Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om vissa ändringar i förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den 3 december 1897.

1903-02-23 · 16 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: 6 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1903:15, Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om vissa ändringar i förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den 3 december 1897.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

1

ff:o 15.

Ank. till Riksd. kansli den 24 februari 1903, kl. 12 midd..

Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition om vissa

ändringar i förordningen angående bevillning af fast

egendom samt af inkomst den 3 december 1897.

(2:a A.).

Uti Kungl. Maj:ts till utskottet remitterade proposition, n:o 31, har

Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att besluta, att 9, 10, 14, 24, 27 och

32 §§ i nådiga förordningen angående bevillning af fast egendom samt

af inkomst den 3 december 1897 jämte de vid samma förordning fogade

formulär n:is 5, 6, 7 och 8 till längder öfver inkomstbevillning och sammandrag

af taxeringslängderna måtte erhålla den förändrade lydelse, som

ett propositionen vidfogadt förslag närmare utvisade.

Motiven till de af Kungl. Maj:t sålunda föreslagna förändringarna

i bevillningsförordningen med dithörande formulär framgå af hvad chefen

för finansdepartementet, enligt det vid den kungl. propositionen fogade

utdrag af statsrådsprotokollet, vid ärendets föredragning inför Kungl.

Maj:t yttrat; och var anförandet i fråga af följande lydelse:

»Genom förordningen om inkomstskatt den 21 juni 1902 har den

enligt gällande förordning angående bevillning af fast egendom samt af

inkomst i vår skattelagstiftning redan förefintliga skyldighet att lämna

uppgifter till ledning för egen och andras taxering utsträckts i högst

afsevärd grad. Den förändring i själfva taxeringsförfarandet, som häraf

blir en följd, kommer dock icke att beröra blott inkomstskattetaxeringen.

Denna taxering skall nämligen verkställas af de enligt bevillningsförordBih.

till Riksd. Rrot. 1903. .5 Sami. 1 Afd. 11 Iläft. (N:o 15). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

ningen tillsatta taxeringsmyndigheter och i sammanhang med de af dem

enligt samma förordning verkställda taxeringar till bevillning. Nämnda

myndigheter komma därvid gifvetvis att, oafsedt, om uppgift i det särskilda

fallet afgifvits på grund af föreskrift i förordningen om inkomstskatt

eller i. bevillningsförordningen, använda aflämnade deklarationer vid

bägge taxeringarna. Häraf påkallas vissa ändringar i bevillningsförordningen,

ty dels blifva, såsom nedan närmare skall visas, de uppgifter

rörande egna inkomster, som enligt samma förordning skola aflämnas, i

regel öfverflödiga, dels erfordras för uppgifternas hemlighållande samma

garantier i afseende å bevillningstaxeringen, som redan i 34 § förordningen

om inkomstskatt lämnas i fråga om inkomstskattetaxeringen.

Förslag till vissa däraf föranledda och andra af sambandet mellan förordningarna

betingade ändringar i bevillningsförordningen hade jämväl uppgjorts

af de kommitterade, som under år 1901 inom finansdepartementet

utarbetat det förslag till förordning om inkomstskatt, hvilket legat till

grund för Kungl. Maj:ts nådiga proposition i ämnet till 1902 års Riksdag.

Att förslag till ändringar i bevillningsförordningen icke i sammanhang

med nämnda proposition förelädes Riksdagen till antagande berodde, såsom

dåvarande departementschefen vid tillstyrkandet af berörda proposition

angaf, på formella skäl. Inkomstskatten var nämligen afsedd att påföras

först under år 1903 och rubriceras såsom inkomstskatt för samma år,

men den bevillning, om hvilken 1902 års Riksdag hade att besluta, var

1902 års bevillning. Först 1903 års Riksdag hade att besluta om bevillningsförordningen

för år 1903, som skulle tillämpas samtidigt med den

nja inkomstskatteförordningen. Efter utfärdandet af denna förordning,

som affattats i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det inom finansdepartementet

utarbetade förslag i ämnet, är det således innevarande Riksdag,

för hvilken förslag till de med anledning däraf erforderliga ändringar i

bevillningsförordningen bör framläggas.

De ändringar i nämnda förordning, hvilka jag i nära anslutning till

kommitterades. därutinnan utarbetade förslag anser mig böra tillstyrka,

hafva med afsikt icke gjorts mera omfattande, än som för vinnande af de

med ändringarna afsedda ändamål varit oundgängligen nödigt. Det torde

nämligen icke vara lämpligt att på grund af bestämmelserna rörande

inkomstskatten, som dock ännu endast provisoriskt upptagits i vårt skattesystem,

införa andra nyheter i bevillningsförordningen än dem, som af

sambandet mellan förordningarna ovillkorligen betingas eller utan större

ändringar kunna genomföras. Om bevillningsförordningens bestämmelser

således af denna anledning lämnas så godt som orubbade, blir ett sådant

tillvägagående jämväl till fördel i ett annat afseende. Det är nämligen

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 3

af vikt, att inom Riksdagen pröfningen af erforderliga ändringar, särskilt

hvad angår uppgiftsskyldigheten, må kunna utan alltför stor tidsutdräkt

verkställas. Innan den 1 april skola deklarationerna, som bekant, i regel

vara aflämnade, och i god tid dessförinnan böra åtminstone de ändiingar

i bevillningsförordningen, som hafva afseende å dessa, vara till allmän

efterrättelse kungjorda.

Af hvad förut nämnts framgår, att de deklarationer, som enligt

förordningen om inkomstskatt skola af skattskyldige aflämnas, komma att,

äfven om bestämmelser därom icke meddelas, användas jämväl vid bevillningstaxeringen.

Det formulär till uppgift om egna inkomster, som enligt

förordningen0 om inkomstskatt skall af uppgiftsskyldig begagnas, är också

uppställdt så, att uppgiften omedelbarligen kan tjäna till ledning vid

bestämmandet af den uppgiftsskyldiges enligt bevillningsförordningen

beskattningsbara inkomster. På grund häraf och då den i bevillnings

förordningen för vissa skattskyldige stadgade uppgiftsskyldighet faller inom

ramen af den deklarationsplikt, som åligger samma skattskyldige enligt

inkomstskatteförordningen, bör alltså all uppgiftsskyldighet anses fullgjord

efter behörig deklaration af inkomsterna enligt sistnämnda förordning. I

tillämpningen af den i 24 § bevillningsförordningen nu gifna bestämmelsen

om påföljd vid underlåtenhet att fullgöra däri stadgad uppgiftsskyldighet

bör därför sådan inskränkning vidtagas,. att skattskyldig, som afgifvit

deklaration om sina inkomster enligt inkomstskatteförordningen,

icke i något fall blir underkastad nyssberörda påföljd. Kommitterade

hafva också föreslagit, att nämnda § måtte erhålla tillägg därom, att

genom aflämnande af uppgift enligt förordningen om inkomstskatt skulle

den i bevillningsförordningen stadgade skyldighet att afgifva dylik uppgift

äfven vara fullgjord. .

Medan således genom en dylik bestämmelse tillämpningen åt de

stadganden rörande själfdeklaration, som lämnas i bevillningsförordningen,

högst väsentligt torde inskränkas, skulle däremot den i samma förordning

stadgade skyldighet att aflärana uppgifter till ledning för andras taxering

— om kommitterades därutinnan uppgjorda förslag godkännes — i icke

ringa mån utsträckas. Kommitterade hafva nämligen föreslagit sådan

ändring i 14 § bevillningsförordningen, att den vissa verk och bolag nu

åliggande skyldighet att lämna uppgifter angående lön- och arfvodestägare

samt öfrige arbetares löneförmåner utstråckes till eu hvar, som under

nästföregående år varit taxerad för inkomst af rörelse eller yrke till belopp

af minst 5,000 kronor. Som uppgifter af detta slag liksom alla andra

uppgifter rörande andras inkomster, hvarom bevillningsförordningen redan

nu stadgar, enligt 26 § inkomstskatteförordningen, äro ämnade att tjäna

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 15.

till ledning jämväl vid inkomstskattetaxeringen, skulle taxeringsmyndigheterna

i nämnda uppgifter erhålla, utom erforderlig kontroll öfver aflämnade

deklarationer, en i de flesta fall tillfredsställande ledning för taxering af

de smärre inkomsttagare, hvilka icke äro skyldiga att utan anmaning deklarera.

Det stora flertalet bland dessa inkomsttagare utgöres nämligen

af sådana i annans tjänst anställda personer, om hvilkas inkomster enligt

gällande och föreslagna bestämmelser uppgifter skola aflämnas af arbetsgivare.

Om lämpligheten af en dylik utsträckning af uppgiftsskyldigheten

lärer heller ingen tvekan råda.

Hvad däremot angår den föreslagna ändringen i 24 § bevillningsförordningen,

har kammarrätten i sitt den 2 december 1901 öfver kommitterades

förslag afgifna utlåtande funnit anledning till åtskilliga anmärkningar.

Denna ändring skulle nämligen, såsom kammarätten med flera

exempel velat visa, icke fullt klargöra sambandet mellan deklarationsbestäminelserna

i bevillningsförordningen och motsvarande bestämmelser i

inkomstskatteförordningen. I det fall att en skattskyldig, som enligt båda

förordningarna vore pliktig att lämna uppgift till ledning för egen taxering,

underlåtit aflämna den detaljerade uppgift, som enligt inkomstskatteförordningen

skall afgifvas, och i stället allenast aflämnat en summarisk uppgift

rörande sina enligt bevillningsförordningen beskattningsbara inkomster,

skulle han således hafva förlorat rätten att fullfölja talan röi’ande inkomstskattetaxeringen,

medan han samtidigt vore oförhindrad att besvära sig

öfver taxeringsmyndigheternas beslut rörande hans taxering till bevillning.

Ett sådant förhållande syntes komma att vålla svårigheter vid tillämpningen.

Gjordes därjämte icke någon förändring med afseende å de i

ifrågavarande § meddelade straffbestämmelser vid underlåtenhet att efterkomma

anmaning att fullgöra stadgad uppgiftsskyldighet, kunde näppeligen

undgås, att den, som ej ställt sig dylik anmaning till efterrättelse,

för tredska ådömdes böter efter bägge förordningarna. Då nämligen uppgiftsskyldighet,

hvarom här är fråga, jämväl folie under den i inkomstskatteförordningen

stadgade deklarationsplikt, blefve ohörsamhet mot anmaning

att lämna föreskrifven uppgift en förseelse, som vore straffbar

enligt bägge förordningarna.

Ehuru det icke torde kunna förnekas, att med den af kommitterade

föreslagna ändringen i 24 § bevillningsförordningen svårigheter kunna,

såsom kammarrätten påpekat, i särskilda fall möta vid tillämpningen

af förordningarnas bestämmelser rörande uppgiftsskyldigheten, tror jag

dock icke, af skäl jag vidare skall utveckla, att dessa svårigheter äro

af den art, att man med hänsyn till desamma bör afstå från kommit
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 5

terades förslag. Ett fullt klart uttryck för sambandet mellan bevillningsoch

inkomstskatteförordningarna, med den uppställning sistberörda förordning

erhållit, torde nämligen icke kunna vinnas utan en i vissa delar

ganska genomgripande omarbetning af bevillningsförordningen. Utom det

att ett sådant förfarande skulle vara olämpligt med hänsyn till inkomstskattens

provisoriska karaktär, torde det tillika vara så till vida obehöflig!,

som den föreslagna nya bestämmelsen i 24 § bevillningsförordningen

icke kan vålla något missförstånd hos allmänheten i fråga om uppgiftsskyldighetens

fullgörande. De svårigheter, som för myndigheter kunna

uppstå vid tillämpningen af förordningarnas bestämmelser i förevarande

afseende, torde dessutom ej vara så stora, som kammarrätten föreställt

sig. Någon nämnvärd tvekan om tillämpningen af straffbestämmelser vid

underlåtenhet att efterkomma anmaning, hvarom förut nämnts, lärer icke

kunna uppstå. Anmaning, som delgifves skattskyldig, torde nämligen i

regel komma att göras under uttryckligt åberopande af visst författningsrum,

hvarigenom också den fråga afgöres, efter hvilken förordning underlåtenhet

att efterkomma anmaning bör bedömas. Gifvetvis kunna å dylik

underlåtenhet icke tillämpas andra straffbestämmelser än sådana, soin bestämts

med hänsyn till åberopade författningsrummet. I de säkerligen

sällsynta fall, då ett dylikt åberopande icke sker, kan naturligen anmaningen

icke anses medföra annan förpliktelse för den anmanade än att

lämna uppgift enligt den ena af ifrågavarande förordningar. Efter hvilken

förordning underlåtenhet att efterkomma anmaningen under sådant

förhållande bör bedömas, måste afgöras för hvarje särskild! fall.

Om jag således icke kan dela kammarrättens betänkligheter i förberörda

afseende, har jag däremot af vissa, utaf kammarrätten i annat

sammanhang anförda skäl funnit, att ändringarna i 24 § bevillningsförordningen

icke böra inskränkas till det af kommitterade föreslagna tillägg.

De i andra stycket af nämnda § lämnade straffbestämmelser för tredska

hafva för närvarande afseende allenast å dem, hvilka äro skyldiga att

utan anmaning deklarera. Den, som först efter anmaning är pliktig lämna

uppgift om sina inkomster, kan icke för tredska eller underlåtenhet att

efterkomma upprepad anmaning att fullgöra nämnda plikt drabbas åt någon

påföljd utöfver den, som enligt bestämmelsen i första stycket af

ifrågavarande § stadgats för försummelse att hörsamma en första anmaning

i nämnda syfte. Taxeringsmyndigheterna komma således att i ett

dylikt fall stå maktlösa gent emot den, hvilken fortfarande vill undandraga

sig sin uppgiftsplikt. Denna skillnad i bedömandet af tredska, om

den försumlige varit skyldig att utan anmaning eller först efter ämna
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

ning deklarera, förefinnes icke i förordningen om inkomstskatt och lärer

icke heller vidare här böra godkännas.

Såsom förut anmärkts, komma de i förordningen om inkomstskatt

föreskrifna deklarationerna att läggas till grund för såväl inkomstskattesom

bevillningstaxeringarna. De garantier för deklarationernas hemlighållande,

som inkomstskatteförordningen lämnar, måste alltså äfven tillförsäkras

uppgiftspliktige i bevillningsförordningen. I anledning häraf

torde de i 34 § förordningen om inkomstskatt lämnade bestämmelser om

sättet för deklarationernas granskning och öfriga stadganden, som afse

deklarationernas hemlighållande, jämväl böra inflyta i bevillningsförordningen.

Genom eu däraf föranledd ändring af bestämmelserna i 27 § af

sistnämnda förordning skulle den bevillningsberedning i dess helhet hittills

tillkommande rätt att granska uppgift utöfvas af beredningens ordförande

med biträde af eu ledamot. På grund häraf erfordras en mindre

omredigering af 32 § c), som innehåller bevillningsberedningsordförandes

åligganden vid beredningens sammanträden.

Om de återstående smärre detalj ändringar i bevillningsförordningen,

jag tillika tillåter mig föreslå, kan jag yttra mig mera kortfattadt. Enligt

14 § i inkomstskatteförordningen skall skatt för inkomst, som åtnjutes

af vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier,

som ej åro aktiebolag, utgöras af delägarne, en hvar efter hans andel af

bolagets vinst. Mot införande af eu liknande bestämmelse i bevillningsförordningen

är så mycket mindre att säga som den i praxis redan delvis

tillämpats. Vidare bör i 10 § mom. 4 e), där afdrag medgifves för

hvad som anvisats till bestridande af de med erhållna tjänster eller

uppdrag förenade särskilda kostnader, bland de anförda exemplen — liksom

i motsvarande § i inkomstskatteförordningen redan skett — upptagas

kontorshyra.

Kammarrätten bär i sitt förberörda utlåtande dessutom ifrågasatt,

huruvida icke en bestämmelse i inkomstskatteförordningen — 5 § 1 mom.

— om afdämning af uppskattade inkomstbelopp borde föranleda eu motsvarande

bestämmelse i bevillningsförordningen. Det syntes nämligen kammarrätten

olämpligt, att dylik afjämning ägde rum vid taxering till inkomstskatt,

men icke vid taxering till bevillning. Denna kammarrättens

mening kan jag dock icke dela. Afjämning af inkomstbelopp erfordras

vid inkoinstskattetaxeringen särskilt för underlättande af beräkningen af

det efter progressiva grunder utgående skattebeloppet och kan under alla

förhållanden på grund af inkomstskatteförordningens bestämmelser rörande

beskattningsorten icke under taxeringsåret mer än en gång för hvarje

skattskyldig vidtagas. Utom det att afjämning af inkomstbelopp vid be
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15. 7

villningstaxeringen icke påkallats för beräkningen af bevillningsbelopp,

skulle emellertid därjämte en dylik afjämning komma att i skatteafseende

hafva långt större betydelse ån vid inkomstskattetaxeringen. I de fall,

där skattskyldig taxeras till bevillning å flera orter, skulle nämligen de

afjämningar, som kunde äga rum för samma skattskyldig i de särskilda

taxeringsdistrikten, ofta nog komma att sammanlagdt medföra en sådan

nedsättning i det eljest skattepliktiga beloppet, att afjämningarna finge,

såväl med afseende å stats- som kommunalbeskattningen, karaktär af skattelindring.

En dylik, med afjämning af inkomstbelopp icke afsedd verkan

blefve ännu mer i ögonen fallande, om afjämning komme att för samma

skattskyldig äga rum mer än en gång för inkomster inom samma taxeringsdistrikt.

Detta torde emellertid icke kunna undvikas i de fall, då

skattskyldig, utom annan inkomst, både inkomst å arrende af kronoegendom.

Sistnämnda inkomst och således äfven bevillningen för samma

inkomst, som icke får tagas i beräkning vid den kommunala beskattningen,

skall nämligen, utan sammanblandning med annan inkomst, särskildt för

sig i taxeringslängd och debetsedel upptagas.

Utom de af mig föreslagna ändringar i själfva förordningen om bevillning

af fast egendom samt af inkomst får jag tillika förorda vissa

ändringar i de samma förordning åtföljande formulären n:is 5, 6, 7 och

8 till längder öfver inkomstbevillningen och sammandrag af taxerings1

ängd erna. Af dessa längder, i hvilka hädanefter skola införas uppgifter

ej blott i fråga om bevillningen, utan jämväl rörande inkomstskatten, har

taxeringslängden öfver inkomstbevillningen, formuläret n:o 5, genom förordningen

om inkomstskatt redan erhållit sin på grund af nämnda förhållande

betingade uppställning. I den vid sistberörda förordning fogade

längd öfver inkomstbevillningen och inkomstskatten har därjämte ägt rum

en sammanslagning af de hittills i skilda kolumner upptagna inkomster af

allmän och enskild tjänst eller pension. Samma förhållanden, som således

medfört vissa tillägg till och ändringar i formuläret n:o 5, påkalla jämväl

eu förändrad lydelse af öfriga omförmälda formulär.»

Vid granskning af hvad Kungl. Maj:t sålunda föreslagit har bevillningsutskottet

funnit skäl till följande erinringar.

Då bevillningsutskottet anser sig kunna biträda Kungl. Maj:ts förslag

till ändring af 9 §, har utskottet emellertid funnit, att den, beträffande

beskattning af inkomsten hos vissa bolag och rederier, i sagda §

sålunda vidtagna ändring måste medföra däraf påkalladt förtydligande i 11 §

opaginerad Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

1 mom. bevillningsförordningen och i 16 § af instruktionen för taxeringsmyndigheterna.

I sista stycket af 11 § 1 mom. stadgas nämligen, beträffande bolags

inkomst, undantag från den eljest i nämnda moment medgifna befrielse

från eller lindring i bevillningen. Då berörda undantag icke bör

äga tillämpning å den inkomst från handelsbolag m. m., hvilken, i händelse

af bifall till den föreslagna ändringen i 9 §, hädanefter icke skulle blifva

beskattningsbar i bolagets hand utan hos bolagets särskilda delägare, har

utskottet funnit lämpligt, att §:n omredigeras så, att någon tvekan i berörda

afseende icke kan äga rum. Vidare bör 16 § i instruktionen för taxeringsmyndigheterna

till undvikande af hvarje missförstånd förändras i

sådant hänseende, att det i §:n omförmälta sätt för taxering komme att

uttryckligen afse allenast aktiebolag och enskilda bankbolag.

Med afseende å 14 § bevillningsförordningen är i Kungl. Maj:ts

proposition föreslaget, att den vissa verk och bolag åliggande uppgiftsskyldighet

rörande lön- och arfvodestagares samt öfriga arbetares inkomster

skulle utsträckas till en hvar, som under nästföregående år varit taxerad

för inkomst af rörelse eller yrke till belopp af minst 5,000 kronor.

Då emellertid, enligt hvad i 9 § föreslagits, för inkomst af andra bolag

och rederier än aktiebolag vederbörande delägare skulle utgöra bevillning,

så har genom det i 14 § föreslagna stadgandet, sådant detta i den kungl.

propositionen affattats, någon uppgiftsskyldighet icke blifvit föreskrifven för

det fall, att på hvarje delägares lott icke folie minst 5,000 kronor, hvarjämte,

därest hvarje delägares lott uppginge till 5,000 kronor eller mera, uppgiftsskyldighet

beträffande bolags eller rederis löntagare skulle komma att åligga

delägarne och icke bolaget eller rederiet. I anledning af dessa anmärkningar

föreslår utskottet erforderlig ändring i Kungl Maj:ts förslag till

lydelse af ifrågavarande § äfvensom däraf påkallad förändring af 15 §.

Enligt förordningen om inkomstskatt skall all den inkomst, som eu

skattskyldig åtnjuter, taxeras endast på ett enda ställe, hvaremot bevillningsförordningen

föreskrifver, att skattskyldig, som drifver rörelse å flera

orter, i regeln skall taxeras på en hvar ort, där rörelse idkas. I följd

häraf är i 20 och 21 §§ i inkomstskatteförordningen stadgadt, att verk

eller bolag, som drifver rörelse å flera orter, skall aflämna allenast en

uppgift till ledning för sin taxering, men jämlikt 17 och 21 §§ bevillningsförordningen

skola uppgiftspliktiga verk eller bolag lämna särskilda uppgifter

för hvarje kommun, där rörelse idkas. Därest nu, såsom Kungl. Maj:t

i 24 § bevillningsförordningen föreslagit, genom afläinnande af sådan uppgift

till ledning för egen taxering, som i förordningen om inkomstskatt

omförmäles, den i bevillningsförordningen stadgade skyldigheten att afgifva

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

9

dylik uppgift skulle anses vara fullgjord, komme endast taxeringsmyndigheterna

å ort, där verkets eller bolagets styrelse hade sitt säte, att äga

tillgång till taxeringsuppgifter angående verket eller bolaget, såvida nämligen

icke ordföranden i förberörda orts bevillningsberedning ansåge sig

böra delgifva uppgifterna med ordförandena i bevillningsberedningarna å

öfriga platser, där verket eller bolaget idkade rörelse. Skyldighet härutinnan

åligger väl ordförande i bevillningsberedning enligt 38 § inkomstskatteförordningen,

men icke enligt 32 § bevillningsförordningen. Då

emellertid någon anledning icke torde förefinnas att inskränka den förevarande

verk och bolag nu åliggande uppgiftsskyldighet, som för öfrigt i

detta fall är en ren utskriftsfråga, samt en ökning i bevillningsberedningsordförandenas

åligganden, som blefve en följd af nämnda skattskyldiges

befrielse från denna föreskrift, icke är, med hänsyn till bemälta ordförandes

redan enligt nu gällande bestämmelser tunga arbetsbörda, tillrådlig, har

bevillningsutskottet framlagt förslag till af sådan anledning erforderligt

tillägg till den af Ivungl. Maj:t föreslagna lydelse af 24 § bevillningsförordningen.

Bevillningsutskottet hemställer alltså,

l:o) att Riksdagen, med förklarande att Kungl.

Maj:ts förevarande förslag till vissa ändringar i förordningen

angående bevillning af fast egendom samt af inkomst

den 3 december 1897 icke kunnat oförändradt

bifallas, måtte antaga samma förslag med de ändringar,

utskottets härvid fogade förslag utvisar;

2:o) att Riksdagen jämväl ville besluta, att 11 §

1 mom. och 15 § i bevillningsförordningen samt 16 § i

instruktionen för taxeringsmyndigheterna skola erhålla den

förändrade lydelse, som bilagda förslag utvisar; samt

3:o) att Riksdagen måtte bifalla de af Kungl.

Maj:t föreslagna ändringar i de vid bevillningsförordningen

fogade formulären n:is 5, 6, 7 och 8 till

längder öfver inkomstbevillning och sammandrag af

taxeringslängderna.

Stockholm den 23 februari 1903.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

Bih. till Riksd. Prof. 1503. 5 Sami. 1 Afd. 11 Håft.

■I

opaginerad Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Förslag

till vissa ändringar i n&diga förordningen angående bevillning af fast egendom

samt af inkomst den 3 december 1897.

Bevillningsutskottets i punkt ko) omförmäla förslag.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

9 §•

Skyldige att utgöra inkomstbevillning äro:

a) -------------------

b) -------------------

c)----------------------

Hvad — — — — — — vinst; dock att för inkomst, som åtnjutes

af vanliga handelsbolag, kommanditbolag, enkla bolag och rederier, som ej

äro aktiebolag, bevillning utgöres af delägarna, en hvar efter hans andel af

bolagets inkomst.

10 §.

Grunder för inkomsternas beräknande:

4 inom. Däremot må afdrag ske:

vid beräkning af inkomst utaf arbete:

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Kimgl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

e) för hvad som anvisats till bestridande af de med erhållna tjänster

eller uppdrag förenade särskilda kostnader, såsom resekostnadsersättning

-------- — — anslag till skrifmaterialier, kontorshyra och

andra expenser — — — — — — — — —

14 §.

Till ledning vid taxeringen skola

följande uppgifter meddelas:

1:°)--------

2:o) —-----— —

e) af styrelse för verk eller bolag,

som är med Kungl. Maj:ts oktroj

försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt eller står under offentlig

kontroll, så ock af en hvar, som under

nästföregående år varit taxerad

för inkomst af rörelse eller yrke till

belopp af minst 5,000 kronor:

enahanda uppgift, hvarom i b)

stadgas angående lön- och arfvodestagares

samt öfriga arbetares löneförmåner.

I uppgift----uppgifves.

24 §.

Underlåter någon att inom stadgad

tid afgifva enligt 15 § eller 17

| föreskrifter! uppgift eller att inkomma

med sådan särskilt infordrad

uppgift eller upplysning, som i

22 § omförmäles, hafve förlorat rätten

att fullfölja talan i fråga om

14 §.

Till ledning vid taxeringen skola

följande uppgifter meddelas:

1:°)--------

2: o) —---—---

e) af styrelse för verk eller bolag,

som är med Kungl. Maj:ts oktroj

försedt eller blifvit såsom aktiebolag

registreradt eller står under offentlig

kontroll, samt af annat bolag eller

rederi, så ock a f en hvar annan, som

under nästföregående år varit taxerad

för inkomst af rörelse eller yrke

till belopp af minst 5,000 kronor:

enahanda uppgift, hvarom i b)

stadgas angående lön- och arfvodestagares

samt öfriga arbetares löneförmåner.

I uppgift----uppgifves.

24 §.

Underlåter någon — — — —

—--afse.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillning »utskottets Betänkande N:o 15.

Kung!. Maj:ts förslag:

beloppet af den inkomst, som uppgiften

eller upplysningen skolat afse.

Hörsammar den, som på grund

af förordningens föreskrift eller enligt

22 § 2 mom. erhållen anmaning

varit pliktig aflämna uppgift

eller upplysning, men underlåtit afgifva

sådan eller adam nät ofullständig

uppgift eller upplysning, icke

honom tillställd anmaning att afgifva

fullständig uppgift eller upplysning,

böte ett belopp, svarande

mot tio procent af den bevillning,

som inom beredningsdistriktet varder

den skattskyldige påförd för den

inkomst, som uppgiften eller upplysningen

skolat afse.

Gitter den uppgiftsskyldige visa

giltig ursäkt för underlåtenheten,

äge här stadgad påföljd icke rum.

Genom aflämnande af sådan uppgift

till ledning för egen taxering,

som i förordningen om inkomstskatt

oinförmäles, anses dock i denna förordning

stadgad skyldighet att afgifva

dylik uppgift äfven vara fullgjord.

Utskottets förslag:

Hörsammar — — — — — —

— — — — — — — — afse.

Gitter den •— — — — — —- — — — — — — — rum.

Genom aflämnande af sådan uppgift

till ledning för egen taxering,

som i förordningen om inkomstskatt

oinförmäles, anses dock i denna förordning

stadgad skyldighet att afgifva

dylik uppgift äfven vara fullgjord,

utom hvad angår uppgift af

sådan uppgiftspliktig skattskyldig,

som drif ver rörelse eller yrke å mera

än en ort.

27 §.

Granskning af de skattskyldiges till ledning för egen taxering lämnade

uppgifter skall verkställas endast af vederbörande taxeringsmyndighets

ordförande med biträde i hvarje särskildt fall af den ledamot, faxe
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

ringsmyndigheten utser. I granskning hos taxeringsnämnd eller pröfningsnämnd

skall jämväl kronoombud deltaga.

För innehållet af sålunda granskad uppgift må icke inom taxeringsmyndighet

lämnas vidare redogörelse, än som för taxeringen oundgängligen

erfordras.

Dylik uppgift må ej, utan att den skattskyldige skriftligen medgifvit

uppgiftens offentliggörande, vara tillgänglig för andra än de personer,

hvilka, enligt hvad nyss är sagdt, skola granska uppgiftens innehåll, kronoombud

hos taxeringsnämnd och pröfningsnämnd samt de ämbets- och tjänstemän,

hvilka i och för sin befattning däraf erhålla del, och må ej heller

utan den skattskyldiges skriftligen afgifna samtycke i taxeringsnämnds eller

pröfningsnämnds protokoll intagas; skolande efter taxeringsårets utgång

omförmälda uppgifter i försegladt konvolut öfverlämnas till vederbörande

kronofogde eller magistrat, hos hvilken de skola behörigen förvaras, intill

dess fem år förflutit, hvarefter de förstöras.

32 §.

Bevillningsberednings ordförande åligger särskildt:

a) --—---------—---------

b) ----;----- - -----.---;--

c) att vid beredningens sammanträden föra ordet, tillhandahålla och

meddela ledamöterna alla i och för taxeringen erhållna uppgifter och upplysningar,

med den inskränkning, hvartill stadgandena i 27 § föranleda,

i taxeringslängden--meddelas; samt

d) --------------------

Bevillningsutskottets i punkt 2:o) omförmäla förslag.

Nuvarande lydelse:

Utskottets förslag:

11 §■

11 §.

Undantag från de i 7—10 §§

meddelade stadganden.

Undantag från de i 7—10 {?§

meddelade stadganden.

1 mom. Bevillning

— — 200 kronor.

1 inom. Bevillning---7 — 200

kronor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

u

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

Nuvarande lydelse:

För inkomst, som beskattas inom

annan kommun än den, där den

skattskyldige är mantalsskrifven,

samt för bolags inkomst får hvarken

befrielse från eller lindring i bevillningen

enligt detta moment åtnjutas.

2 mom. — — — — — — —

15 §.

Verk eller bolag, som i 14 §

2:o) e) ornförmäles, skall till ledning

vid taxeringen af sin inkomst hvarje

år aflämna bestyrkt utdrag af verkets

eller bolagets senast afsilande räkenskaper,

utvisande beloppet af hela

den under räkenskapsåret uppkomna

vinst, i’änta å eget kapital inräknad;

skolande vid detta utdrag fogas

bestyrkt afskrift eller tryckt exemplar

af verkets eller bolagets revisionsberättelse

för senaste räkenskapsår.

Utskottets förslag:

Befrielse från eller lindring i

bevillningen, hvarom här stadgas, får

dock icke åtnjutas af enskild skattskyldig

för inkomst, som beskattas

inom annan kommun än den, där

den skattskyldige är mantalsskrifven,

samt ej heller af bolag.

2 mom. — — — — — — —

15 §.

Verk eller bolag, som är med

Kungl. Maj\ts oktroj försedt eller

blifvit såsom aktiebolag registreradt

eller står under offentlig kontroll,

skall till ledning vid taxeringen af

sin inkomst hvarje år aflämna bestyrkt

utdrag af verkets eller bolagets

senast afslutade räkenskaper,

utvisande beloppet af hela den under

räkenskapsåret uppkomna vinst,

ränta å eget kapital inräknad; skolande

vid detta utdrag fogas bestyrkt

afskrift eller tryckt exemplar

af verkets eller bolagets revisionsberättelse

för senaste räkenskapsår.

Instruktion för taxeringsmyndigheterna.

16 §.

Enär vederbörande bolag eller

inrättning skall erlägga bevillning

både för ränteinkomsten af hela det

i bolaget eller inrättningen nedlagda

16 §.

Enär aktiebolag eller enskildt

bankbolag skall erlägga bevillning

både för ränteinkomsten af hela det

i bolaget nedlagda kapitalet och för

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 15.

15

Nuvarande lydelse: Utskottets förslag:

aktiekapitalet och för den vinst, som

rörelsen därutöfver lämnar, så böra

de enskilda delägarne icke taxeras

för inkomst från samma bolag eller

inrättning.

den vinst, som rörelsen därutöfver

lämnar, så böra de enskilda delägarne

icke taxeras för inkomst från

samma bolag.

Reservationer:

af herrar Misser och friherre Klingspor;

vid 9 §:

af herrar Wester, Brodin och Lindblad, hvilka anfört:

»Kungl. Maj:ts proposition n:o 31 om vissa ändringar i bevillningsförordningen

afser att bringa denna förordning i öfverensstämmelse med

förordningen om inkomstskatt, men ehuru det vid taxeringen enligt sistnämnda

förordning är nödvändigt, att hvarje delägare i handelsbolag, rederier

in. m. taxeras för sin andel i bolagets vinst, så är det ingalunda

nödvändigt, att samma förfaringssätt iakttages vid bevillningstaxeringen.

Därigenom skulle i många fall afsevärda olägenheter uppstå såväl för de

skattskyldige som för beskattningsmyndigheterna, enär delägare i dylika

bolag, som icke äro bosatte inom den kommun, där rörelsen bedrifves,

skulle därstädes taxeras för inkomst och följaktligen vara skyldige att där

erlägga krono- och kommunalutskylder, hvilket för personer, som äga andel

i dylika bolag på skilda orter, skulle medföra ej obetydligt besvär och

äfventyr, ifall något förbiseende äger rum, samt för myndigheterna arbete

och besvär med utfärdande af eu mängd debetsedlar, ofta till obetydliga

belopp, samt indrifning af beloppen, utan att någon verklig fördel för det

allmänna kan påvisas. Vi anse därför, att nu gällande bestämmelse, att

handelsbolag, rederier in. in. skola taxeras för inkomsten, men ej delägarne,

bör bibehållas i fråga om bevillningstaxeringen, och hafva därför yrkat Bislag

på Kungl. Maj:ts proposition om ändring i § 9»;

opaginerad Kontrollera mot PDF

16

vid 14 §:

af herrar Wester, Brodin och Lindblad, hvilka anfört:

»Då utskottets förslag fortfarande kommer att medföra skyldighet

för hvarje delägare i handelsbolag, som enligt lag saknar särskild styrelse,

och i vissa fall rederier att stå i ansvar för uppgiftsskyldighetens fullgörande

och vid underlåtenhet däraf samtlige enskilde delägare hvar för

sig kunna åläggas böter, synes § ej kunna godkännas i föreslaget skick»;

samt

vid 27 §:

af herr G. Jansson.

Härjämte hafva herrar Almström och Weinberg begärt få antecknadt,

att de icke deltagit, herr Almström i den slutliga behandlingen och herr

Weinberg i behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Stockholm 1S03. Kungl. Boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:23 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts ''proposition om vissa ändringar i förordningen angående bevillning af fast egendom samt af inkomst den 3 s. 44 i texten