Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 37

1903-03-06 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1903:37, Lagutskottets Utlåtande N:o 37

Dokumentets text

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

3

N:o 37.

Ank. till Rikscl. kansli den 6 mars 1903, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till Kungl.

Maj:t i fråga om användande af s. k. holländsk våg

vid spannmålshandel m. m.

Lagutskottet har till förberedande behandling mottagit en inom

Andra Kammaren väckt motion, n:o 36, hvari herr A. T. CarlheimGyllensköld

anfört följande:

»Det finnes en abnormitet i lagtillämpningen, som det vore synnerligen

önskvärdt alt få rättad, eller att nästan all vågning af säd i

större spannmålshandel sker efter holländsk vikt, ehuru aftalet om dess

försäljning sker per 100 kg., t. ex. då det säges: jag betalar eder råg

med kr. 12,50 per 100 kilo, om den väger 123 skålpund holländsk vikt.

Denna väg var medgifven i kungl. förordningen af den 29 november

1861 i så måtto, att den gällde såsom laggill vikt, då köpare och

säljare därom öfverenskommo, men då kilogramsystemet infördes enligt

kungl. förordningen den 22 november 1878 samt ändrades till en del

detalj bestämmelser den 9 oktober 1885, så upptogs icke holländska

vikten i någondera af dessa författningar. Denna våg är sålunda faktiskt

aflyst såsom laga vägningsredskap, men icke dess mindre är den använd

i årtionden och begagnas dagligen, och det icke ens med det eken af

berättigande, som kan ligga uti spannmålshandlarens hemställan till

säljare, att öfverenskomma om köp efter denna vikt. Då därtill kommer,

att ingen justerare blir anmodad kontrollera eller justera holländska

vågar och dessa justerare icke ens hafva författningsenlig befogenhet

därtill, så borde det oegentliga häruti ligga för öppen dag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

I (lagligt bruk finnes det ett stort antal holländska vågar, som

äro 15 år gamla och däröfver, och att de till följd af slitning icke äro

tillförlitliga, säger sig själf; värre står det dock till med dem, hvilka

kunna misstänkas vara i svekfull afsikt afslipade på vägningsmåttets

öfverkant eller på andra sätt förändrade.

Alla landtmän såväl som handlande äro skyldiga att väga alla

varor med justerade kilogramvikter, endast den privata spannmålshandeln

undandrager sig den kontroll, som ligger uti justering och omjustering

hvart tredje år. Då detta uppenbarligen icke har varit lagstiftningens

mening, torde missförhållandet påkalla lagstiftningens uppmärksamhet,

så att rättelse vinnes.

Spannmålshandlaren förmenar, att holländska vågen är internationell

och att han säljer efter den till utlandet, men dels bör väl detta icke

tå gälla för all den spannmål, omalen eller malen, som säljes till inländsk

förbrukning, och dels må det väl bli spannmålshandlarens ensak att

reducera kilogram till holländskt skålpund vid export, men vi hafva

parallellfall, såsom smörhandeln för export, där inhemska köpare och

säljare räkna med kilogram, men exportören på t. ex. England säljer

etter engelska skålpund. Enligt min uppfattning skall härvidlag, för

att likhet inför lagen må råda, den holländska vågen endera formligen

förbjudas vid vite och aflysas eller ock intagas i en författning samt där

till sin beskaffenhet detaljeradt beskrifvas, bestämmas och justeras af

justeringsmyndigheten, så att den må bli kontrollerad som alla andra

vågar.

En annan våg eller den s. k. brovågen, som vid sockerbruken

användes till invägning af hvitbetor, är i så måtto laglig, att den är

inordnad under författningens centecimalvåg, men denna brovåg är hittills

icke justerad mer än en gång, då den blifvit uppsatt som ny. Det har

äfven vållat eu allmän misstro till dem i hvitbetsdistrikten, då de, enligt

betleverantörens uppgift, ofta och synbarligen lämna ett felaktigt utslag.

För att rätta här påpekade missförhållanden vore det tydligt vis

enklast att i syftet införa nya bestämmelser i kungl. förordningen om

vikt in. m., men då dessa förordningar dels kunna tarfva att i någon

män omredigeras och af bekvämlighetshänsyn sammanföras i en författning

samt dels fråga uppstått uti intresserade kretsar om lämpligheten af att

få _ en på metersystemet grundad väg, som anger vikten på hektoliter

uti kilogram (resp. liter i gram) och åtminstone en sådan är konstruerad

enligt Brauers system, som väntas medföra afsevärda, ehuru icke än

någon längre tid pröfvade fördelar, så synes det vara mest skäl uti att

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

få eu utredning uti dessa förhållanden, då tiden under riksdagens lopp

ändå icke lärer medgifva att åstadkomma en nöjaktig sådan.

På grund häraf föranlåtes jag vördsamt föreslå, att Riksdagen

måtte besluta aflåtande af en underdånig skrifvelse till Kungl. Maj:t,

att han behagade till nästkommande Riksdag inkomma med förslag om

att holländska vågen vid spannmålshandel endera och helst vid vite

förbjudes att användas, eller, om det icke kan ske, att den må bli

underkastad justering i likhet med andra handelsvågar, dels undersöka,

huruvida någon konstruktion af spannmålsvåg är uppfunnen, som tillförlitligt

anger vikten i kilogram af 1 hektoliter och kan vara önskvärd

att införa bland svenska vägnings- och mätningsredskap, samt dels att

brovågar vid sockerbruken, cikoriefabriker och andra ställen, där hela

lass eller järnvagnslaster vägas, böra underkastas omjustering hvarje

år, samt att Kungl. Maj:t i öfrigt behagade föreslå de förändringar i

praktiskt och tekniskt hänseende uti förordningen om vikt, hvilka

erfarenheten kan hafva gifvit anledning antaga såsom nyttiga för jordbruket

och den lojala handeln.»

Den s. k. holländska vågen utgör, enligt hvad utskottet inhämtat,

ett instrument, som vid spanmålshandel stundom användes för bestämmande

af spannmålens vikt i förhållande till volymen. Vågen består af

eu vågbalans, hvars ena arm uppbär en skål för påläggning af vikter, och

å hvars andra arm ett målkärl upphänges. Särskilda anordningar finnas

därjämte, för att spannmålen skall nedrinna i målkärlet med sådan fart, att

den blir lagom hårdt tillpacka^, äfvensom för noggrannt uppmätande af

den spannmålskvantitet, som väges. I den af motionären omförmälda

kungl. förordningen angående begagnande vid spannmålshandel af särskild

spannmålsvåg den 29 november 1861 finnes beskrifning å dylika vågar och

meddelas föreskrift, att desamma, förfärdigade efter fastställd modell och

vederbörligen justerade, finge användas för utrönandet af vikten å

spannmål, då varans aflämnare och mottagare därom komme öfverens.

Den modell, som fastställdes, var i fråga om målkärl och vikter afpassad

efter dåvarande bestämmelser om mått och vikt. Så länge

dessa bestämmelser gällde, voro vågarna jämväl föremål för justering.

De nyare författningarna angående mått och vikt hafva däremot

ansetts icke äga tillämpning å sådana vågar. Ordalydelsen i dessa för
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

8

Logutskottets Utlåtande N:o 37.

fattningar angifver ock, att desamma afse endast vågar, Indika användas,

då varor aflämnas eller mottagas efter vikt, men icke ett instrument

sådant som det förevarande, genom hvilket varan icke uppväges från

säljaren till köparen utan blott dess vikt i förhållande till volymen utrönes

till ledning för bedömande af dess kvalitet och värde. De holländska

vågar, som äro i bruk, lära dessutom fortfarande vara anordnade med

hänsyn till äldre mått och vikt samt kunna redan af denna anledning

numera icke justeras.

Spannmåls vikt i förhållande till volymen kan emellertid lätt bestämmas

medelst vanliga målkärl och vågar utan användande af en

sådan kombinerad apparat som den holländska vågen, och hvarje köpare

eller säljare äger påfordra, att mätning och vågning för berörda ändamål

skola verkställas med justerade mått och vikter i enlighet med

gällande författning. Därest holländsk våg samt äldre, ojusterade mått

och vikter begagnas, beror detta alltså på ömsesidigt medgifvande, tyst

eller uttryckligt. Skälig anledning att förbjuda ett sådant förfärande

förefinnes knappast, då det nämligen bör vara parterna obetaget att

för utrönande af varans kvalitet använda de utvägar, som de finna

lämpligast. Ej heller föreligger enligt utskottets uppfattning tillräcklig

orsak att meddela föreskrift om justering af dylika vågar, isynnerhet

då desamma, såvidt utskottet har sig bekant, allmänt begagnas endast

i en mindre del af vårt land. Funnes något mera framträdande behof

af en åtgärd i någondera riktningen, hade säkerligen detta förhållande

tillvunnit sig uppmärksamhet och föranledt till framställning af någon

bland de myndigheter ocli korporationer, hvilka närmast hafva befattning

med vårt lands jordbruk och dithörande frågor. Missbruk af vågar

i svekfullt syfte kunna dessutom icke förebyggas genom justering och

äro föremål för ansvar enligt 22 kap. strafflagen, oafsedt om justeringägt

rum eller icke.

Den af motionären föreslagna undersökningen, huruvida någon

konstruktion af spannmålsvåg är uppfunnen, som tillförlitligt anger

vikten i kilogram af en hektoliter och som det kunde vara önskvärdt

att införa bland svenska mätnings- och vägningsredskap, synes afse

att fås infördt något instrument för samma ändamål som den holländska

vågen, men afpassadt efter nuvarande mått och vikter. Att ett sådant

instrument skulle vara till nytta, är visserligen sannolikt, men utskottet

har dock icke velat ^tillstyrka Riksdagen att göra någon framställning

i ämnet, då det kan) antagas, att om något allmänt behof i nämnda

hänseende gör sig gällande, dylik framställning är att emotse från

särskilt, sakkunnigt håll.

Med hänsyn till motionärens förslag, att s. k. brovågar skola

blifva underkastade omjustering hvarje år, vill utskottet erinra om, att

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 37.

frågan angående omjustering af vågar i hela dess vidd var föremål

för behandling af 1900 års Riksdag. I eu till Riksdagen aflåten kungl.

proposition hade föreslagits, att sådan omjustering med vissa undantag

skulle äga rum hvart tredje år. Lagutskottet, som häröfver afgaf

yttrande, fann sig icke kunna tillstyrka detta förslag och framhöll till

stöd för denna sin uppfattning först och främst, att, såvidt utskottet

hade sig bekant, ej visat sig något behof af förändring uti nu gällande

bestämmelser, enligt Indika periodisk omjustering af vågar ej erfordras,

utan skyldigheten att låta verkställa omjustering af sådana inträder

först vid erhållen kännedom om desammas oriktighet. Polismyndigheten

hade sig ju ålagdt att utöfva tillsyn å efterlefnaden af denna

föreskrift, och härtill komme, att användande af oriktig väg i bedrägligt

syfte vore i strafflagen belagdt med ansvar.

Dessutom skulle, enligt hvad 1900 års lagutskott vidare bland

annat anförde, periodisk omjustering af vågar ej bereda någon nämnvärd

säkerhet för vågarnas riktighet. Sannolikheten af felaktigheter

blefve, särdeles hvad vidkomme decimal- och andra större vågar,

snarare ökad i följd af den transport från omjusteringsstället, som i

många fall måste äga rum. Härtill komme, att en föreskrift om

periodisk omjustering af vågar skulle ådraga den, som af en dylik

föreskrift träffades, afsevärdt besvär och ej ringa kostnader.

Utskottets afstyrkande hemställan bifölls af båda kamrarna.

Någon anledning att i fråga om nu förevarande vågar frångå den

ståndpunkt, 1900 års Riksdag sålunda intog, har icke blifvit påvisad.

Ännu mindre kan utskottet tillstyrka, att desamma, såsom motionären

föreslagit, skulle blifva föremål för omjustering hvarje år.

Slutligen har motionären ifrågasatt, att Riksdagen skulle hos

Kungl. Maj:t begära framläggande af förslag till de förändringar i

praktiskt och tekniskt hänseende uti förordningen om vikt, hvilka

erfarenheten kan hafva gifvit anledning antaga såsom nyttiga för jordbruket

och den lojala handeln. Motionen i denna del synes emellertid

utskottet vara till innebörden allt för obestämd att lämpligen kunna

läggas till grund för någon Riksdagens framställning hos Kungl. Maj:t.

På sålunda anförda skäl hemställer utskottet,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 mars 1903.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.