Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående åtgärder mot de olägenheter, som förorsakas genom vissa slag af fabriksdrift.
1903-03-24 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
FK 2TU 1903:6, Skrifvelse till Kungl. Maj:t angående åtgärder mot de olägenheter, som förorsakas genom vissa slag af fabriksdrift.
Dokumentets text
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.
1
N:o 6.
Ank. till Riksd. kansli den 24 mars 1903, kl. 2 e. m.
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n:o 3,
med anledning af de af herrar S. Söderberg och
A. Olsson i Mårdäng väckta motioner om skrifvelse
till Kungl. Maj:t angående åtgärder mot de olägenheter,
som förorsakas genom vissa slag af fabriksdrift.
Med anledning af inom Andra Kammaren af herrar S. Söderberg och
A. Olsson i Mårdäng väckta motioner har Andra Kammaren för sin del, i enlighet
med sitt andra tillfälliga utskotts hemställan, beslutat: »att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta utreda,
i hvad mån lagstiftning kan och bör förebygga de olägenheter, som industriella
verk ofta förorsaka kringliggande bygd genom förorenande af luft och
vatten, samt för Riksdagen framlägga de förslag, hvartill denna utredning
kan gifva anledning».
Sedan detta beslut blifvit Första Kammaren delgifvet, har denna hänvisat
ärendet till sitt tillfälliga utskott n:o 2.
Andra Kammarens utskotts yttrande i ärendet är af följande lydelse:
»Såsom bägge motionärerna framhållit, har Riksdagens uppmärksamhet
förut varit påkallad å förevarande fråga genom en af herr J. Wahlgren
till 1902 års Riksdag ingifven motion, afseende en skrifvelse till Kungl. Maj:t
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. G Käft. (N:o 6). 1
2 Första Kammarens Tillfälliga UtsJcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.
med anhållan om sådana förändringar i kungl. hälsovårdsstadgan den 25
september 1874, i hvad densamma afser allmänna hälsovården på landet,
att kommunalnämnden blefve tillerkänd rätt att med kraftigare och mera
effektiva medel, än nu stode den till buds, ingripa till skydd mot de faror
för hälsotillståndet hos människor och djur, som särskildt genom vissa på
senare tider uppkomna slag af fabriksdrift uppstått. Andra Kammarens
tillfälliga utskott n:o 2, till hvilket motionen hänvisades, erkände obetingadt,
att svåra olägenheter förorsakades genom det sätt, hvarpå vissa
industrier bedrefves i vårt land, samt uttalade såsom sin åsikt, att ett snart
och kraftigt ingripande från statsmakternas sida erfordrades till undanröjande
af dessa olägenheter. Särskildt framhöllos såsom hälsovådliga de
kemiska trämassefabrikerna, hvilka dels förorenade luften genom illaluktande
gaser, dels fördärfvade vattendragen genom utsläppande af affallslut, som
innehölle svafvelsyrlighet och ofta äfven fibrösa ämnen. Utom dess omnämndes
äfven järnverken och sockerbruken, såsom medförande liknande
olägenheter som trämassefabrikerna.
»Icke förty fann dock utskottet sig böra hemställa till kammaren
om afslag å motionen, enär utskottet icke kunde komma till den öfvertygelsen,
att någon väsentlig förbättring i nu bestående förhållanden skulle
vinnas genom den åtgärd, motionären föreslagit. Kommunalnämnd hade
redan nu både rätt och plikt att genom upplysningar, råd, uppmaningar
och varningar söka åstadkomma rättelse i missförhållanden af den art,
motionen afsåg, samt äfven att genom lämpliga viten göra sig hörsammad.
Dessa viten finge dock tillhopa ej öfverstiga 20 kronor. Men äfven om
nämnden lämnades rätt att vid förseelser af här förevarande art ålägga
högre viten än för närvarande, skulle dock en sådan befogenhet uppenbarligen
ändock blifva kraftlös, då de affärsföretag, hvarom här vore fråga,
ofta vore grundade på aktiekapital, uppgående till millioner kronor, och
de viten, kommunalnämnd skulle få ålägga, väl näppeligen kunde ifrågasättas
få öfverskrida det högsta belopp, hälsovårdsnämnd i stad äger tillgripa,
eller 100 kronor.
»Vid sina bemödanden att gå de önskningar till mötes, för hvilka
motionen var ett uttryck, tog utskottet äfven den frågan under ompröfning,
huruvida ej åt kommunalnämnd skulle kunna lämnas en befogenhet,
liknande den, som § 16 i hälsovårdsstadgan tillerkänner hälsovårdsnämnd,
nämligen att genom lämpliga åtgärder söka förekomma våda för människors
hälsa och egendom till följd af fabriksdriften. Utskottet kom dock till
det resultat, att icke heller på denna väg någon förbättring vore att förvänta,
hufvudsakligast på den grund, att kommunalnämnderna i allmänhet
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o G.
knappt kunde vara så sammansatta, att de voro rustade att uppbära en
så väsentligt vidgad befogenhet, och att därför den ifrågasatta maktutvidgningen
kunde få betänkliga följder.
»Ehuru utskottet sålunda icke ansåg det vara möjligt att på den af
motionären föreslagna vägen af hjälpa ifrågavarande missförhållanden, ville
dock utskottet uttala den önskan, att ändamålsenliga bestämmelser till
undanröjande af desamma snarast möjligt måtte komma till stånd, och i
denna mening syntes äfven Andra Kammaren allmänt instämma, att döma
af de uttalanden, som där under öfverläggningen i frågan från flera håll
fälldes. Man fann sig dock icke kunna fatta något afgörande beslut i
detta viktiga ärende utan en föregående allsidig utredning, och utskottets
ofvanberörda hemställan blef därför af kammaren utan votering bifallen.
»Vid sådant förhållande synas emellertid goda skäl hafva förelegat
för ärendets upptagande till ny ''behandling af Riksdagen. De båda motionärerna,
herrar Söderberg och A. Olsson, hvilkas förslag i all hufvudsak
öfverensstämma med hvarandra, hafva också tagit till utgångspunkt för sina
framställningar den mening, som vid 1902 års riksdag syntes hafva allmänna
sympatier, nämligen att en anhållan borde göras hos Kungl. Maj:t
om föranstaltande af utredning, hvilka åtgärder må anses erforderliga till
skydd mot de faror för hälsotillståndet hos människor och djur, som genom
vissa slag af fabriksdrift uppstått, samt om framläggande af de förslag,
hvartill denna utredning må kunna föranleda.
»Enligt utskottets förmenande lider det ej heller något tvifvel, att kraftiga
och effektiva åtgärder verkligen erfordras för att snarast möjligt råda bot
på de menliga förhållanden, som af motionärerna angifvits. Med industriens
fortgående utveckling hafva allt flera slag af fabriker uppstått, af hvilka
många medföra stora olägenheter för den omgifvande trakten. Om industriidkaren
än kan göra anspråk på fri utöfning af sin verksamhet, höra dock
dessa anspråk rimligen icke sträcka sig så långt, att andra människor därigenom
utsättas för våda till hälsa och egendom eller ens för obehag af
stank och elak lukt. I gällande hälsovårdsstadga § 16 finnas därför också
noggranna bestämmelser angifna, hvilka afse att i stad förekomma olägenheter
genom vissa slag af fabriksdrift. För landsbygden saknas motsvarande
stadganden, sannolikt beroende därpå, att vid hälsovårdsstadgans utfärdande,
1874, fabriksdriften icke nått den omfattning och utveckling, att
särskilda skyddsåtgärder mot industriella missförhållanden då ansågs erforderliga
annat än i städerna.
»Sedan dess äro emellertid förhållandena väsentligt förändrade. Talrika
stora fabriksanläggningar hafva småningom uppstått äfven på lands
-
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.
bygden, och många bland dessa drifvas onekligen på det sätt, att de klagomål,
som anförts mot dem, äro fullt berättigade. Genom utsläppande från fabrikerna
af väldiga rökmassor samt af osunda och illaluktande gaser förorenas
i många fall luften i olidlig grad, men ännu mera besväras tvifvelsutan
fabrikernas omgifning i följd af att vattendragen blifva fördärfvade
genom det affall, som uppkommer vid flera slag af industrier. På alldeles
särskildt sätt gör sistberörda missförhållande sig märkbart, då fabrikerna
förlagts invid smärre vattendrag, hvarvid naturligtvis affallsvattnet får
tillfälle att göra sitt menliga inflytande på vattendraget relativt mera
gällande.
»Fjolårets tillfälliga utskott n:o 2 framhöll i sin förberedande utredning
i anledning af herr Wahlgrens ofvan berörda motion, att det isynnerhet
var de kemiska trämassefabrikerna, som vid fråga om vattendragens förorening
spelade »en bedröflig roll». Onekligt är också, att dessa fabriker
lämna ett af de svåraste affallsvattnen och därför äfven i vårt land gjort
sig särskildt illa beryktade. Men utom dessa finnas för visso en hel del
andra industrier, hvilka äfvenledes äro i sanitärt afseende till stort förfång
för allmänheten och öfver hvilka därför tid efter annan bittra klagomål
förspörjas. Till utskottets kännedom har sålunda, bland annat, kommit,
att under senaste åren sockerfabrikerna i södra Sverige gifvit anledning
till afsevärda olägenheter för kringliggande bygder och att vederbörande
hälsovårdsmyndigheter för den skull nödgas ingripa mot ett flertal fabriksägare,
utan att dock ännu något afgörande resultat därigenom vunnits.
Öfver Konungens befallningshafvandes resolutioner i dessa mål hafva
nämligen besvär blifvit anförda, hvarför samtliga dessa ärenden nu äru
underställda Kungl. Maj:ts pröfning. — Utom trämasse- och sockerfabrikerna
gifves det emellertid åtskilliga andra industrier, såsom färgerier, garfverier,
bryggerier, stärkelsefabriker samt soda- och pottaskefabriker m. fl., hvilka
under ogynnsamma omständigheter och, därest de drifvas i någon större
skala, lätt medföra svåra olägenheter genom förorening af vattendragen
eller genom spridande i luften af osunda gaser och ångor.
»Hvad som, enligt utskottets mening, står mest hindrande i vägen
för ett tidsenligt ordnande af här berörda, synnerligen viktiga hälsovårdsfråga
är dels bristen på opartiska personer, kompetenta att sakkunnigt
och praktiskt bestämma hvad i hvarje speciellt fall behöfver åtgöras för
att afhjälpa ett genom industriell anläggning uppkommet missförhållande,
dels, och detta måhända i främsta rummet, saknaden af en klar och verksam
lagstiftning i ämnet. Hälsovårdsstadgans bestämmelser, som, hvad
särskildt landsbygden beträffar, ålägga kommunalnämnderna att bland
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6. 5
annat ägna synnerlig uppmärksamhet däråt, att vatten för dryck och
matlagning icke förorenas genom tillflöden från fabriker, samt att fabrik
eller annan näring icke anlägges, anordnas eller drifves på sådant sätt,
att den blifver menlig för arbetarnes eller närboendes hälsa, äro i detta
afseende långt ifrån tillräckliga, och detta så mycket mindre som, enligt
hvad ofvan redan anmärkts, de maktmedel, hvilka tillerkänts kommunalnämnderna
för att kunna göra sig hörsammade, hvarken äro eller synas
kunna blifva ställda i det förhållande, ’ att de skola utöfva någon verkan
på dem det i förevarande fall gäller att öfvervaka. En tidsenlig fabrikslagstiftning,
omfattande de industrier, med hvilkas drift följa hälsomenliga
verkningar för den kringliggande trakten, och grundad på den i andra
länder tillämpade principen om koncessionsplikt för sådana industrier,
skulle tvifvelsutan vara ägnad att i väsentlig mån förekomma de besvärande
föroreningar af luft och vatten, hvilka på senare tiden visat sig mer och
mer åtfölja fabriksdriften äfven i vårt land.
»En sådan lagstiftning har redan länge funnits i Frankrike (sedan
1810), i Österrike (sedan 1859) och i Tyskland (sedan 1869). Till och
med i England, hvars fria författning så skarpt afspeglar sig äfven i landets
fabrikslagstiftning, äro vissa industrier obetingadt koncessionspliktiga,
om ock i regel de engelska hälsovårdsmyndigheterna i det längsta undvika
att inblanda sig i dessa angelägenheter, för att ej verka hämmande på
industrien.
»Utskottet hyser alltså den uppfattningen, att de af de bägge motionärerna
påvisade missförhållandena böra i möjligaste måtto afhjälpas genom
en af Konung och Riksdag gemensamt stiftad lag.»
Äfven Första Kammarens andra tillfälliga utskott finner det önskvärdt,
att de af de bägge motionärerna påvisade missförhållandena i möjligaste
mån afhjälpas. Till desamma skulle väl utskottet helst velat räkna jämväl
obehag af olika slag, som uppstå för kringboende af vissa mera
störande ljud af fabriksdrift och handtverkerier, men då Andra Kammaren
begränsat sin framställning till att afse endast »förorenande af luft och
vatten», så vill utskottet ej yrka på någon ändring, helst utskottet föreställer
sig, att den föreslagna utredningen i alla fall skall blifva så omfattande
ur hygienisk synpunkt, att den äfven tar hänsyn till dylika
eller andra olägenheter. Däremot vill utskottet framhålla nödvändigheten
Bill. till Riksd. Frat. 1903. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 6 Käft. 2
6
Första Kammarens Tillfälliga Utslcotts (N:o 2) Utlåtande N:o 6.
af att något hämmande af vårt lands uppblomstrande industri icke genom
de åsyftade bestämmelserna åstadkommes, hvarför det vore önskvärdt, att
målsmän för industrien finge medverka vid uppgörandet af det förslag,
som kan komma att framställas.
Utskottet hemställer alltså:
att Första Kammaren måtte biträda Andra Kammarens
i ärendet fattade beslut.
Stockholm den 24 mars 1903.
På utskottets vägnar:
GUSTAF BJÖRLIN.
STOCKHOLM, O. I.. SVANBÄCKS BOKTRYCKERI 1009.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.