Sök i Ratio Lex

Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående omreglering af rikets indelning i provinsialläkaredistrikt m. m.

1903-05-08 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

FK 2TU 1903:22, Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående omreglering af rikets indelning i provinsialläkaredistrikt m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 22.

1

\:o 23.

Ank. till Riksd. kansli den 8 maj 1903, kl. 2 e. ro.

Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 12, i

anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj:t

angående omreglering af rikets indelning i provinsialläkaredistrikt

m. m.

Med anledning af en inom Andra Kammaren af herr Karl Ludv.

Johansson i Stora Mellby väckt motion, n:o 167, i hvilken tio andra

kammarledamöter instämt, har Andra Kammaren för sin del beslutat,

natt Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhåller, det Kungl.

Maj:t täcktes

1) låta utreda, i hvad mån den nuvarande provinsialläkaredistriktsindelningen

i riket är otidsenlig och olämplig;

2) låta uppgöra förslag till omreglering af denna distriktsindelning

i af sikt att bättre än hittills främja hälso- och sjukvården å landsbygden; samt

3) vidtaga de åtgärder, som af en sådan utredning och af ett sådant

förslag kunna föranledas».

Andra Kammarens andra tillfälliga utskott, till hvars förberedande

behandling motionen hänvisats, yttrar:

»Såsom motionären antydt, voro provinsialläkarne från början icke

uteslutande statens, utan snarare kommunernas aflönade tjänare. Medicinalordningarna

af år 1688 förutsatte visserligen anställandet såväl

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 21 Käft. (N:o 22).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 22.

af provinsial- som stadsläkare samt föreskrefvo äfven vissa villkor för

deras kompetens, men det drog dock mycket länge om, innan den

grundsatsen kunde göra sig verkligt gällande, att staten genom anställandet

af läkare i sin tjänst behöfde draga försorg om befordrandet af

den allmänna sjukvården. Nästan ett århundrade förgick nämligen,

innan statsmakterna funno sig manade att på ett mera verksamt sätt

behjärta detta behof samt med allvar antaga sig provinsialläkare-institutionen

och aflöna en eller flera läkare för hvarje län eller delar däraf.

»Ännu så sent som år 1753 utfärdade sålunda Kungl. Maj:t en

befallning till landshöfdingar och häradshöfdiugar att vid alla tillfällen

främja sammanskott af länens invånare till löner åt »provincialmedici»,

hvilken befallning ledde till den påföljd, att, utom förutvarande 12 provinsialläkare,

5 nya provinsialmedici anställdes med aflöning på grund

af dylika årliga sammanskott. Sedan ridderskapet och adeln samt

präste- och borgarestånden vid 1769 års riksdag åtagit sig en årlig

personlig afgift till förmån för medicinalverket och äfven bondeståndet

1772 förbundit sig att erlägga en sådan bevillning, dock med det uttryckliga

förbehåll att njuta befrielse från de till provinsialläkarnes

aflöning dittills gjorda sammanskott, öfvertog slutligen statsverket genom

kungl. brefvet af den 21 juli 1773 helt och hållet dei''as aflöning. Genom

samma bref inrättades äfven en del nya provinsialläkaredistrikt, i akt

och mening att i hvarje af rikets dåvarande 21 län skulle finnas 1 å 2

provinsialläkare, hvarigenom distriktens antal på en gång bragtes upp

till 32, fördelade på följande stationer: Borås, Eksjö, Eskilstuna, Falun,

Filipstad, Gäfle, Halmstad, Hedemora, Jönköping, Kalmar, Karlskrona,

Karlstad, Kristianstad, Lidköping, Linköping, Malmö, Mariestad, Norrtälje,

Nyköping, Stockholm, Sundsvall, Söderhamn, Uddevalla, Umeå,

Uppsala, Vadstena, Vimmerby, Visby, Vänersborg, Västerås, Växjö och

Örebro.

»Ehuru Kungl. Maj:t vid denna medicinalstats utfärdande förklarat,

att någon tillökning i provinsialläkarnes stat »eller hvad annan ändring

det vara må» icke finge för det tillkommande begäras, blefvo dock efter

hand flere nya provinsialläkaretjänster inrättade, nämligen i Hernösand

1792 (indragen redan 1802), i Strömstad och Vingåker 1794, i Nora

1795, för södra Gottland 1802 samt på Öland och i Östersund 1810. År

1812 hade alltså provinsialläkarnes antal stigit till 38. Landsortens

behof af läkare för sjukvårdens bestridande var dock ännu långt ifrån

tillfredsställdt. Rikets ständer afläto därför den 17 september 1829 eu

skrifvelse till Kung]. Maj:t, hvari hemställdes att, »enär flere provinser

i riket funnes, hvilka, i anseende till deras vidsträckthet och större

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 22.

folkmängd, vore i saknad af erforderligt, läkarebiträde, och då alla rikets

invånare i statsbördornas utgörande och således äfven i kostnaderna för

hälsovårdens befordrande deltoge samt fördenskull, utan undantag, borde

äga lika rätt att dela förmånerna däraf», Kungl. Maj:t täcktes efter

förutgången utredning låta uppgöra förslag till allmän reglering af provinsialläkarevården

öfver hela riket samt öfverlämna detta förslag till

Riksdagens vidare åtgärd. Under iiden och intill dess ifrågavarande

reglering kunde hinna pröfvas och fastställas, borde »extra provinsialläkare»

förordnas på obestämd tid i sådana delar af riket, som af ökadt

läkarebiträde befunnes vara i största behof, för hvilket ändamål Riksdagen

ställde ett anslag af 2,000 rdr bko till Kung]. Maj:ts disposition.

I följd häraf inrättades enligt kungl. brefvet af den 25 juni 1830 åtta

extra provinsialläkaredistrikt (i Sigtuna, Värnamo, Alingsås, Ljusdal,

Hernösand, Lycksele, Helsingborg och Sölvesborg). Sedan ofvannämnda

förslag till reglering af provinsialläkarevården till Riksdagen inkommit,

beviljades därefter år 1834 erforderliga arfvoden åt 7 nya extra provinsialläkaredistrikt

(i Falköping, Kisa, Ulricehamn, Tjust, Norra Dalarne,

Arvika och Orust) och år 1840 ytterligare åt 8 sadana (Östersund, Nas,

Sunne, Åmål, Hudiksvall, Oskarshamn, Vrigstad och Hjo).

»Men ännu flere läkare kräfdes snart, och sundhetskollegium anbefalldes

därför 1842 att till Kung]. Maj:t inkomma med nytt förslag

till en allmän och fullt ändamålsenlig reglering af provinsialläkarevården.

Den 3 juni 1844 afgaf sundhetskollegium det infordrade förslaget,

hvilket i hufvudsakliga delar också blef af Rikets Ständer och

Kung]. Maj:t gilladt. I öfverensstämmelse därmed öfverflyttades 18 af

de extra provinsialläkarne på ordinarie stat, hvarjämte äfven några nya

provinsialläkarebeställningar inrättades, sa att dessa nu ökades till 05.

Dessutom beviljades arfvoden till en del nya extra provinsialläkare,

hvilkas antal därigenom blef 17. .

»Under åren 1845—1859 tillkommo därefter 6 ordinarie provinsialläkare

och 9 extra provinsialläkare, så att vid sistnämnda års slut sammanlagt

funnos 71 ordinarie och 26 extra provinsialläkarebefattningar.

Förteckning å dessa 97 läkares stationer återfinnes å den betänkandet

bifogade bil. A. År 1858 hade Rikets Ständer emellertid, med anledning

af dels de många vid hvarje riksdag från olika orter af riket

»•jorda framställningarna om erhållande af ökadt antal läkare och dels

den ojämna fördelningen af provinsialläkaredistrikten, anhallit, att Kungl.

Maj:t ville ånyo låta utarbeta och till Rikets Ständer afgifva förslag

till'' ett fullständigt ordnande af den civila hälso- och sjukvården i riket.

»Sedan sundhetskollegium anbefallts afgifva sådant förslag och där
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första Kammarens Tillfälliga Utskotta (N:o 2) Utlåtande N:o 22.

med inkommit den 11 april 1859, bifölls detta i så måtto, att af föreslagna

48 nya provihsialläkarebeställningar 34 medgåfvos. Härigenom

steg de ordinarie provinsialläkarnes antal till 105, hvarefter småningom

antalet ytterligare, ökats med 33 genom dels öfverförande på ordinarie stat

åt alla extra provinsialläkaretjänster, dels inrättande af 7 nya provinsiallakaretjanster.

Numera finnas därföre, alltsedan den nu gällande provinsiallakarestaten,

i enlighet med 1890 års Riksdags beslut, blifvit fastställd,

i hela riket 138 ordinarie provinsialläkare med stationer å platser, som

i A “armare framgår. Af dessa läkare äro 33 anställde för Norrland,

40 för Svealand och 65 för Götaland.

. »Emellertid har efter 1890 och i följd af bestämmelserna i läkarelnstruktionen

af samma år en annan klass af tjänsteläkare tillkommit,

nämligen de nya »extra provinsialläkarne», hvilka i det stora hela hafva

samma_ skyldigheter som de ordinarie, ehuru de icke eller i vissa fall

blott delvis aflönas af staten. Egentligen afsedda för att bestrida den

enskilda sjukvården å landsbygden, äro nämligen dessa extra provinsialläkare

tillika pliktiga att, såsom vederlag för den tjänstårsberäkning de

åtnjuta, på vederbörligt förordnande inom sitt distrikt verkställa siukresor,

rättsmedicinska undersökningar och andra tjänsteförrättningar mot

enahanda ersättning, som. tillkommer provinsialläkare, hvar jämte de äfven

äro skyldiga att ställa sig till efterrättelse den för provinsialläkare uttardade.

instruktion och fastställda taxa. Bildandet af de extra provinsialläkaredistrikten

har i allmänhet berott på ett från vederbörande ort utgånget,

af vissa åtaganden åtföljdt initiativ, hvarigenom ortens åstundan

om okad läkarehjälp ådagalagts, .hvarpå staten, efter verkställd utredning

och pröfning af framställningen, med eller utan beviljande af

bidrag till läkarens aflöning bifallit det gjorda förslaget.

»Denna institution torde tvifvelsutan hafva fylligt verkligt behof,

att döma af det stora antal extra provinsialläkaredistrikt, som efter 1890

bildats inom alla delar af landet. Utom de af kommuner eller enskilde

antagna distriktsläkare med tjänstårsberäkning, hvilka funnos kvar 1890

och som därefter likställdes, med extra provinsialläkarne, hafva näm
i

rrU-j. • 1 °r meC* m’uc^re än 104 extra provinsialläkare

biitvit tid efter annan anställde inom nya distrikt. Af dessa 104 distrikt

tillkommo 55 under åren 1891—1895, 44 åren 1896—1900 och 5 under

aren 1901 och 1902. Sammanlagdt funnos vid 1902 års slut i Norrland

40 extra provinsialläkaredistrikt, i Svealand 54 och i Götaland 56.

»Onekligen ha emellertid äfven en del olägenheter uppstått i följd

åt dessa nya distrikts bildande. Hufvudsyftet med dem har, såsom förut

nämnts* varit atR sedan staten sörjt företrädesvis för sina ändamål genom

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 22.

anställandet af läkaretjänstemän för rikets alla delar, kommunerna själfva

skulle draga försorg om de för den enskilda sjukvården ytterligare behöfliga

läkare, och detta synnerligast i aflägsna eller särskilt tätt befolkade

landsdelar, hvarvid staten i händelse af behof åtagit sig att lämna landskommunerna

ett icke oväsentligt understöd i form af dels bidrag till läkarens

aflöning, dels förmånen af tjänstårsberäkning för honom. Tillkomsten

af de extra provinsialläkaredistrikten har under sådana förhållanden ofta i

afsevärd mån betingats af den större eller mindre lättheten att inom orten

anskaffa medel till läkares aflönande, och därvid har svårligen kunnat

undvikas, att ojämnheter uppstått i afseende å distriktens storlek, läge och

form. Därigenom, att en eller flere kommuner vägrat att för sin del

bidraga till extra provinsialläkarens aflöning, hafva sålunda distrikten

understundom fått ett mycket olämpligt läge i förhållande till andra

läkaredistrikt, och af samma skäl hafva eu del nybildade distrikt äfven

kommit att blifva rätt oformliga. I allmänhet har dock icke fog ansetts

förefinnas att fördenskull hindra ett distrikts upprättande, då en afsevärd

del af de betalande kommunerna haft stort gagn af den ökade

läkaretillgången. Vid vissa tätt befolkade knutpunkter för rörelsen har

dessutom ofta behofvet af egen läkare föranledt. bildandet af ett extra

provinsialläkaredistrikt, oaktadt annan läkare haft sin station i närheten

af eller till och med inom samma kommun. Oregelbundenheter

och missförhållanden förefinnas alltså för närvarande med afseende å

de extra provinsialläkaredistrikten. Emellertid anser utskottet, att

dessa tillfälliga oegentligheter tvifvelsutan skola efter hand utjämnas åt sig

själfva, allteftersom nya extra provinsialläkaredistrikt bildas, och dessa

distrikt alltså mer och mer komma att gå in på de nuvarande ordinarie

provinsialläkaredistriktens områden. En omreglering af förevarande distrikt

stöter dessutom för närvarande på mycket stora, i vissa fall helt

säkert oöfvervinneliga svårigheter, då de kommuner, som sammanslutit

sig för att aflöna en extra provinsialläkare, nog icke skola finna sig

uti att utbrytningar ur distriktet företagas eller att kommuner tilläggas

distriktet, hvilka icke bidraga och icke kunna mot sin vilja tvingas att

bidraga till läkarens aflöning. Några mera afsevärda jämkningar i de

extra provinsialläkaredistrikten torde af dessa skäl knappast kunna ifrågasättas,

huru önskliga sådana än i vissa fall måste erkännas vara.

»Nödvändigare och lättare att bringa till stånd synes det. da utskottet

vara, att, såsom äfven motionären särskildt framhållit, en omreglering

sker af de ordinarie provinsialläkaredistrikten, hvilkas inledning

sedan gammalt företett stora oegentligheter, men hvilka utan allt tvitvel

blifvit än mera missbildade genom senaste årens utbrytningar af eu

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Första Kammarens Tillfälliga TJtslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 22.

mängd extra provinsialläkaredistrikt. Af en tablå öfver rikets provinsialläkare-

och extra provinsialläkaredistrikt jämte uppgift å deras ytinnehåll,

folkmängd m. m., hvilken tablå af motionären ställts till utskottets

förfogande och såsom bilaga B vidfogats detta betänkande, framgår tydligt,

att stora missförhållanden för närvarande förefinnas i afseende å indelningen

af provinsialläkaredistrikten.

»Den hvarje provinsialläkaredistrikt tillkommande landareal är

framför allt betydligt växlande. Äfven i de båda nordligaste länen med

deras vidsträckta lappmarker finnas sålunda numera ordinarie distrikt af

så olika ytvidd som 198,5 och 11,8, 9,i ända till 3,9 kvadratnymil. En

väsentlig förbättring i dessa trakters läkareförhållanden har visserligen

öfverallt inträdt i och med bildandet af en del extra provinsialläkaredistrikt,

sammanlagdt 22, inom de bägge länen, men såsom af nyssnämnda

exempel torde framgå, är just i följd af detta förhållande en

omreglering af de kvarvarande, till arealen synnerligen olika ordinarie

distrikten väl af behofvet påkallad. Samma är emellertid äfven förhållandet

med flere af de öfriga länen, där distrikt af jämförelsevis

onaturligt stora ytvidder ligga sida vid sida med andra, hvilkas areal

däremot är alltför knapp för att distriktet torde behöfva bibehållas

oförändradt. Så är till och med på sina ställen fallet inom mellersta

Sverige, t. ex. i Östergötland med tvenne distrikt af resp. 23,2 och 5,8

kvadratnymils areal, inom Kronobergs län med distrikt af resp. 28,9 och

8,3 kvadratnymil o. s. v.

»Men äfven i afseende på folkmängden inom de olika provinsialläkaredistrikten

förefinnas stora ojämnheter. Så hafva af de 138 distrikten

23 ett invånareantal, som understiger 10,000, 52 distrikt hafva 10—20,000

invånare, 38 distrikt 20—30,000, 14 distrikt 30—40,000, 7 distrikt 40—

50.000 och 4 distrikt öfver 50,000 invånare. Inom några län ligga så

folkrika distrikt, att de räkna ett invånareantal af 45,000 ända upp till

62.000 personer, alldeles invid små distrikt med endast 8—15,000 invånare

o. s. v.

»Härtill kommer, att på icke så få ställen har numera provinsialläkarestationen

ett sådant läge inom distriktet eller i förhållande till

något nybildadt. extra provinsialläkaredistrikt, att nyttan af läkarens därvaro

blir ganska tvifvelaktig eller åtminstone väsentligt inskränkt mot

om han förflyttades till annan plats, där den större allmänheten inom

provinsialläkaredistriktet kunde få tillfälle att oftare besöka honom och

anlita hans hjälp. Såsom exempel härpå kunna anföras Värnamo och

Arvika distrikt, där ordinarie och extra provinsialläkarne bo å samma

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 22.

plats, Marks distrikt med station för provinsialläkaren på 5 kilometers

afstånd från extra provinsialläkarens i Rinna station m. fl.

»En jämnare och bättre fördelning af de ordinarie provinsialläkaredistrikten

samt deras stationer synes af här åberopade skäl vara synnerligen

önskvärd. Detta borde också i många fall kunna utan större svårighet

åstadkommas dels genom en jämkning af gränserna mellan vissa distrikt,

dels ock genom en af förändrade kommunikationsförhållanden eller af förflyttad

centralplats för rörelsen inom distrikten påkallad flyttning af stationen.

Genom minskning af de största provinsialläkaredistrikten och förstoring

af de minsta skulle nog också en viss likformighet dem emellan

kunna å många håll vinnas. En sådan omreglering af provinsialläkaredistrikten

stöter numera ej på några svårigheter från tjänsteläkarnes

sida, eftersom de på grund af Kungl. Maj:ts kungörelse den 31 oktober

1890 angående ny reglering af provinsialläkarestaten äro förpliktade

att underkasta sig »såväl den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet och

jämkning i åligganden som ock den reglering af tjänstgöringsområde,

som kunna varda föreskrift^». Skulle slutligen några nya provinsialläkaredistrikt

befinnas erforderliga för att underlätta den ifrågasatta

omregleringen, torde äfven detta utan egentligen ökade kostnader för

statsverket kunna åstadkommas genom sammanslagning på. sina ställen

af sådana små distrikt, som i följd af läge, kommunikationer m. m.

särskildt ägna sig därför, hvarigenom en del provinsialläkarelöner skulle

kunna göras lediga. _ .

»Utskottet förbiser ingalunda de hinder, som ställa sig i vägen

för en allmän omreglering af provinsialläkaredistrikten. Skall en sådan

blifva fullt rättvis, så att ej vid regleringens genomförande en landsdel

kommer att blifva särskildt gynnad framför en annan, fordras nämligen

en mycket grundlig utredning af alla lokala förhållanden, stödd

på vederbörande kommuners och myndigheters undersökningar och

utlåtanden, en utredning, som säkerligen på många håll kommer att

möta stora svårigheter. Ty vid densamma måste en mängd, faktorer

af olika vikt och betydelse tagas i betraktande, bland annat distriktens

storlek samt afstånden inom dem till tjänsteläkar.en, olika orters större

eller mindre utvecklingsmöjligheter, tillvaron af industriell verksamhet

samt däraf beroende tätare eller glesare befolkning, kommunikationsledernas

mångfald och riktning m. in., allt omständigheter, som för ett

rätt bedömande kräfva en stor lokalkännedom och mycken urskilning.

Men genom samarbete af flere., för saken intresserade och i frågan väl

förfarne personer skulle nog icke förty ett godt resultat af. en utredning,

sådan motionären föreslagit, kunna vinnas, så att åtminstone för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (Ko 2) Utlåtande Ko 22.

den närmaste framtiden en bättre ordning kunde åstadkommas, än som

nu är rådande beträffande rikets provinsialläkaredistrikt.»

Ifrågavarande motion öfverlämnades i enlighet med 63 § regeringsformen

till Första Kammaren, som remitterat densamma till sitt andra

tillfälliga utskott.

Med hänvisning till den utredning och motivering, som framlagts

af Andra Kammarens andra tillfälliga utskott, får utskottet hemställa,

att Första Kammaren biträder Andra Kammarens

beslut.

Stockholm den 8 maj 1903.

På utskottets vägnar:

GUSTAF BJÖRLIN.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDASE, 1903.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.