Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:0 28

1903-02-23 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1903:28, Lagutskottets Utlåtande N:0 28

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:0 28.

1

N:o 28.

Ank. till Biksd. kansli den 23 februari 1903, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om vitsord att påkalla

skifte för utbrytning af rätt till skogsfång eller mulbete.

Andra Kammaren liar till behandling af lagutskottet hänvisat en inom

nämnda kammare af herr F. Pettersson i Tjärsta väckt motion, n:o 69,

af följande lydelse:

»I § 76 Kungl. Maj:ts förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket

den 9 november 1866 heter det: »Äger hemman eller by rätt till skogsfång

eller mulbete å annat hemmans eller annan bys mark, och vill hemman

eller byn, å hvars mark den last ligger, samma mark skifta» etc. etc.,

så äger endast det hemman eller den byn, å hvars mark lasten ligger,

vitsord att i och för utbrytning af densamma begära skifte.

Denna föråldrade och hinderliga bestämmelse borde icke längre

oförändrad bibehållas, ty det är onekligt, att den nu mera är högst

olämplig och orättvis, enär i många fall just därför att endast ena parten

förbehållits denna rättighet man fått bibehålla sammanhängande och gemensam

rätt till skogsfång eller mulbete, eller till bådadera, hvilket i sin

ordning gifvit anledning till långa och kostbara rättegångar samt alstrat

obehag och osämja sådana hemmans egogrannar emellan.

Säkerligen skulle dessa obehagliga tvister och däraf uppkommande

kostnader bortfalla, därest såväl det ena som det andra hemmanet eller

byn i detta fall tillerkändes samma rättighet, nämligen att undanrödja

den gemensamma häfden.

Jag kan heller icke inse, att någon anledning förefinnes, hvarför

denna ensidiga bestämmelse skall fortfarande bibehållas. Visserligen hade

Bill. till Riksd. Prot. 1903. 7 Samt. 22 Höft. (N:o 28). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

på sin tid detta skäl för sig för att vid de då jämförelsevis befintliga

många sådana fall ej allt för brådstörtadt i tid och och otid framkalla

skiften, men med de numera jämförelsevis mindre förekommande dylika

förhållanden, och då såväl allmänna som enskilda sträfvanden utgå på att

medelst lättnad i hemmansklyfning, ägostyckning och jordafsöndring bereda

största möjlighet för bildande af egna hem, synas ju alla skäl tala för

nödvändigheten af en förändring härutinnan.

Då härtill kommer, att ett afgärda hemman numera äger vitsord lika

väl som bolby att i och för utbrytning af afgärdarätt begära skifte å

bolbys mark, och då onekligen ett hemmans eller en bys rätt till skogsfång

eller mulbete, eller till bådadera, å annat hemmans eller annan bys mark

är att förlikna och jämföra med afgärda hemmans rätt å bolbys mark,

hvilken rätt ej består af annat än skogsfång och mulbete, lärer icke kunna

förnekas, att ensamt denna jämförelse bjuder, att samma rättighet, som

förunnas afgärda hemman, tillerkännes hemman eller by, som äger rätt till

skogsfång eller mulbete, eller till bådadera, å annat hemmans eller annan

bys mark, nämligen att i och för utbrytning af denna sin rätt för ändamålet

begära skifte.

På dessa skäl får jag vördsamt hemställa, det Itiksdagen behagade

besluta att antingen bestämma, det 76 § Kungl. Majrts förnyade nådiga

stadga om skiftesverket i riket den 9 november 1866 måtte erhålla sådan

förändrad lydelse, att hemman eller by, som å annat hemmans eller annan

bys mark äger rätt till skogsfång eller midbete, eller till bådadera, må i

likhet med det hemman eller den byn, å hvars mark sådan last ligger,

tillerkännas rättighet att i och för utbrytning af dylik rätt påkalla därför

erforderligt skifte; eller att vid lämplig paragraf i samma skiftesstadga

foga sådan bestämmelse, att hemman eller by, som äger rätt till skogsfång

eller mulbete, eller till bådadera, å annat hemmans eller annan bys mark,

må tilldelas samma vitsord, eller rättighet att begära skifte i och för

utbrytning af denna sin rätt, som det tillkommer afgärda hemman att å

bolbys mark begära skifte i och för utbrytning af sin afgärda rätt.»

Gällande stadganden om rättighet att söka och erhålla laga skifte innehållas

i 1 kap. af skiftesstadgan, hvars 6 § är af följande lydelse:

»Ägare af hemman, som har rätt att samfäldt med hemman i annat

skifteslag å dess mark skogsfång eller mulbete begagna, eller torf, sten,

grus, ler eller dylikt taga, eller i dess vatten fiska, må ej fordra, det

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

3

sådan rättighet genom laga skifte utbrytas skall, där ej delägame i andra

skifteslaget själfve skifta vilja.»

Skiftesstadgans 76 §, som motionären synes anse innefatta det grundläggande

stadgandet i förevarande hänseende, äfvensom 77 § därstädes

lämna endast föreskrifter, efter hvilken grund en utbrytning af sådan rätt,

som i 6 § omnämnts, skall verkställas, då den kan ifrågakomma. För

vinnande af det med förevarande motion afsedda syfte torde sålunda i

första hand erfordras en ändring i 6 § af skiftesstadgan.

Utskottet kan emellertid icke förorda en sådan lagstiftningsåtgärd som

den ifrågasatta. Yäl är det tillbörligt och riktigt, att, då skifte sker å

hemman eller by, å hvars mark annat hemman eller annan by äger rätt

till skogsfång eller mulbete, utbrytning af berörda rätt i enlighet med

bestämmelserna i 76 § af skiftesstadgan kan påfordras. Men att medgifva

ägaren af sistnämnda hemman eller by vitsord att erhålla skifte i

och för sådan utbrytning är dock något väsentligen annat. Ifrågavarande

rättighet till mulbete eller skogsfång är i allmänhet af jämförelsevis ringa

värde, och det intresse, som kan vara förbundet med att få densamma

utbruten, är hvarken så stort eller af den beskaffenhet, att det, enligt utskottets

mening, kan utgöra tillräcklig anledning att medgifva rättighetens

innehafvare att påkalla en sådan åtgärd som laga skifte, hvilket för delägarne

alltid har till följd afsevärda kostnader och ofta jämväl olägenheter icke

blott vid begagnande af den jord, som ingår i skiftet, utan äfven i andra

hänseenden. Det synes dessutom utskottet principiellt oriktigt att medgifva

innehafvaren af en nyttjanderätt befogenhet att tilltvinga sig utbytande

af denna rätt mot äganderätten till ett större eller mindre jordområde.

Till stöd för sin framställning har emellertid motionären bland annat

anfört, att ifrågavarande rätt till mulbete eller skogsfång vore att jämföra

med den enligt 19 kap. 2 § byggningabalken afgärda by tillkommande

rättighet att till sin nödtorft å bolbys utmark njuta timmer, gärdsel, vedbrand

samt mulbete och hjordavall för sina kreatur m. m. Då ägare af

afgärda hemman berättigats att lika med bolby söka och erhålla skifte,

borde, enligt motionärens mening, ägare af hvarje hemman, hvarmed vore

förenad rätt till mulbete eller skogsfång å annat hemmans mark, tillerkännas

skiftes vitsord. Denna slutsats torde dock icke vara riktig. Den

egentliga grunden till afgärda hemmans rätt att på nämnda sätt begagna

bolbys utmark lärer nämligen vara den, att ägaren af afgärda hemmanet

samt bolbyns ägare hafva ett slags sameganderätt till berörda mark, under

opaginerad Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 28.

det att den rätt till skogsfång eller mulbete, som i motionen afses, har

karaktären af en servitutsrätt.

På grund af det anförda hemställer utskottet,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 23 februari 1903.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Victor Pettersons A.-B. tryckeri, Stockholm 1903.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.