Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande K:o 24

1903-02-20 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1903:24, Lagutskottets Utlåtande K:o 24

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande K:o 24.

1

N:o 24.

Ank. till Riksd. kansli den 20 februari 1903, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj.t om upphörande af den så kallade indigenatsrätten.

Lagutskottet har till förberedande behandling fått emottaga en af

herr O. W. Bedelius i Andra Kammaren väckt motion, n:o 14, däri

motionären, med åberopande af lagutskottets utlåtanden n:o 10 år 1901

och n:o 24 år 1902, hemställer, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla, att Kungl. M ,j:t täcktes taga under öfvervägande, huruvida

och under hvilka villkor den i § 3 mom. 1 af lagen den 26 oktober

1883 angående tillsättning af prästerliga tjänster stadgade inskränkningen

i prästernas befordringsrätt lämpligen må kunna upphäfvas, samt för

Riksdagen framlägga det för lag till lagändring, hvartill den verkställda

utredningen kan föranleda.

W‘l

Ofvanberörda lag;, i lyder sålunda: »Till prästerlig tjänst njute

präst befordringsrätt end'' inom det stift han tillhör, där icke han, efter

ty i 27 § sägs, varder af lörsamling i annat stift kallad till fjärde profpredikant

eller eljest e gt denna lag äger vidsträcktare rätt eller ock

sådan rätt är honom särskildt af Konungen meddelad.

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 7 Sami. 19 Höft. (N:o 24).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 24

Den uti detta lagrum stadgade inskränkningen i prästerskapets ansöknings-

och befordringsrätt utgör, såsom äfven af tidigare års lagutskott

framhållits, en kvarlefva af den förr i tiden gällande indigenatsrätten,

enligt hvilken prästman i allmänhet ej ägde att söka anställning och befordran

annorstädes än inom det stift, där han var född. I denna sin

egentliga och mera omfattande betydelse bibehöll sig indigenatsrätten, i

trots af upprepade förslag om dess afskaffande, till den 4 november 1876,

då Kungl. Maj:t, i enlighet med Riksdagens beslut och efter inhämtande

af kyrkomötets samtycke, förordnade, att hvad lag och särskilda författningar

innehölle därom, att ej någon kunde vinna inträde i prästämbetet inom

annat stift, än där han vore född, skulle upphöra att vara gällande. Sedan

den tiden existerar indigenatsrätten, såsom beteckningen allt fortfarande

lyder, endast i den öfverflyttade bemärkelsen, att prästmans ansökningsrätt

i regel är inskränkt till det stift, han tillhör.

Förslag om upphäfvande af jämväl denna begränsning hafva gång

efter annan förelegat till Riksdagens behandling utan att dock hittills leda

till någon åtgärd. Sedan frågan förevarit vid 1877, 1878 och 1887 årens

riksdagar, återkom densamma vid 1900 års riksdag genom eu i Andra

Kammaren väckt motion och har därefter såväl 1901 som nästlidet år

på grund af motionärers förslag varit föremål för Riksdagens behandling.

De tre sistnämnda åren har lagutskottet hemställt om skrifvelse till Kungl.

Maj:t i motionernas syfte, och har denna hemställan alltid bifallits af

Andra Kammaren utan votering, hvaremot Första Kammaren städse afslagit

densamma, år 1902 med 55 röster mot 46.

Nästlidet års lagutskott yttrade i frågan följande:

»Då lagutskottet nu åter haft att bedöma, om en lagändring i förenämnda

syfte bör anses behöflig och önskvärd, har utskottet trott sig finna,

att, om än vägande skäl kunna anföras för bibehållande af gällande bestämmelser

i ämnet, man å andra sidan icke bör underkänna befogenheten af

vissa anmärkningar, som från skilda håll blifvit mot desamma framställda.

En ökad likformighet i prästerskapets befordringsförhållanden lärer oförnekligen

från vissa synpunkter vara att förorda. Med hänsyn härtill och

då föreliggande fråga vid dess tidigare behandling inom Riksdagen omfattats

med lifligt och, enligt hvad det vill synas, tilltagande intresse,

torde anledning icke saknas att hos Kungl. Maj:t begära eu undersökning

af hithörande förhållanden, ägnad att ådagalägga ej mindre, om

de villkor och förbehåll, som kunna anses böra fästas vid den ifrågasatta

lagändringen, äro af beskaffenhet att utgöra hinder för densammas genom
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 24.

3

förande samt, därest så ej skulle vara förhållandet, huruvida de fördelar,

hvilka genom lagändringen skulle stå att vinna, äro af den betydelse,

att dylik ändring på den grund bör genomföras, än äfven huruvida

sådant låter sig göra, utan att därigenom rubbning sker i förutsättningarna

för prästerskapets lämplighet och duglighet att fylla sitt viktiga kall.

En särskild orsak att påkalla Kungl. Maj:ts uppmärksamhet för nu förevarande

angelägenhet torde äfven ligga däri, att densamma icke lärer

kunna frånkännas ett visst samband med den under Kungl. Maj:ts

pröfning redan varande frågan om lönereglering för prästerskapet.»

Det nuvarande lagutskottet intager i frågan samma ståndpunkt

som 1902 års lagutskott, och får utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen, med bifall till förevarande motion,

ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj: t täcktes taga under öfvervägande, huruvida och

under hvilka villkor den i 3 § 1 mom. af lagen den

26 oktober 1883 angående tillsättning af prästerliga

tjänster stadgade inskränkningen i prästernas befordringsrätt

lämpligen må kunna upphäfvas, samt för

Riksdagen framlägga det förslag till lagändring, hvartill

den verkställda utredningen kan föranleda.

Stockholm den 20 februari 1903.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservation

af herrar Hedenstierna, Gustaf Andersson och Sörensson, hvilka ansett, att

utskottet bort afstyrka motionen.

Herr Leman har begärt få antecknad!, att han icke deltagit i

ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.