrikerna hvarje möjlighet att under en
icke obetydlig del af året tillgodogöra sig den vid beredningen af pressjäst
erhållna alkohol, i följd hvaraf deras tillverkning blifver fördyrad och
urståndsatt att uthålla täflan med utlandets, har utskottet ansett detsamma
böra upphäfvas.» Utskottet hemställde därför om medgifvande för nämnda
fabriker att tillverka brännvin äfven under sommaren, mot det att de
erlade en särskild afgift af 25 öre för hvarje kanna brännvin af normalstyrka.
Denna afgift torde dock icke hafva så mycket afsett att vara en
beskattning af »sommarbrännvinet», utan snarare ett korrektiv mot missbruk.
Utskottet yttrar nämligen, att nämnda afgift »synes vara tillräcklig att
förekomma hvarje sådan handtering, där, under sken af pressjästberedning,
hufvudändamålet vore framställande af brännvin». Uti kungl. förordningen
angående villkoren för tillverkning af brännvin den 26 juni 1871
upptogs hvad utskottet sålunda föreslagit.
Med anledning af en vid 1873 års riksdag i ämnet väckt motion,
yttrade bevillningsutskottet — efter att hafva påpekat sagda afgifts ändamål
att förekomma missbruk af det pressjästfabrikerna medgifna särskilda
tillståndet att bränna brännvin jämväl sommartiden — bland annat följande:
»Enligt utskottets åsikt finnas dock tillräckliga korrektiv mot
detta befarade missbruk dels uti stadgandet i 74 § af ordningsstadgan för
brännvinsbrännerierna, som innehåller föreskrift, att minst 7 skålpund ren
jäst i medeltal skola tillverkas af hvarje centner inmäskad spannmål, därest
fabrikationen skall få fortgå, dels däri, att vid pressjästberedningen utbytet
af brännvin för ett visst belopp spannmål är mindre än vid annan
brännvinstillverkning, samt att brännvinstillverkning under sommarmånaderna
i allmänhet icke kan med samma fördel som under andra tider af
året bedrifvas.
Enär vid sådant förhållande den ifrågavarande afgiftens bibehållande
för nyssberörda ändamål icke synes utskottet nödvändigt och densamma
aldrig afsett att utgöra någon särskild beskattning af pressjästhandteringen,
men däremot, såsom motionären framhållit, täflan för den inhemska pressjästfabrikationen
med den utländska vissa tider af året förhindras och
alltid försvåras genom denna afgift, hvilken verkar såsom en premie å det
utländska fabrikatet, och detta desto mera, som restitution för den särskilda
tillverkningsafgiften vid utförsel åt det tillverkade brännvinet icke
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
äger rum, har utskottet ansett sig äga skäl att nu föreslå densammas borttagande».
Afgiften i fråga blef jämväl afskaffad, och sedan dess har någon särskild
beskattning åt det vid pressjästfabrikerna sommartiden tillverkade brännvinet
icke förekommit.
Af ofvanstående redogörelse framgår, att intill år 1871 pressjästfabrikerna
icke ägt någon särskild förmån att i sammanhang med pressjästberedning
bränna brännvin jämväl å tid, då sådan i öfrigt varit förbjuden.
Utskottet kan icke finna, att någon anledning nu föreligger till
indragning af den sagda år fabrikerna medgifna rättigheten till sådan
brännvinstillverkning.
Såsom i det föregående visats, har en gång tillförene en särskild afgift
ålagts det i sammanhang med pressjästfabrikationen å sommaren tillverkade
brännvinet. Denna afgift torde dock ej hafva utgjort en skatt å
nämnda brännvin, utan allenast afsett att söka förhindra missbruk af rätten
till brännvinsbränning sommartiden. Bevillningsutskottet vid 1873 års
riksdag har i sitt ofvan omförmälta betänkande framhållit åtskilliga synpunkter
mot en afgift af sådan art; och anser utskottet hvad i betänkandet
anförts beträffande möjligheten att utan någon dylik afgift motverka
befarade missbruk af förberörda rättighet fortfarande äga fullt berättigande.
Skulle vid pressjästfabrikerna missbruk af ifrågavarande slag göra sig
gällande i sådan omfattning, att särskilda åtgärder tarfvas, torde den Kungl.
Maj:t tillkommande rätten att för brännerierna i riket meddela ordningsföreskrifter
innebära möjlighet till förebyggande däraf, särskild! genom
höjning af det fordrade jästutbytet.
Påläggande af en särskild afgift å det sommartiden tillverkade brännvinet
skulle dessutom sannolikt medföra höjning af priset å pressjäst, hvilket
utskottet finner allt annat än önskvärd!
Uti motionen uppgifves, att det sommartiden vid jästfabrikerna tillverkade
brännvinet förorsakar ökning utaf förrådet af disponibel vara
och sålunda något trycker dess pris samt småningom bildar ett öfverskott
af lagradt brännvin. Med anledning häraf vill utskottet framhålla, att
deri i motionen åsyftade öfverproduktionen af brännvin ingalunda torde
hafva åstadkommits af förutnämnda brännvin, utan fastmera till stor del
af den spekulation å höjd tillverkningsskatt, som under senaste tre åren
förekommit. Och vill utskottet i detta sammanhang erinra om förut åberopade
statistiska uppgifter beträffande tillverkningsåret 1900—1901, utvisande,
att rikets hela brännvinstillverkning då utgjorde 45,866,202 liter,
7
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 14.
under det att mängden af det i sammanhang med pressjästberedning
sommartiden brända brännvinet sagda år utgjorde allenast 2,107,130 liter.
Motionen talar vidare därom, att brännvinsbränning icke är nödvändig
för jästtillverkningen, enär det numera i utlandet använda systemet
af s. k. luftjästberedning utan brännvinsbränning visat sig vara för jästtillverkningen
fördelaktigare. Denna motionens uppgift beror emellertid,
enligt hvad en af motionärerna i bref till utskottet uppgifvit, på ett missförstånd,
ity att, såsom ofvan enligt sakkunnigs uttalande omförmälts,
brännvin alstras jämväl vid begagnande af nämnda metod, fastän jästutbytet
på brännvinets bekostnad blir rikligt. Då den äldre skumjästmetoden
användes, blir utbytet af brännvin i förhållande till jästen större.
Slutligen vill utskottet påpeka, att det vid pressjästfabrikerna alstrade
brännvinet är af sämre beskaffenhet än annat brännvin samt till hufvudsaklig
del torde användas för tekniskt bruk.
På grund af hvad nu anförts, får utskottet hemställa,
att Riksdagen ville besluta, att förevarande motion
om ändring i § 2 mom. 1 brännvinstillverkningsförordningen
icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 19 februari 1903.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. C A VALL T.
Herr Lindblad har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i behandlingen
af detta ärende inom utskottet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.