Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55
1903-05-08 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1903:55, Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55
Dokumentets text
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55.
i
N:o 55.
Ank. till Riksd. kansli den 8 maj 1903, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående
kostnadsfritt tillhandahållande af stämplar för stämpelbeläggning
af vissa vid häradshöfding en JR. E. Eckerströms
död å Södra Boslags domsagas kansli kvarliggande
handlingar.
Under åberopande af bilagdt statsrådsprotokoll för den 17 nästlidne
april bar Kungl. Maj it föreslagit Riksdagen medgifva, att, i och för
stämpelbeläggning af de vid häradshöfdingen R. E. Eckerströms död å
Södra Roslags domsagas kansli kvarliggande, i protokollet öfver den af
justitiekanslern den 20 januari 1903 å kansliet verkställda inspektion
förtecknade stämpelpliktiga handlingar utom den i förteckningen under
n:o 15 upptagna bouppteckning, statskontoret må äga att, under iakttagande
af de närmare föreskrifter Kungl. Maj:t kan finna erforderligt
meddela, till vederbörande domhafvande utan betalning utlämna den
myckenhet med n:o 1 märkta delar af dubbla beläggningsstämplar, som,
utöfver de vid inspektionen företedda stämpeldelar n:o 1 å tillhopa 1,024
kronor 10 öre, för ändamålet erfordras, dock till sammanlagdt värde af
högst 10,850 kronor 10 öre; allt under villkor att därigenom icke sker
någon inskränkning i det ansvar för stämpelafgifternas behöriga erläggande,
som författningsenligt ålegat Eckerström.
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 5 Sami. 1 A/d. 45 Höft. (N:o 55).
1
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55.
Af ofvan åberopade statsrådsprotokoll inhämtas, att vid ärendets föredragning
inför Kungl. Maj:t chefen för justitiedepartementet efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartementet anfört följande:
»Sedan häradshöfdingen i Södra Eoslags domsaga H. E. Eckerström
den 23 oktober 1902 aflidit, anmälde t. f. domhafvanden i domsagan,
vice häradshöfdingen friherre Erik Leijonhufvud den 5 januari innevarande
år hos justitiekanslersämbetet, att i domsagans kansli funnes kvarliggande
ett stort antal handlingar, hvilka för lagfart, inteckning eller inregistrering
ingifvits vid af Eckerström inom domsagan förrättade ting; att stämpelafgift
till dessa handlingar syntes hafva erlagts af vederbörande, men att
i kansliet icke funnes några till handlingarna hörande stämplar; samt att
friherre Leijonhufvud på grund häraf och då Eckerströms stärbhus förklarat,
att i stärbhuset icke funnes vare sig stämplar eller medel till
anskaffande däraf, ansett sig icke kunna utlämna handlingarna till vederbörande.
Med anledning häraf anställde justitiekanslern den 20 berörda januari
å domsagans kansli inspektion angående de anmälda förhållandena; och
har justitiekanslern med underdånig skrifvelse den 21 sistlidne februari
öfverlämnat det vid inspektionen förda protokoll.
Enligt hvad detta protokoll gifver vid handen utröntes vid inspektionen,
bland annat, att å kansliet funnes kvarliggande 240 uti en i
protokollet införd förteckning upptagna, stämpelpliktiga handlingar, hörande
till sm åprotokollen vid ting, som under år 1902 och de närmaste åren
därforut hållits af Eckerström, att dessa handlingar, hvilka skolat beläggas
med stämpel till belopp af sammanlagdt 11,928 kronor 60 öre, icke voro
försedda med stämpel, samt att stämplar till desamma icke i vidare mån
funnes att tillgå å kansliet, än att vid inspektionen uppvisades omärkta
stämpeldelar n:o 1 af dubbla beläggningsstämplar till sammanlagdt belopp
af 1,024 kronor 10 öre, under det att stämpeldelarna n:o 2 till samma
stämplar icke kunde företes; hvarjämte i protokollet finnes antecknadt, att
det vid inspektionen närvarande ombudet för Eckerströms stärbhus, extra
ordinarie hofrättsnotarien Henrik Tideström, hvilken varit anställd som
tingsbiträde hos Eckerström intill dennes död, uppgifvit, att vid Eckerströms
frånfälle icke å domsagans kansli funnits andra stämplar för beläggning
af ifrågavarande handlingar än de uppvisade stämpeldelarna
n:o 1 samt att Eckerströms stärbhus saknade medel för inköp af erforderliga
stämplar.
Uti den omförmälda förteckningen öfver de kvarliggande handlingarna
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55.
3
har dels angifvits det stämpelbelopp, hvarmed hvarje handling bort beläggas,
dels ock, till utredning af frågan huruvida penningar till stämpel
blifvit af vederbörande erlagda, anmärkts hvad därom finnes antecknadt
å handlingarna och i de vid tingen förda memorialprotokoll äfvensom hvad
för öfrigt kunnat i detta afseende vid inspektionen utrönas; och har
justitiekanslern i den underdåniga skrifvelsen såsom sin mening uttalat,
att det på grund af blyertsanteckningar å handlingarne och hvad eljest
vid inspektionen förekommit kan antagas, att penningar till stämpel å de
i förteckningen upptagna handlingarna blifvit till Eckerström eller till
hans tingsbiträde för Eckerströms räkning erlagda, ehuru sådana reversal
å penningarna, som i 34 § gällande stämpelpappersförordning omförmälas,
icke blifvit utfärdade eller funnos å domsagans kansli förvarade.
Efter redogörelse för hvad vid inspektionen inhämtats har justitiekanslern
i skrifvelsen vidare hufvudsakligen anfört följande.
Då tillförordnade domhafvanden i domsagan icke torde äga att till
vederbörande parter utlämna de ifrågavarande å kansliet kvarliggande handlingarne
okarterade, skulle dessa parter således icke återfå sina handlingar
med mindre de ännu en gång erlade till stämpel erforderliga penningar.
För att förekomma en dylik obillighet syntes det icke förefinnas någon
annan utväg, än att staten trädde emellan och toge på sig den förlust,
som måste uppkomma därigenom att de af Eckerström för handlingarnas
stämpelbeläggning uppburna penningar hvarken i kontant eller med
stämplar kunde redovisas i stärbhuset efter honom. Det hade ifrågasatts
att denna förlust skulle äfven utan uttryckligt åtagande drabba statsverket,
men en sådan åsikt kunde justitiekanslern icke godkänna. Föreskriften
i 34 § stämpelpappersförordningen, att för kvittos erhållande
två reversal skola aflämnas och att det ena af dessa skall hos vederbörande
ämbets- eller tjänsteman kvarstanna, vore uppenbarligen tillkommen
för att, bland annat, genom granskning af de hos ämbets- eller tjänstemannen
inneliggande reversalen, kännedom skulle kunna erhållas om beloppet
af de utaf honom uppburna stämpelmedel och därigenom kontroll utöfvas
på hans förvaltning af dessa medel. Därest penningar, som i föreskrifvet
reserval antecknats, af ämbets- eller tjänstemannen förskingrades, torde
förlusten böra drabba staten; förskingrades åter penningar, som icke antecknats
i dylikt reserval, syntes det justitiekanslern som om förlusten
borde drabba icke staten utan parten, som genom underlåtenhet att förskaffa
sig kvitto såsom i stämpelpappersförordningen sägs och att för
sådant ändamål aflämna föreskrifna reserval satt staten ur stånd att å
4
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55.
ämbets- eller tjänstemannens förvaltning utöfva nödig kontroll. På kortfattade
och ofta otydliga blyertsanteckningar å enskilda handlingar kunde
någon kontroll icke grundas, och därest i fråga om stämpelmedels erläggande
vitsord gåfves åt dylika anteckningar, som af parterna å deras
enskilda handlingar lätteligen kunde anbringas, skulle många möjligheter
till missbruk beredas.
Ehuru således enligt justitiekanslerns uppfattning i det nu föreliggande
fallet den förlust, som uppstode därigenom, att de till stämpel
å ofvan omförmälta kvarliggande handlingar uppburna penningar förskingrats,
lagligen icke kunde drabba staten, ansåge justitiekanslern dock,
då missbruk i ofvan antydda riktning icke syntes hafva förelupit, billighetsskäl
tala för att staten åtoge sig denna förlust; och det vore för åtgärders
vidtagande i sådant syfte, som justitiekanslern funnit sig böra
för Kungl. Maj:t anmäla hvad vid inspektionen förekommit.
De åtgärder, som sålunda kunde komma i fråga, syntes justitiekanslern
vara, att efter Riksdagens hörande och medgifvande antingen
medel anvisades till inköp af erforderliga stämplar för de ifrågavarande
handlingarnas stämpelbeläggning af domhafvanden eller ock statskontoret
anbefalldes utan godtgörelse till domhafvanden utlämna de erforderliga
stämplarna; och borde enligt justitiekanslerns mening i båda fallen vederbörande
parter till staten öfverlåta sin rätt till ersättning af stärbhuset
efter Eekerström.
Öfver justiekanslerns ifrågavarande framställning har på grund af
nådig remiss statskontoret den 27 sistlidne februari afgifvit underdånigt
utlåtande, därvid statskontoret yttrat, att då de enskilda parter tillhöriga
handlingar, hvarom här vore fråga, blifvit icke blott af vederbörande
domhafvande emottagna utan jämväl af häradsrätten handlagda så, som
om stämpelafgift för dem blifvit i behörig ordning erlagd, och då de vid
inspektionen förekomna omständigheter icke heller syntes hafva ådagalagt
något förhållande, hvaraf skulle kunna dragas annan slutsats än att så
varit händelsen, statskontoret ansåge, att det skulle vara i hög grad
obilligt, därest nämnda parter förvägrades att efter ärendenas handläggning
återbekomma sina handlingar med mindre än att de för inköp af
felande stämplar nödiga medel ånyo erlades; och instämde statskontoret
därför uti justitiekanslerns hemställan om åtgärders vidtagande i syfte att
handlingarna måtte kunna, utan att parterna behöfde vidkännas någon
vidare utgift för deras stämpelbeläggning, till dem återställas. I valet
mellad de bägge af justitiekanslern i sådant afseende ifrågasatta åtgärderna
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55.
5
borde, enligt statskontorets mening, obetingadt företräde gifvas åt den
senare, som ginge ut på ett bemyndigande för statskontoret att utan betalning
tillhandahålla vederbörande stämpelbeläggare de erforderliga stämplarna.
Äfven för denna stämpelbeläggning ansåge statskontoret dubbla
beläggningsstämplar böra komma till användning; men för att tydligt utmärka
att med denna stämpelbeläggning icke afsetts att i någon mån
minska det ansvar för stämpelafgifternas behöriga erläggande, som författningsenligt
ålegat vederbörande domhafvande, vore det enligt statskontorets
mening lämpligast, att endast de med n:o 1 märkta stämpeldelarna
tillhandahölles stämpelbeläggaren, under det att de motsvarande
med n:o 2 märkta delarna öfverlämnades direkt till Svea hofrätt. Statskontoret
hemställde alltså, att Kungl. Maj:t täcktes för vinnande af det
med justitiekanslerns framställning afsedda syfte hos Eiksdagen göra framställning
om medgifvande för den person, som undfinge vederbörandes
uppdrag att ombesörja stämpelbeläggning af de uti ofvan omförmälta
förteckning specificerade handlingar, att hos statskontoret, mot aflämnande
af specifikation å de handlingar, för hvilka stämplarna vore afsedda, utan
betalning utbekomma till deras stämpelbeläggning med de i specifikationen
upptagna belopp erforderlig myckenhet med n:o 1 märkta delar af dubbla
beläggningsstämplar, dock till sammanlagdt värde af högst 10,904 kronor
50 öre, eller det belopp, som skulle återstå, sedan för stämpelbeläggniugen
i första hand användts de redan å kansliet befintliga, för ändamålet tillgängliga
stämplar å 1,024 kronor 10 öre; och skulle det i sådan händelse
åligga statskontoret att till hofrätten öfverlämna ej blott specifikationen
utan äfven de mot de utlämnade stämpelhalfvorna svarande, med
n:o 2 märkta stämpeldelarna, allt under villkor att härigonom icke skedde
någon inskränkning i det ansvar för stämpelafgifternas behöriga erläggande,
som författningsenligt ålegat vederbörande domhafvande.
Vid ärendets behandling i statskontoret har referenten statskommissarien
Sylvan uttalat skiljaktig mening och ansett, att statskontoret bort
i första rummet göra hemställan om en nådig förklaring, *att de ifrågavarande
handlingarna finge till vederbörande parter återställas utan stämpelbeläggning
i vidare mån än å kansliet för ändamålet befintliga stämpeldelar
n:o 1 sådant medgåfve, dock att en hvar af de sålunda utan stämplar
återställda handlingar skulle före utlämnandet förses med påskrift, att den
i afseende å partens skyldighet vore att betrakta såsom vore den belagd
med stämpel till det belopp, som för handlingen funnes angifvet uti därför
afsedd kolumn å den vid inspektionsprotokollet fogade förteckning. Därest
6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55.
hinder för vidtagande af sådan åtgärd skulle forefinnas, hade enligt referentens
tanke såsom andra alternativ bort föreslås den i statskontorets
underdåniga utlåtande förordade åtgärd. Såsom skäl för sin mening har
referenten anfört, att han icke kunde tillägga parternas uraktlåtenhet att,
med begagnande af dem i sådant afseende uti stäm pel förordningen tillerkänd
rätt, förskaffa sig kvitto å de till domhafvanden eller hans ställföreträdare
för inköp af stämplar erlagda medel så stor betydelse som i
justitiekanslerns framställning gjordes gällande; att han med denna sin
uppfattning ansåge dessa parter hafva på både rätt och billighet grundade
anspråk att numera, sedan deras ärenden blifvit af häradsrätten handlagda
— hvilken omständighet, särskildt med afseende å innehållet i 39 §
2 stycket stämpelförordningen, syntes honom innebära ett erkännande af
stämpelafgiftens erläggande så godt som något annat — återbekomma sina
handlingar utan att de därför skulle nödgas ånyo aflämna medel till inköp
af stämplar; samt att han bland utvägar, ägnade att vinna detta mål, ansåge
den enklaste vara ofvanberörda, af honom i första rummet föreslagna.
Justitiekanslern har sedermera uti underdånig skrifvelse den 7 innevarande
april, därvid till utredning i ärendet fogats ytterligare handlingar,
vidare meddelat att, enligt hvad numera befunnits och af tillförordnade
domhafvanden inför justitiekanslern styrkts, stämpelafgift för den bouppteckning
efter Aug. Lindströms hustru Margaretha Lindström, som finnes
antecknad under n:o 15 uti den i justitiekanslerns inspektionsprotokoll
införda förteckning öfver de kvarliggande handlingarna och där upptagits
såsom erfordrande stämpel till belopp af 54 kronor 40 öre, blifvit
erlagd vid Stockholms rådstufvurätt, där hufvudbouppteckning efter den
aflidna inregistrerats, samt att det belopp af 11,928 kronor 60 öre, hvartill
de kvarliggande stämpelpliktiga handlingarna upptagits skola erfordra
stämpel, således borde minskas med 54 kronor 40 öre.
Enligt af mig inhämtade upplysningar upptager bouppteckningen
efter Eckerström tillgångar till värde af 40,579 kronor 65 öre samt skulder
till belopp af 87,211 kronor 11 öre, däribland felande stämpelmedel omkring
12,000 kronor. Boet efter Eckerström har blifvit afträdt till urarfvakonkurs,
däri inställelsedag är utsatt till den 28 innevarande april.
Frågan huruvida inlämnare af stämpelpliktig handling, som erlagt
den för handlingen stadgade afgift, äger laglig rätt påfordra att, därest
vederbörande tjänsteman icke fullgör stämpelbeläggningen utan förskingrar
det uppburna beloppet, den därigenom uppkommande förlusten skall drabba
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55. 7
statsverket, bär, såsom ofvan antydts, varit omtvistad. Att nu inlåta sig
på afgörandet af detta spörsmål synes emellertid icke vara erforderligt,
då i flera af de fall, hvarom här är fråga, någon laglig bevisning om
stämpelafgiftens erläggande näppeligen kan anses förebragt. Här synes
därför endast vara att pröfva, huruvida ej i allt fall sådana omständigheter
föreligga, att staten rimligen bör träda emellan och godvilligt åtaga
sig den förlust, som annars måste antagas drabba vederbörande parter.
Vid granskning af hvad i ärendet förekommit har jag funnit omständigheterna
göra det sannolikt, att stämpelafgift tillgodokommit Eckerström
för samtliga de vid justitiekansler^ inspektion förtecknade handlingar
utom den ofvannämnda bouppteckningen efter hustru Lindström.
Rörande några af ifrågavarande handlingar finnas kvitton af Eckerström,
att stämpelafgift blifvit betald. I fråga om det stora flertalet af de öfriga
förekomna anteckningar om stämpels erläggande antingen å själfva
handlingarna eller å däröfver upprättade förteckningar eller i de vid tingen
förda memorialprotokoll, hvarjämte i en del fall anteckningar i dylikt
afseende finnas i en af Eckerströms biträde förd kassabok. Beträffande
de få återstående handlingarna föreligga bestämda uppgifter af vederbörande
parter själfva, att de erlagt stämpelafgiften; och vinna dessa
uppgifter i flera fall stöd af förekomna omständigheter.
Då det således icke torde finnas anledning betvifla, att stämpelafgift
för ifrågavarande handlingar blifvit betald, anser jag lika med
justitiekanslern och statskontoret, att det skulle vara i hög grad obilligt,
om vederbörande parter skulle nödgas att för utfående af sina handlingar
ånyo erlägga sådan afgift; och synes det mig därför otvifvelaktigt, att
staten till förekommande häraf bör inskrida. I fråga om sättet huru
detta bör ske finner jag den af statskontoret förordade utvägen vara den
lämpligaste. Sammanlagda beloppet af de stämplar, som erfordras för
stämpelbeläggning af de vid justitiekanslerns inspektion förtecknade handlingarna
utom bouppteckningen efter hustru Lindström, uppgår, så vidt
vid inspektionen utrönts, till 11,874 kronor 20 öre, och då härifrån dragés
beloppet af de stämplar, som finnas för ändamålet tillgängliga å domsagans
kansli eller 1,024 kronor 10 öre, skulle således värdet af de
stämplar, som, i händelse den af statskontoret föreslagna utvägen väljes,
borde för stämpelbeläggningcn kostnadsfritt tillhandahållas, komma att
utgöra 10,850 kronor 10 öre.
Därest, på sätt statskontoret hemställt, såsom villkor för stämplarnas
utlämnande uttryckligen föreskrifves, att därigenom icke sker någon
8
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55.
inskränkning i det ansvar för stämpelafgifternas behöriga erläggande,
som författningsenligt ålegat vederbörande domhafvande, torde någon
bestämmelse därom, att vederbörande parter skola till staten öfverlåta
sin rätt till ersättning af stärbhuset efter Eckerström, icke vara erforderlig.
Oafsedt huruvida sådan öfverlåtelse sker, äger ju staten fordran
af stärbhuset för bristande stämpelredovisning, i den mån vid de till
hofrätten insända renoverade exemplaren af småprotokollen icke fogats
stämpeldelar n:o 2 motsvarande de stämpeldelar n:o 1, hvarmed de till
protokollen hörande handlingarna skolat vara försedda. Denna fordran,
som kommer att bevakas i urarfvakonkursen efter Eckerström, kan ännu
icke till beloppet bestämdt uppgifvas, men af de i justitiekanslerns inspektionsprotokoll
härutinnan lämnade uppgifter framgår, att densamma
öfverstiger det belopp, för hvilket nu ifrågasättes kostnadsfritt utlämnande
af stämplar.
Att ett dylikt kostnadsfritt utlämnande ej kan ske utan Riksdagens
samtycke är uppenbart. Däremot synas mig de närmare föreskrifterna
om sättet för utlämnandet och hvad därmed står i samband lämpligen
kunna meddelas af Kungl. Maj:t.»
Bevillningsutskottet, som i de förhållanden, hvilka föranledt ifrågavarande
framställning, funnit ett ytterligare stöd för det i Riksdagens
skrifvelse den 20 sistlidne februari framhållna behofvet af skärpta kontrollföreskrifter
i afseende på stämpelmedels redovisning och inleverering till
statsverket, har för sin del icke haft något att erinra mot den kungl.
propositionen.
På grund häraf hemställer utskottet,
att Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition angående
kostnadsfritt tillhandahållande af stämplar för
stämpelbeläggning af vissa vid häradshöfdingen R. E.
Eckerströms död å Södra Roslags domsagas kansli kvarliggande
handlingar måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 8 maj 1903.
På bevillningsutskottets vägnar:
J. BROMÉE.
9
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 55.
Herr Cavalli har begärt få antecknadt, att han i följd af sjukdom
varit förhindrad att inom utskottet deltaga i den slutliga behandlingen af
detta ärende.
Bill. till Biksd. Prof. 1.903. 5 Sami. 1 Afd. 45 Höft.
2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1903:105 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående kostnadsfritt tillhandahållande af stämplar för stämpelbeläggning af vissa vid härad s. 1 i texten