Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8

1903-04-23 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1903:8, Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Riksd. kansli den 24 april 1903, kl. 12 midd.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion

om ändrad lydelse af § 45 regeringsformen.

Regeringsformens § 45 är af följande lydelse:

»§ 45.

Hvarken Svea rikes Kronprins och Arffurste eller Prinsar af det

Konungsliga huset skola hafva något lifgeding eller civilt ämbete; dock

kunna efter gammalt bruk titlar af hertigdömen och furstendömen dem

tilläggas, utan rättighet till de landskap, hvilkas namn de bära.»

Denna grundlagsparagraf har förblifvit oförändrad sedan år 1809.

Före denna tid gjorde sig beträffande de kungliga prinsarnes förhållande

till statens ämbeten en helt annan uppfattning gällande än den, som här

funnit uttryck. Man ansåg nämligen, att prinsarne borde äga skyldighet

att, om så påfordrades, låta bruka sig i rikets tjänst. Så hette det i § 4

af den utaf konung Adolf Fredrik den 25 november 1751 afgifna

konungaförsäkran, som i flere viktiga afseenden utgjorde ett komplement

till 1720 års regeringsform: »enär prinsarne och furstarne komma till

den ålder, att de kunna gorå Oss och riket nyttig tjänst, skola de sig

därifrån icke undandraga, utan antaga något rikets värf och förrättning

då och på så lång tid, som Vi med Riksens Ständer sådant

nödigt finne». En motsvarande föreskrift återfinnes ock i Gustaf

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 3 Sami. 6 Höft. (N:o 8). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

III:s konungaförsäkran af den 4 mars 1772. Men 1809 års grundlagsstiftare

funno icke lämpligt att något stadga om prinsars skyldighet

att låta sig användas i rikets tjänst, utan införde i stället i

den nya regeringsformen förbud för dem att bekläda civila ämbeten.

Såsom skäl härför anfördes, att en prins skulle, därest hans verksamhet

inskränktes till någon särskild civil befattning, lätteligen förlora

den för honom viktiga kännedomen om och öfversikten af statsförvaltningen

i dess helhet samt att innehafvandet af ett civilt ämbete skulle

kunna bringa honom i kollision med enskilde medborgare.

Nu har i en inom Andra Kammaren väckt, till konstitutionsutskottet

hänvisad motion, n:o 177, herr A. Hedin föreslagit, att Riksdagen

måtte såsom hvilande antaga den ändring af § 45 regeringsformen,

att ur nämnda paragraf uteslutes ordet »civilt» framför ordet

»ämbete».

Till stöd för sitt förslag, att grundlagens stadgande om förbud

för prins att innehafva civila ämbeten måtte utsträckas jämväl till

militära befattningar, har motionären i en vidlyftig motivering, i

afseende å hvilken utskottet hänvisar till motionen, hufvudsakligen

velat göra gällande, dels att den prinsar enligt grundlagen medgifna

rätt att bekläda militära ämbeten lätt kunde leda därtill, att prinsar

utnämndes till höga befälsplatser utan att äga därför nödiga betingelser,

hvilket i händelse af krig kunde bringa ofärd öfver landet, dels

ock att dem närstående personer framför andra mera förtjänte män

befordrades till militära befattningar.

Utskottet, som lifligt behjärtar motionärens fosterländska syfte att

åt förtjänsten allena bevara den högre ledningen af landets försvar,

kan likväl icke tillstyrka förevarande förslag, framför allt emedan ifrågavarande

grundlagsstadgande om rätt för prins att bekläda militärt

ämbete står i nära och oupplösligt samband med bestämmelsen i § 14

regeringsformen, att Konungen äger högsta befälet öfver rikets krigsmakt

till lands och sjös. Ty då grundlagen lägger i Konungens hand

eu så ansvarsfull uppgift, bör ock själffallet tillfälle beredas honom att

såsom kronprins eller arffurste utöfva militära befattningar och därigenom

förskaffa sig den praktiska utbildning inom det militära området,

hvilken för uppbärande af det konungsliga kallet såsom försvarsväsendets

högste chef måste anses oundgängligen nödvändig. Härtill kommer,

att det i § 15 regeringsformen föreskrifna sätt för handläggning och

afgörande af kommandomål, d. v. s. sådana ärenden, hvilka Konungen

i egenskap af högste befälhafvare öfver krigsmakten omedelbarligen be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.

3

sörjer, tydligen förutsätter, att Konungen personligen bör äga den mera

vidgade erfarenhet jämväl i fråga om militärväsendets detaljer, som

endast genom en mera varaktig utöfning af militär befälsmyndighet

kan förvärfvas.

Skulle emellertid i följd af den med hänsyn till Konungens

ställning såsom krigsherre nödvändiga rättigheten för prins att bekläda

militära befattningar missförhållanden i någotdera af de utaf motionären

angifna hänseenden hota att göra sig gällande, kunna och böra

de på annat sätt än genom den i motionen föreslagna åtgärden af hjälpas.

Då det här gäller militära ämbeten, vid hvilkas tillsättande i statsrådet

Konungen, jämlikt § 28 regeringsformen, äger fästa afseende endast

vid förtjänst och skicklighet, är garanti mot sådana missförhållanden att

söka i statsrådens grimdlagsenliga ansvar för sina rådslag och Riksdagens

genom konstitutionsutskottet utöfvade granskningsrätt öfver

det sätt, på hvilket statsråden fullgöra sitt kall såsom Konungens rådgifvare.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att herr Hedins ifrågavarande motion ej må föranleda

någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1903.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

Reservation

af herrar Nydal, Bergström och Wavrinsky, hvilka ansett, att utskottet

bort tillstyrka den föreslagna grundlagsändringen.

Herrar Moberg, Berg, Gustaf Axel, Trygger, Johnsson och Andersson

i öhrstorp hafva begärt få här antecknadt, att de icke deltagit i detta

ärendes behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.