Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om tillägg till 8 och 12 §§ bevillningsfärordningen

1903-03-16 · 19 sidor, varav 18 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 18 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1903:31, Betänkande, i anledning af väckt motion om tillägg till 8 och 12 §§ bevillningsfärordningen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31.

1

N:o 31.

Ank. till Riksd. kansli den 16 mars 1903, kl. 6 e. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om tillägg till 8 och

12 §§ bevillningsfärordningen,

(2:a A.)

Uti en vid innevarande riksdag väckt, till bevillningsutskottet

hänvisad motion inom Andra Kammaren, n:o 95, har herr S. J. Enander

föreslagit:

»att till gällande bevillningsförordning § 8 mom. 2 a) måtte fogas

eu punkt af följande innehåll:

försäljning af skog eller skogseffekter från egen eller annans mark,

virkesfångst från egen eller annans mark för annat ändamål än husbehof

äfvensom virkesfångst från skogsområde, som blifvit af staten

upplåtet till bergshandteringens understöd, till sågverk eller kanalbolag;

eller eventuellt i korthet sagdt:

skogsafverkningsrörelse för annat ändamål än husbehof;

samt att äfvenledes till samma förordnings § 12 måtte fogas ett

moment af följande lydelse:

för inkomst, hvarom i § 8 mom. 2 a) (och i denna motion) sägs,

där skogsområdet är beläget.»

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Det torde måhända anses mer än dristigt och ganska vanskligt, att

undertecknad kommer fram med en motion om ändring uti gällande beBih.

till Riksd. Prof. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 25 Häft. (N:o 31). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31.

villningsförordning i syfte, att all skogsafverkningsrörelse skall beskattas,

där skogen är belägen. Riksdag, myndigheter och kommittéer hafva

nämligen upprepade gånger med längre eller kortare mellanrum under

ett tjugutal år offrat tid och uppmärksamhet åt denna beskattningsfråga.

Men trots allt väntar densamma ännu på en lycklig lösning.

Som bevis för och exempel på det arbete, som ägnats frågan, må

nämnas: skatteregleringskommitténs af 1881 förslag, som framlades för

1883 års Riksdag; riksdagsmotionerna n:o 63 för 1884, n:o 86 för 1887

och n:o 140 för 1890; utsedde kommitterades betänkande med förslag

till vissa ändringar i bevillningsförordningen 1 maj 1891; andra kommitterades

betänkande med förslag till förordning angående inkomstbevillning

den 2 november 1894 och kungl. kammarrättens underdåniga

utlåtande öfver det senare förslaget den 25 april 1895.

Att eu snar och ändamålsenlig lösning af föreliggande skattefråga

är af största betydelse för skogssocknarne, i synnerhet inlandskommunerna

i Norrland, vill jag med ett exempel från X:s kommun söka påvisa

och styrka:

I. A. Trävarubolag.

Genom svensk mellanhand köpte ett konsortium engelsmän 1856

afverkningsrätten under 50 år, tillhörande 62872 trög efter 300 kronor

per trög (1 trög = Vss mantal) för ett sammanlagdt

belopp af ..................................................................... kronor 188,500: —

Flottledsbyggnader och strömrensningar kostade

högst .............................................................................. » 100,000: —

Summa kronor 288,500: —

Af skogsköpeskillingen skulle hälften betalas efter ett års förlopp,

andra hälften under 10 år därefter med 9,427 kronor årligen, hvarigenom

räntevinst uppstod öfver.................................... kronor 30,000: —

Engelsmännen afverkade omkring 730,000 timmer,

som väl kunna beräknas till ................................. » 365,000: —

Summa kronor 395,000: —

Det engelska konsortiets vinst 107,000 kronor är så lågt tilltagen,

att den godt kan tredubblas.

An. A. Trävarubolag köpte 1868 engelska bolagets egendom, nämligen

ett sågverk, ännu begagnadt, brädgård, en skog i Y. socken och

förbemälda skog i X:s socken för 450,000 kronor. — Den senare skogen,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31.

som vid köpet troligen ej uppskattades till 100,000 kronor, kan således

i amorteringssyfte för A.-bolaget icke upptagas till mer

än högst................................................................... kronor

Strömrensningar m. m. hafva ej kostat

Hemmansköp till ett trögtal af 63Vi7 högst

Skifteskostnad å dessa trög å 500 kronor

Före 1889 köpt hälften af all skog på 130 trög

med 40 års afverkningstid efter pågående laga

skiftets slut för ett pris, som motsvarar dessa

trög å belöpande slutliga skifteskostnader, i

köpeafhandlingen beräknade till högst 600

kronor per trög, bär upptagna till högst 1,000

kronor per trög ............................................•

Mellangiften vid senare köpet torde ej uppgå till

300,000

300.000

120.000

32,000

130,000

50,000

Vinsten skulle således blifva

Summa kronor

932,000

4,896,000

Summa kronor 5,828,000

Pr. Likvidskogen eller s. k hemskog, som icke ingår i förstnämnda

afverkningsköp, belöper sig efter verkställd skogslikvid till 905

träd per trög, hvilken en del hemmansägare 1897 sålt efter 5 kronor

ner träd, kan således för A.-bolagets egna 63% trög uppskattas till ett

värde af............................................................................ kronor 286,000: —

och halfva likvidskogen å förutnämnda 130 trög )) 292,000: —

Värdet af öfrig å sistnämnda trög köpt skog efter

V* träd per tunnland årligen under 40 år och

250 tunnland per trög eller tillsamman 32,500

tunnland torde kunna sättas till minst » 650,000: —

Under 1868—1898 hafva afverkats på grund af

första skogskontraktet 4,600,000 timmer » 4,600,000:

Summa kronor 5,828,000: —.

Härvid kan ytterligare anmärkas till A.-bolagets favör, att vid beskattningen

af dess sågverksrörelse har bolaget gjort af myndigheterna

gill ad t skattefritt afdrag från sin inkomst med 25 öre per timmer.

Detta afdrag, endast från 1888 räknadt, då tvist uppstod om behörigheten,

uppgår dock för afverkade cirka 1,920,000 timmer till 480,000

kronor, som icke varit inberäknade vid hemmanstaxeringen, ej heller

på annat sätt taxerats. Och äfven hafva naturligtvis flottledsbyggnads-,

strömrensnings- och förädlingskostnader m. m. afdragits, så att ingen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31.

beskattning ägt rum för dylika kostnader, hvarför ock de förutnämnda

300.000 kronor af bolagets utgifter godt kunnat lämnas å sido.

Säkerligen är sålunda 1 krona per timmer i ren förtjänst icke för

högt tilltaget. Bolaget har själft i rättegångsmål angående förment

obehörig afverkning å samma skogstrakt fastslagit värdet med 2,50

kronor per timmer. Och skulle man äfven antaga vinsten till ett värde

af 50 öre per timmer, så kommer den likväl på ett belopp af 2,300,000

kronor.

II. B. Trävarubolag.

An. Inköp af hemman, tillsamman 224% trög, efter 900 kronor,

1.000 kronor å 1,500 kronor pr trög och 2,000 kronor pr trög för 17

trög...................................................................................... kronor 345,000: —

Skifteskostnader därå omkring...................................... » 124,000: —

Skogsköp inom byn O. ej öfver ................................ » 5,000: —

Summa kronor 474,000: —

Pr. Af dessa hemman befanns ett om 472 trög, hvari förbemälda

A-Trävarubolag försummat inteckning för sitt afverkningskontrakt, hvarför

B-bolaget kunde tilltvinga sig först retroaktivt för afverkningen

under preskriptionstiden, innan B-bolaget fått det i sina händer, 3,000

tunnland af socknens bästa skog, från hvilket B-bolaget afverkat omkring

200,000 timmer ................................................. kronor 200,000:—;

sedan årligen dessutom hvad som kunde belöpa sig

på detta hemman 47s trög i förhållande till Abolagets

fortfarande timmerafverkning vid

äfventyr att denna afverkning i annat fall

stoppats för skiftets skull, tillsamman räknadt

från inköpsåret till 1898 30,000 timmer ..... » 30,000: —

Värdet af förutvarande likvidskog för sina 22472 trög » 1,010,000: —

Afverkning på grund af skogsköpet i byn O.

600,000 timmer ................................................... » 600,000: —

Summa kronor 1,840,000: —

C. Trävarubolag.

An. Inköp af 169 trög dels efter 1,200 kronor, de flesta, dels

efter 1,300 å 1,500 kronor per trög, tillsamman..... kronor 240,000: —

Skifteskostnad därå cirka .............................................. » 100,000:

Skogsinköp inom byn O. högst .................................... » 60,000: —

Summa kronor 400,000: —

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31.

Pr. Af de köpta hemmanen befunnen 2:ne om tillsammans 9 trög,

för hvilka C-bolaget af A-bolaget på samma grund, som förut nämnts

rörande B-bolaget, tilltvang sig dels kontant ..... kronor 60,000: —

dels ett årligt timmerantal efter livad som kunde

belöpa sig på dessa trög i förhållande till

A-bolagets utverkning, sammanlagdt till 1898

50,000 timmer .................................................... „ 50,000:

Värdet af likvidskogen å 169 trög efter förutnämnd

beräkningsgrund....................................... „ 7 60,000: —

Afverkning i byn O. på grund af skogsköpe
kontrakt

460,000 timmer ..................................460,000: —

Summa kronor 1,330,000: —.

I förestående exempel äro summorna afrundade och bolagens

köpesummor och utgifter högre tilltagna än i verkligheten samt inkomstoch

vinstsummor mindre, så att ränteförluster af bolagens nedlagda

kapital godt kunnat uteslutas. Fastän exemplet gäller 1898, är det

lika upplysande ändå i saken. A-bolaget afverka!- fortfarande minst

200.000 timmer i medeltal årligen, som borde beskattas i X:s socken

hvarigenom denna socken skulle kunna hafva en inkomst af minst

3.000 å 4,000 kronor per år, och det 25-åriga laga skiftet har ännu

icke blifvit afslutadt.

Man kan tilläfventyrs tycka, att den betydande årliga alverkningen,

som äger rum, skulle genom rika tillfällen till arbetsförtjänst tillföra

socknen stora rikedomar och göra folket välbärgadt. Men saken

förhåller sig så, att betalningen är så väl afpassad, att om det skall

blifva något öfver, måste arbetet forceras till ytterlighet helgd och

socken; och likväl fordras utom lämpliga vintrar, som sällan gifvas,

stor konst och vana att sköta timmerkörningen, ifall den icke skall

resultera i förlust. Socknen är därför fattig och tryckt af stor fattigbörda

just till följd af den stora hop tillströmmande skogsarbetare, som

delvis snart försvinna, sedan de varit upphof till en stor procent oäkta

barn, och delvis blifva kvar, sedan de förstört sin hälsa och släpat ut

sig i bolagstjänsten, och om livilka senare fattigvården måste draga

försorg.

Det anförda exemplet är icke enstaka, det torde gälla, mer eller

mindre modifierade alla norrländska skogssocknar.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31.

Frågan om lämpligaste sättet för beskattning af skogens afkastning

har tillförene upprepade gånger varit föremål för statsmakternas

behandling.

Enligt skatteregleringskommitténs den 17 augusti 1881 afgifna

förslag till förordning angående bevillning af fast egendom samt af

inkomst skulle all inkomst och förmån, som af jordbniksfastighet tillfälle

ägaren, däri äfven inräknad inkomst genom försäljning af skog,

vara underkastad inkomstbevillning till så stor del, som öfversteg det

belopp af fem procent af taxeringsvärdet, hvilket skulle anses genom

fastighetsbevillningen beskattadt. Vid fastighetens taxering skulle därför

växande skog tagas i betraktande allenast i den män den ansågs erforderlig

till husbehof. Inkomstbevillningen stadie påföras, där fastigheten

vore belägen. Såsom skäl till detta sätt för beskattning af skogs afkastning

anförde kommittén bland annat, att en fullt tillfredsställande uppskattning

af skogens kapitalvärde vore lika svår, som uppskattningen af dess

afkastning vore lätt, och att det skulle blifva en obillighet att vilja i

en fastighets taxeringsvärde inbegripa hvad som möjligen först efter

årtionden kunde hafva utbildat sig till ett afkastning gifvande kapital.

Kammarrätten, som den 22 september 1882 till Kungl. Maj:t inkom

med utlåtande öfver förslaget, afstyrkte detsamma på anförda skäl och

uttalade såsom sin åsikt, att företräde borde lämnas åt den förutvarande

bestämmelsen, att den med jordbruksfastighet förenade förmån af skog

skulle inbegripas i fastighetens taxeringsvärde. Bland de skäl, som af

kammarrätten anfördes mot förslaget, åberopades jämväl den omständigheten,

att förslaget i vissa fall måste anses innebära en afvikelse från

grundsatsen om rättvis och jämlik beskattning, i det att ägaren af en

fastighet, som utöfver husbehofvet både rik tillgång på skog, endast

till följd däraf, att han måhända under flera år icke afyttrat produkter

från skogen, komme att blifva lägre beskattad än ägaren af en annan

jordbruksfastighet, hvars tillgång på skog icke öfverstege husbehofvet,

men som detta oaktadt uppskattats till samma värde som den förra

fastigheten, änskönt denna fastighet till följd af den ej anlitade skogens

under årens lopp stigande värde måste vid en blifvande försäljning betinga

en högre köpeskilling.

Skatteregleringskommitténs nyssnämnda förslag lädes emellertid,

oaktadt kammarrättens afstyrkande, till grund för de bestämmelser om

skogsafkastningens beskattning, som funnos i det af Kungl. Maj:t vid

1883 års riksdag framlagda förslaget till ny bevillningsförordning. Kungl.

Maj:t hemställde nämligen, att i en fastighets taxeringsvärde skulle inbegripas

värdet af skog allenast i den män den ansågs erforderlig till

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31. 7

husbehof'', samt att till inkomst af arbete skulle räknas inkomst genom

skogsavverkning å egen eller annans mark för annat ändamål än husbehof

eller genom försäljning af växande eller afverkad skog. läkare

af skogsrörelse,'' dit jämväl borde räknas innehafvare af genom köp förvärfvad

rätt till afverkning å annans mark, skulle för inkomst af denna

rörelse taxeras, där skogen vore belägen.

Bevillningsutskottet vid 1883 års riksdag fann Kungl. Maj:ts

förslag väl grundadt, i livad det afsåg beskattning af skogsrörelse å

annans mark, men utskottet ansåg betänkligt att tillämpa samma tillvägagångssätt

vid beskattning af sådan rörelse å egen mark. Utom

det att utskottet åberopade det här ofvan omförmälta, af kammarrätten

anförda skälet mot förslaget i sistnämnda afseende, påpekade utskottet

den svårighet och den möjlighet till godtycke vid tillämpningen, som

det obestämda i begreppet »husbehof» skulle komma att medföra. Det

skulle blifva i hög grad vanskligt att afgöra en fastighets husbehof

af skog och att beräkna, huru stor del af befintlig skog därtill borde

anslås. Vid taxeringen skulle dessutom blifva svårt att erhålla kännedom

om och i hvad mån å en egendom under året utöfver husbehofvet

afverkats eller försålts skog i ringare omfattning. Slutligen komme

en jordägare, som genom sparsamhet med det för husbehofvet afsedda

virket blefve i tillfälle att sälja någon del däraf, att hårdare beskattas

än en annan jordägare, hvilken icke iakttoge en dylik inskränkning af

sitt virkesbehof. I)en förstnämnde skulle ju, enligt Kungl. Maj:ts

förslag, erlägga fastighetsbevillning för den till husbehofvet anslagna

skogen och dessutom inkomstbevillning, för hvad han genom försäljning

däraf kunde vinna.

Utskottet föreslog därför, att, därest dispositionsrätten till växande

skog funnes kvar i jordägarens hand, värdet däraf till hela sitt belopp

skulle inberäknas i fastighetens taxeringsvärde och genom fastighetsbevillning

beskattas, men att, om nämnda dispositionsrätt innehades af

annan person, inkomstbevillning skulle utgöras för den behållna afkastningen.

Då det emellertid kunde befaras, att en jordägare genom

öfverafverkning å sin skog kunde komma att förorsaka det allmänna

förlust af en skatteinkomst, som vant beräknad att under en längre

följd af år inflyta, föreslog utskottet därjämte, att inkomst genom afverkning

eller försäljning af skog å egen mark skulle genom inkomstbevillning

beskattas, när sådant ägde rum till den utsträckning, att

egendomens värde därigenom minskadas.

Riksdagen afslog emellertid såväl det af Kungl. Maj:t som det

af bevillningsutskottet framställda förslaget om skogsrörelses beskatt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31.

ning genom inkomstbevillning, och bevillningsförordningen den 14

september 1883 bibehöll därför grundsatsen därom, att afkastning af

sådan rörelse skulle genom fastighetsbevillning beskattas.

Från Kungl. Maj:ts sida har sedermera något förslag om ändrade

bestämmelser för beskattning af inkomst utaf skogsrörelse icke för

riksdagen framlagts, men frågan har inom åtskilliga för omarbetning

af nämnda föreskrifter eller af bevillningsförordningen i sin helhet tillsatta

kommittéer vunnit en behandling, för hviken bevillningsutskottet

nu går att redogöra.

Den 24 oktober 1890 tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté med uppdrag

att afgifva förslag till ändringar i då gällande bevillningsförordning

i syfte bland annat att åvägabringa en mera tillfredsställande ordning

i fråga om beskattning af den inkomst, som vunnes genom afverkning

af skog med eller utan samband med sågverks- eller annan

förädlingsrörelse. Kommittén, som den 1 maj 1891 afgaf sitt betänkande,

förordade för sin de], att användning af skog till husbehof

skulle anses beskattad genom fastighetsbevillning, men att hvarje annat

tillgodogörande af skog å en egendom skulle, därest någon behållning

tippstode, blifva föremål för inkomstbevillning vare sig tillgodogörandet

skedde genom försäljning af själfva skogen eller afverkning och försäljning

af skogseffekter eller genom virkesfångst för egen förädlingsrörelse.

Inkomst af virkesfångst för egen förädlingsrörelse men å annans

därtill upplåtna mark skulle däremot icke göras till föremål för särskild

taxering. Enligt kommitténs åsikt vore nämligen sistnämnda form af

af virkesfångst icke väsentligen skild från inköp af hugget virke eller

andra skogseffekter, hvilket icke blefve föremål för någon särskild beskattning.

Därtill komme, att afverkningsrättens upplåtare skulle komma

att erlägga inkomstbevillning för den inkomst han genom upplåtelsen

vunnit.

De föreskrifter, som kommittén, utan rubbning af grunderna för

då gällande bevillningsförordning, ansett erforderliga för åstadkommande

af det föreslagna sättet för beskattning af skogsrörelse skulle,

såsom kommittén sammanfattat dem, afse

Datt vid taxering af jordbruksfastighet särskilda värden sättas å

inrösnings- och afrösningsjorden;

att vid uppskattning af staten tillhörigt skogsområde växande

skogens hela värde inbegripes, men att eljest vid bestämmande af fast

egendoms taxeringsvärde hänsyn tages till afkastningen af växande

skog, allenast i den mån densamma användes till husbehof;

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31.

att i öfrigt inkomst genom afkastning af skog beskattas genom

inkomstbevillning;

att för den skull den nu i § 2 af bevillningsförordningen stadgade

skyldighet för innehafvaren att erlägga fastighetsbevillning för

»skogsområde, som blifvit upplåtet till bergshandteringens understöd,

till sågverk eller kanalbolag» må upphöra;

att inkomstbevillning bör för behållna inkomsten utgöras, såväl

när försäljning af skog eller skogsffekter drifves såsom handelsrörelse,

som äfven när dylik försäljning äger rum från område, för hvilket den,

som verkställer försäljningen, är pliktig utgöra fastighetsbevillning;

att, äfven om försäljning af virket ej sker, dylik bevillning bör

erläggas för virkesfångst utöfver husbehofvet å område, för hvilket den,

som verkställer virkesfångsten, är pliktig utgöra fastighetsbevillning,

eller å skogsområde, som blifvit af staten upplåtet till bergshandteringens

understöd, till sågverk eller kanalbolag; samt

att vid taxering af inkomst genom försäljning af skog eller skogseffekter

eller genom virkesfångst från eget område, taxeringen skall

ske i den ort, där skogen är belägen.»

Öfver hvad kommittén sålunda föreslagit inhämtades yttranden

från kammarrätten, öfverståthållareämbetet och Konungens samtliga

befallningshafvande. Såväl inom kammarrätten som bland öfriga hörda

myndigheter uttalades vidt skilda meningar i den förevarande frågan.

Kammarrättens flesta ledamöter synas emellertid ansett, att den af

kommitterade föreslagna grundsatsen för beskattning af skogsafkastning

icke borde vinna tillämpning, åtminstone såvida grunderna för då

gällande bevillningsförordning i öfrigt lämnades oförändrade.

I sammanhang med den till 1892 års urtima Riksdag af Kungl.

Maj:t framlagda finansplanen påpekades behofvet af en omarbetning af

bevillningsförordningens bestämmelser i syfte bland annat att på ett

verksammare sätt, än då ägde rum, med beskattning träffa vissa inkomstarter,

hvaribland afkastning af skog särskilt framhölls. Riksdagen

anhöll i skrifvelse den 27 november 1892, under uttalande af vissa

åsikter beträffande finansplanen, att Kungl. Maj:t täcktes låta, med ledning

af hvad Riksdagen anfört, utarbeta och för Riksdagen i mån af

behof framlägga förslag till den enligt samma finansplan afsedda beskattning.

Med anledning af denna Riksdagens skrifvelse bemyndigade

Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet att för beredande af föreliggande

frågor angående förändringar i skatteväsendet tillkalla de personer,

som han kunde finna nödigt därtill anlita. Den 24 maj 1898

Bill. till lliksd. Prof. 1903. 5 Sand. 1 Afd. 25 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31.

uppdrog departementschefen åt utsedda kommitterade att deltaga i beredningen

af omförmiilta frågor.

Sistberörda kommitterade inkommo den 2 november 1894 med

betänkande och förslag till förordning angående inkomstbevinning. Med

afseende å beskattning af skogens afkastning ställde sig kommittén

väsentligen på samma ståndpunkt som 1891 års kommitté och föreslog

därför, att, där fråga icke vore om staten tillhöriga skogsområden, i

vederbörande fastighets taxeringsvärde skulle inbegripas allenast skogsmarkens

värde och värdet af växande skog till husbehof men icke

skogens värde i öfrigt. Inkomst genom försäljning af skog eller skogseffekter

från egen eller annans mark, genom virkesfångst från eget eller

annans område för annat ändamål än husbehof samt genom virkesfångst

från skogsområde, som blifvit af staten upplåtet till bergshandteringens

understöd, till sågverk eller kanalbolag, skulle beskattas såsom inkomst

af handel eller näring. Förmånen af skogs användande till husbehof

skulle däremot beskattas genom bevillning för inkomst af den fasta

egendomen. Afdrag för omkostnader m. m., såsom t. ex. för köpeskilling,

skulle vid taxering af skogs afkastning ske efter samma grunder, som

vid taxering af inkomst af handel eller näring. Taxering af skogsområdes

afkastning skulle verkställas, där området vore beläget.

Kammarrätten, som den 25 april 1895 afgaf infordradt utlåtande

öfver förslaget, fann emellertid på anförda skäl, att, så länge taxeringsvärde

åsattes jordbruksfastighet öfverhufvud, i detta värde jämväl borde

inbegripas fastighetens skogstillgång, och att genom en på taxeringsvärdet

hvilanae beskattning bäst tillgodosåges såväl det allmännas rätt att

erhålla skattebidrag af skogstillgången å smärre och medelstora fastigheter

som ock intresset hos de kommuner, där sågverks skogsområden

läge, att af dessa erhålla behöriga och jämnt påräkneliga skattebidrag.

Dock föreslog kammarrätten i fråga om fastighetsbevillning för skog

den modifikationen i gällande bestämmelser, att, där afverkningsrätt till

skog blifvit på något längre tid till annan upplåten, bevillning för det

upplåtelsen motsvarande fastighetsvärdet borde påföras afverkningsrättens

innehafvare, för såvidt vederbörande fastighetsägare därom till taxeringsmyndigheterna

lämnade behörig uppgift. Skogsafverkning såsom själfständig

rörelse å område, för hvilket afverkaren ej vore pliktig utgöra

fastighetsbevillning, skulle enligt kammarrättens mening vara underkastad

inkomstbevillning, däx-est rörelsen lämnade vinst.

I sitt utlåtande uttalade kammarrätten bland annat, att enligt dess

mening det enda, rationella tillvägagångssättet vid beskattning af trävarurörelse

vore, att inkomsten af en dylik rörelse beräknades för rörelsen i sin

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31. 11

helhet och därefter enligt viss, lagstadgad grund fördelades å de orter,

där skeppning ägt rum, sågverket vore beläget och afverkning försiggått.

Kammarrätten ansåge nämligen, att skogsafverkningen i och för

sig icke lämnade någon inkomst titan fasthellre förorsakade utgift,

hvadan frågan om och i hvad män en trävarurörelse lämnade beskattningsbar

inkomst hufvudsakligen vore beroende på de omständigheter,

hvarunder flottning, sågning och försäljning ägt rum. Något förslag i

sådan riktning framställde kammarrätten emellertid icke, enär den synes

hafva befarat, att fördelning af en trävarurörelses sammanlagda inkomst

icke skulle kunna genomföras, särskild! med hänsyn till svårigheten att

uträkna den inkomst, som borde tillkomma hvarje kommun, där afverkning

skett.

Med anledning däraf, att 1894 års kommitté i sitt förenämnda

förslag till förordning angående inkomstbevillning tillämpat andra grundsatser

än dem, hvarå då gällande bevillningsförordning vore byggd, i

det att kommittén bland annat föreslagit ren inkomstbevillning för afkastning

af skog utöfver husbehofvet, uppdrog Kungl. Maj:t den 11

september 1895 åt en kommitté att inkomma med yttrande om lämpligheten

af de nya beskattningsgrundsatserna och om det sätt hvarpå de

i författningsförslaget vunnit tillämpning. Sistberörda kommitté afgaf

den 9 december sagda år sitt utlåtande. Kommittén framställde mot

1894 års kommittéförslag åtskilliga anmärkningar och förklarade, att,

då kommittén icke såge sig i stånd att föreslå ändringar i och tillägg

till förslaget af beskaffenhet att af hjälpa dess brister, kommittén funne

sig icke kunna biträda detsamma. Kommittén hölle däremot före, att,

oöfvers tigliga svårigheter ingalunda skulle möta för att, med bibehållande

af fastiglietsbevillning såsom beskattningsform för skogens afkastning,

ernå ett mera tillfredsställande resultat. Såsom ett oeftergiflig! villkor

härför funne kommittén emellertid införandet i bevillningsförordningen

af ett stadgande, som skulle nödga taxeringsmyndigheterna att vid

taxeringen icke lämna skogens värde obeaktadt, och kommittén ansåge

att, på sätt föreslagits af 1891 års ofvan omförmälta kommitté, en föreskrift

om särskilda taxeringsvärden å inrösningsjord och afrösningsjord i sådant

hänseende kunde vara lämplig. Såsom ett ytterligare medel för ernående

af det angifna målet angaf kommittén därjämte, att möjlighet borde

beredas en jordägare, som åt annan person upplåtit skogsområde eller

afverkuingsrätt å sin egendom, att vid nästa allmänna fastighetstaxering

få skattskyldigheten till vederbörlig de! Överflyttad på den, till hvilken

sådan öfverlåtelse skett. För sådant ändamål skulle jordägaren hos

taxeringsmyndigheterna om öfverlåtelsen göra anmälan och därvid upp
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31.

gifva den betingade godtgörelsens belopp, hvarpå sagda myndigheter

skulle åsätta den öfverlåtna ståndskogen och skogen i öfrigt särskilda

värden. Slutligen förklarade sig kommittén anse, att inkomst genom

köp och försäljning af skog och skogseffekter, därest sådan verksamhet

bedrefves såsom formlig handelsrörelse, skulle såsom inkomst af hvarje

annan handel beskattas.

I det vid 1897 års riksdag af Kungl. Maj:t framlagda förslaget

till bevillningsförordning vunno de ifrågasatta ändrade bestämmelserna

om beskattning af skogs afkastning icke någon tillämpning, utan skulle

värdet af växande skog vid taxering inbegripas i fastighetens taxeringsvärde.

Dåvarande chefen för finansdepartementet yttrade vid ärendets

föredragning inför Kungl. Maj:t, enligt hvad det förslaget åtföljande

statsrådsprotokollet utvisar, bland annat, att den dittills i skogsbeskattningsfrågan

verkställda utredningen medfört den afsevärda fördel,

att det problem, som framställts till lösning, blifvit på det mest fullständiga

och uttömmande sätt i alla detaljer behandladt och genornarbetadt.

Ett stort antal förslag hade framlagts, och de med hvart

och ett af dessa förenade fördelar och olägenheter hade grundligt skärskådats.

Men sådant oaktadt kunde frågan knappast anses förd närmare

sin lösning, och meningarna stode lika oförmedlade emot hvarandra

som vid kommittébehandlingens början. Departementschefen fäste därefter

uppmärksamheten å några af de skäl, som anförts mot införande

af inkomstbevillning för afkastning af skog, och förklarade slutligen,

att, då någon utväg till en tillfredsställande lösning af de vid kritik

af de framställda kommittéförslagen påpekade svårigheterna dittills icke

kunnat angifvas, han icke ansåge sig böra för Riksdagen framlägga

något förslag i antydd riktuing.

Förslag till ändrade bestämmelser om beskattning af skogs afkastning

hafva vid upprepade tillfällen inom Riksdagen af enskilde

motionärer framstälts. Dessa förslag hafva merendels åsyftat, dels att,

där afverkning eller försäljning af skog å annans mark bedrefves,

inkomsten däraf skulle genom inkomstbevillning beskattas och taxeringen

ske där skogen vore belägen, dels ock att afdrag vid beskattning

af sågverksrörelse icke måtte, på sätt som skett, medgifvas för

virke från egna och arrenderade skogar. Såsom skäl för ändrade

bestämmelser i angifna hänseenden ha hufvudsakligen anförts, att de

kommuner, inom hvilka afverkning af skog verkställdes, ginge miste

om alla skattebidrag därför, oaktadt dessa kommuner ofta finge vidkännas

utgifter för de med afverkningen sysselsatta arbetarna, icke

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31.

minst i fattigvårdshänseende, hvarjämte ett hemman som beröfvats

skogen — dess ofta värdefullaste del — icke kunde bära samma

skattebörda som före afverkningen. Rätten att vid beräkning af en

sågverksrörelses behållna vinst afdraga värdet af det från egna eller

arrenderade skogar afverkade virket medförde dessutom eu afsevärd

minskning i skattebidragen inom den kommun, där förädlingsrörelsen

drefves.

De i frågan väckta motionerna föranledde emellertid icke till någon

Riksdagens åtgärd, men bevillningsutskottet anser sig böra fästa uppmärksamheten

på livad som i förevarande ämne förekommit vid riksdagarna

åren 1887, 1888 och 1897, därvid utskottet, beträffande de två

förstnämnda riksdagarna, följer den redogörelse, som 1891 års förberörda

kommitté lämnat i sitt betänkande.

Med anledning af förstnämnda år i frågan väckta motioner yttrade

bevillningsutskottet i utlåtande den 6 juni, att det icke kunde bestridas,

att fastigheterna mångenstädes, i synnerhet i de norrländska länen, där

de hufvudsakligen bestode af skogsmark, förlorade betydligt i värde

och således äfven minskades såsom föremål för fastighetsbevillning

genom den skogsafverkning, som stundom, snart sagd! hänsynslöst,

bedrefves, och hvaraf såväl statsverket som indirekt äfven kommuner

och enskilda drabbades, tyngst de kommuner, där skogarne varit belägna.

Om man ock kunde invända, alt det återstode att beskatta det kapital,

som fastigbetsegaren erhållit genom försäljning af skogen, hade dock

erfarenheten visat, att ett sådant kapital ofta försvunnit såsom beskattningsföremål.

Och om det äfven kunde erinras, att sjkifva afverkningen

af skog icke gåfve någon vinst, utan endast förorsakade

kostnader, samt att skogen på rot i aflägsna trakter hade föga värde,

då den ej kunde där användas, vore det klart, att en sågverksägares

vinst af rörelsen uppkomme såväl af själfva råvaran, den afverkade

skogen, som af det arbete, bvilket blifvit därå nedlagdt å förädlingsorten

och å platserna för utskeppning och vid hufvudkontor. Svårare

vore dock att bestämma dessa faktorers inbördes förhållande, då detta

snart sagdt i hvarje fall växlade, och då virket för ett sågverks behof

kunde hämtas från många olika kommuner.

Bevillningsutskottet hemställde därför, att Riksdagen ville i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och hull

äst, därpå följande Riksdag framlägga förslag till förtydligande af

bevillningsförordningens stadganden om det sätt, hvarpå vinst af såväl

skogsafverkning som sågverksrörelse lämpligen borde beskattas, särskildt

med afseende på de olika kommuners fordringar, inom Ii vilka sådan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31.

rörelse till sina skilda delar bedrefves. Denna utskottets hemställan

bifölls af Andra Kammaren men afslogs af den Första.

\ id 1888 års riksdag väcktes motion om tillägg dels till 8 §

2 mom. bevillningsförordningen af innehåll, att inkomst genom skogsavverkning

eller försäljning af skog å annans mark skulle bland inkomst

åt a i bete upptagas, dels ock till 12 § i det hänseendet, att innehafvare

af rätt till afverkning af skog å annans mark skulle för inkomst häraf

beskattas^ där skogen vore belägen. Bevillningsutskottet hemställde

emellertid om afslag å ifrågavarande förslag, och Första Kammaren

biföll denna hemställan, hvaremot Andra Kammaren med afslag å hvad

utskottet föreslagit godkände motionen. Vid gemensam votering segrade

Första Kammarens mening.

De skäl, hvarpå utskottet grundade sin hemställan om afslag,

voro hufvudsakligen följande:

Det vore icke välbetänkt att låta den tillfälliga omständigheten,

huruvida äganderätten till jorden och rättighet till afverkning af å densamma

växande skog vore förenade hos samma person eller fördelade å

skilda händer, afgöra, huruvida gjord skogsafverkning skulle särskild! beskattas

genom inkomstbevillning eller icke. Uppenbart obilligt vore att,

sedan skogen måhända först efter årtionden utbildat sig till ett afkastning

gifvande kapital samt under hela denna tid varit underkastad fastighetsbildning,

afkastningen af skogen sedermera skulle beskattas genom

särskild inkomstbevillning.

Med bevillningsförordningens grundsats, att inkomst af rörelse

skulle beskattas, där densamma eller någon hufvudsaklig gren däraf på

mera själfständigt sätt eller i afsevärd omfattning drefves, öfverensstämde

ej heller, enligt utskottets mening, att innehafvare af rätt till afverkning

å annans mark skulle för inkomsten däraf taxeras, där skogen

vore belägen. Då skogsafverkning ägde rum för ett sågverks räkning,

kunde nämligen sågverksrörelsen icke anses drifvas å alla de ställen,

där sågverksägaren försåge sig. med den nödiga råvaran. Enligt en

sådan åsikt ^skulle jämväl en kvarnägare beskattas å alla orter, där

han hämtade den spannmål, han för sin industri behöfde.

Förslaget skulle ock, äfven om det, särskilt hvad Norrland anginge,

ur kommunalbeskattningens synpunkt kunde anses önskvärd!,,

leda till alltför orimliga inkonsekvenser för att vara praktiskt utförbart,.

Då inkomst af skogsafverkning kunde beräknas först efter det afverkade

timrets förädling, och sedan den förädlade produkten blifvit försåld

samt försäljningssumman influtit, hvilket senare ofta inträffade först flera

år efter afverkningen, kunde nämligen ett sågverksbolag, som måhända

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31.

innehade afverkningsrättigheter inom ett stort antal socknar, svårligen,

för att ej säga omöjligen, tillförlitligt uppgifva den inkomst, som i hvar

och eu af de olika socknarne belöpte sig å själfva afverkningen.

Uti eu vid 1897 års Riksdag af åtta ledamöter af Andra Kammaren

väckt motion hemställdes — under förutsättning att det af Kungl. Maj:t

vid sagda riksdag framlagda förslaget till ny bevillningsförordning vunne

Riksdagens bifall — att i denna förordning skulle införas stadgande

därom,

mtt bevillning påföres försäljning af skog eller skogseffekter från

egen eller annans mark, virkesfångst från egen eller annans mark för

annat ändamål än husbehof äfvensom virkesfångst från skogsområde,

som blifvit af staten upplåtet till bergshandteringens understöd, till

sågverk eller kanalbolag, samt

att för inkomst af fast egendom skattskyldig taxeras i den kommun,

inom hvars område egendomen är belägen, och för inkomst, hvarom

bär ofvan förmälts, där skogsområdet är beläget.»

Bevillningsutskottet utlät sig beträffande denna motion på följande

sätt:

»Utskottet finner väl, att det nuvarande sättet för beskattning af

skogens afkastning ej kan anses vara tillfredsställande samt att förty

en förändring härutinnan är af behofvet påkallad. Då emellertid denna

fråga, såsom af det ofvanstående framgår, är af en betydande räckvidd

och står i sådant sammanhang med öfriga bestämmelser rörande beskattning

af fastighet och inkomst, att den enligt utskottets mening

icke kan såsom en fristående fråga lösas, anser utskottet sig icke under

nuvarande förhållanden kunna försöka utreda densamma, helst som

därtill skulle erfordras vida längre tid, än som efter motionens väckande

stått utskottet till buds.»

Motionen föranledde icke till någon Riksdagens åtgärd.

Innan bevillningsutskottet öfvergår till att. afgifva yttrande öfver

nu förevarande motion, vill utskottet erinra därom, att jämväl kommunalskattekommittén

i sitt den 18 maj 1900 till Kungl. Magt afgifna betänkande

med förslag till ändrade grunder för den kommunala beskattningen

ägnat uppmärksamhet åt frågan om beskattning af skogs afkastning.

Kommittén, som förordar en allmän och ren inkomstskatt med

utmönstrande ur skattesystemet af fastighetsbevillningen, har i sina

förslag till »Förordning angående bevillning af inkomst» och till »Lag

angående kommunal taxering och skattskyldighet» föreslagit ordnandet

af ifrågavarande beskattningsfråga på följande sätt:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31.

Till »inkomst af fast egendom» räknas bland annat all den afkastning,

som härflyter af jordbruksnäring, därunder inbegripes jämväl skogsavverkning

å mark, som af afverkaren äges eller annorledes än på grund

af upplåten rätt till afverkning innehafves. Till inkomst af fast egendom

räknas dessutom värdet af de skogsapel- från egendomen, som

jordägare tillgodogör sig för eget behof, så ock hvad som förvärfvas

genom upplåtelse af afverkningsrätt till skog.

Till »inkomst af näring eller annan förvärfsverksamhet» räknas

bland annat hvad som förvärfvas genom sågverks- och annan träförädlingsrörelse

samt skogsafverkning på grund af upplåten afverkningsrätt.

Drifver någon, jämte jordbruksnäring, tillika annan näring för förädling

af de i jordbruksnäringen vunna produkter, skall värdet af sjkifva råvaran

efter i orten gällande medelpris taxeras såsom inkomst af fast

egendom, hvaremot förädlingsvinsten taxeras såsom inkomst af näring

eller annan förvärfsverksamhet. Likaledes skall, där af två af samma

näringsidkare inom skilda kommuner drifna näringar den ena afser tillverkning

af råmaterial för den andra, en hvar af dessa näringar särskilt

taxeras. Vid taxering af inkomst af näring eller annan förvärfsverksamhet

är afdrag medgifvet bland annat för använd råmaterial, hvilken

vunnits i annan af näringsidkaren drifven, särskildt taxerad näring.

Beträffande den kommunala beskattningen föreslår kommittén, att

inkomst af fäst egendom beskattas i den kommun, där egendomen är

belägen; att inkomst af näring eller annan förvärfsverksamhet beskattas

i den kommun, där för verksamheten finnes »fast driftsort» af beskaffenhet

förslaget uttömmande angifver; samt att inkomst genom skogsafverkning

på grund af upplåten afverkningsrätt beskattas i kommun,

där afverkningen drifves.

Kammarrätten har den 30 december 1902 öfver kommitténs förslag

afgifvit yttrande, däri kammarrätten finner den af kommittén ifrågasatta

åtskillnaden emellan skogsafverkning å egen och å annans mark samt

den föreslagna anordningen vid beskattning af förädlingsrörelse olämplig.

Kammarrätten liölle nämligen före, att inkomst af jordbruksnäring

borde likställas med inkomst af all annan näring, således äfven förädJingsnäring

i egentlig mening, i hvilket fall den af kommittén föreslagna

sönderdelningen emellan sjkifva råvarans frambringande och förädlingsrörelsen

skulle kunna undvikas. Eu dylik sönderdelning innebure bland

annat, att hänsyn icke finge tagas till huru företaget i sin helhet utföllé,

utan att, äfven om detta lämnade förlust, en vinst kunde komma att

framkonstrueras ur den ena af de operationer, i Indika produktionen

sönderfölle, och blifva särskildt för sig beskattad. Vinsten af en förädlings
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31. 17

rörelse borde därför uppskattas af taxeringsmyndigheterna i den kommun,

därifrån rörelsen leddes, samt sedermera utskiftas på de kommuner,

inom hvilka råvaran hämtades. Huru stor andel dessa kommuner

gemensamt borde tilläggas och huru beskattningsrätten emellan de olika

kommuner, därifrån råvara möjligen kunde hämtas, borde fördelas, torde

svårligen kunna på ett allmängiltigt sätt i lagstiftningsväg afgöras,

men det vore ej omöjligt, att härutinnan en tämligen likformig och i

stort sedt tillfredsställande praxis skulle kunna utbilda sig. Det skulle

måhända låta sig göra att, visserligen icke i själfva författningen, men

i en därvid fogad instruktion anvisa fördelningsgrunder, som, om de

ock i enstaka fall skulle lämna rum för erinran, dock kunde i det hela

anses nöjaktiga. En anordning sådan som den kammarrätten ansåge

böra komma till stånd kunde svårligen anses innebära ett åsidosättande

af öfriga i beskattningen intresserade kommuners rätt, då ju denna

vore behörigen förvarad genom deras befogenhet att öfverklaga fördelningen,

och anordningen dessutom gifvetvis förutsatte, att den taxeringsmyndighet,

som verkställt uppskattningen och fördelningen, finge sig

ålagdt att bevisligen och inom så god tid, att fördelningen hunne af

dem öfverklagas, underrätta öfriga kommuner om taxeringen.

Såsom af ofvanstående redogörelse framgår, har frågan om lämpligaste

sättet för beskattning af skogs afkastning varit föremål för en

synnerligen omfattande och noggrann utredning. Att detta oaktadt en

tillfredställande lösning hittills icke kunnat vinnas, torde i väsentlig mån

hafva berott på frågans nära samband med andra ämnen inom beskattningslagstiftningens

område. Bevillningsutskottet vill i sådant hänseende

särskildt fästa uppmärksamheten såväl å den nedsättning i taxeringsvärdet

å med skog försedda jordegendomar, hvilken efter skedd afverkning

skulle, i en utsträckning betydligt större än vid nu gällande bestämmelser,

förorsakas genom införandet af en ren inkomstbeskattning af skogs

afkastning, som ock den osäkerhet i en kommuns hushållning, hvilken en

sådan beskattningsform möjligen skulle kunna medföra därigenom, att

skattebidragen från de inom kommunen befintliga skogarna ena året

inflöte till stort belopp, men andra året allenast till ringa belopp eller måhända

ej alls. Utskottet finner emellertid det nuvarande sättet för ifrågavarande

beskattning ingalunda tillfredställande utan håller före, att denna

Bih. till Jliksd. Prat. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 25 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31.

beskattningsfråga snarast möjligt bör göras till föremål för en lösning,

ägnad att tillgodose såväl statens som kommunernas berättigade kraf

på skattebidrag.

Den förevarande motionen synes hufvudsakligen föranledd af de

missförhållanden, som den nu använda ordningen för beskattning af

förädlingsrörelse af skogseffekter medför. Bevillningsutskottet finner

för sin del, att förändrade bestämmelser om beskattning af skogs afkastning

till stor del påkallas just af det o tillfredställande sättet för berörda

rörelses beskattning, och utskottet vill, utan att gifva företräde åt någondera,

erinra om två föreslagna utvägar för en möjlig lösning af det

föreliggande spörsmålet, nämligen att dylik rörelse skulle beskattas

antingen så, att dess hela vinst uppskattades å ett ställe, måhända lämpligast

där rörelsens ledning hade sitt säte, och därpå efter viss lagstadgad

grund fördelades å de kommuner, hvarifrån råvaran hämtades,

eller ock så, att skogsafverkningen och förädlingsrörelsen beskattades

hvar för sig, därvid för den förras beskattning möjligen en bestämd

accis å hvarje afverkadt träd eller för kubikmassa kunde komma till

användning.

Enligt hvad utskottet har sig bekant, har en afdelning af den så

kallade Norrlandskommittén tagit förevarande beskattningsfråga under

ompröfning. Berörda kommitté torde visserligen till hufvudsaklig del

hafva att taga hänsyn till förhållandena i Norrland, hvars olikhet med

lörhällandena i det öfriga landet torde hafva i sin mån bidragit att

försvåra frågans lösning, under det att den af utskottet åsyftade lagstiftningen

i ämnet bör afse hela riket, men utskottet anser det oaktadt,

att det förslag kommittén möjligen kan komma att afgifva, bör afvaktas,

innan förevarande beskattningsfråga göres till föremål för någon Riksdagens

åtgärd.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,

att herr Enanders förevarande motion om tillägg

till 8 och 12 §§ bevillningsförordningen icke måtte i

frågans nuvarande läge till någon Riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 16 mars 1903.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 31.

19

Reservationer:

af herr Cavalli, mot viss del af motiveringen; samt af herrar J.

Bromée och G. Jansson.

Herr Östberg har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

utskottets beslut i detta ärende.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.