Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55

1903-05-08 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1903:55, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55.

i

N:o 55.

Ank. till Riksd. kansli den 8 maj 1903, kl. 1 e. m.

Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

kostnadsfritt tillhandahållande af stämplar för stämpelbeläggning

af vissa vid häradshöfding en JR. E. Eckerströms

död å Södra Boslags domsagas kansli kvarliggande

handlingar.

Under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll för den 17 nästlidne

april bar Kungl. Maj it föreslagit Riksdagen medgifva, att, i och för

stämpelbeläggning af de vid häradshöfdingen R. E. Eckerströms död å

Södra Roslags domsagas kansli kvarliggande, i protokollet öfver den af

justitiekanslern den 20 januari 1903 å kansliet verkställda inspektion

förtecknade stämpelpliktiga handlingar utom den i förteckningen under

n:o 15 upptagna bouppteckning, statskontoret må äga att, under iakttagande

af de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t kan finna erforderligt

meddela, till vederbörande domhafvande utan betalning utlämna den

myckenhet med n:o 1 märkta delar af dubbla beläggningsstämplar, som,

utöfver de vid inspektionen företedda stämpeldelar n:o 1 å tillhopa 1,024

kronor 10 öre, för ändamålet erfordras, dock till sammanlagdt värde af

högst 10,850 kronor 10 öre; allt under villkor att därigenom icke sker

någon inskränkning i det ansvar för stämpelafgifternas behöriga erläggande,

som författningsenligt ålegat Eckerström.

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 5 Sami. 1 A/d. 45 Höft. (N:o 55).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55.

Af ofvan åberopade statsrådsprotokoll inhämtas, att vid ärendets föredragning

inför Kungl. Maj:t chefen för justitiedepartementet efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet anfört följande:

»Sedan häradshöfdingen i Södra Eoslags domsaga H. E. Eckerström

den 23 oktober 1902 aflidit, anmälde t. f. domhafvanden i domsagan,

vice häradshöfdingen friherre Erik Leijonhufvud den 5 januari innevarande

år hos justitiekanslersämbetet, att i domsagans kansli funnes kvarliggande

ett stort antal handlingar, hvilka för lagfart, inteckning eller inregistrering

ingifvits vid af Eckerström inom domsagan förrättade ting; att stämpelafgift

till dessa handlingar syntes hafva erlagts af vederbörande, men att

i kansliet icke funnes några till handlingarna hörande stämplar; samt att

friherre Leijonhufvud på grund häraf och då Eckerströms stärbhus förklarat,

att i stärbhuset icke funnes vare sig stämplar eller medel till

anskaffande däraf, ansett sig icke kunna utlämna handlingarna till vederbörande.

Med anledning häraf anställde justitiekanslern den 20 berörda januari

å domsagans kansli inspektion angående de anmälda förhållandena; och

har justitiekanslern med underdånig skrifvelse den 21 sistlidne februari

öfverlämnat det vid inspektionen förda protokoll.

Enligt hvad detta protokoll gifver vid handen utröntes vid inspektionen,

bland annat, att å kansliet funnes kvarliggande 240 uti en i

protokollet införd förteckning upptagna, stämpelpliktiga handlingar, hörande

till sm åprotokollen vid ting, som under år 1902 och de närmaste åren

därforut hållits af Eckerström, att dessa handlingar, hvilka skolat beläggas

med stämpel till belopp af sammanlagdt 11,928 kronor 60 öre, icke voro

försedda med stämpel, samt att stämplar till desamma icke i vidare mån

funnes att tillgå å kansliet, än att vid inspektionen uppvisades omärkta

stämpeldelar n:o 1 af dubbla beläggningsstämplar till sammanlagdt belopp

af 1,024 kronor 10 öre, under det att stämpeldelarna n:o 2 till samma

stämplar icke kunde företes; hvarjämte i protokollet finnes antecknadt, att

det vid inspektionen närvarande ombudet för Eckerströms stärbhus, extra

ordinarie hofrättsnotarien Henrik Tideström, hvilken varit anställd som

tingsbiträde hos Eckerström intill dennes död, uppgifvit, att vid Eckerströms

frånfälle icke å domsagans kansli funnits andra stämplar för beläggning

af ifrågavarande handlingar än de uppvisade stämpeldelarna

n:o 1 samt att Eckerströms stärbhus saknade medel för inköp af erforderliga

stämplar.

Uti den omförmälda förteckningen öfver de kvarliggande handlingarna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55.

3

har dels angifvits det stämpelbelopp, hvarmed hvarje handling bort beläggas,

dels ock, till utredning af frågan huruvida penningar till stämpel

blifvit af vederbörande erlagda, anmärkts hvad därom finnes antecknadt

å handlingarna och i de vid tingen förda memorialprotokoll äfvensom hvad

för öfrigt kunnat i detta afseende vid inspektionen utrönas; och har

justitiekanslern i den underdåniga skrifvelsen såsom sin mening uttalat,

att det på grund af blyertsanteckningar å handlingarne och hvad eljest

vid inspektionen förekommit kan antagas, att penningar till stämpel å de

i förteckningen upptagna handlingarna blifvit till Eckerström eller till

hans tingsbiträde för Eckerströms räkning erlagda, ehuru sådana reversal

å penningarna, som i 34 § gällande stämpelpappersförordning omförmälas,

icke blifvit utfärdade eller funnos å domsagans kansli förvarade.

Efter redogörelse för hvad vid inspektionen inhämtats har justitiekanslern

i skrifvelsen vidare hufvudsakligen anfört följande.

Då tillförordnade domhafvanden i domsagan icke torde äga att till

vederbörande parter utlämna de ifrågavarande å kansliet kvarliggande handlingarne

okarterade, skulle dessa parter således icke återfå sina handlingar

med mindre de ännu en gång erlade till stämpel erforderliga penningar.

För att förekomma en dylik obillighet syntes det icke förefinnas någon

annan utväg, än att staten trädde emellan och toge på sig den förlust,

som måste uppkomma därigenom att de af Eckerström för handlingarnas

stämpelbeläggning uppburna penningar hvarken i kontant eller med

stämplar kunde redovisas i stärbhuset efter honom. Det hade ifrågasatts

att denna förlust skulle äfven utan uttryckligt åtagande drabba statsverket,

men en sådan åsikt kunde justitiekanslern icke godkänna. Föreskriften

i 34 § stämpelpappersförordningen, att för kvittos erhållande

två reversal skola aflämnas och att det ena af dessa skall hos vederbörande

ämbets- eller tjänsteman kvarstanna, vore uppenbarligen tillkommen

för att, bland annat, genom granskning af de hos ämbets- eller tjänstemannen

inneliggande reversalen, kännedom skulle kunna erhållas om beloppet

af de utaf honom uppburna stämpelmedel och därigenom kontroll utöfvas

på hans förvaltning af dessa medel. Därest penningar, som i föreskrifvet

reserval antecknats, af ämbets- eller tjänstemannen förskingrades, torde

förlusten böra drabba staten; förskingrades åter penningar, som icke antecknats

i dylikt reserval, syntes det justitiekanslern som om förlusten

borde drabba icke staten utan parten, som genom underlåtenhet att förskaffa

sig kvitto såsom i stämpelpappersförordningen sägs och att för

sådant ändamål aflämna föreskrifna reserval satt staten ur stånd att å

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55.

ämbets- eller tjänstemannens förvaltning utöfva nödig kontroll. På kortfattade

och ofta otydliga blyertsanteckningar å enskilda handlingar kunde

någon kontroll icke grundas, och därest i fråga om stämpelmedels erläggande

vitsord gåfves åt dylika anteckningar, som af parterna å deras

enskilda handlingar lätteligen kunde anbringas, skulle många möjligheter

till missbruk beredas.

Ehuru således enligt justitiekanslerns uppfattning i det nu föreliggande

fallet den förlust, som uppstode därigenom, att de till stämpel

å ofvan omförmälta kvarliggande handlingar uppburna penningar förskingrats,

lagligen icke kunde drabba staten, ansåge justitiekanslern dock,

då missbruk i ofvan antydda riktning icke syntes hafva förelupit, billighetsskäl

tala för att staten åtoge sig denna förlust; och det vore för åtgärders

vidtagande i sådant syfte, som justitiekanslern funnit sig böra

för Kungl. Maj:t anmäla hvad vid inspektionen förekommit.

De åtgärder, som sålunda kunde komma i fråga, syntes justitiekanslern

vara, att efter Riksdagens hörande och medgifvande antingen

medel anvisades till inköp af erforderliga stämplar för de ifrågavarande

handlingarnas stämpelbeläggning af domhafvanden eller ock statskontoret

anbefalldes utan godtgörelse till domhafvanden utlämna de erforderliga

stämplarna; och borde enligt justitiekanslerns mening i båda fallen vederbörande

parter till staten öfverlåta sin rätt till ersättning af stärbhuset

efter Eekerström.

Öfver justiekanslerns ifrågavarande framställning har på grund af

nådig remiss statskontoret den 27 sistlidne februari afgifvit underdånigt

utlåtande, därvid statskontoret yttrat, att då de enskilda parter tillhöriga

handlingar, hvarom här vore fråga, blifvit icke blott af vederbörande

domhafvande emottagna utan jämväl af häradsrätten handlagda så, som

om stämpelafgift för dem blifvit i behörig ordning erlagd, och då de vid

inspektionen förekomna omständigheter icke heller syntes hafva ådagalagt

något förhållande, hvaraf skulle kunna dragas annan slutsats än att så

varit händelsen, statskontoret ansåge, att det skulle vara i hög grad

obilligt, därest nämnda parter förvägrades att efter ärendenas handläggning

återbekomma sina handlingar med mindre än att de för inköp af

felande stämplar nödiga medel ånyo erlades; och instämde statskontoret

därför uti justitiekanslerns hemställan om åtgärders vidtagande i syfte att

handlingarna måtte kunna, utan att parterna behöfde vidkännas någon

vidare utgift för deras stämpelbeläggning, till dem återställas. I valet

mellad de bägge af justitiekanslern i sådant afseende ifrågasatta åtgärderna

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55.

5

borde, enligt statskontorets mening, obetingadt företräde gifvas åt den

senare, som ginge ut på ett bemyndigande för statskontoret att utan betalning

tillhandahålla vederbörande stämpelbeläggare de erforderliga stämplarna.

Äfven för denna stämpelbeläggning ansåge statskontoret dubbla

beläggningsstämplar böra komma till användning; men för att tydligt utmärka

att med denna stämpelbeläggning icke afsetts att i någon mån

minska det ansvar för stämpelafgifternas behöriga erläggande, som författningsenligt

ålegat vederbörande domhafvande, vore det enligt statskontorets

mening lämpligast, att endast de med n:o 1 märkta stämpeldelarna

tillhandahölles stämpelbeläggaren, under det att de motsvarande

med n:o 2 märkta delarna öfverlämnades direkt till Svea hofrätt. Statskontoret

hemställde alltså, att Kungl. Maj:t täcktes för vinnande af det

med justitiekanslerns framställning afsedda syfte hos Eiksdagen göra framställning

om medgifvande för den person, som undfinge vederbörandes

uppdrag att ombesörja stämpelbeläggning af de uti ofvan omförmälta

förteckning specificerade handlingar, att hos statskontoret, mot aflämnande

af specifikation å de handlingar, för hvilka stämplarna vore afsedda, utan

betalning utbekomma till deras stämpelbeläggning med de i specifikationen

upptagna belopp erforderlig myckenhet med n:o 1 märkta delar af dubbla

beläggningsstämplar, dock till sammanlagdt värde af högst 10,904 kronor

50 öre, eller det belopp, som skulle återstå, sedan för stämpelbeläggniugen

i första hand användts de redan å kansliet befintliga, för ändamålet tillgängliga

stämplar å 1,024 kronor 10 öre; och skulle det i sådan händelse

åligga statskontoret att till hofrätten öfverlämna ej blott specifikationen

utan äfven de mot de utlämnade stämpelhalfvorna svarande, med

n:o 2 märkta stämpeldelarna, allt under villkor att härigonom icke skedde

någon inskränkning i det ansvar för stämpelafgifternas behöriga erläggande,

som författningsenligt ålegat vederbörande domhafvande.

Vid ärendets behandling i statskontoret har referenten statskommissarien

Sylvan uttalat skiljaktig mening och ansett, att statskontoret bort

i första rummet göra hemställan om en nådig förklaring, *att de ifrågavarande

handlingarna finge till vederbörande parter återställas utan stämpelbeläggning

i vidare mån än å kansliet för ändamålet befintliga stämpeldelar

n:o 1 sådant medgåfve, dock att en hvar af de sålunda utan stämplar

återställda handlingar skulle före utlämnandet förses med påskrift, att den

i afseende å partens skyldighet vore att betrakta såsom vore den belagd

med stämpel till det belopp, som för handlingen funnes angifvet uti därför

afsedd kolumn å den vid inspektionsprotokollet fogade förteckning. Därest

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55.

hinder för vidtagande af sådan åtgärd skulle forefinnas, hade enligt referentens

tanke såsom andra alternativ bort föreslås den i statskontorets

underdåniga utlåtande förordade åtgärd. Såsom skäl för sin mening har

referenten anfört, att han icke kunde tillägga parternas uraktlåtenhet att,

med begagnande af dem i sådant afseende uti stäm pel förordningen tillerkänd

rätt, förskaffa sig kvitto å de till domhafvanden eller hans ställföreträdare

för inköp af stämplar erlagda medel så stor betydelse som i

justitiekanslerns framställning gjordes gällande; att han med denna sin

uppfattning ansåge dessa parter hafva på både rätt och billighet grundade

anspråk att numera, sedan deras ärenden blifvit af häradsrätten handlagda

— hvilken omständighet, särskildt med afseende å innehållet i 39 §

2 stycket stämpelförordningen, syntes honom innebära ett erkännande af

stämpelafgiftens erläggande så godt som något annat — återbekomma sina

handlingar utan att de därför skulle nödgas ånyo aflämna medel till inköp

af stämplar; samt att han bland utvägar, ägnade att vinna detta mål, ansåge

den enklaste vara ofvanberörda, af honom i första rummet föreslagna.

Justitiekanslern har sedermera uti underdånig skrifvelse den 7 innevarande

april, därvid till utredning i ärendet fogats ytterligare handlingar,

vidare meddelat att, enligt hvad numera befunnits och af tillförordnade

domhafvanden inför justitiekanslern styrkts, stämpelafgift för den bouppteckning

efter Aug. Lindströms hustru Margaretha Lindström, som finnes

antecknad under n:o 15 uti den i justitiekanslerns inspektionsprotokoll

införda förteckning öfver de kvarliggande handlingarna och där upptagits

såsom erfordrande stämpel till belopp af 54 kronor 40 öre, blifvit

erlagd vid Stockholms rådstufvurätt, där hufvudbouppteckning efter den

aflidna inregistrerats, samt att det belopp af 11,928 kronor 60 öre, hvartill

de kvarliggande stämpelpliktiga handlingarna upptagits skola erfordra

stämpel, således borde minskas med 54 kronor 40 öre.

Enligt af mig inhämtade upplysningar upptager bouppteckningen

efter Eckerström tillgångar till värde af 40,579 kronor 65 öre samt skulder

till belopp af 87,211 kronor 11 öre, däribland felande stämpelmedel omkring

12,000 kronor. Boet efter Eckerström har blifvit afträdt till urarfvakonkurs,

däri inställelsedag är utsatt till den 28 innevarande april.

Frågan huruvida inlämnare af stämpelpliktig handling, som erlagt

den för handlingen stadgade afgift, äger laglig rätt påfordra att, därest

vederbörande tjänsteman icke fullgör stämpelbeläggningen utan förskingrar

det uppburna beloppet, den därigenom uppkommande förlusten skall drabba

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55. 7

statsverket, bär, såsom ofvan antydts, varit omtvistad. Att nu inlåta sig

på afgörandet af detta spörsmål synes emellertid icke vara erforderligt,

då i flera af de fall, hvarom här är fråga, någon laglig bevisning om

stämpelafgiftens erläggande näppeligen kan anses förebragt. Här synes

därför endast vara att pröfva, huruvida ej i allt fall sådana omständigheter

föreligga, att staten rimligen bör träda emellan och godvilligt åtaga

sig den förlust, som annars måste antagas drabba vederbörande parter.

Vid granskning af hvad i ärendet förekommit har jag funnit omständigheterna

göra det sannolikt, att stämpelafgift tillgodokommit Eckerström

för samtliga de vid justitiekansler^ inspektion förtecknade handlingar

utom den ofvannämnda bouppteckningen efter hustru Lindström.

Rörande några af ifrågavarande handlingar finnas kvitton af Eckerström,

att stämpelafgift blifvit betald. I fråga om det stora flertalet af de öfriga

förekomna anteckningar om stämpels erläggande antingen å själfva

handlingarna eller å däröfver upprättade förteckningar eller i de vid tingen

förda memorialprotokoll, hvarjämte i en del fall anteckningar i dylikt

afseende finnas i en af Eckerströms biträde förd kassabok. Beträffande

de få återstående handlingarna föreligga bestämda uppgifter af vederbörande

parter själfva, att de erlagt stämpelafgiften; och vinna dessa

uppgifter i flera fall stöd af förekomna omständigheter.

Då det således icke torde finnas anledning betvifla, att stämpelafgift

för ifrågavarande handlingar blifvit betald, anser jag lika med

justitiekanslern och statskontoret, att det skulle vara i hög grad obilligt,

om vederbörande parter skulle nödgas att för utfående af sina handlingar

ånyo erlägga sådan afgift; och synes det mig därför otvifvelaktigt, att

staten till förekommande häraf bör inskrida. I fråga om sättet huru

detta bör ske finner jag den af statskontoret förordade utvägen vara den

lämpligaste. Sammanlagda beloppet af de stämplar, som erfordras för

stämpelbeläggning af de vid justitiekanslerns inspektion förtecknade handlingarna

utom bouppteckningen efter hustru Lindström, uppgår, så vidt

vid inspektionen utrönts, till 11,874 kronor 20 öre, och då härifrån dragés

beloppet af de stämplar, som finnas för ändamålet tillgängliga å domsagans

kansli eller 1,024 kronor 10 öre, skulle således värdet af de

stämplar, som, i händelse den af statskontoret föreslagna utvägen väljes,

borde för stämpelbeläggningcn kostnadsfritt tillhandahållas, komma att

utgöra 10,850 kronor 10 öre.

Därest, på sätt statskontoret hemställt, såsom villkor för stämplarnas

utlämnande uttryckligen föreskrifves, att därigenom icke sker någon

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55.

inskränkning i det ansvar för stämpelafgifternas behöriga erläggande,

som författningsenligt ålegat vederbörande domhafvande, torde någon

bestämmelse därom, att vederbörande parter skola till staten öfverlåta

sin rätt till ersättning af stärbhuset efter Eckerström, icke vara erforderlig.

Oafsedt huruvida sådan öfverlåtelse sker, äger ju staten fordran

af stärbhuset för bristande stämpelredovisning, i den mån vid de till

hofrätten insända renoverade exemplaren af småprotokollen icke fogats

stämpeldelar n:o 2 motsvarande de stämpeldelar n:o 1, hvarmed de till

protokollen hörande handlingarna skolat vara försedda. Denna fordran,

som kommer att bevakas i urarfvakonkursen efter Eckerström, kan ännu

icke till beloppet bestämdt uppgifvas, men af de i justitiekanslerns inspektionsprotokoll

härutinnan lämnade uppgifter framgår, att densamma

öfverstiger det belopp, för hvilket nu ifrågasättes kostnadsfritt utlämnande

af stämplar.

Att ett dylikt kostnadsfritt utlämnande ej kan ske utan Riksdagens

samtycke är uppenbart. Däremot synas mig de närmare föreskrifterna

om sättet för utlämnandet och hvad därmed står i samband lämpligen

kunna meddelas af Kungl. Maj:t.»

Bevillningsutskottet, som i de förhållanden, hvilka föranledt ifrågavarande

framställning, funnit ett ytterligare stöd för det i Riksdagens

skrifvelse den 20 sistlidne februari framhållna behofvet af skärpta kontrollföreskrifter

i afseende på stämpelmedels redovisning och inleverering till

statsverket, har för sin del icke haft något att erinra mot den kungl.

propositionen.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition angående

kostnadsfritt tillhandahållande af stämplar för

stämpelbeläggning af vissa vid häradshöfdingen R. E.

Eckerströms död å Södra Roslags domsagas kansli kvarliggande

handlingar måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 8 maj 1903.

På bevillningsutskottets vägnar:

J. BROMÉE.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55.

Herr Cavalli har begärt få antecknadt, att han i följd af sjukdom

varit förhindrad att inom utskottet deltaga i den slutliga behandlingen af

detta ärende.

Bill. till Biksd. Prof. 1.903. 5 Sami. 1 Afd. 45 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:105 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående kostnadsfritt tillhandahållande af stämplar för stämpelbeläggning af vissa vid härad s. 1 i texten