Betänkande, i anledning af väckta motioner rörande tullen å skap t och melass m. m.
1903-04-30 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1903:51, Betänkande, i anledning af väckta motioner rörande tullen å skap t och melass m. m.
Dokumentets text
24
Bevillningsutskottets Betänkande Ko 51.
N:o 5I.
Ank. till Riksd. kansli den 30 april 1903, kl. 4 e. m.
Betänkande, i anledning af väckta motioner rörande tullen å skap
t
och melass m. m.
(l:a A,)
Tullen å sirap och melass utgår enligt gällande tulltaxa med
10 öre för kilogram. I två vid innevarande riksdag väckta, till bevillningsutskottet
hänvisade motioner, n:o 41 inom Första Kammaren af
herr K. Tillberg samt n:o 190 inom Andra Kammaren af herrar C. J.
Jakobson och S. Nordström i Höglunda, med Indika sju af kammarens
ledamöter instämt, föreslås nu höjning af denna tullsats, af herr Tillberg
till 23,5 öre för kilogram samt af herrar Jakobson och Nordström till
22,3 öre för kilogram; hvarjämte sistbemälde motionärer vidare hemställa,
att, i händelse deras förslag om höjning af ifrågavarande tull
bifalles, en skatt af 5 öre för kilogram måtte påläggas all inom landet
producerad sirap, samt att under samma förutsättning åt Kung]. Maj:t
måtte uppdragas att fastställa gränsen mellan skattepliktig sirap och
melass.
Herr Tillberg anför till stöd för sitt förslag följande:
»Den, som närmare iakttagit de senare årens importsiffror, bär ej
kunnat undgå att särskildt uppmärksamma, att öfver 3 millioner kronor
årligen utgå ur landet för ett närings- och njutningsmedel, som lätteligen
skulle kunna inom landets gränser framställas, nämligen sirap.
På den tid, då den nuvarande tullsatsen å sirap, 10 öre pr kilogram,
bestämdes, utgjorde sirap uteslutande den sista produkten från
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 51. 25
rörsockrets raffinering; och eftersom af inhemskt råmaterial sirap då ej
kunde framställas, var tullen endast att betrakta såsom finanstull.
Efter den tiden hafva emellertid förhållandena väsentligt ändrat
sig, och man kan numera tillverka sirap af såväl bättre som sämre
kvalitet af hvitbetor. Det är i Tyskland denna metod uppfunnits och
kommit till vidsträckt användning. Från eu ringa början har denna
fabrikation därstädes raskt utvecklat sig, och nya fabriker byggas fortfarande.
För närvarande tillverkas i Tyskland 10,000 å 12,000 ton
sådan sirap. Den konsumeras förnämligast af den mindre bemedlade
befolkningen, som ej har råd att köpa det dyrare sockret.
Det är under skyddet af en klok lagstiftning, som denna industri
i Tyskland kunnat komma till stånd och utveckla sig. Sirap åtnjuter
nämligen i nämnda land ett tullskydd af 40 pfennige per kilogram, och
tillverkningen är fullkomligt skattefri. Visserligen har »Bundesrath»
erhållit befogenhet att, om »Bundesrath» så finner lämpligt, för tillfället
tillämpa en större eller mindre beskattning, hvilken åtgärd dock fortast
möjligt skall underställas Biksdagens pröfning; men af denna rätt har
»Bundesrath» hittills icke gjort något bruk, såvidt angår af hvitbetor
framställd sirap.
Det är klart, att genom det i Tyskland rådande tullskyddet all
import af sirap där är utesluten, men fabrikernas försäljningspris å
varan äro därför ingalunda höga, de växla emellan 25 och 30 pfennige
per kilogram. Vid ett högre pris få fabrikerna ingen afsättning för
sin vara.
Fabrikationen är jämförelsevis mycket enkel och fordrar hvarken
något betydligare kapital eller några större tekniska insikter, hvarför
det är möjligt att utan igångsättande af någon större apparat börja
en dylik fabrikation. Också finnas i Tyskland sirupsfabriker af de mest
skilda storlekar ända ned till sådana, som endast afverka några få
deciton betor per dag. Så små fabriker drifvas i regel endast för tillgodoseendet
af ägarens eget behof af sirap.
Oftast äges en sirupsfabrik af någon större jordägare, eller af
några mindre landtbrukare, som sammanskjutit kapital för affärens
gemensamma bedrifvande.
För vårt land och särskild! under nu rådande förhållanden skulle
införandet af en dylik industri vara af stor betydelse. Oafsedt den
förbättring vår handelsbalans underginge, skulle äfven andra goda
följder framträda. Det kan numera anses som ett faktum, att utom
den areal, å hvilken för närvarande sockerbetor odlas, det finnes såväl
Bill. till lliksd. Prof. 190.1. 5 Sami. 1 Afd. 41 Höft. \
26 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 51.
i Skåne och på Gottland som i Öster- och Västergötland samt möjligen
äfven andra landskap jord, lämplig för betodling. Genom upprättandet
af sirupsfabriker skulle tillfälle yppas till betodling äfven å en stor del
af denna jord. De tyska fabrikerna erhålla ett utbyte af cirka 18
procent sirap af betvikten. Sista året utgjorde importen af sirap till
Sverige något mera än 16,000 ton. Tillverkades nu hela denna kvantitet
af betor, skulle alltså härtill åtgå cirka 89,000 ton betor. Antages
en skörd af 16 ton betor per tunnland, äro således 5,500 tunnland för
detta ändamål behöfliga. Denna rätt betydande ökning i betarealen
skulle säkerligen mottagas med glädje af vårt lands jordbrukare. Säkei-- ligen skulle ganska snart i skilda delar af landet betodlarne själfva
anlägga dylika fabriker, och med all sannolikhet skulle konsumtionen
ytterligare raskt tillväxa på grand af lättheten att framställa varan.
Det gifves ett annat skäl, som talar för åtgärden att medelst en
lämplig tullsats utestänga den utländska sirupen. Till de halländska,
skånska och blekingska hamnstäderna importeras nämligen betydliga
mängder mycket ljus sirap, som hufvudsakligen i England framställes
af socker och är nästan ren inverterad sockerlösning. Detta är sålunda
ett kringgående af sockertullen, hvarigenom inkomst undandrages staten.
Sådan sirap kostar i detaljhandeln 50 å 55 öre per kilogram och är
alltså nästan lika dyr som socker. Förhindras denna sirnpsimport,
kommer helt säkert sockerkonsumtionen och därigenom statens inkomst
af sockertillverkningsafgiften att i motsvarande grad stiga.
Fn så hög tullsats som i Tyskland, 40 pfennige per kilogram,
torde dock knappast vara nödvändig. Äfven bör vederbörlig hänsyn
tagas därtill, att tullsatsen blir i förhållande till tullen å närställda
artiklar rättvis. Såsom en alldeles likställd produkt bör stärkelsesirup,
som drager en tull af 23,5 öre, betraktas. Den framställes af potatis
(potatisstärkelse) liksom betsirapen af en annan rotfrukt, hvitbetan;
grunddraget i fabrikationen, nämligen stärkelsens, respektive sockrets
behandling med syror är detsamma, och de färdiga produkterna innehålla
till väsentlig grad samma sockerart, drufsocker. Det är sålunda
fullt rättvist att behandla dessa bägge importartiklar lika ur tullfinansiell
synpunkt.
Vid en ändring af tullsatsen för sirap måste, såsom redan är fallet
i tulltaxan, melass beläggas med samma tullsats, emedan annars tullen
skulle kunna kringgås. För melassförbrukarne är detta utan betydelse,
emedan redan nuvarande tullsats, 10 öre per kilogram, är för melass
prohibitiv.))
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 51. 27
Den af herrar Jakobson och Nordström använda motivering är af
följande lydelse:
»I den i Första Kammaren i år väckta motion, n:o 41, yrkar herr
Knut Tillberg, att tullen å sirap och melass måtte höjas till 23,5 öre
per kilogram.
I likhet med denne motionär anse vi det vara ett missförhållande,
att öfver 3 millioner kronor årligen skola utbetalas till utlandet för en
vara, hvars framställande är en för vårt land så naturlig näring. Och
om än de nu gällande tullförhållandena kunde ha ett visst fog för sig,
så länge sirap uteslutande var en affallsprodukt vid sockertillverkningen
och icke i tillräcklig mängd kunde produceras inom landet, så är detta
ej längre fallet, sedan sirup börjat tillverkas direkt af sockerbetor på
liknande sätt som socker. Och så mycket mindre kan det lämpa sig
att bibehålla den nuvarande sirupstullen, som den bättre sirupen, hvilken
importeras utifrån för blott 10 öre per kilo i tull, är så god, att den
i många fall ersätter vanligt socker, hvarigenom alltså staten beröfvas
en tullinkomst.
En höjning af sirups- och melasstullen är sålunda i hög grad af
behofvet påkallad.
Det finnes äfven eu annan omständighet, som gör, att den numera
så ofantligt stora sirupsafsättningen i vårt land bör bevaras åt landets
egna jordbrukare. Endast importen — utom hvad som tillverkas af
Skånes med flera sockerfabriker — uppgår till ungefär 16,000,000 kilo
per år. Under de senare åren har potatisodlingen inom landet blifvit
mindre lönande tack vare den stora importen af tysk potatis till kustbränn
erierna i Skåne och Blekinge. De rotfruktsodlande trakterna af
landet lida betydligt af denna konkurrens och behöfva en ersättning
därför. En sådan skulle de få genom att mindre sirupsfabriker, i likhet
med hvad fallet är i utlandet, anlades här och där, till hvilka sockerbetor
från orten kunde afsättas. Med användande af på lämpligt sätt
kultiveradt betfrö kunna sockerbetor med fördel odlas i större delen af
(Sverige söder om Dalarne, ehuru det ej kan ske i så stor utsträckning
som t. ex. i Skåne. Men just det att odlingen sker i mindre skala gör,
att det ej rätt väl lämpar sig att anlägga sockerfabriker på alla respektive
orter, och dessutom skulle därigenom snart uppstå en öfverproduktion
af socker. Sirupsfabrikerna kunna däremot anläggas i betydligt
mindre skala ocli nöja sig med den betodling, som lämpligen kan äga
ram i de flesta af mellersta Sveriges provinser. På det sättet skulle
landtmännen äfven i dessa trakter kunna draga nytta af denna rotfruktsodling,
hvilken i södra Sverige gjort så ofantligt mycket för att upp
-
28 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 51.
drifva jordbrukets afkastning, och sockerbetodlingen icke längre utgöra
ett monopol endast för de bäst lottade bygderna i riket. Att det ej
är fråga om småsaker framgår däraf, att till framställande endast af
den sirupskvantitet, som importeras, åtgår ungefär 5,500 tunnland god
betjord. Därtill kommer, att i mellersta och norra Sverige finnas mycket
skogsbär, som nu säljas för en spottstyfver till export. I samband med
den till olika platser förlagda sirupstillverkningen kunde uppstå en
viktig industri med skogsbärens inkokning med sirap, som kan beräknas
blifva högst betydlig och gifva ett helt annat pris äfven åt skogsbären
i mellersta och norra Sverige.
Om denna betodling fördelades på alla därför lämpliga trakter,
skulle det göra landtmännen betydligt mer oberoende af den numera
mindre lönande potatisodlingen, på samma gång det skulle underlätta
sockerbetsodlingen för utfodringsändamål, något, som de senare årens
försök visat vara den allra största nytta och lämnar ett vida högre
utbyte än utfodring med majs och de flesta andra kraftfodermedel.
En utveckling af betodlingen i Sverige skulle således betydligt lätta
vår handelsbalans dels genom minskad sirupsimport, cirka 3 miljoner
kronor årligen, och dels indirekt genom att möjliggöra äfven en minskad
import af kraftfodermedel.
Vi instämma således till fullo med motionären i Första Kammaren
angående behofvet af en höjd sirupstull. Däremot dela vi ej lians uppfattning
om rätta sättet för lösningen af denna fråga.
Herr Tillberg har nämligen föreslagit att sätta sirupstullen till samma
belopp som råsockertullen eller 23,5 öre per kilogram. I likhet med
honom anse vi, att staten genom den ökning af sockerskatteinkomsten,
som skulle orsakas därigenom, att icke stora kvantiteter prima sirap
importerades i stället för socker, jämte fördelen att ej till utlandet
behöfva betala pengar för denna vara, skulle i viss grad få en ersättning
för den förlorade sirupstullinkomsten. Men staten behöfver
ej blott de inkomster, den redan har, utan de ökade utgifterna kräfva
äfven höjda inkomster, där dessa kunna åstadkommas. Om sirupsskyddet
blefve proportionsvis ungefär lika stort som sockerskyddet,
lider det ej något tvifvel, att icke den litet hvarstädes i landet uppspirande
sirupsindustrien också lätt kunde bära eu accis, visserligen ej
så hög som sockeraccisen, då sirapens marknadspris ju är betydligt
lägre, men dock något. Enligt vår mening skulle en skatt till staten
af 5 öre per kilo sirap kunna bäras af industrien. Och då den skulle
gälla hela den blifvande sirupstillverkningen, som nu motsvaras dels
af hvad som produceras i Skåne med flere ställen, och dels af den
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 51. 29
stora importen jämte den ökning af sirupskonsumtionen, hvilken kan
påräknas af bärförädlingen, skulle denna skatt säkerligen tillföra staten
en inkomst ungefär motsvarande det nuvarande tullbeloppet för sirap,
eu inkomst, som är så mycket mer anmärkningsvärd, som samtidigt en
inhemsk industri och en för landtbruket synnerligen nyttig näringuppmuntrades
genom tullskydd och rättvisa skipades mellan olika delar
af landet i fråga om eu för landtbruket betydelsefull odlingsgren.
Vid bestämmandet af tullens storlek kan man utgå från flere
synpunkter. Lägger man emellertid den gällande tullsatsen för socker
till grand, hvilket väl är det riktigaste, kommer man till följande
resultat.
Den finaste sirapen, »Golden sirap», brukar hålla 81 å 82 procent
torrsubstans. Till framställning af sådan sirap måste användas socker
af en ljusare färg än n:o 18 holländsk standard, och tullen borde således
utgöra 81/100 af 33,0 0 eller kronor 26,7 3 pr 100 kg.
Den sämsta sirupen, som i allmänhet har eu torrsubstanslialt af
76 å 77 procent och som skulle motsvara socker mörkare än n:o 18
holländsk standard, skulle erhålla en tullsats af kronor 76/100 af 23,50
eller kronor 17,8 G pr 100 kg.
Då nu sirap af snart sagdt alla möjliga kvaliteter mellan dessa
nu angifna importeras, bör sirupstullen utgå med medelresultatet af
kronor 26,73 och 17,86 eller kronor 22,30 pr 100 kg. mot af herr
Tillberg föreslagna 23,5 0 kronor.
Det behöfver här knappast påpekas, att det härigenom ingalunda
uppstår ett »effektivt» skydd af kronor 22,3 0 minskadt med skatten
kronor 5,0 0 eller netto kronor 17,3 0 per 100 kg., då ju erfarenheten
visat, att ett lågt försäljningspris är en nödvändig betingelse för konsumtionens
bevarande, och tullskyddet således på långt när ej kan i
sin helhet nyttjas annat än i afseende å utestängandet af den utländska
varan.
Att lägga sockerhalten till grund för sirupstullsatsens bestämmande
är däremot icke konsekvent, eftersom detta ej skett vid sockertullen.
Om man vid sirupstillverkningen tillämpar produktbeskattningssystemet,
blir icke heller kontrollen synnerligen dyr eller invecklad,
utan kan den försiggå ungefär som bränvinskontrollen, något, som ock
är nödvändigt, då sirupsfabrikerna kunna väntas varda ungefär jämförliga
med brännerierna. Då de icke heller behöfde kosta mycket mer
än dessa, är det själfklart, att det med anlitande af den allt mer i
bruk komna andelsprincipen ej skall möta synnerligen stora svårig
-
30
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 51.
heter för jord brukar ne i skilda delar af landet att hvar på sin ort
anlägga en betsirupsfabrik.
Själfva ordnandet af kontrollen torde lämpligen uppdragas åt
lvungl. Maj:t, som jämväl i likhet med Tyskland på administrativ väg
bör fastställa gränsen mellan skattepliktig sirap och melass. Skulle
framtida ändringar af sockerlagstiftningen göra ändringar i det här
föreslagna skattesystemet önskvärda, bör det ej möta hinder att då
verkställa dem. Men intill dess, och då det ej ligger någon mening i
att t. ex. på grund af sockerfrågans pågående utredning uppskjuta den
angelägna reformen i sirupstullen, torde det här föreslagna sättet för
densammas höjning och kombinering med en skatt vid sirupstillverkningen
vara lämpligt.
I detta sammanhang vilja vi äfven påpeka vikten af att den med
denna närsläktade sockerskattefrågan snarligen blir löst i enlighet med
inom Riksdagen förut uttalad mening, på det att staten måtte få den
inkomst af denna industri, som vederbör, och icke endast den sydligaste,
af naturen rikast utrustade landsdelens befolkning komma i besittning
af skyddsfördelar, som borde vara jämnare fördelade å alla håll».
Införseln af sirap och melass har enligt den officiella statistiken
under nedannämnda år uppgått till följande belopp:
0
ar
1892....................
................... kg.
11,001,295
kronor
2.200,259
11
1893 ....................
................... 11
11,774,547
11
2,119,418
11
1894....................
................... 11
12,253,315
11
2,205,597
11
1895 ....................
................... 11
13,283,975
11
2,391,116
■n
1896 ....................
................... 11
13,882,463
11
2,637,668
11
1897 .................
................... 11
13,994,695
11
2,658,992
ii
1898....................
.................. 11
15,555,869
11
2,955,615
ii
1899...................
.................. 11
13,763,565
11
2,752,713
ii
1900....................
................... 11
15,113,496
11
3,022,699
ii
1901...................
................... 11
16,224,142
11
3,244,828
ii
1902 ....................
................... 11
17,293,000
11
uppgift sal
I ofvanstående, från den officiella statistiken hämtade uppgifter
är medelpriset på sirap antaget till 20 öre för kilogram, men, enligt
hvad utskottet inhämtat, är partipriset på vanlig mörk sirap, oförtullad,
för närvarande omkring 10 öre för kilogram. Bättre kvaliteter
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 51. 31
betinga ett högre pris, men införseln af sådana är af mindre betydenhet,
hvartill kommer, att sirap stundom lärer utbjudas till ännu
lägre pris än 10 öre för kilogram. Det torde därför utan fara för
misstag kunna antagas, att den nu gällande tullsatsen af 10 öre för
kilogram i genomsnitt motsvarar omkring 100 procent af varuvärdet.
Redan den nu gällande tullen är sålunda afsevärdt hög. Genom en
höjning af tullen till det af herr Tillberg ifrågasatta belopp skulle
således, då sirup endast i ytterst obetydlig mängd produceras inom landet,
priset på den vanliga mörka sirupen åtminstone till en början
komma att ställa sig omkring 33,5 öre för kilogram; och då 100 kilogram
sådan sirup kan antagas hålla omkring 60 kilogram socker, skulle
sålunda — då skrupens öfriga beståndsdelar väl kunna betraktas såsom
i det närmaste saknande värde — priset för sockret i 100 kilogram
sirup blifva omkring 33 kronor 50 öre eller ungefär 56 öre för kilogram,
under det raffineradt socker för närvarande gäller omkring 54 öre för
kilogram. Med den af herrar Jakobson och Nordström föreslagna tullsatsen,
22,3 öre för kilogram, blefve visserligen priset på den värdefulla
beståndsdelen i sirupen, sockret, något lägre, men i allt fall ungefär
lika med priset på raffineradt socker. Sirup konsumeras i öfvervägande
grad af den mindre bemedlade delen af befolkningen i vårt
land såsom ersättning för det dyrare sockret eller för smör; och en
höjning af tullen å sirup synes därför vara berättigad allenast under
förutsättning, att därigenom kunde inom vårt land åvägabringas eu
tillverkning af sirup, tillräcklig att tillfredsställa det stora behofvet af
denna vara, och att konkurrensen mellan de inhemska fabrikanterna
skulle medföra, att priset därå icke oskäligt stegras. Nu hafva samtliga
motionärerna velat ställa i utsikt, att, därest tullen å sirup höjdes, i
vårt land skulle, likasom i Tyskland, uppstå en fabrikation af sirup
direkt ur hvitbetor, och att, då denna tillverkning kunde och borde
bedrifvas i smärre fabriker, spridda i olika delar af landet, detta skulle
medföra odling af hvitbetor i trakter, där sådan odling nu icke äger
rum. Huruvida höjningen af tullen skulle kunna medföra denna verkan,
är en fråga, hvarom något bestämdt omdöme icke torde kunna uttalas.
Det synes dock böra erinras, att § 36 i förordningen angående beskattningen
af hvitbetssockertillverkningen i riket den 19 maj 1893 föreskrifver,
att nämnda författning icke skall äga tillämpning å sådan
tillverkning af sirup, som kan äga rum allenast för eget husbehof med
användande af hvitbetor, dem tillverkaren själf odlat. För annan tillverkning
af sirup skall således accis utgå likasom för tillverkning af
socker. Detta förhållande synes icke hafva blifvit beaktadt af herrar
32 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 51.
Jakobson och Nordström, hvilka föreslagit, jämte höjning af tullen, att
en skatt af 5 öre för kilogram måtte påläggas all inom landet producerad
sirap. Fabriksmässig framställning af sirap direkt ur hvitbetatorde
sålunda icke gärna kunna förekomma inom vårt land, med mindre
ändring i nu gällande bestämmelser om sockerbeskattningen vidtages.
Nyssnämnda, af motionärerna inom Andra Kammaren väckta förslag
om en särskild skatt å sirupstillverkning innebär i själfva verket en
sådan förändring och är därjämte afsedt att motväga den minskning
i statsinkomst, som, därest tullen å sirap höjdes, kunde förväntas genom
bortfallande af största delen al sirupstullen. Mot detta förslag tala
dock åtskilliga skäl, som utskottet icke kan undgå att finna befogade.
Till en början torde då få erinras, att vissa raffinaderier tillverka sirap
af redan beskattadt råsocker, hvarför sådan sirap väl icke kan beläggas
med en ytterligare skatt. Undantages åter denna sirap från beskattning,
skulle följden kunna blifva, att sådana själfständiga sirupsfabriker,
hvilka såsom råmaterial använda hvitbetsmelass och således icke erlagt
skatt, skulle belrias från den särskilda skatten. Olika grenar af sirupstillverkning
skulle sålunda kunna komma i olika läge med afseende å
beskattningen, något som utskottet icke kan finna lämpligt eller riktigt.
Vidare synes det kunna antagas, att en längre tid skulle komma att
åtgå, innan i följd af teknikens utbildning och konkurrensen emellan
de inhemska fabrikerna priset å sirap skulle kunna så nedbringas, att
icke den högre införseltullen komme att verka till varans oskäliga fördyrande.
Och slutligen torde anordnandet af nödig kontroll vara förbundet
med svårigheter och kostnader samt i allt fall icke någon så
enkel sak, som motionärerna synas hålla före. Men äfven om dessa
frågor kunde tänkas lösta på ett tillfredsställande sätt, synes det i alla
händelser synnerligen olämpligt att för närvarande, då frågan om beskattningen
af hvitbetssockertillverkningen är föremål för undersökning
af särskilda kommitterade, vidtaga några åtgärder i fråga om ett därmed
så nära sammanhängande ämne som beskattning af sirupstillverkning.
På grund af det nu anförda hemställer utskottet:
l:o) att herr Tillbergs motion om höjning af
tullen å sirap och melass icke måtte af Riksdagen
bifallas; och
2:o) att herrar Jakobsons och Nordströms motion
i enahanda syfte samt med förslag om en särskild
33
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 51.
skatt å tillverkning af sirup icke heller måtte af Riksdagen
bifallas.
Stockholm den 30 april 1903.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALL!.
Reservation:
af herrar Nisser, friherre Klingspor, Weinberg, friherre Trolle,
Bergendahl, Petri, Walin och Tillberg, hvilka anfört:
»Då det för vårt jordbruk vore af stor nytta, om den betydande
kvantitet sirup, som nu till riket importeras — för år 1901 angifven
till ett värde af 3,244,828 kronor — i stället kunde tillverkas inom
landet af svenskt råämne, på sätt redan är förhållandet med sockret,
och då tillika vår handelsbalans härigenom skulle vinna en afsevärd
förbättring, hemställa vi,
att Riksdagen i anledning af förevarande motioner
måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla,
det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda, om och under
hvilka villkor i beskattningsafseende eu tillverkning
af sirup skulle inom landet kunna i större omfattning
komma till stånd, särskildt af sådan sirup, som tillverkas
direkt af hvitbetor (i Tyskland kallad Riiben,
sirup), samt för Riksdagen framlägga resultaten af
denna undersökning och förslag till de åtgärder, som
för vinnande af nämnda syfte kunna anses erforderliga.»
. Prof. 1903. 5 Samt. 1 Afd. 41 Höft.
Bih. till Riksd.
34
Herrar
tecknadt, de
detta ärende
vid ärendets
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 51.
Almström, Lithander och Lindblad hafva begärt få anbåda
förstnämnde, att de icke deltagit i behandlingen af
inom utskottet, och herr Lindblad, att han icke närvarit
afgörande inom utskottet.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1903.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.