Sök i Ratio Lex

Betänkande, i anledning af väckt motion angående skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning i fråga om exporttull å svensk järnmalm.

1903-05-16 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1903:61, Betänkande, i anledning af väckt motion angående skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning i fråga om exporttull å svensk järnmalm.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 61.

1

N:o 61.

Ank. till Riksd. kansli den 16 maj 1903, kl. 12 midd.

Betänkande, i anledning af väckt motion angående skrifvelse till

Kungl. Maj:t med begäran om utredning i fråga om

exporttull å svensk järnmalm.

I en inom Första Kammaren väckt, till bevillningsutskottet hänvisad

motion, n:o 39, har herr P. E. Lithander, under åberopande af hvad han

anfört i en till annat utskott hänvisad motion, n:o 28, föreslagit,

»att Riksdagen i underdånig skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, att

Kungl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida icke en verksam exporttull å

svensk järnmalm kan och bör åsättas nämnda artikel under vissa förhållanden.

»

Motiveringen för nyssnämnda motion, n:o 28, hvilken motion afser

en skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om utredning i fråga om villkoren

för statens förvärfvande af äganderätt till Gellivara och Kirunavara

malmfält, är af följande lydelse:

»Sedan flera år tillbaka har det stora bolag, som förvärfvat äganderätten

till Gellivara malmfält i Norrbottens län, tilldragit sig en uppmärksamhet

inom och utom landet af beklaglig art. Dess transaktioner

och processer, dess mångfaldiga, mer eller mindre tvifvelaktiga bolag,

som afsett det ena att uppsluka andra, och dess i öfrigt mer eller

mindre oklara förhållanden hafva varit ägnade att inom affärsvärlden,

synnerligast i andra länder, där svensk kredit plägar sökas, skada det

svenska namnet och minska förtroendet till svenska företag i allmänhet.

Bill. till Biksd. Prof. 1903. 5 Sami. 1 Afd. 49 Häft. (N:o 61).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 61.

Med förbigående af hvad som om de förmåner, detta bolag fått af

staten, kunde vara att säga, men med beklagande af den ringa handlingsfrihet,

som i hithörande afseenden blifvit åt staten förbehållen, vill jag

framhålla det önskvärda, för att icke säga det nödvändiga däruti, att staten,

då tillfälle därtill gifves, till måttligt pris förvärfvar äganderätten till

Gellivara och Kirunavara malmfält samt därmed då äfven oinskränkt rätt

att bestämma, på hvad sätt och af hvem som ifrågavarande fält för framtiden

få bearbetas. Den förut ifrågasatta rättigheten för bolaget att i

händelse af försäljning få förbehålla sig arrenderingsrätt under 40 å 60

års tid för en försvinnande liten afgift bör naturligtvis ingalunda medgifvas.

Det synes mig icke osannolikt, att förhållanden emellertid kunna

inträffa, som kanske snart nog påkalla en alldeles särskild försiktighetsåtgärd

från den svenska statens sida. Tvenne sådana förhållanden framskymta

redan däri, att aktierna i Gellivara bolag icke med säkerhet komma

att längre stanna i svenska mäns ägo samt att man i Norge redan nu

funderar på att belägga den svenska malm, som på Ofotenbanan utföres

öfver Narvik, med utförselafgifter. Det enda och rätta korrektivet från

svensk sida mot sådana eventualiteter är naturligtvis att åsätta svensk

järnmalm en verksam exporttull, ty eljest blir det ju åt utländske aktieägare

i de svenska bolagen eller åt norska statsverket, som svenska staten

med stor penningeuppoffring beredt tillfälle att göra sig afsevärd vinst på

våra svenska malmtillgångar.

När den dagen kommer, då man måste besluta sig för det ena eller

det andra — köp af malmfälten eller exporttull på svensk järnmalm —

då går det icke an, att beslutet blir fördröjdt af långa utredningar och

inhämtandet af nödiga upplysningar, ty sådan utredning och sådana upplysningar

böra då ligga färdiga.»

Frågan om åsättande af en exporttull å järnmalm förevar senast

vid 1896 års riksdag, men blef af Riksdagen afslagen. Anledningen att

denna fråga då upptogs torde hafva varit den förhoppning, man hyste,

att inom landet skulle kunna åstadkommas en tillverkning af tackjärn,

som skulle kunna täfla med utlandets tillverkning af billigt kokstackjärn.

Med det i Sverige hufvudsakligast använda bränslet, träkol, åstadkommes

visserligen en god vara; men priset på densamma ställer sig jämförelsevis

högt, och förbrukningen af sådant tackjärn, jämförd med förbrukningen af

kokstackjärn, är icke stor. Innan andra metoder för tackjärnstillverkning

uppfunnits, hvilka väsentligt nedsätta kostnaden för erforderligt bränsle,

torde därför förhoppningen att af svenska malmer kunna i stor skala inom

s. 3 Kontrollera mot PDF

• Bevillningsutskottets Betänkande N:o 61. 3

landet tillverka billigt tackjärn icke förverkligas. Om det därför måste

erkännas, att de skäl, som tidigare anförts för åsättande af exporttull å

järnmalm, icke äga full giltighet, vill det dock synas utskottet, som den

begäran om utredning af frågan, hvarom motionären gjort framställning,

i allt fall icke saknar fog. Till en början torde det då kunna erinras,

ätt för tillgodoseendet af statens alltjämt ökade behof af inkomster det

möjligen kan blifva nödigt att tillgripa äfven en sådan utväg, som åsättande

af exporttull å järnmalm. Härtill kommer att, såsom förhållandena

under de senaste åren gestaltat sig med afseende å tillgodogörandet af de

i vissa delar af vårt land befintliga rika malmtillgångarna, det torde vara

önskvärdt, att en undersökning verkställes för att få utrönt, huruvida åtgärder

i syfte att möjliggöra en statens kontroll öfver malmbrytningen

kunna anses nödiga och därvid åsättande af exporttull vara lämpligt. Då

det sålunda enligt utskottets åsikt icke är uteslutet, att införandet af exporttull

å järnmalm kan visa sig vara för statens intresse behöflig! eller

förmånligt, men en sådan åtgärd icke lärer kunna vidtagas utan en föregående

utredning, har utskottet funnit sig böra i hufvudsak tillstyrka bifall

till det af motionären framlagda skrifvelseförslag.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen i anledning af förevarande motion

måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta utreda, huruvida icke exporttull å

svensk järnmalm kan och bör åsättas under vissa förhållanden.

Stockholm den 16 maj 1903.

På bevillningsutskottets vägnar:

J. BROMÉE.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 61.

Reservationer:

af herr J. Bromée, som ansett, att utskottet bort afstyrka förevarande

motion; samt

af herrar Brodin, Almqvist, Beckman och Höjer.

Herrar Östberg och K. G. Karlsson hafva begärt få antecknadt, att

de icke deltagit, herr Östberg i afgörandet och herr Karlsson i behandlingen

af det i detta betänkande omförmälda ärende.

Stockholm 1903.

Kung!. Boktryckeriet, P. A. Norstedt k Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.