Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen i syfte, att medgifvande ej må lämnas att å staten tillhörig mark utskänka brännvin eller andra destillerade spirituösa drycker.

1903-04-23 · 6 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 5 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1903:47, Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen i syfte, att medgifvande ej må lämnas att å staten tillhörig mark utskänka brännvin eller andra destillerade spirituösa drycker.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 47.

1

N:o 47.

Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1903, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen

i syfte, att medgifvande ej må lämnas att å staten tillhörig

mark utskänka brännvin eller andra destillerade spirituösa

drycker.

(2:a A.)

I en inom Första Kammaren väckt motion, n:o 9, har herr K. G.

Bildt hemställt,

»att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla

om sådan ändring i »Kungl. Maj:ts nådiga förordning angående

villkoren för försäljning af brännvin och andra brända eller destillerade

spirituösa drycker af den 24 maj 1895», att rättighet till utskänkning

ej vidare må medgifvas hvarken åt person, som ämnar utöfva sådan å

staten tillhörig mark, eller åt person, som utöfvat utskänkningsrättighet

å sådan mark, sedan tiden för hans nyttjanderätt till marken gått till

ända.»

Till stöd för hvad sålunda föreslagits har motionären anfört följande.

»Under en lång tidrymd har lagstiftningen i vårt land sökt ordna

utskänkningsväsendet och därvid mer och mer inträngt i detaljer, i den

mån så kräfta af praktiska hänsyn. Sålunda ha på detta område den

enskildes vilja och frihet alltmer inskränkts och fått vika för det allmännas

kraf. 1 häfdanaet af denna grundsats ha de två senaste RiksBih.

till llihsd. Prat. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 38 Häjt. (N:o 47.J 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 47.

dagarne till och med i skrifvelse till Kungl. Maj:t framhållit önskvärdheten

af att försvåra åtkomsten af Öl för en särskild kategori af

medborgare, nämligen arméns manskap. Om denna fråga skall jag

dock här ej uttala mig vidare än att antyda, hurusom dess lyckliga och

fullständiga lösning möjligen borde medföra, att utskänkningsställen ej

må finnas omedelbart utanför kasernområdena. För öfrigt är det en

känd sak, att ett utskänkningsställes läge är af största betydelse för

frekvensen. De myndigheter, som skola medgifva utskänkningsrättigheter,

beakta kanske detta förhållande, men man ser dock, huru de

enklare utskänkningsställena smyga sig så nära som möjligt intill kaserner

och fabriker, medan de finare intaga städernas bästa lägen och

de vackraste punkterna i deras omgifningar. Men ofta träder sträfvandet

att förflytta ett utskänkningsställe från en plats, där det utöfva!- ogynnsamt inflytande, på ett hinder af alldeles särskild natur: marken

tillhör staten, som mot afgäld upplåter densamma. Det skulle förefalla

egendomligt, om staten, som möjligen kommer att anbefalla inskränkning

i eller förbjuda servering af Öl inom ett marketenteri, strax i närheten

själf upplåter sitt område till fullständig utskänkningsrörelse.

Det skulle vara oförenligt med statens ställning icke blott att så

förfara, utan äfven att öfver hufvud på något sätt draga vinst af utskänkningsrörelse.

Då emellertid för närvarande utsikt icke torde finnas för

att genast med framgång genomföra häfdandet af ett sådant åskådningssätt,

skall jag icke nu framställa önskan om förbud för all utskänkningsrörelse

å mark, tillhörande det allmänna, utan inskränka mig

till att väcka fråga allenast därom, att utskänkningsställe å statens

mark icke må nyinrättas eller — då tid för nyttjanderätt utgår —

förnyas.»

För utredning af föreliggande ärende har bevillningsutskottet

ansett nödigt att införskaffa upplysning om antalet af å statens mark

befintliga rättigheter till utskänkning af brännvin och andra brända eller

destillerade spirituösa drycker. Utskottet har för sådant ändamål

utverkat Kungl. Maj:ts befallning till öfverståthållareämbetet och Konungens

samtliga befallningshafvande att i sagda hänseende till utskottet

inkomma med vederbörliga uppgifter. Af dessa uppgifter jämte

de öfriga upplysningar, utskottet i ärendet inhämtat, framgår, att utskänkningsrättigheter

af ifrågavarande beskaffenhet förefinnas allenast

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 47.

B

inom Stockholms stad samt inom Stockholms, Södermanlands, Skaraborgs,

Kristianstads och Jämtlands län.

I Stockholm innehafves rättigheten till all brännvinsutskänkning

af »aktiebolaget Göteborgssystemet i Stockholm», hvilket bolag försäljningsåret

1 oktober 1902—1 oktober 1903 till sitt förfogande bar 150

utskänkningsrättigheter. Af dessa rättigheter bar bolaget genom af

öfverståthållareämbetet godkända kontrakt å enskilda personer öfverlåtit

86, däraf 14 utöfvas å kronans mark, nämligen å Operakällaren

vid Karl XII:s torg, Blanchs café och Café Viktoria vid Karl XIII:s

torg, i bazarbyggnaden vid Norrbro, å lägenheten »Blåsot» på Kastellholmen,

å Lidingöbro värdshus på lägenheten Lidingöbro, å Djurgårdsbrunns

värdshus vid Djurgårdsbrunn, å Lilla Hasselbacken i kvarteret

n:o 16 Djurgården samt å Novilla, Alhambra, Tivoli, Bellmansro, Sirishof

och Hasselbacken på Kungl. Djurgården. Därjämte har öfverståthållareämbetet

jämlikt § 13 mom. 1 i gällande brännvinsförsäljningsförordning

den 24 maj 1895 meddelat två tillfälliga rättigheter till

utskänkning af brännvin å statens mark, nämligen den ena inom riksdagshuset

och den andra inom dramatiska teatern.

Inom Stockholms län finnas tillhopa fem rättigheter till brännvinsutskänkning

å kronans mark, nämligen en vid Malmen å Drottningholms

kungsgård inom Lofö socken, en å kronohemmanet Stallmästaregården

och en å Ulriksdals kungsgårds ägor, båda inom Solna socken,

samt två i staden Vaxholm.

Under en följd af år har utskänkningsrättighet af ifrågavarande

beskaffenhet enligt ofvan åberopade lagrum meddelats till utöfning

under sommarmånaderna å lägenheten Djurgården under Eskilstuna

kungsladugård i Klosters socken och Södermanlands län, hvilken lägenhet

jämlikt kungl. brefvet den 31 maj 1861 upplåtits åt staden Eskilstuna

att användas till lustpark. Enligt hvad Konungens befallningshafvande

i Södermanlands län upplyst, ingår förenämnda lägenhet i den del af

kungsladugårdens egor, hvilken skall försäljas till Eskilstuna enligt

Riksdagens under nästlidne gårdag fattade beslut.

Af de inom Kristianstads län för närvarande gällande brännvinsutskänkningsrättigheter

utöfvas icke någon annan å statens mark än

den innehafvareu af Spångens gästgifvaregård för tre år från den 1

november 1901 medgifna utskänkningsrättighet, hvilken delvis lärer

idkas å mark, tillhörig kronan.

Inom Skaraborgs län meddelade Konungens befallningshafvande

genom resolution den 15 april 1902 tillstånd till brännvinsutskänkning

för tiden från och med den 1 maj till och med den 30 september

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 47.

sagda år i den från Marieholms kungsgård afskeda och till staden

Mariestad på arrende upplåtna så kallade Alehagen i Leksbergs socken.

Huruvida enahanda utskänkning skall förekomma jämväl innevarande

år, är icke utskottet bekant.

Alltsedan oår 1898 har inuehafvaren af den på statens järnvägars

område invid Åre järnvägsstation belägna »Åre restaurant», jämlikt

§ 13 mom. 1 brännvinsförsäljningsförordningen, årligen undfått rättighet

till brännvinsutskänkning å restauranten under sommarmånaderna till

resande, turister och i Åre socken sig uppehållande kurgäster, men ej

till i Åre eller angränsande kommuner bosatta eller anställda personer.

De skäl, motionären till stöd för sitt förslag anfört, gifva vid

handen, att hans motion hufvudsakligen föranledts af omsorg om nykterheten

bland arméns manskap. Motionären erinrar till en början om

att de två senaste Riksdagarne i skrivelser till Kungl. Maj:t framhållit

det önskvärda däri, att tillgången på maltdrycker blefve för berörda

manskap försvåradt, och han framhåller sedan, att befrämjandet af

nykterheten i förevarande hänseende enligt hans förmenande borde

medföra en sträfvan, att utskänkningsställen icke finge inrättas i närheten

af kasernområde. Det vore oförenligt med statens värdighet att

i trakten intill ett dylikt område upplåta plats för en fullständig

utskänkningsrörelse samtidigt därmed, att, såsom möjligen komine att

ske, inskränkning i eller förbud för ölutskänkning inom ett marketenteri

anbefalldes. Staten borde därför gå i spetsen för sträfvandena att

undanröja den fara för krigsfolket, som läge i möjligheten att erhålla

spritdrycker i närheten af kasernområde, och för sådant ändamål borde

ett förbud i den riktning, motionären föreslagit, komma till stånd.

Bevillningsutskottet finner för sin del syftet i förevarande motion

vara synnerligen behjärtansvärdt, men utskottet kan likväl icke tillstyrka

den ändring i gällande brännvinsförsäljningsförordning, som motionären

föreslagit. Såsom af ofvanstående utredning framgår, är antalet rättigheter

till utskänkning af spritdrycker å kronans mark för närvarande

ringa, och af de förefintliga rättigheterna är det, såvidt utskottet

har sig bekant, allenast några af de i Stockholm varande rättigheterna

äfvensom de två rättigheterna i Vaxholm samt utskänkningen å Spångens

gästgifvaregård, hvilka utöfvas å ort i närheten af kasern eller

mötesplats. Vid sådant förhållande och då en undantagsbestämmelse

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 47.

5

af den art motionären föreslagit ingalunda förhindrar uppkomsten af

utskänkningsställen å enskild mark i närheten af kasern eller mötesplats,

torde eu förändring af åberopade förordning i det af motionären

angifna syfte icke leda till det af honom åsyftade resultat. Bevillningsutskottet

håller nämligen för sin del före, att det af motionären afsedda

syftemålet lämpligast ernås genom en samverkan emellan vederbörande

militärbefäl och de myndigheter, som hafva att handlägga

fråga om beviljande af rättighet till utskänkning af spritdrycker, så

att dylika rättigheter såvidt möjligt icke komme att utöfvas i trakten

af kaserner eller mötesplatser. Särskilt synas de kommunala myndigheterna

från ordningssynpunkt böra hafva stort intresse af en sådan

sakernas ordning, och dessa myndigheters medverkan i berörda hänseende

torde därför i de flesta fall kunna af militärbefälet påräknas.

Enligt § 8 mom. 2 i gällande brännvinsförsäljningsförordning eger magistrat

att, därest föreskrift i sådant hänseende anses nödig, i sitt

årliga till Konungens befallningshafvande afgifna förslag om försäljningsställenas

antal angifva den trakt inom staden, där försäljningsställe

må finnas, och jämlikt § 10 mom. 1 skall kommunalnämud, när förslag

väckts om inrättande af utskänkningsställe inom socknen, afgifva yttrande

och däri, om bifall till utskänkningen för högst tre år till styrkes, utsätta

den trakt inom socknen, där den må äga rum.

Slutligen vill bevillningsutskottet erinra om den vederbörande

polismyndighet och kommunalnämnd enligt § 35 i förenämnda förordning

åliggande skyldighet att tillse ordningen å utskänkningsställe;

sagda myndigheter kunna tillfälligtvis anbefalla stängning af lokalen

och rörelsens inställande, när störande oordning förekommer eller anledning

föreligger att sådan befara. Förekomma å utskänkningsställe vid

särskilda tillfällen oordningar af den art, att innehafvaren af rättigheten

icke kan anses fortfarande lämplig att densamma utöfva, må

Konungens befallningshafvande, jämlikt sistnämnda §, efter anmälan i

stad af magistraten eller stadsfullmäktige och å landet af socknens

eller angränsande sockens kommunalnämnd, efter vederbörlig undersökning,

äga att förenämnda rättighet inskränka eller indraga eller ock

innehafvaren därifrån skilja.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer bevillningsutskottet,

att herr Bildts förevarande motion om skrifvelse

till Konungen i syfte, att medgifvande ej må lämnas

Bih. till Biksd. Frot. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 38 Häft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 47.

att å staten tillhörig mark utskänka brännvin eller

andra destillerade spirituösa drycker, icke måtte till

någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 april 1903.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C AV ALLI.

Reservation

af herr Beckman, som anfört:

»I likhet med motionären anser jag det ur principiell synpunkt

riktigast och med statens värdighet mest öfverensstämmande, om utskänkning

af starka drycker alls icke ägde rum å staten tillhörig mark.

Ett stadgande i sådant syfte torde dock för närvarande af praktiska

skäl icke kunna tillstyrkas. Däremot synes det mig fullkomligt onödigt,

att en utsträckning af sådana rättigheter tilläfventyrs skulle ifrågakomma.

Jag anser därför, att utskottet med anledning af motionärens

framställning i nu berörda afseende bort hemställa,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla om sådan ändring i Kungl. Maj:ts nåd. förordning

angående villkoren för försäljning af brännvin

och andra brända eller destillerade spirituösa drycker

af den 24 maj 1895, att rättighet till utskänkning af

sådana drycker icke må — utöfver redan befintliga

utskänkningsrättigheter — medgifvas å staten tillhörig

mark.»

Herr Almström har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i

behandlingen af detta ärende inom utskottet.

Stockholm, K. B. Boströms Boktryckeri, 1903.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.