Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 33

1903-03-03 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1903:33, Lagutskottets Utlåtande N:o 33

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

L

Utö 33.

Ank. till Kiksd. kansli den 3 mars 1903, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande af trettondedagens

firande såsom särskild helgdag.

Lagutskottet har till förberedande behandling fått emottaga en af

herr I. E. G. Svensson i Skyllberg inom Andra Kammaren väckt motion,

n:o 20, så lydande:

»Med anledning däraf, att kyrkomötet i år sammanträder, torde den

frågan redan nu med något berättigande böra underställas Riksdagens

pröfning, huruvida ej tiden kan vara inne att upphöra med firandet af

trettondagen såsom särskild helgdag.

Då vårt land allt mera synes öfvergå att bli ett industriarbetets land,

torde skäl åtminstone ej saknas att allvarligt öfverväga olägenheterna af

hittillsvarande anordning. Erfarenheten visar, att många verkstäder just

på grund af den genom trettondagen splittrade tiden ej vilja börja sitt

vid julen nedlagda arbete, förrän trettondagshelgen är förbi. Särskildt

under sådana år som innevarande, då helgdagarne infallit midt i veckan,

blir tiden så splittrad, att verk med dyrbara mekaniska anordningar och

sådana, hvilkas igångsättande drager större kostnader, så godt som måste

ligga nere.

Man hör allt mera röster höjas, som framställa det spörsmålet offentligt,

om ej det svenska arbetets intensitet kan i mångt och mycket höjas.

Att mer än 14 dagars uppehåll under midvintern är en onödigt lång fritid,

som ej medför några gynnsamma resultat, torde litet hvar vilja medgifva.

Detta långvariga, ofrivilliga uppehåll medför icke obetydlig förlust äfven

för arbetarne och är nog kännbart i månget arbetarhem.

Bill. till Riksd. Prof. 1303. 7 Sami. 27 Käft. (N:o 33).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

Då liera andra länder ej fira vare sig nyårsdagen eller trettondagen

som helgdag, så torde inskränkningen ej anses alltför våldsam, om nu i

vårt land bestämmes, att trettondagen skall indragas såsom helgdag.

Med anledning af det anförda vågar jag föreslå, att Riksdagen för

sin del måtte besluta, att trettondagen från och med 1904 upphör att firas

som särskild helgdag.»

I motionens syfte hafva fyra ledamöter af Andra Kammaren instämt.

Redan tidigt började man i den kristna världen att som helgdag fira

den 6 januari eller den trettonde dagen efter julaftonen till åminnelse af

Kristi dop, därmed man emellertid i den västerländska kyrkan efter hand

förband minnet af Kristi uppenbarelse för hednavärlden, representerad af

de tre vise männen eller de så kallade heliga tre konungar, kvilka gifvit

dagen dess gamla svenska namn »heliga tre konungars dag». Dess firande

såsom helgdag lärer dock numera inom de protestantiska länderna utom

Sverige hafva upphört.

Inom vårt land hafva vid flera riksdagar förslag väckts om trettondedagens

aflysande såsom särskild helgdag. Sista gången var frågan före

år 1885 och då i samband med förslag, bland annat, att Marie-bebådelsedag

jämväl skulle firas på söndag. Lagutskottet, som hade att yttra sig

i ämnet, tillstyrkte antagande af lag i syftet af båda dessa förslag, och

denna hemställan bifölls af Andra, men afslogs af Första Kammaren.

Utskottet intager i den nu föreliggande frågan hufvudsakligen samma

ståndpunkt som 1885 års lagutskott.

Den betydelse, trettondedagen äger, grundar, enligt utskottets uppfattning,

icke i och för sig numera ett religiöst behof af dagens firande

såsom särskild helgdag, och ej heller torde den rubbning af gammal sedvänja,

som skulle ligga däri, att dagens firande förflyttades till söndag,

vara af beskaffenhet att i någon större utsträckning kännas sårande för

allmänhetens uppfattning.

Såsom motionären framhållit, tala däremot skäl af ekonomisk och

social natur för den ifrågasatta åtgärdens vidtagande. För vårt lands

industri skulle det säkerligen vara förmånligt, om ett långvarigt afbrott

i arbetstiden sålunda förkortades, mången gång icke blott med en, utan

med flere dagar. Visserligen kan det ofta med skäl anses, att förlust af

arbetstid i rikt mått ersättes genom den ökning i arbetskraft, som blir

en följd af hvilan, men denna uppfattning torde knappast äga giltighet

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

med hänsyn till nu förevarande fall, då vid den tiden af året ganska

rikligt tillfälle till hvila i alla händelser komme att förefinnas för arbetaren.

Utskottets ståndpunkt i frågan har emellertid väsentligen blifvit bestämd

däraf, att utskottet trott sig hafva goda grunder för det antagandet,

att en dylik förändring skulle jämväl för vårt lands kroppsarbetande befolkning

innebära öfvervägande fördelar. Såsom redan antydts, medföra

jul- och nyårshelgerna så många hvilodagar i följd efter hvarandra, att

behof af ytterligare frihet från arbetet just då torde finnas mindre än vid

någon annan tid af året. A andra sidan föranleder denna nödtvungna

ledighet under en lång tid, särskilt för arbetare med daglön, en ekonomisk

förlust, hvilken mången gång torde vara ganska kännbar, och

utskottet föreställer sig, att det stora flertalet arbetare skulle finna sig

tillfredsställdt med en förändring, hvilken, utan att begränsa deras fritid

mera, än att tillfälle till hvila och vederkvickelse i allt fall vore beredt,

medförde möjlighet för dem att tidigare än nu återfå sin dagliga förtjänst.

Därest det minne, åt hvilket förevarande helgdag är ägnad, framdeles

skall firas å söndag, lärer det emellertid vara i viss mån oegentligt

att för den dagen, hvilken endast i de fall, då densamma infölle på

den 6 januari, komme att vara den trettonde dagen efter julaftonen, bibehålla

benämningen »trettondedag jul». Äfven i andra hänseenden torde

rubbningar föranledas af trettondedagens upphörande såsom särskild helgdag.

Det synes därför vara lämpligast att åt Kungl. Maj:t öfverlämna utarbetande

af förslag till den lagändring, som för ändamålet erfordras, och får

utskottet alltså hemställa,

att Riksdagen måtte, i anledning af förevarande

motion, i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t täcktes låta utarbeta och förelägga Riksdagen

förslag till lagbestämmelse i syfte, att trettondedagens

firande såsom särskild helgdag måtte upphöra.

Stockholm den 3 mars 1903.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 33.

Reservation

af herrar Hedenstierna, Sörensson, von Mentor, Lindhagen, Anders

Andersson och Pettersson, som ansett, att utskottet bort hemställa om afslag

å motionen, till stöd för hvilken åsikt herr Lindhagen, med hvilken

herr Pettersson instämt, anfört följande:

»Afskaffande! af så kallade onödiga helgdagar utgjorde under förra århundradet

en programpunkt i reformsträfvandena. Till stöd härför anfördes

i främsta rummet, att nämnda helgdagars firande var endast ett minne

från katolska tiden och utan betydelse under nuvarande förhållanden.

Man förbisåg emellertid härvid, att dessa helgdagar fortfarande hade

den sociala betydelsen att bereda folket hvilodagar från sitt sträfsamma

arbete. Och i samma mån det ekonomiska lifvets rastlösa utveckling

började rikta uppmärksamheten på denna sida af saken, tystnade också

alltmer dessa kraf på helgdagarnes aflysning.

Men just de orsaker, som föranledde detta, verka numera därhän,

att enahanda önskemål börjar framföras från annat håll. Industriens

framsteg och den tillspetsade konkurrenskampen göra, att arbetsgifvare och

husbönder fråga sig, om icke den erforderliga ökningen i arbetsprodukten

kan i någon mån vinnas äfven på denna väg.

Ifrågavarande motion är framgången ur ett dylikt åskådningssätt.

Motionären erinrar om, att Sverige allt mer öfvergår att blifva ett industriarbetets

land. Och det är i uppgifvet ändamål att »höja det svenska

arbetets intensitet» som han väckt sitt förslag om att trettondagen skall

upphöra att firas som helgdag.

Äfven denna uppfattning är utan tvifvel förhastad. Arbetets intensitet

ökas icke genom ökning af den nuvarande arbetstiden. Tvärtom

visar erfarenheten, att en af de viktigaste förutsättningarna för ett intensivt

och fruktbringande arbete är rikligare hvilotider för den, som arbetar.

Lagutskottet förmenar emellertid, att ett bifall till motionen skulle

särskild! betingas af omsorgen om landets kroppsarbetande befolkning,

som därigenom bereddes ekonomiska fördelar.

Härvid lämnar utskottet till en början alldeles ur räkningen de

smärre tjänstemännen i verk och inrättningar af alla slag, de biträden,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 38. o

som sysselsättas af handeln uti kontor, butiker och lagerlokaler, tjänstefolket

samt statarne på landet. Alla dessa människor skulle ohörda utan

vederlag fråntagas en hvilodag, på hvilken de sätta stort värde. Den,

som vet, med hvilken glädje till exempel alla handelsbiträden och andra,

som i instängda lokaler undergräfva sin hälsa under en oskäligt lång

arbetsdag, motse jultiden såsom deras enda stora semester, och hvilket

missnöje som råder med sådana jular, där extra helgdagar infalla på söndagar,

den kan icke vara med på att hänsynslöst beröfva dessa arbetare

något af denna lilla ljuspunkt i deras tillvaro.

Hvad åter angår öfriga arbetare, så föreligger ingen utredning, i

hvad mån de kunna vinna någon dagspenning genom trettondagens afskaffande.

Men äfven de, för hvilka detta är händelsen, skulle mycket

missförstå sitt och samhällets intresse, om de sökte det större utbytet af

sitt arbete i afknappningar på deras hvilotider. Och äfven om saken

möjligen för några, såsom till exempel skogsarbetare, skulle för närvarande

ställa sig något annorlunda, så är detta ej tillräcklig anledning att vidtaga

en för alla andra skadlig åtgärd.

Det plägar vidare anmärkas, att extra helgdagar ofta illa användas.

Ett dylikt missförhållande bör dock afhjälpas genom en stigande upplysning

och ej medelst borttagande af dessa hvilodagar, som ej heller af det

stora flertalet torde användas till utsväfningar.

Skulle slutligen inom vissa industrier af tekniska skäl möta svårigheter

att allt för ofta eller länge afbryta driften, så bör detta endast föranleda

särskild lagstiftning, som på vissa villkor medgifver undantag från

gällande förbud mot arbete på sön- eller högtidsdag.

Enligt min uppfattning bör således svenska folket hålla på sina nuvarande

hvilodagar och i hvarje fall ej afstå från någon af dem annat

än mot vederlag af annan fritid.»

Herrar Zetterstrand, Leman, Bandqvist, grefve Lewenhaupt, Nilsson,

Waldenström och Styrlander hafva begärt få antecknadt, att de icke deltagit

i ärendets behandling inom utskottet.

Bih. till Rilcsd. Vrot. 1903. 7 Sami. 27 Håft.

o

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.