Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20

1903-03-02 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1903:20, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

1

N:o 20.

Ant. till Riksd. kansli den 3 mars 1903, kl. 11 f. m.

Betänkande, i anledning af föreslagna ändringar i gällande förordning

angående stämpelafgiften.

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för den 30 sistlidne januari har i en till bevillningsutskottet

hänvisad proposition, n:o 30, Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att besluta,

att 8 och 54 §§ i nådiga förordningen angående stämpelafgiften

den 2 juni 1899, förstnämnda § sådan densamma lyder enligt nådiga

kungörelsen den 14 juni 1901, skola i nedannämnda delar erhålla följande

förändrade lydelse:

»8 §.

Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt

här nedan stadgas:

B) Öfriga stämpelpliktiga enskilda handlingar:

Anvisning; lika med Växel;

dock att postanvisning är från stämpel fri.

Check; lika med Växel.

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 15 Höft. (N:o 20.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande Ko 20.

Inkassering af penningar: handling, som innefattar uppdrag därom

och emot hvars företeende eller afrinnande betalning fordras; lika med

Växel;

dock att handling, som afser inkassering af penningar genom postverkets

försorg eller genom s. k. efterkraf, är från stämpel fri.

Invisning; lika med Växel.

Kapitalräkning — — — — — — — — — — — — — — —

Kreditiv- eller därmed jämförlig räkning hos bankir, bank eller

annan kreditinrättning: bevis om uttagning därå; lika med bevis om

uttagning å Sparkasseräkning.

Kvittens, som, för inkassering af penningar genom annan person

än fordringsägaren, från en ort till en annan försändes; lika med Växel;

dock att kvittens, som afser inkassering af penningar genom postverkets

försorg eller genom s. k. efterkraf, är från stämpel fritt.

Lifränta---— — — — — — — — — — — — — —

Löpande eller därmed jämförlig räkning hos bankir, bank eller

annan kreditinrättning: bevis om uttagning därå; lika med bevis om

uttagning å Sparkasseräkning.

Postremissväxel; se Växel.

Skuldebref — — — — —---—--— — — — —

Sparkasse- eller därmed jämförlig räkning hos bankir, bank eller

annan kreditinrättning: bevis om uttagning därå skall, utan afseende

å det uttagna beloppets storlek och ehvad beviset särskildt utfärdas

eller tecknas å företedd handling eller ock meddelas allenast genom

det uttagna beloppets införande i särskild med räkningsliafvaren förd

bok, förses med stämpel af 10 öre;

dock att frihet från stämpelbeläggning äger rum för bevis om

uttagning af medel, som innestå hos sparbank och postparbanken.

Undantag slcontrakt — — — — — — — — — — — — — —

Upp- och afskrifnings- eller därmed jämförlig räkning hos bankir,

bank eller annan kreditinrättning: bevis om uttagning därå; lika med

bevis om uttagning å Sparkasseräkning.

Växel skall,

om den utfärdas inom riket, då den utställes eller, där den är

ställd till egen order, innan den öfverlåtes eller till betalning företes, och,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. 3

om den utfärdas utom riket, innan den här i riket öfverlåtes eller

till godkännande eller betalning företes,

beläggas med stämpel, för belopp ej öfverstigande 100 kronor,

af 10 öre, för belopp öfverstigande 100 kronor, men icke 300 kronor,

af 20 öre, för belopp öfverstigande 300 kronor, men icke 500 kronor,

af 30 öre samt för belopp öfverstigande 500 kronor af 50 öre för belopp

till och med 1,000 kronor och därutöfver 50 öre för hvarje påbör

jadt tusental kronor, hvarå växeln lyder;

dock att växel, som är ställd att betalas vid uppvisandet, äfvensom

postremissväxel skall, utan afseende å beloppet, hvarå den lyder,

förses med stämpel af 10 öre;

ägande frihet från stämpelbeläggning rum för växel, som är dragen

från utlandet på utlandet och endast är betalbar i utlandet.

Är växel utfärdad i flera exemplar och har ett af dem blifvit med

föreskrifven stämpel försedt, vare de öfriga från stämpel fria.

Sökes på grund af godkänd eller protesterad växel lios offentlig

myndighet betalning, skall växeln vara försedd med särskild stämpel

af 25 öre för hvarje fulla 100 kronor af det kapitalbelopp, för hvilket

betalning sökes;

dock är växel fri från sistnämnda stämpel, då på grund däråt

fordran bevakas i konkurs.

Se för öfrigt 21 §.

54 §.

1. Den, som

utgifver handling, innefattande uppdrag om inkassering af penningar

och emot hvars företeende eller aflämnande betalning fordras,

kvittens, som, för inkassering af penningar genom annan person än

fordringsägaren, från en ort till en annan försändes, bevis om insättning

å depositionsräkning hos bank eller bankir eller å kapitalräkning eller om

uttagning å kreditiv-, löpande, sparkasse- eller upp- och afskrifningseller

annan med någon af dessa räkningar jämförlig räkning hos bankir,

bank eller annan kreditinrättning, utan att, därvid förse handlingen med

stadgad stämpel,

eller öfverlåter eller till godkännande eller betalning företer å

utrikes ort utfärdad växel, anvisning, check, invisning, sådan handling,

innefattande uppdrag om inkassering, eller sådant kvittens, som ofvan

säges, utan att handlingen är med föreskrifven stämpel försedd,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

eller öfverlåter eller till betalning företer inom riket utfärdad,

till egen order ställd växel, anvisning, check eller invisning, utan att

handlingen är belagd med föreskrifven stämpel,

eller utgifver annan växel, anvisning, check eller invisning, än

sådan hvarom ofvan säges, utan att därvid förse handlingen med stadgad

stämpel,

böte tio gånger den felande stämpelns belopp, dock vare minsta

bot fem kronor.

— — — — — — — — — — — — — — —------»

Till stöd för hvad sålunda förslagits har statsrådet och chefen för

finansdepartementet enligt här ofvan åberopade utdrag af protokollet

öfver finansärenden anfört följande:

»Bland de utvägar, som böra anlitas för att tillgodose det nu

föreliggande behofvet af ökade statsinkomster, har jag den 12 innevarande

januari vid afgifvande af förslag till beräkning af statsverkets

inkomster och utgifter för år 1904 angifvit. ökad stämpelbeskattning.

Det kraf, som af nyssnämnda anledning nu måste ställas på ökad

stämpelbeskattning, synes mig böra fyllas genom införande af stämpelafgift

för inrikes växlar och vissa andra affärspapper.

I det förslag till förändringar i förordningen angående stämpelafgiften,

som den 27 oktober 1893 afgafs af för ändamålet utsedda

kommitterade, föreslogs stämpelafgift för, bland andra affärspapper, jämväl

inrikes växlar. Sedan detta förslag i nådig proposition den 21

februari 1894 förelagts Riksdagen, beslöt Riksdagen bestämmelser,

gående därpå ut, att inrikes växlar å belopp, öfverstigande 100 kronor,

skulle vid utställandet förses med stämpel, utgörande, för belopp, ej

öfverstigande 300 kronor, 20 öre, för belopp, öfverstigande 300 kronor

men ej 500 kronor, 30 öre, samt för belopp, öfverstigande 500 kronor,

50 öre för belopp till och med 1,000 kronor och därutöfver 50 öre för

hvarje påbörjadt tusental kronor af växelbeloppet; dock att stämpelfrihet

skulle äga rum för postremissväxel äfvensom för växel, som vore

ställd att vid uppvisandet betalas af medel, som hos bank eller bankir

fördes i räkning för utställaren.

Dessa bestämmelser trädde i kraft den 1 januari 1895. Enligt

Riksdagens år 1898 fattade beslut afskaffades emellertid stämpeln å

inrikes växlar med utgången af sistnämnda år.

Vid den tid, då stämpeln å inrikes växlar sålunda af Riksdagen

afskaffades, förelåg ur synpunkten af statsverkets behof icke någon

anledning att bibehålla densamma. Af motsatt anledning, eller att behofvet

nu kräfver det, anser jag, att berörda stämpel bör åter införas.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. 5

Att stämpelbeläggning af inrikes växlar skulle i mera afse värd

grad motverka användningen af dessa för alfärslifvet nyttiga papper

synes icke behöfva befaras. Enligt de i finansdepartementet utarbetade

sammandrag öfver riksbankens och de enskilda bankinrättningarnes

ställning vid hvarje månads slut uppgingo ifrågavarande bankers portföljer

af inrikes växlar vid slutet af november månad nedannämnda år

i runda tal till följande belopp nämligen:

1894 '' .......................... 205,284,000 kronor

1895 ...................................................... 212,516,000 „

1896 ...................................................... 226,007,000 „

1897 ............................................. 258,666,000 „

1898 .......................... 300,785,000 „

1899 ...................................................... 860,197,000 „

1900 ...................................................... 392,189,000 „

1901 ...................................................... 389,456,000 „

1902 ...................................................... 403,084,000 _,,

Dessa siffror utvisa, att bankernas växelrörelse särskild! under den

tid, stämpeln å inrikes växlar varit gällande, år från år ökats. Att denna

ökning skulle i nämnvärd mån hämmats genom växelstämpeln är icke

heller att antaga. Tvärtom synas de anförda siffrorna häntyda därpå,

att bankernas växelrörelse, i stort sedt, varit tämligen oberörd af

ifrågavarande stämpelskatt.

Om stämpelafgift för inrikes växlar nu åter införes, torde emellertid

vissa ändringar i de härom förut gällande bestämmelser böra vidtagas.

Sålunda synes stadgandet därom, att stämpelbeläggning skall

äga rum redan vid växelns utställande, obehöflig! strängd. Af sådan

anledning och då önskvärd! är, att bestämmelserna i stämpelförordningen

i möjligast minsta mån verka besvärande för rörelsen, anser

jag berörda stadgande böra så till vida ändras, att föreskrift meddelas

därom, att växel, ställd till egen order, skall förses med stämpel, innan

den öfverlåtes eller till betalning företes. Vidare torde, därest — såsom

jag har för afsikt föreslå — föreskrift meddelas därom, att bankanvisningar

och checker skola, utan afseende å beloppet, hvarå de lyda,

beläggas med stämpel af 10 öre, förut gällande stadgande om stämpelfrihet

för växlar, ej öfverstigande 100 kronor, icke böra återupptagas,

utan bestämmelse meddelas i syfte att dylika växlar äfvensom alla å

vista växlar skola förses med stämpel till fixt belopp af 10 öre. Den

äldre, endast för inrikes växlar gällande bestämmelsen om lägre stämpelafgift

för växlar å smärre belopp synes ock lämpligen böra utsträckas

att gälla jämväl utrikes växlar.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

Enligt förenämnda kommittéförslag skulle postremissväxel äfvensom

växel, ställd att vid uppvisandet betalas af medel, som hos bank

eller bankir fördes i räkning för utställaren, utan afseende å beloppet,

beläggas med stämpel till fixt belopp af 10 öre; och skulle för anvisningar

och invisningar gälla enahanda bestämmelser som för växel.

Ifrågavarande förslag afsåg sålunda att med stämpelskatt träffa postremissväxlar

och uttagningar å å vista räkningar hos banker och

bankirer.

Detta förslag, hvilket jämväl upptogs i den af Kungl. Magt

för 1894 års Riksdag framlagda nådiga propositionen, men då ej

vann Riksdagens bifall, anser jag nu böra återupptagas, dock med

vissa ändringar i syfte hufvudsakligen att åt de nya bestämmelserna

vinna nödig effektivitet. Sålunda torde, därest stämpelskatt införes

för nyssnämnda papper, bestämmelse höra meddelas om stämpelbeläggning

af hvarje bevis om uttagning å räkning af ifrågavarande

slag hos bankir, bank eller annan kreditinrättning, ehvad beviset särskilt

utfärdas eller tecknas å företedd handling eller ock meddelas

allenast genom det uttagna beloppets införande i särskild med räkningshafvaren

förd bok. Tydligt är nämligen, att, utan en dylik bestämmelse,

ett kringgående af författningens föreskrifter lätteligen kan ske.

Beträffande en hos bankerna numera allmänneligen förekommande

räkning, nämligen sparkasseräkningen, må erinras, att berörda

af kommittén föreslagna stadganden med nyss angifna af mig ifrågasatta

kompletterande bestämmelse i regel icke skulle komma att äga

tillämpning å uttagningar å sådan räkning hos postsparbanken och sparbanker,

enär dessa inrättningar endast i särskilda undantagsfall medgifva

återbekommande af hos dem insatta medel annorledes än viss tid

efter uppsägning. Hvad däremot angår de enskilda bankinrättningarne

blefve förhållandet ett annat. Då nämligen dessa banker allmänt medgifva,

att af medel innestående å sparkasseräkning visst belopp må af

insättaren återbekommas utan afvaktan på uppsägningstidens utgång,

komine uttagningar å sparkasseräkning hos dessa banker att, i den

mån medlen utbetalats utan föregående uppsägning, träffas af den nya

skatten. Då det emellertid icke synes lämpligt att göra skattens utgående

beroende af huruvida medlen utbetalats å vista eller icke, torde

föreskrift böra meddelas därom, att stämpelafgift skall utgå för alla

uttagningar å sparkasse- eller därmed jämförlig räkning hos andra

kreditinrättningar än sparbanker och postsparbanken. Ett sådant stadgande

synes desto mera påkalladt, som sparkasseräkningen hos de

enskilda bankinrättningarna till sin natur närmast är att anse såsom

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. *

eu kombinerad upp- och afskrifnings- samt kapitalräkning och sistnämnda

räkning redan enligt nu gällande bestämmelser träffas af stämpelskatt,

ehuru under eu annan form. Med afseende å den olikhet, sparbankernas

sparkasseräkning företer i jämförelse med de enskilda bankinrättningarnes,

samt i betraktande af den särskilda uppgift, sparbankerna

enligt gällande lagstiftning hafva sig förelagd — att, utan rättighet

för dess stiftare att tillgodonjuta andel i den vinst, som å rörelsen

kan uppkomma, uppsamla och förränta hufvudsakligen de mindre

bemedlades besparingar — synes den skillnad, som sålunda skulle i

afseende å stämpelskatts utgörande för uttagningar å sparkasseräkning

inträda mellan sparbankerna och andra penningeinrättniugar fullt befogad.

Att enahanda befrielse, som sålunda skulle tillgodokomma sparbankerna,

äfven bör komma postsparbanken till del är naturligt.

I motsats till stämpelskatten å inrikes växlar, som företrädesvis

drabbar affärsvärlden, kommer däremot stämpeln å bankanvisningar att

jämväl träffa den stora allmänheten, som numer i betydande utsträckning

anlitar banker och bankirer för insättning af medel. Begränsas

stämpelafgiften till det af kommitterade föreslagna beloppet af 10 öre,

bör dock denna allmänhet icke komma att synnerligen hårdt tryckas af

afgiften. Detsamma torde väl också få anses gälla i fråga om stämpelafgiften

för postremissväxlar.

Eu beräkning af de sannolika verkningarne i statsfinansiellt hänseende

af de utaf mig nu föreslagna stämpelafgifter gifver följande

resultat. _

Växelstämpeln beräkuades år 1898 inbringa 600,000 kronor. Såsom

framgår af ofvan meddelade siffror rörande bankernas växelrörelse bär

denna rörelse sedan år 1898 ej oväsentligt ökats; och torde med hänsyn

härtill beräkningen af ifrågavarande stämpelskatt kunna höjas till

650,000 kronor. _ o

Inkomsten af stämpeln för anvisningar å upp- och alskrilnmgsräkning,

kreditivräkning eller löpande räkning hos bank eller banka

samt för postremissväxlar beräknades af 1893 års stämpelskattekommitté

till 210,000 kronor. Sedan nämnda år hafva emellertid samtliga de

bankernas rörelsegrenar, hvilka skulle komma att af ifrågavarande

bestämmelser träffas, i väsentlig grad ökats. Omfattningen af denna

ökning framgår af nedan angifna siffror. Enligt de i finansdepartementet

utarbetade sammandrag öfver riksbankens och de enskilda bankinrättningarnes

ställning utgjorde sålunda i runda tal

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

bankernas

fordringar å

skulder å

utelöpande

postremiss-

växlar

kr.

kreditiv-

räkning

kr.

löpande

räkning

kr.

folio-

räkning

kr.

giro-

räkning

kr.

sparkasse-

räkning

kr.

upp och af- skrifnings- räkuing

kr.

löpande

räkning

kr.

den 30 No- vember 1894

den 29 No- vember 1902

73,025,000

137,835,000

16.910.000

98.847.000

15,733,000

29,315,000

14,432,000

116,429,000

76,613,000

101,455,000

3,706,000

36,332,000

13,543,000

26,722,000''

I kommitténs ofvanberörda beräkning ingick ej något belopp för

stämpel å nttagningar å sparkasseräkning. Med hänsyn härtill och i

betraktande af de olika bankräkningarnes ökning sedan år 1894 torde

den af kommittén beräknade summan kunna höjas till 300,000 kronor.

Samtliga de af mig nu föreslagna stämpelskatter kunna alltså

beräknas komma att för statsverket medföra en ökning i inkomst till

belopp af 950,000 kronor.»

Dessutom har till utskottets behandling öfverlämnats en inom

Andra Kammaren af herr V. L. Moll väckt motion, n:o 139, i hvilken

hemställts, att, därest Riksdagen i hufvudsak bifölle den förändrade

lydelse af de i 8 § af gällande stämpelförordning förekommande rubrikerna

»Inkassering af penningar» och »Kvittens», som i ofvanomförmälda

proposition blifvit af Kungl. Maj:t föreslagen, Riksdagen ville

besluta, att förenämnda två rubriker måtte erhålla följande lydelse:

»8 §.

Följande enskilda handlingar skola förses med stämpel på sätt

här nedan stadgas:

B) t") fri ga stämpelpliktiga enskilda handlingar:

Inkassering af penningar: handling, som innefattar uppdrag därom

och emot hvars företeende eller aflämnande betalning fordras; lika med

Växel;

dock att handling, som afser inkassering af penningar genom

postverkets försorg eller genom s. k. eftertraf eller inkassering af premie

till svensk försäkringsanstalt, är från stämpel fri.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20. 9

Kvittens, som, för inkassering af penningar genom annan person

än fordringsägaren, från en ort till en annan försändes; lika med Växel;

dock att kvittens, som afser inkassering af penningar genom

postverkets försorg eller genom s. k. efterkraf eller inkassering af

premie till svensk försäkringsanstalt, är från stämpel fritt.

— — — — — — — — — — — — — — — — — — ----»

Den af motionären åberopade motivering lyder sålunda:

»Här helt och hållet lämnande å sido den frågan, huruvida ofvannämnda

kungl. proposition delvis eller i sin helhet bör af Riksdagen

bifallas eller ej, tillåter jag mig härmed vördsamt fästa uppmärksamheten

å ett slag af handlingar eller kvittenser af sådan beskaffenhet,

att de synas mig hafva bort i den kungl. propositionen uttryckligen

undantagas från den ifrågavarande stämpelbeläggningen. Jag syftar

härmed på kvittens å försäkringspremie för brand-, lif-, pensions-, sjuk-,

olycksfalls- eller annan försäkring. Då dylika försäkringar innebära

lofvärd, att icke säga skyldig, omtanke för framtiden, bör allmänhetens

benägenhet för sådana icke genom några hämmande stämpelafgifter

motarbetas.

Särskildt på lifförsäkringsväsendets område har under senaste tid

öppnats en ny verksamhetsgren, den s. k. folkförsäkringen, för hvars

utveckling den föreslagna inkasseringsstämpeln skulle blifva af ödesdiger

verkan. Denna försäkringsrörelse, hvilken, som bekant, afser försäkringar

till små belopp — medelbeloppet af hvarje försäkring utgör

hos ett härvarande bolag, som sysslar med dylik rörelse, omkring 600

kronor, hos ett annat bolag omkring 400 kronor — är baserad på

månads- eller veckopremier, i regel veckopremier, till mycket små belopp,

ända ned till 10 öre i veckan. En inkasseringsstämpel af 10 öre

på premiekvittenserna skulle sannolikt i sin linda kväfva hela denna

viktiga gren af lifförsäkringsrörelsen.

Då härtill kommer, att vederbörande — enligt hvad som framgår

af motiveringen till den kungl. propositionen — icke synes hafva haft

för afsikt, att ifrågavarande* stämpelafgift skulle drabba kvittenser å

försäkringspremier, så torde dessa kvittenser böra från samma stämpelafgift

uttryckligen undantagas.

Som anledning ej torde föreligga att vidtaga någon ändring i

stämpelförordningens nuvarande föreskrifter rörande kvittens å premier

till utländskt försäkringsbolag, torde det ifrågavarande undantaget böra

begränsas till svenska försäkringsanstalter.»

Bill. till liiksd. Prot. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 15 Käft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

Bland de utväga!*, som borde anlitas för att tillgodose det nu föreliggande

behofvet af ökade statsinkomster, har, enligt livad af chefens

för finansdepartementet ofvanstående yttrande framgår, Kungl. Maj:t

ansett sig böra föreslå införande af stämpelafgift för inrikes växlar och

vissa andra affärspapper. Äfven om det afsevärdt stegrade behofvet

af inkomster icke ma anses vara till fullo ådagalagdt, förr än budgeten

för nästkommande års statsregleringsperiod blifvit slutligen uppgjord,

har i allt fall utskottet för ofvan angifna ändamål icke funnit sig kunna

förorda Kungl. Maj:ts ifrågavararande förslag.

Bedan vid de föregående tillfallen då frågan om utsträckande af

stämpelskatten i nu antydd riktning varit föremål för Riksdagens behandling

har på många håll försports eu viss obenägenhet mot en

dylik beskattning; och torde denna obenägenhet lätt finna sin förklaring

i en enligt utskottets uppfattning ganska naturlig farhåga för att

skatten icke skall träffa hvad med densamma varit och är afsedt.

Då denna skatteförm år 1894 föreslogs, framhöll dåvarande

chefen för finansdepartementet i det anförande till statsrådsprotokollet-,

som åtföljde den kungl. propositionen, att grundtanken i stämpelbeskattningen

å handlingar, som förmedla omsättningen af det rörliga

kapitalet, vore den, att detta kapital, som tillför sin ägare Större

skatteförmäga än den, som medföljer inkomst af arbete, och därjämte

till följd af sin natur lätt kunde undandraga sig den allmänna inkomstbeskattningen,

skulle träffas af en komplementär beskattning, då det

bfverginge från en hand till eu annan eller liksom visade sig, äfvensom

att vid utsträckande af stämpelskatten i hufvudsåkligt syfte att

med ökad beskattning träffa det rörliga kapitalet, det naturligen blefve

en hufvuduppgift att Så välja de handlingar, som skulle underkastas

skatten, att syftet med denna i möjligaste mån uppnåddes.

En dylik uppfattning eller att den föreslagna skatten skulle

komma att väsentligen träffa kapitalet, då detta visar sig, lärer emellertid

enligt utskottets förmenande icke vara med verkliga förhållandet

öfverensstämmande, utan torde det fastmera vara själfva omsättningen,

som i afsevärd mån kommer att drabbas af denna stämpelskatt. Det

lärer för visso. icke kunna bestridas, att bruket af växlar såsom kreditmedel

måste innebära en afsevärd förmån för handel och industri,

helst därigenom befrämjas både regelbundenhet och snabbhet vid

likviders fullgörande. Man må ock betänka, att Växlar för dem, Indika

behöfva använda sådana, i allmähhet ej representera tillgång, utan fastmera

skuld. Eu skattebörda på detta område skulle helt säkert verka

orättvist och hämmande på näringslifvets jämna och sunda utveckling

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

och i sin ordning äfven ogynnsamt beröra skatteförmågan inom landet,

hvilket synes vara så mycket mera beaktansvärdt, som genom den

nyligen beslutade inkomstskattelagen väsentligt ökade bördor pålagts

ej minst näringsidkarne inom landet.

Hvad vidare angår postremissväxlar, papper hvilka uteslutande

afse rörelsens betjänande och hvilkas användning småningom nått ett

betydande uppsving, synes en föreskrift om stämpelbeläggning af

dylika papper mindre lämplig, helst en sådan åtgärd skulle komma att

väsentligt inskränka användandet af detta omtyckta och i alla afseenden

praktiska betalningsmedel. Detsamma torde kunna sägas ifråga om

checker. Användandet af dessa papper har nämligen hos oss ännu

icke vunnit någon egentlig omfattning och synes därför snarare behöfva

på allt sätt uppmuntras och utvecklas för ätt främja det med desamma

afsedda ändamålet eller att allmänheten bär liksom i utlandet må kunna

förminska bruket af reda penningar i rörelsen och i stället erhålla ett

lätt och bekvämt betalningsmedel.

Beträffande slutligen bevis om uttagning af medel å räkning hos

bankir, bank eller annan kreditinrättning är lätt insedt, att stämpelbeskattning

af dylika bevis kommer att verka synnerligen betungande, icke

så mycket ur synpunkten af den däraf föranledda jämförelsevis obetydliga

utgiften, som desto mera genom det besvär, som härmed vore förenadt och

den obenägenhet att anlita ifrågavarande räkningar, som helt säkert skulle

komma att däraf alstras. Hvad särskilt beträffar sparkasseräkningarna,

hvilka visat sig främja sparsamhet och ordentlighet framför allt hos de

mindre bemedlade, synes eu bestämmelse, sådan som den nu ifrågasatta,

vara ägnad att motverka detta syfte. Då vidare det belopp, som genom den

nu föreslagna stämpelskatten skulle komma statsverket till godo är jämförelsevis

obetydligt i förhållande till de olägenheter, som, på sätt ofvan

framhållits, däraf blefve en följd, synes utskottet den påtänkta åtgärden

så mycket mindre höra komma i fråga. Härtill kommer ock, att i den

skrifvelse, som på grund af 1901 års Riksdags beslut om ny härordning

affäts till Kungl. Maj:t, Riksdagen på tal om användandet af''stämpelskatt

för att täcka de med försvarets ombildning förenade utgifter förklarade

sig anse stämpelafgifter af ifrågavarande slag icke böra för det

dåvarande beräknas såsom en tillgång till bestridande af sagda utgifter,

emedan Riksdagen år 1894 afslog Kungl. Maj:ts proposition angående

stämpelafgiften, i hvad den afsåg stämpel å bankanvisningar och postremissväxlar

samt år 1898 afskaffade de år 1894 bestämda stämpelafgifterna

för inrikes växlar och inkasseringsuppdrag.

På grund af hvad sålunda anförts och då anledning icke synes

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

föreligga att frångå den uppfattning, som uttalades af 1901 års Riksdag,

hemställer utskottet,

l:o) att Kungi. Maj:ts ifrågavarande proposition

angående vissa ändringar i gällande förordning angående

stämpelafgiften icke måtte af Riksdagen bifallas;

samt

2:o) att herr Molls förevarande motion i anledning

af Kungl. Maj:ts ofvanomförmälda proposition

måtte få anses besvarad genom hvad utskottet under

l:o) hemställt.

Stockholm den 2 mars 1903.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C A VALLI.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillning sutskott éts Betänkande N:o 20.

13

Reservationer:

af herr Cavalli, som ansett, att bevillningsutskottet bort i hufvudsak

tillstyrka bifall till den kungl. propositionen;

af herr Östberg, som instämt med herr Cavalli;

af herr K. G. Karlsson, som anfört:

»Oaktadt jag icke kan påyrka bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition i hela dess utsträckning, anser jag dock, att den bort hos

utskottet vunnit mera beaktande, än hvad nu blifvit händelsen. Om

äfven berättigade invändningar må kunna göras mot stämpelbeläggning

af bankanvisningar, checker och uttagningar å sparkasseräkning äfvensom

måhända i någon mån mot stämpelbeläggning af postremissväxlar,

synas dock goda skäl föreligga att bifalla hvad Kungl. Maj:t i detta afseende

föreslagit rörande inrikes växlar.

Äfven den ifrigaste anhängare af åsikten, att statsbehofven böra

så långt möjligt fyllas på den direkta beskattningens väg, torde knappast

våga påstå, att det under för handen varande förhållanden är möjligt att

undvika upptagandet af äfven indirekta skatter. Man måste tillgripa

ett flertal skattetitlar för att bilda ett skattesystem, och om man då

kan finna sådana skatteobjekt, som i minsta möjliga mån beröra den

stora mängden af mindre bemedlade, måste detta enligt mitt förmenande

anses förmånligt.. Särskildt är detta nödvändigt i vårt land, där redan

nu uttagas betydande indirekta skatter, hvilka i väsentlig grad träffa de

minst bärkraftiga. Såsom en skatt, hvilken icke trycker denna del af

befolkningen, torde man kunna rekommendera stämpelbeläggning af

vissa affärspapper, och då man vet, i hvilken hög grad denna beskattningsform

vunnit användning i utlandet, är det nästan ägnadt att väcka

förvåning, att icke dylik stämpelbeläggning i vårt land vunnit större

utsträckning, än hittills varit fallet.

Som ett tungt vägande argument mot den föreslagna stämpelbeläggningen

af växlar har anförts, att härigenom bruket af ett vigt

och i alla afseenden förmånligt betalningssätt skulle komma att inskränkas,

hvilket åter skulle ofördelaktigt inverka på näringslifvet.

Bill. till Riksd. Prat. 1903. 5 Sami• 1 Afd. 15 Käft. 3

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 20.

Emellertid kan. man ej draga denna slutsats af erfarenheten i utlandet,

och den ringa egna erfarenhet, vi här i landet hafva af stämpelskattens

verkningar, synes icke heller gifva skäl för sagda farhågor. Under de

fyra år stämpelskatten å växlar var gällande — från och med 1895

till och med 1898 — steg användningen af dylika affärspapper med

ett belopp af e j mindre än 95,501,000 kronor, eller från kronor 205,284,000

år 1894 till kronor 300,785,000 år 1898, hvadan man i detta afseende

icke torde hafva anledning till bekymmer.

Visserligen skulle jag ansett önskligt, att utskottet först under

ett senare skede af innevarande riksdag behandlat Kungl. Maj:ts ifrågavarande

proposition, emedan man då haft säkrare reda på, huruvida ettovillkorligt

behof föreligger att redan nu begagna sig af stämpelskattens

utsträckning för statsbehofvens täckande, men då frågan väl

tagits upp, anser jag, att utskottet bort tillstyrka bifall till den del af

förevarande proposition, som innehåller förslag om stämpelbeläggning

af inrikes växlar»;

af herr G. Jansson, som instämt med herr Karlsson;

af herr Beckman, mot utskottets hemställan i hvad den rör stämpelafgiften

för inhemska växlar, dock icke postremissväxlar, hvilka i likhet

med bevis om uttagning af medel å räkning hos bankir, bank eller

annan bankinrättning, liksom ock handling eller kvittens, som afser

inkassering af premie för svensk försäkringsanstalt, böra vara fria

från stämpel;

af herrar friherre Kling spor, Almqvist, Pantzarhielm, Lindblad

och Åkerlund; samt

af herr O. A. Ericsson, mot vissa delar af motiveringen.

Härjämte hafva herrar Bergendahl och Brodin begärt få antecknadt,

att de icke deltagit, den förstnämnde i behandlingen och den sistnämnde

i den slutliga behandlingen af detta ärende inom utskottet.

STOCKHOLM ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1903.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:26 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts ■proposition angående vissa ändringar i gällande förordning angående st ämpelafgiften. a1 i texten