Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungi. Maj.t angående ändring af § 30 regeringsformen.

1903-04-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1903:7, Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungi. Maj.t angående ändring af § 30 regeringsformen.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:q 7.

N:o 7.

Ank. till Eiksd. kansli den 3 april 1903, kl. 2 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om

skrifvelse till Kungi. Maj.t angående ändring af § 30

regeringsformen.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet

hänvisad motion, n:o 141, har herr D. Holmgren föreslagit, att Riksdagen

måtte besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det ICungl. Maj:t

ville låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring

af § 30 regeringsformen, att den Kungl. Maj:t i detta lagrum tillagda

rätt att tillsätta kyrkoherdebeställningar i regala pastorat upphör och

sistnämnda pastorat likställas med de konsistoriel^.

Namuda paragraf har nu följande lydelse:

Regeringsformen.

§ 30.

Konungen äger att, på det sätt förr öfligt varit, tillsätta kyrkoherdebeställningar

i regala pastorater. De så kallade konsistoriella gäll

vare vid deras valrätt bibehållna.

Till stöd för sin framställning har motionären anfört följande.

Genom detta grundlagsstadgandes förra del hade för nära hundra

år sedan fastslagits ett redan då gammalt förhållande, hvars principiella

orättvisa måste falla enhvar i ögonen och hvars ledsamma praktiska

följder vore allmänt bekanta. Det syntes ej vara för tidigt, att stats
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

7

makterna tänkte på undanröjandet af sagda orättvisa. Den vore visserligen

icke den enda i sitt slag, men väl i sitt slag den enda, som hade

sitt stöd i grundlag, och innan definitiva åtgärder för åstadkommande af

verklig likformighet i fråga om kyrkoherdebeställningars tillsättande kunde

vidtagas, måste tydligen den grundlagsfästa skillnaden mellan regala och

konsistoriella pastorat i första rummet aflägsnas. Äfven med hänsyn till

de regala pastoratens stora antal, omkring 500, vore denna fråga af den

största betydelse.

En motionär i Andra Kammaren hade vid innevarande riksdag

hemställt om skrifvelse till Kungl. Maj:t med begäran om förslag till

upphäfvande af patronatsrätten, därvid ställande i utsikt, att de regala

pastoratens antal skulle komma att ytterligare ökas med en del af de

patronella. Genom den otidsenliga patronatsrättens upphäfvande, en i

och för sig i hög grad önskvärd åtgärd, skulle väl ett afsevärdt steg

vara taget i riktning mot församlingarnas likställighet i fråga om tillsättandet

af deras själasörjare; men en sådan åtgärd skulle dock endast i

jämförelsevis ringa mån afhjälpa det rådande missförhållandet, äfven om

större delen af de omkring 90 pastorat, som tillhörde kategorien patronella,

förvandlades till konsistoriella.

Frågade man sig, hvarför den rätt, som i nära 700 pastorat finge

utöfvas af församlingarna själfva, vore dessa förmenad i de öfriga, så

blefve svaret endast en hänvisning till vissa mer eller mindre dunkla

historiska fakta, som dock endast på sin höjd kunde förklara, huru ett

sådant förhållande uppkommit, men icke gåfve några verkliga rättsstöd

för dess uppkomst, än mindre för dess bibehållande. Otvifvelaktigt vore,

att det ursprungligen varit församlingarna själfva, som tillsatt sin kyrkoherde,

eller att, såsom i vissa landskap, den utnämnande varit bunden

af församlingarnas förslag. Konungens rätt härutinnan grundade sig

uppenbarligen och i många fall bevisligen på ren usurpation; och frågan

om afskaffandet af densamma vore en fråga om utplånandet af en sekelgammal

orättvisa.

Det vore emellertid ej blott såsom en principiell eller teoretisk

orättvisa detta konungamaktens prerogativ borde försvinna. Det vore

hufvudsakligen dess praktiska konsekvenser, som gjorde dess bibehållande

allt olidligare för församlingarna och äfven borde göra dess afskaffande

önskvärd! i konungamaktens egna ögon.

Församlingen mottoge det förslag, domkapitlet på grund af sökandenas

meriter upprättat, de föreslagne aflade inför församlingen sina

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

prof, frågodag och. val ägde ruin — och någon tid därefter öfverraskades

kanske församlingen af underrättelse om, att en för densamma alldeles

obekant prästman, hvars namn kanske ej ens varit inom församlingen

liördt, blifvit af Kungl. Maj:t utnämnd på grund af extra'' ansökning

direkt hos Konungen. Eller ock hade Konungen med förbigående af

den, som erhållit församlingens alla eller flesta röster, utsett en annan

af de föreslagne. Sant vore väl, att ett åsidosättande af församlingens

önskan kunde äga rum äfven vid tillsättning af kyrkoherde i konsistoriella

pastorat, i det fall nämligen, att fjärde profpredikant kallats, men i följd

af den större svårigheten att på grund af prästvalsförordningens stadganden

inom konsistoriella pastorat få sådan kallelse till stånd hade denna möjlighet

där mindre att betyda; och Konungen kunde i alla fall icke där

utnämna hvem han ville, utan måste taga en af de fyra, som blifvit föreslagna.

Att äfven denna Konungens befogenhet, som enligt motionärens

åsikt icke vore förenlig med grundlagens föreskrift om de konsistoriella

gällens valrätt, äfven borde afskaffas, vore emellertid en sak för sig;

församlingarnas rätt i de regala pastoraten blefve hvarken bättre eller

sämre, vare sig Konungens sistnämnda befogenhet beträffande de konsistoriella

pastoraten afskaffades eller bibehölles.

Det sade sig själft, att, när församlingarna gång efter annan såge

sina önskningar lämnade utan afseende, de till slut skulle finna det ändamålslöst

att gifva dessa önskningar något uttryck. Sålunda uppstode

inom dessa församlingar en likgiltighet för prästvalen, hvilken lätt öfverginge

till likgiltighet för kyrkan själf. Detta kunde icke vara till kyrkans

fromma. Förhållandet mellan församlingen och en densamma påtvungen

herde, som den vore skyldig att aflöna, blefve naturligtvis icke heller

hvad det borde vara. Och sålunda skadades äfven församlingslifvet.

Att afskaffandet af det ifrågavarande kungliga prerogativet gjorde

åtskilliga andra lagförändringar nödvändiga, särskildt en ändring af vissa

paragrafer i lagen angående tillsättning af prästerliga tjänster, sade sig

själft. Men detta blefve en senare angelägenhet, sedan den nödiga

grundlagsändringen först kommit till stånd.

Vid 1896 års riksdag väckte herr C. J. Öberg i motion inom

Andra Kammaren, n:o 119, förslag om ändring af § 30 regeringsformen,

i syfte att de regala pastoraten skulle göras likställda med de konsistoriella

i afseende på rätten att utse kyrkoherdar. I häröfver afgifvet

utlåtande, n:o 3, hemställde konstitutionsutskottet, att motionen icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

9

måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda. Första Kammaren biföll

denna utskottets hemställan, hvaremot Andra Kammaren biföll en af herr

Ljungman m. fl. ledamöter af Andra Kammaren inom utskottet afgifven

, reservation, däruti de förklarat sig anse, att utskottet bort tillstyrka Riksdagen

att till hvilande för vidare grundlagsenlig behandling antaga följande

förslag till ändrad lydelse af § 30 regeringsformen:

»§ 30.

Prästerliga ämbeten och tjänster i församlingarna tillsättas på sätt

i särskild lag därom är stadgadt.»

I motion inom Andra Kammaren, n:o 144, vid 1897 års riksdag

blef detta sistnämnda förslag af samme motionär upptaget oförändradt,

men, enligt hvad af motiveringen framgick, afsåg dock detsamma, i likhet

med den vid 1896 års riksdag af honom väckta motionen, att likställa

de regala pastoraten med de konsistoriella i fråga om rätten att utse

kyrkoherdar. I sitt utlåtande n:o 2 afstyrkte också konstitutionsutskottet

förslaget, under åberopande af sitt vid sistnämnda riksdag i frågan afgifna

yttrande.

Yid ärendets behandling i kamrarne förföll frågan äfven denna

gång, enär Första Kammaren biföll utskottets hemställan, men Andra

Kammaren, med afslag därå, biföll en af sex ledamöter af Andra Kammaren

inom utskottet afgifven reservation, i hvilken de tillstyrkt det i

motionen framställda förslag.

Motionärens nu föreliggande förslag har liknande syfte med de

nyssnämnda, vid 1896 och 1897 års riksdagar väckta motionerna. De

skal, som nu förebragts, hafva emellertid ej varit af den beskaffenhet,

att konstitutionsutskottet vid innevarande års riksdag funnit sig böra

frångå den uppfattning i frågan, som utskottet vid nämnda riksdagar

uttalat. Allra helst som det för den förevarande frågans allsidiga bedömande

måste vara af vikt att afvakta det fullständiga framläggandet af

de resultat, som ernåtts af den af Kungl. Maj:t den 22 oktober 1897

tillsatta kommitté för åstadkommande af utredning och förslag beBih.

till Riksd. Prof. 1903. 3 Sami. 3 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 7.

träffande ändrade grunder för prästerskapets aflöning m. m., får utskottet

hemställa,

att herr Holmgrens motion icke må föranleda

någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 april 1903.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

Reservation

af herr friherre Barnekow mot vissa delar af utskottets motivering.

Herrar Moberg, Berg, Gustaf Axel, af Callerholm och Johnsson

hafva begärt få här antecknadt, att de icke deltagit i detta ärendes behandling

inom utskottet.

Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1908.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.