Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om höjning af postbefordringsafgifterna för inländska tidningar.

1903-03-17 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1903:32, Betänkande, i anledning af väckt motion om höjning af postbefordringsafgifterna för inländska tidningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

1

W:o 33.

Ank. till Riksd. kansli den 21 mars 1903, kl. 11 f. m.

Betänkande, i anledning af väckt motion om höjning af

postbefordringsafgifterna för inländska tidningar.

(l:a A.)

I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 26, föreslår herr J.

F. Nyström, att Riksdagen ville besluta, att postbefordringsafgifterna för

inländska tidningar måtte från och med år 1904 utgå med de belopp,

som föreslås i kungl. generalpoststyrelsens underdåniga utlåtande öfver

särskilda kommitterades förslag till ändring i gällande stadganden angående

tillhandahållande af tidningar genom postverkets försorg af den 23

november 1901.

Till stöd för sitt ofvannämnda förslag anför motionären följande:

»Då Kungl. Maj:t i den till årets Riksdag aflämnade statsverkspropositionen

förebådat dels införandet af nya skatter, dels också förändring

af nyligen beslutade sådana, torde det vara i sin ordning att

tillse, huruvida icke statsverket äfven på andra och delvis lämpligare sätt

skulle kunna beredas ökade inkomster. Detta torde äfven vara nödigt af

den orsaken, att man på goda grunder kan betvifla, att de af Kungl.

Maj:t påtänkta nya statsinkomsterna skola lämna den afkastning, som i

statsverkspropositionen beräknats.

Bill. till Riksd. Prof. 1903. 5 Sand. 1 Afd. 26 Höft. (N;o 32).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

Det faller då härvid närmast i minnet, hurusom Riksdagen redan

den 29 april 1899 gjort en framställning om revision af gällande stadganden

rörande tillhandahållandet af tidningar och tidskrifter genom postverkets

försorg i syfte bland annat, att afgifterna härför skulle väsentligen

förhöjas, så att de bättre motsvarade de verkliga kostnaderna för

det besvär, som statsverket härigenom åsamkas.

Kungl. Maj:t tillsatte med anledning häraf en kommitté, hvilken

redan den 4 mars 1901 inkom med vederbörligt förslag i frågan. Detta

förslag blef därpå remitteradt till kungl. generalpoststyrelsen, som, efter

att hafva hört postinspektörerna i riket, i särskildt yttrande af den

23 november 1901 i hufvudsak tillstyrkte kommitténs förslag, men dock

i fråga om befordringsafgifterna för tidningar och tidskrifter föreslog en

ytterligare höjning utöfver den af kommittén förordade. Denna hade

nämligen i sitt förslag till taxa satt dessa afgifter så lågt, att de icke

stego till mer än cirka 46 procent af statens verkliga utgifter för tidningsrörelsen.

Poststyrelsen ansåg — som mig synes med rätta —, att det

borde råda en något större samklang mellan befordringsafgifternas storlek

och postverkets omkostnader för postbefordringen, samt föreslog därför,

såsom nämndt, en höjning i de förra, dock ej större, än att fortfarande

afgifterna blott motsvarade 63 procent af utgifterna för postverkets tidningsrörelse.

Ehuru nu en ganska lång tid förflutit, sedan detta gener al post styrelsens

förslag inlämnades till Kungl. Maj:t, bär det ännu icke ledt till

något förslag från regeringens sida till Riksdagen. Tidpunkten synes

dock nu vara inne till genomförande af en reform, som både i sig själf

är rättvis och billig och dessutom skulle högst afsevärdt öka statens

inkomster från postverket. Poststyrelsen beräknade nämligen i sitt utlåtande,

att de af densamma föreslagna högre befordringsafgifterna skulle,

om de varit gällande 1898, hafva ökat postverkets inkomster detta år

med 552,429 kronor 39 öre, alltså med en betydligt högre summa än

den, som Kungl. Maj:t nu beräknar, att den föreslagna stämpelskatten å

bankanvisningar och postremissväxlar skall afkasta. Dock torde sannolikt

intet tvifvel kunna råda därom, hvilken af dessa afgifter med mindre

olägenhet bör kunna påläggas.»

Nu gällande bestämmelser angående villkoren för tidningars och tidskrifters

postbefordran återfinnas i kungl. kungörelsen den 11 maj 1883,

som, med iakttagande af däri den 22 maj och den 11 december 1891

kungjorda förändringar och tillägg, har följande lydelse:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

»§ 1-

Mom. 1. önskar någon, att tidning, som inom riket utgifves å

annan ort än där han bor eller vistas, skall honom genom postverkets

försorg tillhandahållas, och anmäler han sig för sadant ändamål vid postanstalt

till prenumeration å samma tidning, har han därvid att i förskott

för den tid, hvarför prenumerationen sker, utöfver belöpande prenumerationspris,

till postkassan erlägga en särskild afgift för tidningens postbefordran,

hvilken afgift skall i allmänhet motsvara: för tidning, som

utkommer mer än en gång i veckan, en femtedel af prenumerationspriset

och för tidning, som utkommer endast en gång i veckan eller

mindre ofta, en tiondedel af samma pris; men ej må för år och i förhållande

därtill för kortare prenumerationstider öfverstiga

4 kronor, om tidningen utkommer oftare än två gånger i veckan och

hvarje nummers ytinnehåll, beräknadt efter papperets ena yta, icke öfverstiger

90 kvadratdecimeter;

1 krona 20 öre, om tidningen utkommer två gånger i veckan och

hvarje nummers ytinnehåll icke öfverstiger 90 kvadratdecimeter;

60 öre, om tidningen utkommer en gång i veckan och hvarje nummers

ytinnehåll icke öfverstiger 90 kvadratdecimeter; eller

50 öre, om tidningen utkommer mindre ofta än en gång i veckan

och hvarje nummers ytinnehåll icke öfverstiger 220 kvadratdecimeter;

börande dock härvid tillika iakttagas, att för hvarje gång, prenumeration

å tidning vid postanstalt sker, beloppet af ifrågavarande afgift,

ehvad prenumeration afser längre eller kortare tid och ehvad tidningens

prenumerationspris är högre eller lägre, alltid skall utgöra minst 20 öre

för hvarje särskildt tidningsexemplar.

Å tidning, som utkommer högst en gång i veckan, må prenumeration

ske å enahanda villkor jämväl vid postanstalt å den ort, där tidningen

utgifves.

Mom. 2. Planscher, hörande till tidning, som genom post anstalt blifva

förskrifven, varda afgiftsfritt med posten befordrade, när de utan särskild

betalning utöfver prenumerationspriset åtfölja tidningen samt tillkännagifvande

därom i denna tinnes infördt.

Enahanda förmån tillkommer under samma villkor äfven tidningen

åtföljande, af dess redaktion utgifna bihang därtill, dock med förbehåll,

beträffande bihang till tidning, för hvilken på grund af mom. 1 nedsättning

i den mot prenumerationspriset svarande befordringsafgift atnjutes,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

att tidningens ytinnehåll, sammanlagdt med bihangets, icke är större än

som motsvaras af den enligt åberopade moment för tidningen beräknade

postbefordringsafgift.

Mom. 3. För befordran med post af andra bilagor till tidning än

planscher och sadana bihang, som i nästföregående moment omförmälas,

erlägges enahanda afgift, som för försändelser under band, där icke i särskilda

fall sådana omständigheter förekomma, att generalpoststyrelsen

finner samma bilagor kunna och böra jämte den tidning, till hvilken de

böra, med post befordras antingen utan särskild godtgörelse eller mot

lägre porto än det, som med tillämpning af taxan för försändelser under

band skolat erläggas.

För sadana officiella berättelser eller meddelanden, som enligt Kungl.

Maj:ts föreskrift med Post- och Inrikes tidningar till allmänheten utdelas,

äger postbefordringsafgift ej rum.

Mom. i. Skulle tidning, för hvilken i taxa, som af generalpoststyrelsen

utfärdas, befordringsafgiften blifvit upptagen till mindre än en

femtedel af prenumerationspriset, upprepade gånger utkomma med större

antal nummer eller med större ytinnehåll, än som jämlikt mom. 1 utgör

villkor för en sådan lägre afgiftsberäkning, äger, på anmälan härom,

generalpoststyrelsen förordna om afgiftens förhöjande vid den prenumeration

å samma tidning, som därefter verkställes; och åligge dessutom i

sadant fall tidningens utgifvare eller den, till hvilken prenumerationsmedlen

skola af postverket redovisas, att för hvart exemplar af tidningen,

som efter det kvartal, hvarunder förordnande om afgiftens förhöjning

meddelats, blifvit genom postanstalt förskrifvet, till postkassan erlägga ett

mot skillnaden i befordringsafgift svarande belopp, hvilket, där så ske kan,

må vid sedermera skeende redovisning för influtna prenumerationsmedel

innehållas.

§ 2.

Hvad i nästföregående paragraf är stadgadt rörande tidningar gäller äfven

i afseende å tidskrifter, nummervis utkommande författningssamlingar eller

handlingar, utgifna af sällskap eller föreningar o. s. v., när prenumeration

därå vid postanstalt sker; och iakttages därvid, att Svensk författningssamling

och Riksdagens protokoll med därtill hörande bihang samt länsstyrelsernas

tryckta kungörelser, i fråga om befordringsafgiftens belopp,

alltid utan afseende vare sig a det antal nummer, som i hvarje vecka

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

utgifves, eller å ytinnehållet hänföras till den klass af försändelser, för

hvilken nämnda afgift är bestämd till en tiondedel af prenumerationspriset,

men ej må för år öfverstiga 60 öre.

§ 3.

Varder, för att såsom försändelse under band med post befordras,

till postanstalt aflämnadt exemplar af tidning, tidskrift, författningssamling,

handlingar utgifna af sällskap eller föreningar o. s. v., hvarå ej

prenumeration vid postanstalt ägt rum, skall för hvar särskild försändelse,

ehvad denna utgöres af ett eller flera exemplar af samma eller olika tidningar

eller tidskrifter m. in., befordringsafgiften utgöra 1 öre för hvar

vikt af 50 gram eller Överskjutande del däraf, dock så, att icke i något

fall afgiften för en särskild försändelse understiger 4 öre, om den med

post eller af landtbrefbärare fortskaffas, samt 2 öre, om densamma å postanstalt

behandlas utan att med post eller af landtbrefbärare fortskaffas.

I öfrigt varda å tidningar och tidskrifter in. m., som på förenämnda

sätt med post fortskaffas, tillämpade de bestämmelser, som i allmänhet

gälla för befordran af korsband sförsändelser med undantag likväl för hvad

rörande högsta vikten för hvar särskild försändelse finnes föreskrifvet.

§

31om. 1. Skulle tidning eller tidskrift upphöra att vidare utgifvas,

innan den tid tilländagått, för hvilken prenumeration därå vid postanstalt

skett, äger prenumeranten att å postanstalten vid anmälan återbekomma

så mycket af den erlagda befordringsafgiften, som belöper för hvarje helt

kvartal af den efter tidningens eller tidskriftens upphörande återstående

prenumerationstiden.

Mom. 2. För den förlust, som i öfrigt drabbar prenumerant genom

upphörande af tidning eller tidskrift, hvarå prenumeration vid postanstalt

skeft, ikläder sig postverket icke någon ansvarighet; åliggande det dock

vederbörande posttjänstemän att lämna prenumeranten allt det biträde,

som skäligen kan ifrågakomma, för att lian må komma i åtnjutande af

den ersättning, som i dylikt fall möjligen kan erhållas.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

§ 5.

Generalpoststyrelsen tillkommer att meddela de ordningsregler, som

för behörig tillämpning af de här ofvan gifna föreskrifter kunna finnas

erforderliga.»

Frågan om ändring af nu gällande bestämmelser i detta ämne uppkom

vid 1899 års riksdag genom en då väckt motion, att rätt till prenumeration

vid postanstalt å den ort, där tidningen utgifves, äfven finge

omfatta tidningar, som utkomma högst två gånger i veckan. Lokalabonnemang

genom postverkets försorg får nämligen icke ske å tidning, som

utkommer mer än en gång i veckan.

Vid behandlingen inom nämnda års Riksdags bevillningsutskott af

berörda motion ansågs nödigt att för frågans bedömande erhålla utredning

om de ökade kostnader, som den föreslagna förändringen skulle för

postverket medföra. I anledning häraf inkom general poststyrelsen till

utskottet med utredning i ämnet och yttrade i sammanhang därmed, bland

annat, att, då anspråken på postverket med afseende å dess befattning

med tidningsrörelsen allt mera ökades, men däremot allt mera aflägsnades

möjligheten för postverket att tillfredsställa dessa anspråk utan anlitande

af andra inkomster än dem, som, med tillämpning af gällande bestämmelser,

inflöte af nämnda rörelse, det ville synas generalpoststyrelsen, som

om tiden kunde vara inne för att underkasta författningarna angående

postverkets tidningsrörelse en revision, särskildt i fråga om grunderna,

efter hvilka postverkets ersättning för dess bestyr med tidningsprenumeration

hädanefter borde beräknas; och uttalade generalpoststyrelsen såsom

sin öfvertygelse, att äfven frågan om vidare utsträckning af svenska postverkets

skyldighet att mottaga lokalprenumeration å vissa tidningar borde

ställas i samband med en sådan revision.

Denna generalpoststyrelsens hemställan föranledde Riksdagen att

i skrifvelse af den 29 april 1899 anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga

under ompröfning, huruvida skäl kunde förefinnas att föranstalta om en

revision af gällande stadganden angående tillhandahållande af tidningar

genom postverkets försorg samt till Riksdagen inkomma med det förslag

i berörda hänseende, hvartill förhållandena kunde föranleda.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

Sedan med anledning häraf Kungl. Maj:t bemyndigat chefen för

finansdepartementet att för utarbetande inom departementet af förslag till

ändring i nyssberörda stadganden tillkalla särskilda sakkunnige, hvilka

skulle hafva att utföra detta uppdrag enligt de närmare föreskrifter, departementschefen

ägde meddela, uppdrog chefen för finansdepartementet

den 15 juni 1899 åt särskilda kommitterade att deltaga i beredningen

af förenämnda fråga, Dessa kommitterade öfverlämnade den 4 mars 1901

till chefen för civildepartementet, till hvilket departement ärendet dåmera

öfverflyttats, utlåtande och förslag i ämnet, hvarefter generalpoststyrelsen

den 23 november samma år, efter hörande af postinspektörerna i riket,

till Kungl. Maj:t inkom med infordradt underdånigt utlåtande.

Enligt hvad utskottet inhämtat, har därefter, vid anmälan den 7 februari

1902 inför Kungl. Maj:t af ifrågavarande ärende, Kungl. Maj:t förordnat,

det tillfälle skulle lämnas svenska tidningsutgifvareföreningen, styrelsen

för aktiebolaget svenska telegrambyrån samt publicistklubben, sistnämnda

korporation, efter det den beredt de inom densamma bildade

pressföreningar*) tillfälle att yttra sig i frågan, att så fort ske kunde

inkomma med det yttrande, hvartill anledning förefunnes. Hittills har

emellertid af förenämnda korporationer endast svenska tidningsutgifvareföreningen

afgifvit dylikt yttrande, hvilket, dagtecknadt den 29 maj nästlidet

år, till vederbörande statsdepartement ingifvits den 1 därpå följande

september.

Generalpoststyrelsen har i sitt ofvanberörda utlåtande funnit sig

med vissa ändringar kunna godkänna det af särskilda kommitterade i

ämnet afgifna författningsförslag. Vid införande här nedan af kommitterades

förslag hafva dessa ändringar å vederbörliga ställen upptagits

jämsides med kommitterades förslag.

*) Dessa pressföreningar äro enligt uppgift följande: mellersta Sveriges (Örebro), östra

Sveriges (Kalmar), södra Sveriges (Halmstad), Göteborgs och västra Sveriges (Göteborg) samt

nordsvenska pressföreningen (Gäfle).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

Förslag

till

kungl. kungörelse

angående

villkoren för postbefordran af tidningar och andra

periodiska skrifter.

Särskilda kommitterades förslag.

§ 1.

Generalpostslyrelsens förslag.

Hvad i denna kungörelse stadgas beträffande tidningar, gäller äfven

med afseende å periodiska skrifter i allmänhet.

§ 2.

Mom. 1. För att vinna postbefordran på de villkor, som här nedan

föreskrifvas, skall tidning vara efter anmälan af vederbörande utgifvare

införd i tidningsregister, som föres hos generalpoststyrelsen.

Mo?n. 2. Utkommer tidning i upplagor med olika pris eller olika

antal nummer eller väsentligen olika innehåll, bör hvarje sådan upplaga

vara i behörig ordning införd i tidningsregistret.

§ 3.

Mom. 1. Tryckalster, som efter abonnemang hållas allmänheten till

hända, kunna med de i detta moment angifna undantag införas i tidningsregistret,

såvida på anmälan om deras utgifvande bevis enligt tryckfrihetsförordningen

blifvit af chefen för justitiedepartementet meddelade.

I tidningsregistret må ej införas:

l:o) tryckalster, om hvilket på grund af innehållets beskaffenhet eller

eljest måste antagas, att det skall omfatta endast ett begränsadt antal

nummer eller häften och efter utgifvande däraf upphöra att vidare utkomma;

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

9

Särskilda kommitterades förslag. Generalpoststyrelsens förslag.

2:o) tryckalster, hvars innehåll uteslutande eller i väsentlig mån består

af större arbeten, eller af särskilda delar af sådana, afsedda att fortsättas

från det ena numret eller häftet till det andra;

3:o) tryckalster, hvars innehåll uteslutande eller hufvudsakligen utgöres

af en eller derå enskilda firmors eller personers kataloger eller

priskuran ter;

4:o) tidning, hvars benämning antingen är alldeles lika med titeln å

tidning, som redan är för annans räkning införd eller behörigen anmäld

till införande i tidningsregistret, eller ock med dylik titel företer sådan

likhet, att tidningarna lätt kunna förväxlas.

Generalpoststyrelsen äger, där sådant anses nödigt, infordra profnummer

af tryckalster, som varder anmäldt till införande i tidningsregistret.

Mom. 2. Af statsmyndigheter utgifna, nummervis utkommande författningssamlingar

och tillkännagifvanden äfvensom Riksdagens protokoll

med dertill hörande bihang kunna i registret införas utan hinder däraf,

att de icke uppfylla de villkor, som i moment 1 af denna paragraf stadgas.

§ 4.

Mom. 1. Tidning eller tidningsupplaga, af hvilken under ett kalenderår

icke utkommit något nummer, skall såsom upphörd afföras ur registret.

Mom. 2. Befinnes tryckalster, som blifvit i tidningsregistret infördt,

sedermera i något afseende strida mot hvad i § 3 mom. 1 stadgas, äger

generalpoststyrelsen förordna, att sådant tryckalster uteslutes ur tidningsregistret.

§ 5.

Mom. 1. önskar utgifvare af tidning, att denna skall hållas vederbörande

till hända efter abonnemang genom postverkets förmedling, bör

han anmäla tidningen till införande i tidningstaxa, som för hvarje år

utfärdas af generalpoststyrelsen.

Äro i taxan införda olika upplagor af en och samma tidning, anses

i fråga om abonnemang genom postverkets förmedling hvarje upplaga såsom

en särskild tidning.

Mom. 2. Å tidning, som utkommer mer än en gång i veckan, medgifves

icke abonnemang vid postanstalt å den ort, där tidningen utgifves.

Bill. till Riksd. Prof. 1903. 5 Samt. 1 Afd. 20 Käft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

Särskilda Jcommitterades förslag. Generalpoststyrelsens förslag.

§ 6.

Vid abonnemang å tidning genom postverkets förmedling har abonnenten

att i förskott för den tid, hvarför abonnemanget sker, erlägga såväl

den utgifvaren tillkommande prenumerationsafgift, där sådan förekommer,

som ock belöpande afgift till postkassan.

§ 7.

Prenumerationsafgifter för tidningsexemplar,

som förskrifvits genom

postverkets förmedling, varda

af postverket redovisade till vederbörande

utgifvare, sedan minst ett

nummer af de sålunda förskrifna

exemplaren blifvit i behörig ordning

aflämnadt till postbefordran;

dock att vid redovisning af prenuraerationsmedel

för tidning, hvilken,

sedan den börjat utgifvas, ännu ej

har regelbundet utkommit under ett

helt kalenderår och ett omedelbart

därpå följande kalenderkvartal, må,

såvida icke utgifvaren ställer säkerhet,

som varder af generalpoststyrelsen

godkänd, innehållas, hvad af

erlagda prenumerationsafgifter anses

motsvara återstående nummer af de

genom postverket förskrifna exemplar

af tidningen.

§ 7.

Prenumerationsafgifter---

— —- tidningen.

I hvarje fall äger utgifvare emellertid

icke rätt att af postverket erhålla

redovisning för influtna prenumerations

af gifter oftare än tre gånger

i hvar månad.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

11

Särskilda IcommiUerades förslag.

§ 8.

Mom. 1. Postafgiften för tidning,

som varder genom postverkets

förmedling förskrifven, utgöres af

dels förskrifningsafgift och dels befordringsafgift.

Mom. 2. Förskrifningsafgiften

utgår med:

a) 10 öre för hvarje abonnemang

utan hänsyn till den tid, för hvilken

abonnemanget tages; och

b) 2 procent af den utgifvaren

tillkommande prenumerationsafgift,

dock ej under 5 öre, allt räknadt

för helt år och i förhållande därtill

för kortare abonnemangstider.

Mom. 3. Befordringsafgiften beräknas

för år och i förhållande därtill

för kortare abonnemangstider sålunda:
a)

12 öre för hvarje nummer i

veckan, men för tidning, som utkommer

med mer än 7 nummer i

veckan, 12 öre för hvart och ett af

7 nummer och 6 öre för hvarje

Överskjutande nummer i veckan;

skolande tidning, hvilken utkommer

mindre ofta än en gång i veckan,

äfvensom de i § 3 mom. 2 omförmälda

tryckalster räknas lika med

tidning, som utgifves med ett nummer

i veckan, hvarjämte i fråga om

tidning, som under olika tider af

året utkommer med olika antal

nummer i veckan, afgiftsberäkningen

bör grundas på medeltalet af

Generalpoststyrelsens förslag.

§ 8.

Horn. 1. Postafgiften---

— — — — __ — —--be
fordringsafgift.

Mom. 2. Förskrifningsafgiften

— — — abonnemangstider.

Mom. 3. Befordringsafgiften beräknas

för år och i förhållande därtill

för kortare abonnemangstider

sålunda:

a) 18 öre för hvarje nummer i

veckan, men för tidning, som utkommer

med mer än 7 nummer i

veckan, 18 öre för hvart och ett af

7 nummer och 9 öre för hvarje

Överskjutande nummer i veckan;

skolande — — — — — — —

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

Särskilda kommitterades förslag.

de sålunda förekommande nummerantal

med afjämning, där så erfordras,

till närmast högre hela tal; och

l>) 6 öre för hvarje helt eller

påbörjadt kilogram af tidningens

sammanlagda vikt under nästföregående

helårsperiod, räknad från och

med den 1 oktober till och med

den 80 september; skolande helårsvikten

för tidning, som börjat utkomma

under loppet af eller efter

denna period, beräknas i förhållande

till vikten af utgifna nummer af

tidningen och för ny tidning med

ledning af utgifvarens uppgift om

tidningens blifvande vikt. Tidning

åtföljande afgiftsfria bilagor skola

inberäknas i tidningens vikt.

Mom. å. Där vid sammanläggning

af de i postafgiften ingående

särskilda belopp uppkomma bråkdelar

af öre, afrundas dessa uppåt

till helt öretal.

Mom. 5. För hvarje gång abonnemang

å tidning vid postanstalt

sker, skall beloppet af postafgiften,

ehvad abonnemanget afser längre

eller kortare tid, alltid utgöra minst

20 öre för hvarje särskilt tidningsexemplar.

Mom. 6. Ingår öretal i den

abonnemangsafgift, som abonnent

har att å postanstalt erlägga, bör

detta alltid kunna jämnt delas med

5; och skall fördenskull antingen

den af utgifvaren betingade prenu
-

Generalpoststyrélsens förslag.

— till närmast högre hela tal; och

i) 9 öre för hvarje helt eller

påbörjadt kilogram — —--

— — — — tidningens vikt.

Mom. i. Där vid — —--

— — helt öretal.

Mom. 5. För hvarje —--

— — —------tidnings
exemplar.

Mom. 6. Ingår öretal---

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

13

Särskilda Jcommitterades förslag.

merationsafgift eller, där sådan ej

förekommer, postafgiften höjas med

det belopp, som derför erfordras.

Mom. 7. Skulle tidning upprepade

gånger utkomma med större

antal nummer i veckan, än som

legat till grund för postafgiftens

beräknande, äger generalpoststyrelsen

förordna om afgiftens höjande

för exemplar af tidningen, som därefter

förskrifvas; och åligger i sådant

fall tidningens utgifvare eller

den, till hvilken prenumerationsmedlen

skola af postverket redovisas,

att för hvart exemplar af tidningen,

som, efter det förordnande

om postafgiftens höjning trädt i

kraft, varder aflämnadt till postbefordran

efter den lägre afgiften, erlägga

ett mot skillnaden i postafgift^

svarande belopp, hvilket må

vid sedermera skeende redovisning

för influtna prenumerationsmedel

innehållas.

Enahanda gäller, om vikten af

tidning, som ej utkommit under den

i moment 3 b) här ofvan omförmälda

tidsperiod, skulle visa sig i

väsentlig mån öfverstiga, hvad som

motsvarar den beräknade helårsvikten

af tidningen.

Mom. 8. Utgifvare af i tidningstaxan

införd tidning vare pliktig att

till vederbörande postanstalt af

hvarje utkommande nummer öfver
-

Gener alpoststyrelsens förslag.

— — — — — — erfordras.

Mom. 7. Skulle tidning--

innehållas.

Enahanda —

— — — tidningen.

Mom. 8. Utgifvare — — —

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

Särskilda kommitterades förslag. Generalpoststyrelsens förslag.

lämna ett fullständigt exemplar, innehållande

jämväl sådana bilagor, som

här ofvan i moment 3 nämnas. — — — nämnas.

§ 9.

Mom. 1. Vid afrinnande till postbefordran böra tidningar, som blifva

genom postverkets förmedling förskrifna, vara vikna, hvarje exemplar

för sig, i ett format, som lämpar sig för postbehandlingen och i hvarje

fall ej må öfverskrida ett ytinnehåll af 15 kvadratdecimeter.

Mom. 2. Tidning, som skall befordras efter abonnemang genom postverkets

förmedling, får icke vara inbunden samt ej heller med därtill

hörande afgiftsfria bilagor i vikt öfverstiga 150 gram.

Hvad sålunda föreskrifvits, äge icke tillämpning med afseende å de

i § 3 mom. 2 omförmälda tryckalster.

§ 10.

Moln. 1. Har tryckalster blifvit af anledning, som i § 4 mom. 2

omförmäles, uteslutet ur tidningsregistret, skall, om dessförinnan abonnemang

därå mottagits genom postverket och belöpande afgifter därför uppburits,

postbefordringen till abonnenterna under den tid, ifrågavarande

abonnemang omfatta, fortgå i enahanda ordning, som i afseende å genom

postverket förskrifna tidningar iakttages.

Mom. 2. Skulle tidning upphöra att vidare utgifvas, innan den tid

tilländagått, för hvilken abonnemang därå vid postanstalt skett, äger abonnenten

att å postanstalten vid anmälan återbekomma så mycket af den

erlagda befordringsafgiften, som belöper för hvarje helt kvartal af den

efter tidningens upphörande återstående abonnemangstiden.

Mom. 3. För den förlust, som i öfrigt drabbar abonnent genom

upphörande af tidning, hvarå abonnemang vid postanstalt ägt rum, ikläder

sig postverket icke någon ansvarighet; åliggande det dock vederbörande

posttjänstemän att lämna abonnenten allt det biträde, som skäligen kan

ifrågakomma, för att han må komma i åtnjutande af den ersättning, som

i dylikt fall möjligen kan erhållas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

15

Särskilda kommitterades förslag.

§ 11-

Mom. 1. Varda tidningsexemplar,

som blifvit i annan ordning än

genom postanstalt förskrifna, af

vederbörande utgifvare till postanstalt

i den ort, där tidningen utgifves,

aflämnade till postbehandling

såsom korsbandsförsändelser, må,

efter anmälan af utgifvaren, postbefordringsafgiften

beräknas efter

sammanlagda vikten af de på en

gång till postbehandling aflämnade

försändelser; och skall i sådant fall

afgiften utgöra för hvarje vikt af

ett kilogram:

l:o) för tidning, som utkommer

mer än 7 gånger i veckan, 10 öre;

2:o) för tidning, som utkommer

6 eller 7 gånger i veckan, 12 öre; samt

3:o) för tidning, som utkommer

mindre ofta, 15 öre.

Postbefordringsafgift enligt dessa

grunder må, hvar gång tidningar

aflämnas till postbehandling, ej beräknas

för mindre vikt än två kilogram.

Vikten beräknas i kilogram och

hektogram. Uppkomma vid vågning

delar af hektogram, afrundas dessa

uppåt till helt hektogram.

Vid afgiftens erläggande böra

uppkommande delar af kilogram afjämnas

till närmast högre helt eller

hälft kilogram, äfvensom bråkdelar

af öre afrundas uppåt till helt öretal.

Generalpoststyrelsens förslag.

§ 11.

Mom. 1. Varda tidning sexemplar

af vederbörande utgifvare — — —

— — till postbehandling aflämnade

försändelser; och skall i sådant fall

afgiften utgöra 12 öre för hvarje vikt

af ett kilogram.

Postbefordringsafgift----

— — — — — — — två kilo- *

gram.

Vid bokföring af vikten beräknas

densamma i kilogram och hektogram.

Uppkomma-----—----

— — helt hektogram.

Vid afgiftens — — — — —

helt öretal.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

Särskilda kommitterades förslag.

Mom. 2. Där i särskilda fall

Kungl. Maj:t finner omständigheterna

sådant föranleda, må de i moment 1

af denna paragraf stadgade villkor

tillämpas äfven i afseende å tidningsexemplar,

som af annan än

vederbörande utgifvare aflämnas till

postbehandling såsom korsbandsförsändelser.

Mom. 3. Den, som, i syfte att

undandraga postverket inkomst, till

postbebandling enligt de här ofvan

i denna paragraf stadgade villkor

aflämnar försändelser, hvilka uppenbarligen

icke böra komma i åtnjutande

af sådan postbehandling, vare

förfallen till böter från och med

5 till och med 50 kronor.

Mom. i. Aflämnas tidningsexemplar

i annan ordning, än som i

moment 1 af denna paragraf stadgas,

till postbefordran såsom korsbandsförsändelser,

skall för hvar

särskild försändelse, ehvad denna

utgöres af ett eller flera exemplar

* af samma eller olika tidningar, befor

dr in gsaf giften utgöra 1 öre för

hvar vikt af 50 gram eller del af

50 gram, dock att afgiften för hvarje

försändelse ej må understiga 2 öre,

om försändelsen å postanstalt behandlas

utan att med post eller af

landtbrefbärare fortskaffas, samt i

andra fall 4 öre.

Mom. 5. I öfrigt varda å tidningar,

som aflämnas till postbefor
-

Generalpoststyrelsens förslag.

Mom. 2. Där i särskilda--

— — — — såsom korsbandsförsändelser.

Mom. 3. Den, som, — — —

— — — 50 kronor.

Mom. 4. I öfrigt varda---

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

17

Särskilda kommitterades förslag.

dran såsom korsbandsförsändelser,

tillämpade de bestämmelser, som i

allmänhet gälla för befordran af

sistnämnda försändelser, med undantag

likväl för hvad rörande högsta

vikten för hvar särskild försändelse

finnes föreskrifvet,

§ 12.

Mom. 1. Såsom bilaga till tidning

kan oinbundet tryckalster vinna

postbefordran enligt de villkor, som

här nedan i denna paragraf stadgas.

Mom. 2. Å tryckalster, hvilket

är afsedt att såsom tidningsbilaga

postbefordras, skall finnas i tryck

angifvet, att det utgör bilaga till

den tidning, som det åtföljer; och

skall i tidningen vara infördt tillkännagifvande

därom, att bilagan

åtföljer densamma.

Vid aflämnande till postbehandling

bör bilaga vara inlagd i det

tidningsexemplar, till hvilket bilagan

hör.

Med hvarje särsldldt tidningsexemplar

kunna följa flera bilagor,

dock ej mer än ett exemplar af

en och samma bilaga.

Mom. 3. Följande bilagor skola,

när de utan särskild betalning utöfver

prenumerationspriset åtfölja

tidning till alla dess abonnenter,

och under villkor att de vid aflämnande

till postbehandling icke hafva

ett format, som är afsevärdt större

Bill. till Riksd. Prof. 1903. 5 Sami.

Generalpoststyrelsens förslag.

— — — — — — — — finnes

föreskrifvet.

§ 12.

Mom. 1. Såsom — — — —

— — —----stadgas.

Mom. 2. k tryckalster, — —

samma bilaga.

Mom 3. Följande bilagor —

1 Afd. 26 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande Av o 32.

Särskilda kommitterades förslag.

än det format, hvari hufvudnumret

aflämnas till posten, anses såsom

delar af tidningen och följaktligen

utan särskild afgift med posten befordras,

nämligen:

l:o) planscher, kartor och andra

dylika bilagor, hvilka utgöra förklaring

af eller eljest tydligen hänföra

sig till innehållet i den tidning,

som de åtfölja; samt

2:o) bihang, hvilka äro utgifna

af tidningens redaktion för att utgöra

tillägg till eller fortsättning af

det tidningsnummer, som de åtfölja;

dock med förbehåll att dessa bihang

skola vara tryckta å samma ort som

hufvudnumret.

Mom. 4. I öfriga fall bör för

tryckalster, hvilka äro afsedda att

vinna postbefordran såsom bilagor

till tidning, som skall med posten

försändas antingen efter förskrifning

genom postanstalt eller på de villkor,

som i § 11 mom. 1 stadgas,

till postkassan erläggas en särskild

afgift, hvilken för hvarje exemplar

af sådan bilaga beräknas till 1/i öre

för hvar vikt af 25 gram eller del

af 25 gram; dock att, där i särskilda

fall omständigheterna sådant

föranleda, generalpoststyrelsen äger

medgifva, att bilaga må jämte den

tidning, till hvilken den hör, postbefordras

antingen utan särskild

godtgörelse eller mot lägre postbefordringsafgift

än den, som skolat

, Generalpoststyrelsens förslag.

hufvudnumret.

Mom. 4. I öfriga fall — - —

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

19

Särskilda konmitterades förslag.

erläggas med tillämpning af hvad

sålunda blifvit stadgadt.

Där vid beräkning af afgift enligt

detta moment uppkomma bråkdelar

af öre, afrundas dessa uppåt

till helt öretal.

Mom. 5. Särskild postbefordringsafgift

erlägges icke för:

1 :o) bilagor till tidningar, hvilka

postbefordras såsom korsbandsförsändelser,

enligt hvad i § 11 mom.

4 stadgas;

2:o) tidningsbilagor, hvilka endast

afse abonnemang å den tidning,

de åtfölja;

3:o) sådana officiella berättelser

eller meddelanden, som enligt Kungl.

Maj:ts föreskrift med Post- och Inrikes

tidningar utdelas till allmänheten.

§ 13.

Där till vinnande af snabbare

postbefordran så är nödigt, vare utgifvare

af tidning berättigad att å

annan tid än den, då postanstalten

å utgifningsorten hålles öppen för

allmänheten, därstädes till postbefordran

aflämna exemplar af tidningen.

Om sådant aflämnande sker

för tidningens befordran med postlägenhet,

som afgår å annan tid än

söckendagar mellan kl. 7 f. m. och

10 e. in., skall till postverket erläggas

en särskild afgift, hvilken,

hvad angår tidning, som sålunda af
-

Generalpoststyrelsens förslag.

helt öretal.

Mom. 5. Särskild postbefordringsafgift

erlägges icke för:

l:o) tidningsbilagor, hvilka endast

afse abonnemang å den tidning,

de åtfölja;

2:o) sådana officiella berättelser

eller meddelanden, som enligt Kungl.

Maj:ts föreskrift med Post- och Inrikes

tidningar utdelas till allmänheten.

§ 13.

Bär till vinnande af snabbare

postbefordran utgifvare af tidning

anmäler sig önska att å annan tid

än den, då postanstalten å utgifningsorten

hålles öppen för allmänheten,

därstädes till postbefordran aflämna

exemplar af tidningen, • är sådant

medgifvet mot skyldighet för utgifvaren

att därför erlägga till postverket

en särskild afgift, hvilken hvad angår

tidning som sålunda aflämnas sex eller

flera gånger i veckan, utgör, efter

helt år räknadt, för ett antal af högst

fem hundra exemplar 500 kronor och

s. 20 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

20

Särskilda kommitterades förslag.

lämnas sex eller flere gånger i veckan,

må utgöra, efter helt år räknadt,

för ett antal af högst fem

hundra exemplar 500 kronor och

för hvarje Överskjutande antal af

högst ett hundra exemplar 50 kronor,

men för tidning, som aflämnas

mindre ofta än sex gånger i veckan,

minskas i förhållande därtill.

Efter pröfning, huruvida och i

hvad mån ett dylikt medgifvande

åt tidningsutgifvare kan medföra

olägenhet för posttjänsten eller föranleda

tillökning i vederbörande

postanstalts personal, äger generalpoststyrelsen

bestämma, om och på

hvilka villkor befrielse från eller

nedsättning i ofvannämnda afgift

kan tidningens utgifvare beviljas.

Gener alpoststyrelsens förslag.

för hvarje öfver skjutande antal af

högst etthundra exemplar 50 kronor,

men för tidning, som aflämnas mindre

ofta än sex gånger i veckan, minskas

i förhållande därtill.

Efter pröfning, huruvida och i

hvad män ett dylikt medgifvande åt

tidningsutgifvare kan medföra olägenhet

för posttjänsten eller föranleda tillökning

i vederbörande postanstalts

personal, äger generalpoststyrelsen

emellertid bestämma, om och på hvilka

villkor befrielse från eller nedsättning

i ofvannämnda afgift kan tidningens

utgifvare beviljas.

§ 14.

Generalpoststyrelsen tillkommer att meddela de ordningsregler, som

för behörig tillämpning af de här ofvan gifna föreskrifter kunna finnas

erforderliga.

Nu gällande bestämmelser i detta ämne innefattas, såsom redan förut

anmärkts, i kungl. kungörelsen den 11 maj 1883 med däri år 1891 vidtagna

ändringar. Dessa bestämmelser afse först och främst afgiften för tidningar,

som abonneras genom postverkets försorg, och för bilagor till

dylika tidningar, vidare afgiften för tidningskorsband samt slutligen restitution

af tidningsmedel. Hufvudprinciperna för denna lagstiftning infördes

genom kungl. kungörelsen den 18 oktober 1872, hvilken kungörelse trädde

i kraft den 1 januari 1873. Före denna tid utgick afgift till staten

i form af stämpel, som drabbade alla tidningar, vare sig dessa postbefor
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

drades eller ej. De principer, som genom 1872 års kungörelse vunno

insteg i vår lagstiftning, äro hvad angår postabonnerade tidningar, följande.

Vid prenumeration af tidning genom postverkets försorg erlägges,

förutom prenumerationsafgift, en särskild i viss procent af prenumerationspriset

beräknad afgift för postbefordran af tidningen. Sistnämnda afgift

iippgår för närvarande till 20 procent af prenumerationspriset för tidning,

som utkommer mer än en gång i veckan, och 10 procent af samma pris

för tidning, som utkommer en gång i veckan eller mindre ofta. Vidare

finnas i afseende på postbefordringsafgiften bestämmelser, att densamma

icke må öfverstiga vissa belopp, beroende på tidningens ytinnehåll, äfvensom

föreskrift, att för hvar gång prenumeration sker genom posten postbefordringsafgiften

icke må understiga visst belopp, 20 öre. Sistnämnda

bestämmelse afser bland annat att förekomma, att sådana tidningar, för

hvilka prenumerationsafgift icke utgår, varda genom postens försorg befordrade

utan särskild befordringsafgift. De ofvan anmärkta afgifterna om

20 resp. 10 procent af prenumerationspriset hafva gällt sedan år 1884.

Före detta år voro ifrågavarande afgifter något högre, enligt kungl. kungörelsen

den 2 maj 1879. Dessförinnan utgingo afgifterna med samma

belopp som nu. Den höjning, som beslöts ar 1879, hade sin orsak i

det mindre gynnsamma ekonomiska resultat, poströrelsen lämnat under

senare hälften af 1870-talet.

I afseende på utvecklingen af postverkets tidningsrörelse, efter det

1888 års kungörelse trädt i kraft, tillåter sig utskottet hänvisa till de två

diagram, hvilka i aftryck äro detta betänkande bilagda. Af dessa diagram

framgår, hurusom, tidningsrörelsen i afsevärd grad ökats. Enligt hvad

diagrammet n:o 1 utvisar, beräknades år 1884 antalet genom postverket

prenumererade exemplar af tidningar till 28 millioner, och ar 1902 hade

denna siffra nått upp till nära 150 millioner. Antalet arsexemplar utgjorde

år 1884 277,000 och år 1901 — någon uppgift för år 1902

finnes ännu icke — öfver 1,000,000.

Ser man åter på postverkets inkomster af tidningsrörelsen under

denna tid, finner man, att dessa ingalunda stå i relation till den ökade

rörelsen. Inkomsterna — med hänsyn endast till tidningsrörelsen utgjorde

år 1884 214,000 kronor och år 1901 — uppgift för år 1902

saknas ännu — 563,000 kronor. Det visar sig således, att rörelsen växt

afsevärdt fortare än inkomsterna. Då postbefordringsafgifterna äro beroende

på tidningarnas prenumerationsafgifter, framgår häraf äfven, att, pa sätt

samma diagram jämväl utvisar, dessa senare icke heller vuxit i förhål
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

lande till rörelsen. Härvid må dock ihågkommas, att inkomsterna af prenumerationsmedel

i flere fall äro af mindre betydelse för tidningarna, enär

dessa hafva sina hufvudsakligaste inkomster af annonsmedel.

Jämför man postverkets tidningsrörelse med poströrelsen i öfrig!, i

hvilket afseende utskottet tillåter sig att hänvisa till förut omförmälda,

med n:o 2 betecknade diagram, finner man, att antalet öfriga försändelser

från att år 1884 hafva utgjort 58,8 millioner år 1901 ökats till 160,3

millioner, samt att inkomsterna under denna tid ökats från 5,88 millioner

kronor till 12,28 millioner kronor. Å nämnda diagram förekommer

vidare en uppgift om antalet postförsändelser, som kunna befordras

för 1 krona. År 1884 utgjorde detta antal af postabonnerade tidningar

181 nummerexemplar och af andra försändelser än tidningar endast 9,7

stycken. År 1901 uppgick antalet tidningar till 251 nummerexemplar,

eller hade med andra ord nära nog fördubblats, under det motsvarande

siffra för andra försändelser uppgick till 13 stycken, utvisande en ökning

af allenast något mer än en tredjedel. Då, enligt hvad här ofvan anförda

siffror utvisa, en ganska afsevärd skillnad förefinnes mellan postverkets

inkomster af tidningsrörelsen och af andra försändelser, ligger det nära

till hands att antaga, att inkomsterna af tidningsrörelsen i själfva verket

icke svara mot utgifterna därför. Enligt en af de särskilde kommitterade föranstaltad,

på generalpoststyrelsens beräkningar grundad utredning beträffande

postverkets utgifter för tidningsrörelsen under år 1898, uppgingo desamma

till öfver en och en half million kronor, under det att, såsom förut

nämnts, inkomsterna för samma tid belöpte sig till omkring 465,000 kronor.

Det arbete, den ifrågavarande rörelsen förorsakar postverket, är i

själfva verket mycket omfattande. Genom postverkets försorg utgifves en

särskild taxa, upptagande samtliga tidningar, hvarå prenumeration får

äga rum, äfvensom därför bestämda priser. Med tillhjälp af denna taxa

kan allmänheten hos postverket rekvirera de tidningar, den önskar.

Samtliga afgifter erläggas till postverket, som därefter utbetalar prenumerationsmedlen

till de olika tidningarna. Vederbörande tidningsutgifvare

hafva endast att efter postens beställning låta aflämna tidningarna

på postkontoren — hvilket mången gång sker direkt från tryckeriet

och utan att tidningarna ens hunnit vikas —, hvarefter postverket tillser,

att de komma allmänheten till hända. I betraktande af allt detta,

äfvensom af det utrymme, som erfordras för förvaring och transport af

dessa synnerligen skrymmande försändelser, torde det ligga i öppen dager,

att utgifterna för tidningsrörelsen uppgå till ganska afsevärda belopp. Den

s. 23 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottds Betänkande K:o 32. 23

ofvan angifna slutsumman af något öfver en och en half million kronor

fördelar sig på följande sätt: till personalen 702,000 kronor, kostnader

för transport 735,000 kronor samt diverse utgifter 119,000 kronor.

Af hvad här ofvan blifvit anfördt framgår, att för att söka utjämna

det antydda missförhållandet mellan inkomsterna och utgifterna för postverkets

tidningsrörelse en höjning af postbefordringsafgifterna torde böra

äga rum. I sammanhang härmed torde emellertid också själfva beräkningsgrunden

för dessa afgifter böra förändras. Det har nämligen visat

sig, att de nuvarande procentuella afgifterna icke följa tidningsrörelsens

utveckling. Tack vare annonser och liknande inkomstkällor hafva

tidningarna kunnat betydligt nedsätta prenumerationsprisen, hvilket åter

haft till följd, att äfven postbefordringsafgifterna blifvit mindre. Helt

andra förhållanden rådde, då i början af 1870-talet de procentuella afgifterna

infördes. Något utveckladt annonssystem hade då ännu ej vunnit

insteg, utan svarade tidningarnas nummerantal och vikt något så när mot

prenumerationspriset. Då befordringsafgiften beräknades efter detta pris,

stod också den ersättning, som till en början kom postverket till del,

i rimligare proportion till postverkets arbete, än för närvarande är fallet.

En annan och betydelsefullare olägenhet med nu gällande afgifter

är, att de ställa sig synnerligen orättvist för olika tidningar. Så betalar

till exempel en dyrbarare tidning en emot prenumerationsafgiften svarande

högre postbefordringsafgift, äfven om det besvär, den bereder postverket,

måhända är långt mindre än det, som förorsakas af en tidning med betydligt

mindre prenumerationsafgift och följaktligen äfven mindre postbefordringsafgift

.

Kommitterade, som funno angeläget att erhålla kännedom om de åsikter

och önskningar, hvilka i afseende å postverkets tidningsrörelse gjorde

sig gällande bland tidningsutgifvarne i olika delar af landet, lämnade för

sådant ändamål åtskilliga korporationer af tidningsmän tillfälle att yttra

sig i ämnet. Af de yttranden, som med anledning häraf koinino kommitterade

till hända, syntes framgå ej mindre att inom tidningsmannakretsar

allmänt rådde den önskan, att postverket fortfarande skulle förmedla tidningsabonneinang,

än äfven att postverket vore berättigadt till full ersättning

för de utgifter, som därmed vore förenade. Då dessa yttranden afgåfvos,

förelåg emellertid ännu icke den af generalpoststyrelsen verkställda

kostnadsberäkning. I betraktande af de betydliga belopp, denna beräkning

utvisade, funno sig kommitterade icke kunna ifrågasätta en sådan förhöjning

i postafgifterna, att de beräknade kostnaderna blefve till fullo ersatta,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Bevillningsutskottets Betänkande N;o 32.

utan ansågo kommitterade, att denna höjning borde begränsas till hvad

som å ena sidan kunde i någon mån motsvara postverkets behof af ökade

inkomster för tidningsrörelsen och å andra sidan, med hänsyn till de förhållanden,

som utvecklat sig i skydd af de nuvarande bestämmelserna i

ämnet, borde kunna genomföras utan att alltför mycket försvåra tidningarnas

spridning.

Under sådana förhållanden funno sig kommitterade icke kunna förorda

större höjning än som motsvarade 70 procent af de afgifter, som

tidningarna för närvarande betala, en visserligen i och för sig ej obetydlig,

men i förhållande till utgiftssumman dock ganska låg siffra.

För att söka afhjälpa de olägenheter, som med nu gällande bestämmelser

uppstått med afseende på postverkets tidningsrörelse, hafva kommitterade,

enligt hvad ofvan anförts, haft att tillse, icke blott att postverket

bereddes ökade inkomster, utan äfven att grunden för afgifternas

beräkning blefve sådan, att desamma mera rättade sig efter det arbete

och besvär, som förorsakades postverket. Ur denna synpunkt hafva kommitterade

föreslagit införandet af två särskilda afgifter, en förskrifningsafgift

och en posibefordringsafgift, af hvilka den förra skulle utgöra ersättning

för rekvisition af tidningarna äfvensom för emottagande och utbetalande

af de influtna prenumerationsmedlen, och den senare vara godtgörelse

för expedierande och befordring af tidningarna.

I afseende på till en början förskrifningsafgiften ansågo kommitterade

denna böra utgå med samma belopp för samtliga abonnemang, oafsedt

den tid, abonnemanget omfattade, och utan hänsyn till den betingade prenumerationsafgiften.

Ifrågavarande afgift föreslogs af kommitterade skola

utgöra 10 öre för abonnemang. Vid sidan af denna afgift ansågs postverket

jämväl berättigadt att uppbära en särskild afgift, afsedd att utgå i

förhållande till priset för tidningen; och föreslogs sistnämnda afgift skola

utgöra 2 procent af vederbörande tidnings pris hos utgifvaren. Att på

detta sätt i viss mån bibehålla en procentuell afgift ansågs af kommitterade

vara lämpligt ej blott från synpunkten af en öfvergångsbestämmelse

från det procentuella systemet, utan äfven med hänsyn till postverkets olika

ansvar för de medel, som uppbäras för en dyrare tidning, än för dem,

hvilka härflyta från en billigare.

Med stöd af förefintliga uppgifter om antalet prenumeranter år 1898

beräknades af kommitterade denna förskrifningsafgift, i hvilken jämväl

borde inbegripas den särskilda procentuella afgiften, komma att inbringa

en sammanlagd inkomst af omkring 190,000 kronor.

s. 25 Kontrollera mot PDF

''•Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

25

Beträffande åter postbefordringsafgiften skulle, enligt kominitterades

uppfattning, denna afgift uteslutande grunda sig på tidningarnas nummerantal

och vikt, af hvilka båda faktorer postverkets bestyr med tidningarnas

försändande och tillhandahållande till vederbörande adressater hufvudsakligen

berodde. Det vore nämligen uppenbart, att ju flera nummer

funnes att befordra, desto mer omfattande blefve arbetet därmed, äfvensom

att ju mer tidningarna vägde, desto större blefve postverkets utgifter

för transport på järnväg och landsväg. Afgiften skulle således sammansättas

af en nummerafgift och en viktafgift, hvilka båda afgifter kommitterade

ansågo böra bestämmas uteslutande med hänsyn till de inkomster,

som borde beredas postverket af tidningsrörelsen; och ansågs därvid proportionen

mellan sagda afgifter böra bestämmas så, att viktafgiften blefve

jämförelsevis mindre betungande än nummerafgiften, enär, enligt kommitterades

uppfattning, postverkets arbete med tidningarnas försändande och

utdelande hufvudsakligen rättade sig efter antalet nummer och endast i

mindre mån efter tidningarnas vikt. Efter öfvervägande af de på denna

fråga inverkande omständigheter beslöto kommitterade föreslå, att nummerafgiften

måtte bestämmas till 12 öre för hvarje nummer i veckan och

viktafgiften till 6 öre för hvarje kilogram af tidningens årsvikt. Enligt

verkställda beräkningar skulle då nummerafgifterna för år 1898 hafva inbragt

omkring 270,000 kronor och viktafgifterna omkring 250,000 kronor,

eller tillsammans med förskrifningsafgifterna något öfver 700,000

kronor, motsvarande, såsom förut anmärkts, en förhöjning af 70 procent.

Denna höjning fann emellertid generalpoststyrelsen vara alltför obetydlig;

och ansåg styrelsen för sin del, att någon mindre höjning än 50

procent utöfver den af kommitterade föreslagna icke kunde förordas. Ifrågavarande

afgifter skulle då utgöra, nummerafgiften 18 öre för hvarje nummer

och viktafgiften 9 öre för kilogram. Inkomsterna af dessa afgifter

tillika med förskrifningsafgiften beräknades af generalpoststyrelsen till

inemot 1,000,000 kronor, motsvarande en förhöjning med omkring 130

procent af de nuvarande afgifterna.

Tidningsutgifvareföreningen har i allmänhet ställt sig på kommitterades

ståndpunkt utan att likväl vilja bibehålla de procentuella afgifterna,

hvaraf inkomsterna för år 1898 af kommitterade beräknats till

60,000 kronor.

I betraktande af den utaf kommitterade föreslagna, ej oväsentliga

höjningen i afgifterna för postabormerade tidningar ansågo emellertid

kommitterade det vara angeläget att jämväl bereda tidningarna utväg att

Bih. till Riksd. Fiol. 1903. 5 Sami. 1 Afd 26 Häft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32.

på annat sätt och mot billigare afgift befordras med posten. Kommitterade

fäste då sin uppmärksamhet vid den befordring, som äger rum i

Norge. Där ombestyra vederbörande tidningsutgifvare själfva tidningarnas

spridning och upptagandet af prenumerationsafgifter. Vid tidningarnas aflämnande

till posten äro de särskilda exemplaren i regel försedda med fullständiga

adresser och sådana, som skola befordras till samma ort, sammanslagna

i buntar eller paket. Samtliga tidningsexemplaren vägas tillsammans, hvarefter

eu viss afgift beräknas för den sammanlagda vikten af de på detta

sätt expedierade tidningarna. Expeditionen blifver härigenom synnerligen

snabb, och metoden anses i Norge fördelaktig såväl för postverket som

ock för tidningarna och allmänheten.

Då därigenom äfven bereddes möjlighet att tillmötesgå tidningarnas

kraf på snabbare expedition, ansågo sig koinmitterade böra föreslå införandet

af en liknande metod här i Sverige genom rätt att använda s.

k. utgifvarekorsband. I likhet med hvad som är fallet i Norge, skulle

tidningsutgifvarne själfva ombesörja tidningarnas spridning äfvensom upptagandet

af prenumerationsafgifterna. Postbefordringen åter skulle postverket

åtaga sig och söka att göra denna så billig och bekväm som

möjligt. Tidningarna skulle aflämnas inbuntade i högar och vägas tillsammans,

till skillnad mot öfriga korsbandsförsändelser, hvilka vägas

hvar för sig, därigenom expeditionen fördröjes. Att tidningarna sålunda

finge aflämnas inbuntade och vägas på en gång vore af stor betydelse, i

synnerhet för de dagliga tidningarna, enär tiden för deras postbehandling

därigenom kunde betydligt förkortas.

Beträffande den afgift, som borde föreskrifvas för dessa utgifvarekorsband,

ansågs denna böra uteslutande hänföra sig till tidningarnas

vikt och icke till antalet nummer, hvilket senare nämligen skulle komma

att fördröja expeditionen. Denna viktafgift skulle, enligt hvad kommitterades

flertal ansåg, bestämmas efter samma grunder som afgiften för

vanliga tidningskorsband. Sistnämnda afgift hade städse satts något lägre

än afgiften för postabonnerade tidningar, enär postverkets utgifter för

korsbanden vore mindre. Kommitterade beräknade då de belopp för kilogram,

som för de olika tidningarna skulle motsvaras af afgifterna för

postabonnerade tidningar. Härvid visade sig emellertid ganska stora skiljaktigheter

i afgifterna för tidningar med olika antal nummer. Tidningar

med lägre antal nummer hafva nämligen i allmänhet proportionsvis högre

postafgift än tidningar, som utkomma oftare. Vid sådant förhållande ansågo

kommitterade, att olika afgifter borde införas, en för tidningar,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32. 27

som utkomma oftare, såsom de dagliga tidningarna, samt en annan och

högre afgift för sådana, som utkomma mindre ofta. Härför talade äfven,

enligt kommitterades mening, den omständigheten, att de oftare utkommande

tidningarna vålla postverket relativt mindre besvär än de tidningar,

som utkomma mindre ofta. För de förra har nämligen postverket

inrättat sig en gång för alla, hvaremot för de senare ofta särskilda anstalter

måste vidtagas, hvilka vålla* postverket ökning i arbete och omkostnader.

I afseende på denna punkt uppnåddes bland kommitterade icke full

enighet, i det två af kommitterade funno det olämpligt att för dessa utgifvarekorsband

föreskrifva olika afgifter. De förmenade nämligen, dels

att svårigheter skulle komma att uppstå vid expeditionen, dels ock att en

dylik bestämmelse vore principiellt oriktig och att i följd häraf utgifvarekorsband

icke skulle komma till någon användning. Äfven generalpoststyrelsen

och tidningsutgifvareföreningen biträdde denna afvikande mening.

Såsom förut antydts omfatta nu gällande bestämmelser äfven afgitten

för tidningar, hvilka försändas som vanliga korsband. Enligt kungl. kungörelsen

den 21 maj 1891 är denna afgift bestämd till 1 öre för hvar

vikt af 50 gram, men med en minimiafgift af 4 öre för försändelser till

annan ort och 2 öre för lokalförsändelser. Härutinnan föreslogo kommitterade

icke någon förändring, hvaremot generalpoststyrelsen ansåg dessa

s. k. vanliga tidningskorsband, hvilka vållade postverket ej ringa besvär,

blifva öfverflödiga, därest man bestämde sig för införandet af s. k. utgifvarekorsband.

Häremot invändes från tidningsutgifvareföreningens sida, att

genom borttagandet af dessa s. k. vanliga tidningskorsband afgifterna

komme att väsentligt ökas för s. k. returtidningar eller sådana, som af

abonnentsamlare icke varit använda. Denna fråga syntes för öfrigt nära

sammanhänga med frågan om portot för trycksaker. Så länge detta vore

så högt, som nu är fallet, skulle nämligen för dem, hvilka begagna sig

af tidningskorsband, borttagandet af dessa särskilda tidningskorsbandsporton

vålla ej ringa olägenhet.

Af den redogörelse, som här ofvan blifvit lämnad, framgår, att den

ersättning, som med stöd af nu gällande bestämmelser utgår till postverket

för dess befattning med tidningsrörelsen, icke är tillräcklig att betacka

postverkets af bestyret med tidningarna föranledda utgifter. Krafvet

på ökad godtgörelse för postverkets bestyr med tillhandahållandet af

tidningar till allmänheten har äfven till fullo beaktats af åtminstone

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 32. '' 1

några af de tidningskorporationer, hvilka haft tillfälle att till|kommitterade

afgifva yttrande i frågan.

Då emellertid, på sätt af ofvanstående redogörelse jämväl framgår,

ärendet är beroende på Kungi. Maj:ts pröfning, synes utskottet någon åtgärd

i det af motionären angifna syfte, om än en sådan åtgärd må vara

af behofvet påkallad, likväl icke för närvarande böra ifrågakomma.

Utskottet hemställer fördenskull,

att herr Nyströms ifrågavarande motion om höjning

af postbefordringsafgifterna för inländska tidningar

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 mars 1903.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CAVALLI.

CENTRALTRYCKERIET, STOCKHOLM, 1903.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.