Memorial, angående särskild gratifikation åt t. f. ombudsmannen vid riksbankens afdelning skontor i Luleå.
1903-04-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BU 1903:8, Memorial, angående särskild gratifikation åt t. f. ombudsmannen vid riksbankens afdelning skontor i Luleå.
Dokumentets text
Bankoutskottets Memorial N:o 8.
9
Nso 8.
Ank. till Riksd. kansli den 27 april 1903, kl. 2 e. m.
Memorial, angående särskild gratifikation åt t. f. ombudsmannen
vid riksbankens afdelning skontor i Luleå.
Med en den 20 innevarande april dagtecknad skrifvelse hafva fullmäktige
i riksbanken till utskottet öfverlämnat en hos styrelsen för riksbankens
afdelningskontor i Luleå af t. f. ombudsmannen därstädes, Sven
Sven-Nilsson, gjord framställning om beredande åt honom af en särskild
godtgörelse för det synnerligen omfattande arbete, han vid rådande affärsförhållanden
inom kontorets distrikt haft att utföra åren 1899—1902,
för hvilket arbete den i aflöningsstaten upptagna lönen åt ombudsmannen
icke skäligen kunde anses utgöra tillräcklig ersättning.
Af de till ärendet hörande handlingar med redogörelser och rapporter
öfver de åtgärder, som ombudsmannen vid ifrågavarande kontor haft att
ombesörja, framgår, att han under flere år haft ett, särskild! i jämförelse
med andra vid riksbankskontoren i orterna anställde ombudsmäns, mödosamt
och ansvarsfullt arbete, hvilket fortfarit så godt som oförminskad!
jämväl under sist förflutna år och äfven synes blifva ganska betungande
för innevarande år.
Fullmäktige hafva uttalat såsom sin uppfattning, att det anförda
lämnar tillräckligt stöd åt ombudsmannens framställning att på något sätt
erhålla skälig godtgörelse för de starkt ökade och besvärliga göromål, som
fallit på hans del under en följd af år, samt, då saken till stor del rörde
Bill. till Riksd. Prat. 1903. 0 Samt. 1 Afd. 6 Höft. 2
10
Bankoutskottets Memorial N:o 7.
förfluten tid och lättnader i bestyren småningom torde kunna motses, ansett
det lämpligaste sättet för denna godtgörelse vara beviljandet af gratifikation
för viss tid, hvarigenom oek skulle undvikas ändring i den fastställda
lönestaten, som naturligtvis vore beräknad för mera normala förhållanden.
Beträffande gratifikationens storlek har afdelningskontorets styrelse,
med åberopande af hvad 1898 års revisorer framhållit såsom billigt redan
vid den tiden, föreslagit 300 kronor för hvart af åren 1899, 1900, 1901
och 1902.
Med afseende på hvad sålunda förekommit och då göromålen äfven
under år 1903 uppenbarligen komme att blifva rätt mödosamma samt
sannolikt vore, att enahanda förhållande kunde komma att fortfara under
år 1904, i följd hvaraf anslaget icke syntes böra begränsas till de här
ofvan angifna åren, hafva fullmäktige föreslagit, att såsom skälig ersättning
för ökningen på senare tiden i ombudsmannens vid Luleåkontoret
göromål för hvart af åren 1899, 1900, 1901 och 1902 ett belopp af
200 kronor måtte tilldelas t. f. ombudsmannen Sven-Nilsson samt att
högst 400 kronor måtte ställas till fullmäktiges förfogande att för samma
ändamål, därest sådant pröfvades nödigt, användas med 200 kronor under
år 1903 oah 200 kronor under år 1904.
Såväl af revisionsberättelser som af de utaf vederbörande fullmäktige
afgifna inspektionsberättelser rörande afdelningskontoret i Luleå, hvilka
under senare åren blifvit till bankoutskottets granskning öfverlämnade,
har utskottet haft tillfälle att inhämta, hurusom ovanligt abnorma förhållanden
varit rådande i affärslifvet inom Norrbottens län och särskildt Luleå
stad med talrika betalningsinställelser och däraf följande konkurser. Då
riksbankens afdelningskontor ej kunnat undgå att beröras af dessa förhållanden,
är det gifvet, att detta föranledt en mängd bevakningsåtgärder
och därigenom, såsom i förevarande framställning framhållits och af fullmäktige
vitsordats, i hög grad ökat de ombudsmannen vid kontoret åliggande
göromål och ådragit honom en arbetsbörda, som afsevärdt öfverstiger
den, hvilken i allmänhet förutsättes åligga ombudsmännen vid riksbankens
afdelningskontor och ej kan anses motsvara det arfvode af 800
kronor för år, som i gällande lönestat upptages för ombudsmannen.
Bankon tskoHets Memorial N:o 8.
11
Utskottet finner således, i likhet med fullmäktige, skäligt att t. f.
ombudsmannen Sven-Nilsson för det ökade arbetet erhåller någon godtgörelse,
hvilken synes lämpligast böra utgå på sätt fullmäktige föreslagit.
På grund häraf och då det ej torde kunna befaras, att ett bifall till
förevarande framställning på grund af de helt säregna förhållanden, som
framkallat densamma, skall kunna föranleda liknande ansökningar från
andra håll, där af någon tillfällig anledning en tjänstemans arbete kommer
att öfverstiga det normala, föranlåtes utskottet hemställa,
att Riksdagen måtte medgifva, att såsom skälig
ersättning för ökningen på senare tiden i ombudsmannens
vid riksbankens afdelningskontor i Luleå göromål
för hvart af åren 1899, 1900, 1901 och 1902 ett
belopp af 200 kr. må tilldelas t. f. ombudsmannen
Sven-Nilsson samt att högst 400 kronor må ställas till
fullmäktiges förfogande att för samma ändamål, därest
sådant pröfvas nödigt, användas med 200 kronor under
år 1903 och 200 kronor under år 1904.
Stockholm den 27 april 1903.
På bankoutskottets vägnar:
P. A. BOSTRÖM.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.