Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 11

1903-02-12 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1903:11, Lagutskottets Utlåtande N:o 11

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

1

Nso II.

Ank. till Riksd. kansli den 13 febr. 1903, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Konungen

angående skyldighet att deltaga i kostnaderna för reglering

af vattentillgången i strömdrag.

Andra Kammaren har till behandling af lagutskottet hänvisat en inom

nämnda kammare af herr E. Nilsson i Kattleberg väckt motion, n:o 92,

af följande lydelse:

»Under de senaste åren hafva, såsom allmänt är kändt, landets vattenfall

allt mer börjat att för industriella ändamål nyttjas, och det har till

och med blifvit ifrågasatt, att järnvägarne skola taga sin drifkraft från

dessa i vårt land så rikt förekommande kraftkällor. Onekligen vore detta

äfven för vårt land af synnerligen stor ekonomisk betydelse.

Skulle så olyckligt hända; att landet, på grund af krigiska förvecklingar,

blefvo för en längre tid afstängdt för all tillförsel från utlandet,

vore det af än större vikt, att landet kunde tillgodogöra sig dessa sina

naturliga resurser och sålunda ställa sig oberoende af utlandet i detta afseende.

Användningen af vattenfallen har emellertid ej tagit sådan fort,

som man för några år sedan kunde varit böjd för att antaga, och orsakerna

härtill äro flera.

För ett ekonomiskt tillgodogörande af vattenkraften i ett vattendrag

fordras sålunda bland annat, att vattentillgången regleras så vidt möjligt

Bill. till Riksd. Prot. 1.903. 7 Samt. 8 Höft. (N:is 11 och 12) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

så, att den blir jämn hela året om, eller åtminstone så, att man kan påräkna

en viss minsta kvantitet vatten, efter hvilken anläggningens storlek

kan rättas. I synnerhet i de mindre vattendragen är det därvid af vikt

att få denna kvantitet vatten så stor som möjligt eller så nära som möjligt

medeltalet af den under året framrinnande vattenkvantiteten.

Där dylik reglering af vattentillgången är möjlig, sker den vanligen

genom anordnande af någon ofvanför verket liggande sjö till magasin,

hvars vatten vid behof kan aftappas eller kvarhållas. Hurudan än anordningen

må utföras, kräfver den emellertid i de flesta fall en kostnad,

som är ganska afsevärd.

Uppenbart är dock, att, om en reglering verkställes, den kommer, där

flera vattenfall finnas efter hvarandra i samma ström, att vara till nytta

för samtliga dessa vattenfall.

Då det för industrien är af stor betydelse, att intet försummas, som

kan bidraga till befintliga naturkrafters tillgodogörande, och mångenstädes

sådan reglering af vattenkraften, som ofvan antydts, svårligen kan komma

till stånd utan att i möjligaste mån alla de, som däraf kunna hafva nytta,

sammansluta sig till företagets utförande, vore det önskligt, att en utväg

funnes, genom hvilken vattenfallsägarne kunde i viss mån åläggas att

deltaga däri, i den mån de däraf skörda vinst. I annat fall skulle det

dessutom inträffa, att, där ej samtliga strandägare kunnat ena sig om deltagandet

i kostnaden, några skörda vinst af regleringen utan att själfva

hafva haft några utgifter därför, hvaraf följer, att några personers egendom

skulle stiga i värde på andras bekostnad.

Att ett dylikt deltagande i vissa företags utförande ej är främmande

för vår lagstiftning framgår bland annat af hvad i lagen om dikning och

annan afledning af vatten § 11 stadgas: »Till man för sin jords odling

eller förbättring afleda vatten ur kärr, mosse eller annan dylik vattendränkt

mark; då hafve den vitsord, som vattenafledningen äskar, och vare

en hvar, som af vattenafledningen för sin jord tillskyndas nytta, skyldig

att i mån däraf taga del i företaget där han ej» etc. —

Emot ett annat lagstadgande angående vattenregleringen kan emellertid

invändas, att den vattenfallsägare, som ej utnyttjar sin vattenkraft, har

ingen nytta af regleringen, förrän vattenkraften skall användas. Detta

förhållande kan närmast jämföras med §§ 3 och 4 i vattenrättsförordningen,

i hvilken det stadgas: »Är strömfall så beskaffad!, att för dess tillgodogörande

strandägarne å ömse sidor hafva af nöden dammbyggnad hvar

å den andres grund, bjude då den, som bygga vill, den andre att gemen
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

samt dammen bygga och. utnyttja; vill ej denne i byggnaden deltaga,

vare ändock pliktig nödigt dammfäste lämna, där rätten pröfvar sådant

kunna ske utan synnerligt men och ersättning till» etc. och »nu varder,

såsom i 3 § sägs, damm af ene strandägaren byggd jämväl å den

andras grund: vill denne sedan själf vattenverk bygga och därtill dammen

för sin lott i vattnet nyttja, stånde det honom öppet; säge dock därom

till minst två år innan han vill dammen begagna och vare, efter ty å

hans hälft belöper, skyldig ersätta dammens värde i det skick» etc. -—

Någon svårighet torde ej möta för uppställande af liknande bestämmelser

äfven i fråga om strömfalls reglerande.

På grund af hvad som sålunda anförts, får jag vördsamt hemställa,

att Eiksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t

täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke lämpligen, då strandägare vill

vidtaga reglering af vattentillgången i strömdrag i och för vattenkraftens

tillgodogörande, och andra strandägare vid samma strömdrag hafva nytta

däraf, dessa böra kunna åläggas att deltaga i omkostnaderna, i den mån

de af regleringen tillskyndas nytta, och att Kongl. Maj:t ville efter verkställd

utredning till Eiksdagen inkomma med de förslag, som däraf kunna

föranledas.»

I motionen hafva fem ledamöter af Andra Kammaren instämt.

Syftet med förevarande motion synes utskottet beaktansvärdt. Såsom

motionären anfört, är det mången gång behöfligt eller lämpligt, att för

tillgodogörande af vattenkraften i ett strömdrag en reglering af vattentillgången

verkställes genom byggande af bassänger eller på annat sätt.

Då sådana anläggningar ofta äro af den betydenhet och omfattning, att

för deras utförande erfordras samverkan af de personer, som af dem kunna

hafva intresse, ifrågasätter motionären vidtagande af lagstiftningsåtgärder,

hvarigenom de strandägare, som hade nytta af en sådan reglering, skulle

kunna förpliktas att i mån af denna fördel deltaga i kostnaden för regleringen.

En liknande princip finnes, om än med väsentlig begränsning, uttryckt

i den af motionären åberopade 11 § i lagen om dikning och annan

afledning af vatten den 20 juni 1879. Eu hvar, som af ett vatten - afledningsföretag tillskyndas nytta för sin jord, är enligt berörda lag

pliktig att, då någon intressent så fordrar, bidraga till gäldande af kost
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

naderna för företaget, antingen så, att han deltager i detsamma eller ock

genom afstående af jord, som motsvarar den förbättring, hans fastighet

genom vattenafledningen vunnit. På sådant sätt underlättas utförandet af

vattenafledningsföretag, som öfverstiga den enskildes förmåga, utan att

någon jordägare kan anses lida orätt genom det bidrag, som af honom

utkräfves.

Ett tillämpande af samma princip på den s. k. lukrativa vattenrätten

och särskildt på de fall, som i motionen afses, skulle leda till det resultat,

att en strandägare, om och i den mån han hade en faktisk fördel af eu

reglering af vattentillgången i ett strömdrag, kunde åläggas att antingen

deltaga i kostnaden för regleringen eller ock afstå från begagnandet af

den ökade vattenkraft, som komme på hans lott. Om emellertid en strandägare,

som icke deltagit i kostnaderna för en reglering, därefter ville

begagna sig af den ökade vattenkraft, som för honom uppkommit, borde

han vara skyldig att i man af denna ökning ersätta kostnaderna för anläggningen.

Förordningen om jordägares rätt öfver vattnet å hans grund

den 30 december 18S0 har, såsom motionären omförmält, i fråga om

dammbyggnad uppställt en sådan regel som den nu senast nämnda.

Att utsträcka de grundsatser, som sålunda kommit till uttryck beträffande

vattenafledningsföretag och dammbyggnad, som uppföres för omedelbart

tillgodogörande af vattenkraft, till att gälla äfven för byggnad eller

anläggning, som afser en reglering af vattentillgången i och för ett bättre

tillgodogörande af vattenkraften, synes utskottet icke behöfva möta några

särskilda betänkligheter från principiell synpunkt.

Å andra sidan torde det vara tvifvelaktigt, huruvida det åsyftade

ändamålet härigenom skulle vinnas i någon större utsträckning. Förhållandena

äro nämligen väsentligt olika mot dem, å hvilka förberörda bestämmelser

äga tillämpning. Vid vattenafledningsföretag blir den, som

utfört. företaget, ägare till den jord, som afstås af intressenter, hvilka ej

deltagit i detsamma, och får han sålunda godtgörelse för de kostnader,

som belöpt på dessa intressenters andelar. Att bereda dem, som verkställt

ett vattenregleringsföretag, motsvarande förmåner torde i det praktiska

lifvet ofta icke låta sig göra. Äfven om en vattenrättsägare, hvilken

utan egna kostnader genom vattenreglering erhållit ökning i vattenkraft,

icke får tillgodogöra sig densamma, är nämligen härigenom icke mycket

vunnet i de fall, då förhållandena äro sådana, att den, som verkställt

regleringen, icke kan bereda sig någon fördel af den vattenkraft, som

sålunda afstås. Följden af en dylik inskränkning i vattenrättsägarens

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 11. 5

befogenhet skulle därför mången gång kunna blifva, att vattenkraft komme

att lämnas obegagnad, utan att den, som utfört vattenregler ingen, finge

någon godtgörelse. Emellertid torde det kunna antagas, att i de fall, då

den ökade vattenkraften lämnar tillfälle till vinstgifvande användning,

strandägaren oftast skall finna med sin fördel förenligt att låta dylik

användning komma till stånd, och att en sådan bestämmelse som den ifrågasatta

alltså faktiskt skulle leda till att den, som verkställt regleringen,

i allmänhet, om ej genast, åtminstone inom en ej allt för aflägsen tidpunkt,

erhölle bidrag till gäldande af kostnaderna för företaget.

Huruvida och under hvilka villkor en längre gående skyldighet för

strandägare att deltaga i kostnaden för en sådan reglering må kunna

lämpligen i lag stadgas, utgör en särdeles svår fråga. Att mycket

afsevärda betänkligheter möta däremot, ligger i öppen dag. Med hänsyn

till den närmare beskaffenheten af de lagbestämmelser i ämnet,

som kunna befinnas erforderliga, torde det vara af intresse att taga

kännedom om åtskilliga utländska lagstiftningsarbeten i vattenrätt, hvilka

allsidigt och uttömmande behandlat hithörande frågor. ^Rättsgrundsatser,

som stå i nära samband med och föranledts af vattenkraftens ökade

betydelse, hafva kommit till uttryck t. ex. i den gällande badensiska

vattenlagen af den 26 juni 1899. Enligt nämnda lag kunna för utförande,

begagnande och underhåll af vissa i lagen uppräknade anläggningar

för tillgodogörande af vattenkraft eller afledning af vatten, hvaribland

äfven angifvits byggande af dammar och reservoarer, de fastighetsägare,

som hafva intresse af en sådan anläggning, under vissa villkor bilda ett

slags samfällighet, som har karaktären af en juridisk person. Om ett

sådant företag, kvilket tjänar till befordrande af ett offentligt eller ett eljest

särskildt framträdande intresse, lämpligen kan komma till stånd endast under

medverkan af flere ägare, hvilkas fastigheter beröras af detsamma, så kunna,

i händelse ägare, som representera minst två tredjedelar af berörda fastigheter,

beräknadt allt efter företagets art med ledning af fastigheternas

ytinnehåll eller storleken af den fördel, de anses få af företaget, uttala

sig för detsammas utförande under formen af en dylik samfällighet, de

fastighetsägare, som vägra deltaga i företaget, tvingas att med sina egendomar

ingå såsom medlemmar i berörda samfällighet och bidraga till företagets

utförande.

Utan att hafva kunnat bilda sig någon bestämd uppfattning angående

de grunder, på hvilka en tillfredsställande lagstiftning i förevarande

ämne bör byggas, har utskottet emellertid ansett den af motionären

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 11.

väckta frågan vara af så stor betydelse för tillgodogörandet af vårt lands

vattenkrafter, att denna fråga bör blifva föremål för grundlig undersökning

och pröfning, och har därför utskottet funnit sig böra förorda en framställning

till Kungl. Maj:t i sådant syfte.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen ville, i anledning af förevarande

motion, i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det

Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida

och under hvilka villkor, då strand- eller vattenverksägare

vill vidtaga reglering af vattentillgången i strömdrag

i och för vattenkraftens bättre tillgodogörande,

andra strand- och vattenverksägare vid samma strömdrag,

som hafva nytta af regleringen, må i mån däraf

kunna få sig ålagdt att deltaga i eller bidraga till

företaget, samt för Riksdagen framlägga de förslag till

lagbestämmelser härutinnan, hvartill förhållandena anses

föranleda.

Stockholm den 12 februari 1903.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herr Gustaf Andersson har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i ärendets slutliga behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.