Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49

1903-04-27 · 37 sidor, varav 30 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 30 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1903:49, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

i

N:o 49.

Ant. till Riksd. kansli den 28 april 1903, kl. 12 midd.

Betänkande, angående en inkomstskatt för år 1904.

Under åberopande af bilagdt utdrag af protokollet öfver finansärenden

för den 30 sistlidne januari har i en till utskottet hänvisad

proposition, n:o 42, Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen

dels att för år 1904 till upptagande i riksstaten för samma år

åtaga sig en särskild bevillning af 11,000,000 kronor under namn af

inkomstskatt, att på enahanda sätt som bevillningen af fast egendom

samt af inkomst vid de år 1905 infallande uppbördsstämmor uppbäras

och i behörig ordning redovisas,

dels ock att besluta, att nämnda inkomstskatt skall utgå i enlighet

med den, jämlikt 1902 års Riksdags beslut, den 21 juni samma år utfärdade,

för innevarande år gällande förordning om inkomstskatt, dock

att 10 § i förordningen samt de särskilda anvisningarna för ledning vid

inkomstskattetaxeringen jämte det vid förordningen fogade formulär till

taxeringslängd skola erhålla den förändrade lydelse, som af ett vid

propositionen fogadt förslag utvisas.

Enligt detta förslag skulle nuvarande punkt 6:o i de särskilda

anvisningarna betecknas med 7:o och i punkt 6:o däremot lämnas

Bih. till Riksd. Prof 1903. 5 Sami. 1 Afd. 40 Höft. (N:o 49.) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

vissa, till den föreslagna ändringen i 10 § närmast hänförliga förklaringar

rörande skattskyldigheten; och hafva nämnda § samt punkterna

l:o och 6:o i anvisningarna erhållit följande — i afseende å de föreslagna

nya bestämmelserna med kursiv stil utmärkta — ändrade lydelse:

10 §.

Skyldighet att erlägga inkomstskatt äger icke rum, när den skattskyldiges

sammanräknade inkomst, däri inbegripen äfven hustruns,

understiger 1,000 kronor.

Uppgår denna inkomst till 1,000 kronor, men icke till 2,000

kronor, äro 800 kronor, uppgår den till 2,000 kronor, men icke till

3.000 kronor, äro 600 kronor, ©ch uppgår den till 3,000 kronor, men

icke till 4,000 kronor, äro 400 kronor fria från skatt.

Hav i fall, hvarom, nu är sagdt, skattskyldig inkomst af fast egendom,

uppgående enligt de i 2 § stadgade beräkningsgrunder till 300 kronor

eller därutöfver, och utgör den skattskyldiges sammanräknade inkomst minst

nämnda belopp, skall skatt likväl erläggas för hela den beräknade inkomsten

af fast egendom, dock icke för mera än beloppet af den skattskyldiges

sammanräknade inkomst.

Uppgår inkomsten till 4,000 kronor, men öfverstiger den icke

6.000 kronor, erlägges skatt efter inkomstens hela belopp,

öfverstiger inkomsten 6,000 kronor, skola för bestämmande af

det belopp, efter hvilket skatt beräknas, 6,000 kronor af inkomsten

upptagas till oförändrat belopp, hvaremot

den del af inkomsten,

som

öfverstiger 6,000 kr,

men

icke

10,000 kr.,

ökas med 50 %.

*

»

»

»

10,000 kr.

T>

15,000 kr.,

» » 100

»

»

»

»

*

»

15,000 kr.

»

20,000 kr.,

» » 150 %,

»

»

»

»

>

20.000 kr.

»

30,000 kr.,

» » 200 %,

»

D

»

»

30,000 kr.

»

50,000 kr.,

» » 250 %,

»

»

»

50,000 kr.

»

80,000 kr.,

» » 300 %,

»

»

»

»

80,000 kr.

ökas med ...............

...........m%.

dock att det belopp, hvarefter skatten skall utgå, icke må i något

fall beräknas högre än fyra gånger hela det uppskattade inkomstbeloppet,

allt på sätt den vid denna förordning fogade tabell närmare

utvisar.

Hvad i denna § är stadgadt om frihet från skatt gäller allenast

svensk medborgare, som är i riket mantalsskrifven, och oskiftadt sterbhus

efter sådan svensk medborgare.

Vid bestämmande enligt denna § af det belopp, efter hvilket skatt

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

beräknas, iakttages, att detsamma utföres i fulla hundratal kronor, så

att Överskjutande belopp, som icke uppgår till fullt hundratal, bortfaller.

Särskilda anvisningar för ledning vid inkomstskattetaxeringen.

l:o

Inkomst af fast egendom.

Inkomst af fast egendom fastställes, oafsedt om behållningen af

fastigheten vant större eller mindre eller fastigheten icke alls lämnat

någon afkastning, enligt bestämmelserna i 2 § i visst förhållande

till taxeringsvärdet sålunda, att inkomst beräknas af jordbruksfastighet

till sex kronor för hvarje fulla etthundra kronor af taxeringsvärdet

samt af annan fastighet och frälseränta till fem kronor för hvarje fulla

etthundra kronor af taxeringsvärdet eller, då bevillning icke utgöres för

hela värdet, af den del däraf, för hvilken bevillning erlägges. Taxeringen

sker efter nästföregående års taxeringsvärde, men, då sådant

värde berörda år icke varit fastighet åsatt, efter löpande årets taxeringsvärde.

_

Skattskyldig, som utom fastighet har annan inkomstkälla, skall

följaktligen i sin uppgift till taxeringsmyndigheterna angifva dels

sin inkomst med frånräknande af däri möjligen ingående afkastning

af fast egendom och dels på ofvannämnda sätt beräknad inkomst af

den fasta egendomen. Den, som åtnjuter tillhopa 3,000 kronors inkomst,

däraf 700 kronor härflyta af en till 10,000 kronor taxerad

bostadsfastighet, skall således uppgifva 500 kronors inkomst af fast

egendom och 2,300 kronors inkomst i öfrigt. Har han därjämte en till

6,000 kronor taxerad obebyggd tomt, skall han, äfven om han icke

har någon afkastning af tomten, anses däraf åtnjuta en inkomst af

300 kronor.

Den, som i sin fabriksrörelse använder egen fabriksfastighet, skall

såsom inkomst af fast egendom särskild! upptaga fem procent af

fastighetens taxeringsvärde, men äger enligt 7 § a) vid beräkningen

af sin inkomst af rörelsen göra motsvarande afdrag.

Om den, hvilken är skattskyldig för inkomst af rörelse, tillika i

rörelsen förädlar skogs-, jordbruks- eller andra produkter från egen

jordbruksfastighet, äger lian, som skall såsom inkomst af fast egendom

uppgifva sex procent af fastighetens taxeringsvärde, vid beräk
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

ningen af inkomsten af förädlingsrörelsen göra afdrag för värdet af

omförmälda produkter i oförädladt skick.

Har skattskyldig, som eljest helt och hållet eller delvis skulle åtnjuta

frihet från skatt, en till 300 kronor eller därutöfver beräknad inkomst af

fast egendom, erlägges skatt för denna inkomst, i den mån den icke öfverstiger

skattskyldigs sammanräknade behållna inkomst.

6;o.

Inkomst, som är från skatt fritagen.

Frihet från skatt för hela eller en del af skattskyldigs inkomst enligt

de i 10 § meddelade bestämmelser är medgifven allenast svensk medborgare,

som är i riket mantalsskrifven, och oskiftadt sterbhus efter sådan. Den

gäller således icke t. ex. aktiebolag, utan erlägges skatt af sådant bolag

efter taxerade inkomstens hela belopp, så snart detta uppgår till minst 100

kronor, äfven om det understiger 4,000 kronor.

Vidare är att iakttaga, att, om skattskyldig, som eljest skulle äga

åtnjuta skattef rihet för hela eller en viss del af sin inkomst, har inkomst af

fast egendom, beräknad enligt de i 2 § stadgade grunder, till belopp af

300 kronor eller därutöfver, skatt utgår för hela denna senare inkomst, såvida

icke den beräknade inkomsten af fast egendom öfverstiger den skattskyldiges

sammanräknade behållna inkomst, i hvilket fall skatt icke erlägges

för det belopp, hvarmed inkomsten af fast egendom öfverskjuter hela behållna

inkomsten.

Har således skattskyldig, som här afses, en till 10,000 kronor taxerad

jordbruksfastighet, och af går från den till 600 kronor beräknade inkomsten

häraf ränta å gäld med 200 kronor, erlägges skatt för 400 kronor. Ägor

skattskyldig en till 40,000 kronor taxerad bostadsfastighet, däraf inkomsten

således beräknas till 2,000 kronor, och har han dessutom inkomst af arbete

till belopp af 1,000 kronor eller följaktligen sammanlagd''t 3,000 kronor,

hvarifrån afgå för ränta å gäld 1,200 kronor, så att behållna inkomsten utgör

1,800 kronor, åtnjuter han icke någon skattefrihet, för denna inkomst,

utan skall erlägga skatt för sin inkomst af fast egendom, i den mån

denna inkomst icke öfverskjuter den behållna inkomsten, eller således för

1,800 kronor. Skattskyldig, som har 900 kronors behållen inkomst, däraf

480 kronor utgöra beräknad inkomst af fast egendom, skall betala skatt

för 400 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49. 5

Till stöd för hvad sålunda föreslagits bär statsrådet och chefen

för finansdepartementet enligt här ofvan åberopade protokoll öfver

finansärenden anfört följande:

»I Riksdagens den 14 maj 1902 till Kungl. Maj:t aflåtna skrifvelse,

däri Riksdagen anmälde sina i anledning af Kungl. Maj:ts proposition

den 11 januari samma år med förslag till förordning om inkomstskatt

fattade beslut, har Riksdagen erinrat, att den anmärkning kunde riktas

mot den föreslagna och af Riksdagen godkända förordningen, att densamma

icke toge sådan hänsyn till den verkliga skatteförmågan, som

vore önsklig.

I främsta rummet framhöll Riksdagen, att detta gällde i fråga

om bestämmandet af fastighetsinkomsten. Beräknandet af denna, på

sätt som bestämts, till sex procent af jordbruksfastighets taxeringsvärde

och till fem procent af taxeringsvärdet å annan fastighet, medförde icke

skattens fördelning efter de skattdragandes verkligen utrönta skatteförmåga,

och den däraf föranledda ojämnheten i beskattningen skärptes

ytterligare genom inkomstskattens progressiva anordning. Särskildt

framginge af tillgänglig statistisk utredning, att en högst betydande

del af landets till bevillning taxerade fasta egendom komme att undgå

inkomstskatten; och ansåge sig Riksdagen böra ifrågasätta, huruvida

icke anmärkta ojämnheter i skattetungan borde undanröjas medelst

en skatt å förmögenhet.

Vidare erinrade Riksdagen, att genom den antagna inkomstskatteförordningen

ingen åtskillnad vid beskattningen gjordes mellan å ena

sidan inkomst af fast egendom och kapital samt å andra sidan inkomst

af arbete och att en rättelse i detta förhållande kunde vinnas därigenom,

att skatteplikten bestämdes att inträda tidigare för inkomst af fast egendom

och kapital än för inkomst af arbete.

Då jämväl för 1904 års statsreglering inkomstskatten bör upptagas

bland statsverkets inkomster, har efter de uttalanden, som sålunda

och i öfrigt vid behandlingen af den nya inkomstskatteförordningen

gjorts, det varit angeläget att tillse, huruvida någon förändring i nu

gällande grunder för skattens utgörande lämpligen borde och kunde

vidtagas. Några mera genomgripande förändringar torde emellertid så

mycket mindre böra ifrågasättas, som ännu all erfarenhet saknas om

verkningarna af den nya skattens tillämpning. 1 afvaktan på en sådan

erfarenhet lärer det således böra anstå, bland annat, med att till pröfning

och afgörande upptaga de flerahanda anmärkningar, som framställts

mot beskattningen af aktiebolags inkomst och mot andra af den nya

inkomstskattens grunder, som sammanhänga med dess progressiva an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

ordning. Likaså torde, då inkomstskatteförordningen fortfarande bibehåller

sin provisoriska karaktär, de erinringar, som gjorts mot formen

för den hithörande lagstiftningen, eller att densamma i sin helhet kan

komma att i sista hand bestämmas genom gemensam votering Riksdagens

kamrar emellan, icke heller nu böra komma under ompröfning.

Det är därför blott i det afseende, där den nya inkomstskatten

påtagligast är att anse såsom otillfredsställande och där en förändring

redan nu kan utan någon större rubbning af inkomstskatteförordningens

bestämmelser genomföras, eller beträffande skattskyldigheten för inkomst

af fast egendom, som jag ansett mig böra föreslå någon jämkning i

förordningens stadganden.

I sin ofvannämnda skrifvelse hänvisar Riksdagen på två utvägar

till utjämnande af inkomstskattens ojämna tryck på olika slags inkomst

och särskild! på inkomst af fastighet, å ena, samt inkomst af arbete, å

andra sidan. Den ena vore införandet af en förmögenhetsskatt och den

andra att låta skattskyldighet för inkomst af fast egendom inträda

tidigare än för annan inkomst.

Hvad en förmögenhetsskatt angår förutsätter denna, såsom flere

gånger framhållits, tillvaron af en allmän och ren inkomstskatt, hvilket

den nuvarande inkomstskatten icke är, och dess införande bör icke

komma i fråga annat än i sammanhang med eu mera genomgripande

skattereform. Förarbetena till eu sådan reform, hvilka begynt genom

kommunalskattekommitténs den 18 maj 1900 afgifna underdåniga betänkande,

äro emellertid ännu icke afsilande.

Det återstår sålunda allenast att välja den andra af de båda utvägar,

som här närmast kunna komma i fråga och som äfven af Riksdagen

antydts, eller att låta skatteplikt för inkomst af fast egendom

inträda tidigare än för annan inkomst. Redan från början, då inom

Riksdagen önskvärdheten af en progressiv inkomstskatt uttalades, torde

ock allmänna meningen hafva varit, att skattefrihet icke skulle medgifvas

vid fastighetsinkomst i samma utsträckning som vid annan inkomst.

Såsom nämnts, upptages enligt inkomstskatteförordningen inkomst

af fast egendom icke till sitt verkliga belopp, utan beräknas till sex

procent af jordbruksfastighets och fem procent af annan fastighets

taxeringsvärde. Från den sålunda beräknade inkomsten får afdragas

ränta å skuld. Då för närvarande skyldigheten att utgöra inkomstskatt

inträder för enskild skattskyldig först vid 1,000 kronors inkomst, innebär

detta, att skuldfri ägare till jordbruksfastighet, i taxeringsvärde understigande

16,700 kronor, och till annan fastighet med lägre taxeringsvärde

än 20,000 kronor kan helt och hållet undgå inkomstskatt, och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

att, om fastighetsägaren är skuldsatt, skattskyldighetens inträdande i

mån af skuldräntans storlek än mera uppskjutes.

Enligt gjorda statistiska beräkningar skulle ock, äfven om man ej

alls tager någon hänsyn till den betydande lindring i skattskyldighet,

som följer af det medgifna afdraget för ränta å skuld, af fastighetsägarne

å landsbygden ända till 94,5# med en beräknad inkomst motsvarande

sammanlagdt 47,8 # af landsbygdens fastighetsinkomst undgå all inkomstskatt.

I städerna utgöra motsvarande tal 71,5# för fastighetsägare

och 11,4# för fastighetsinkomst. Det är vidare beräknadt, att

ej mer än ungefär hälften af det belopp, som motsvarar nuvarande

tilläggsbevillningen för fastighet, skulle komma att inflyta i inkomstskatt

för den fasta egendomen i riket.

Då en rättelse i dessa förhållanden påtagligen bör ske och denna

för närvarande icke lämpligen torde kunna vinnas på annat sätt än

genom att bestämma skattskyldighetens tidigare inträde vid inkomst af

fast egendom än vid annan inkomst, där den fortfarande skulle i regel

taga sin början vid en inkomst af 1,000 kronor, återstår frågan, hvilket

skattefritt minimum bör för inkomst af fast egendom stadgas.

Af hela antalet jordbruksfastigheter, som enligt 1900 års bevillningstaxering

utgjorde 470,451, voro 446,405 hvar för sig taxerade till

mindre än 16,700 kronors värde, och medeltaxeringsvärdet för dessa

smärre jordbruksfastigheter utgjorde 3,431 kronor. Medeltaxeringsvärdet

för annan fastighet utgjorde samma år å landsbygden 4,307 och i

städerna 27,786 kronor. Den efter sex procent beräknade inkomsten å

nyssnämnda medeltaxeringsvärde af jordbruksfastighet utgör i rundt tal

206 kronor. Man kunde med afseende härå ifrågasätta att låta skattskyldighet

för inkomst af jordbruksfastighet inträda vid ett behållet

inkomstbelopp af 200 kronor, hvilket förutsätter ett taxeringsvärde af

minst 3,400 kronor. Emellertid torde gränsen lämpligen böra bestämmas

något högre, likasom den bör sättas lika för jordbruksfastighet och för

annan fastighet samt så afpassas, att den kan utgöra ett fullt hundratal

af respektive taxeringsvärden, enär inkomstskatt utgår allenast för fulla

hundratal af inkomst. Med hänsyn härtill synes det, som om gränsen

lämpligen skulle kunna sättas så, att skattskyldighet inträder, så snart

den beräknade inkomsten af fast egendom uppgår till 300 kronor eller

således för en skuldfri ägare af jordbruksfastighet till 5,000 kronors

taxeringsvärde och för skuldfri ägare till annan fastighet af 6,000

kronors värde. Det är själftallot, att skattskyldighet icke bör inträda,

därest den skattskyldiges behållna inkomst i dess helhet, d. v. s. efter

afdrag för ränta å skuld och annat, som är i inkomstskatteförordniugen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

medgifvet, understiger nyssnämnda belopp af 300 kronor. Det är således

till tvänne förutsättningar skattskyldigheten i förevarande afseende bör

knytas, den ena, att skattskyldigs beräknade inkomst af fast egendom

utgör minst 300 kronor, och den andra, att hans hela behållna inkomst

jämväl stiger till 300 kronor eller därutöfver. I så fall synes han böra

erlägga skatt för hela inkomsten af fast egendom eller således skuldfri

ägare af jordbruksfastighet till 5,000 kronors taxeringsvärde med 3

kronor. Häraf följer ock att, beträffande inkomst af fast egendom,

eljest medgifna skattefria afdrag för inkomst, understigande 4,000 kronor,

icke kunna komma i fråga, hvilket i öfrigt skulle föranleda, utom den

betydande ojämnheten i beskattningen, ganska stora praktiska svårigheter

i tillämpningen.

Jag har därför ansett mig nu böra föreslå sådan förändring i

inkomstskatteförordningens bestämmelser, att eljest medgifven frihet

från skatt för inkomst, som understiger 1,000 kronor, samt lindring i

skatt för inkomst, som uppgår till 1,000 kronor, men icke till 4,000

kronor, icke skulle äga rum för den beräknade inkomsten af fast egendom,

utan skatt för hela denna inkomst utgöras, så snart inkomsten

uppgår till 300 kronor eller mera, ehuru icke till 4,000 kronor, och

skattskyldigs hela behållna inkomst likaledes utgör 300 kronor eller

därutöfver, ehuru icke 4,000 kronor.

Äfven om det sålunda uppgjorda förslaget skärper den i nu

gällande inkomstskatteförordning stadgade skatteplikten för inkomst af

fast egendom, innebär det dock, i jämförelse med den år 1903 utgående

tilläggsbevillningen för fastighet, den betydande lindringen, att först

och främst skatten icke alls drabbar den, som icke har annan inkomst

än af jordbruksfastighet med lägre taxeringsvärde än 5,000 kronor eller

af annan fastighet med lägre värde än 0,000 kronor, samt vidare att

afdrag medgifves för ränta å gäld, så att skatt utgår allenast, där behållen

inkomst anses finnas, och icke för högre belopp än denna utgör.

Den invändning har gjorts mot en anordning, hvarigenom, på

sätt här föreslagits, skatteplikten för inkomst af fastighet skulle inträda

vid ett lägre inkomsthelopp än för annan inkomst, att på detta sätt

skulle inkomst af fastighet i de fall, då inkomsten utgjorde mindre

belopp, beskattas tyngre än annat slags inkomst af samma storlek,

samtidigt med att, där inkomst af fastighet stege till större belopp,

denna ej betungades mer än annan inkomst. Denna invändning må

hafva sitt berättigande, men kan dock icke tillmätas afgörande betydelse,

om man besinnar, att inkomstskatten i hithörande fall erlägges icke för

den verkligen utrönta inkomsten, utan för en efter taxeringsvärdet be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49. 9

räknad inkomst, och att denna beräkning, hvad särskildt jordbruksfastighet

angår, säkerligen i flertalet fall är för hög i fråga om de

större jordbruksfastigheterna i vårt land och alldeles för låg beträffande

den mindre jordbruksegendomen. Den inkomst, denna senare lämnar,

inbegripet de förmåner jordägaren för sitt och sin familjs uppehälle hämtar

af egendomen, är i regel vida större, än som motsvarar sex procent

af fastighetens taxeringsvärde, hvilket förhållande är så mycket naturligare,

som för den mindre jordbruksfastighetens afkastning, utom de

döda och lefvande inventarierna, ägarens och hans familjs eget arbete

i allmänhet spela en afgörande roll. Men genom en efter eu fix medelprocent

af taxeringsvärdet utgående skatt kan i regel ingen hänsyn

tagas till afkastningen af det kapital och arbete, som är nedlagdt i

själfva jordbruksrörelsen; och att afhjälpa detta därigenom, att man

bestämmer att inkomsten skall beräknas efter olika procent för olika

fastighet, högre, där taxeringsvärdena äro lägre, och lägre, där taxeringsvärdena

äro högre, låter sig icke göra, då oöfvervinneliga svårigheter

möta att rättvist fastställa de särskilda procenttal, hvarefter fastighetsinkomsten

i olika fall skall bestämmas.

Hvad som anmärkts i fråga om sättet för beräkning af inkomst

af jordbruksfastighet gäller visserligen icke i samma grad beträffande

inkomsten af annan fastighet, men följdriktigheten torde kräfva, att

jämväl vid en förändring samma regler, likasom för närvarande, få

gälla för inkomst af annan fastighet som för inkomst af jordbruksfastighet,

hvilket dessutom torde vara oundgängligt för att bereda

nödig lättnad vid den praktiska tillämpningen. Om all fastighetsinkomst

kan i öfrig!, sägas, att den är af säkrare art än annan inkomst och

således bör göras till föremål för beskattning äfven i fall, där man

underlåter att beskatta annan inkomst. Slutligen är att i detta afseende

erinra, att den föreslagna nya anordningen i stort sedt har

långt mindre betydelse för och inverkan på inkomst af fastighet, som

ej är jordbruksfastighet, än på denna senare, hvilket framgår däraf,

att, under det att genom den föreslagna förändringen en ökad skatt

på inkomst af jordbruksfastighet kan beräknas uppstå till belopp af

omkring 400,000 kronor, den ökade skatten af annan fastighet kan

anslås endast till 100,000 kronor.

Den förändring i grunderna för inkomstskatt af fast egendom,

jag sålunda föreslagit, påkallar allenast eu i vissa delar förändrad

lydelse af 10 § i nu gällande förordning om inkomstskatt, med hvilken

förändring böra följa tillägg till de vid förordningen fogade särskilda

Bill. till lliksd. Prof. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 40 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

anvisningar för ledning vid inkomstskattetaxeringen och en mindre

ändring i inkomsttaxeringslängden. I öfrigt torde den för år 1903

utfärdade förordning om inkomstskatt kunna oförändrad gälla för

år 1904.»

Bevillningsutskottet, som jämlikt 40 § Riksdagsordningen skall

afgifva betänkande öfver ofvan omförmälda kungl. proposition, har i

sammanhang därmed till behandling förehaft två i anledning af samma

proposition inom Riksdagens kamrar väckta, till utskottet hänvisade

motioner, nämligen, inom Första Kammaren motionen n:o 5 af herr friherre

W. G. von Schwerin och inom Andra Kammaren motionen n:o 182

af herr E. A. Lindblad.

Af motionärerna har friherre von Schwerin hemställt, att, därest

Riksdagen, med ledning af den för år 1903 gällande förordning om

inkomstskatt, för år 1904 åtoge sig en dylik skatt, Riksdagen måtte,

jämte vidtagande af de utaf motionärens förslag i ämnet påkallade

uteslutningar och ändringar i de särskilda anvisningarna för ledningvid

inkomstskattetaxeringen och i deklarationsformuläret, besluta, att

2, 4, 5, 6, 7, 8, 12 och 21 §§ af förordningen skulle erhålla följande

förändrade lydelse, nämligen:

2 §•

Till inkomst af fast egendom räknas:

arrende, hyra samt förmån af egen bostad för enskild skattskyldig

och hans familj, såvida dylik förmån icke är att hänföra till inkomst

af tjänst eller pension, så ock frälseränta samt all den afkastning, som

härflyter af jordbruksnäring.

Under jordbruksnäring inbegripas i denna förordning skogsafverkning

å mark, som af afverkaren äges eller annorledes än på grund

af upplåten rätt till afverkning innehafves, äfvensom ladugårds- och

trädgårdsskötsel samt mejerihandtering, potatismjölfabriker ocli andra

binäringar till jordbruket, i den mån de afse tillgodogörande af eget

jordbruks produkter.

Till inkomst af fast egendom räknas jämväl värdet af de jordbruks-

och skogsalster från egendomen, som jordbrukare tillgodogör

sig för eget behof, så ock hvad som förvärfvas genom upplåtelse af

afverkningsrätt till skog.

Ingår till fastighet afgäld eller ersättning i penningar eller i

natura, skall äfven sådant såsom inkomst af fast egendom räknas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

11

4 §•

Till inkomst af arbete räknas

a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom:

lto) inkomst af bergsbruk, kalk- och stenbrott jämte därtill hörande

verk, inrättningar och näringar; kvarnar och sågverk, fabriker,

mekaniska verkstäder, brännvinsbrännerier och andra för varors tillverkning

eller förädling anlagda inrättningar; skogsafverkning på grund

af upplåten afverkningsrätt, mejerihandtering, potatismjölfabriker och

andra binäringar till jordbruket, i den mån skogsafverkning och nämnda

näringar icke enligt 2 § skola till jordbruksnäring hänföras; penningrörelse

— —--

c) pension, årligt understöd (gratifikation), lifränta, undantagsförmån

samt annan förmån, som innefattar rätt att gång efter annan erhålla

visst belopp i penningar eller varor eller att åtnjuta vissa tjänstbarheter,

såvida dylik förmån ej är att hänföra till inkomst af fast egendom;

d) all annan i denna § samt 2 och 3 §§ ej omförmäld inkomst

5 §•

1 mom. — — — —---— — — — — — ;

2 mom: a) Inkomst af fast egendom och kapital och annan inkomst

af arbete än — — — — — — — — — — — —

d) Drifver någon, jämte jordbruksnäring, tillika rörelse eller yrke

för förädling af de i jordbruksnäringen vunna produkter, skall värdet

af själfva råvaran taxeras såsom inkomst af fast egendom, hvaremot

förädlingsvinsten taxeras såsom inkomst af arbete.

c) Värdet af råvara, hvarom i d) sägs, beräknas efter i orten

gällande medelpris. Enahanda gälle beträffande uppskattning af bostadsoch

andra naturaförmåner, hvilka skola vid taxering af inkomst af

fäst egendom tagas i beräkning. Däremot skall lön och annan inkomst,

som utgår i spannmål eller persedlar och ej är att till inkomst

af fast egendom hänföra, upptagas med det kontanta belopp, den efter

senast för orten gällande markegångspris utgör.

6 §•

Vid taxering af inkomst må afdrag icke ske

a) för — — — — — — — — — — — ■

utgifter

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

b) för ränta å den skattskyldiges eget — — — — — kapital;

c) för hvad---------------skuld;

7 §•

Däremot må afdrag ske

l:o) vid taxering af inkomst af fast egendom

a) för underhåll af fastighet samt maskiner, redskap och öfriga

inventarier, som i jordbruksnäring användas;

b) för arrendeafgift, värdet af utgående undantagsförmåner, aflöningar

i penningar eller i natura samt öfriga omkostnader för egendomens

skötsel och inkomstens förvärfvande;

2:o) Vid taxering af inkomst af arbete

a) för omkostnader för bedrifvande af rörelse eller yrke, såsom

arrende eller hyresafgift;

underhåll — — — — utgifter

b) för kostnader----handaslöjd;

c) för hvad som anvisats — — — — bosatt;

d) för följande — — — — anvisad.

8 §•

1 mom. -— — — — — —

2 mom. Vid taxeringen---förlust.

Utvisar vid beräkning enligt 7 § 2:o) a) och b) af skattskyldigs

inkomst — — — — — utlämning.

12 §.

Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger med nedan angifna

undantag och inskränkningar

a) svensk medborgare, som är i riket mantalsskrifven:

för all inkomst, han åtnjuter vare sig här eller från utrikes ort;

b) svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven:

för all inkomst, han härifrån åtnjuter;

c) utlänning, som är i riket bosatt eller här sig uppehåller såsom

resande vare sig fortfarande under ett år eller under större delen af

tre på hvarandra följande år eller som härifrån åtnjuter inkomst af fast

egendom eller uppbär lön eller pension eller här idkar näring:

för den inkomst, han härifrån åtnjuter af fast egendom, samt för

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

den inkomst af kapital och arbete som af honom här förvärfvas eller,

härifrån åtnjutes, eller ock, utifrån införd, här användes;

d) af utlänning, som icke afses i 3:o) här ofvan, men som härifrån

åtnjuter inkomst af fast egendom eller uppbär inkomst, som i 3 § c)

omförmäles:

för inkomster af dessa slag.

21 §.

Uppgift, som i 20 § skall i enlighet med fastställdt formulär

skriftligen afgifvas och utvisa

dels beloppet af skattskyldigs inkomst nästföregående år,

dels ock de afdrag — — återförsäkringspremier.

Till stöd för hvad sålunda föreslagits har motionären anfört

följande:

»Enligt Kungl. Maj:ts proposition till innevarande års Riksdag

angående statsverkets tillstånd och behof har i förslaget till rikstat för

år 1904 jämväl upptagits en inkomstskatt om 11,000,000 kronor. Denna

skatt synes vara afsedd att utgå efter enahanda grunder, som angifvas

i den, i enlighet med 1902 års Riksdags beslut, den 21 juni samma

år utfärdade förordning om inkomstskatt, allenast med viss ändring rörande

skattskyldigheten för fast egendom. Därigenom göres dock ingen

förändring i sättet för taxeringen af inkomst från dylik egendom. Denna

inkomst skulle således fortfarande beräknas till viss procent af taxeringsvärdet,

eller 6 procent för jordbruksfastighet och 5 procent för annan

fastighet. De anmärkningar, som framställts mot en dylik anordning,

torde vara tillräckligt såväl kända som erkända för att icke här behöfva

upprepas.

Om Riksdagen nästföregående år — för att genom direkta skatter

kunna vinna medel till genomförande af den nya härorganisationen — i

ärendets dåvarande skick ansett nödigt att, trots de berättigade anmärkningar

mot sättet för beräkningen af fastighetsinkomsten, som då

gjordes, godkänna det då framlagda förslaget till förordning om inkomstskatt

jämväl i berörda del, torde dock detta års Riksdag icke böra för

ännu ett år åtaga sig en skatt efter grunder, som, hvad beträlfar fastighetsägare,

icke kunna sägas öfverensstämma med billighet och rättvisa.

Då inkomstskatten, för att kunna på de skattskyldige jämnt fördelas,

måste uttagas efter den verkliga skatteförmågan, fordra nämligen

billigheten och rättvisan, att fastighetsägarne liksom öfriga inkomsttagare

beskattas efter de verkligen åtnjutna inkomsterna. Dessa kunna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

i ena som andra fallet icke utrönas annat än genom själfdeklaration.

Det kan visserligen icke förnekas, att vissa svårigheter torde, särskildt

för de mindre jordbrukare, möta för deklaration af inkomster från

den fasta egendomen. Genom bibehållandet af de i nu gällande förordning

om inkomstskatt införda bestämmelser om uppgiftsskyldigheten,

eller att uppgiftsskyldigheten vid inkomst af fast egendom och kapital

skall, inträda först när inkomsten uppgår till 1,000 kronor, synes mig

dock som skulle till en icke oväsentlig del nyssnämnda svårigheter

undvikas. Och i allt fall håller jag före, att, äfven om svårigheter

i nämnda afseende under alla förhållanden måste anses föreligga i

högre grad för vissa fastighetsägare än för t. ex. skattskyldige för inkomst

af rörelse eller yrke, den omständigheten dock icke bör lägga

hinder i vägen för tillgodoseende af öfrige fastighetsägares kraf därpå,

att de vid den progressiva beskattningen likställas med skattskyldige

för inkomst af kapital och arbete.

I nära anslutning till kommunalskattekommitténs förslag i nu

ifrågavarande delar har jag därför uppgjort förslag till sådan förändrad

lydelse af den för innevarande år antagna inkomstskatteförordningen,

som betingas däraf, att skyldigheten att deklarera åtnjutna inkomster

utsträckes äfven till fastighetsägarne. Därvid har jag naturligen så vidt

möjligt till inkomst af fast egendom hänfört all den inkomst, som skall

anses vara genom fastighetsbevillningen beskattad.»

I sin förenämnda motion har herr Lindblad föreslagit,

att Riksdagen, vid åtagande af en inkomstskatt för år 1904,

måtte antaga följande ändrade lydelse af 12 § i den ifrågasatta förordningen

i ämnet:

«l:o) Skatt enligt denna förordning . . . fastighetsbevillning för egendomen

; dock att, med tillämpning .... erlägges af del ägarne;

och att, när jordbruksfastighet efter denna förordnings trädande i

kraft utarrenderas, arrendatorn, så framt ej parterne annorlunda öfverenskomma,

skall anses åtnjuta Vs af den från den fasta egendomen

beräknade inkomsten och därför erlägga inkomstskatt.

2:6) För inkomst af kapital och arbete--för sistnämnda slags

inkomst.»

Motionären har till stöd för sitt förslag anfört följande.

»En sydsvensk granskare af rang säger i fråga om den nya inkomstskatten

bland annat:--»Man har icke gifvit sig tid, eller kanske

icke ens haft tid, att fullt i detalj utarbeta denna lag, som, om än icke

synnerligen inånga sidor tjock, är ett vidlyftigt arbete nog, eftersom

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49. 15

hvarje ord däri kraft omsorgsfull pröfning. För att hinna till ett resultat,

har man där, hvarest de många nya principerna mötte för stora svårigheter,

antingen låtit det gamla stå kvar, huru mycket detta än stod

i strid med det nya, eller ock »låtit udda vara jämnt» och tillyxat, men

ej utmejslat bestämmelserna. Det är detta, som vid en omarbetning

återstår att göra.»

Då Riksdagen nu går att förlänga det provisorium, som i fjor

infördes och som kan blifva långvarigt nog, synes man dock böra, så

långt som möjligt är, råda bot för ett missförhållande, som redan i

fjor påpekades och som, om tiden då räckt till, nog blifvit behjärtadt.

Det gäller nämligen beskattningen på vissa händer af absolut obefintliga

inkomster; hvarje år man utkräfver en sådan skatt, är man inne

på ett oriktigt skattesystem, och gör man dessutom beräkningen också

bär progressiv, så blir felet än mera påtagligt.

Den danska jordbeskattningslagen om »Ejendomsskyld», som antogs

den 11 mars 1902 och från den 1 juli i år träder i kraft, stadgar

i sin 7 § — — »Er en Ej endom ved nserveerende Lovs Ikrafttrasden

överdragen en anden till Brug som Fleste, i Forpagtning, Leje eller paa

anden Maade, og det paahviler Brugeren helt eller delvis åt udrede de

i § 1 naävnte Skatter, skal han fremtidig, saafremt Parterne ikke tragffe

anden Overenskomst, i Stedet derför udrede eu tilsvarende Del af Ejendomsskylden.

Naar en Jordejendom efter Lovens Ikrafttrseden bortforpagtes,

skal Forpagteren, saafremt Parterne ikke bestemme andet, udrede */b af

Ej endomsskylden.»

Liknande bestämmelser äro tydligen af nöden älven i Sverige.

Det påvisades redan i fjor, att då det gäller utarrenderad jordbruksfastighet,

finnes ingen rimlig grund att beskatta jordägaren, som i bästa

fall åtnjuter måhända 4 % inkomst å taxeringsvärdet, äfvenledes för

ränteafkastningen af det kapital, arrendatorn lägger ned i inventarier

och förlag vid egendomen, eller för den arbetsvinst arrendatorn måste

skörda af arrendet dels in natura, dels i penningar, med andra ord

lika mycket vare sig ägaren själf brukar och bebor sin egendom, eller

han bär arrendator därå, som också åtnjuter bostad och sin del al'' afkastningen.

Det föreslogs därvid, att man skulle belasta arrendatorn

med Vs af den efter taxeringsvärdet beräknade inkomsten, således att

jordägarens vinst skulle räknas till 4 % af taxeringsvärdet och arrendator^

till 2 %. Att dessa värden å afkastningen måste blifva approximativa,

såsom grundade på medeltalsberäkningar för vissa år och för

alla liknande jordbruksfastigheter, ligger i öppen dag. Då emellertid

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

danskarne funnit rättvist pålägga arrendatorn 2/5 af denna skatt, synes

man i vårt land träffa det rätta, så nära som möjligt, om man stannar

vid 2/e.

Bevillningsutskottet yttrade i fjor härom bland annat: »Den uppdelning

af inkomst af fast egendom, som för bestämmande af skattskyldigheten

ifrågasatts skola ske vid utarrenderad jordbruksfastighet

mellan jordägaren och arrendatorn, finner utskottet icke annat än billig

och rättvis, men dock allenast under den förutsättning, att inkomsten

och dess fördelning mellan vederbörande, så vidt ske kan, verkligen

utrönes.» Vid debatten i Andra Kammaren uttalades jämväl sympatier

därför.

Att nu »verkligen utröna» den absoluta inkomsten af jordbruksfastigheten

för hvarje år — såsom i motion inom Första Kammaren

vid denna riksdag föreslagits — måste den med förhållandena förtrogne

finna vara, om också teoretiskt berättigadt, dock i praktiken förenadt

med sådant besvär och dessutom så stridande mot svenskt föreställningssätt

äfvensom vår allmoges kompetens i bokföring, att man svårligen

iuom en öfverskådlig framtid kan tänkas få ett generelt stadgande härom

antaget eller utförbart.

Och då man vid arrendeafgifternas betalning frångått det gamla,

opraktiska beräkningssättet med hälftenbruk, tredjedels bruk o. s. v.,

så synes det för beskattningens uttagande vara likaså riktigt att stanna

vid medeltalssiffror för 5 år, då det både är mycket svårt att få exakta

inkomstsiffror, och dessa i hvarje fall skulle blifva synnerligen ojämna

och växlande.»

Bevillningsutskottet, som anser sig böra tillst3u-ka, att Riksdagen

i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag jämväl för år 1904 åtager sig en

särskild direkt skatt under namn af inkomstskatt, håller emellertid före,

att nu gällande bestämmelser i fråga om den för innevarande år utgående

inkomstskatten äfven böra oförändrade under år 1904 vinna tilllämpning.

Om utskottet således af skäl, som nedan angifvas, icke kunnat

biträda de af Kung]. Maj:t och enskilda motionärer framställda förslag

till vissa från nu gällande förordning i ämnet afvikande bestämmelser

för skattens anordnande, har dock utskottet icke därigenom velat

förneka behofvet eller lämpligheten af vissa förändringar. Såsom 1902

års Riksdag i den skrifvelse, hvari Riksdagen hos Kungl. Maj:t an
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49. 17

mälde sitt beslut om en inkomstskatt för år 1903, framhållit, vidlåda

nämligen otvifvelaktigt åtskilliga brister den al Riksdagen då i ämnet

antagna förordning. En af de mest framträdande bristerna, hvilken såväl

inom som utom Riksdagen med särskild styrka påpekats, är de i författningen

lämnade bestämmelser om skattskyldigheten lör inkomst af

fast egendom. Samtliga de förslag till ändringar i författningen,_ hvilka

vid nu förevarande riksdag af Kungl. Maj:t och af enskilde motionärer

framställts, afse jämväl medelbart eller omedelbart en rättelse i nämnda

hänseende. Medan motionärerna hufvudsakligen söka vinna sådan

ändring i nu gällande bestämmelser, att inkomstskatten för inkomst

af fast egendom må närmare, än nu är fallet, träffa den verkliga inkomsten

och de verkliga inkomsttagarne, afser Kungl. Maj:ts förslag att,

utan ändring i dessa delar, utsträcka skatteplikten för dylik inkomst.

Enligt det vid förevarande kungl. proposition fogade utdrag af

statsrådsprotokollet har chefen för finansdepartementet vid uppgörandet

af däri omförmälda förslag utgått från två af 1902 års riksdag framställda

anmärkningar i ämnet. Sålunda har chefen för finansdepartementet

påpekat, hurusom nämnda års riksdag, särskilt med hänsyn

till sättet för beskattningen af faetighetsinkomsten, framhållit, att den

af Riksdagen antagna förordningen om inkomstskatt icke kunde sägas

taga den hänsyn till den verkliga skatteförmågan, som ömkligt vore,

och att Riksdagen i sammanhang härmed ifrågasatt, huruvida icke

vissa anmärkta ojämnheter i skattetungan borde undanrödjas medelst

en skatt å förmögenhet. Såsom en afvikelse från grundsatsen att

skatten borde bestämmas efter den verkliga skatteförmågan hade Riksdagen

vidare framhållit, att vid beskattningen ingen åtskillnad gjordes

mellan å ena sidan inkomst af arbete samt å andra sidan inkomst af

fast egendom och kapital. Rättelse härutinnan hade Riksdagen ansett

kunna vinnas därigenom, att skatteplikten bestämdes att inträda tidigare

för fonderad än för ofonderad inkomst.

Af de utaf Riksdagen för undanrödjande af vissa anmärkningar

sålunda antydda utvägar, hvilka chefen för finansdepartementet ansett

skola alternativt användas, har denne funnit förslaget om införande åt en

förmögenhetsskatt icke kunna under skattefrågornas i vårt land nuvarande

läge realiseras. För eu dylik skatt, som Riksdagen ansett påkallad

af den för inkomstskatten bestämda anordning, utgjorde just

denna anordning ett hinder. Förarbetena för eu allmän och ren inkomstskatt,

som måste förutsättas för genomförande åt förmögenhetsBih.

till lliksd. Prof. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 40 Raft . 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49-

beskattning, påginge, men vore ännu icke afslutade. I anledning häraf

hade Kungl. Maj:ts förslag uppgjorts i syfte att genomföra sådan skillnad

i skattskyldigheten mellan olika slag af inkomst, att den art af

fonderad inkomst, som härflyter af fast egendom, skulle träda tidigare

i skatt än annan inkomst.

Utskottet tillåter sig redan i detta sammanhang påpeka, att, äfven

om Kungl. Maj:ts förslag inneburit den af Riksdagen antydda skillnad

i skattskyldigheten mellan fonderad och ofonderad inkomst, frågan om

införandet af förmögenhetsskatt därmed icke förfallit. Riksdagen lärer

nämligen med omförmälda förslag, hvilka i allt fall vore afsedda att

jämsides genomföras, hafva afsett dels att med skatt träffa förmögenhet

i allmänhet, vare sig inkomst däraf härflöte eller ej, dels ock att

därjämte göra inkomstskatten mindre betungande för inkomst af arbete

än för annan inkomst.

Såsom grund för dylik skillnad i skattskyldigheten anförde 1902

års riksdag, att skatteförmågan, särskild! i de lägre inkomstgraderna,

i allmänhet vore större hos jordägaren och kapitalisten än hos den,

hvilken för sin utkomst vore hänvisad allenast till sin inkomst af arbete.

Att utsträcka denna skattskyldighet för fonderad inkomst ända till inkomstbelopp,

som icke väsentligen läge öfver hvad man kan anse såsom

existensminimum, torde emellertid icke öfverensstämma med de principer

för inkomstbeskattningen, som man velat med inkomstskatteförordningen

införa i vårt statsbeskattningssy stena. Men detta blefve

dock otvifvelaktigt följden, därest Kungl. Maj:ts förslag vunne Riksdagens

bifall. Ty äfven om, såsom chefen för finansdepartementet

påpekat, en del mindre jordbruksfastigheter kunna anses lämna i inkomst,

däri inbegripet jordägarnes egna förmåner af egendomen, mer

än nu beräknade sex procent, får man dock icke förbise, att detta

långt ifrån alltid är fallet med sådana egendomar. Innebure ett bifall

till det föreliggande förslaget således ett i många fall obilligt betungande

af de mindre jordbrukare, torde man kunna säga, att detta

i ännu högre grad skulle gälla ägare af s. k. annan fastighet. Den

för dylik fastighet fastställda afkomstprocenten torde nämligen öfver

hufvud taget icke i afsevärd mån skilja sig från den verkliga inkomsten.

Att under de förhållanden, som här ofvan blifvit angifna, och innan någon

erfarenhet om inkomstskattens verkningar ännu ens kunnat vinnas, utsträcka

skattskyldigheten för inkomst af fast egendom på sätt i kungl. propositionen

föreslagits, anser bevillningsutskottet därför icke tillrådligt. För

denna utskottets mening tala dessutom andra skäl. Ty utom det att Riksdagens

uttalande i s}Tte att bereda inkomst af arbete en gynnad

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49. 19

särställning i beskattningsafseende gjorts under förutsättning, att all

fonderad inkomst vare sig af fast egendom eller af kapital skalle

likställas, synes det äfven bevillningsutskottet olämpligt att, såsom

följden blefve, därest Kungl. Maj:ts förslag antoges, de mindre inkomsttagare,

hvilkas inkomster härflöte af fastighet, komme i skatt

förr eller blefve tyngre beskattade än de mindre kapitalister, hvilka

icke använde sina penningar till inköp af fast egendom. Enligt nämnda

förslag skulle således den, hvilken innehade en förmögenhet af 5,000

kronor och använde den till inköp af jordbruksfastighet med motsvarande

taxeringsvärde, i inkomstskatt erlägga tre kronor, medan den, som ägde

flerdubbelt större kapital, ginge fri från skatt, blott inkomsten icke uppginge

till 1,000 kronor. Härtill kommer, att, medan den, hvilken hade

skattepliktig inkomst af kapital, finge åtnjuta skattefritt afdrag vid

inkomst ända intill 4,000 kronor, måste fastighetsägaren betala skatt

efter hela sin beskattningsbara inkomst. Den, hvilken hade 1,400

kronors inkomst af kapital, skulle skatta för allenast 600 kronor och

således erlägga 6 kronor i skatt, men fastighetsägaren, som hade en

till 1,400 kronor beräknad inkomst af fastigheten, skulle skatta för

hela inkomsten eller 14 kronor.

Slutligen tillåter sig utskottet påpeka, att, om också det af Kungl.

Maj:t framlagda förslaget kunde betraktas såsom ett steg åt det håll,

Riksdagen afsett, eller en genomförd skillnad i beskattningsafseende

mellan smärre inkomster af arbete och inkomster af andra slag, förslaget

dock skulle medföra mera en skenbar än verklig skillnad i berörda

afseende. Skillnaden, som dock bör göra sig märkbar vid jämförelse

mellan beskattningsbara inkomster af samma storlek, skulle

nämligen enligt Kungl. Maj:ts förslag, redan så snart den samlade beskattningsbara

inkomsten uppginge till det för inkomst af arbete beskattningsbara

minimum eller till 1,000 kronor, försvinna, så framt

icke inkomsten af den fasta egendomen öfverstege det skattefria afdrag,

som enligt nuvarande bestämmelser under alla förhållanden är

medgifvet.

Därest, såsom ofvan anförts, en ändring i grunderna för skattskyldigheten

bör föregås af eu på erfarenheten fotad kännedom om

verkningarna af de i sådant afseende gällande bestämmelser, torde af

samma anledning någon utsträckning af deklarationsskyldigheten, på

sätt friherre von Sclnverin i sin motion föreslagit, icke nu böra, under

första året det nya taxeringsförfarandet äger rum och innan taxeringen

ens verkställts, vidtagas. Utskottet, som således redan af denna anledning

anser sig böra afstyrka bifall till motionen, finner i allt fäll det

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

af motionären anmärkta förhållandet, att den inkomst, jordbruksfastighet

i verkligheten lämnar, ofta understiger den i nu gällande förordning

om inkomstskatt fastställda inkomstprocenten, icke ensamt för sig böra

föranleda en allmän skyldighet för fastighetsägare att, på samma sätt

som öfriga inkomsttagare, deklarera de verkliga inkomsterna. Ty äfven

om en rättelse i anmärkta hänseendet icke fullt skulle kunna vinnas

genom en noggrannare fastighetstaxering, får man dock icke förbise

att, såsom upprepade gånger inom Riksdagen framhållits, svårigheterna

för jordbrukare att uppgifva inkomsten af jordbruket, därunder inbegripet

för eget behof använda jordbruksprodukter, för närvarande äro

allt för stora, för att dylik skyldighet skall kunna med tillfredsställande

resultat dem åläggas.

Den fördelning i skattskyldigheten för inkomst af fast egendom,

som vid utarrenderad egendom blefve följden, därest friherre von

Scliwerins motion bifölles, har herr Lindblad sökt vinna på annan väg.

Utskottet, som ej heller ansett sig kunna biträda sistnämnda förslag, får

i afseende å detsamma åberopa, hvad utskottet vid 1902 års Riksdaganförde

i anledning af ett af herr Lindblad vid samma Riksdag i

liknande syfte väckt förslag. Utskottet anmärkte nämligen då, att

förslaget att fastställa inkomst af jordbruksrörelse vid bevillningstaxerade

egendomar till viss procent af taxeringsvärdet synts utskottet

innebära en godtycklighet vid bestämmandet af skattskyldigs inkomst,

som förefölle så mycket betänkligare, som därigenom, utom jordägare,

en ny klass inkomsttagare skulle komma att beskattas efter

annan grund än deras verkligen utrönta skatteförmåga. Härtill vill

bevillningsutskottet nu tillägga, ej blott att afgörande hinder för en

dylik fördelning skulle, såsom utskottet redan vid föregående Riksdag

amtydt, möta i fråga om torp och andra brukningsdelar, b vilka icke

pläga åsättas särskilda taxeringsvärden, än äfven att ett fastslående af

den af herr Lindblad förordade principen i själfva verket ofta nog

skulle medföra en orättvisa mot egendomens brukare, som icke kan

anses rättfärdigad genom jordägarnes befrielse från en del af skatten.

Man får nämligen icke förglömma, att i taxeringsvärde skall ingå ej

blott jord utan äfven skog, torfmosse och andra fastighetens tillhörigheter,

däraf jordägaren i regel ensam njuter fördel och arrendatorn

således icke har någon som helst inkomst.

Bevillningsutskottet har alltså icke kunnat tillstyrka, att den för år

1904 afsedda förordning om inkomstskatt göres någon afvikelse från

nu gällande författning i ämnet. Emellertid får utskottet på grund af

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49. 21

den erfarenhet rörande deklarationsskyldighetens fullgörande, soin redau

detta år vunnits, föreslå vissa formella ändringar i det i förordningen

fastställda uppgiftsformulär.

Bland de anvisningar till uppgiftspliktige, som lämnas å formulärets

första sida, äro för närvarande jämväl upptagna vissa från 5 § i förordningen

hämtade, närmast för taxeringsmyndigheterna lämnade bestämmelser.

Dessa bestämmelser, som bland annat angifva i hvad mån

nästföregående eller löpande års inkomstsiffra skall läggas till grund

för skattskyldigs taxering, hafva hos skattskyldige vållat villrådighet

rörande den tid, uppgiften skolat afse. Till undvikande häraf och då

nämnde bestämmelser icke hafva någon direkt betydelse för uppgiftsskyldige,

föreslår därför utskottet, att sagde bestämmelser få ur formuläret

utgå. Af formulärets ordalydelse i fråga om uppgift rörande inkomst

af tjänst eller pension samt af rörelse eller yrke har jämväl den

missuppfattning gjort sig gällande, att uppgiftspliktig skulle angifva sina

tjänster och verksamhetsgrenar för det löpande året men inkomsten

under omförmälda rubriker för nästföregående år. Då afsigten emellertid

allt från början varit, att uppgifterna i bägge dessa afseenden skulle

lämnas för nästföregående år, har formuläret vid nu nämnda rubriker

erhållit en mindre omformulering. Som vidare behofvet af uttrycklig

bestämmelse i formuläret om det år, hvartill vid afdrag för ränta å gäld

och för förlust skattskyldig bör i deklarationen hänföra sig, gjort sig

gällande, har formuläret jämväl i dessa delar erhållit en något förändrad

lydelse.

På grund af hvad sålunda anförts får utskottet, som först framdeles,

sedan Riksdagen fattat beslut i förevarande ämne, kommer att

utlåta sig angående det belopp, hvilket bör såsom inkomstskatt af Riksdagen

för år 1904 anslås, hemställa,

l:o) att Riksdagen ville besluta, att den vid 1902

års riksdag för innevarande år antagna, den 21 juni

1902 utfärdade förordning om inkomstskatt skall fortfarande

under år 1904 gälla med den förändrade

lydelse af det vid förordningen fogade uppgiftsformulär,

som af bilagda förslag utvisas, samt

2:o) att, vid bifall till utskottets under l:o gjorda

hemställan,

a) Kungl. Maj:ts proposition n:o 42,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

äfvensom de i detta betänkande behandlade

motioner af

b) herr friherre von Schwerin och

c) herr E. A. Lindblad

måtte anses besvarade.

Enligt hvad utskottet ofvan angifvit, kommer utskottet att framdeles^

afgifva utlåtande öfver hvad Kungl. Maj:t i ifi’ågavarande proposition

föreslagit beträffande inkomstskattesummans storlek; hvilket

utskottet får för Riksdagen

3:o) anmäla.

Stockholm den 27 april 1903.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALLI.

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Skyldige att utan särskild anmaning afgifva uppgifter angående sin inkomst äro:

a) verk eller bolag, som är med Kungl. Majrts oktroj försedt eller blifvit såsom

aktiebolag registreradt eller står under offentlig kontroll, samt

b) annan skattskyldig, som nästföregående år taxerats för eller åtnjutit minst

2,000 kronors inkomst eller minst 1,000 kronors inkomst af fast egendom eller kapital,

därunder inbegripen utdelning å aktier och banklotter.

I skattskyldigs uppgift om inkomst skall innefattas äfven hustruns inkomst.

Bostads- och andra förmåner böra till sitt värde i penningar uppgifvas.

Uppgift skall afgifvas före den 1 april. Möter hinder att inom bestämd tid

aflämna uppgift, må anstånd åtnjutas intill maj månads utgång, om skriftlig anmälan

därom göres hos ordföranden i bevillningsberedningen.

Uppgift aflämnas eller insändes i betaldt bref med allmänna posten antingen

till ordföranden i bevillningsberedningen eller ock i Stockholm till öfverståthållareämbetet

och i öfriga orter till Kungl. Maj:ts befallningshafvande i det län, magistraten

i den stad eller kronofogden i det fögderi, där taxeringen anses skola äga rum eller

den skattskyldige är bosatt (mantalsskrifningsorten).

Verk eller bolag, hvarom ofvan sägs, skall vid uppgift om sin inkomst foga

föreskrifna räkenskapshandlingar.

Den, som underlåter att inom stadgad tid aflämna uppgift, förlorar rätten att

fullfölja talan i fråga om beloppet af den inkomst, som uppgiften skolat afse.

År uppgiften ofullständig, äger enahanda påföljd rum i fråga om beloppet af

utelämnad inkomst.

Uppgiftspliktig, som i aflämnad uppgift mot bättre vetande lämnar oriktigt

meddelande och därigenom föranleder, att inkomst icke eller endast till någon del

taxeras, bötar från och med fyra till och med tio gånger det inkomstskattebelopp, som

genom det svikliga förfarandet undandragits, dock minst tjugufem kronor.

En hvar, som önskar upplysning rörande beskaffenheten af honom åliggande

uppgiftsskyldighet eller sättet för dess fullgörande, äger att för sådant ändamål hänvända

sig till vederbörande bevillningsberedningsordförande.

Lön och annan inkomst, som utgår i spannmål eller persedlar, upptages med

det kontanta belopp, den efter senast för orten fastställdt markegångspris utgör.

opaginerad Kontrollera mot PDF

24

JU a ntalssk rifn ing sort: ........................................................ .......... .......... stad socken.

(för bolag: styrelsens säte)

härad.

län.

TJ ppgift

till ledning vid underteeknads taxering år 19

A. Inkomst af fast egendom.

Såsom inkomst af fast egendom anses den inkomst, som är genom fastighetsbevillning beskattad.

Denna inkomst beräknas efter det fastigheten för nästföregående år åsätta taxeringsvärde

och anses utgöra a) af jordbruksfastighet sex kronor för hvarje fulla etthundra kronor af

taxeringsvärdet samt bj af annan fastighet och frälseränta fem kronor för hvarje fulla etthundra

kronor af taxeringsvärdet.

Delägare i vanligt handelsbolag skall lämna uppgift beträffande den på honom belöpande

andel af bolaget tillhörig fastighet.

c?Wii: i t Ii-'' •• ■ ; Hr.jl* l-iirtpÄtri

Undertecknad äger följande fastighet

Likstäld med ägare är sådan innehafvare af fast egendom, som därför enligt bevillningsförordningen

erlägger bevillning.

l:o) jordbruksfastighet:

socken; tax.-värde

kr.

Summa

kr.; 6 % därå

2:o) annan fastighet och frälseränta:

frälseränta af

socken

stad

; tax.-värde kr.

» ________________ » ,

_______ » —... ... »_

Summa .............. kr.; 5 % därå

Summa inkomst af fast egendom

B. Inkomst af arbete.

l:o) Inkomst af tjänst eller pension.

Härunder uppgifvas aflöning, arfvode, traktamente, sportler, bostad, därest densamma icke

är såsom löntagarens inkomst af fast egendom beräknad, samt annan med allmän eller enskild

tjänst förenad förmån; inkomst och förmån af särskildt uppdrag; pension, årligt understöd, lifränta

och i undantagsförmån. Afdrag må ske endast för dels hvad som anvisats till bestridande

af de med erhållen tjänst förenade särskilda kostnader (se 7 § d) inkomstskatteförordningen),

dels de med ämbete och tjänst förenade utgifter, som omförmälas i 7 § e) samma förordning.

uppdrag:

Undertecknad har under nästföregående år åtnjutit inkomst af följande tjänst...........och

uppburit pension från ......................-........................................................................

Underteeknads inkomst af tjänst eller pension nästföregående år har icke öfverstigit

2:o) Inkomst af rörelse eller yrke.

Vid inkomstens uppgifvande må afdrag icke äga rum för utskylder eller lefnadskostnader,

för ränta å den skattskyldiges eget kapital eller för hvad som användes till fast egendoms förbättring,

tillökning af inventarier eller kapitalafbetalning å skuld. Däremot må afdrag ske för

Transport

Summa

Anm

Skattskyldig, som är delägare i kommanditbolag, bör i en summa utan sammanblandning med skattskyldigs inkomst i öfngt angifva

den honom tillkommande andel af bolagets inkomst nästföregående år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

25

Transport

det hyresvärdet motsvarande belopp af 5 % af taxeringsvärdet å egen fastighet, som användes till

utöfvande af rörelsen eller yrket, samt för omkostnader för bedrifvande däraf (se 7 § a), 6) och c)

inkomstskatteförordningen), så ock för ränta å lånt rörelsekapital äfvensom för förlust, som

icke är att hänföra till kapitalförlust. Drifver skattskyldig flera rörelser, som äro att betrakta

såsom i förhållande till hvarandra själfständiga, må dock vid beräkningen af den under denna

punkt upptagna inkomst ränta å lånt rörelsekapital och förlust icke ske från inkomst af

annan rörelse än den, hvari rörelsekapitalet användes eller förlusten inträffat. Angående afdrag

i öfrigt se här nedan.

Undertecknad har under nästföregående år idkat följande särskilda slag af rörelse eller

yrkesverksamhet:

(Härunder angifves äfven rörelse, som idkas i vanligt handelsbolag, enkelt bolag eller rederi.)

Undertecknads inkomst af rörelse eller yrke nästföregående år har icke öfverstigit

3:o) Annan inkomst af arbete.

Härunder uppgifvas skattepliktiga intäkter, som ej böra under annan rubrik upptagas, såsom

inkomst af arrende af kronoegendom, vinst å spekulationsaffärer, som ej drifvas såsom yrke,

inkomst af fastighet i utlandet, utdelning å aktier i utländska aktiebolag m. m..

Undertecknads inkomst af ifrågavarande slag nästföregående år har icke öfverstigit

Summa inkomst af arbete

Summa

C. Inkomst af kapital.

Härunder uppgifvas:

l:o) ränta af utlånade eller i räntebärande obligationer nedlagda eller hos

penningförvaltande verk eller enskilde insatta penningar samt kronooch

kyrkotionde eller ersättning därför, som åtnjutes af patronus ecclesise.

Från uppburen dylik inkomst må afdrag ske endast för ränta å upplånadt kapital, i den

mån afdrag därför ej under B 2:o) skett såsom för ränta å lånt rörelsekapital. För förvaltningskostnad

får sålunda afdrag ej äga rum.

Undertecknads inkomst af ifrågavarande slag nästföregående år har icke öfverstigit

2:o) utdelning å aktier i inländska aktiebolag samt lotter i inländska bankbolag.

Undertecknads inkomst af ifrågavarande slag nästföregående år har icke öfverstigit

Summa inkomst af kapital

Summa inkomster

Från det uppgifna inkomstbeloppet yrkas afdrag:

a) för ränta å gäld under nästföregående år, därför afdrag förut ej ägt rum ............

b) för den förlust å rörelse eller yrke under nästföregående år, som icke under B 2:o) afdragits

(Obs. Sådan förlust får ej afdragas, därest icke den skattskyldige meddelar upplysning,

å hvilken rörelse förlusten uppstått.)

c) (enskli^bånlfbolag) utdelningen i den mån densamma icke öfverstigit sex procent

å bolagets inbetalta aktie- eller lottkapital; och som utdelningen utgjort ............

kronor eller ........... procent å inbetalta kapitalet, utgörande..................... kronor, uppgår

berörda afdrag till ________________________________________________________________________________

(Hvad såsom inbetaldt kapital skall anses stadgas i 9 § inkomstskatteförordningen.)

Summa afdrag

Summa återstående inkomst

Hela beloppet af den undertecknad åliggande ränta å gäld, därför afdrag här ofvan gjorts, uppgår till kr. .....................

Att inkomsten nästföregående år icke öfverstigit hvad här ofvan uppgifvits, betygas på heder

och samv ete.

den

19

Namn: ___________________

Titel eller yrke:

Adress: ...............

opaginerad Kontrollera mot PDF

26

Här nedan må skattskyldig afgifva de upplysningar i öfrigt, som lian vill till

ledning för sin taxering meddela.

För undvikande af förfrågningar från taxeringsmyndigheterna ligger det i skattskyldigs

eget intresse att här lämna så fullständiga upplysningar som möjligt.

Undertecknads omförmälda............................................rörelse har bedrifvits på nedan
nämnda

olika beskattningsorter, och anser undertecknad, att den beskattningsbara inkomsten

däraf, utgörande .................. kronor, bör emellan de särskilda orterna fördelas

sålunda:

i ______________________________________________________________________________ kr. .........................................

i ............................................................................... » ...................... .. ..............

L...............................................................................- » ....................................

Summa kr.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

27

Reservationer:

af herr Cavalli, som anfört:

»Gifvetvis måste vid anordnande af en progressiv inkomstskatt,

såvidt möjligt är, den verkliga skatteförmågan läggas till grund för

beskattningen. I den mån så icke sker kommer en olikställighet i

beskattningsafseende att göra sig gällande, ity att vissa skattskyldige

blifva af inkomstskatten mer betungade än andra skattskyldige med

samma skatteförmåga. För att vinna full likställighet påkallas först

och främst skattskyldiges egen medverkan vid taxeringen. Först därigenom

kan tillförlitlig kännedom erhållas om den förnämste mätaren

af skatteförmågan eller inkomstens belopp. De deklarationer, som de

skattskyldige till ledning vid taxeringen skola aflämna, böra alltså angifva

de verkliga inkomster, skattskyldig åtnjutit. Om en afvikelse

från denna fordran äger rum och helst när denna afvikelse afser allenast

visst slag af inkomsttagare, har i själfva verket en väsentlig inskränkning

i tillämpningen af förenämnda grundsats ägt rum.

Till denna, i ett progressivt inkomstskattesystem så betänkliga

afvikelse från en inkomstskatts förutsättningar gör emellertid gällande

förordning om inkomstskatt sig skyldig. Medan enligt förordningen

inkomster af kapital och arbete skola uppgifvas till sina verkliga belopp,

stadgas nämligen, att inkomst af fast egendom skall beräknas till viss

procent af taxeringsvärdet.

Vid behandlingen af ärendet rörande en inkomstskatt hade 1902

års Riksdag, med hänsyn till då föreliggande förslag, svårligen annan

utväg för skattens antagande än att godkänna förslaget äfven i fråga

om sättet för fastigbetsinkomstens bestämmande. Om således frågan

den gången, oaktadt anmärkningar i nämnda afseende icke uteblefvo,

fick eu lösning, som mera bestämdes af förhållandena än af skattebänsyn,

finnes ingen anledning att längre än omständigheterna kräfva i skattesystemet

bibehålla nämnda oegentlighet. Tiden synes därför vara inne

att ånyo upptaga till granskning den förr dryftade frågan om själfdeklaration

för fastighetsägare.

Såsom ofvan angifvits måste inkomstens belopp betraktas såsom

eu afgörande faktor vid bestämmandet af skatteförmågan. För utrönande

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

däraf* blir dock naturligen icke tillräckligt att för inkomsttagare af

samma kategori fastställa någon viss medelprocent, såsom nu är föreskrifvet

i fråga om inkomst af fast egendom. En dylik föreskrift leder

ovillkorligen till ojämnheter i skattebördorna. I fall, då den verkliga

inkomsten öfverstiger den fastslagna procenten, går staten miste om

ett skattebelopp, och i fall, då motsatsen äger rum, blir den skattskyldige

lidande, utan att tillfälle beredes honom att vinna rättelse. I

bäggedera fallen har, till följd af bestämmelserna rörande beräkningen

af fastighet sinkomsten, uppstått ett för stat eller skattskyldig mindre

gynnsamt resultat.

I anförandet till statsrådsprotokollet har chefen för finansdepartementet

angifvit, att en del mindre fastigheter, särskild t jordbruksfastigheter,

i verkligheten lämna mer än 6 procent af taxeringsvärdet

i årlig inkomst. Denna omständighet kan emellertid icke upphjälpa

ett annat, för skattskyldige af långt större betydelse varande förhållande,

nämligen att medelstora och större fastigheter icke sällan för att ej

säga oftast lämna mindre än 6 procent i inkomst. För skattskyldige,

som innehafva dylika egendomar, blir skatten en pålaga,

som, så snart den beräknade inkomsten öfverstiger 6,000 kronor,

utgår efter annan och högre progressionsskala än den för andra skattskyldige

gällande, ja, icke ens begränsas af progressionens maximum.

Att ett sådant förhållande skall alstra berättigadt missnöje och bekymmer

hos dem, hvilka se sig i skattehänseende försatta i ett annat och sämre

läge än öfriga inkomsttagare, är själffallet.

I likhet med friherre von Schwerin anser jag, att enda sättet till

aflijälpande af missförhållandena är att söka i själfdeklaration rörande

den verkliga fastighetsinkomsten. Hvarje gång denna fråga varit före i

Riksdagen har mot denna anordning särskildt anmärkts svårigheten för

de mindre jordbrukarne att fullgöra dylik skyldighet. Att svårighet i

detta afseende verkligen för närvarande förefinnes, vill jag visserligen

icke bestrida, men får dock erinra, att genom införandet af nu gällande

deklarationsbestämmelser deklarationsplikten rörande de verkliga inkomsterna

utsträckts till en mängd inkomsttagare, som lika med jordbrukarne

icke äro skyldige att föra böcker. För åtskilliga af dessa,

särskildt mindre yrkesidkare, torde svårigheten att deklarera vara af

nära nog enahanda art som för jordbrukarne. Om emellertid deklarationsskyldigheten

för dessa senare likasom för inkomsttagare af arbete

bestämmes att inträda först vid en inkomst af 2,000 kronor, torde de

flesta mindre jordbrukare blifva befriade från sagda skyldighet och således

det starkast framhållna hindret för samma skyldighets utsträckande

till inkomst af fäst egendom vara undauröjdt.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

Men äfven om svårigheter detta oaktadt skulle möta vid deklarationsskyldighetens

fullgörande, anser jag likväl, att förevarande fråga

icke kan af sådan anledning afvisas. Ty förbises får icke, att samma

fråga efter införandet af inkomstskatten kommit i ett helt annat läge

än den haft vid de föregående tillfällen, den tagits under ompröfning.

Frågan om deklaration af fastighetsinkomst bör nämligen icke vidare

betraktas endast såsom en pliktfråga. Deklaration betyder numera äfven

en rättighet, som icke kan utan fortsatt åsidosättande af likställighetsprincipen

i beskattningsafseende fastighetsägare förhållas, en omständighet,

som enligt mitt förmenande bör vid bedömandet af förevarande

fråga särskildt uppmärksammas.

Såsom jag ofvan framhållit, har den nuvarande anordningen för

fastighetsinkomstens beräknande den påföljden, att jordbrukare under

normala förhållanden i många fall påföres i skatt belopp, som öfverstiger

hvad andra inkomsttagare med motsvarande inkomster åläggas.

Under dåliga skördeår eller då till följd af andra ogynnsamma omständigheter

inkomsten å jordbruket sjunker under det normala, blir

skillnaden i beskattningshänseende mellan jordbrukare och andra skattskyldige

ännu märkbarare. För skattens rättvisa fördelning måste

emellertid hänsyn tagas till dessa och andra omständigheter, som inverka

på den verkliga skatteförmågan; d. v. s. fastighetsägarens verkliga

inkomster böra läggas till grund för hans inkomsttaxering. Det

nödiga underlaget för taxering blir i detta fall liksom i fråga om alla

andra inkomstarter den skattskyldiges egen deklaration.

På grund af hvad sålunda anförts har jag inom utskottet yrkat,

att 2, 4, 5, 6, 7, 8, 12, 20 och 21 §§ i den af Kungl. Maj:t till antagande

för år 1904 föreslagna förordning om inkomstskatt skulle erhålla

nedan angifna, från förslaget i vissa delar afvikande lydelse, hvarjämte

jag framhållit, att, därest detta förslag godkänts, vissa punkter i de

särskilda anvisningarna till ledning vid inkomstskattetaxeringen äfvensom

deklarationsformuläret borde undergå någon omarbetning.

2 §•

Till inkomst af fast egendom räknas den inkomst, som enligt gällande

bevillningsförordning är genom fästighetsbevillniug beskattad, såsom

arrende, hyra samt förmån af egen bostad för enskild skattskyldig

och hans familj, såvida dylik förmån icke är att hänföra till inkomst

af tjänst eller pension,

Bih. till Biksd. Prof. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 40 Höft.

4

opaginerad Kontrollera mot PDF

BO

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

all den afkastning, som härfiyter af jordbruksnäring, därunder

jämväl inbegripet hvad som förvärfvas genom upplåtelse af afverkningsrätt

till skog eller genom skogsafverkning å mark, som af afverkaren

äges eller annorledes än på grund af upplåten rätt till utverkning

innehafves,

inkomst af mejerihandtering, potatismjölfabriker och andra binäringar

till jordbruket, i den mån de afse tillgodogörande af eget jordbruks

produkter,

afgäld eller ersättning i penningar eller i natura, som ingår till

fastighet;

frälseränta.

4 §•

Till inkomst af arbete räknas

a) inkomst af rörelse eller yrke, såsom:

l:o) inkomst af bergsbruk, kalk- och stenbrott jämte därtill hörande

verk, inrättningar och näringar, kvarnar och sågverk, fabriker, mekaniska

verkstäder, brännvinsbrännerier och andra för varors tillverkning eller

förädling anlagda inrättningar; skogsafverkning på grund af upplåten

afverkningsrätt, mejerihandtering, potatismjölfabriker och andra binäringar

till jordbruket, i den mån inkomsten icke enligt 2 § skall till inkomst

af fast egendom hänföras; penningrörelse, — — — — — — —

a) all annan, i denna § samt 2 och 3 §§ ej omförmäld inkomst,

som enligt gällande bevillningsförordning är att hänföra till inkomst

af arbete.

5 §■

1 mom. — — — — — — — — — — — — — — —--

2 mom. a) Inkomst, af fast egendom och kapital och annan inkomst

af arbete än lön eller pension upptages med det belopp, hvartill

inkomsten under nästföregående år uppgått.

d) Bostads- och andra naturaförmåner, hvilka skola vid taxering

af inkomst af fast egendom tagas i beräkning, uppskattas efter i orten

gällande medelpris. Däremot skall lön och annan inkomst, som utgår

i spannmål eller persedlar och ej är att till inkomst af fast egendom

hänföra, upptagas med det kontanta belopp, den efter senast för oi*ten

gällande markegångspris utgör.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

31

6 §■

Vid taxering af inkomst må afdrag icke ske

a) för — — — — — — — — — — — —---utgifter;

b) för ränta å den skattskyldiges eget, i lians fasta egendom

eller jordbruksnäring, rörelse eller yrke nedlagda kapital;

c) för livad — — — — — — — — — — — — — — skuld.

7 §•

Däremot må afdrag ske

l:o) vid taxering af inkomst af fast egendom

a) för underhåll af fastighet samt maskiner, redskap och öfriga

inventarier, som i jordbruksnäring användas;

b) för ärrendeafgift, värdet af utgående undantagsförmåncr, aflöningar

i penningar eller i natura samt i öfrigt omkostnader för egendomens

skötsel och inkomstens förvärfvande samt, om frälseränta ut når

från fastigheten, räntans belopp;

2:o) vid taxering af inkomst af arbete

a) för omkostnader för bedrifvande af rörelse eller yrke, såsom

arrende eller hyresafgift;

underhåll----—--— —---—--utgifter;

b) för kostnader —----------handaslöjd;

c) för hvad som anvisats — — — — — —-----bosatt;

d) för följande — —------—---— anvisad.

8 §•

1 mom. — — — — — — — — — — — — — -- — —

2 mom. Vid taxering — — — — — — — — —------

Utvisar vid beräkning enligt 7 § 2:o) a) och b) af skattskyldigs

inkomst — — — — — — — — — — — — — — — utlänning.

12 §•

Skyldighet att erlägga skatt för inkomst åligger med nedan angifna

undantag och inskränkningar

a) svensk medborgare, som är i rikot mantalsskrifven:

för all inkomst han åtnjuter vare sig här eller från utrikes ort;

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

b) svensk medborgare, som icke är i riket mantalsskrifven:

för all inkomst, han härifrån åtnjuter;

c) utlänning, som är i riket bosatt eller här sig uppehåller såsom

resande vare sig fortfarande under ett år eller under större delen af

tre på hvarandra följande år eller som härifrån åtnjuter inkomst af fast

egendom eller uppbär lön eller pension eller här idkar näring:

för den inkomst af fast egendom, han härifrån åtnjuter, samt för

den inkomst af kapital och arbete, som af honom här förvärfvas eller

härifrån åtnjutes, eller ock, utifrån införd, här användes;

d) af utlänning, som icke afses i c) här ofvan, men som härifrån

åtnjuter inkomst, som i 3 § c) omförmäles:

för sistnämnda slags inkomst.

20 §.

1 mom. Skyldige att utan särskild anmaning på heder och samvete

årligen afgifva uppgifter till ledning vid taxeringen äro:

a)----------------------

. b) annan skattskyldig, som nästföregående år enligt gällande bevillningsförordning

eller denna förordning taxerats för minst 2,000

kronors inkomst eller samma år åtnjutit inkomst till enahanda belopp

af beskaffenhet, att den bör enligt sistnämnda förordning till inkomstskatt

taxeras; dock att uppgiftsplikt jämväl åligger skattskyldig, hvilkens

nästföregående år taxerade eller åtnjutna inkomst af nämnda beskaffenhet

icke uppgått till 2,000 kronor, så framt inkomsten utgjorts af eller

däri ingått minst 1,000 kronors sådan inkomst, som enligt denna förordning

är att hänföra till inkomst af'' kapital.

2 mom. — — — —- — — — — — _ _ _ __ _ ___

21 §.

Uppgift, som i 20 § omförmäles, skall i enlighet med fastställdt

formulär skriftligen afgifvas och utvisa

dels beloppet af skattskyldigs inkomst nästföregående år,

dels ock de afdrag — — — — — — — räkenskapsår.

Uppgift för utländsk försäkringsanstalt skall angifva den inkomst

af fast egendom, som kan hafva under nästföregående år åtnjutits

samt antalet försäkringar och premiebeloppet för samma år äfvensom

beloppet af under berörda tid utbetalade återförsäkringspremier.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

Såsom motivering, utöfver hvad jag ofvan andragit, får jag

särskildt med afseende å friherre von Schwerins förslag till lydelse

af vissa §§ i förordningen vid nedan nämnda §§ ytterligare anföra

följande.

§ 2.

Deklarationsskyldighetens utsträckande till inkomst af fast egendom

bör icke föranleda någon förändring i begreppet inkomst af fast

egendom. Den inkomst, som skall uppgifvas, bör alltså utgöras af

just den inkomst, som i gällande förordning om inkomstskatt beräknas

till vissa procent af taxeringsvärdet, eller, såsom samma förordning angifver,

den inkomst, som är genom fastighetsbevillning beskattad. Vid

undersökning i hvad män fastighets afkastning beskattas genom fastighetsbevillning

bör först erinras, att i bevillningsförordningen göres i

fråga om taxeringen skillnad mellan två slag af fastighet, nämligen

jordbruksfastighet och annan fastighet, därunder jämväl inbegripes

frälseränta. Hvad först angår frälseränta, kommer naturligen den beskattningsbara

inkomsten däraf att utgöra räntans i författningsenlig

ordning i penningar förvandlade belopp. Den inkomst, öfrig såsom

annan fastighet betecknad fast egendom kan anses lämna, torde i

allmänhet komma att motsvara fastighetens hyresvärde. Utom detta

värde jämte andra förmåner, brukningen medför, kommer i fråga

om jordbruksfastighet därjämte att tagas i beräkning den vinst, som

uppstår af själfva jordbruksnäringen och vissa jordbrukets binäringar.

Af det sagda och tillämpliga bestämmelser i bevillningsförordningen

framgår att till inkomst af fast egendom räknas arrende, hyra och jordbrukares

förmån af egen bostad jämte de jordbruks- och skogsalster,

jordbrukare tillgodogör sig, samt i öfrigt all inkomst af själfva jordbruksnäringen

äfvensom inkomst, som jordbrukare kan åtnjuta genom

upplåtande af rätt till vattenfall å fastigheten, genom försäljning af

torf, lera och andra jordens beståndsdelar, som icke äro inmutningsbara,

genom jakt och fiske, äfvensom förmån, som ingår till fastigheten,

såsom afgäld från afsöndrad lägenhet eller afgift för upplåten servitutsrätt

m. in. Inkomst å mejerihandtering, potatismjölfabriker och andra

binäringar till jordbruket räknas till inkomst af fast egendom allenast

under den förutsättning, att de afse tillgodogörande af eget jordbruks

produkter. I fall, då i näringen förädlas produkter från annan än af

verksamhetens utöfvare brukad fastighet, blir inkomsten att hänföra till

inkomst af arbete.

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

Enligt hvad förut nämnts räknas till inkomst af fast egendom

skogsalster, som jordbrukare för eget behof tillgodogör sig. I fråga

om skogsavverkning gäller för öfrigt enligt bevillningsförordning och

praxis, att, då ägare själf verkställer afverkning, den inkomst, som

genom alverkningen uppkommer, anses vara genom fastighetsbevillniugen

beskattad och alltså är från inkomstbevillning fri. Upplåter ägare

däremot till annan rätt att afverka skog, synes förordningens bestämmelser

tolkas så, att den vinst, som därvid uppkommer för afverkaren,

efter afdrag för köpeskilling och omkostnaderna vid afverkningen, blir

i hans hand beskattningsbar. Till inkomst af arbete hänföres vid skogsavverkning

sålunda ej blott den vinst, sågverksägare kan hafva genom

afverkning af å annans mark afverkadt timmer samt förädling af detta

och från egna skogar hämtadt timmer, utan äfven den vinst,'' som kan

uppstå för den, hvilken bedrifver afverkning å annans mark utan att

förädling af det atverkade timret af honom verkställes.

Såsom inkomst af fast egendom bör alltså ingen annan vinst af

skogsavverkning uppgifvas än den, jordens ägare själf åtnjuter. Någon

särskild bestämmelse rörande beskattning af skogsavverkning af annan

än jordens ägare skulle strängt taget visserligen icke erfordras; men

då, vid bifall till förenänmda förslag, 2 § kommer att bestämma, att

inkomst af skogsafverkning i vissa fall skulle beskattas såsom inkomst

af fast egendom, synes lämpligt, att genom en omredigering af 4 § a)

l:o) i det af motionären afsedda syfte uttryckligt stadgande meddelas,

huru inkomst af skogm(Verkning i öfriga fall skall taxeras.

När inkomst åt fast egendom i beskattningsafseende utgör hvad

genom fastighetsbevillningen beskattas, uppstår i nämnda afseende på

annat område en oegentlighet. Bevillning och inkomstskatt för fast

egendom påföras som bekant enligt gällande författningar i regel ägaren

för all den afkastning eller inkomst, fastighet kan anses lämna. Deklarationsskyldigheten

skulle naturligen föranleda därtill, att inkomst af

fast egendom liksom af andra inkomstkällor uppgifvas af den, som verkligen

åtnjutit inkomsten. Arrendator af fast egendom skall alltså skatta

för den inkomst, han kan hafva af arrendet, och fastighetsägaren för

arrendeafgiften och annan inkomst, han kan åtnjuta af den fasta egendomen.

Enligt gällande bestämmelser skatta redan nu ett visst slag af

arrendatorerna af fast egendom för inkomst å arrende, nämligen arrendatorer

af kronodomäner. Denna inkomst, som således är beskattningsbar

enligt bevillningsförordningen, hänföres till s. k. annan inkomst af

arbete. Af förr angifven anledning skall emellertid till inkomst af fäst

egendom hänföras allenast hvad som anses genom fastighetsbevillnin
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49-

geu beskattadt. Däraf blir följden, att inkomst af arrende i vissa fall

fortfarande skulle komma att taxeras såsom inkomst af arbete. Detta

förhållande torde visserligen teoretiskt vara att anmärka, men i praktiken

icke komma att medföra någon svårighet.

4 §•

Jämte den ändring i 4 § a) l:o), hvarom ofvan under 2 § förmärs,

har motionären tillika föreslagit ett tillägg till c) i förstnämnda paragraf.

Utom det att hvarje ändring, som icke ovillkorligen betingas af deklarationsskjddighetens

utsträckande till inkomst af fast egendom, i detta

sammanhang icke bör vidtagas, torde de förmåner, som enligt tillägget

skulle göras beskattningsbara, redan nu taxeras såsom inkomst af arbete

på grund af gällande bestämmelser i ifrågavarande moment.

Mom. d) i 4 § bör bibehållas vid sin nu gällande lydelse. Motionärens

förslag i denna del torde så mycket mindre kunna godkännas,

som förslaget skulle kunna tolkas därhän, att äfven annan än enligt

bevillningsförorda ingen beskattningsbar inkomst af arbete skulle taxeras,

en utsträckning af skattskyldigheten, som motionären helt visst ej

heller afsett.

5 §•

Motionären har i 5 § velat införa bestämmelser i fråga om taxeringen

af sådan rörelse, däri verksamhetens utöfvare förädlar sina i

egen jordbruksnäring vunna produkter. De bestämmelser, motionären

i sådant jafscende föreslår, tillämpas emellertid redan nu i praxis. Och

äfven om praxis i detta fall skulle behöfva i författningen fastslås, torde

sådant kunna lämpligast ske i de särskilda anvisningarna för ledning

vid taxeringen.

6, 7 §§•

Utsträckes deklarationsskyldigheten till inkomst af fast egendom,

förfaller naturligen den skattskyldig nu tillkommande rätt att vid taxering

af inkomst af rörelse göra afdrag för hyresvärdet af egen i rörelsen

använd^fastighet. Af denna anledning blir jämväl den nu i 6 § under

b) meddelade bestämmelsen om förbud att vid tratikrörolso göra afdrag

för hyresvärdet af icke taxerad fastighet obehöflig.

Då vid deklarationsskyldighetens utsträckande till inkomst af fast

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

egendom en uppdelning i vissa fall såsom vid arrenden måste ske mellan

inkomst åt fast egendom och inkomst af jordbruksnäriug, liar jag sökt

att genom ändring i 6 § i sådant fall förekomma hvarje missförstånd

rörande förbudet att göra afdrag för ränta å eget kapital.

I fråga om afdrag, som vid taxering af inkomst af fast egendom

bör få åtnjutas, bör till motionärens förslag läggas, att, där frälseränta

skall från fastighet utgå, afdrag må äga rum jämväl för frälseräntans

belopp.»

af herrar friherre Trolla och Bergendahl, hvilka instämt med herr

Caval li;

af herrar Almström och Nisser, mot vissa delar af motiveringen

i hvad den afser Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition, n:o 42, äfvensom

mot utskottets beslut rörande herr friherre von Schwerins motion;

åt herrar Östberg och Höjer, mot motiveringen i hvad den afser

nyssnämnda motion; samt

af herr Lindblad, som anfört:

»Då jag — äfven som motionär — haft en från utskottet i vissa

delar afvikande mening, har jag velat anteckna detta.

Jag har därjämte inom utskottet yrkat, att utskottet bort kraftigare,

än som skett, motivera sitt afslagsyrkande å Kungl. Majrts förslag

om utsträckning af skatteplikten för inkomst af fast egendom och i

dylikt afseende hänvisa till eu af utskottets kansli verkställd uträkningom

den för närvarande utgående statsbeskattningen af jordbruksfastighet

i jämförelse med sådan beskattning af inkomst af kapital och arbete.

Såsom synes af vidstående tabell, är statsbeskattningen för all jordbruksegendom

högre än motsvarande af kapital och arbete ända upp till

1,800 kronors beräknad inkomst. De mindre jordbruken äro således

enligt mitt förmenande allaredan tillräckligt högt beskattade, så länge

vår nuvarande bevillningsförordning gäller, hvars fel ofta nog framhållits

äfven från regeringshåll — att den ej medgifver något skattefritt

afdrag för de mindre och minsta fastigheterna samt att beskattningen

är lika, vare sig det gäller en skuldbelastad eller skuldfri fastighet.

— Äfven i vägskatt och afgifter till prästerskapet är jordbrukstastighet

hårdare beskattad än en del andra skatteobjekt.»

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 49.

Bilaga till herr Lindblads reservation.

Jämförande tablå

i skatteafseende mellan inkomster af kapital och arbete, å ena,

samt jordbruksfastighet, å andra sidan.

För inkomstbelopp

erlägges i bevillning och inkomstskatt

af

som vid jordbruks- fastighet närmast

anses motsvara ett

taxeringsvärde af

om inkomsten är att hänföra

till inkomst af kapital eller

arbete

om inkomsten härflyter från

jordbruksfastighet

bevillning

inkomst-

skatt

Summa

bevillning

inkomst-

skatt

Summa

; 500: —

8,300: —

4: 9 8

_

—

4: 9 8

600: —

10,000: —

—

—

- -

6: —

—

—

6: —

700: —

11,700: —

0: 5 0

—

0: so

7: 02

—

—

7: 02

800: —

13,300: —

1: 50

—

1: so

7: 98

—

—

7: 98

900: —

15,000: —

2: so

—

—

2: so

9: —

—

_ j

9: —

|1,000: —

16,700: —

3: so

2

—

5: so

10: 02

2

—

12: 02

11,1001 —

18,300: —

4: 50

3

—

7: so

10: 98

3

|

13: 98

!l,200: —

20,000: —

7: —

4

—

11: —

12: —

4

16: —

il,300: —

21.700: —

8: —

5

—

13: —

13: 02

5

18: 02

1,400: —

23,300: —

9: —

6

—

15: —

13: 9 8

6

19: 98

1,500: —

25,000: —

10:-

7

—

17: —

15: —

7

22: —

1,600: —

26,700: —

11: —

8

—

19:-

16: 02

8

24: 02

1,700: —

28,300: —

12: —

9

—

21: —

16: 9 8

9

_

25: 9 8

1,800: —

30,000: —

18: —

10

—

28: —

18: —

10

—

28: —

1,900: —

31,700: —

19:-

11

—

30:-

19: 02

11

—

30: 02 |

2,000: —

33,300: —

20: —

12

—

32: —

19: 9 8

12

—

31: 98

2,100: —

35,000: —

21: —

15

—

36: —

21: —

15

—

36: —

2,200: —

36,700: —

22: —

16

—

38: —

22: 02

16

—

38: 02

2,300: —

38,300: —

23: —

17

—

40: —

22: 9 8

17

—

39: 98

2,400: —

40,000: —

24: —

18

—

42: —

24: —

18

—

42:— !

2.500: —

41,700: —

25: —

19

—

44: —

25: 02

19

—

44: 02

2,600: —

43,300: —

26:-

20

—

46: —

25: 9 8

20

—

45: 9 8

2,700: —

45,000: —

27: —

21

—

48: —

27: —

21

—

48: —

12,800: —

46.700: —

28: —

22

—

50: —

28: 02

22

—

50: 02

12,900: —

48,300: —

29: —

23

—

52: —

28: 9 8

23

—

51: 98

''3,000: —

50,000: —

30: —

26

—

56: —

30: —

26

—

56: —

13,100: —

51,700: —

31: —

27

—

58: —

31: 02

27

—

58: 02

3,200: —

53,300: —

32: —

28

—

60: —

31: 98

28

—

59: 98

13,300: —

55,000: —

33: —

29

—

62: —

33: —

29

—

62: —

3,400: —

56,700: —

34: —

30

—

64: —

34: 02

30

—

64: 02

3,500: —

58,300: —

35: —

31

—

66: —

34: 9 8

31

—

65: 9 8

3,600: —

60,000: —

36: —

32

—

68: —

36: —

32

—

68: —

3,700: —

61,700: —

37: —

33

—

70: —

37: 02

33

—

70: 02

3,800: —

63,300: —

38: —

34

—

72: —

37: 98

34

—

71: 98

3,900: —

65,000: —

39: —

35

—

74: —

39: —

35

—

74: —

4,000: —

| 66,700: —

40: —

! 40

—

| 80: —

40: 02

40

80: 02

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 40 Höft.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:106 Skrifvelse till Konungen angående en inkomstskatt för år 1904. s. 3 i texten