Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion i fråga om skyldigheten att bidraga till organists aflöning. Till behandling af lagutskottet har hänvisats en inom Andra Kammaren af herr C. Sandquist väckt motion, n:o 35, hvari anförts följande: »

1903-02-27 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1903:30, Utlåtande, i anledning af väckt motion i fråga om skyldigheten att bidraga till organists aflöning. Till behandling af lagutskottet har hänvisats en inom Andra Kammaren af herr C. Sandquist väckt motion, n:o 35, hvari anförts följande: »

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

1

N:o 30.

Ank. till Riksd. kansli den 27 februari 1903, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion i fråga om

skyldigheten att bidraga till organists aflöning.

Till behandling af lagutskottet har hänvisats en inom Andra Kammaren

af herr C. Sandquist väckt motion, n:o 35, hvari anförts följande:

»Genom Kungl. Maj:ts förordning af den 2 november 1883, rörande

reglering af klockares aflöning att utgå i penningar, upphäfdes flera olämpliga

och till tvister ledande förordningar om klockares aflöning. Uti 5 § af

ofvannämnda kungl. förordning stadgas: »Den till klockare i penningar

utgående lön skall af församlingen sammanskjutas efter de grunder, som

för kommunalutskylders utgörande i allmänhet äro stadgade.» Enligt

Kungl. Maj:ts resolution af den 18 november 1892, föranledd af anförda

besvär, befinnes den uppfattningen, att äfven prästerskapet skall bidraga

till klockares aflöning, vara till fullo styrkt.

Annorlunda förhåller det sig med grunderna för organistlönens utdebitering.

Uti kap. 24 § 30 i kyrkolagen stadgas, angående tillsättning af

organist, m. m.: »Organisten väljes af kyrkoherden och församlingen, som

honom aflönar (allt som de däröfver kunna förenas).» Som man finner,

äro grunderna för organistlönens utgående uti denna paragraf icke angifna.

Följderna därutaf hafva icke heller uteblifvit. Förr omnämnda kungl.

resolution konstaterar icke blott obehagliga stridigheters tillvaro, utan ock

att prästerskapet, på grund af bristande bestämmelser, är frikändt ifrån

erläggande af organistlön. Till följd af den nu rådande situationen går

det vanligen så till åtminstone på landsbygden: antingen bidrager prästerskapet

både till klockare- och organistlönen eller till ingendera, enär skillnad

icke göres vid utdebiteringen af klockare- och organistlönen.

Men äfven under förutsättning af att skillnad göres vid utdebiteringen,

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 7 Sami. 24 Höft. (Ko 30).

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

så vittnar dock denna skillnad icke blott om inkonsekvens beträffande

grunderna för dessa utdebiteringar, utan ock än mer: denna skillnad är

ett ojäfaktigt bevis därpå, att församlingen är i saknad af ett lika rimligt

som bärkraftigt skatteobjekt vid organistlönens utdebitering, något som

måste vinna ökad betydelse i samma mån, som den uppfattningen gör sig

gällande, att organistlönen torde böra utgöra största andelen af den lön,

som tillkommer innehafvare af förenade organist- och klockarebefattningar.

På grund af anförda skäl föranlåtes jag vördsamt föreslå, att Riksdagen

för sin del måtte besluta att på sätt, som vederbörande utskott må

finna lämpligt, föreslå, att sådant tillägg göres till nu gällande bestämmelse

rörande organisters aflöning, att genom detsamma stadgadt varder,

att organistlön skall ''»sammanskjutas efter de grunder, som för kommunalutskylders

utgörande i allmänhet äro stadgade».

Angående grunderna för klockarelöns utgående innehåller 1686 års

kyrkolag ingen bestämmelse, utan förefunnos härom före tillkomsten af

förordningen angående allmänt ordnande af klockarnes löneinkomster den

2 november 1883 olika stadganden för olika delar af landet. I 5 § af

nämnda förordning föreskrifves, såsom motionären anfört, att den till klockare

i penningar utgående lön skall af församlingen sammanskjutas efter

de grunder, som för kommunalutskylders utgörande i allmänhet äro stadgade.

Beträffande organists aflöning finnes däremot fortfarande ingen annan

förskrift än den af motionären omförmälda bestämmelsen i kyrkolagen, att

församlingen lönar organisten, »allt som de däröfver kunna förena sig».

Med afseende å prästs skyldighet att bidraga till klockares och organists

aflöning har genom Iiungl. Maj:ts af motionären åberopade utslag den 18

november 1892 åt dessa stadganden gifvits den tolkning, att, enär den

frihet från deltagande i klockares aflönande, hvilken förut tillkommit

prästerskapet, måste anses hafva blifvit upphäfd genom 1883 års förordning,

präst skall efter samma grunder som andra kommunalt skattskyldige

bidraga till klockarelön, men att präst däremot är frikallad från att deltaga

i organists aflöning.

Såsom motionären anfört, torde det resultat, som detta prejudikat

utvisar, vara föga tillfredsställande. Någon saklig grund till en åtskillnad

i förevarande afseende mellan organists och klockares lön lärer nämligen

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 30.

3

ej kunna påvisas. I praxis lärer icke heller en dylik åtskillnad i allmänhet

iakttagas, hvilket bland annat torde hafva sin förklaring i den olägenhet,

som är förenad med en olika utdebitering af ifrågavarande löner,

och obetydligheten af den ökning i beloppet för den enskilde, som föranledes

af deltagande jämväl i organistlönen.

Ehuru utskottet sålunda gillar syftet med motionen, anser sig dock

utskottet icke böra, såsom motionären synes hafva ifrågasatt, framlägga

något förslag till lagändring, hvarigenom berörda syfte skulle vinnas, utan

förefaller det utskottet lämpligare, att detta öfverlämnas till Kungl. Maj:t.

På grund häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,

ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga

förslag till bestämmelse därom, att organistlön

skall utgå efter samma grunder, som för kommunalutskylders

utgörande i allmänhet äro stadgade.

Stockholm den 27 februari 1903.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Herrar Zetterstrand och Leman hafva begärt få antecknadt, att de

icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:30 Skrifvelse till Konungen, i anledning af räckt motion i fråga om skyldigheten att bidraga till organists aflöning. s. 23 i texten