Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj-.t angående upprättande af ett nytt folkrepresentativt ämbete till kontroll öfver landets militärväsende.

1903-05-05 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1903:10, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl. Maj-.t angående upprättande af ett nytt folkrepresentativt ämbete till kontroll öfver landets militärväsende.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

JT:o lO.

Ank. till Biksd. kansli den 7 maj 1903, kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion

om skrifvelse till Kungl. Maj-.t angående upprättande af

ett nytt folkrepresentativt ämbete till kontroll öfver landets

militärväsende.

I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 187, hvilken blifvit

till konstitutionsutskottet hänvisad, har herr K. Ätet#hemställt, »att Riksdagen

måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta allsidigt utreda frågan om upprättande af ett nytt

folkrepresentativt ämbete — närmast efter mönstret af justitieombudsmansämbetet

— till kontroll öfver landets militärväsende samt för Riksdagen

framlägga förslag till de ändringar i gällande grundlagar, hvartill utredningen

gifver anledning.»

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Vid 1901 års riksdag väckte jag en så lydande motion:

Under diskussionen af så omfattande och vidtgående förslag till MoHonen.

förändring i försvarsorganisationen, som den nu till Riksdagens pröfning

framlagda härordningspropositionen innebär, tränger sig med nödvändighet

Bill. till Biksd. Prot. 1903. 3 Sami. 8 Höft. (N:o 10). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

fram spörsmålet, huruvida den större trygghet utåt, som vi skulle kunna

vänta genom en på väsentligen vidgad värnplikt byggd organisation, står

att vinna utan en motsvarande tillväxt af den inre fara, som äldre och nyare

tiders erfarenhet ovedersägligen bestyrkt, att militärväsendet innebär.

Militarismens fara är icke ny. Snart sagdt öfverallt och alltid har

med skapandet af en slagfärdig och homogen krigsmakt varit förbunden

möjligheten, att denna krigsmakt skulle kunna i den ena eller andra formen

vända sig till en fara för samhällets sunda utveckling. Väl har man

hoppats, att förhållandet skulle blifva annorlunda, då hären, såsom genom

den moderna värnplikten ju är fallet, blefve ej en vid sidan af, gent

emot det öfriga samhället stående yrkesarmé, utan en folkhär, sammansatt

af nationens hela vapenföra ungdom och bildad ej genom penningens

makt, utan genom folkrepresentationens eget frivilliga åtagande af i lag

stadgad soldatplikt. Men detta hopp har kommit på skam. Faran finnes

kvar, ehuru den bytt gestalt. Värnpliktshären innebär ej eu politisk fara

i den meningen, som den besoldade hären, lätt ledd af en statsuppviglares

ränker eller köpt af hans löften, så ofta gjorde. Men den innebär en

social fara, i det att med försvarets bringande till den största möjliga

utveckling, som landet förmår bära, också med nödvändighet följer den

fasta befälspersonalens allt intensivare uppgående i det militära lifvet med

dess egendomligheter och allt större fjärmande från det borgerliga lifvets

vanor, sysselsättningar och åskådningar, Så uppstår den fördärfliga militära

kastanda, hvars verkningar vi äro i tillfälle att studera i Tyskland

och Frankrike — de stora kulturella värnpliktsländerna. Det är denna

kastanda, genom disciplinens makt undanröjande alla humanitetens och

moralens hinder, som frambringar de för oss så upprörande fallen af rått

öfvermod, gående ända till svår misshandel gent emot underordnade, i

Tyskland och de hemska intrigerna, urartande ända till förfalskning och

mened, i Frankrike.

Att nu påstå, att vi här i Sverige skulle vara så immuna för militarismens

gift, att det hos oss ej skulle kunna utbryta i sociala sjukdomsyttringar

af allvarlig art, är för visso alldeles förhastadt. Väl är det

sant, att i Tyskland segerkänslan från fransk-tyska kriget och Bismarcksväldet

bidragit till att låta militarismens vågor stiga så högt, som de gjort.

Då man i hären såg uttrycket för det enade Tysklands ära och triumf,

var det lätt för Bismarck med hans enorma prestige att täppa munnen

till på motståndarne och att bringa den allmänna uppfattningen till att se

genom fingrarna med alla militarismens oarter, blott känslan af orubbad

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

3

styrka utåt kunde bibehållas. Vill tir det också sant, att jesuitismens

ständigt lurande makt i Frankrike synes hafva förbundit sig med militarismen

för att där frambringa de resultat, som satt hela världen i spänning

och skräck. Men däraf, att militärväldet i dessa länder för att

utveckla sina mest afskyvärda egenskaper behöft vissa faktorer, hvilka ej

finnas hos oss, följer ej, att all möjlighet för dess utveckling hos oss

skulle saknas. Yi känna i allmänhet så litet om de möjligheter, som

framtiden bär i sitt sköte, och så litet om de möjligheter, en nation gömmer

på, att det skulle vara höjden af lättsinne att utan vidare resonera

så, som om faror, hvilka visat sig verkliga i andra länder, aldrig" skulle

kunna blifva ens möjliga hos oss.

För öfrigt går det icke an att förneka, att redan nu, trots de jämförelsevis

ogynnsamma förhållanden för utveckling af militära ensidigheter,

som hittills hos oss rådt, frön till sådana understundom låtit sig spåras.

Det torde här ej vara lämpligt att ingå på en utförligare framställning

af enskilda fall — hvar och en, som opartiskt betraktar saken, måste

ändock, åtminstone för sig själf, erkänna, att drag af despotism, af

brutalitet, af slöseri med allmänna medel, af hemlighetsmakeri, af illojalt

undanhållande från. offentligheten utaf förefallande missbruk, af försök att

illojalt öfverskyla begångna misstag, o. s. v. förekommit inom vårt försvarsväsende.

Hvem djärfves påstå, att dessa frön, därest militarismen äfven

hos oss finge så att säga fast mark under fötterna, icke kunde komma

att utvecklas till skada för samhället samt för individernas frihet och

rättssäkerhet?

Då man vid frågan om en ny härordning inom breda och djupa

samhällslager visat ett omisskännligt intresse för att en dylik måtte föregås

af en omarbetning utaf gällande krigslagar i syfte att befordra de

underordnade militärernas större rättssäkerhet, har detta intresse naturligtvis

haft sin rot i betraktelser af i viss mån liknande art som de här

ofvan framställda. Utan tvifvel kan man också vinna mycket genom en

grundlig revision af den militära lagstiftningen. Man kan humanisera

straffen, man kan förbättra rättsskipningen, man kan sätta vissa skrankor

för : godtycket.

Men säkert misstager man sig, om man tror sig kunna genom eu

sådan revision en gång för alla råda bot för militarismen. Äfven om

denna revision blefve så genomgripande, som önskligt vore, lär helt visst

mycket af det specifikt militära, som väcker farhågor, komma att sta kvar

äfven inom själfva det område, som revisionen skulle beröra. Så lär nog

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

t. ex. den disciplinära bestraffningsrätten ej kunna helt och hållet upphäfvas.

Och äfven om så vore! De militära ensidigheterna och öfverdrifterna

framträda dock i ofantligt många andra yttringar än de, hvilka

visa sig i form af otillfredsställande rättsskipning och inhuman bestraffning.

De kunna framträda i afseende på själfva utbildningen, på öfningarnas

användning, på de militära anslagens rätta begagnande och mycket

annat.

Nej, krigslagstifningens revision är visserligen nödvändig, men den

är alldeles ej tillräcklig för att värja oss emot militarismens faror. Därtill

fordras äfven något annat.

Man torde med sanning kunna påstå, att ett af de mest utmärkande

dragen i det moderna stats- och samhäll slifvet är dess sträf van att genom

en särskildt anordnad kontrollerande verksamhet skapa ett skydd mot

missbruk. Man har nämligen alltmera gjort den erfarenheten, att lagar

och institutioner, hvilka tillkommit för allmänna ändamål och för hvilkas

upprätthållande i lagstiftarens anda ej kan påräknas verksam eller tillräcklig

hjälp af de enskildes intressen, kräfva särskilda skyddsanordningar för

att ej i tillämpningen urarta eller råka i vanhäfd.

Man fordrar sålunda inspektion, det vill säga kontroll för öfvervakande

af den sociala lagstiftningens tillämpning, man fordrar kontroll öfver fattigvården,

öfver vidsträckta delar af undervisningsväsendet o. s. v.

Men han något vara i större behof af kontroll än just försvarsväsendet?

Försvarsväsendet slukar ju en högst väsentlig del af de skatter, som

folket till statsändamålets främjande pålägger sig. Det måste då vara af

vikt, att full säkerhet vinnes för att dessa väldiga summor användas på

det bästa och mest fruktbringande sätt.

Försvarsväsendet ålägger vidare medborgarne betydliga personliga bördor,

och om dess utveckling på allmänna värnpliktens grund kommer till

stånd, blifva dessa bördor mångdubbelt större. Det måste då vara af vikt,

att trygghet vinnes för att jämväl dessa personliga uppoffringar tagas i

anspråk på det klokaste och för fosterlandet nyttigaste sätt.

Ej nog därmed. De personliga tjänster, som kräfvas af landets ungdom,

äro af den alldeles särskilda beskaffenhet, att denna ungdom utan

afseende på dess egen vilja sättes under helt andra lagar än dem, hvilka

gälla för medborgarne i allmänhet — under lagar, hvilka, om de gällde

för medborgarne i allmänhet, skulle betraktas såsom innebärande det mest

olidliga tillstånd, helt stridande mot de allra enklaste frihetsbegrepp. Det

måste då vara af högsta vikt, att denna af härd nödvändighet fordrade

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

5

undantagsställning ej i tillämpningen göres onödigt tryckande och framför

allt befrias från allt, som kan hänföras till nyck eller godtycke.

Då vi härvid betänka, att frågan gäller att skapa kontroll ej öfver

en detalj i samhällslifvet, utan öfver ett helt stort område af statsväsendet,

och öfverväga, huruvida vi därtill äga någon förebild, framställer sig

såsom eu sådan förebild helt naturligt det för vårt land egendomliga

j ustitieombudsmansäm betet.

För hvar och en, som kastar en blick på vårt lands inre historia

under det sist förflutna seklet, skall det för visso klart framstå, hvilken

värdefull statsinrättning våra förfäder gåfvo osa i arf genom upprättandet

af justitieombudsmansämbetet. Här kan ej vara platsen att ens tillnärmelsevis

antyda, huru ämbetets innehafvare den ene efter den andre

skött sitt värf, endast några allmänna reflexioner, till sammanfattning af

hvad som efter min mening framstår såsom kärnan af institutionen och

dess verksamhet, må här framställas.

Det är för det första af icke ringa betydelse, att lagstiftarne utgå

från den fullt medvetna och klara förutsättningen, att landets domare och

ämbetsmän behöfva kontrolleras, och att detta behof är så starkt, att

kontrollen måste gifvas helgd i rikets främsta grundlag. Lagstiftarne

hafva därigenom på det mest verksamma sätt, som varit dem möjligt, uttalat

en varning till sina efterkommande att se till, att efter partiväldets

fall och efter enväldets fall ej ett ämbetsmannavälde måtte uppstå. De,

som i byråkratien se en fara för landet, hafva således i den åskådning,

hvarifrån gällande konstitution utgår, ett mäktigt stöd för sin uppfattning

gent emot dem, hvilka aldrig kunna förmås att se en fara i ämbetsväldet

och därför ej heller att sätta skrankor däremot.

Det är vidare betydelsefullt, att denna tanke utfördes på det sätt,

att vården om medborgarnes fri- och rättigheter öfverlämnades ej åt en

Konungens, utan åt en Riksdagens ämbetsman, hvarigenom sålunda tydligt

framträdde en misstro till, att en Konungens ämbetsman skulle kunna så

fullständigt lösrycka sig ifrån allt obehörigt beroende, som nödvändigt vore.

Det är ytterligare ej oviktigt, att åt denne ämbetsman gafs en särskild,

grundlagsbestämd, hög ställning, motsvarande Konungens justitiekanslers.

Det kan vidare framhållas, huru, såsom ett slags korollarium eller

komplement till hans kontrollerande verksamhet, åt honom öfverlämnades

att öfva inseende öfver tryckfriheten — en åtgärd, hvarigenom lagstiftarne

med profetisk blick redan på förhand antydt, huru den närmast kommande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

tiden skulle komma att bevittna tryckfrihetens kamp med det administrativa

och byråkratiska godtycket.

Jag vågar nu tro, att man i det stora hela kan säga, att justitieombudsmans-institutionen

väl fyllt sitt värf, och att den gjort det just på

grund af den särskilda anordning, hvars hufvuddrag nyss återgifvits. Man

hör nämligen ej glömma, att de domare och ämbetsmän, hvilka gjort sig

skyldige till förseelser, ju skola åtalas inför och dömas af personer, tillhörande

samma stånd, med samma grundåskådning i det hela, ofta med

samma fördomar och ensidigheter, som äro för dem själfva utmärkande.

Det är därför, som det är af ovärderlig vikt, att den obetydlige medborgaren,

som lidit eu oförrätt, får en taleman, hvilken förmår att med

imponerande auktoritet göra gällande rättens kraf. Man kan vara viss på,

att det är just denna auktoritet, som ofta lika mycket som, ja, kanske i

själfva verket mera än den fällande domen öfver den felande ämbetsmannen,

efterlämnat nyttiga verkningar. Ty då justitieombudsmannen värjer

den ringaste bland medborgare, gör han ju därigenom hans sak så att

säga till Riksdagens, till folkets, till själfva den hotade medborgerliga

rättssäkerhetens sak.

Här förtjänar upptagas till belysande ett förhållande, som skulle

kunna af dem, hvilka till äfventyra hysa en — ännu ej måhända öppet

uttalad, men dock befintlig — ovilja mot justitieombudsmansämbetet, med

ett sken af beviskraft åberopas mot mitt resonemang. Man skulle kunna

framhålla, hurusom Riksdagens justitieombudsmän ju faktiskt fyrfaldiga

gånger, kanske oftast, utsetts just bland Konungens ämbetsmän, och man

kan då till äfventyrs våga det påståendet, att, om de väl utfört sitt värf

såsom Riksdagens ombudsmän, de ock bort kunna utföra det såsom Konungens,

samt att alltså det kunde vara betydelselöst, huruvida justitieombudsmannen

varit af Konungen utsedd eller af Riksdagen vald.

Härtill vill jag genmäla, att det för det första naturligtvis ingalunda

är gifvet, att den egendomliga karaktär, som skänktes detta ämbete, skulle

hafva blifvit bibehållen, om det gjorts till ett kungligt ämbete. Det är

tvärtom synnerligen sannolikt, att det väsentligen förändrat karaktär; medborgareskyddets

prägel hade säkert ej med samma styrka bevarats åt institutionen.

Och för det andra har jag alldeles ej den uppfattningen, att

icke åtskilliga af de funktionärer, som fått sig det höga värfvet anförtrodt,

verkligen själfva i viss mån undergått en förändring genom dess utöfning.

Nya synpunkter hafva helt säkert hos dem gjort sig gällande, en ansvarskänsla

af annan art än den redan förut befintliga — en ansvarskänsla,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

7

som sagt dem, att det för dem gällde att upprätthålla något af det dyrbaraste

i nationens arf och andliga egendom, har för visso framträda

Det behöfver ej vara någon motsägelse i att samme man, hvilken såsom

justitieombudsman med skärpa och energi beifrat ämbetsinannagodtycke

och häfdat höga medborgerliga grundsatser, kunde i en annan ställning

hafva varit böjd att snarare sympatisera med godtycket och ringakta de

medborgerliga synpunkterna. Han behöfver därför ej hafva afsiktligt

bytt åskådning. Men det förtroende, han fått, kan hafva gifvit hans åskådning

en vidsträcktare horisont och en djupare riktning.

Justitieombudsmannens uppgift är ingalunda inskränkt till det civila

området. Han äger att åtala militära ämbetsmän likafullt som civila.

Sådant har också förekommit.

Men den kontroll, han genom direkt inspektion har att utöfva, synes

vara inskränkt till lagskipningen och fångvården. Väl heter det i 19 §

af den för honom gällande instruktionen, att, om han i ärenden rörande

allmänna hushållningen eller eljest af allmän beskaffenhet skulle förmärka

någon anstalt nödig till befrämjande af Konungens och rikets bästa och

vältrefnad, han må hos Kungl. Maj:t underdånig anmälan därom göra,

till den uppmärksamhet Kungl. Maj:t i nåder finner sådant förtjäna. Men

denna obestämda antydan innebär tydligen knappast ens en anmaning, än

mindre ett åläggande att genom eget initiativ förskaffa sig kännedom om

förhållanden, som skulle kunna föranleda en dylik anmälan. Den säger

endast, att han, om dylika förhållanden tillfälligtvis komma till hans

kännedom, ej är betagen rättigheten att göra framställning — något, som

väl nästan utan all antydan därom finge anses själffallet.

Nu skulle man emellertid kunna ifrågasätta att vinna kontroll öfver

försvarsväsendet genom en så enkel åtgärd som en utvidgning af justitieombudsmannens

verksamhetsfält. Han äger ju redan åtalsrätt öfver alla,

äfven militära ämbetsmän. Ålägg honom då eu inspektionsplikt äfven å

det militära området, och kontrollen är vunnen!

Så lätt är dock ej saken. Redan de allmänna antydningar, jag ofvan

gifvit om hvad den ifrågasatta kontrollen skulle omfatta, lära tydligt

ådagalägga, att denna ej låter sig förena med justitieombudsmannens

verksamhet, utan att vare sig hans hittillsvarande eller hans nya uppgift

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

skulle lida däraf. Och lika svårt, som det skulle vara för en man att

hinna utföra ett så mångsidigt värf, lika svårt skulle det säkerligen vara

att finna den man, som i sin person förenade förutsättningarna för ett

arbete, innefattande så ytterst olikartade uppgifter.

Nej, en annan ordning måste utfinnas, och lag skall söka uppdraga

konturerna däraf.

Justitieombudsmansämbetet kan väl ej i sig upptaga de helt olikartade

uppgifter, som kontrollen öfver försvarsväsendet skulle innefatta,

men vi hafva i detta redan bestående ämbete ett förträffligt mönster

att följa.

Likasom det finnes en särskild ombudsman för justitieväsendet, så

borde det finnas en för försvarsväsendet.

Som justitieombudsmannen, så bör ock denne nye ombudsman äga

en fullt själfständig ställning gent emot ämbetsmän och ämbetsverk, gent

emot konungamakt och regering. Han måste vara en Riksdagens ombudsman

äfven han.

Likasom justitieombudsmannen är utrustad med en hög värdighet,

så bör äfven denne nye ombudsman vara det, således fullt likställd med

den förre och med justitiekanslern.

Hans benämning är ju en smaksak — jag har tänkt på »riksauditör»,

»generalauditör», »ombudsman för försvarsväsendet», men stannat vid

»militieombudsman», för att få ett ord, som redan genom sin yttre

formning erinrar om det redan invanda »justitieombudsman».

Hans kvalifikationer böra vara personlig redbarhet och kunskap i de

ärenden, som höra till försvarsväsendet. Huru hans verksamhet närmare

skulle gestaltas, skall jag nu söka visa.

Vid mitt försök att uppdraga grundlinjerna för den föreslagne ämbetsmannens

verksamhet, sådan jag tänkt mig densamma, må det först tillåtas

mig att undanröja en möjlig missuppfattning. Om nämligen någon skulle

af den omständigheten, att justitieombudsmansämbetet af mig redan flera

gånger framhållits till jämförelse med den nya institutionen, ja, till och

med uttryckligen angifvits såsom det tjänliga mönstret för denna, sluta,

att jag ansåge en slafvisk efterhärmning vara att förorda, så vore detta

visserligen ett stort misstag. Två synpunkter kunna tvärtom leda till rätt

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N-o 10.

9

väsentliga afvikelser. Den ena är den erfarenhet, man under snart hundra

år vunnit under utöfningen af justitieombudsmansämbetet, den andra är

olikheten i uppgifter och mål de bägge institutionerna emellan.

Ser man då först på den förra synpunkten, torde man lätteligen

finna, att den svaghet, som hos justitieombudsmansinstitutionen företrädesvis

gifvit sig till känna, varit, att den ålagts för litet initiativ. Man

kan ej säga, att den utrustats med för liten möjlighet till initiativ. Ty

justitieombudsmannen lian ju enligt grundlag och instruktion göra framställningar

på snart sagdt alla statslifvets områden till både Kungl. Maj:t

och Riksdagen. Men det är möjligt, att, om på ett något inskränktare

område ett bestämdare åläggande gifvits honom att inkomma med förslag

till förbättringar och reformer, hans reformverksamhet blifvit större och

mera fruktbringande, och hvad beträffar hans kontrollerande verksamhet

finner man, att hans rätt att vara närvarande vid alla ämbetsverks, kollegiers

etc. sammanträden och taga kännedom om alla deras handlingar

m. m. har ledt till vida mindre resultat än hans skyldighet att inspektera

domstolar och granska de s. k. fånglistorna. Det bör således vara att

anbefalla, att för militieombudsmannen må uppställas en i enskildheterna

mera bindande instruktion än den, som finnes för justitieombudsmannen.

Den andra synpunkten utgår från olikheten mellan de bägge ämbetsmännens

uppgifter. I det afseende! synes mig klart, att en af justitieombudsmannens

uppgifter ej behöfver, kanske ej ens bör tillhöra militieombudsmannen.

Det är åtalsskyldigheten. Det synes mig nämligen ej

nödvändigt eller önskligt att stadga såsom villkor för militieombudsmannen,

att han skall vara lagkunnig. Nödvändigt är det ej, ty han kan öfverlämna

åt justitieombudsmannen att, där han uppdagar missbruk, som synas

honom kunna föranleda åtal, gifva justitieombudsmannen del af saken till

den åtgärd, som denne kan anse påkallad, önskligt är det icke heller,

ty det skulle tydligen i hög grad inskränka det område, inom hvilket

till det nya ämbetet lämpliga personer vore att söka.

Med tillämpning af hvad i det föregående anförts skall jag nu söka

angifva punkt för punkt de särskilda hufvuduppgifter, som böra åligga

Riksdagens militieombudsman.

1. Han skulle hafva att i allmänhet å Riksdagens vägnar vaka öfver

att ej några missförhållanden må utbilda sig inom landets krigsmakt, vare

sig hären eller flottan.

Denna punkt torde efter det förut sagda ej behöfva någon särskild

förklaring.

Bih. till ltiksd. Prof. 1903. 3 Samt. 8 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande Ko 10.

2. Han skulle vidare hafva att särskilt noga tillse, att den militär - disciplinära bestraffningsrätten utöfvas med oväld och insikt. För detta

ändamål skulle, samma dag beslut fattas om dylik bestraffning, till honom

insändas besked om bestraffningen och grunden därtill. Funne han därvid,

att någon oriktig eller oförståndig tillämpning af gällande föreskrifter ägt

rum, skulle han gifva justitieombudsmannen sådant till känna.

Äfven därest man får hoppas, att en tillfredsställande revision af

krigslagarna kunde komma till stånd, lär det dock ej kunna förmodas,

att ej fortfarande en disciplinär bestraffningsmyndighet, lagd — om ock

ej uteslutande — i befälhafvarens händer och utöfvad efter summarisk

procedur, skulle bibehållas. Det synes då vara af vikt att skapa en

verksam kontroll häröfver, och i sådant afseende synes den granskning af

militieombudsmannen, som här är föreslagen, kunna verka godt. Äfven en

annan form kunde tänkas, nämligen att denna granskning lades direkt

på justitieombudsmannen. Jag har emellertid utgått från att hela den

särskilda kontroll öfver försvarsväsendet, som skulle tillskapas, borde vara

samlad på en hand och först då frågan blifver om rättsligt åtal justitieombudsmannen

borde tillitas.

3. Militieombudsmannen skulle vidare åligga såväl att noggrannt pröfva

de anmärkningar om oriktig eller'' olämplig behandling af manskapet, otillräcklig

föda, dålig utrustning eller andra missförhållanden, hvilka kunna

till honom inkomma, som ock att, där anmärkningar utan särskild anmälan

komme till hans kännedom, verkställa vederbörlig undersökning och, om han

finner missbruk eller missförhållanden föreligga, vidtaga lämplig åtgärd förderas

afhjälpande.

Det är af stor vikt att inskärpa hos ombudsmannen, att ingalunda

allenast anmälningar böra gifva honom anledning att ingripa, utan att

jämväl t. ex. anmärkningar, som i pressen förekomma eller annorledes

blifva honom kunniga, böra påkalla hans uppmärksamhet. Detta är desto

viktigare, som det synnerligen ofta torde inträffa, att den, hvilken blifvit

förorättad och som således skulle vara närmast att göra en anmälan, saknar

mod därtill, ity att han — understundom med rätt, understundom

med orätt — fruktar, att följderna af hans anmälan skulle blifva en än

värre rättskränkning än den, hvarom anmälan skett.

4. Militieombudsmannen skulle vidare hafva att öfvervaka, att den

militära utbildningstiden i allo användes på det nyttigaste sätt, d. v. s. för

krigets fordringar, ej för paradens.

Denna punkt är en af de allra viktigaste och innefattar en uppgift,

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

11

hvilken, om den rätt fylldes, borde mera än något annat kunna bidraga

att gifva folket och dess representanter den trygga tillförsikten, att de

enorma penninguppoffringar, som erfordras för fredens bevarande och

själfständighetens upprätthållande, också tagas i] anspråk på det mest

fruktbringande sätt.

Ur denna synpunkt förefaller det mig, som om militärerna själfva

borde vara de främsta att önska framgång åt mitt förslag. Det borde

vara för dem bugnesamt, att deras ärliga arbete blefve rätt uppskattadt

och att anledningen till misstro undanröjdes, och huru skulle detta kunna

ske bättre än genom att de finge ställa sitt arbete och dess frukter direkt

under ögonen på en Riksdagens ombudsman?

5. Militieombud''smannen borde och äga skyldighet att pröfva behöflighetm

af militära anskaffningar. För sådant ändamål borde vederbörande

myndighet opåmint till honom insända protokoll öfver anskaffningsbeslut

— åtminstone då de gällde belopp af en viss storlek — och borde,

såvida militieombudsmannen inom viss tid efter protokollets erhållande

tillkännagåfve sin afsikt att hos Kungl. Magi afstyrka anskaffningen,

dylika beslut ej få gå i verkställighet, förrän Kungl. Maj:t besluta i

ärendet.

Det är bekant, att arméförvaltningen under sin beslutanderätt har

stora, i klump anslagna summor till bestridande af anskaffning för

regementenas räkning. Någon skarpare kontroll i sak, huru dessa medel

användas, förefinnes för närvarande ej. Det är denna väl behöfliga kontroll,

som skulle åstadkommas genom ombudsmannens pröfning och rättighet

att, i händelse han finner anskaffningens behöflighet tvifvelaktig, underställa

densamma Kungl. Maj:ts pröfning.

6. Vidare skulle en sådan ämbetsman till Riksdagen inkomma med de

framställningar och förslag, hvartill han kunde finna anledning, samt årligen

afgifva sin ämbetsberättelse till Riksdagen och däruti särskildt yttra sig om

försvarsväsendets tillstånd och skötsel.

7. Äfven skulle han till vederbörligt utskott afgifva utlåtande i fråga

om behöfiigheten och ändamålsenligheten af dej till försvarsverket fordrade

anslag, angående hvilka utskottet begärde sådant utlåtande.

Punkterna 6 och 7 afse, som synes, att göra militieombudsmannens

sakkunskap och förmåga direkt nyttig för Riksdagen. Helt visst skulle

det bidraga att stärka Riksdagens förtroende för försvarsbudgetens riktiga

afpassning efter behofven, ifall den sålunda alltid hade tillgång till sakkunniga

och opartiska upplysningar. Väl kunna sådana understundom

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

vara att tillgå inom Riksdagen själf. Men den omfattande och allsidiga

öfversikt öfver hela försvarsväsendet, som kunde förutsättas hos en för

dess permanenta öfvervakande särskildt vald ämbetsman, är dock säkerligen

endast mera undantagsvis att påräkna hos någon Riksdagens

ledamot.

8. Gifvetvis skulle militieombudsmannen äga skyldighet att årligen företaga

inspektionsresor och därvid göra sig noga underrättad om manskapets

behandling, öfningstidens användning och mera dylikt, likasom äfven att närvara

vid mera betydande fältöfningar.

Denna punkt torde ej erfordra någon särskild kommentar.

Såsom af ofvanstående utkast framgår, skulle de åtgärder, till hvilka

militieömbudsmannens egna iakttagelser eller pröfning af inkomna anmälningar

kunde gifva anledning, vara af trenne slag. Dels kunde han

hänskjuta saken till justitieombudsmannens handläggning, detta, då åtal

syntes kunna komma i fråga, dels kunde han inkomma med framställning

till Kungl. Maj:t och dels kunde han ingå med framställning

till Riksdagen.

Det synes vara lämpligt, att, såsom i fråga om justitieombudsmannen,

själfva hufvuddragen af den nya ombudsmannens verksamhet

blefve stadgade i grundlagen, under det att detaljerna utarbetades i form

af särskild instruktion.

Intet nytt förslag af så pass omfattande beskaffenhet som det nu af

mig framställda lärer undgå invändningar af både ett och annat slag,

och jag skall här söka att på förhand bemöta ett och annat af de inkast,

jag kan förutse såsom möjliga.

Från något håll skall man törhända till den föreslagna kontrollens

afvärjande söka framdraga den invändningen, att en dylik kontroll skulle

innefatta eller åtminstone kunna medföra en maktutvidgning af representationen,

ett inskridande på konungamaktens område. Man skall kanske

söka göra gällande den uppfattningen, att den nye ombudsmannen genom

en inspektion i detalj öfver Kungl. Maj:ts och hans underordnade organers

verksamhet skulle komma att utgöra ett medel för Riksdagen att förskaffa

sig ett större inflytande på administrationens detaljer, än grundlagen

afsett. Det torde emellertid ej kräfvas många ord för att visa oriktigheten

af en sådan uppfattning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

13

Den nye ombudsmannen skulle ju lika litet som justitieombudsmannen

kunna gifva några som helst föreskrifter eller befallningar. Allt hvad

han kan göra är att granska, att anmärka och att gifva de beslutande

myndigheterna förslag till afhjälpande af de brister, han anmärkt. Det

är väl påtagligt, att denna art af verksamhet står i fullständig samklang

med hela den ställning, som våra grundlagar anvisa åt folkrepresentationen.

År 1809 befarade man på vissa håll, att »skakningar i samhället»

skulle kunna åstadkommas af justitieombudsmannens ämbetsverksamhet.

Erfarenheten har till fullo vederlagt denna farhåga. Och ingen anledning

finnes att antaga, att den skulle vara mera berättigad i fråga om den

nu föreslagne ombudsmannens verksamhet.

Vidare kommer väl att påstås, att institutionen är helt och hållet

onödig, att man hittills kunnat hjälpa sig densamma förutan, och att

intet skäl finnes, hvarför man ej skulle kunna göra så äfven hädanefter.

Härtill må svaras, att äfven om 1809 års män icke tillskapat justitieombudsmansämbetet,

är det ganska troligt, att man kunnat »hjälpa sig

därförutan». Men däraf kan ej slutas, att det varit onödigt. Om statens

institutioner och anordningar till medborgarnes bästa och de medborgerliga

rättigheternas skyddande endast afse det allra nödtorftigaste, för

att ej alltsammans skall brista sönder, då har justitieombudsmansämbetet

varit onödigt. Ty det är ej troligt, att någon ödeläggande katastrof

skulle hafva inträffat, om det saknats. Men om dess existens blifver berättigad

genom att det upprepade gånger bidragit att hålla i helgd betydelsefulla

principer och afvärja ämbetsmannamaktens kränkningar af den

enskildes rättigheter, då har ämbetet ej varit onödigt.

Och om en dylik kontrollerande myndighet öfver den civila ämbetsmakten

visat sig behöflig, då borde den för visso visa sig än mera behöflig

för den militära ämbetsmakten. Ty denna är starkare genom sina

extraordinära maktmedel och farligare genom sin afskilda ställning och

fasta sammanslutning än den civila. Och att både dess styrka, dess afskildhet

och dess sammanslutning skulle väsentligen ökas genom antagande

af en härordning, byggd på den nu föreliggande kungl. propositionens

principer, behöfver intet bevis.

En annan invändning blir väl den, att upprättandet af ett dylikt

kontrollantämbete skulle visa en obehörig misstro mot militären, särskildt

officerskåren. Alldeles enahanda invändning gjordes i början af förra

århundradet mot justitieombudsmansämbetet. Den skulle emellertid vara

lika litet berättigad nu som då. Om erfarenheten visar, att missbildningar

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

af viss beskaffenhet lätt innästla sig på ett visst område, så är det ej

obehörigt misstroende mot detta områdes målsmän att anordna tillsyn och

kontroll gent emot missbildningarna. Det är ej obehörigt misstroende, som

föranledt anordnande af biskopsvisitationer, af fabriksinspektioner, af folkskoleinspektioner

etc. Det är en ständigt återkommande erfarenhet af

kontrollens nödvändighet, som framkallat densamma. Och allra minst

böra de beklaga sig öfver inspektion och kontroll, hvilka veta med sig,

att de väl vårda sitt yrke och hedra sitt stånd. Ty just genom en noggrann

kontroll, som förmår att rätta eller afskilja de ovärdiga elementen,

bibehålies en social grupp, t. ex. en officerskår, vid dess anseende. Saknas

kontrollen, skall allmänheten, det är det öfriga samhället, lätteligen låta

den skyldige lida med den oskyldige, och därigenom spilles ju hela kårens

anseende.

Naturligtvis skall man väl som alltid, då det gäller att införa något

godt på det militära området, mötas af invändningen, att »disciplinen

skulle sättas i fara». Härtill kan endast svaras, att en sådan invändning

måste bero på en falsk åsikt om disciplin, på samma falska åsikt, som

anser en officer, hvilken misshandlat en soldat, böra erhålla mindre straff,

än han egentligen förtjänat — för att upprätthålla disciplinen. För dem,

hvilka genomskådat hela den förvillande falskheten i denna uppfattning,

hvilka sålunda förstått, att den utgår från en i sig grundfalsk åskådning

af själfva disciplinen, såsom hvilande hufvudsakligen på fruktan för, ej på

förtroende till befälet, för dem skall denna invändning helt visst framstå

såsom fullständigt betydelselös. För dem måste nämligen saken te sig så:

då disciplinen — den äkta, den, som i farans stund är något värd —

hvilar på förtroende, och då intet säkrare medel att framkalla förtroende

finnes än rättvisa utan skillnad för hög och låg, kan en institution, som

afser bland annat att tillbakavisa godtycket och trygga rättssäkerheten,

ingalunda skada, utan måste tvärtom, rätt besedt, verksamt gagna disciplinen.

Den förväntade invändning, som på sitt sätt kanske är af den största

praktiska betydelse, är svårigheten att finna dugliga innehafvare till platsen.

Det låter sig nämligen ej förnekas, att ganska stora fordringar ställas på

en sådan. Personlig redbarhet och kunskap i militära ämnen skulle visserligen

vara de enda i grundlagen föreskrifna allmänna kvalifikationerna,

och de böra ju ej vara svåra att finna förenade hos en man. Men det

är gifvet, att utom dessa allmänna kvalifikationer faktiskt skulle erfordras

de öfriga egenskaper, förutan hvilka militieombudsmannen ej kunde förutsättas

sköta sina särskilda ämbetsgöromål tillfredsställande. En sådan

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

15

ämbetsman borde tydligen förena personlig oräddhet och frihet från militära

fördomar med sina militära kunskaper, han borde vidare äga ett

godt och skarpt omdöme och lätthet att sätta sig in i alla de olikartade

uppgifter, som äro förknippade med frågor om härens och flottans förseende

med nödig materiel och utrustning o. s. v. Att finna mannen tör

därför väl vid en och annan tidpunkt kunna visa sig svårt. Men det är

ett långt steg från svårt till omöjligt. Och att den förening af egenskaper,

som hos den rätte mannen borde finnas, skulle vara omöjlig att

upptäcka här i landet, får väl ej antagas. Åtminstone skulle ett sådant

fattigdomsbevis vittna bra dåligt om vårt hela försvarsväsende.

Jag tillåter mig för öfrigt i detta sammanhang erinra om hvad jag

yttrat om justitieombudsmannen, nämligen att det i fråga om honom

utan tvifvel till en viss grad gäller, att ämbetets utöfning, dess speciella

läggning och kraf sporrat dess innehafvare och hos honom väckt till lif

egenskaper, som måhända eljest skulle hafva slumrat. För min del tviflar

jag ej på, att samma iakttagelser skulle komma att göras äfven å det

föreslagna ämbetets blifvande innehafvare. Det skall äfven där visa sig,

att den höga och värdiga uppgiften att inom ett helt stort område af

statslifvet tillvarataga folkets rätt såsom dess valde målsman förmår att

utbilda egenskaper, hvilka eljest måhända aldrig trädt fram. Och för

öfrigt lär väl Riksdagen ej komma att af eget initiativ ombyta innehafvare

oftare i fråga om denna plats än i fråga om justitieombudsmansämbetet.

Militieombudsmannen lär väl således äfven han, där han sköter

sig tillfredsställande, kunna påräkna omval och sålunda till sina rent personliga

förutsättningar för platsens rätta skötsel lägga äfven erfarenheten.

För fullständighetens skull må äfven ett ord ägnas åt kostnadssynpunkten,

därvid dock så godt först som sist bör sägas, att denna för hvar

och en, hvilken med någon uppmärksamhet genomläst och öfvervägt min

motion, torde spela en försvinnande liten roll. Det är ju ofta fallet, att

man vid förslag om inrättande af ett nytt ämbete eller en ny institution

invänder: javäl, den skulle blifva nyttig, men den blir å andra sidan så

kostsam — uppväges således kostnaden af nyttan? Så kan frågan knappast

ens ställas här. Somliga kunna anse det föreslagna ämbetet onyttigt,

somliga kanske rent af skadligt. Men ingen, som anser det nyttigt,

lär kunna råka i ringaste tvekan om, huruvida dess nytta skulle uppväga

kostnaden. Och detta därför, att det just är anlagdt på bland annat att

förekomma onyttiga utgifter af enorm höjd. Må man betänka, att eu

enda hel- eller halfinillionsutgift, inbesparad genom militieombudsman
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

nens insikter, vaksamhet och goda omdöme, är tillräcklig för att hela ämbetet

för framtiden kan bestå och underhållas blott på räntan af denna

inbesparing, och man förstår, att ett erkännande af ämbetets ändamålsenlighet

i och med detsamma så att säga eliminerar kostnadssynpunkten.

Hela justitieombudsmansinstitutionen kostar enligt senaste statsreglering

21,750 kronor. Antag, att den nya institutionen kommer att kosta lika

mycket. Den skulle då visa sig helt och hållet oförmögen att fylla sitt

ändamål för att ej väga upp den summan! Ändtligen må framhållas,

att farhågan för de med nya institutioner förbundna kostnader ofta baseras

på tanken, att en utveckling af desamma kan komma till stånd, medförande

nya och alltid nya kostnader. I detta afseende är ju förhållandet

ett helt annat, då det gäller en institution, öfver hvilken Riksdagen ensam

har att helt och hållet råda och till hvars utveckling Kungl. Maj:t

ej har anledning — måhända knappast lust — att bidraga.

På grund af hvad jag nu anfört, hemställer jag, att Riksdagen måtte

såsom hvilande antaga dels en så lydande ny § med nummer 103 i regeringsformen

:

»Hvarje lagtima Riksdag skall förordna en för kunskap i militära

ämnen och utmärkt redlighet känd man, att såsom Riksdagens ombud,

efter den instruktion Riksdagen för honom utfärdat, hafva tillsyn öfver

rikets försvarsväsende samt öfvervaka, att ej några missförhållanden må

utbilda sig inom krigsmakten, att ej en falsk och mot sann medborgerlighet

stridande anda där må vinna insteg, att krigslagarne tillämpas med

oväld och insikt, att öfningstiden användes på det mest fruktbringande

sätt, samt att de af Riksdagen till hären och flottan beviljade anslag varda

med sparsamhet och klokhet begagnade.

Denne Riksdagens militieombudsman, som, så länge han ämbetet innehafver,

skall i alla afseenden anses lika med justitieombudsmannen och

Konungens justitiekansler, väljes på sätt riksdagsordningen stadgar, och

bör därvid jämväl utses en man af de egenskaper, som hos denne ämbetsman

erfordras, att honom efterträda, ifall han, innan nästföljande lagtima

Riksdag anställt nytt val af militieombudsman, skulle med döden afgå,

samt att utöfva ämbetet under den tid, militieombudsmannen kan vara af

svår sjukdom eller annat laga förfall därifrån hindrad.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

17

I händelse militieombudsmannen, under det Riksdag är församlad,

afsäger sig det erhållna förtroendet eller med döden afgår, skall Riksdagen

i ämbetet genast insätta den man, som blifvit till hans efterträdare utsedd.

Skulle militieoinbudsmannens utsedde efterträdare under riksdag afsåga

sig det erhållna förtroendet eller i militieombudsmansämbetet insättas eller

med döden afgå, utväljes, på ofvan stadgade sätt, en annan behörig man

i hans ställe. Inträffar något af dessa fall emellan riksdagarne, skall

Riksdagens rätt härutinnan genom de af Riksdagen valde fullmäktige i

riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret utöfvas.

Riksdagens justitieombudsman så ock Konungens ämbetsmän i allmänhet

vare skyldige att lämna militieombudsmannen laglig handräckning.

Militieombudsmannen åligge att till hvarje lagtima Riksdag aflämna

redogörelse för sin förvaltning af det honom förtrodda ämbete samt däruti

redogöra för försvarsväsendets skötsel, anmärka de brister däri, han kan

hafva iakttagit, och uppgifva förslag till deras af hjälpande;»

dels ock ett tillägg till 68 § riksdagsordningen af nedanstående lydelse:

»Hvad i denna paragraf är föreskrifvet rörande val af justitieombudsman

och dennes efterträdare skall ock gälla om val af den militieombudsman,

som enligt regeringsformens 108 § skall af Riksdagen utses, och hans

efterträdare.»

Och anhåller jag, att konstitutionsutskottet, därest det med tillstyrkande

af själfva förslaget finner dess formella utförande tarfva någon

ändring, behagade själft föreslå sådan ändring.

Konstitutionsutskottet yttrade, att det vid behandlingen af motionen

funnit åtskilliga af de synpunkter, som däri framhållits, ganska beaktansvärda,

men afstyrkte det oaktadt på angifna skäl motionen.

Utskottets hemställan vann Första Kammarens bifall, hvaremot Andra

Kammaren med afslag å utskottets hemställan för sin del biträdde en af

fyra reservanter uttalad åsikt, att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes åt den kommitté, som

erhållit i uppdrag att företaga en revision af strafflagen för krigsmakten

samt förordningen om krigsdomstolar och rättegången därstädes, uppdraga

att jämväl taga under ompröfning de i motionen framställda förslag.

Redan den sympati, hvarmed min framställning sålunda upptogs i

Andra Kammaren, bör ju gifva mig anledning att ej betrakta frågan

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 3 Samt. 8 Häft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

såsom för all framtid förfallen. Men därtill kommer, att under de två

år, som förflutit, talrika och otvetydiga vittnesbörd framkommit om de

sympatier, motionen väckt i mycket vida kretsar. Och ej minst betydelsefullt

har det synts mig, att —■ efter hvad många till mig gjorda enskilda

uttalanden gifva vid handen — man äfven inom militära kretsar med stor

glädje skulle hälsa den dag, då en å folkrepresentationens vägnar utöfvad

kontroll öfver militäriskt godtycke och militärisk ensidighet blefve verklighet.

Jag vågar således nu återupptaga grundtanken i min ifrågavarande

motion och därvid i allo åberopa den motivering och det utkast till den

nya institutionen, som däri gifvits.

Vid ärendets förra behandling framställdes den invändningen, att det

näppeligen vore tänkbart, att alla de särskilda ämbetsgöromål, som enligt

motionen skulle åt militieombudsmannen anförtros, kunde af en enda person

utföras. För min del tror jag dock, att denna invändning beror på

ett missförstånd. De direkta göromål, som ovillkorligen af militieombudsmannen

måste utföras, äro efter mitt förslag hvarken så många eller hvart

för sig så omfattande, att de ej godt af en person kunna medhinnas. Hvad

däremot beträffar de öfriga göromålen, det vill säga de, som ej kunna

preciseras annat än såsom en befogenhet till kontroll i vissa angifna riktningar,

är det ju gifvet, att dessa måste ordnas och jämkas efter tid och

lägenhet. Justitieombudsmannen har ju till uppgift, bland annat, att genom

resor personligen å ort och ställe granska underdomarnes ämbetsskötsel.

Men naturligtvis kan han ej årligen medhinna att på sådant sätt kontrollera

mera än en bråkdel af landets alla underdomstolar.

En viktigare invändning är måhända den, att så pass olikartade uppgifter

enligt förslaget skulle åläggas militieombudsmannen, att svårigheter

måste uppstå att finna den man, som är kompetent att sköta dem alla.

Det är visserligen ingalunda säkert, men å andra sidan ej omöjligt, att

denna invändning vid en närmare utredning kan visas äga fog. Skulle

så vara, bör detta tydligen endast kunna föranleda därtill, att de jämförelsevis

mindre nödvändiga uppgifterna finge utmönstras och afskiljas.

Något skäl att förkasta hela förslaget, om detta eljest finnes gagnande,

kan ju omöjligen däri sökas.»

Motionären har slutligen framhållit, att en noggrann utredning i

förevarande afseende vore af behofvet påkallad, samt med anledning däraf

föreslagit aflåtande af en skrifvelse till Kungl. Maj:t i ämnet med den

hemställan, som i det föregående omnämnts.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

19

Under det motionären sålunda till 1901 års Riksdag hemställt om

antagande såsom hyllande af ett förslag till vissa tillägg till regeringsformen

och riksdagsordningen, innehållande bestämmelser i afseende å val

af en Riksdagens militieombudsman samt rörande denne ämbetsmans uppgifter

och ställning, har motionären nu föreslagit, att Riksdagen måtte i

skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning angående frågan om

upprättande af ett dylikt ämbete.

Den kontrollerande verksamhet, som enligt motionärens tanke skulle

af den utaf motionären ifrågasatte ämbetsmannen utöfvas, synes hufvudsakligen

beröra tre särskilda områden af militärväsendet, nämligen den

militära rättsskipningen, den militära yrkesutbildningen samt användandet

af de till militära ändamål anslagna medel.

Utskottet underskattar för sin del ingalunda vikten däraf, att, med

hänsyn särskildt till den utveckling af vårt försvar, som genomförandet

af den vid 1901 års riksdag beslutade nya härordningen innebär, den

behöfliga kontrollen i afseende å militärväsendet göres i största möjliga

mån ingående och effektiv. Gfifvet är nämligen, att, i samma mån svenska

folket för åstadkommande af ett tryggadt försvar underkastar sig allt

större personliga och ekonomiska uppoffringar, den största möjliga garanti

också bör åvägabringas för att dessa uppoffringar på bästa sätt skola tjäna

det med dem afsedda ändamålet, Utskottet kan emellertid lika litet nu

som vid 1901 års riksdag dela motionärens uppfattning, att det skulle

vara lämpligt att för tillgodoseende af behofvet af kontroll i omförmälda

afseende inrätta ett särskildt folkrepresentant ämbete med de befogenheter,

som motionären velat tillägga militieombudsmannen. Den af konstitutionsutskottet

vid 1901 års riksdag framhållna betänkligheten, att en

enda person näppeligen skulle kunna hos sig förena erforderliga insikter

och nödig erfarenhet inom det militära rättsväsendets, militärteknikens

och militärekonomiens stora och olikartade områden, och att

sålunda hos den ifrågasatte funktionären svårligen skulle kunna förväntas

förmåga att inom försvarsväsendets olika grenar utöfva en verksam kontroll,

synes icke genom hvad motionären härutinnan anfört hafva förlorat sin

betydelse.

Hvad särskildt beträffar tillsynen öfver det sätt, på hvilket militära

ämbets- och tjänstemän tillämpa de för krigsmakten gällande lagar samt

sina ämbeten och tjänster utöfva i förhållande till underordnade, håller

utskottet före, att denna tillsyn, hvilken enligt de om justitieombudsmannen

och justitiekansleren gällande grundlagsbestämmelser och för dem

Utskottet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

utfärdade instruktioner faller inom ramen för dessa ämbetsmäns verksamhet,

fortfarande lämpligen kan af dem utöfvas samt att det af

motionären åsyftade mål att vinna en ökad kontroll i berörda afseende

bäst skulle ernås på sådant sätt, att genom uttryckliga bestämmelser

i nämnda instruktioner betonades vikten af denna kontroll. Innan resultatet

föreligger af det arbete, med hvilket den af Kungl. Maj:t tillsatta

kommitté för revision af strafflagen för krigsmakten och förordningen

om krigsdomstolar och rättegången därstädes är sysselsatt, synes det

emellertid vara för tidigt att i detta hänseende afgifva något förslag;

och för öfrigt tillkommer det icke konstitutionsutskottet att framställa ett

dylikt förslag, då det icke faller inom grundlagsstiftningens område.

Vidkommande därefter den befogenhet till kontroll öfver den militära

yrkesutbildningen samt öfver användandet af de till militära ändamål

anslagna medel, hvilken enligt motionärens åsikt borde anförtros åt

militieombudsmannen, anser utskottet, att öfverlämnandet af en sådan befogenhet

åt eu af Riksdagen vald ämbetsman ingalunda kan anses tillrådligt.

Ty genom denne ämbetsmans ingripande i ledningen af det militära utbildningsarbetet

skulle utan tvifvel äfventyras, att denna utbildning förrycktes

och att den för upprätthållande af arméns krigsduglighet nödvändiga

disciplinen slappades; och därest en sådan ämbetsman skulle äga

rätt att pröfva behöfligheten af militära anskaffningar samt i öfrigt inblanda

sig i det sätt, på hvilket anslagen för militära ändamål användas,

kunde med skäl befaras, att handhafvandet af den militära förvaltningen

i dess helhet däraf skulle lida men samt särskildt att störande hinder i

denna förvaltnings obehindrade fortgång komme att uppstå. Om en utvidgad

kontroll i sistnämnda två afseenden kan anses erforderlig, torde

en sådan, såsom redan af 1901 års konstitutionsutskott framhållits, lämpligen

kunna vinnas genom utveckling af redan befintliga institutioner för

utöfningen af tillsyn på dessa områden.

Utskottet får, med stöd af hvad ofvan blifvit anfördt, hemställa,

att herr Staaffs motion icke må föranleda någon

Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 maj 1903.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstihitwnsviskoltets inlåtande N:o 10.

21

Reservation

af herrar friherre Barnekow, Eloivson, af Callerholm, Barm, Jansson, Johnsson,

Andersson i öhrstorp, Carlson, Bergström och friherre De Geer, hvilka

ansett, att utskottets utlåtande öfver herr Staaffs motion bort vara af

följande lydelse:

»Utskottet har funnit förevarande förslag angående ett nytt folkrepresentativt

ämbete, upprättadt efter mönstret af justitieombudsmannaämbetet

och afsedt till kontroll öfver landets militärväsen, vara i hög grad beaktansvärdt

såväl med afseende å dess syftemål som ock med hänsyn till

den tidpunkt, vid hvilken förslaget frainträdt. Ty om det i allmänhet

måste erkännas vara en angelägenhet af vikt att skapa ett nytt värn för

de medborgerliga rättigheterna och ökadt tillfälle för Riksdagen att göra

sin granskningsrätt gällande på områden, där den hittills haft svårt att

blifva effektiv, så måste en dylik sträfvan framstå såsom ännu mer betydelsefull

i en tid, då vårt land efter antagande af 1901 års värnpliktslag

står inför verkställigheten af djupt ingripande härordningsreformer

och starkt växande anslagskraf för armé och flotta. Under sådana förhållanden

skulle åtgärder för skärpt kontroll, framför allt öfver den värnpliktiga

ungdomens behandling samt lagars och författningars efterlefnad

på det militära området, verka särdeles välgörande. Långt ifrån att en dylik

kontroll, såsom från visst håll påståtts, skulle verka upplösande på den militära

disciplinen, håller utskottet före, att vissheten om att den rättsliga

ställningen för mannen i ledet vore väl kringgärdad tvärtom skulle vara

ägnad att i befolkningens djupa lager åt det nya värnpliktssystemet förvärfva

det allmänna förtroende, som detta för att blifva verksamt ej kan

undvara och som torde vara diciplinens mest betryggande underlag.

Redan vid 1901 års riksdag, då motionären första gången framlade

sitt förslag, vann detta liflig tillslutning i Andra Kammaren, som för sin

del beslöt, att Riksdagen i skrifvelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla, det

Kungl. Maj:t täcktes åt den kommitté, som erhållit i uppdrag att företaga

en revision af strafflagen för krigsmakten samt förordningen om krigsdomstolar

och rättegången därstädes, uppdraga att jämväl taga under

ompröfning de i motionen framställda förslag. Men i Första Kammaren

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

föll förslaget. Emot detsamma hade såväl af konstitutionsutskottet som

under öfverläggningarna i Riksdagen åtskilliga anmärkningar framställts.

Man invände, att en enda kontrollerande ämbetsman näppeligen

kunde räcka till för att utöfva alla de olikartade funktioner, motionären

velat tillägga den tillämnade militieombudsmannen. Man påstod, att det

skulle visa sig omöjligt att finna en person med tillräckligt mångsidig utbildning

för det kräfvande uppdraget. Det skulle blifva förbundet med

stora svårigheter att uppdraga gränserna mellan den nye, af Riksdagen

utsedde ämbetsmannens verksamhetsområde och det, som finnes anvisadt

åt hittillsvarande institutioner för offentlig kontroll; särskild! gällde detta

justitieombudsmannens och statsrevisionens granskningsplikt, den man dock

vore villig att för det angifna ändamålet utvidga.

För att pröfva halten af dessa invändningar, hvilka till stor del måhända

skola befinnas innebära öfverdrifna farhågor, och framför allt för att

närmare bestämma befogenheten af det åsyftade nya folkrepresentativa

ämbetet har därför motionären i år, då han återupptagit sitt förslag af

1901, inskränkt sig till att begära en skrifvelse till Kungi. Maj:t för att

erhålla en allsidig utredning af frågan och förslag till de grundlagsändringar,

hvartill utredningen gåfve anledning.

En sådan utredning finner äfven utskottet af behofvet påkallad, särskild!

för att klart uppdraga gränserna för den kontrollerande myndighet,

som här afses, och att bestämma dess förhållande till andra redan

befintliga institutioner af dylik art. Därvid kan man tänka sig, antingen

att den ökade kontrollen öfver militärväsendet uppdrages åt redan befintliga

institutioner och i så fall väl företrädesvis åt justitieombudsmannaämbetet,

hvars arbetskrafter för sådant ändamål skulle förstärkas, eller att

nämnda kontroll, såsom motionären närmast tänkt sig, anförtroddes åt en

af Riksdagen utsedd, ny ämbetsman med ungefär samma ställning som

den nuvarande justitieombudsmannens, eller och att vissa funktioner, nämligen

de, som sammanhängde med öfvervakandet af de värnpliktiges rättsliga

ställning, anförtroddes åt justitieombudsmannen, medan den kontroll

öfver efterlefnad en inom armén och flottan af administrativa och ekonomiska

författningar, hvilken genom en för ändamålet affattad instruktion

närmare bestämts, kunde uppdragas åt en af Riksdagen utsedd, ny ämbetsman

med ungefär den ställning motionären föreslagit.

Utskottet anser det på frågans nuvarande ståndpunkt vara för tidigt

att uttala sig om, hvilken af dessa lösningar må vara att föredraga. Så

mycket vill utskottet dock redan nu hafva anmärkt, att det icke kan an
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 10.

23

ses tillräckligt att låta åtgärderna i saken stanna vid vissa ändringar i

justitieombudsmannens och justitiekanslerens instruktioner. För att den

åsyftade kontrollen skall blifva af verkligt värde lärer nog kräfvas en förstärkning

af de för offentlig kontroll afsedda arbetskrafterna. Den föreslagna

ändringen bör gifvetvis finna uttryck i en klart affattad grundlagsbestämmelse.

Vare sig justitieombudsmannens verksamhetsområde utvidgas

eller ett nytt, likartadt ämbete upprättas, torde det eller de folkrepresentativa

ämbetenas ställning böra stärkas därigenom, att den af Riksdagen

valde innehafvaren finge en funktionstid af tre i stället för ett år.

På grund af hvad sålunda anförts och med hänvisning i öfrigt till

de synpunkter för utredning, som i motionen angifvits, hemställer utskottet,

att Riksdagen måtte besluta att i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t låta

allsidigt utreda frågan om åvägabringande, genom utvidgande

af redan befintliga institutioner eller genom

upprättande af ett särskildt ämbete eller annorledes,

af en effektiv kontroll öfver lagars och författningars

efterlefnad inom armén och flottan samt för Riksdagen

framlägga förslag till de ändringar i gällande grundlagar,

hvartill utredningen gifver anledning.»

Herrar Moberg, Berg, Gustaf Axel, och Nydal hafva begärt få här

antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.