Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50

1903-04-30 · 23 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 23 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1903:50, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50.

1

N:o 50.

Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1903, kl. 4 e. m.

Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

ändrad lydelse af § 9 mom. 3 i tulltaxeunderrättelserna.

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

finansärenden för den 4 innevarande april har i en till bevillningsutskottet

hänvisad proposition, n:o 91, Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen

att besluta sådan ändring i § 9 mom. 3 i de vid tulltaxan den 24

oktober 1898 fogade underrättelser om hvad vid taxans tillämpning

bör iakttagas, att sagda moment erhåller följande lydelse:

»Förutom den tullrestitution, hvarom här ofvan förmäles, medgifves

ock

A) åt idkare af kvarnrörelse vid utförsel sjöledes från tullplats

af följande vid kvarnen framställda produkter, nämligen finsiktadt mjöl

af hvete, råg eller korn samt gryn af hvete eller korn, restitution af

den tull, som af honom blifvit erlagd för en motsvarande kvantitet från

utlandet införd omalen spannmål af samma slag, hvarvid iakttages att

100 kilogram hvete anses lämna 75 kilogram mjöl, 100 kilogram råg

eller korn 66V3 kilogram mjöl och 100 kilogram hvete eller korn 662/s

kilogram gryn, samt i öfrigt under villkor:

a)-----------------

b)-----------------

c) -----------------

d) ------------------

e)-----------------

f)-----------------

s)-----------------

Bih. till Biksd. Prof. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 41 Haft. (N:o 50, 51).

1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50.

B) åt innehafvare af riskvarn vid utförsel sjöledes från stapelstad

åt vid kvarnen framställda risgryn restitution af den tull, som blifvit,

erlagd tor till varans framställning användt, af kvarninnehafvaren direkt

nut j det 1Jjfördt eller från nederlag uttaget oskaladt ris, hvarvid

förhållandet mellan den införda råvaran och den förädlade produkten

beraknas sålunda, att 100 kilogram oskaladt ris anses lämna 70 kilogram

gryn; skolande såsom villkor i öfrigt för restitutionens erhållande

2^8/118 I

a) att afsikten att af det förtullade riset förmala gryn för export

anmäles i sammanhang med råvarans angifning till förtullning;

b) att utförseln sker vid samma tullkammare, där förtullningen

agt rum, såvida icke generaltullstyrelsen i särskild! fall annorlunda

medgifvit;

c) att minst 2,000 kilogram gryn på en gång utföras; skolande

exportinlagan vara åtföljd af tillverkarens under edlig förpliktelse afgifna

fl tVf Vlt*fen tin riktigbeten bestyrkta försäkran därom, att den

till utförsel angifna varan är exportörens egen förmalningsprodukt, samt

uppgift om tiden, då varan blifvit förtullad, och lägenheten, med hvilken

införseln skett;

d) att det oskalade ris, som till varans framställning blifvit användt

skall vara inom de näst före utförseln förflutna tolf månaderna förtulladt;
.

e) afr vederbörande tullkammare skall, efter exportvarans undersökning

och nettoviktens utrönande samt säckarnes tullplombering och

bevakning under transporten till och inlastningen i fartyget, härom

meddela attest, hvilken såsom verifikation jämte angifningsinlaga och

ofnga intyg bifogas tullkammarens utgående tulljournal;

f) att utförseln i öfrigt verificeras på sätt i denna paragraf finnes

stadgadt beträffande öfnga varor, för hvilka tullrestitution är medgif

ven;

g) att det åligger vederbörande tullkammare att föra ett afräknino-sdianum

för fortullmngarna och exporterna, till hvilket formulär af

generaltullstyrelsen fastställes; samt

h) att for utbekommande af här ifrågavarande restitution vederbörande

aga att i till generaltullstyrelsen ställd, genom vederbörande

tullkammare dit insänd ansökning därom göra hemställan; börande dylik

ansökning vara åt följd af utdrag ur tullkammarens afräkningsdiarium

och kvitterade tullräkningar å de tullafgifter, som belöpa för i afräkningsdianet

upptagna kvantiteter oskaladt ris.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande Ko 50. 3

Enligt här ofvan åberopade utdrag af statsrådsprotokollet har vid

ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t chefen för finansdepartementet

anfört följande:

»Vid riksdagen år 1900 väcktes af enskild motionär förslag därom,

att åt idkare af kvarnrörelse skulle vid utförsel af risgryn medgifvas

restitution af den tull, som af honom blifvit erlagd för en motsvarande

kvantitet från utlandet infördt oskaladt ris, eller s. k. paddy, under

iakttagande, att 100 kilogram af sistnämnda vara skulle anses lämna

60 kilogram gryn.

Med anledning af berörda motion, som afstyrktes af bevillningsutskottet,

biföll Andra Kammaren ett af reservanter i utskottet väckt

förslag, att utbytet skulle beräknas till 65 procent, hvaremot Första

Kammaren biträdde utskottets förslag, hvilket jämväl vid gemensamma

voteringen bifölls med 188 röster mot 176.

I samma ämne väcktes vid 1901 års riksdag förslag af enskild

motionär, därvid utbytet föreslogs till 65 procent. Med anledning af

framställning från ägare af i Sverige varande riskvarnar aflät Eders

Kungl. Maj:t till sistnämnda års Riksdag nådig proposition, däri Eders

Kungl. Maj:t föreslog, att Riksdagen måtte besluta sådan ändring i

§ 9 mom. 3 i de vid tulltaxan den 24 oktober 1898 fogade underrättelser

om hvad vid taxans tillämpning bör iakttagas att sagda moment,

i hvad det rörde ifrågavarande ämne, skulle erhålla följande lydelse:

»Förutom den tullrestitution, hvarom härofvan förmäles, medgifves

ock:

B) åt innehafvare af riskvarn vid utförsel sjöledes från stapelstad

af vid kvarnen framställda risgryn restitution af den tull, som blifvit

erlagd för en motsvarande kvantitet af kvarninnehafvaren under det

halfva kalenderår, då utförseln äger rum, direkt från utlandet infördt

eller från nederlag uttaget oskaladt ris, hvarvid förhållandet mellan

den införda råvaran och den förädlade produkten beräknas sålunda, att

af råvaran 30 procent anses lämna ett utbyte af 60 kilogram gryn på

100 kilogram ris samt återstående 70 procent ett utbyte af 88 kilogram

gryn på 100 kilogram ris, i följd hvaraf tullrestitutionen skall utgå

efter sistnämnda beräkningsgrund, i den mån exportvaran till myckenheten

öfverstiger 18 procent af inom det halfva kalenderåret införtulladt

ris; skolande såsom villkor i öfrigt för restutionens erhållande gälla:

a) att afsikten att af det förtullade riset förmala gryn för export

i sammanhang med råvarans angifning till förtullning anmäles;

b) att utförseln sker vid samma tullkammare, där införseln ägt

rum, såvida icke generaltullstyrelsen i särskildt fall annorlunda medgifvit;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50.

c) att minst 2,000 kilogram gryn på en gång utföras; skolande

export-inlagan vara åtföljd af tillverkarens under edlig förpliktelse afgifna

och af två vittnen till riktigheten bestyrkta försäkran därom, att

den till utförsel angifna varan är exportörens egen förmalningsprodukt;

d) att vederbörande tullkammare skall, efter exportvarans undersökning

och nettoviktens utrönande samt säckarnes tullplombering och

bevakning under transporten till och inlastningen i fartyget, härom

meddela attest, hvilken såsom verifikation jämte angifningsinlaga och

öfriga intyg bifogas tullkammarens utgående tulljournal;

e) att utförseln i öfrigt verificeras på sätt i denna paragraf finnes

stadgadt beträffande öfriga varor, för hvilka tullrestitution är medgifven;

f) att det åligger vederbörande tullkammare att föra ett afräkningsdiarium

för förtullningarne och exporterna, hvilket efter hvarje

hälft kalenderårs utgång afslutas utan öfverföringar från ett halfår till

ett annat, och till hvilket formulär af generaltullstyrelsen fastställes; samt

g) att för utbekommande af här ifrågavarande restitution vederbörande

äga att efter hvarje hälft kalenderårs utgång i till generaltullstyrelsen

ställd, genom vederbörande tullkammare dit insänd ansökning

därom göra hemställan; börande dylik ansökning vara åtföljd af

utdrag iir tullkammarens afräkningsdiarium och kvitterade tullräkningar

å de tullafgifter, som belöpa för i afräkningsdiariet upptagna kvantiteter

oskaladt ris.»

Såväl den kungl. propositionen som ock motionen blefvo emellertid

af Riksdagen afslagna.

I en till Eders Kungl. Maj:t ingifven skrift af den 20 januari

innevarande år hafva ägarne af de två riskvarnar, som för närvarande

finnas uti landet, aktiebolaget Göteborgs ris- och valskvarn samt Kalmar

ångkvarnsaktiebolag, i underdånighet anhållit, att till innevarande års

Riksdag nådig proposition måtte aflåtas därom, att vid utförsel af risgryn

tullrestitution måtte medgifvas enligt en förut fastställd utbytesprocent

af högst 70.

I berörda skrift har i hufvudsak framhållits följande.

Af den öfverläggning, som år 1901 i Riksdagen förekom med

anledning af den då föreliggande frågan om beviljande af restitution

af erlagd tull vid utförsel sjöledes af risgryn, syntes framgå, att Riksdagen

väl beaktade den betydelse, riskvarnsindustrien kunde få för vårt

land dels direkt och dels indirekt.

Denna industri skulle, om den kunde drifvas i större omfattning,

befrämja utvecklingen af den utlänska handeln med vårt land. Det

ökade tonnage, som därigenom skulle tillföras våra hamnar, skulle icke

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50. 5

endast direkt bereda, stat och kommuner stora inkomster utan äfven

indirekt vara till gagn genom att befordra afsättning af inhemska alster

å den utländska marknaden, hvarvid gifvetvis följde ett befrämjande af

den svenska sjöfarten. Vidare vore hvarje import af en last råris förknippad

med betydande utgifter, som i nationalekonomiskt afseende

spelade en viss roll, i det, förutom de med tull- och hamnförhållandena

förknippade betydande extra omkostnader, stora summor komme den

stab af arbetare till godo, som verkställde lossning och inläggning af

riset samt deltoge i tillverkningen och därmed förenade betydande

arbeten.

Därjämte erinrades om nyttan af det vid fabrikationen uppkommande

affallen det s. k. risfodermjölet, såsom utgörande ett billigt

foderämne af den mest närande och kraftiga beskaffenhet. Genom förekomsten

af risfodermjölet komme importen af andra främmande foderämnen

att i motsvarande proportion minskas.

Anledningen till att frågan vid sistnämnda Riksdag föll hade icke

heller berott på bristande insikt om vikten af frågans lösning utan

syntes böra sökas i svårigheten att finna en för alla fall fixerad utbytesprocent,

hvarefter restitutionen kunde beräknas, och hvilken å ena sidan

icke finge sättas så låg, att don obehörigen på statens bekostnad gynnade

kvarnindustrien, men å den andra sidan ej heller finge bestämmas

så hög, att all exportrörelse omöjliggjordes.

Inom Riksdagen hade någon meningsskiljaktighet icke synts råda

därom, att den anordning, enligt hvilken utbytesprocenten fastställdes

genom profmalning eller annan slags undersökning af hvarje inkommen

last råris, vore för riskvarnarne synnerligen betungande och opraktisk,

enär det omöjliggjorde för dem att kunna med någon som hälst beräkning

ordna sin exportförsäljning eller begagna sig af världsmarknadens

prisfluktuationer, i det att leveransaftal med hänsyn till dessa

fluktuationer ofta måste afslutas, innan lasten hitkommit.

Erfarenheten under den tid, som förflutit, sedan frågan sålunda

förevarit vid Riksdagen, hade enligt sökandenas förmenande än ytterligare

bekräftat nödvändigheten, att denna fråga ordnades på ett tillfredsställande

sätt, därest icke industrien helt skulle upphöra. Någon

möjlighet för kvarnarne att kunna förränta det i dem nedlagda eller

för dem använda kapitalet funnes nämligen ej, därest kvarnarne skulle

för afsättning af sina produkter vara hänvisade endast till den svenska

marknaden.

Konsumtionen af risgryn inom Sverige vore så begränsad, att,

kvarnarne kunde hållas i gång endast eu mindre del af året, och på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50.

don svenska marknaden funnes afsättning så godt som uteslutande för

hela risgryn samt för hela risgryn blandade i viss proportion med de

större brutna grynen, s. k. större brack. För do vid förädlingen erhållna

mindre biutna grynen, s. k. smabruck, funnes däremot så godt som

ingen annan användning än att dels, då tillfälle därtill yppades, till

basta möjliga men alltid förlustbringande priser exportera dem, dels

blanda dem tillsammans med det dyrare ljusa och hvita risfodermjölet,

och dels afyttra dem som foderämne till priser ungefär lika med de för

nämnda risfodermjöl gällande.

Visserligen funnes i Sverige två risstärkelsefabriker, men af dem

kund6 don ena icke använda dessa smabruck till annat än priser ungefär

likställda med de för ljust och kvitt risfodermjöl gällande, eller &11

a 12 öre pr kg. Den andra fabriken torde däremot till ett för riskvarnarne

antagligt pris kunna använda dessa småbruck, men den kvantitet,

som därigenom kunde vinna afsättning, utgjorde blott en obetydlig del

af den vid de svenska kvarnarne vid tillverkningen framkommande

myckenheten.

Det under öfverläggningen i Riksdagen nämnda pris af 18,5 öre

för kilogram småbruck vore det för Sverige noterade priset och kundo

uppnås i undantagsfall och endast för en eller annan säck. För den

del, för hvilken export varit möjlig, hade under år 1902 kalkvlerats

ett pris af högst 14,5 öre för kilogram.

Utom att de svenska riskvarnarnes ställning med afseende på

möjligheten att konkurrera å den utländska marknaden med de i jämförelse

med dem så gynnade stora utländska kvarnarne vore allt annat

än fördelaktig, vore att märka, att, ehuru de svenska kvarnarnes tillverkningsförmåga

vore större än som erfordrades för att tillfredsställa

den inhemska marknaden, icke ens denna marknad under nu rådande

förhållanden vore, trots det tullskydd kvarnarne åtnjöte, fri från konkurrens

med de utländska kvarnarne. Då de finare rissorterna icke

fördes af .de svenska kvarnarne, afsåge detta just de billigare slag af

ris, som vid de svenska kvarnarne förädlades.

_ Sålunda vore de utländska kvarnarne på grund af sin stora omsättning

i stånd att nedbringa omkostnaderna till ett minimum och

dessutom till följd af sitt stora behof af råvara begagna sig af hvarje

gynnsamt prisläge, förutom att omkostnaderna såväl med hänsyn till

frakt för som tullbehandling af råvaran i jämförelse med förhållandena

i Sverige vore betydligt mindre; så t. ex.'' måste de svenska kvarnarne

alltid betala högre frakt än kvarnarne i Hamburg och Bremen, eller

vanligtvis 1 shilling 3 pence per ton mera, hvilket motsvarade för en

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50. 7

last om 4,000 tons omkring 4,000 kronor och därtill vidkännas högst

betydliga omkostnader i tullbehandlingsafseende vid varans import, dess

uppläggande å och uttagande från nederlag samt vid export, från

hvilka en importör i de utländska hamnarne till det väsentligaste vore

befriad.

Exempelvis vore för de två första lasterna råris, som importerades

till Göteborg, omkostnaderna vid import och export i och för tullbehandlingen,

såsom nederlagsafgift, ersättning till kammarskrifvare,

vägare, tullbevakning, besiktning och af tulltjänstemän utöfvad kontroll,

tillhopa 8,176 kronor 6 öre, eller omkring 4,000 kronor för hvarje last.

Ifrågavarande omkostnader hade vid senare till Göteborg importerade

laster visat sig uppgå 1 ill omkring samma belopp. I denna kostnadssumma

af omkring 4,000 kronor ingiuge icke, i motsats till hvad inom

Riksdagen under öfverläggningen framhållits, kostnaderna för varans

lossning. Dessa kostnader, bestående i hyra för pråmar, ersättning för

deras boxering och lön till det med lossning och varans inläggning i

magasin sysselsatta extra arbetsfolket m. m. uppginge i och för sig

till, förutom hamnafgift, omkring 8,000 kronor för hvarje last om

4,000 å 4,500 tons och utgjorde för den först importerade lasten, till

följd af särskilda då föreliggande omständigheter, öfver 13,000 kronor.

De af sökandena sålunda berörda omständigheter borde därför

vinna särskildt beaktande, då jämförelse med hänsyn till tullrestitution

anställdes mellan Sverige och de främmande länder, Danmark och

Tj^skland, med hvilka detsamma hade att konkurrera.

Hvad Danmark beträffade, vore läget nu förändradt, i det att

riskvarnen därstädes numera nedlagt sin rörelse.

Med afseende å Tyskland hade redan vidrörts vissa omständigheter,

som visade, under hvilka ogynnsamma förhållanden de svenska kvarnarne

arbetade i jämförelse med de tyska. Därtill lcomme, att de senare,

genom att hafva existerat sedan långa tider tillbaka, dominerade marknaden

och genom sin kolossala afverkning hela året om kunde nedbringa

driftkostnaderna betydligt. Vidare funnes för de tyska kvarnarne inom

landet full afsättning för småbrucken dels till industriellt ändamål och

dels till föda åt den fattigare befolkningen.

Sedan Tyskland boslutit höja tullsatsen för risgryn till 6 mark

för 100 kilogram, omöjliggjordes för framtiden export af risgryn från

Sverige till nämnda land. Härigenom försvårades äfven exporten af

risgryn öfver hufvud taget, enär till följd af bristande kommunikationer

någon direkt export till annat europeiskt land icke kunde ske, utan

att omlastning ägde rum i annan hamn. Förhållandena medgåfve

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50.

nämligen icke någon nämnvärd export till England, Holland eller

Belgien, med Indika länder Sverige hade direkta ångbåtsförbindelser.

Norge och Danmark stode visserligen öppna, men, förutom att Norge

själft hade riskvarn, vore förbrukningen i dessa länder obetydlig. Dessutom

vore konkurrensen med utlandet där densamma som öfverallt

annorstädes.

Äfven erinrades därom, att tullagstiftningen i Sverige icke medgåfve

anstånd med tullens erläggande, intill dess varan funne afsättning.

Då af den nu lämnade redogörelsen framginge, att risindustrien

i Sverige arbetade under särdeles ogynnsamma förhållanden — den i

Karlskrona befintliga riskvarnen både i följd häraf nedlagt sin rörelse —

framställde sig den frågan, huruvida det öfver hufvud taget läte tänka

sig, att de svenska riskvarnarne kunde drifva någon exportrörelse i

konkurrens med de utländska.

I det afseendet erinrades till en början, att en exportrörelse vore

en nödvändig förutsättning för tillvaron af en risindustri i Sverige dels

på grund af svårigheten att finna afsättning för den vid fabrikationen

uppkommande mängden småbruck och dels till följd däraf, att riset ofta

framkomme i skadadt tillstånd, så att kornen mer eller mindre gulnat

och sålunda vore oanvändbara i och för afsättning inom Sverige, hvars

marknad kräfde hvit, oskadad vara.

Möjligheten af en exportrörelse syntes ej heller vara utesluten,

ehuru densamma för de svenska riskvarnarne icke kunde medföra någon

vinst i annan mån, än att den beredde kvarnarne tillfälle att genom

fördelning å en större omsättning af de betydande kostnaderna nedbringa

desamma, så att afsättningen inom landet komme att lämna ett

bättre resultat, än om denna afsättning ensam skulle bära alla berörda

omkostnader.

Ett villkor för åstadkommande af en ordnad exportrörelse vore

emellertid, att den olägenhet, som för närvarande vore rådande därutinnan,

att utbytesprocenten vid tullrestitution icke kunde på förhand

beräknas, undanröjdes.

Under öfverläggningen i Riksdagen år 1901 om denna fråga

framliöllos åtskilliga betänkligheter emot fastställandet af en bestämd

utbytesprocent. Därvid erinrades särskild^ att vid förmalning af råris

utbytet af risgryn växlade betydligt. Denna omständighet vore emellertid

för en hvar med någon kännedom om ifrågavarande industri mycket

lätt förklarlig. Den berodde nämligen på rårisets mycket olika be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50. 9

skaffenhet, i det att detsamma, för att säljbar vara skulle erhållas,

måste slipas mer eller mindre hårdt.

Riset kunde således stundom, till följd af fukt eller andra från

ogynnsamma skördeförhållanden härrörande omständigheter, hafva en

mörkare färg och måste då undergå en hårdare slipning; än vore riset

af den beskaffenhet, att det på grund af befintligheten af stor myckenhet

s. k. vattensprickor vid förmalning lätt smulades sönder, hvilket

allt medförde en låg utbytesprocent.

Af de profmalningar, som den 12 och den 13 januari 1900 af

tullverket företagits å den till Göteborg med ångfartyget »City of

Dublin» ankomna last paddy, hvarvid resultatet visade, den 12 januari

59,6 9 procent gryn, alla slag, och 13,91 procent hvitt s. k. fodermjöl

samt den 13 januari 67,9 0 procent gryn, alla slag, och 8,2 2 procent

hvitt s. k. fodermjöl, framginge, att utbytet af ris till och med från en

och samma last kunde växla högst betydligt. De profmalningar, som

sedermera af tullverket föranstaltats, hade ägt rum med råris, importeradt

till Göteborg den 20 juli 1900 och den 3 maj 1901, den senare således

efter det frågan behandlats vid 1901 års riksdag.

Då dessa profmalningar gifvit följande resultat: den förra 68,2 5

procent gryn, alla slag, och 8,8 2 procent hvitt s. k. fodermjöl samt

den senare 68,7 9 procent gryn, alla slag, och 5,7 8 procent hvitt s. k.

fodermjöl, blefve alltså medelprocenten af gryn, alla slag, som vid

nämnda fyra profmalningar erhållits, 66,16 procent. Härvid hade icke

medtagits i beräkningen det hvita s. k. fodermjölet, enär detta i verkligheten

vore vanligt risfodermjöl, ehuru af en ljus färgnyans, och

framkommit vid den för erhållande af säljbart gryn nödvändiga sista

slipningen.

De från Tyskland hämtade, af en talare i Riksdagen framhållna

utbytessiffrorna 85 procent, 88 procent och 96 procent afsåge sådana

främmande finare rissorter, som t. ex. Japan, Patna och Java, hvilka

icke importerades till Sverige.

Då i Riksdagen det påstående framställts, att bestämmelse om en

på förhand bestämd utbytesprocent af kvarnägarne skulle kunna göras

helt illusorisk därigenom, att de vid inköp af paddy kunde föreskrifva,

att denna skulle bestå af skaladt och oskaladt ris i en viss af kvarnägarne

själfve bestämd proportion, erinrades, att en dylik anordning,

om ock teoretiskt tänkbar, dock praktiskt sedt icke vore möjlig att

genomföra och i hvarje fall skulle betinga ett pris betydligt öfverstigande

gällande marknadspris och därigenom förbjuda sig själf.

Vid samma tillfälle både äfven påståtts, att det för kvarnarno voro

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 5 Sami. / Afd. 41 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50.

möjligt att ordna tillverkningen så, att, snart sagdt, livilket utbyte som

hälst kunde ernås. Detta hade nog också sin riktighet, men därvid

finge ej förbises, att den kvalitet, som bekommes, stode i förhållande

till det vid förmalningen nedlagda arbetet, så att varan icke blefve

säljbar, därest icke förmalningen skett på ett fullt rationellt sätt.

De betänkligheter, som framhållits mot fastställandet af en viss

utbytesprocent, borde, på grund af hvad sålunda anförts, enligt sökandenas

mening icke tillmätas någon afgörande vikt.

Efter nådig remiss har generaltullstyrelsen den 9 sistlidne februari

afgifvit underdånigt utlåtande, därvid styrelsen tillika öfverlämnat ett

från styrelsens tekniska biträde, byråingeniören doktor Å. G. Ekstrand

infordradt yttrande, däri doktor Ekstrand anfört:

Sökandena hade erinrat, att vid 4 profmalningar i Göteborg erhållits

följande utbytestal för gryn, alla slag: 59,6 9, G7,9 0, 08,2 5 och 08,7 9

samt förmenat sig däraf kunna draga den slutsatsen, att medeltalet af

dessa, eller 60,16, borde ifrågasättas som ett lämpligt tal, men de hade

förbisett, att vid profmalningen i Kalmar 1901 erhållits omkring 80

procent gryn, alla slag. Och dock var råriset vid alla dessa profmalningar

af ungefär samma slag.

Sedan profmalningarne visat sig gifva så växlande resultat, infördes

1901 på hösten den nu brukliga metoden att genom utplockning

och vågning af paddj^kornen (de med hylsor försedda kornen) i mindre

försökskvantiteter bestämma det sannolika utbytet af gryn alla slag.

Enligt denna metod hade hittills 8 rispartier blifvit undersökta, af livilka

6 beräknats till 81 och 2 till 79 procent utbyte af risgryn. De båda

sistnämnda partierna voro moulmeinris, af de öfriga voro 5 rangoonoch

1 basseinris. Häraf syntes, att rangoonriset, som vanligen inkomme

såsom cargoris, nästan alltid gåfve 81 procent utbyte, och att ett fixeradt

utbyte redan nu kunde sägas vara regeln. Vid sämre råris finge

fabrikanten en fördel i fråga om restitution genom ett lägre utbytestal,

hvaremot ett högre utbytestal ytterst sällan torde ifrågakomma och då

endast vid sådana rissorter, som fabrikanten visste gifva större utbyte.

Den fråga, som nu förelåge, vore således helt enkelt den, om från

statens sida funnes tillräckliga skäl att sänka utbytessiffran från 81

till 70.''

Utbytessiffran 81 betydde såsom bekant, att vid export af risgryn

restituerades för 81 kilogram risgryn hela den för 100 kilogram råris

erlagda fallen, eller 3 kronor 70 öre. Restitutionen per kilogram risgryn

blefve därför något öfver 4 7* öre. Mot utbytessiffran 70 svarade däremot

en restitution af något öfver 5 1/4 öre. Skillnaden mellan båda

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50.

blefve således nära s/4 öre, eller, noga räknadt, 0,718 öre. För hvarje

säck å 100 kilogram blifve skillnaden 71,8 öre.

Enligt erfarenheten både från Danmark, Tyskland och Sverige

(profmalningen i Kalmar) lede det icke något tvifvel, att i en väl skott

riskvarn nr normal cargoris kunde erhållas 81 procent risgryn, alla slag,

och detta utbyte torde ansluta sig så noga till verkligheten, att hvarken

staten eller fabrikanten gjorde någon nämnvärd förlust därpå. Om nu

så vore, skulle utbytestalet 70 naturligtvis innebära en exportpremie,

hvars storlek, enligt förestående, uppginge till omkring 72 öre per säck

risgryn å 100 kilogram. För den inhemska industriens konkurrens på

utländsk marknad vore ett sådant understöd helt visst mycket välkommet

och kanske äfven behöflig!, men huruvida det kunde vara skäl

för staten att göra en dylik uppoffring vore en annan fråga.

Härtill komme det förhållandet, att småbrucken vid import alldeles

gifvet måste tullbehandlas såsom risgryn och därför ej gärna kunde betraktas

som kreatursfoder, när det gällde export. Detta vore nämligen

den förutsättning, under hvilken sökandenas begäran kunde vara fullt

berättigad.

På grund af hvad sålunda anförts och då hvarje slag af exportpremie

i anseende till dess i många afseenden oberäkneliga följder

måste ingifva betänkligheter, hölle doktor Ekstrand före, att den underdåniga

ansökan ej borde till någon åtgärd föranleda.

Efter en kort redogörelse för frågans behandling vid Riksdagarne

åren 1900 och 1901 har generaltullstyrelsen för egen del i hufvudsak

anfört följande.

Vid utförsel af risgryn medgåfves restitution på grund af de allmänna

i § 9 mom. 5 tulltaxeunderrättelserna upptagna föreskrifter. Enligt

dessa tillkomme det styrelsen att bestämma den grund, efter hvilken

restitution finge åtnjutas, men, enär det visat sig, att utbytesprocenten

kunde vara ganska växlande, både styrelsen ej kunnat bestämma någon

viss för alla fall tillämplig sådan procent utan fortfarande beräknat utbytet

särskild! för hvarje inkommet parti råris.

För att utröna lämpligaste sättet för beräknande i hvarje fall af

den utb}rtesprocent, som borde bestämmas, anställdes under de första

åren, då restitution ifrågasattes, profmalning med hvarje inkommen last,

men, då dylik profmalning, ehuru verkställd under sträng tullkontroll,

ej alltid ansåges fullt tillförlitlig, i följd af do många olika på förmalningen

inverkande faktorer, anmodade styrelsen doktor Ekstrand, som

närvarit vid samtliga profmalningar i Sverige, att vid den då ännu befintliga

riskvarnen i Köpenhamn taga närmare kännedom om förmal
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50.

ningen af råris samt om möjligt afgifva förslag att på ett lämpligare,

för statsverket betryggande sätt bestämma den utbytesprocent, som

borde medgifvas.

Sedan doktor Ekstrand besökt nämnda riskvarn, både han i skrifvelse

af den 5 juli 1901, hvaraf styrelsen bifogade en bestyrkt afskrift,

lämnat en utförlig redogörelse häröfver, enligt hvilket utbytet lämpligast

borde bestämmas på grund af paddyhalten i råriset, så att, om

densamma läge mellan 10—20 procent, utbytet borde bestämmas till

81 kilogram risgryn ur 100 kilogram råris, om halten af paddy vore

under 10 procent, utbytet borde sättas till 84 kilogram och, om den

läge mellan 20—30 procent, till 79 kilogram. För beräknande af paddyhalten

i ett inkommet parti råris skulle ett generalprof tagas, hvars

hektolitervikt borde bestämmas.

Detta sätt att beräkna utbytesprocenten hade sedermera af s!yreisen

tillämpats, och för 8 införda partier råris, som sålunda blifvit undersökta,

hade på grund häraf utbytet beräknats för 2 till 79 procent och

för de öfriga 6 till 81 procent, hvaraf framginge, att det råris, som

på senare tider införts, i allmänhet innehållit endast omkring 20 procent

oskaladt ris.

Sökandenas framställning om fastställande af 70 procent utbyte

vid förädling af ris syntes till en del grunda sig därpå, att vid be
stämmandet

af utbytesprocentens storlek afseende borde fästas ej endast

vid det verkliga utbytet, utan äfven därvid, att de svenska kvarnarne

hade för sin industri betydligt större omkostnader än de utländska, och

att någon större användning af de s. k. småbrucken ej funnes i Sverige.

Att dessa omständigheter voro af stor betydelse för de svenska kvarnarne

syntes ingalunda kunna förnekas, men någon berättigad grund

att till följd häraf vid utförsel af risgryn beräkna utbytesprocenten

lägre än den kunde anses i verkligheten vara torde dock ej förefinnas.

Enligt Doktor Ekstrands åsikt gåfve det vanliga råriset, som inkomme

till riket, i allmänhet ett utbyte af 81 procent, och äfven om ett eller

annat infördt parti råris skulle, till följd af särskilda omständigheter,

komma att gifva ett något mindre utbyte, skulle dock den af sökandena

gjorda framställningen, därest den bifölles, ovillkorligen medföra en

ganska stor uppoffring från statens sida för att underlätta utförseln af

risgryn. Detta kunde styrelsen för sin del icke tillstyrka, hvarföre

styrelsen, med åberopande af hvad doktor Ekstrand i öfrigt anfört,

hemställt, att sökandenas framställning ej måtte till någon Eders Kungl.

Maj:ts åtgärd föranleda.

Sedan sökandena fått taga del af förenämnda utlåtanden, hafva

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50. 13

sökandena med anledning af desamma inkommit med underdåniga påminnelser.

I dessa erinras till en början därom, att, om än de af doktor Ekstrand

vid ovannämnda utbytesberäkningar tillämpade grunder teoretiskt

taget vore aldrig så riktiga, så skulle dock den af honom såsom

generell utbytesprocent angifna siffran, 81, ingalunda öfverensstämma

med det utbyte, som i medeltal faktiskt erliölles vid risgrynstillverkningen.

Vid de profmalningar af olika laster, som åren 1900 och 1901

företagits vid de svenska riskvarnarne, varierade utbylesprocenten mellan

59 och 79. Äfven vid profmalning af olika delar af en och samma

last hade resultatet visat en differens på omkring 8 procent. Redan

häraf framginge, att den af sökandena föreslagna siffran, 70 procent,

like visst kunde sägas utgöra ett skäligt medeltal, som att de af doktor

Ekstrand enligt en annan senare tillämpad metod utrönta talen betydligt

öfverstege den faktiska utbytesprocenten.

Då det gällde att finna en så rättvis grund som möjligt för

restitutionsberäkningen, så att den å eua sidan tryggade statens rätt

och å den andra beredde möjlighet för kvarnägarne att utföra risgryn,

måste man tillämpa en metod för utrönande af utbytet, som komme

det verkliga så nära som möjligt. Ur denna synpunkt hade tydligen

den ena metoden lika mycket eller lika litet värde som den andra, då

ju båda baserades på en undersökning af blott en försvinnande ringa

del af varan. För en last om exempelvis 4,500,000 kilogram och en

vara af så föga homogen beskaffenhet som råris vore sannolikheten

ytterst ringa, att man därvid träffade ett verkligt genomsnittsprof.

Rättvisan fordrade därför, att man icke genom ett ensidigt teoretiserande

äfventyrade att tillintetgöra en industri, hvars stora betydelse

för landet numera syntes vara rätt allmänt insedd. Svårigheten att

exakt bestämma den gräns, vid hvilken någon som helst uppoffring

från statens sida möjligen kunde tänkas inträda, gjorde det tydligen

ur statsfinansiell synpunkt så mycket angelägnare att med största varsamhet

bestämma denna gräns så, att man icke för undvikande af en

måhända blott imaginär uppoffring dödade hela denna industri och sålunda

ginge miste om en eljest ganska afsevärd inkomstkälla.

Vidare erinrades, bland annat, därom, att bland det oskalade riset

förekommo en stor del s. k. slöris eller skal utan kärna, som i afsevärd

mån förringade utbytet, och att det ofta hände, att riset framkomme

i mer eller mindre skadadt skick, hvarför detsamma måste betydligt

skarpare slipas och utbytet följaktligen väsentligen minskades.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50.

Genom möjlighet till export mot skälig tullrestitution kunde särskilt

i sådana fall, då varan ej ens genom den skarpaste slipning

kunde göras säljbar inom landet, förlusten för kvarnarne nedbringas,

enär ny last råris kunde för den inhemska konsumtionen anskaffas och

drifkostnaderna proportionsvis minskades vid sålunda skeende större

utverkning.

Det obilliga och ohållbara i den af doktor Ekstrand funna och af

generaltullstyrelsen tillämpade metoden, bestående i Bärplockning af

oskolade från skalade korn samt vågning af desamma, framginge dessutom

äfven däraf, att å ena sidan för utrönande af paddyhalten tillämpades

en från Danmark hämtad metod, men däremot vid bestämmande af

utbytesprocenten icke, såsom konsekvensen fordrade, följdes den danska

princijmn, att utbytet ansåges vara för den del af paddyn, som vore

oskalad, lägre än för den öfriga skalade delen. Enligt det svenska

förfaringssättet vore äfven för en aldrig så liten del af en bearbetad

last paddy utbytesprocenten vid utförseln en och densamma.

Efter att hafva redogjort för vissa förhållanden, som i betydlig

män underlättade risgrynsindustrien i Danmark och Tyskland, erinrade

sökandena till sist, att den vid målningen uppkommande betydliga

mängden risfodermjöl vore ett i högsta grad närande och billigt foderämne,

för hvilket af riskvarnarne till staten vid rårisets införsel erlades

tull, men som dock, för att inom landet kunna afyttras, måste säljas

till sådant pris, att det förhindrade och ersatte importen från utlandet

af samma myckenhet risfodermjöl, som sålunda eljest vid införseln åtnjutit

tullfrihet.

Till förtydligande och fullständigande af förenämnda skrift hafva

sökandena ytterligare meddelat följande.

Den omständigheten, att det införda råriset, för hvilket tull i

sin helhet erlades, vid förmalning lämnade en produkt, det s. k.

risfodermjölet, hvilket i Sverige eljest tullfritt infördes, hade hittills vid

restitutionsfrågans behandling, icke i minsta mån beaktats. Till frågans

rätta belysning åberopades följande siffror. Göteborgs riskvarn hade

under förra året enligt vederbörande importlistor infört inalles tre laster

råris om tillhopa i rundt tal 7,200 tons, för hvilka laster tull erlagts

med tillhopa 266,400 kronor. Beräknades utbytesprocenten till 81,

utgjordes således återstående 19 procent af risfodermjöl, och den därå

belöpande andelen i nämnda tullintrad uppginge i sådant fall till något

öfver 50,000 kronor. Beräknades åter en utbytessiffra af 70 procent,

utgjordes återstående 30 procent af risfodermjöl, hvarför motsvarande

tullbelopp uppginge till i det närmaste 80,000 kronor. Af dessa belopp

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50.

restituerades visserligen vid den förädlade varans utförsel en däremot

svarande mindre de], men det återstående, i statskassan kvarstannande

beloppet vore dock i hvarje fall så afsevärdt stort, att detsamma, då

utförseln icke med fördel kunde öfverstiga en viss gräns, utgjorde en

mer än tillräcklig »reservfond» till täckande af den möjliga uppoffring,

som statsverket genom fastställandet af en lägre utbytessiffra skulle

kunna få vidkännas.

Förutom den mängd indirekt förtulladt risfodermjöl, hvarmed de

svenska riskvarnarne sålunda försåge landet, ägde en betydande tullfri

import däraf rum. Så t. ex. hade under år 1902 ensamt till Göteborg,

Halland och Skåne importerats omkring 2,300 tons.

Såsom af doktor Ekstrand framhållits utgjorde, då 100 kilogram

risgryn exporterades, restitutionsbeloppet efter en utbytesräkniug af

81 procent kronor 4,5 7, men efter en utbytesräkning af 70 procent

kronor 5,2 9. Således en differens af kronor 0,7 2 per 100 kilogram

risgryn.

Om nu af hvarje importerade 100 kilogram råris t. ex. 49 kilogram

risgryn exporterades — hvarvid restitutionsbeloppet blefve efter 81

procent utbyte kronor 2,2 4, men efter 70 procent utbyte kronor 2,59

— skulle alltså en differens af kronor 0,3 5 uppstå.

Då ofvannämnda 49 kilogram efter 70 procent utbyte motsvarade

70 kilogram af importerade 100 kilogram råris, återstode fördenskull

såsom icke exporterad vara 30 kilogram råris. Dessa 30 kilogram råris

lämnade efter samma utbytesberäkning 21 kilogram gryn och 9 kilogram

risfodermjöl, för hvilka 9 kilogram tull efter kronor 3,7 0 per 100

kilogram vid införseln erlagts med kronor 0,3 3.

''Om nu, med hänsyn däri ill att risfodermjöl et såsom hänförligt

till »kreatursfoder, ej specificeradt» enligt tulltaxans bestämmelser finge

tullfritt till riket införas, omnämnda 9 kilogram risfodermjöl rätteligen

bort vara från tull befriade, så skulle alltså sistnämnda belopp kronolog

3 utgöra ett för mycket erlagdt belopp, som i det allra närmaste

uppvägde ofvannämnda skillnad i restitutionsbeloppen efter den ena

eller den andra beräkningsgrunden, eller kronor 0,3 5.

Härvid vore ock att märka, att den verkliga fodermjölskvautiteten

i hvarje fall icke obetydligt öfverstege den sålunda beräknade kvantiteten,

ity att de vid fabrikationen uppkommande minsta grynen, hvilka

inginge i den för risgrynen beräknade utbytessiffran, dels kvarstanuade

i fodermjölet vid förmalningen, dels senare däri inblandades och i allt

fall vid försäljningen icke betingade högre pris än såsom risfodermjöl.

Doktor Ekstrands af generaltullstyrelsen numera tillämpade metod

att bestämma paddyhalten vore hämtad närmast från Danmark, där

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50.

emellertid utbytesprocenten beräknades sålunda, att af 100 kilogram

råris ansåges 30 kilogram lämna ett utbyte af 60 procent och resterande

70 kilogram ett utbyte af 88 procent gryn (eller noga räknadt 88,5

procent). Först om hela den förädlade varan exporterades, hade alltså

utbytet beräknats efter 79,6 procent, då däremot i Sverige för aldrig

så liten del, som exporterades, utbytet skulle beräknas efter 81 procent.

Så t. ex., om Danmark exporterade:

30 kilogram risgryn, vore detta enligt nämda grunder lika med

kilogram råris å 60 % utbyte = 18 kilogram risgryn,

ii ii ii ii ii ii 12 ,, ,,

ii ii ?? 68,G 5,, ,, ,, 30 ,, ,,

risgryn, vore detta enligt samma grunder lika med

kilogram råris å 60 % utbyte — 18 kilogram risgryn,

88 ,, ,, ,, 17

30

13,7

eller i medeltal 43,7

35 kilogram

'' 30

ii ii ii .....,

eller i medeltal 49,3 2 „ „ „ 71 „ „ „ 35 „ „

40 kilogram risgryn, vore detta enligt samma grunder lika med

30 kilogram råris å 60 % utbyte = 18 kilogram risgryn,

25

eller i medeltal 55

„ 88

„ 72,7

22

40

aliså resp. 68,6 5 procent, 71 procent och 72,7 procent utbyte.

Hvad Tyskland beträffade, vore detta land i exporthänseende på

allt sätt än mera gynnadt. Därvarande rikskvarnar dominerade marknaden

i Europa och funne full afsättning för småbrucken; tullbehandlingen

skedde där på enklast möjliga sätt och förorsakade kvarnarne

nästan inga extra utgifter; tullbeloppet debiterades på nedan angifna

sätt, men utbetalades endast för den del af det färdiga riset, som funnit

afsättning inom landet mellan hvarje kvartalsrevision, hvarigenom betydande

räntor inbesparades. Utbytet beräknades till 82 procent, men

kunde nedsättas till 77 procent, och den beräknade kvantiteten risfodermjöl,

respektive 18 och 23 procent, vore tullfri. Det oaktadt kunde

sålunda den beräknade utbytessitfran med ända till 5 procent öfverstiga

den i verkligheten bekomna.

Om sålunda utbytesprocenten för ett till Tyskland inkommet parti

råris om 100,000 kilogram beräknades efter 82 procent, blefve afräkningen

med tullverket helt enkelt följande:

införda 100,000 kilogram å 82 procent uppfördes med 82,000 kilogram,

hvaraf exporterats (t. ex.)...................................................... 50,000 „

rest...........................................................................................

häraf i lager, då revision skedde..................................

hvarefter för återstående .................................................

som afyttrats inom landet, betalades tull.

32.000 kilogram,

20.000 „

12,000 kilogram,

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillning sutskottets Betänkande N:o 60.

Om detta sätt lades till grund för tullbehandlingen i Sverige och

utbytessiffran i enlighet med doktor Ekstrands metod beräknades efter

81 procent, skulle

a) vid export af t. ex. 45 kilogram risgryn af hvarje införda 100

kilogram råris afräkning^ med tullverket gestalta sig sålunda:

restitution för 45 kilogram å kronor 3,70 .............................. kronor 1,6 7

ersättning för 19 kilogram risfodermjöl.................................... „ 0,7 0

kronor 2,3 7

(motsvarande slutsiffra för export af 45 kilogram efter 70 procent utbyte

utan afdrag för risfodermjöl: kronor 2,38)

b) vid export af t. ex. 49 kilogram risgryn af hvarje införda 100

kilogram råris skulle afräkningen med tullverket gestalta sig sålunda:

restitution för 49 kilogram å 3,7 0............................................. kronor 1,81

ersättning för 19 kilogram risfodermjöl.................................... „ 0,7 o

kronor 2,51

(motsvarande slutsiffra för export af 49 kilogram efter 70 procent utbyte

utan afdrag för risfodermjöl: kronor 2,5 9).

Af ofvanstående exempel framginge ovedersägligen, att, om den af

sökandena ifrågasatta utbytessiffran 70 procent genom lag fastställdes, så

komme, när tillbörlig hänsyn toges till risfodermj ölets tullfria beskaffenhet

samt nödvändigheten för riskvarnarne att hålla exporten inom vissa

af omständigheterna betingade gränser, denna utbytessiffra i verkligheten

att så nära som möjligt motsvara ej mindre deu af doktor Ekstrand i hans

till generalstyrelsen afgifna yttrande såsom skälig ansedda beräkningsgrunden,

81 procent, så snart man nämligen beaktade det rättvisa däri,

att icke ifrågavarande industri, på bekostnad af sin egen existens,

nödgades till staten erlägga tull för en i och för sig tullfri vara, än

äfven de i Tyskland gällande restitutionsbestämmelserna, livilka genom

uttryckligt medgifvande af afdrag för den å det tullfria risfodermj ölet

belöpande tullen låtit denna synpunkt komma till sin fulla rätt.

Af hvad sökandena anfört synes obestridligen framgå, att riskonsumtionen

i Sverige icke är tillräckligt stor för att hålla riskvarnarna

i gång under hela året. Då riskvarnarnas verksamhet sålunda

måste begränsas till endast kortare tid af året, blifva förvaltnings- och

driftkostnader alltför stora. Härtill kommer, att vid afbrott i driften

arbetarne måste afskedas och nya antagas, då arbetet åter kan upptagas,

hvilket har till följd, att arbetarne ej uppnå erforderlig grad af yrkesBih.

till Riksd. Prof. 1900. 6 Sund. I Afd. 41 ljuft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50.

skicklighet. En annan följd af den korta tid, hvarunder kvarnarna

kunna arbeta, är, att kvarnägarne understundom ej kunna på en gångimportera

eu hel skeppslast, paddy, hvilket i sin mån också fördyrar

tillverkningen.

Nyss nämnda omständigheter i förening med hvad sökandena i

öfrigt anfört gifva vid handen, att den svenska riskvarnindustrien ej

kan fortbestå, därest den ej sättes i tillfälle att mot skälig tullrestitution

exportera risgryn. De villkor, hvarpå en sådan export hittills varit

medgifven, hafva nämligen utgjort ett nästan oöfverstigligt hinder därför.

Det enda sätt, hvarpå detta hinder torde kunna undanröjas, synes

vara att fastställa en fix ut bytessiffra, som tillåter kvarnägarne att exportera

utan förlust, men också utan att bereda dem vinst på statens

bekostnad. Att finna en utbytessiffra, som under alla förhållanden uppfyller

detta villkor, torde emellertid icke vara möjligt, alldenstund det

verkliga utbytet är synnerligen växlande, beroende som det är på paddyns

beskaffenhet. Ju bättre kvaliteten hos paddyn är, dess mindre

behöfver riset slipas, desto mindre fodermjöl och desto mera gryn

erhålles, och omvändt.

De profmalningar, som för några år sedan verkställdes under

tullverkets kontroll, gåfvo ett utbyte af högst 80 procent och lägst

59 procent gryn, under det att den metod, som af tullverket användts

för att utröna utbytet hos de laster, som införts under de senare åren,

lämnat ett beräknadt utbyte af 79 å 81 procent.

Med fästadt afseende vid de faktiska resultaten af nyss omförmälda

profmalningar S}Tnes med säkerhet kunna antagas, att en till 81 procent

fixerad utbytessiffra skulle vara tillräcklig att skydda statens intresse

under alla förhållanden, således äfven i det fall, att en importerad last

paddy är af allra bästa beskaffenhet och att hela lasten i förädlad form

— fodermjölet undantaget — åter utföres.

Under förutsättning således alt 81 procent är den siffra, hvartill

utbytesprocenteu borde fixeras, för att staten icke genom tullrestitutionen

skulle tillskyndas förlust, och under antagande att utbytet i verkligheten

uppginge till nämnda procent, skulle en lägre utbytessiffra, bestämd

såsom grund för tullrestitutionen, faktiskt komma att verka som en

exportpremie. Sättes denna lägre utbytessiffra till 70 procent, skulle

den förtäckta exportpremien uppgå till cirka 72 öre pr 100 kilogram

risgryn.

I verkligheten torde förhållandet emellertid icke komma att gestalta

sig så. På grund af tullskyddet för risgryn måste det anses ligga i

kvarnägarnes eget intresse att afsätta så stor del af tillverkningen som

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50.

möjligt inom landet. Vinsten på det risgryn, kvarnägarne exportera,

måste också under alla förhållanden blifva ytterst ringa, enär deras

konkurrenter på den utländska marknaden, enligt hvad ådagalagdt blifvit,

arbeta under i alla hänseenden gynnsammare förhållanden.

Jag anser mig kunna antaga, att under vanliga förhållanden de

svenska riskvarnarne skulle komma att exportera högst 70 procent åt

den förädlade varan. Under denna förutsättning och med antagande

att paddyn lämnar ett utbyte i rysgryn af 70 procent, skulle för 100

kilogram importerad paddy komma att exporteras högst 49 kilogram

risgryn. Sökandena hafva nu anhållit, att utbytessiffran måtte fixeras

till högst 70 procent. Denna deras begäran synes mig vara befogad.

Äfven om paddyn i verkligheten skulle lämna ett så högt utbyte af

risgryn som 81 procent, skulle i allt fall, enär i regel endast 7/io af eu

last torde komma att exporteras, en fixerad utbytessiffra af 70 procent

icke innebära någon nämnvärd, om ens någon premiering, därest man

tager fodermjölet med i beräkningen, hvilket jag anser vara fullt berättigadt,

och detta enligt följande beräkningssätt:

Vid export af 49 kilogram risgryn restitueras

efter ett utbyte af 70 procent ................................................. kronor 2: 5 9

» o » » 81 » ................................................... )> 2: 2 4

eventuell premie kronor 0: 3 5.

Denna »premie» motsvaras emellertid i det allra närmaste af den

del af paddytullen, som kan sägas falla på fodermjölet, nämligen det

fodermjöl, som svarar mot den inom landet konsumerade mängden risgryn

(vid export af risgryn restitueras tullen äfven för motsvarande

mängd fodermjöl), ty under antagande att 7/io af en last går till export,

stanna 3/j0 inom landet, livilka senare, med ett beräknadt utbyte af 70

procent risgryn — 30 procent fodermjöl, lämna

21 kilogram risgryn med eu tull af .................................... kronor 0: 7 8

9 » fodermjöl » » » » .................................... » 0: 3 3''/a
-

Den mi beräknade tullen för fodermjöl synes böra komma kvarnägarne

till godo, alldenstund fodermjöl eljest är tullfritt.

Om man således uppställer beräkningen så, att man å ena. sidan

får fram eu exportpremie på 35 öre, bör man också å andra sidan därifrån

draga berörda 33 Vs öre.

Såsom redan framhållits, är det icke möjligt att utfinna en för

alla förhållanden fullt riktig siffra till underlag för tullrestitutionen,

men äfven om det skulle komma att inträffa, att en till 70 procent

fixerad utbytessitfra någon gång ur synpunkten af statens intresse befunnes

vara för lag, inträffar det helt visst å andra sidan — och detta

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50.

torde, att döma af profan alningarne, blifva det vanligaste — att den

visar sig vara högre än hvad kvarnindnstrien haft rätt att fordra.

Med afseende härå och då riskvarnindnstrien utan all fråga belinner

sig i ett betryckt läge och denna industri liksom all industri är

för landet gagnelig, sjmes mig betänklighet icke böra möta mot att

utbytessiffran fastställes till 70 procent.»

På sätt i ofvan intagna statsrådsprotokoll omförmäles, har frågan

om en bestämd utbytesprocent för tullrestitutionen vid utförsel af risgryn,

tillverkade af från utlandet infördt råris eller paddy, förevarit

vid två föregående riksdagar; men de i sådant afseende väckta förslagen

hafva icke tillvunnit sig Riksdagens bifall. I följd häraf tilllämpas

vid utförsel af risgryn de i § 9 mom. 5 tulltaxeunderrättelserna

förekommande allmänna bestämmelser angående tullrestitution vid xitförsel

af varor, som framställts af utländska råmaterialier; och utbytet

bestämmes numera, på sätt jämväl i statsrådsprotokollet omförmäles,

genom undersökning af ett ur hvarje inkommen last råris taget generalprof

samt bestämmande af det däri förekommande procenttalet med

skal försedda korn. På grund af detta förfaringssätt utfaller naturligen

utbytesprocenten olika för olika laster råris, allt efter rårisets kvalitet,

Då frågan om en för alla fall fixerad utbytesprocent nu ånyo bragts å

bane och denna gång, på framställning af inom landet befintliga riskvarnar,

i en af Kung!. Maj:t framlagd proposition, torde få antagas,

att denna fråga för riskvarnindnstrien i vårt land är af stor vikt,

Det vill också synas klart, att det för nämnda industri måste vara af

betydelse att på förhand hafva kunskap om, huru vid export af dess

tillverkningar tullrestitutionen kommer att beräknas. De riskvarnar,

som finnas inom vårt land, äro nämligen till stor del hänvisade till

export af sina fabrikat, då konsumtionen inom landet icke förmår upptaga

hela deras tillverkning af risgryn. Svårigheten vid bestämmandet

af en fixerad utbytesprocent består emellertid i att finna en siffra, som

å ena sidan icke för kvarnarna medför en fördel på statens bekostnad,

men å andra sidan icke är så hög, att möjligheten att utan förlust

exportera risgryn uteslutes. Med hänsyn till de resultat, som vunnits

vid undersökningar af under senare tid inkommet råris, har generaltullstyrelsen,

i enlighet med den af styrelsens tekniska biträde uttalade

åsikt, ansett sig icke kunna tillstyrka, att utbytet beräknades efter 70

procent, enär detta enligt styrelsens mening skulle innebära en ganska

stor uppoffring från statens sida för att underlätta utförseln af risgryn;

och har styrelsens bemälda tekniska biträde för sin del uttalat, att, då

s. 21 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50. 21

det icke lede något tvifvel, att i en väl skött riskvarn kunde ur normalt

cargoris erhållas 81 procent risgryn, alla slag, utbytestalet 70 innebure

en exportpremie. Kungl. Maj:t har emellertid föreslagit eu utbytesberäkning

efter 70 procent; och har till stöd härför, på sätt statsrådsprotokollet,

utvisar, chefen för finansdepartementet anfört, att, äfven

om det verkliga utbytet antoges vara så högt som 81 procent, en utbytesberäkning

efter 70 procent icke skulle innebära någon utförselpremie,

under förutsättning att hänsyn toges dels till nödvändigheten

att begränsa utförseln till viss del af tillverkningen och dels därtill,

att vid införsel af råris tull erlades äfven för det risfodermjöl, som

svarade mot den inom landet konsumerade mängden risgryn, under det

att eljest risfodermjöl vore tullfritt. I förstnämnda hänseende har chefen

för finansdepartementet anfört, att det kunde antagas, att under vanliga

förhållanden de svenska riskvarnarne skulle komma att exportera

högst 70 procent af den förädlade varan. Detta antagande anser sig

utskottet kunna biträda, då det utan tvifvel är för kvarnarne förmånligare

att inom landet afsätta sin tillverkning än att exportera densamma

till utlandet, i följd hvaraf exporten säkerligen kommer att inskränkas

till minsta möjliga belopp. Hvad därefter beträffar den andra

förutsättningen för att ett efter 70 procent beräknadt utbyte icke skall

anses medföra en utförselpremie, eller att risfodermjölet bör tagas med

i beräkningen, torde, på grund af hvad generaltullstyrelsen och dess

tekniska biträde anfört samt vid det förhållande, att kvarnägarne genom

skillnaden i tullen å råris och tullen å gryn, utgörande för 100 kilogram

2 kronor 80 öre, redan erhållit full godtgörelse för rismjölet

i fråga, tvifvel om denna förutsättnings berättigande kunna råda;

och utskottet kan därför icke undgå att finna betänkligheter mot

att utbytet bestämmes så lågt som till 70 procent. Å andra sidan

synes det vara ådagalagdt, att, om utbytet för alla fall bestämmes till

81 procent — livilket skulle innebära till och med någon skärpning af

nu gällande förfaringssätt, enär utbytet stundom blifvit beräknadt efter

79 procent — den i vårt land befintliga riskvarnsindustrien svårligen

skall kunna äga bestånd. I)å det emellertid torde få anses önskvärdt,

att denna industri inom vårt land upprätthålles, har utskottet ansett,

att utbytet borde bestämmas något lägre än till 81 procent, ehuru

icke så lågt, som Kungl. Maj:t föreslagit; och har utskottet därvid

funnit sig höra föreslå, att förhållandet mellan den införda råvaran och

deri förädlade produkten måtte beräknas sålunda, att 100 kilogram

oskaladt ris anses lämna 75 kilogram gryn. Med hänsyn till vunnen

erfarenhet om det verkliga utbytets storlek torde det kunna antagas,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50.

att ett utbyte, beräknadt efter 75 procent, icke skall, i stort sedt,

kunna för kvarnarne medföra någon alltför stor fördel på statens bekostnad,

och att, å andra sidan, en sådan utbytesberäkning skall bereda

ifrågavarande industri möjlighet att utan förlust utföra öfverskottet

af sin tillverkning.

\ idkommande tiden för den här ifrågasatta förändringens trädande

i kraft . har något särskild! förslag härom icke blifvit i den kung!

propositionen framställdt; och skulle således, med hänsyn till den allmänt

gällande regeln, att förändringar i tullagstiftningen skola träda i

kraft från och med ingången af året näst efter det, under hvilket de

beslutits, den nu föreslagna ändringen träda i kraft den 1 januari 1904.

Utskottet har emellertid ansett beslutet böra vinna tillämpning så snart

som möjligt under innevarande år och tillåter sig för den skull föreslå,

att ifrågavarande förändring förklaras skola träda i kraft den 1 nästkommande

juli.

I sammanhang härmed har utskottet velat erinra, att, då enligt

nu tillämpad! förfaringssätt utbytesprocenten för råris, som redan

inkommit eller inkommer till riket före sistnämnda dag, kan vara en

annan siffra än den bär ofvan föreslagna, tvekan kan uppstå, huruvida

vid. utförsel efter berörda den 1 juli af risgryn, tillverkade af dylikt

råris, skall tillämpas den redan förut bestämda utbytesprocenten eller

den, som bär ofvan blifvit föreslagen; och har vid "sådant förhållande

utskottet funnit sig böra föreslå, att särskild föreskrift meddelas därom,

att den nya bestämmelsen skall tillämpas endast vid utförsel af risgryn,

tillverkade af råris, som till riket införts efter ingången af juli

månad innevarande år.

På grund af det anförda hemställer utskottet:

l:o) att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition

angående tullrestitution vid utförsel af risgryn måtte

af Riksdagen bifallas, dock med den ändring, att förhållandet

mellan den införda råvaran och den förädlade

produkten beräknas sålunda, att 100 kilogram

oskaladt ris anses lämna 75 kilogram gryn; och

2:o) att, vid bifall till hvad utskottet under l:o)

hemställt, Riksdagen tillika måtte besluta, att de förändrade

bestämmelserna angående tullrestitution vid

utförsel af risgryn skola träda i kraft den 1 juli

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 50.

innevarande år, dock att samma bestämmelser skola

äga tillämpning endast vid utförsel af risgryn, tillverkade

af råris, som till riket införts efter den tid,

bestämmelserna trädt i kraft.

Stockholm den 30 april 1903.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. CA VALL!.

Reservationer:

af lierr Cavalli, som anfört:

»Då denna fråga vid 1901 års riksdag senast förelåg till behandling,

yrkade jag af skäl, som finnas anförda i min i detta ämne då afglida,

vid sagda års riksdag6 bevillningsutskotts betänkande n:o 28

fogade reservation, att vid utförsel af risgryn måtte medgifvas restitution

af tull, därvid förhållandet mellan den införda råvaran och den

förädlade produkten skulle beräknas sålunda, att 100 kilogram oskaladt

ris ansåges lämna 70 kilogram gryn; och har jag, som icke funnit skäl

att frångå min då uttalade uppfattning, därför inom utskottet framställt

enahanda yrkande som år 1901, livilket yrkande nu sammanfaller med

Kungl. Maj:ts förslag i ämnet vid innevarande riksdag»;

af herrar Nisse)- och O. A. Ericsson, hvilka ansett, att tullrestitutionen

vid utförsel af risgryn bort beräknas efter ett utbyte af 80

procent; samt

af herrar Bergendahl och G. Jansson.

Herr Lindblad har begärdt få antecknadt, att han icke närvarit

vid denna frågas afgörande inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:83 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl Maj.ts proposition angående ändrad lydelse af § 9 mom. 3 i tulltaxeunderrättelser na. s. 1 i texten