Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4
1903-03-12 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 1TU 1903:4, Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.
1
N:o 4.
Ant. till Riksd. kansli den 14 mars 1903, kl. 2 e. m.
Första Kammarens tillfälliga utskotts (n:o 1) utlåtande n:o 2 i
anledning af väckt motion angående skrifvelse till Konungen
i fråga om användning af torf till eldning vid statens
järnvägar och statens ofriga verk.
Till utskottet liar hänvisats en af herr P. E. Lithander in. fl.
inom Första Kammaren väckt motion, hvari hemställes, att Riksdagen
i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhåller att Kungl. Maj:t täcktes förordna:
att vid statens järnvägar användning af torf till eldning af godstågslokomotiv
må utsträckas till alla linjer, där medelgod torf kan köpas
till högst 9,50 kronor per ton vid statens järnvägsstationer;
att statens järnvägars väntsalar må eldas med torf i den mån
sådan finnes att tillgå i stället för med ved eller kol, och att statens
öfriga verk likaledes uppvärmas medelst eldning med torf, när i dessa
bägge fall torf kan köpas till ett med ved efter vikt konkurrerande
pris, därvid kostnaden för sågning och huggning medräknas; samt
att Kungl. Maj:t må, om så finnes lämpligt, till ledning lämna
don föreskriften att med medelgod torf menas sådan bränntorf, som
por hektoliter väger minst 30 kg., och ej innehåller öfver 30 procent
hygroskopiskt vatten och ej mer än 6 procent. a,ska.
Genom uppgifter angående torfindustrin i främmande länder, dess
utveckling och omfattning, angifva motionärerna den årliga tillverkningen
af bränntorf i hela världen till ett sammanlagdt belopp af 9
Bill. till Riksd. Prof. 1903. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Höft (N:o 4) 1
2
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.
å 10 millioner ton och finna redan af den ansenliga tillverkningen af
detta bränsle ett bevis för varans användbarhet, hvilken därjämte bestyrkes
genom angifvande af vissa fabriker, där torf med framgång begagnas
såsom enbart bränsle för eldning af äfven de största ångpannor
likasom ock för lokomotiveldning samt i ganska stor utsträckning till
bostäders uppvärmande och andra hushållsändamål. Motionärerna anföra
vidare, att torfmossar finnas i Sverige till omfång och godhet
öfverträffande hvad de flesta andra länder kunna framvisa, varande
dessa mossar utspridda öfver hela landet, så att hvarje del af vårt land
äger betydande tillgångar däraf, till följd hvaraf torf bränsle skall kunna
tillhandahållas på de allra flesta platser utan hinder af allt för långa
transporter. Mossarne äro jämväl af den mäktighet, att vår nuvarande
stenkolsimport skulle kunna ersättas med torf under loppet af flera
hundra år och att en flerdubbelt större industri än den nu befintliga
jämte det vanliga hushållsbehofvet skulle kunna erhålla behöfligt bränsle
ur våra torfmossar under minst ett par sekler. De klimatiska förhållandena
inom Sverige uppgifvas jämväl vara lika fördelaktiga som i
andra länder, hvarest under samma breddgrad och likartade fuktighetsförhållanden
en lönande torfberedning kunnat drifvas, hvarför bevis
äfven torde kunna hämtas däraf, att torf kunnat under det exceptionellt
väta året 1902 med framgång uppptagas och beredas, om också mängden
blifvit något mindre än under den torra och varma sommaren år 1901.
I afseende på prisförhållandena har redan 1893 års kommitté visat,
att torfven från effektens synpunkt är det billigaste bränsle, och i närvarande
stund ställer sig jämförelsen mellan torf och annat bränsle
ännu fördelaktigare, alldenstund tekniken utvecklats, tillverkningskostnaden
och fraktafgifterna minskats, den förra med cirka 35 procent och
de senare med 20 procent; i bränslevärde motsvarar 1 ton torf
1,3 3 ton ved och 0,5 5 ton stenkol, hvadan ett pris af 5 å 6 kronor
per ton torf motsvarar, då bränslevärdet lägges till grund, ett pris af
omkring 4 kronor för en famn (6’ x 6’ x 3’) barrved och 10 kronor för
en ton stenkol, .till hvilka pris dessa varor ej lära erhållas å platser
inne i landet, hvaremot medelpriset å stenkol, 16 kronor per ton, motsvarar
9 kr. 50 öre per ton medelgod torf.
På frågan, huruvida torf kan användas för lokomotiveldning, hafva
motionärerna från ingeniör E. von Friesen erhållit del af det meddelande,
han efter verkställda försökseldningar med torf vid statens
järnvägar lämnade vid trettonde nordiska järnvägsmannamötet i augusti
1902, hvaraf framgiuge, att »såsom en sammanfattning af resultaten
af försökseldningarna med torf kan sägas, att det är fullt möjligt att
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.
framföra ett godståg med detta bränsle, förutsatt att man kan la torf
af åtminstone medelgod beskaffenhet. Någon större förändring behöfver
därför icke göras med lokomotiven. Medförandet af ett tillräckligt
stort förråd möjliggöres genom att något öka tenderns sidor. En bekväm
och föga tidsödande lastning af torfven kan ske etc. Vid eldning
med torf skulle pannorna af anförda skäl säkert komma att få
större varaktighet.)) Efter att hafva påpekat den nationalekonomiska
fördelen af torfeldning säger slutligen herr von Friesen, att »detta
synes vara en anledning så god som någon annan att önska framgång
åt sträfvandena att skaffa användning för våra vidsträckta torfmossar,
och om järnvägarne med sina jämförelsevis svåreldade rörliga eldstäder
giuge före, så är det troligt, att många andra bränsleförbrukare, hvilka
nu ställa sig något tveksamma, snart skulle följa efter.»
Med anledning af detta meddelande uttala motionärerna såsom
sin åsikt, att det är svenska statens oafvisliga plikt att föregå med
godt exempel, helst sedan Riksdagen tydligen visat, att den vill den
goda sakens framgång och ådagalagt detta icke allenast i ord utan
äfven i handling.
Motionärerna framhålla därefter vikten och betydelsen af en inhemsk
bränsletillverkning och vådan af att med afseende på tillgången
af nödigt bränsle vara beroende af utlandet, i synnerhet sedan det
visat sig, att värdet af den ständigt ökade importen däraf, som under
de senaste 12 åren i medeltal utgjort cirka 40 millioner kronor om
året. ett år, 1900, uppnått en siffra af 85 millioner kronor, en våda,
som kan uppkomma dels genom arbetsinställelser i de stenkolsproducerande
länderna, hvarom den senaste strejken i Nord-Amerikas Förenta
Stater lämnar det kraftigaste vittnesbörd, och dels genom utbrott af
krig, äfven om vi icke blefve tvingade att däri deltaga, då stenkol
betraktas såsom krigskontraband. Efter att hafva uppvisat, hurusom
torfmossarnes torrläggning och öfriga bearbetning skulle bereda oss
tillgång till vidsträckta odlingstillfällen och lämna sysselsättning samt
arbetsförtjänst åt många personer, som därigenom skulle kvarhållas
inom och bevaras åt fosterlandet, hurusom skogarnes redan nu värdefulla
och för hvarje år allt värdefullare afkastning skulle kunna dels
besparas och dels användas för dyrbarare ändamål än att uppbrännas
såsom ved, hvaraf förbrukningen uppgifves variera mellan 7 och 20
millioner kubikmeter om året, sammanfatta motionärerna sålunda sin
uppfattning om torffrågan:
I det föregående har visats:
1.) att torf är ett godt bränsle för husbehof och fabriksdrift;
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.
2. ) att torf kan i Sverige tillverkas i tillräcklig mängd för landets behof;
3. ) att vi icke sakna arbetskraft för en stor torftillverkning;
4. ) att vi hafva outtömliga, goda och välbelägna bränntorfsmossar;
5. ) att torf hos oss kan tillverkas till ett med ved och stenkol i de
flesta fall konkurrerande pris;
6. ) att torf med fördel och besparing kan användas för godstågs
lokomotivs
eldning, utan att våra lokomotiv behöfva afsevärdt
ändras;
7. ) att vi, utom oberoende af utlandet, skulle direkt och indirekt vinna
minst 100 millioner kronor om året genom en stor torffabrikation.
Vid afgifvande af vår motion stödja vi oss alltså på dessa förhållanden,
på samma gång vi utgå från den uppfattningen, att vårt
laude oberoende af utlandet för erhållande af bränsle, besparandet af
hundratal millioner kronor årligen, användningen af elektrisk kraft
genom torfeldning för industri och järnvägsdrift samt beredande af
arbetstillfälle för dem, som eljest emigrera, äro så enormt viktiga villkor
för svenska folkets framtid, att statsmakterna knappast kunna hafva
mera maktpåliggande frågor att ägna sitt intresse åt, utan böra väl
därföre med all kraft gemensamt arbeta på att utan uppskof vidtaga
alla de mått och steg, som behöfvas, för uppkomsten af eu vidt utbredd
torfindustri.
Användandet af torf till bränsle är förvisso ej nytt inom vårt
land, i det att man inom skogfattiga orter redan länge till hushållsändamål
begagnat torf till bränsle, men så länge den uppfattningen
fått gälla såsom en trosartikel, att våra skogstillgångar äro outtömliga,
har man helt naturligt gifvit företräde åt eldning med ved, alldenstund
anskaffningen däraf är billigare och bekvämare, men i samma mån som
insikterna om skogens värde vunnit insteg och luckorna i de glesnado
skogarna visat sig och blifvit allmännare uppmärksammade har intresset
vaknat för vedbränslets ersättande med annat inhemskt bränsle. Den
storartade utvecklingen af industrien och ångkraftens användning för
kommunikationerna till lands och sjös hafva framkallat behofvet af
ett, bränsle med större intensitet och med obegränsad tillgång, och ett,
sådant har erbjudits i stenkolen, hvaraf på grund af Sveriges ringa
tillgång däraf, den allra största delen har måst importeras från utlandet
mot en sammanlagd utgift af milliarder kronor.
5
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.
Så länge torfhandteringen inskränkte sig till anskaffande af bränsle
för eget behof till bostädernas eldning, användes de enklaste metoder
för torfvens upptagande och beredande, men i samma mån som industriens
målsmän fingo öppet öga för värdet å det rikhaltiga brännmaterial,
som torfmossarna innehålla, har ingeniörsvetenskapen tagit
saken om hand och ägnat sig åt såväl konstruktion af maskiner som
ock åt ett rationellt bedrifvande af arbetet med beredningen; dock hafva
mer än 25 år åtgått för att uppdrifva torfindustrien till eu årstillverkniug
af ungefär l million ton torf.
Motståndet mot denna industri har haft olikartade men mångfaldiga
grunder, och det torde kunna sökas ej mindre i bristande insikt
om torfvens värde, likgiltighet och bekvämlighetshänsyn, orsakade
af lättheten att anskaffa stenkol, kännedomen om misslyckade försök
att använda torf till industriella behof, allt detta hos ledarne, än äfven
hos eldarne, hvilka af förklarliga skäl lämnade företräde åt det renligare
materialet »ved» eller åt det mindre skrymmande och därför
lätthandterligare materialet »stenkol». Särskilt, gäller för en industrigren
nämligen järnhandteringen, att den först i och med dess öfvergång
i många fall från härdfärskning till framställning af götmetall och ett
allmännare användande af gas kunnat använda torf i stället för träkol,
hvarför ock bruksocieteten genom anställande af en särskildt anställd
torfingeniör verkat för denna industris utveckling.
Det är dock först från år lttOl som torffrågan kan sägas hafva ådragit
sig en allmännare uppmärksamhet och ett i vidare kretsar gående intresse,
då ej allenast en statens torfingeniör blifvit anställd utan ock
på offentligt uppdrag ingeniören Alf Larson och löjtnant E. Wallgren
sattes i tillfälle att företaga en studieresa, om hvars resultat en tryckt
berättelse afgifvits, och det är till stor del ur denna berättelse, som ej
mindre motionärerna än äfven utskottet bibringats förstärkt uppfattning
om fördelarna af torfindustriens utveckling på de vägar, som stå
till buds, nämligen: kunskap, erfarenhet och goda exempel.
Utskottet har därjämte från do mest tillförlitliga håll förskaffat
sig upplysningar i hithörande ämnen och däraf funnit anledning att
uttala den uppfattning om torfs användbarhet i allmänhet:
att de svenska torfmossarne äro minst lika göda’’ som de utländska,
att de förefinnas i de flesta delar af landet och att do med fördel kunna
afdikas och bearbetas;
att de klimatiska förhållandena ej lägga hinder i vägen för torfs upptagande
och torkning, då tiden för detta arbetes utförande kan
beräknas till ungefär 100 dagar för de sydligaste och 45 dagar
för de nordligaste provinserna, allt per år räknadt;
6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.
att maskintekniken numera är så utvecklad, att torf i erforderlig mängd
kan anskaffas inom kort tid efter det behof däraf framträda i
det att hvarje maskin årligen kan frambringa omkring 3,000 ton
maskiutorf, som i torrt tillstånd kan levereras till ett pris, som
ej anses böra öfverstiga 8 kronor 50 öre per ton fritt å järnvägsvagn
;
att bränslevärdet i torf enligt samstämmiga uppgifter mot stenkol slår
i förhållandet: 1 till 1,8, samt att den mängd torf, som i bränslevärde
motsvarar 1 ton stenkol, upptager 3 å 4 gånger rymden
af 1 ton stenkol, och vidare att torf i de flesta fäll kan ersätta
stenkol, men därvid bör observeras, att blandning i lika delar
af stenkol och torf visat sig åstadkomma en besparing af 20
procent i bränsleförbrukningen;
att hvarken kolning eller brikettering ännu vunnit praktisk lösning, då
båda operationerna hittills blifvit för dyrbara, hvarvid särskildt
angående kolning uppgifves, att villkoret för ett godt resultat
däraf beror på möjligheten att tillvarataga och tillgodogöra därvid
fallande biprodukter;
att lagring af torf under bar himmel med fördel kan ske, i det att
endast yttersta lagret tager skada af regn och frost, men att för
vissa fall torde vara skäl att täcka stackarna eller uppföra lador
eller skjul.
Därefter har utskottet, då motionen särskildt syftar till torfs användande
i järnvägsdrift, sökt erfara i hvad mån försöken vid statens järnvägar
blifvit fortsatta och, för sådan händelse, med hvilket resultat,
och utskottet har haft förmånen att sammanträffa med chefen för kung],
järnvägsstyrelsen, hvilken välvilligt meddelade, att styrelsen på nådig
befallning fortsatt och fortsätter de härofvan omförmälda försöken, hvarom
en i dagarne aflåten underdånig skrifvelse närmare redogör; hvarjemte
styrelsen utfärdat en kungörelse angående anbud å bränntorf att levereras
till statens järnvägar.
Den underdåniga skrifvelsen och kungörelsen lyda sålunda:
»Till Konungen.
Angående försök med eldning af torf eller däraf framställda
produkter.
Sedan Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 5 juli 1901
anbefallt järnvägsstyrelsen att låta anställa försök i lämplig omfattning
med eldning af torf eller däraf framställda produkter till utrönande,
7
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.
huruvida och i hvilken mån sådant bränsle skulle kunna användas vid
statens järnvägar, samt att inkomma med underdånig anmälan rörande
utgången af de försök, som med anledning häraf komme att anställas,
får järnvägsstyrelsen till åtlydnad häraf i underdånighet anföra
följande.
Vid flera tillfällen under de senare åren hafva försök blifvit
gjorda att elda med förädlade torfprodukter af olika slag, nämligen
torfbriketter (Furst Bismarck, Peters), kolade torfbriketter (Peters) s. k.
pressko], som framställas ur torf genom samtidig brikettering och
kolning (tillverkade i Trollhättan) samt torfkol, framställda genom
torfvens förkoksning (från bolaget Turba). Dessa försök hafva dock
icke gifvit gynnsamma resultat. I de fall, då det varit möjligt att
erhålla tillräckligt liflig ångbildning, har bränslevärdet likväl varit så
ringa, att det pris, som kunde ifrågakomma, syntes alltför högt i förhållande
till den alstrade ångmängden.
Försöken att elda med torf å lokomotiv togo sin början den 12
december 1901 och fortgingo då till den 19 december för att återupptagas
den 24 januari 1902, då de fortsattes till midten af februari. Vid alla
dessa försök användes ett lokomotiv litt. Kd, och det konstaterades,
att med användande af synnerligt god torf så tunga tåg kunde framföras
som lokomotivets maskineri öfverhufvud tillät. I slutet af maj
och början af juni 1902 gjordes försök med ett lokomotiv litt. Mb,
som för ändamålet erhållit särskildt stor eldstad. Tågen voro därvid
så stora, att de tämligen nära motsvarade maskinens största dragförmåga.
Arbetet för eldareu var emellertid i båda fallen betydligt,
och hjälp af handtlangare åt eldaren kunde ej undvaras. Försök
gjordes å det senare lokomotivet med en i Amerika använd automatisk
eldningsapparat, hvilken skulle skötas af endast en person, men
ehuru åtskilliga ändringar vidtagits, hafva dessa försök icke utfallit
så gynnsamt, att fördelarna med en sådan apparat befunnits uppväga
de obestridliga olägenheterna med densamma. Till detta mindre tillfredsställande
resultat bidrager icke oväsentligt torfetyckenas oregelbundna
och olämpliga form.
Under sommaren 1902 gjordes försök att elda med torf, blandad
i ungefär lika viktspropotiorier dels med engelska stenkol, dels med
briketter, tillverkade af svenska kol. Resultatet af dessa försök var
mycket tillfredsställande. Eldningen sköttes af eu man, och dennes
arbete tycktes vara endast obetydligt större än vid eldning med den
vanliga blandningen af engelska och svenska kol.
Förhållandet mellan bränslevärdet hos god torf och goda engelska
8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.
stenkol har genom försöken erhållits =1:1.8, då man räknar med afdunstade
vattenmängder per kilogram bränsle. Beräknas bränsleförbrukningen
i förhållande till tågvikt och väglängd, så kommer man
till ett för torfven något gynnsammare resultat, livilket kan förklaras
af detta bränsles speciella egenskaper.
De kostnadsberäkningar som, vid försöken blifvit gjorda, synas
ådagalägga, att eldning med torf, såväl enbart som i blandning med
annat bränsle, ställer sig ungefär lika billig som eldning med engelska
stenkol, om man utgår från ett pris af kronor 9.5 0 för torfven och
kronor 16 för engelska kol, och ej fäster afseende vid transportkostnaden
för vare sig torf eller kol, eller vid det ökade arbetet med
torfvens ifyllande i korgar och inlastning på lokomotivens tendrar.
De förändringar, som för torfeldningen visade sig nödvändiga å
äldre lokomotiv, voro oväsentliga och hade nästan uteslutande till
ändamål att öka tenderns bränsleförråd och underlätta tillförseln af
bränslet från tendern till maskinen. Men nödvändigt blifver att vidtaga
någon anordning för att under den varma årstiden minska den
ökade gnistbildningen från skorstenen.
De erforderliga förändringarna äro emellertid icke af den beskaffenhet,
att de göra lokomotiven mindre användbara för stenkolseldning,
åtminstone hvad angår den lokomotivtyp lit. Kd, med hvilken
hufvudsakligen experimenterats och af hvilken statens järnvägar äga
öfver 100 stycken.
Sedan försöken med torfeldning sålunda gifvit ett i det hela
gynnsamt resultat, föreskref järnvägsstyrelsen i december 1902, att
eldning med torf skulle införas på 4 godståg å III distriktet. För att
härvid komma ifrån olägenheten med två eldare, bestämdes, att torfven
skulle blandas med engelska stenkol i ungefär lika viktsförhållande.
Eldning med denna blandning började den 9 sistlidna december å två
tåg på linien Alfvesta—Malmö och den 8 sistlidna januari å ytterligare
två tåg mellan Elmhult och Malmö, och har sedan fortgått utan nämnvärd
olägenhet. Styrelsen har därför för afsikt att under den närmaste
framtiden införa eldning med samma bränsleblandning å tvenne tåg
mellan Nässjö och Elmhult samt å fyra tåg på linien Falköping—
Nässjö, hvarjämte styrelsen anordnat försök med torfbränning äfven
å blandade tågs lokomotiv. Som den hittills vunna erfarenheten ådagalagt,
att kvaliteten hos olika torfsorter är högst varierande, har styrelsen
uppställt vissa fordringar angående torfvens beskaffenhet, hvilka
framgå af bilagda kungörelse angående leveransanbud å bränntorf, som
inom kort kommer att utfärdas.»
9
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.
Såsom af ofvanstående redogörelse framgår, befinner sig införandet
af torf såsom bränsle på statens lokomotiv för närvarande i ett
utvecklingsskede, som_ låter utsikterna för ett ganska vidsträckt
användande af torfven i en snar framtid synas ganska ljusa, De svårigheter,
som därvid kunna möta, sammanhänga hufvudsakligen med
torfvens magasinering och dess transport på längre sträckor, hvarigenom
kvaliteten lätt försämras och kostnaden ökas. I Skåne och Småland
hafva emellertid dessa svårigheter hittills ej varit af allvarsammare
art och de torde äfven i andra delar af vårt land kunna öfvervinnas,
i den mån intresset för torfvens användande hinner medföra ett allt
större uppsving af torfindustrien och framkalla allt flera anläggningar
för torffältets exploaterande.
*Anbud å leverans till statens järnvägar af
bränntorf för lokomotiv eldning.
För statens järnvägar kommer, så framt antagliga anbud ingifvas,
_ bränntorf för lokomotiveldning att upphandlas för leverans
under innevarande år.
■ Torfven skall vara s. k. maskinformtorf (till skillnad från sticktorf
och älttorf) och levereras i så mycket som möjligt regelbundna stycken,
hvilkas längd icke får öfverstiga 180 millimeter.'' Den skall vara väl genomarbetad
och homogen samt hård och fast, så att den kan handteras
utan att smulas sönder. I anbudet skall uppgifvas namnet och läget
af den mosse, hvarest torfven blifvit tillverkad.
Anbudet skall åtföljas af kemisk analys, angifvande ask- och
vattenhalt samt bränslevärdet, bestämdt med bombkalorimeter och
beräknadt per kilogram vatten- och askfritt prof. Torfven skall enligt
denna analys uppfylla följande bestämmelser:
askhalt: högst 6 procent,
vattenhalt: högst 30 procent,
bränslevärde: lägst 5,000 värme-enheter, beräknadt på vatten- och
askfritt prof.
Kungl. styrelsen kan dock medgifva en högre vattenhalt än 30
procent, men i så fall skall bränslevärdet med minst 60 värme-enheter
för hvarje procent ökad vattenhalt öfverstiga 5,000, hvarför torf med
till exempel 33 procent vatten skall hålla minst 5,180 värme-enheter.
Analysen skall utföras å ett s. k. generalprof, som uttages ur
det parti anbudet omfattar och förvaras i lufttätt tillslutet kärl° intill
dess profvet skall undersökas.
Bih. till liiksd. Prof. 1903. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 4 Höft.
2
10
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.
Den torf, som kan komma att levereras, skall till sin beskaffenhet
öfverensstämma med analysen, och den afvikelse, som härvid medgifves,
är:
för askhalten: + 1 procent,
» vattenhalten + 3 procent,
» bränslevärdet: — 100 värme-enheter, beräknadt på vatten- och
askfritt prof.
Skulle afvikelser under leveransens fortgång visa sig vara större,
så äger kungl. styrelsen att efter godtfinnande antingen låta inställa
vidare leverans eller för den återstående delen af partiet betala ett
pris, som svarar mot torfvens sämre beskaffenhet.
I öfrigt meddelas till spekulanters kännedom:
att prisen skola uppgifvas per 100 kilogram,
att vid bedömande af inkomna anbud vederbörlig hänsyn kommer att
tagas till torfvens effektiva bränslevärde,
att torfven skall levereras vid statsbanestation, fritt å normalspårig
järnvägsvagn och öfverfäckt af pressenning, om öppen vagn
användes,
att leveransen skall verkställas successivt i mån af behof med en å
två vagnslaster af omkring 10 ton för hvarje gång och så lång
tid efter erhållen order, som för hvarje fall med leverantören
öfverenskommes,
att för erhållande af torfanalys spekulant kan hänvända sig till ingeniör
G. von Heidenstam, adress Elmhult, hvilken äger att härför
uppbära af kungl. styrelsen stadgad ersättning,
att en hvar, som afgifver anbud, är därvid bunden under den för anbudspröfningen
bestämda tiden,
att anbudsgifvare och leverantörer äro skyldiga ikläda sig de förpliktelser,
som i Kungl. Maj:ts under den 17 november 1893
utfärdade nådiga förordning angående statens upphandlingsoch
entreprenadväsende m. m. äro stadgade,
att anbudsgifvare skall, för fullgörande af åtagen leverans, senast vid
kontraktets underskrifvande ställa sådan säkerhet, som i § 23
af ofvan nämnda nådiga förordning omförmäles och af den
beskaffenhet, att densamma må af kungl. styrelsen kunna godkännas,
att anbudsgifvare ej må undandraga sig att inom föreskrifven tid aflämna
honom affordrad säkerhet eller att, då hans anbud blifvit
antaget, afsluta kontrakt vid påföljd af ersättningsskyldighet
enligt § 25 af nämnda nådiga förordning för den ökade kostnad,
11
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.
Btaten tillföljd häraf kan få vidkännas samt vite af 5 procent
af i anbudet fordrad betalning för leveransen,
att kungl. styrelsen förbehåller sig rätt att antaga anbud äfven för en
del af den erbjudna kvantiteten, såvida ej anbudsgifvare i anbudet
gjort förbehåll att det endast odeladt gäller,
att anbuden böra affattas å anbudsformulär, hvilka tillika med kontraktsformulär
tillhandahållas respektive spekulanter å kung], styrelsens
förrådsbyrå, där äfven närmare underrättelser om leveranserna
meddelas,
att anbuden skola, förseglade och adresserade till kungl. järnvägsstyrelsen
samt försedda med påskrift: »Anbud å bränntorf», vara
inlämnade till kungl. styrelsens registrator före klockan 12 på
dagen den
samt att de, hvilkas anbud antagits, varda därom underrättade efter
klockan 12 på dagen den
Stockholm den 190 .
Kungl. järnvägsstyrelsen.»
Dessutom meddelades på grund af därom framställda frågor, att
försöken omfattat såväl godståg som blandade tåg, men icke snälltåg,
för hvilka ett skrymmande bränsle vore ofördelaktigt i betraktande af
de jämförelsevis långa afstånden mellan de stationer, å hvilka snälltågen
stanna, äfvensom den viktiga upplysningen, att anläggningar af
torffabriker ingalunda skulle vara värdelösa för händelse af införande
af elektrisk drift, alldenstund det just skulle blifva lämpligt att vid
sådana platser anlägga kraftstationer för elektricitetens genererande.
Med tacksamhet och tillfredsställelse erkännes de kraftiga åtgärder,
som genom Kungl. Maj:ts försorg blifvit vidtagna och som
vidare på dess nådiga befallning af järnvägsstyrelsen utförts, och det
har ock därför inom utskottet blifvit ifrågasatt, huruvida under sådana
förhållanden tillräcklig anledning kunde förefinnas att föreslå Riksdagen
att i ämnet aflåta underdånig skrifvelse, men utskottet anser sakens
vikt och fördelen af torffrågans framförande fordra, att Riksdagens
intresse för ämnet ådagalägges inför ej mindre Kung!. Maj:t än äfven
inför vederbörande myndigheter och hela svenska folket.
Utskottet vill slutligen framhålla nödvändigheten af att vårt land
sättes i en oberoende ställning med afseende på en jämn och betryggad
tillgång af bränsle för vår industri och våra kommunikationer, och
12
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 1) Utlåtande N:o 4.
utskottet, som finner järnvägsstyrelsens åtgärd att anskaffa och ständigt
hafva tillgängligt ungefärligen ett års förlag af stenkol vara särdeles
välbetänkt, tror sig hafva fog för den uppfattningen, att ingen åtgärd
skulle bättre och säkrare betrygga förvissningen om oafbruten tillgång
på erforderligt bränsle äfven under pågående krig eller utomlands inträffande
arbetsinställelser än den, som består uti väckandet och framkallandet
af en kraftig torfindustri, grundad på inom landet befintliga
rika tillgångar.
Utskottet föreslår med anledning af hvad sålunda anförts, att
herr Lithanders m. fl. motion må det sätt bifallas, att Första Kammaren
för sin del besluter,
att Riksdagen i underdånig skrifvelse anhåller:
att genom Kungl. Maj:ts försorg den af kungl.
järnvägsstyrelsen redan påbörjade användningen af
torfbränsle till eldning å godstågslokomotiv måtte
i största möjliga utsträckning fullföljas; samt
alt väntsalar och öfriga lägenheter vid statens
järnvägar äfvensom andra för statens verk begagnade
lokaler måtte, där så ske kan, företrädesvis uppvärmas
medelst eldning med torfbränsle, då sådant kan. erhållas
till pris och på de villkor, som af Kungl. Maj:t
bestämmas.
Stockholm den 12 mars 1903.
På utskottets vägnar:
GUST. TAMM.
STOCKHOJ.M, ISAAC MARCUS'' ISOKTJtVCKEIil-AKTIEBOLAG, 1903.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.