Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.
1903-04-02 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
KU 1903:6, Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.
Dokumentets text
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
1
N:o 6.
''•» I i<l i !> jj i _> C !''! *)0i t.lii
Ank. till Kiksd. kansli den 3 april 1903, kl. 2 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.
Uti en från Andra Kammaren till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, n:o 140, har herr D. Holmgren hemställt, att Riksdagen måtte
såsom hvilande till vidare grundlagsenlig behandling antaga följande
förslag till ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen:
§ 60.
När ärende — — — därom tillåtas. Omröstningen skall ske
Öppet och medelst namnupprop. Befinnas i mål, där Mott enkel pluralitet
erfordras, de afgifna rösterna lika delade, nedlägge talmannen i en därtill
af sedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel, båda lika samt hvar för sig
slutna och hoprullade, och afgöres då omröstningens utgång genom den sedel,
som en af kammarens ledamöter på anmodan af talmannen ur rösturnan
upptager.
§ 65.
När i fråga — — — Riksdagens beslut. Om vid sammanräkningen
af de afgifna rösterna dessa befinnas lika delade, nedlägge Andra
Bill. till
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
2
Kammarens talman i en därtill afsedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel,
häda lika samt hvar för sig slutna och hoprullade, och afgöres då omröstningens
utgång genom den sedel, som en af Andra Kammarens ledamöter på
anmodan af talmannen ur rösturnan upptager.
§ 75.
Vid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna sedlar, iakttages
— — — erfordras.
Därjämte har motionären anhållit, att, för den händelse den af
honom föreslagna formuleringen af berörda paragrafer i riksdagsordningen
ej skulle anses fullt lämplig eller utgöra ett riktigt uttryck för hans i
motionen framställda mening, utskottet ville vidtaga de förändringar i
formuleringen, hvartill förhållandena kunde föranleda.
I föreliggande motion, hvilken afser att åvägabringa sådana ändringar
i riksdagsordningen, hvarigenom det nu vid ärendenas afgörande
i Riksdagens kamrar föreskrifna voteringssättet med slutna sedlar skulle
utbytas mot öppen omröstning medelst namnupprop, erinrar motionären,
att han vid 1901 års riksdag inom Andra Kammaren väckt en motion
af enahanda innehåll som den nu förevarande, att denna motion visserligen
blifvit, liksom vid flere föregående tillfällen i samma syfte framställda
förslag, af konstitutionsutskottet afstyrkt och af kamrarne afslagen,
men att i Andra Kammaren afgifvits 98 röster för motionen mot 110,
som varit för utskottets hemställan om afslag. Med framhållande, att
en ringa majoritet sålunda vid nämnda riksdag vållade förslagets fall i
Andra Kammaren, anför motionären vidare, bland annat, att det öppna
omröstningssättet, hvilket blifvit antaget i nästan alla konstitutionellt
styrda länder, hvilade på en teoretiskt riktig princip samt ägde åtskilliga
företräden framför den slutna omröstningen. Det senare omröstningssättet
åter medförde praktiska olägenheter dels för riksdagsarbetet, dels
för den enskilde riksdagsmannen och dels för valmännen. Detta omröstningssätt
innebure nämligen en omständlig och tidsödande procedur
och medförde till följd däraf för riksdagsarbetet en ej ringa olägenhet i
jämförelse med den öppna omröstningen, som fungerade med önskvärd
snabbhet. Den öppna omröstningen erbjöde dessutom den enklaste utvägen
att uttala den mening, man hyste, och skulle därigenom äfven
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
3
säkerligen och i många fall vara ett sätt att högst betydligt förkorta
debatterna. För den enskilde riksdagsmannen medförde den slutna omröstningen
den olägenheten, att den beröfvade honom möjlighet att styrka,
huru han röstat, och att han sålunda, äfven om han under debatten tillkännagifvit
sin anslutning till en viss mening eller efter voteringen reserverat
sig mot det fattade beslutet, ändock kunde, derest ej af särskilda
orsaker hans ståndpunkt i en viss fråga ansåges fullt bestämd, blifva
utsatt för misstanken att hafva röstat annorlunda än han verkligen gjort.
Slutligen innebure det slutna omröstningssättet för valmännen en beaktansvärd
olägenhet, hvilken endast genom införandet af öppen omröstning
kunde undanröjas. Den öppna omröstningen vore nämligen det onda
fullt tillförlitliga medel, hvarigenom valmännen kunde erhålla fullständig
kännedom om en representants ståndpunkt för att med ledning af hans
verksamhet inom Riksdagen bedöma, huruvida de borde förnya hans
mandat eller ej; och det vore utan all gensägelse valmännens rätt att
erhålla kännedom om sin representants sätt att fullgöra sitt förtroende
uppdrag.
Beträffande hvad motionären härutöfver anfört till stöd för sitt
förslag, tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen, däri han jämväl
till bemötande upptagit åtskilliga mot införande af öppen omröstning
gjorda invändningar.
Frågan om införande af öppen omröstning inom Riksdagens kamrar
har efter det nya representationsskickets antagande vid femton särskilda
riksmöten varit föremål för behandling. Samtliga de förslag, som i ämnet
blifvit väckta, hafva emellertid af konstitutionsutskottet afstyrkts och icke
heller vunnit Riksdagens bifall. Vid två tillfällen, nämligen vid riksdagarne
åren 1891 och 1896, blefvo dock de då framställda förslagen
bifallna af Andra Kammaren. Då framställning nu ånyo gjorts i enahanda
syfte, har utskottet ansett sig kunna inskränka sig till att i korthet
angifva de synpunkter, som för utskottet vid frågans bedömande varit
bestämmande.
En grundlagsändring bör enligt utskottets uppfattning öfver hufvud
icke vidtagas, med mindre det kan påvisas, att det stadgande, hvari förändring
ifrågasättes, i tillämpningen visat sig medföra missförhållanden
eller olägenheter samt att ändringen är af beskaffenhet att kunna afhjälpa
desamma eller åtminstone leder till en väsentlig förbättring i de förhållanden,
som genom stadgandet regleras. Så kan emellertid med hänsyn
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
till den nu föreslagna reformen icke anses vara fallet. Såvidt utskottet
förmår döma, har den redan i 1810 års riksdagsordning antagna grundsatsen,
att omröstning inom Riksdagens kamrar alltid skall ske med
slutna sedlar, ingalunda haft någon som helst menlig inverkan vare sig
på det sätt, hvarpå svenska folkets representanter utöfvat Riksdagens
beslutanderätt, eller på våra politiska förhållanden i öfrigt. Icke heller
synes med fog kunna påstås, att det slutna omröstningssättet visat sig i
afsevärd mån hinderligt för riksdagsarhetets snabba och ohehindrade
fortgång. Redan af det skäl, att någon berättigad anmärkning från nu
angifna synpunkter icke torde kunna riktas mot den nuvarande anordningen
vid omröstning inom Riksdagen, anser sig utskottet sakna anledning
att tillstyrka motionärens förevarande förslag. Men utskottet håller
därjämte före, att införandet af den öppna omröstningen skulle, långt
ifrån att erbjuda några fördelar framför den nu använda omröstningsmetoden,
tvärtom medföra skadliga eller mindre goda följder. Ty det är
otvifvelaktigt, att en sådan reform skulle kunna äfventyra representanternas
politiska själfständighet samt vara ägnad att befordra ett för samarbetet
inom Riksdagen menligt partiväsende. Dessutom skulle enligt utskottets
förmenande antagandet af grundsatsen om öppen omröstning leda därtill,
att omröstningar ofta komme att framkallas endast i syfte att få utrönt,
på hvilket sätt de enskilde riksdagsmännen afgifvit sina röster; och den
tidsvinst, som man genom användande af det öppna omröstningssättet
trott sig skola ernå vid riksdagsärendenas afgörande, skulle därigenom
äfven gå förlorad.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,
att herr Holmgrens ifrågavarande motion ej må
föranleda någon Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 2 april 1903.
På utskottets vägnar:
HUGO BLOMBERG.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 6.
Reservation
af herrar friherre Barnekow, Elowson, Nydal, Carlson, Bergström, Wavrinsky
och friherre De Geer, hvilka ansett, att statens fördel i vårt land, liksom
i de flesta och mest betydande konstitutionella länder i Europa, bäst
lärer tillgodoses genom största möjliga offentlighet vid Riksdagens förhandlingar,
och därför i anslutning till Andra Kammarens beslut i ämnet
år 1896 hemställt, att Riksdagen måtte såsom Infilande till vidare grundlagsenlig
behandling antaga följande förslag till ändrad lydelse af §§ 60,
65 och 75 riksdagsordningen:
§ 60.
När ärende — — — därom tillåtas. Omröstningen skall ske
Öppet och medelst namnupprop. Befinnas i mål, där blott enkel pluralitet erfordras,
de afgifna rösterna lika delade, nedlägge talmannen i en därtill afsedd
rösturna en ja-sedel och en nej-sedel, båda lika samt hvar för sig slutna
och hoprullade, och afgöres då omröstningens utgång genom den sedel, som
en af kammarens ledamöter på anmodan af talmannen ur rösturnan upptager.
§ 65.
När i fråga — — — Riksdagens beslut. Om vid sammanräkningen
af de afgifna rösterna dessa befinnas lika delade, nedlägge Andra
Kammarens talman i en därtill afsedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel,
båda lika samt hvar för sig slutna och hoprullade, och afgöres då omröstningens
utgång genom den sedel, som en af Andra Kammarens ledamöter
på anmodan af talmannen ur rösturnan upptager.
§ 75.
Yid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna sedlar, iakttages
— »— — erfordras.
Herrar Moberg, Berg, Gustaf Axel, af Callerholm och Johnsson
hafva begärt få här antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling
inom utskottet. _
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.