Sök i Ratio Lex

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9

1903-05-04 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1903:9, Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.

1

N:o 9.

Ank. till Eiksd. kansli den 5 maj 1903, kl. 7 e. m.

Konstitutionsutskottets memorial, angående fullbordad granskning

af de i statsrådet förda protokoll.

Till konstitutionsutskottet hafva, på därom hos vederbörande gjord

framställning, blifvit öfverlämnade de under tiden från och med den 15

januari 1902 till och med den 14 januari 1903 i statsrådet förda protokoll,

nämligen öfver

justitiedepartementsärenden från och med den 24 januari 1902 till

och med den 12 januari 1903;

justitieärenden från och med den 24 januari 1 902 till och med den

31 december samma år;

utrikesdepartements är en den från och med den 18 januari 1902 till

och med den 12 januari 1903;

landtför sv ars ärenden från och med den 21 januari 1902 till och med

den 12 januari 1903;

sjöförsvars ärenden från och med den 24 januari 1902 till och med

den 12 januari 1903;

civilärenden från och med den 24 januari 1902 till och med den 14

januari 1903;

finansärenden från och med den 24 januari 1902 till och med den

14 januari 1903;

Bih. titt Tlilcsd. Vrot. 1903. 3 Sami. 7 Höft. (N:o 9.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.

ecklesiastikärenden från och med den 24 januari 1902 till och med

den 12 januari 1903; samt

jordbruksärenden från och med den 24 januari 1902 till och med

den 12 januari 1903.

Utskottet har därjämte, i enlighet med § 105 regeringsformen, äskat

dels protokoll i kommandomål för armén angående inskränkning af

rätt till utskänkning af vin och maltdrycker å mötesplatser och inom

kasernområden, hvilket protokoll, dagtecknadt den 23 januari 1903, hlifvit

till utskottet öfverlämnadt,

dels ock det eller de protokoll, jämte därtill hörande handlingar, som

må hafva hlifvit i statsrådet förda angående inledandet och fullföljandet

af de öfverläggningar, hvilka mellan svenska och norska statsrådsmedlemmar

förevarit rörande frågan om särskilda konsuler för hvardera af de förenade

rikena, å hvilken anhållan den 4 nästlidne april till svar meddelats, att

berörda öfverläggningar förts allenast i och för beredning till framtida föredragning

inför Kungl. Maj:t af omförmälda fråga samt att vid sådant

förhållande intet statsrådsprotokoll angående inledandet eller fullföljandet af

samma öfverläggningar föreligger.

Vid den granskning af ofvan omförmälda protokoll, som, i öfverensstämmelse

med grundlagens föreskrift, hlifvit af utskottet företagen och

nu fullbordad,

har anledning icke förekommit att mot någon

ledamot af statsrådet tillämpa § 106 regeringsformen;

hvaremot utskottet

funnit följande ärenden vara af beskaffenhet att

böra, jämlikt § 107 regeringsformen, hos Riksdagen

anmälas, nämligen:

l:o)

(Protokoll öfver justitiedepartementsärenden för den 13 juni 1902, n:o 18.)

P. d. vaktkonstapeln Claes August Jonsson antogs den 26 juni 1884

af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län till extra vakt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.

3

konstapel vid länsfängelset i Nyköping samt konstituerades och förordnades

den 31 juli 1885 af fångvårdsstyrelsen att tills vidare och så länge han

bibehölle sina förmäns förtroende vara vaktkonstapel vid nämnda fängelse.

Jonsson, hvilken under sin 17-åriga tjänstetid som vaktkonstapel två

gånger för mindre förseelser ådömts extra judiciell bestraffning, nämligen

dels enligt fångvårdsstyrelsens beslut den 5 februari 1886 afstängning från

tjänst och lön under 11h månad, dels ock den 23 juni 1897 tre dygns

arrest, har eljest öfver sin tjänstgöring vid omförmälda fängelse den 6 november

1901 af fängelsedirektören erhållit det vitsord, att han städse visat

nit i tjänsten och väl fullgjort de tjänsteåligganden, som åt honom uppdragits.

Med anledning af anmälan, som den 7 oktober 1901 af en samma dag

frigifven kvinnlig straffarbetsfånge mot Jonsson gjorts därom, att han vid flere

tillfällen under den närmast föregående tiden skulle genom celldörren samtalat

med en å fängelset förvarad kvinnlig tvångsarbetsfånge, anställdes

på fängelsedirektörens begäran den 9 i samma månad inför Kung! Maj:ts

befallningshafvande förhör med Jonsson. Ifrågavarande tvångsarbetsfånge

uppgaf därvid, att Jonsson under tiden från slutet af juli månad år 1901

vid upprepade tillfällen i tal och åtbörder betett sig otillbörligt mot henne.

Jonsson förnekade däremot bestämdt hvad som sålunda lades honom till last och

förklarade, att han icke samtalat med fången vid andra tillfällen eller om

andra angelägenheter än tjänsten fordrat. Någon bevisning om riktigheten

af den mot Jonsson gjorda tillvitelsen har icke blifvit förebragt.

Sedan Kung! Maj:ts befallningshafvande för den åtgärd, fångvårdsstyrelsen

kunde finna af förhållandena påkallad, till styrelsen öfverlämnat

det vid omförmälda förhör hållna protokoll, fann styrelsen genom beslut

den 18 oktober 1901, enär Jonsson på grund af hvad i saken blifvit upplyst

gjort sig förlustig sina förmäns förtroende, skäligt att, med återkallande

af det för Jonsson utfärdade konstitutorial, skilja honom från hans

innehafvande befattning.

Häröfver anförde Jonsson hos Kung! Maj:t besvär med anhållan att

Kung! Maj:t måtte, med undanröjande af fångvårdsstyrelsens nyssnämnda

beslut, återinsätta honom i vaktkonstapelsbefattningen samt förklara honom,

som den 28 oktober 1901 blifvit från tjänstgöring afstängd, berättigad att

uppbära de med tjänsten förenade löneförmåner för den tid, hvarunder han

varit och blefve från densamma afstängd.

Efter det fångvårdsstyrelsen öfver besvären afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande, föredrogs målet inför Kung! Maj:t den 13 juni 1902,

därvid föredragande departementschefen, statsrådet Hammarskjöld anförde;

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.

»Enär hvad det för klaganden utfärdade konstitutorial innehåller därom,

att klagandens förordnande att vara vaktkonstapel vid förenämnda länsfängelse

skulle gälla allenast tills vidare och så länge han bibehölle sina

förmäns förtroende, icke kan emot föreskrifterna i den för fångvårdsstyrelsen

gällande instruktion medföra den verkan, att styrelsen på grund däraf

äger att utan vidare skilja klaganden från tjänsten, samt styrelsen med sin

uppfattning härutinnan icke ingått i pröfning däraf, huruvida klaganden i

tjänsten låtit något komma sig till last af beskaffenhet att någon af de i

nämnda instruktion för vaktbetjänts opålitlighet, försummelse eller olydnad

i tjänsten stadgade påföljder bör å klaganden tillämpas, hemställer jag i

underdånighet, att Eders Kungl. Maj:t måtte finna skäligt att, med undanröjande

af öfverklagade beslutet, visa målet åter till fångvårdsstyrelsen för

förnyad behandling.»

Statsrådet Claeson hemställde, att Kungl. Maj:t måtte finna besvären

ej förtjäna afseende.

Hans excellens herr statsministern friherre von Otter samt statsråden

herr von Krusenstjerna, grefve Wachtmeister, Pcilander, Husberg och

Wesping biträdde föredragande departementschefens hemställan.

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim och

statsrådet Crusebjörn biträdde statsrådet Claésons hemställan.

Med bifall till denna sistnämnda hemställan fann Hans Maj:t Konungen

besvären ej förtjäna afseende.

Den för fångvårdsstyrelsen gällande instruktion af den 22 november

1877 innehåller i §§ 43, mom. 1, 44 och 46 följande stadganden:

»§ 43.

Beträdes tjänsteman vid fångvårdsstyrelsen med fel eller försummelse

i sin befattning eller visar han vanvördnad emot sin förman, må styrelsen,

efter omständigheterna, antingen den felaktige varna eller fälla till böter,

svarande emot högst en månads lön, eller ock afstånga honom på högst

tre månader från tjänst och lön.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.

5

»§ 44.

Varder någon af fångvårdsstyrelsen antagen tjänsteman vid fångvårdsinrättningarna

beträdd med fel eller försummelse i sin befattning, äge styrelsen

att honom varna, bötfälla eller från tjänst och lön afstånga, på sätt

uti nästföregående paragraf mom. 1 bestämmes. Låter han sig däraf ej rätta

eller är felet af svår beskaffenhet, må den felaktige af styrelsen från befattningen

skiljas.»

»§ 46.

Med de af fångvårdsstyrelsen antagne vaktbetjänte, som beträdas med

opålitlighet, försummelse eller olydnad i tjänsten, förfares såsom i § 44 sägs.»

Vid bedömandet af förevarande mål har utskottet ansett det vara af

afgörande betydelse, huruvida bestämmelsen i omförmälda, af fångvårdsstyrelsen

för Jonsson utfärdade konstitutorial därom, att Jonssons förordnande

att vara vaktkonstapel vid förenämnda länsfängelse skulle gälla endast så

länge han bibehölle sina förmäns förtroende, rätteligen kunnat läggas till

grund för beslutet om Jonssons skiljande från tjänsten. Utskottet har

därvid funnit, att fångvårdsstyrelsen saknat laglig befogenhet att i berörda

konstitutorial intaga eu dylik bestämmelse med den betydelse, som i

fångvårdsstyrelsens ofvanberörda beslut den 18 oktober 1901 blifvit

densamma tillagd. Ty bemälda styrelse äger uppenbarligen icke rätt att i

de af styrelsen för vaktbetjäningen vid fångvårdsinrättningarna utfärdade

konstitutorial å tjänst stadga andra föreskrifter rörande villkoren för tjänstens

bibehållande än sådana, hvartill den för styrelsen gällande instruktion

eller eljest i anslutning därtill meddelade bestämmelser gifva anledning.

Någon befogenhet för styrelsen att skilja vaktbetjänt från tjänsten på grund

däraf, att han gått förlustig sina förmäns förtroende, omnämnes icke i berörda

instruktion, hvilken rörande styrelsens rätt i afseende å bestraffning

af vaktbetjänt endast innehåller de stadgande!!, som i ofvan intagna paragrafer

af instruktionen omförmälas. Icke heller linnes i Kungl. Maj:ts

nådiga bref till fångvårdsst3rrelsen den 8 december 1882, hvarigenom styrelsen

erhållit bemyndigande att utfärda konstitutorial å sådan tjänst, för

hvilken lön blifvit å ordinarie stat för fångbetjäningen uppförd, någon bestämmelse

af dylik art.

Vid sådant förhållande kan förenämnda, i det för Jonsson utfärdade

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Ko nsti tu tionsu tslco tte ts Memorial N:o 9.

konstitutorial intagna förbehåll icke anses äga bindande kraft. Men

oaktadt fångvårdsstyrelsens beslut om Jonssons skiljande från tjänsten uteslutande

grundats på nämnda förbehålls förmenta giltighet, har, såsom i

det föregående omnämnts, statsrådet Claeson, med hvilken hans excellens

herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim och statsrådet Crusebjörn

förenat sig, till Kungl. Maj:t hemställt, att Kungl. Maj:t måtte finna de

af Jonsson anförda besvär ej förtjäna afseende. Då detta rådslag, i enlighet

hvarmed Kungl. Maj:ts beslut jämväl fattats, ledt därtill, att föredragandens

hemställan om målets återförvisande till fångvårdsstyrelsen för

förnyad behandling lämnats utan afseende och därigenom förhindrats en

utredning, huruvida bemälde vaktbetjänt i utöfningen af sin befattning

gjort sig skyldig till opålitlighet, försummelse eller olydnad i tjänsten,

som lagligen kunnat medföra hans skiljande från densamma, har utskottet

ansett sig böra hos Riksdagen göra anmälan rörande omförmälda rådslag.

2.o)

(Protokoll öfver utrikesdepartementsärenden för den 12 augusti 1902,

n:o 1, och den 3 oktober samma år, n:o 1.)

För inträde i utrikesdepartementet erfordras, jämlikt 2:a momentet

i Kungl. Maj:ts kungörelse angående förändrade villkor för anställning i

statens civila tjänstebefattningar den 12 maj 1865, att hafva aflagt examen

till Kung]. Maj:ts kansli.

Såväl Kungl. Maj:ts förnyade instruktion för ämbete- och tjänstemännen

i utrikesdepartementet eller kabinettet för utrikes brefväxlingen

den 30 december 1899 som förut gällande instruktion för bemälde ämbete-

och tjänstemän den 8 november 1878 innehålla den bestämmelse, att

till utrikesdepartementet hör en introduktör för främmande sändebud. I

sistnämnda instruktion fanns därjämte stadgadt, att bemälde introduktör

skulle vara öfverceremonimästaren vid Kung!. Maj:ts hof, hvilket stadgande

icke finnes upptaget i 1899 års instruktion.

Enligt hvad protokollet öfver utrikesdepartementsärenden för den 12

augusti 1902 utvisar, hemställde hans excellens herr ministern för utrikes

ärendena Lagerheim till Kungl. Maj.t, att Kungl. Maj:t måtte förklara,

att bestämmelsen i 2:a momentet af kungl. kungörelsen den 12 maj 1865

angående den examen, som erfordras för inträde i utrikesdepartementets

afdelning af Kungl. Maj:ts kansli, icke skulle äga tillämplighet, hvad angår

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.

7

introduktören för främmande sändebud; och denna hemställan hlef af Kungl.

Maj:t bifallen. Ministern för utrikes ärendena anförde därvid, att på grund af

stadgandet i ofvannämnda instruktion den 8 november 1878, att öfverceremonimästaren

vid Kungl. Majds hof skulle vara introduktör för främmande sändebud,

introduktören själffallet icke varit underkastad de genom kungl. kungörelsen den

12 maj 1805 gifna bestämmelser i afseende å allagd ämbetsexamen; att, sedan

numera, jämlikt instruktionen den 30 december 1899, introduktörsbefattningen

uteslutande tillhörde utrikesdepartementet, det kunde synas

tvifvelaktigt, huruvida icke bestämmelserna i 1865 års kungörelse ägde

tillämplighet jämväl å introduktören; men att någon nödvändighet härför

icke kunde sägas vara för handen mer än förut.

I afseende å förevarande ärenden bar utskottet till en början fäst uppmärksamheten

därvid, att den ändring i kungl. kungörelsen den 12 maj

1865, som förenämnda, af Kungl. Maj:t, i enlighet med ministerns för

utrikes ärendena den 12 augusti 1902 gjorda hemställan, gifna förklarande tydligen

innebär, icke blifvit vare sig i samband med beslutets fattande eller

sedermera i vederbörlig ordning kungjord. Kungl. Maj:ts kungörelse angående

utgifvandet af Svensk författningssamling den 3 december 1875 föreskrifter

i detta hänseende, att i författningssamlingen skola införas, bland annat, de af

Kungl. Maj:t utfärdade reglementen och stadgar för ämbetsverk och myndigheter,

och sålunda själffallet äfven de ändringar, hvilka i dylika reglementen

och stadgar beslutas. Det åsidosättande af berörda föreskrift, hvartill

ministern för utrikes ärendena gjort sig skyldig, har synts utskottet betänkligt

såväl ur principiell synpunkt som med hänsyn till de konsekvenser, till

hvilka en sådan underlåtenhet kan tänkas leda.

Men äfven beträffande den sakliga innebörden har utskottet icke

kunnat undgå att finna omförmälda ändring i 1865 års kungörelse

anmärkningsvärd. Sedan den i 1878 års instruktion stadgade bestämmelse,

att öfverceremonimästaren vid Kungl. Maj:ts hof skulle vara

introduktör för främmande sändebud, vid instruktionens af år 1899 trädande

i kraft upphört att gälla, torde det nämligen ingalunda få anses

sakna betydelse, att den i 1865 års kungörelse gifna föreskrift, att för inträde i

utrikesdepartementet fordras aflagd examen till Kungl. Maj:ts kansli, tilllämpas

jämväl å introduktören. Han är enligt sistnämnda instruktion uteslutande

att betrakta såsom en statstjänsteman, tillhörande sagda departement,

och bör såsom sådan gifvetvis i alla afseenden vara underkastad de

bestämmelser, som äro för desse tjänstemän gällande. Härtill kommer, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.

de med introduktörens befattning förenade tjänsteåligganden blifvit genom

1899 års instruktion utvidgade, i det han enligt nämnda instruktion, bland

annat, fått sig anförtrodd uppgiften »att uppsätta och besörja expeditionen af

sådana skrifvelse!’, kvilka sub titulo majestät^ till främmande makter afgå.»

Enligt protokoll öfver utrikesdepartementsärenden för den 3 oktober 1902

bar därefter Kungl. Maj:t, likaledes på föredragning af ministern för utrikes

ärendena, dels beslutit, att det legationsrådet m. m. grefve Axel Cronhielm

den 24 maj 1901 meddelade förordnande att tillsvidare förestå befattningen

såsom introduktör för främmande sändebud skulle upphöra, dels

ock till introduktör för främmande sändebud utnämnt och förordnat attachén

i utrikesdepartementet, löjtnanten Johan August Schvan, med rätt att

uppbära det för befattningen å stat uppförda arfvode från och med den 1

oktober 1902. .Något som helst skäl för någondera af dessa åtgärder har

af ministern för utrikes ärendena icke till protokollet anförts. För att infiiimta

kännedom om de befordringsgrunder, hvilka vid löjtnanten Schvans utnämning

till introduktör tillämpats, har utskottet från vederbörande infordrat

fullständiga handlingar rörande ifrågavarande ärende. Till svar härå har

meddelats, att icke några handlingar förefunnes. Enligt hvad utskottet

erfarit, har löjtnanten Schvan icke allagt examen till Kungl. Maj:ts kansli

och ej heller genom utöfning af svensk statstjänst visat sig äga motsvarande

skicklighet.

Sammanfattas sålunda hvad utskottet vid granskning af dessa ärenden

inhämtat, framgår, att ministern för utrikes ärendena den 12 augusti 1902

tillstyrkt Kungl. Maj:t att i kungl. kungörelsen angående förändrade villkor

för anställning i statens civila tjänstebefattningar den 12 maj 1865 vidtaga

en ändring, för hvilken något hållbart skäl icke anförts och hvilken, sedan

den af Kungl. Maj:t beslutits, icke blifvit på vederbörligt sätt kungjord, samt

att därjämte bemälde minister den 3 oktober 1902, efter att hafva hemställt

om upphörande af det åt dittillsvarande introduktören för främmande

sändebud meddelade förordnandet att nämnda befattning tills vidare förestå,

tillstyrkt, att till introduktör måtte utnämnas en person, hvilken, därest icke

berörda ändring i 1865 års kungörelse kommit till stånd, icke kan anses

hafva varit kompetent till befattningens erhållande.

Hvad sålunda förekommit har utskottet ansett vara af beskaffenhet att

böra för Riksdagen anmälas, enär föredraganden icke synes hafva med hänsyn

till ifrågavarande ärenden ådagalagt den skicklighet, som utöfvandet af

hans förtroendeämbete kräfver.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.

9

3.o)

(Protokoll öfver civilärenden för den 31 januari 1902, n:o 35.)

Enligt 40 §, 2:a momentet, i den af Kungl. Maj:t och Biksdagen antagna

lag om aktiebolag den 28 juni 1895 skall ledamot af sådant bolags

styrelse vara i Sverige bosatt svensk eller norsk undersåte, där ej för särskilt

fall Konungen medgifver, att styrelsen må till viss del, dock högst

en tredjedel af hela antalet, bestå af främmande undersåtar eller å utrikes

ort bosatte svenske eller norske undersåtar.

Genom resolution den 22 mars 1901 förordnade Kungl. Maj:t, med

bifall till därom gjord underdånig ansökning, bland annat, att § 18 i den

för Dalslands järnvägsaktiebolag gällande ordning skulle erhålla följande

ändrade lydelse:

»§ 18.

Bolagets angelägenheter handhafvas af en styrelse, af hvars ledamöter

sex väljas af och bland aktieägarne å bolagsstämma, en utses af Kun cd.

Maj it och en, så länge det af Fredrikshalds kommun till bolaget lämnade

lån är oguldet, tillsättes af nämnda kommun.

Två bland de af bolaget valda ledamöterna skola vara i Norge bosatte

norske undersåtar. Så länge det af norska staten till bolaget lämnade

lån är oguldet, äger norska staten att i styrelsen insätta en ledamot.

För en hvar ledamot i styrelsen utses af den, som ledamoten valt

eller förordnat, en suppleant, hvilken har att vid förfall för den ledamot,

till hvars suppleant han är utsedd, i styrelsen inträda.

De i Norge bosatte norske ledamöternas suppleanter skola ock vara

bosatte i Norge».

I en till Patent- och registreringsverket den 29 juli 1901 inkommen

ansökning anhöll styrelsen för berörda bolag hos nämnda ämbetsverk om

registrering af bolaget. Enligt den förteckning å ledamöterna i styrelsen,

som i ansökningen meddelades, utgjordes styrelsen af fem i Sverige bosatte

svenske undersåtar, af hvilka en utsetts af Kungl. Maj:t och fyra af delägarne

i bolaget, samt tre i Norge boende norske undersåtar, hvaraf två

Bih. till liiJcsd. Prof. 1903. 4 Sami. Häft. 7. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.

valts af aktieägarne och en af Fredrikshalds kommun. Af styrelsens åtta

ledamöter voro alltså tre norske undersåtar, bosatte i Norge.

Med anledning af denna ansökning meddelade Patent- och registreringsverket

beslut den 14 oktober nyssnämnda år, däri bemälda ämbetsverk,

enär styrelseledamöternas antal uppginge till åtta, hvaraf sex valts

af aktieägarne, en utsetts af Kungl. Maj:t och eu tillsatts af Fredrikshalds

kommun, samt af de utaf aktieägarne valde ledamöterna, jämlikt föreskrift

i bolagsordningen, två vore i Norge bosatte norske undersåtar, fann den

gjorda anmälan, enligt hvilken jämväl den af Fredrikshalds kommun tillsatte

styrelseledamoten vore i Norge bosatt norsk undersåte, icke, i strid

mot föreskriften i 40 §, 2:a momentet, af lagen om aktiebolag den 28 juni

1895, kunna registreras.

Öfver detta Patent- och registreringsverkets beslut anförde bolagets

styrelse bos Kungl. Maj:t besvär under yrkande att, då Kungl. Maj:t

genom berörda resolution den 22 mars 1901 medgifvit, att bolagets styrelse

finge vara på sådant sätt sammansatt som den för närvarande vore,

Kungl. Maj:t måtte, med ändring af Patent- och registreringsverkets öfverklagade

beslut, förklara den af ämbetsverket anmärkta omständigheten icke

utgöra binder för bolagets registrering.

Sedan Patent- och registreringsverket, till följd af remiss, i målet

afgifvit underdånigt utlåtande, föredrogs målet inför Kungl. Maj:t den

31 januari 1902. Föredragande departementschefen, statsrådet herr

von Krusenstjerna hemställde därvid, att Kungl. Maj:t måtte, med undanröjande

af Patent- och registreringsverkets öfverklagade beslut, visa målet

åter till nämnda ämbetsverk, som både att detsamma på anmälan ånyo

företaga och därmed vidare lagligen förfara. Denna hemställan grundade

föredraganden därpå, att, jämlikt den tillämpning, som genom beslutet

den 22 mars 1901 gifvits åt 40 § i lagen om aktiebolag, hvad i denna

paragraf stadgades i fråga om styrelseledamöters nationalitet och boningsort

endast afsåge de af delägarne i bolaget valde ledamöter af styrelsen.

Statsråden Hammarskjöld och Westring, hvilka ansågo, att genom

Kungl. Maj:ts omförmälda beslut den 22 mars 1901 icke blifvit i fråga

om styrelseledamöternas nationalitet och boningsort bestämdt annat än att

två ledamöter skulle vara i Norge bosatte norske undersåtar, hemställde,

att Kungl. Maj:t måtte ej finna skäl göra ändring i Patent- och registreringsverkets

öfverklagade beslut.

Statsrådets öfrige ledamöter, hans excellens herr statsministern friherre

von Otter, hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Lagerheim

s. 11 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.

11

samt statsråden grefve Waehtmeister, Claeson, Crusebjörn, Odelberg,

Husberg och Palander, instämde i föredragandens hemställan; och fattade

Hans Maj:t Konungen beslut i enlighet med denna hemställan.

Den tolkning, som föredraganden sålunda gifvit åt Kungl. Majts förenämnda

beslut af den 22 mars 1901 och hvarpå han grundat sitt rådslag

uti ifrågavarande mål, synes utskottet äga så mycket mindre fog för sig,

som sagda beslut rörande styrelseledamöternas i berörda bolag nationalitet

och boningsort endast innehåller, att två ledamöter skola vara i Norge

bosatte norske undersåtar, samt 40 § i aktiebolagslagen uttryckligen föreskrifver,

att aktiebolags styrelse kan efter Kung!. Maj:ts medgifvande till

viss del, dock högst en tredjedel af hela antalet, bestå af främmande undersåtar

eller å utrikes ort bosatte svenske eller norske undersåtar. Icke

heller gifva de motiv, hvilka af den utaf Kungl. Maj:t den 30 december

1885 tillsatta kommitté, som, bland annat, haft att utarbeta förslag till

lag om aktiebolag och hvars förslag i denna del oförändradt ingått i 1895

års lag, något som helst stöd för att en sådan tillämpning af ifrågavarande

paragraf skulle kunna göras gällande, att paragrafens stadganden om styrelsemedlemmars

nationalitet och boningsort skulle afse endast de af aktieägarne

valde ledamöterna af styrelsen. Kommittén yttrar i detta afseende

följande:

»Att ett aktiebolags representanter i allmänhet böra vara det lands

undersåtar, i hvilket bolaget utöfvar sin verksamhet, och inom landet bosatte,

torde få anses såsom en själfklar regel. Att härvid norrmän likställts

med svenska undersåtar, kan ej betraktas såsom något verkligt undantag,

då enligt kungl. förordningen den 4 juni 1868 norrmän, när de

äro här i riket bosatte och mantalsskrifne, äga att under enahanda villkor,

som för svenska undersåtar äro stadgade, idka handel eller annat näringsyrke.

I vissa fall, såsom då utländskt kapital i någon högre grad är intresseradt

i ett svenskt affärsföretag, lärer det emellertid blifva nödigt medgifva

utländsk man rätt att ingå såsom ledamot af bolagets styrelse.

Till förebyggande af missförhållanden torde det dock ej kunna tillåtas utländsk

man — eller å utrikes ort bosatt svensk eller norsk undersåte, som

i detta afseende skäligen kan likställas med utländingen — att ingå såsom

ledamot i aktiebolags styrelse utan Konungens tillstånd för hvarje särskilt

fall. Dispensrätten bar dessutom begränsats därhän, att å utländsk ort

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.

bosatte styrelseledamöter ej må utgöra mera än en tredjedel af hela antalet.

»

Då föredraganden på grund af omförmälda tolkning af Kungl. Maj:ts

beslut den 22 mars 1901 till Kungl. Maj:t hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte, med upphäfvande af Patent- och registreringsverkets beslut att vägra

registrering af bolaget, visa målet åter till nämnda ämbetsverk, har föredraganden

därmed enligt utskottets uppfattning tillrådt Kungl. Maj:t att vidtaga

en åtgärd, som i sig innebär ett öfverskridande af den dispensrätt,

som blifvit Kungl. Maj:t i förevarande afseende tillerkänd. Gifvet är nämligen,

att Kungl. Maj:t icke äger att i andra fall eller i vidsträcktare mån

medgifva dispens från föreskrifter i af Kungl. Maj:t och Riksdagen gemensamt

stiftade lagar, än i dessa lagar uttryckligen stadgas. Med hänsyn

jämväl till de konsekvenser, hvartill en sådan tillämpning af 40 § i aktiebolagslagen,

som i detta mål gjort sig gällande, i framtiden skulle kunna

leda, har utskottet ansett sig böra anmäla förevarande ärende hos

Riksdagen.

Stockholm den 4 maj 1903.

På utskottets vägnar:

HUGO BLOMBERG.

Reservationer:

A) beträffande memorialets ingress, i hvad den rör äskandet af det

eller de protokoll, jämte därtill hörande handlingar, som må hafva blifvit

i statsrådet förda angående inledandet och fullföljandet af de öfverläggningar,

hvilka mellan svenska och norska statsrådsmedlemmar förevarit

rörande frågan om särskilda konsuler för hvartdera af de förenade

rikena, äfvensom det därå meddelade svar:

af herrar friherre Barnekow, Elowson, af Callerholm, Darin, Jansson,

Nydal, Andersson i Öhrstorp, Bergström och Hjärne, hvilka förenat

sig om följande yttrande:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.

13

»Då konstitutionsutskottet icke funnit skäl till någon anmärkning

eller åtgärd från utskottets sida med anledning af livad i detta ärende

förekommit och ej heller något yrkande i dylik riktning inom utskottet

framställts, hafva vi ansett ett omförmälande i memorialets ingress af att

utskottet, på gjord förfrågan, erhållit den upplysning, att ifrågavarande

ärende ännu befunne sig på beredningens stadium, sakna all grund och

därför uttalat oss för, att hela detta stycke skulle därur uteslutas;»

B) vid punkten i:o af utskottets memorial:

af herr Blomberg, som ansett den i punkten l:o omförmälda regeringsåtgärd

icke vara af beskaffenhet, att den bort föranleda utskottet

att därom hos Riksdagen göra anmälan enligt § 107 regeringsformen;

af herrar friherre Wrangel von Brehmer och Berg, Lars, hvilka instämt

med herr Blomberg;

C) vid punkten 2:o af utskottets memorial:

af herr Blomberg, som ansett den i punkten 2:o omförmälda regeringsåtgärd

icke vara af beskaffenhet, att den bort föranleda utskottet att

därom hos Riksdagen göra anmälan enligt § 107 regeringsformen;1

af herrar friherre Barnekow och friherre Wrangel von Brehmer,

hvilka instämt med herr Blomberg;

D) vid punkten 3:o af utskottets memorial:

af herr Blomberg, som ansett den i punkten 3:o omförmälda regeringsåtgärd

icke vara af beskaffenhet, att den bort föranleda utskottet att

därom hos Riksdagen göra anmälan enligt § 107 regeringsformen;

af herrar Säve, friherre Alströmer, friherre Wrangel von Brehmer,

Berg, Gustaf B., Sjöholm, Danckwardt-Lillieström och Kennedy, hvilka

instämt med herr Blomberg;

E) a) af herr Bergström, som anfört:

(Protokoll öfver landtförsvarsärenden den 28 februari 1902, n:o 11.)

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.

I skrifvelse af den 1 februari 1902 gjorde generalfälttygmästaren och

inspektören för artilleriet framställning om, att 3,000 stycken 7,5 mm.

revolvrar m. 87 måtte få anskaffas, att kontrakt om leverans af nämnda

vapen, för hvilka tillverkningspriset utgjorde 27 kronor för hvarje revolver,

hvartill komme besiktnings-, skottställnings- och transportkostnader, tillhopa

2 kronor 50 öre, finge uppgöras med Husqvarna vapenfabriks aktiebolag,

som förut tillverkat sådana vapen för armén, samt att för ändamålet

måtte anvisas 88,500 kronor af influtna medel för försålda gevärspersedlar.

I infordradt och den 13 februari 1902 afgifvet utlåtande öfver denna framställning

tillstyrkte arméförvaltningen å artilleridepartementet bifall till densamma.

Vid föredragning af detta ärende i statsrådet den 28 februari 1902

hemställde chefen för landtförsvarsdepartementet, »det Kung! Maj:t täcktes

medgifva, att ett belopp af 88,500 kronor finge af arméförvaltningen för

ifrågavarande ändamål utbetalas från influtna medel för försålda gevärspersedlar,

äfvensom bemyndiga arméförvaltningen att med Husqvarna vapenfabriks

aktiebolag träffa aftal om tillverkning af ofvanberörda antal revolvrar

till ett pris af högst 27 kronor för hvarje.»

I enlighet härmed fattade också Kungl. Maj:t sitt beslut.

Kungl. Maj:t har sålunda under pågående riksdag beslutat öfver

ett utgiftsbehof till högst betydande belopp, utan att underställa detsamma

Riksdagens pröfning, och för fyllandet af detta behof anvisat medel,

öfver hvilka Kungl. Maj:ts dispositionsrätt måste anses högeligen tvifvelaktig.

Öfver besparingar på de extra ordinarie anslagen äger Kungl. Maj:t

icke någon som helst dispositionsrätt. Grenom att tillföra äfven den extra

ordinarie staten s. k. särskilda uppbördsmedel, hvilka särdeles på fjärde

hufvudtiteln uppgå till högst betydande summor, har emellertid Kungl.

Maj:t förskaffat sig ett slags surrogat härför. Det är bland dessa »utgiftsanslagen

särskildt tillhörande uppbördsmedel», som man i kapitalkontot till

rikshufvudboken under fjärde hufvudtiteln å extra ordinarie staten påträffar

den tillgång: »Till fortsatt tillverkning vid statens gevärsfaktori

af eldhandvapen åt armén: Försäljningsmedel», hvilken tillsats i och för

det nu ifrågavarande inköpet af revolvrar från Husqvarna vapenfabriks

aktiebolag.

Att Kungl. Maj:t icke utan vidare bör äga att disponera öfver influtna

medel för försålda gevärspersedlar, synes påtagligt. Redan vid den

år 1845 verkställda granskning af statsverkets tillstånd, styrelse och för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.''

15

vältning uttalade rikets ständers revisorer som sin mening, »att dylika försäljningsmedel

rätteligen böra, såsom eu besparad tillgång för statsverket,

ställas till rikets ständers disposition, för att tagas i beräkning vid en blifvande

statsreglering, helst tillfällen kunna gifvas, då försäljning äger rum

af kasserade persedlar, livilka i värde kunna uppgå till ansenliga belopp.»

Då Riksdagens sammanträden numera äro årliga och således inga svårigheter

förefinnas att inhämta dess mening om statsmedlens användning, lärer

denna uppfattning hafva yttermera fog för sig.

I hvarje fall måste det förhållandet, att Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande

beslut fattats under pågående riksdag och utan någon som helst

framställning till Riksdagen, anses i hög grad anmärkningsvärdt. I riksdagsbeslutet

såväl som i Riksdagens skrifvelse med öfverlämnande af ny

riksstat hänvisas årligen till de i rikets ständers skrifvelse den 12 maj

1841 angifna grunder i afseende å dispositionen af besparingarna å hufvudtitlarne,

hvilka grunder förklaras fortfarande skola blifva gällande. Med

afseende på besparingar å hufvudtitlarne gäller sålunda såsom en grundregel,

att de endast få disponeras — såsom det heter i 1841 års riksdagsskrivelse

— »för bestridande af sådana, vid den af rikets ständer verkställda

statsreglering ej påräknade utgifter, hvilka under tiden emellan riksdagarne

kunna finnas af oundvikligt behof påkallade». Att Kungl. Maj:t tillerkänt

sig en mera omfattande dispositionsrätt med afseende på de nu ifrågavarande

försälj ningsmedlen, lärer, liksom Kungl. Maj:ts of vanberörda beslut

i det hela, icke kunna anses annorlunda än som ett obehörigt intrång i

Riksdagens statsregleringsrätt.

På grund af hvad nu anförts, har jag ansett skäl föreligga för konstitutionsutskottet

att för Riksdagen, jämlikt § 107 regeringsformen, anmäla

detta ärende;

af herrar Andersson i Ohrstorp och Carlson, hvilka förenat sig i denna

herr Bergströms reservation;

b) af herr Bergström, som anfört:

(Protokoll öfver landtförsvarsärenden den 19 september 1902, n:o 9.)

Sedan konstitutionsutskottet i sitt dechargebetänkande vid 1894 års

riksdag, jämlikt § 107 regeringsformen, hos Riksdagen anmält, att Kungl

Maj:t vid åtskilliga tillfällen under år 1893 i kommandoväg fattat beslut

om vidtagande af åtgärder, hvilka föranledt statsutgifter, samt därefter i stats
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.

rådet meddelat föreskrifter om gäldande af de sålunda uppkomna kostnaderna,

torde efter sagda tid grundlagsenlig ordning vid dylika ärendens behandling

i regel blifvit följd.

Ett återfall i det forna grundlagsstridiga tillvägagångssättet har emellertid

inträffat under nästlidet år, i det att Kungl. Maj:t genom generalorder

af den 22 maj 1902 befallt militärbefälhafvaren på Gottland, öfverste J. G.

Björlin och musikdirektören J. G. Kjellberg att från och med den 22

därpå följande juli och tills vidare stå till chefens för landtförsvarsdepartementet

förfogande för utarbetande af förslag till omorganisation af harmonimusiken

vid armén, samt den 19 september 1902 genom beslut i

statsrådet förordnat om ersättning för ifrågavarande arbete.

Då det utan tvifvel är af största vikt att upprätthålla den af 1894

års konstitutionsutskott bäfdade mening, att vid behandlingen af mål af

dylik art anslagsfrågan städse bör i statsrådet afgöras, innan något beslut

i kommandoväg fattas, bar jag yrkat, att konstitutionsutskottet skulle,

jämlikt § 107 regeringsformen, för Riksdagen anmäla det ofvan berörda

förhållandet;

af herrar Elowson, af Callerholm, Härin, Jansson, Nydal och Wavrinsky,

hvilka förenat sig i denna herr Bergströms reservation;

c) af herr Bergström, som anfört:

(Protokoll öfver finansärenden den 28 november 1902, n:o 1, och protokoll

i kommandomål den 23 januari 1903.)

I skrifvelse till Konungen af den 30 april 1902 anhöll Riksdagen i

anledning af i ämnet väckta motioner, det täcktes Kungl. Maj:t taga i öfvervägande,

huruvida ej i marketenteri å lägerplats, där värnpliktige undergå

vapenöfning, utskänkning af vin, Öl och porter, där den ej sker i

sammanhang med värdshusrörelse vid måltider till spisande gäster, må kunna

undvaras och därför böra förbjudas, samt, i händelse det skulle visa sig,

att så ej kan ske, och hinder för dylikt beslut möter, huruvida ej utskänkningen

å dessa platser af vin och maltdrycker lämpligen må kunna inskränkas.

Den 28 november 1902 föredrog chefen för finansdepartementet, efter

gemensam beredning med chefen för landtförsvarsdepartementet, uti statsrådet

dels Riksdagens skrifvelse den 2 juni 1901 angående ny härordning

s. 17 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.

17

med mera, såvidt i samma skrifvelse framhållits såsom önskemål, att utskänkningen

af rusdrycker inom kasernområden och mötesplatser, så långt

möjligt vore, inskränktes, jämte i anledning däraf infordrade yttranden från

arméfördelningscheferna, chefen för fortifikationen och militärbefälhafvaren

på Gfottland, dels Riksdagens ofvannämnda skrifvelse af den 30 april 1902

jämte i anledning af densamma infordrade yttranden af öfverståthållareämbetet

och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län samt

arméfördelningscheferna och militärbefälhaf varen på (rottland.

Chefen för finansdepartementet hemställde, att Kungl. Maj:t måtte förordna,

att handlingarna i ärendet skulle, jämte utdrag af statsrådsprotokollet,

öfverlämnas till landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition för

utfärdande i kommandoväg af de bestämmelser i frågan, som kunde i sådan

ordning åvägabringas och vore för ändamålet lämpliga.

I enlighet härmed fattade också Kungl. Maj.t sitt beslut.

Därefter utfärdades i kommandoväg, jämlikt det till konstitutionsutskottet

öfverlämnade protokoll i kommandomål för den 23 januari 1903,

vissa föreskrifter, hvilka återfinnas i följande generalorder:

»Kungl. Maj:t, som med anledning af dels Riksdagens skrifvelse den 2 juni

1901 angående ny härordning m. m., såvidt i samma skrifvelse framhållits såsom

ett önskemål, att utskänkningen af rusdrycker inom kasernområden och mötesplatser

så långt möjligt vore inskränktes, dels Riksdagens skrifvelse den 30

april 1902 angående inskränkning af rätt till utskänkning å lägerplatser af vin

och maltdrycker, efter vederbörande myndigheters hörande, genom nådigt beslut

af den 28 november 1902 förordnat, att handlingarna i ärendet skulle öfverlämnas

till kungl. landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition för utfärdande i

kommandoväg af de bestämmelser i frågan, som kunde i sådan ordning åvägabringas

och vore för ändamålet lämpliga, har i nåder befallt, att, förutom hvad

uti ifrågavarande afseende finnes föreskrifvet i tjänstgöringsreglementet för armén,

följande skall lända till efterrättelse beträffande marketenterirörelsen. i den

mån nu gällande kontrakt angående försäljningen å marketenterirna icke lägga

hinder i vägen därför:

A. A de öfning splatser, som icke äro belägna i eller invid garnisonsort.

1. Utskänkning af vin och porter får icke äga rum.

2. Öl får utskänkas blott vid tiderna för manskapets middags- och aftonmåltider

under en och en half timme hvardera gången, tiden för måltiden däri

inbegripen. Utskänkningen får ske endast till förtäring på stället glas- eller muggvis

åt personer tillhörande vederbörligt regemente eller åt öfriga personer, hvilka

besöka öfningsplatsen i offentligt uppdrag eller där hafva sysselsättning för regementets

räkning.

3. Andra personer än de, som omförmälas i nästföregående punkt, få icke

under de tider öl serveras uppehålla sig i marketenteriet.

Bill. till Bihsd. Prof. 1893. 4 Sami. Höft. 7.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.

4. Vederbörande chef äger å ena sidan att föreskrifva de ytterligare inskränkningar

beträffande ölutskänkningen, som af omständigheterna kunna påkallas,

och å andra sidan att på grund af särskild anledning undantagsvis meddela

tillstånd till utskänkning af Öl i vidsträcktare mån än ofvan angifvits.

5. I marketenteri skall städse finnas att tillgå såväl svagdricka som mjölk,

kokadt kaffe och läskedrycker, såsom vatten, saft o. s. v. Därstädes skola äfven

tillhandahållas smörgåsar, kaffebröd m. m. dyl., som af manskapet röner mera

allmän efterfrågan.

6. Kontrakt angående marketenterirörelse får upprättas blott för ett år i

sänder.

B. Inom kas em områden, belägna i eller invid garnisonsort.

7. Jämväl inom ifrågavarande områden skola ofvanstående bestämmelser

tillämpas, dock hvad beträffar de i punkterna 2 och 3 stadgade inskränkningar

endast i den mån vederbörande chef med hänsyn till utskänkningens af spritdrycker

ordnande inom garnisonsorten, särskildt i kasernområdets närhet, finner

sådant tillrådligt och af omständigheterna påkalladt.

I sammanhang härmed har Kungl. Maj:t i nåder befallt, att samtliga regementschefer

skola efter hvarje kalenderårs utgång i tjänsteväg till chefen för

kungl. landtförsvarsdepartementet aflämna redogörelse för marketenteriväsendets

ordnande vid vederbörliga regementen under det sistförflutna året samt för de

åtgärder för nykterhetens befrämjande, som härmed stå i samband, äfvensom för

de resultat, som härigenom vunnits; skolande vederbörande arméfördelningschefer

(militärbefälhafvaren på Gottland) vid öfverlämnande af dessa redogörelser afgifva

de yttranden och förslag, hvartill desamma kunna gifva anledning.

Stockholms slott den 23 januari 1903.

På nådigste befallning

Jesper Crusebjörn.»

Att detta ärende kunnat anses och behandlas som ett kommandomål,

har jag funnit i hög grad anmärkningsvärdt. Kiksdagens konstitutionsutskott,

liksom också Kungl. Maj:t, har vid upprepade tillfällen framhållit, att

allenast enkla militära mål, som afse rena verkställighetsåtgärder, böra i

kommandoväg behandlas. Ett sådant enkelt militärt mål var icke det nu

ifrågavarande ärendet.

Det rörde fastmera en fråga af stort och allmänt intresse, och Riksdagen

hade också i sin skrifvelse af den 30 april 1902 uttryckligen framhållit,

att Riksdagen afsåg en lagstiftningsåtgärd. Då frågor om stiftande

af nya samt ändring och förklaring af gällande lagar och allmänna ekonomiska

författningar icke kunna behandlas i kommandoväg, utan jämlikt

§ 8 regeringsformen skola af statsrådet in pleno handläggas, borde man

sålunda här kunnat vänta, att först, på grundvalen af gemensam bered
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Konstitutionsutskottets MemorinlfN:o 9.

ning af chefen för finansdepartementet och chefen för landtförsvarsdepartementet,

vidtagits en lagstiftningsåtgärd, sådan Kungl. Maj:t i kraft af sin

ekonomiska lagstiftningsmakt kan vidtaga, och att därefter i kommando väg

utfärdats de verkställighetsföreskrifter, som ytterligare kunnat vara erforderliga.

Då så ej skett, utan genom beslut, fattadt af Kungl. Maj:t i statsrådet,

hela denna fråga öfverlämnats till afgörande i kommandoväg, har jag

ansett grundlagens bud öfverträdda och fördenskull yrkat, att konstitutionsutskottet

skulle, jämlikt § 107 regeringsformen, för Riksdagen anmäla detta

ärende;

af herrar Jansson, Broström och Hedlund, hvilka förenat sig i denna

herr Bergströms reservation;

d) af herr Bergström, som anfört:

(Protokoll öfver civilärenden den 31 december 1902, n:o 35.)

I den lag, innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar,

som antogs af 1902 års riksdag, infördes en sista paragraf så lydande:

»15 §.

De närmare föreskrifter, hvilka, utöfver hvad denna lag innehåller, må

erfordras med afseende å elektriska anläggningars utförande och skötsel, meddelas

af Konungen.»

I den skrifvelse till Konungen, n:o 86, af den 9 maj 1902, hvari

Riksdagen tillkännagaf, att den antagit ifrågavarande lag, framhölls tillika,

att de af den s. k. elektriska starkströmskommissionen föreslagna säkerhetsföreskrifterna,

såvidt Riksdagen kunnat finna, innebure en i möjligaste

måtto fullständig trygghet mot inträffande af fara, samt att Riksdagen

förväntade, att Kungl. Maj:t skulle i administrativ väg för elektriska starkströmsledningar

påbjuda iakttagande af säkerhetsföreskrifter i hufvudsaklig

öfverensstämmelse med de många detalj föreskrifter, som af nämnda kommission

i sådant afseende föreslagits.

Att sedermera Kungl. Maj:t, på föredragning af chefen för civildepartementet,

ansett sig kunna i den under den 31 december 1902 utfärdade

stadga om elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöfverföring

införa dels i 51 § en bestämmelse om beredande af ett alldeles

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.

särskildt skydd åt statens telegraf- och telefoninrättningar, dels i 53 § en

bestämmelse, att innehafvare af elektrisk anläggning skall vara skyldig att

godtgöra inspektör för förrättning, som af honom till fullgörande af inspektionsuppdraget

utföres, med 15 kronor för hvarje dag, som af förrättningen

upptages, har jag funnit i hög grad anmärkningsvärd!

Den förstnämnda bestämmelsen, hvarigenom statens telegraf- och telefoninrättningar

försättas i en särskildt gynnad undantagsställning, står för

ingen del i öfverensstämmelse med den af 1902 års riksdag häfdade uppfattning,

hvilket tydligt framgår däraf, att Riksdagen förkastade de förslag

i liknande riktning, hvilka motions- och reservationsvis underställdes dess

bepröfvande. I den s. k. starkströmskommissionens förslag till säkerhetsföreskrifter

samt stadganden angående tillsyn öfver vissa elektriska anläggningar,

till hvilket förslag 1902 års riksdagsskrivelse hänför sig, nämnes

ej heller något om ett dylikt undantagsförhållande med afseende å statens

telegraf- och telefoninrättningar.

Kung! Maj:ts beslut att utan Riksdagens medgifvande pålägga innehafvare

af elektriska anläggningar vissa afgifter, nämligen för inspektionsförrättningar,

hvilar ur konstitutionell synpunkt på en mycket tvifvelaktig grund.

Då den s. k. starkströmskommissionen icke föreslagit någon dylik anordning och

ett par af dess medlemmar uttryckligen framhållit, att det syntes dem medföra

olämpliga konsekvenser, om man skulle påräkna, det de enskilda stark - strömsägarne skulle betala inspektionen, och då senare Svenska Teknologföreningen

och dess afdelning för elektroteknik i afgifvet yttrande erinrat,

att ersättning till telegrafverkets distriktsingenjörer för deras handhafvande

af starkströmsanläggningarnas inspektion hittills bekostats af dessa anläggningar

själfva, men att det syntes vara hvarken lämpligt eller billigt, att

detta förhållande fortfore, utan borde inspektionen, äfven hvad kostnaden

beträffade, blifva en statens angelägenhet på samma sätt som i fråga om

den öfriga yrkesinspektionen, borde det äfven ur saklig synpunkt hafva

väckt betänkligheter hos föredraganden att tillråda Kungi. Maj:t att på

egen hand pålägga dessa inspektionsafgifter. Då så ändock skett, har jag

funnnit detta ägnadt att ådraga sig Riksdagens synnerliga uppmärksamhet.

På grund af hvad nu anförts, har jag ansett konstitutionsutskottet äga

skäl att, jämlikt § 107 regeringsformen, anmäla detta ärende.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.

21

e) af herr Bergström, som anfört:

(Protokoll öfver jordbruksärenden den 6 juni 1902, n:o 9.)

I skrifvelse till Konungen af den 21 maj 1902 tillkännagaf Riksdagen,

att Kungl. Maj:ts i proposition n:o 74 gjorda framställning, att å kronans

vägnar aftal finge träffas med Trollhättans elektriska kraftaktiebolag angående

tillgodogörande af kronan tillhörig vattenkraft i Göta älf vid Trollhättan

i enlighet med de i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden för

den 26 mars 1902 angifna grunder och under de villkor i öfrigt, som

Kungl. Maj:t komme att bestämma, förfallit genom kamrarnes därom fattade

skiljaktiga beslut.

Första Kammaren hade vid sammanträde den 17 maj, i enlighet med

statsutskottets hemställan, i hufvudsak bifallit Kungl. Majrts framställning.

Andra Kammaren hade samma dag, med biträdande af en af kammarens

samtliga representanter inom statsutskottet afgifven, utförligt motiverad

reservation, beslutat, att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning icke

skulle vinna Riksdagens bifall samt att Riksdagen vid anmälan af detta

beslut skulle, i enlighet med hvad i herr Molls m. fl. motion föreslagits,

anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta föranstalta om förnyad och fullständig

utredning i förevarande ämne och till Riksdagen inkomma med det

förslag, hvartill en sådan utredning må gifva anledning.

Då Riksdagens skrifvelse i ärendet den 6 juni föredrogs i statsrådet,

framhöll föredraganden, chefen för jordbruksdepartementet, att särskild utredning

borde genom sakkunnig person verkställas därom, huruvida icke

vattenkraften vid Trollhättan, äfven under förutsättning att ifrågasatt ombyggnad

af Trollhätte kanal komme till stånd, kunde ändamålsenligt tillgodogöras

genom kraftuttagningens förläggande till älfvens östra strand,

och hemställde härefter, att Kungl. Maj:t måtte uppdraga åt civilingenjören

Johan Gustaf Richert att, efter undersökning härom, till Kungl.

Maj:t afgifva det yttrande och förslag i berörda hänseende, hvartill undersökningen

kunde gifva anledning, med bemyndigande för Richert att,

för den händelse mark för dylik anläggning erfordrades från af Nya

Trollhätte kanalbolag disponerad jord, om förvärfvande för kronans räkning

af denna mark med kanalbolaget å kronans vägnar preliminärt förhandla.

Detta vardt också Kungl. Maj:ts beslut.

Det hade sålunda icke behöft gå fulla tre veckor förbi från den dag,

då Andra Kammaren, i anslutning till den af samtliga statsutskottets ledamöter

från sagda kammare uttalade mening, tydligt och bestämdt förklarat,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.

att det kräfdes en förnyad och fullständig utredning för denna viktiga frågas

lösning, för att föredragande departementschefen skulle hinna förgäta

detta kammarens uttalande, hvilket ledt till Riksdagens afslag å Kungl.

Maj:ts framställning. Annorlunda kan man ej förklara chefens för jordbruksdepartementet

hemställan, att utredningen skulle begränsas, på sätt

statsrådsprotokollet ger vid hand, och anförtros åt en enda person, hvars

namn därtill var mycket nära knutet till den af Riksdagen förkastade framställningen.

Under Riksdagens öfverläggningar i ärendet hade det dock med styrka

framhållits, att den nya utredningen borde göras så allsidig som möjligt

och att äfven sådana personer, om hvilka man visste, att de hade intresse

för den af Andra Kammaren biträdda reservationens synpunkter, måtte få

tillfälle att yttra sig i saken.

Att chefen för jordbruksdepartementet funnit lämpligt att lägga

denna förnyade utredning på en annan linje än i den omförmälda reservationen

till statsutskottets betänkande samt under Andra Kammarens

öfverläggning påyrkats, förefaller så mycket mera egendomligt som ett

hans uttalande under nämnda kammares öfverläggning svårligen kan förstås

på annat sätt än såsom en bestämd förklaring, att han vore lika

villig som skyldig att efterkomma de framställda önskningarna i detta

hänseende. Då därtill kommer, att föredragande departementschefen i sitt

yttrande till det statsrådsprotokoll, som åtföljde fjolårets kungl. proposition

i ämnet, icke en, utan flere gånger betonat vikten af att denna fråga så

snart ske kan vinner sin lösning, borde man kunnat förvänta, att han gjort

allt för att främja den fullständiga och allsidiga utredning, som säkerligen

ensam kan föra frågan till ett snart och lyckligt slut.

Då chefen för jordbruksdepartementet vid sitt rådslag i detta ärende

synes mig hafva brustit i uppfyllandet af de fordringar, § 107 regeringsformen

ställer på en konungens rådgifvare, har jag yrkat, att konstitutionsutskottet

skulle, jämlikt nämnda paragraf, för Riksdagen anmäla ärendet.

Herrar Moberg, friherre Alströmer, Berg, Gustaf Axel, Trygger,

Berg, Lars, Nyström, Carl, Johnsson och Carlson hafva begärt få här

antecknadt, att de icke deltagit i behandlingen af de ärenden, hvilka af

utskottet blifvit anmälda under nedannämnda punkter af memorialet, näm
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets Memorial N:o 9.

23

punkten l:o:

herrar Moberg, Berg, Gustaf Axel, friherre Alströmer och Johnsson;

punkten 2:o:

herrar Berg, Gustaf Axel, och Trygger; samt

punkten 3:o:

herrar Moberg, Berg, Gustaf Axel, Trygger, Berg, Lars, Nyström,

Carl, Johnsson och Carlson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.