Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 19

1903-02-17 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1903:19, Lagutskottets Utlåtande N:o 19

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

I

N:o 19.

Äuk till Riksd. kansli den 17 februari 1903, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Majd angående uppbördsprovisionen för indrifning af

resterande kommunalut skyl der.

Lagutskottet bar fått till förberedande behandling mottaga en af

herr .B. G. Åkerlind i Andra Kammaren väckt motion, n:o 111, så lydande:

»Enligt uppbördsreglementet af den 10 maj 1895 tillkommer det

den, som indrifver resterande kronoutskylder, att af den skattskyldige

jämväl uppbära ett indrifningsarfvode af tre procent, bvilket arfvode

oafkortad! tillgodoföres den, som verkställer indrifningen.

Emot detta stadgande torde icke vara något att anmärka. Men i

fråga om arfvode för indrifvande af resterande kommunalutskylder på

landet förhåller det sig helt annorlunda. Enligt därom gällande författningar

äger kronofogden att såsom uppbördsprovision för oguldna

kommunalutskylders indrifvande jämväl uttaga hos den restskyldige tre

procent af det resterande beloppet, hvaraf hälften tillfaller fjärdingsmannen,

om denne verkställer indrifningen.

I de fall däremot, då kronofogden anmodar annan person än

fjärdingsmannen att verkställa denna indrifning, finnes ingen lagbestämmelse

rörande indrifningsarfvodets fördelning.

Bill. titt Riksd. Prof. 1903. 7 Sami. 14 Höft. (N:o 19.)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

Enligt Kung!. Maj:ts utslag i dylika fall har den meningen gjort

sig gällande i rikets högsta domstol, att sagda arfvode skall oafkortad!

utgå till den, som indrifningen verkställer.

Häraf framgår, att nu gällande författningar i fråga om arfvodet.

för sagda indrifning icke äro fullt tydliga och bestämda. Anmodas

fjärdingsmannen att verkställa indrifningen, så är han förpliktigad att

till kronofogden afstå hälften af arfvodet. (Se kungl. instruktionen den

29 september 1899 för fjärdingsmän.) Men anmodas annan person, såsom

länsmannen med Kungl. Maj:ts befallningshafvandes tillstånd, så förefinnes

ingen bestämd författning, huru med indrifningsarfvodets fördelning

skall förfaras.

Det börjar bli allt mer och mer allmänt, att fjärdingsmännen

anmodas att verkställa denna indrifning. Den andel af arfvodet, som

de hafva rätt att tillgodogöra sig, är alldeles otillräcklig såsom ersättning

för deras besvärliga och tidsödande arbete, hvadan kommunerna

få träda emellan och tillerkänna dem ett arfvode, som någorlunda motsvarar

arbetet.

Då emellertid meningen med det åsätta bötesbeloppet torde

vara den, att låta den resterande själf vidkännas omkostnaderna för indrifningens

verkställande, i stället för att, såsom nu är fallet, hälften

af beloppet skall utgå till kronofogden, hvilken dels med ringa besvär

fullgör sitt åliggande i frågan, dels på goda skäl kan anses väl aflönad

för sin tjänst förutom denna tilläggsprovision, och då andra

här ofvan berörda oegentligheter därjämte tydligen påkalla en förändring

i hithörande lagbestämmelser, vågar jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen behagade besluta att i skrifvelse till Kungl. Maj:t

anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till sådana förändrade bestämmelser rörande indrifning

af resterande kommunalutskylder, att den nu i 70 § kungl. förordningen

den 21 mars 1862 om kommunalstyrelse på landet stadgade

uppbördsprovisionen af tre procent af det resterande beloppet tillfaller

den utmätningsman, som indrifningen verkställer.»

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 19. 3

Enligt 70 §, första stycket, af kungl. förordningen om kommunalstyrelse

på landet åligger det kronofogde att efter mottagande af

restlängd å oguldna kommunalutskylder i vederbörlig ordning indrifva

och till kommunalnämnden redovisa desamma, och enligt andra stycket

af nämnda paragraf äger han att vid indrifvandet af dessa medel såsom

uppbördsprovision jämväl uttaga hos den restskyldige tre procent af

det resterande beloppet. I 2 § af kungl. förordningen angående förändrade

föreskrifter om utmätning för krono- eller kommunalutskylder,

allmänna afgifter m. m. den 12 juli 1878 tillerkännes emellertid med

vissa begränsningar kronofogde rättighet att uppdraga åt länsman eller

annan man, som af Konungens befallningshafvande antagen är, att

verkställa indrifningen, dock att kronofogden själf svarar för redovisningen

och för skada, som af utmätningsmans fel eller försummelse

kan komma, och likaledes må jämlikt sistberörda paragraf under enahanda

ansvar kronofogde eller länsman anmoda fjärdingsman att förrätta

utmätning af lös egendom.

Vid tillämpning af berörda stadganden uppstår fråga, huruvida

och i hvilken omfattning dylik underordnad utmätningsman bör komma

i åtnjutande af ofvan omnämnda, uppbördsmannen medgifna provision.

Motionären håller före, att gällande författningar vid besvarande

af denna fråga icke äro fullt tydliga och bestämda. Efter erinran, att,

enligt instruktionen för fjärdingsmännen, desse äga tillgodogöra sig

halfva uppbördsprovisionen, då de verkställt indrifningen, anmärker

motionären, att någon lagbestämmelse ej skulle finnas rörande indrifningsarfvodets

fördelning i det fall, att kronofogde anmodat annan

person än fjärdingsman att utföra berörda uppdrag. Denna anmärkning

är dock icke riktig, ty sedan 1892 års Riksdag i skrifvelse till Kungl.

Maj:t begärt fullständigande af de då i ämnet gällande föreskrifter, har

genom kungl. kungörelse den 16 juli 1897 föreskrifvits, att länsman,

åt hvilken kronofogde uppdragit att indrifva kommunalutskylder, äger,

när han själf verkställer indrifningen, att för sålunda indrifna medel

åtnjuta hälften af uppbördsmannen medgifven uppbördsprovision.

Motionären anser emellertid ändrade bestämmelser påkallade ej

blott af den anledning, som nu nämnts, utan äfven och, som det förefaller,

hufvudsakligen af det skäl, att de nuvarande bestämmelserna i

ämnet skulle hvila på oriktig grund. Då kronofogde ej själf verkställde

indrifningen, syntes han ej höra vara berättigad till andel i uppbördsprovisionen,

utan denna borde odelad tillkomma den utmätningsman,

Bom indrefve medlen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 19.

Utskottet kan ej dela motionärens mening härutinnan. Äfven då

kronofogde sätter annan i sitt ställe för själfva indrifningen, medför

dock ifrågavarande uppbörd med åtföljande redovisning besvär jämväl

för kronofogden, hvilken dessutom, såsom ofvan nämnts, bär ansvaret

för redovisningen och för skada, som af utmätningsmannens fel eller

försummelse kan komma. Vid sådant förhållande synes det utskottet

billigt, att kronofogden erhåller andel i uppbördsprovisionen, och äfven

den nu stadgade grunden för provisionens fördelning mellan honom och

utmätningsmannen är enligt utskottets uppfattning skälig och rättvis.

Möjligen kan ju påvisas, att den andel af uppbördsprovisionen,

som tillkommer fjärdingsman, på ett eller annat ställe blir så liten, att

den ej motsvarar hans besvär, och att kommunen af sådan anledning

måste lämna fjärdingsmannen högre lön, än eljest behöft ifrågakomma,

men om också så skulle vara förhållandet, lärer sådant ej lämpligen

böra afhjälpas, på sätt motionären ifrågasatt, genom att fråntaga kronofogden

den andel i uppbördsprovisionen, som kan anses skäligen

motsvara det ansvar och den redovisningsskyldighet, som åligger honom.

Med stöd af hvad ofvan anförts, hemställer utskottet,

att förevarande motion ej måtte till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 februari 1903.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTR. TRYCKERI, 1903.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.