Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om införande af lika rösträtt och ''proportionell valmetod vid val till stadsfullmäktige.

1903-03-13 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 7,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1903:41, Utlåtande, i anledning af väckta motioner om införande af lika rösträtt och ''proportionell valmetod vid val till stadsfullmäktige.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

1

N:o 41.

Ank. till Eiksd. kansli den 13 mars 1903, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om införande af lika

rösträtt och ''proportionell valmetod vid val till stadsfullmäktige.

I en inom Andra Kammaren väckt och till lagutskottets behandling

hänvisad motion, n:o 76, anför herr Hj. Branting:

»Vid riksdagarne 1897, 1899 och 1901 har jag tillåtit mig att frambära

krafvet på en reform närmast för städernas del af vår i hela världen

enastående absurda kommunala röstskala. Mot den från första-kammarhåll

i lagutskottet drifna uppfattningen, att kommunen bara är ett vanligt

bolag, man frivilligt går med i, och där den, som har råd att köpa flera

aktier, också bör ha mest att säga, har jag för min del hållit på personlighetsprincipen,

önskat se kommunen i vårt land erkännas som en association

af fria och jämlika svenska medborgare, där den kommunala själfstyrelsen

ändtligen får träda i det kommunala rikedomsenväldets ställe.

Mitt yrkande har sålunda måst blifva: lika kommunal rösträtt.

Men då verklig själfstyrelse innebär, att ett samhälles skiftande intressen

och partier också alla bli representerade i proportion till sin styrka

ute bland medborgarne, har jag också velat med den lika kommunala rösträtten

förbinda införandet af proportionella val. Detta yrkande må väl

visa med största möjliga tydlighet, att det hittills från hvarje inflytande

på sin egen kommuns angelägenheter utestängda flertalet icke har någon

Bill. till Riksd. Prof. 1903. 7. Sami. 34 Höft. (N:o 41.) I

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

tanke på att i sinom tid mot de nu enväldigt bestämmande tillämpa samma

orättvisa som den, för hvilken de själfva under nuvarande förhållanden äro

utsatta. A andra sidan står för mig som själfklart, att proportionella val

på intet vis kunna ersätta själfva den stora reformen att omsider införa

medborgerlig likställighet på det kommunala området. Skulle man behålla

som grundval, att t. ex. en välbärgad arbetsgivare väger upp hundra sina

arbetare, men ofvanpå detta konstruerade fram en proportionell valmetod,

så tillförsäkrade detta möjligen arbetareskarorna en eller annan talman

inom stadsfullmäktige, men hela den ensambestämmande makten skulle

fortfarande förblifva hos det förmögna fåtalet, som blott finge ett säkert

välkommet tillfälle att med proportionalitetens nymoderna fikonalöf söka

något skyla den nakna, brutala orättvisan hos den 100-gradiga röstskalan.

Både 1899 och 1901 blef resultatet af motionen, att Andra Kammaren

för sin del beslöt en skrifvelse till Kungl. Maj:t i syfte, att Kungl.

Maj:t ville taga frågan om ytterligare begränsning af den kommunala rösträtten

i stad under öfvervägande samt för Riksdagen framlägga de förslag

till sådan begränsning, som af förhållandena finnas påkallade. Vid 1901

års riksdag uttalade också två af de talare, som utom motionären deltogo

i debatten, sin principiella tillslutning till krafvet på lika rösträtt, ehuru

de i sina yrkanden instämde i skrifvelseförslaget. Det behöfver knappt

tilläggas, att Första Kammaren sörjde för att den samhällsvådliga skrifvelsen

aldrig blef afsänd till sin bestämmelse.

Redan i den förra Andra Kammaren fanns emellertid sålunda i någon

mån resonans för yrkandet på demokratisering af den kommunala rösträtten

i städerna. Kanske jag då kan våga hysa den förhoppningen, att

den ur nya val framgångna kammaren nu skall så pass starkt understryka

detta kraf, att det, alldeles oafsedt Första Kammarens hållning, förspörjes

ända fram till regeringen, hvilken ju icke heller blifvit i sin sammansättning

oberörd af de senaste årens händelser.

Att här på nytt upprepa den argumentation, som finnes nedlagd i

mina föregående motioner, torde icke vara behöfligt. Jag tillåter mig

hänvisa till särskildt motionen n:o 163 vid 1899 års riksdag och n:o 125

vid 1901 års riksdag. De skäl, som där utvecklats, stå orubbade kvar,

där de icke vunnit sedan dess ökad styrka. Så är t. ex. fallet med det

argument, som hämtas ur det växande intresset hos de djupa lagren att

få sina synpunkter fram inför stadsfullmäktige. Arbetarne deltaga redan

i en hel råd af samhällen lifligt i de kommunala valen, men vare sig de,

som oftast händer, blott få konstateradt, att de, fastän flertal, dock stå

maktlösa, eller de under gynnsamma förhållanden vinna någon framgång,

alltid växer i allt vidare kretsar förbittringen mot denna 100-gradiga skala,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

3

hvilken med skäl betraktas som ett af de mest monstruösa utslagen af

rikedomsväldet i detta land. Det kan för öfrigt förtjäna tilläggas, att

dessa känslor gentemot den 100-gradiga visst icke äro inskränkta till de

kretsar, där arbetarerörelsens synpunkter blifvit de förhärskande. Jag

har t. ex. från ett litet stadssamhälle i södra Sverige, icke från kroppsarbetare,

utan från en grupp borgare, erhållit en direkt uppmaning att

icke släppa taget i fråga om den kommunala rösträttens reformering.

Hvad särskildt de proportionella valen beträffar, uttalade ännu 1901

års lagutskott stora betänkligheter i fråga om deras praktiska tillämplighet.

Sedan dess ha ju allbekanta förhållanden bragt denna fråga i ett helt

annat läge. Hvad den nu pågående utredningen lärer komma att visa för

andra-kammar-valens del, står ju på goda grunder i vida fältet, men alltid

torde den göra klart, att för stadsfullmäktigeval — hvilka gälla ett genomfördt

enkammar sy steril och där listval sedan gammalt praktiserats — några

vare sig principiellt eller praktiskt vägande skäl alls icke skulle föreligga

mot metodens införande.

Det är helt visst på högsta tid, att friskt demokratiskt blod snart

i vårt land tillföres de ytterst viktiga delar af samhällsorganismen, i

hvilka det kommunala lifvet starkast framträder. Vilja vi hålla oss uppe

som kulturfolk, måste också Sveriges stadskommuner begynna gripa sig

an med en mängd sociala reform uppgifter, där just kommunernas medverkan

ofta är den afgörande, och beträffande hvilka man Europa rundt

och icke minst hos våra närmaste grannar redan står i fullt arbete.

Den 100-gradiga skalan representerar ej ens ett s. k. »patriarkaliskt»

förflutet, utan rätt och slätt plutokratien i dess mest krassa form. Men

framtiden tillhör demokratiens och likställighetens principer. Jag hemställer

sålunda ännu en gång, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl.

Maj:t anhålla om skyndsamt utarbetande och framläggande af förslag till

ändrade bestämmelser angående rösträtten vid val till stadsfullmäktige,

grundade på principen: lika rösträtt — proportionella val.»

I motionens syfte hafva tre ledamöter af Andra Kammaren instämt.

1 sammanhang med ofvanberörda motion har utskottet till behandling

förehaft en af herrar H. Hedlund och G. Elowson inom Andra Kammaren

afgifven och till utskottet hänvisad motion, n:o 108, med hemställan,

att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl, Magt

täcktes låta utreda, huruledes proportionellt valsätt lämpligen låter sig användas

vid val af stadsfullmäktige, samt därefter för Riksdagen framlägga

förslag till sådan ändring i kungl. förordningen om kommunalstyrelse i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

stad den 21 mars 1862, att den proportionella valmetoden tillämpas vid

val af stadsfullmäktige.

Den till stöd för sistnämnda motion afgifna framställningen är af

följande lydelse:

»Vid sistlidet års riksdag väckte undertecknad Hedlund den motion,

»att Riksdagen ville i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl.

Maj:t måtte låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan

ändring i kungl. förordningen om kommunalstyrelse i stad den 21 mars

1862, att den proportionella valmetoden tillämpas vid val af stadsfullmäktige.

»

I motiveringen anfördes bland annat:

»Den graderade röstskalan upprättar, som bekant, i de svenska kommunerna

ett förmögenhetsvälde utan like i något annat land. Att efter

hand begränsa denna och därigenom något jämnare bland skattdragarne

fördela inflytandet på de kommunala angelägenheterna har visat sig vara

ett segt och långsamt arbete. Först år 1900 genomfördes en begränsning

af den kommunala rösträtten på landet, och hvad städerna vidkommer,,

har intet åtgjorts, sedan år 1869 högsta röstetalet begränsades till 100

röster och en femtiondedel af valkretsens hela röstetal. Andra Kammaren

har åren 1891 och 1899 uttalat sig för en ytterligare begränsning af den

kommunala rösträtten i stad, utan att det dock haft någon påföljd.

»Det finnes emellertid en utväg att i de kommuner, hvilkas angelägenheter

handhafvas af fullmäktige, sålunda i främsta rummet stadskommunerna,

åvägabringa något rättvisare förhållanden äfven med den

graderade skalans ensidiga röstfördelning. Det sker genom införande af

ett proportionellt valsystem vid val af kommunalrepresentation. De höga

röstetalen behärska visserligen fortfarande valen. Men medan de för närvarande

till regel äga makt att besätta samtliga platser i kommunalrepresentationen,

om de hålla tillsammans, skulle i sådant fall ett mindretal

af jämförelsevis få röster, afgifna af många röstande, kunna insätta någon

eller några af de sina.

»Den graderade röstskalans svåraste olägenheter äro väl, att klickvälde

lätt kan uppstå och att den stora mängden af smärre röstägare,

hvilken finner sig vanmäktig inför de höga röstetalen, intages af likgiltighet,

ofta åtföljd af bitterhet och misstro, hvai-af medborgarandan lider. Proportionsvalet

leder till insättandet i representationen af ett mindretal, som

kan öfva kritik och föra de smärre röstägarnes talan. Det har också med

rätta anmärkts, att vid stadsfullmäktigval, då en mängd platser skola besättas,

hvarje lista till regeln upptager blott några verkligt betydande

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

5

namn och för resten fylles med obetydligheter. Proportionsvalet skulle

införskaffa i kommunalrepresentationen såväl flertalets som mindretalets

mest betydande kandidater samt sålunda inverka förmånligt på dennas

sammansättning.

»Äfven där partiskillnaden vid kommunala val icke går vågrätt, utan

lodrätt genom samhället, så att de höga röstetalen stå delade sinsemellan

liksom de små, framstår ändamålsenligheten och rättvisan af det proportionella

valsättet i påfallande grad. Halfva antalet fullmäktige skall på en

gång tillsättas, och för närvarande kan det hänga på ett fåtal röster, om

hela majoritets- eller hela minoritetslistan går igenom, medan ett proportionellt

valsystem skulle tillförsäkra ett dess större antal af mindretalets

män inträde i representationen, ju närmare hvardera partiets röstsiffror

stå hvarandra.

»Okontrollerad makt leder alltför lätt till missbruk, och i synnerhet

i mindre samhällen, där den graderade röstskalan för närvarande låter

stadsfullmäktige omvälja och komplettera sig själfva, är det angeläget, att

valanordningar träffas, hvilka tillförsäkra åtminstone några af mindretalets

målsmän inträde i representationen. Den kritik och yttranderätt, hvilken

vid kommunalstämma och allmän rådstuga tillkommer hvarje röstberättigad

medlem af kommunen, skulle på sådant sätt få någon ersättning. Medan

det proportionella valsystemet eljest plägar förordas såsom ett skydd för

mindretalets rätt, skulle det i våra kommuner, så länge den graderade

röstskalan råder i nuvarande eller lindradt skick, blifva efter omständigheterna

ett skydd för flertalets rätt, hvilket ej minskar dess existensberättigande.

— —

»Samma skäl för användningen af proportionsval gälla för de landskommuner,

hvilka välja fullmäktige, som för städerna. Då emellertid

de senares valmyndigheter kanske äro i allmänhet bättre rustade för att

rätt tillämpa den proportionella valproceduren, hvilken alltid måste stå

efter det vanliga majoritetsvalet i enkelhet, torde vara lämpligast att tills

vidare inskränka det nya valsättets användning till städerna.»

Motionen lände då icke till någon åtgärd, om också samtliga de

talare, som i Andra Kammaren yttrade sig i ämnet, erkände det behjärtansvärda

i hennes grundtanke. Vi skulle under sådana förhållanden icke

hafva nu återupptagit frågan, om icke vid den därpå följande behandlingen

af den politiska rösträttsfrågan starka sympatier i båda kamrarne hade

framträda för tillämpning af det proportionella valsystemet vid politiska

val, med påföljd, att Kung]. Maj:t tillsatt en kommitté med uppdrag att

utreda bland annat frågan om proportionella riksdagsmannaval och om

detta systems lämplighet för våra förhållanden. Denna kommitté äger

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

gifvetvis de bästa betingelser att kunna på tillfredsställande sätt utreda

äfven frågan om kommunala proportionsval. Och ingen anledning finnes

att längre uppskjuta en sådan utredning, då en mångsidigare sammansättning

af stadsfullmäktigförsamlingarna, än majoritetsvalet med den graderade

röstskalan medger, utan gensägelse är önsklig, och då det nu i allt

fall sättes i fråga, att valmän och valförrättare skola vänja sig vid denna

metod vid politiska val.

Att det proportionella valsystemet väl låter tillämpa sig på val med

graderad röstskala, vitsordas af aktuarien I. Flodström, hvilken i sitt

med statsbidrag utgifna arbete om »Proportionella valmetoder» yttrar (sid.

9): »Flertalet af de proportionella valmetoderna kunna nämligen utan

svårighet tillämpas äfven vid användningen af graderad röstskala, antingen

så, att de röstande till sin disposition erhålla ett olika antal röstsedlar,

såsom vid de belgiska valen, eller på det sätt, att — såsom hos oss vid

stadsfullmäktigval, val inom aktiebolag m. in. — det för hvarje väljare

fastställda röstetalet vid röstsedelns aflämnande antecknas å dess baksida

och hvarje röstsedel sedan anses lika med så många röstsedlar, som det

antecknade röstetalet angifver.»

I öfrigt tillåta vi oss hänvisa till en bilaga, framställande tillvägagången

vid ett proportionellt stadsfullmäktigval, hvarvid Emil Svenséns

metod blifvit använd.»

Nämnda bilaga är af följande lydelse:

»Exempel på proportionellt stadsfullmäktigval.

Tio platser skola tillsättas. Hvarje valman röstar på hvilka och så

många kandidater honom lyster, men uppsätter namnen i den ordning,

han önskar dem valda. Sex listor samla kring sig valmännens röster:

l:o) 12,341 röster gifvas åt a1, a2, a3, a4, a , a6, a7, a8, a9;

2:o) 5,855 röster gifvas åt a1, a2, b1, b2, b3, b4, b5;

3:o) 5,477 röster gifvas åt c1, c2, c3, c4, b1, b2;

4:o) 1,252 röster gifvas åt a1, b1, b2, b3, a3, a4;

5:o) 626 röster gifvas åt e1, a2, a3, a4, a5;

6:o) 89 röster gifvas åt c1, c2, f1, f2, f3.

25,640 röster äro afgifna, valkvot = 2,564.

De, som uppnått denna siffra, äro i första hand valda.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

Preliminär röstfördelning:

Af listan 1 få a1, a2, a3, a4 2,564 röster hvar och a5 2,085 röster.

Af listan 2 få, då a1 och a2 redan anses valda, b1 och b2 2,564

röster hvar och b3 727 röster. Af listan 3 få c1 och c2 2,564 röster hvar

och c3 349 röster. Af listan 4 får, då a1, b1 och b2 redan äro valda, b3

samtliga 1,252 röster, hvilket med förut erhållna 727 gör 1,979. Af listan

5 får c1 samtliga 626. Af listan 6 får f1 samtliga 89 röster.

Preliminärt valda alltså a1, a2, a3, a4, b1, b2, c1, c2 — summa 8.

Men som 10 skulle väljas, äro ännu 2 platser att fylla.

Definitiv röstfördelning:

Fördelningstal (funnet genom att sänka fördelningstalen för de särskilda

listorna eller samverkande listgrupperna — här listorna 2 och 4

tillhopa , tills man funnit det högsta fördelningstal, som möjliggör ett

fullständigt val) 2,369. Valde: a1, a2, a3, a4, a5 (af listan 1), b1, b2 (af

listan 2), b3 (1,117 /öster af listan 2 och 1,252 af listan 4), samt c1 och

c (af listan 3). Återstående röster tillräknas a6 496 (från listan 1), c3

739 (från listan 3), e1 626 (från listan 5) och f1 89 röster (från listan 6).»

T likhet med föregående lagutskott, som haft till behandling frågan

om införande af lika rösträtt vid val till stadsfullmäktige, kan utskottet

icke förorda en sådan lagändring; och ansluter sig utskottet härvid särskilt

till 1901 års lagutskotts uttalande i ämnet. Nämnda utskott framhöll,

hurusom, under det att pa det politiska området personlighetsprincipen

gjort sig så till vida gällande, som alla politiskt röstberättigade äro likställda

vid rösträttens utöfvande och enhvar bland dem äger en röst,

den kommunala lagstiftningen däremot är i fråga om röstberäkningen

byggd på förmögenhetsprincipen, samt hvars och ens röstetal, om ock med

viss modifikation, är ställdt i förhållande till det bidrag, han lämnar till

fyllande af kommunens gemensamma behof. Denna skiljaktighet, hvilken

syntes utskottet väl förtjänt att fortfarande bibehållas, ägde nämligen sin

grund i erkännande af den väsentliga olikheten mellan de uppgifter, som

tillhörde vår politiska och vår kommunala representation. Äfven om,

yttrade samma utskott vidare, med det kommunala lifvets tillväxt kommunalrepresentationens

verksamhetsfält numera, särskildt i de större kommunerna,

blifvit utsträckt långt utöfver hvad händelsen var vid tiden

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

för kommunalförfattningarnas tillkomst, torde dock det sakförhållande

kvarstå, att, medan Riksdagen har mångahanda befogenheter och åligganden

af icke ekonomisk natur, kommunens verksamhet däremot hufvudsakligen

afser gemensamma ordnings- och hushållningsangelägenheter af

sådan beskaffenhet, att kommunalstyrelsens förnämsta uppgift är fastställande

af kommunens inkomst- och utgiftsstat. Att för den kommunala

röstberäkningen tillämpa grundsatsen af likställighet ansåg utskottet med

hänsyn härtill skola, långt ifrån att leda till rättvisa, snarare kunna

medföra de största orättvisor.

Herr Brantings förevarande framställning i ämnet synes utskottet

ej ägnad att i någon mån förringa giltigheten af de skäl, som sålunda

anförts för bibehållande af den gällande grundsatsen för röstberäkningen

vid val till stadsfullmäktige. Motionären har med hänvisning till sina

föregående motioner i samma syfte nu särskildt framhållit arbetarebefolkningens

i städerna alltjämt ökade deltagande i de kommunala valen och

växande intresse för kommunala angelägenheter. Dessa förhållanden, som

beträffande åtminstone de större städerna äro obestridliga, torde dock. ej

i och för sig utgöra något skäl att bryta mot den hittills gällande principen

om den kommunala rösträttens beroende åt förmögenheten.

Utskottet, som sålunda bestämdt afstyrka’ förslaget, att val af stadsfullmäktige

skola grundas på principen af lika rösträtt, vill med det anförda

dock ej hafva uttalat, att utskottet ställer sig afvisande mot hvarje

förändring af den kommunala röstberäkningen i stad. Mot tanken på en

dylik begränsning, för så vidt den sker utan rubbning af grundsatsen om

den kommunala rösträttens beroende af förmögenheten, möta icke några

principiella betänkligheter. Tvärtom kan den gräns i berörda hänseende,

hvilken nu finnes fastställd, liksom hvarje sådan gräns, endast äga relativ

giltighet, och bör densamma alltså underkastas jämkning, då omständigheterna

därtill föranleda. 1 likhet med 1901 års lagutskott, som yttrade

sig jämväl i denna fråga, finner emellertid utskottet, att den nu fastslagna

begränsningen i regel på ett tillfredsställande sätt uppfyller sitt

ändamål att förebygga, det en särskildt högt beskattad person eller ett

fåtal sådana skulle vara i tillfälle att utöfva kommunalt envälde, och anser

sig utskottet därför icke äga tillräcklig anledning att i detta sammanhang

förorda någon lagstiftningsåtgärd i förutnämnda syfte.

Såsom herr Brantings motion utvisar, har han jämväl framställt förslag

om införande af proportionella val vid tillsättande af stadsfullmäktige.

Förslag i samma riktning har väckts af herrar Hedlund och Elowson

i deras nu föreliggande motion. Under det att emellertid förstnämnde

s. 9 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

9

motionär ifrågasatt denna lagändring blott i samband med införande af

lika rösträtt och såsom ett medel att trygga de nu ledande elementen i

den kommunala själfstyrelsen mot ett alltför ensidigt majoritetsförtryck

från de element, som då skulle komma till makten, hafva de öfrige

motion;''!rerna förordat tillämpningen af den proportionella valmetoden

vid val af stadsfullmäktige efter den nuvarande röstberäkningen, i syfte att

därmed tillförsäkra mängden af mindre röstägare ett ökadt inflytande

på dessa val.

Med hänsyn till utskottets förut uttalade uppfattning om förslaget

att vid val af stadsfullmäktige införa principen af lika rösträtt torde något

vidare yttrande angående lämpligheten att vid stadsfullmäktigeval efter

sådan grund använda proportionell valmetod icke vara erforderligt. Hvad

åter angår frågan om detta valsätts tillämpning på stadsfullmäktigeval

efter den nu gällande röstberäkningen, så förelåg senast vid förra riksdagen

en af herr Hedlund då väckt motion i samma syfte. Det dåvarande

lagutskottet, som ej ansåg sig kunna förorda bifall till berörda motion,

framhöll vid behandlingen af densamma, hurusom det visat sig vara förbundet

med synnerliga svårigheter att utfinna någon valmetod, hvilken å

ena sidan med önskvärd säkerhet tillgodosåge syftemålet att bereda de

olika meningar, som vid ett val loge sig uttryck, ett proportionellt inflytande

på valets utgång och å andra sidan vore af den enkelhet, att

densamma kunde i det praktiska lifvet utan olägenhet tillämpas. Utskottet

hade sig ej heller bekant, att någon af de valmetoder, som från skilda

håll blifvit föreslagna, lyckats blifva allmänt erkänd såsom i båda dessa

hänseenden fullt tillfredsställande. De praktiska svårigheter, som vore

förbundna med ett dylikt valsätt, framträdde dessutom särskildt vid dess

tillämpning på stadsfullmäktigeval, beroende på att röstvärdet där icke

vore lika för alla röstägande, utan bestämdes efter graderad skala. Motionen

i fråga lände ej heller till någon Riksdagens åtgäi''d.

Närmaste anledningen till, att frågan om det proportionella valsättets

införande vid stadsfullmäktigeval nu ånyo blifvit väckt, angifves af motionärerna

vara de starka sympatier, som vid behandlingen nästlidet år af

den politiska rösträttsfrågan i Riksdagen uttalades för tillämpning af

det proportionella valsystemet vid politiska val, samt den omständigheten

att Kungl. Maj:t i anledning häraf tillsatt eu kommitté, som erhållit i

uppdrag att utreda frågan om proportionella val till Riksdagens Andra

Kammare. Motionärerna hafva ansett lämpligt, att till denna kommitté

jämväl lämnades uppdraget att utreda frågan om kommunala val på proportionell

grund.

Bih. till Riksd. Prat. 11)03. 7 Samt. 34 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

Denna uppfattning kan utskottet emellertid ej dela. Utan att underkänna

betydelsen af de skäl, som tala till förmån för grundsatsen om proportionella

val äfven vid val af stadsfullmäktige, finner nämligen utskottet,

i likhet med 1902 års lagutskott, uppenbart, att nämnda fråga är af särdeles

svårlöst beskaffenhet. Ett nytt bevis därå gifves af den i bilagan

till motionen beskrifna valmetoden, hvilken i fråga om enkelhet och öfverskådlighet

lämnar mycket öfrigt att önska. Då tillika spörsmålet om proportionella

val på det politiska området är af den stora vikt, att det synes

höra få lösas för sig, anser utskottet lämpligt, att man afvaktar resultatet af

den utredning, som lämnats åt nämnda kommitté att verkställa, innan

frågan om metodens användande jämväl för kommunala val göres till föremål

för undersökning. Först då det lyckats att finna en proportionell

valmetod, som vid tillämpningen visat sig tillfredsställande för valen på

det politiska området, torde tiden vara inne att utreda frågan om lämpligheten

att tillämpa samma eller en liknande metod på de kommunala valen.

Med stöd af det anförda hemställer utskottet alltså,

att förevarande motioner icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 mars 1903.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 41.

11

Reservationer:

af herrar Zetterstrand, Lindhagen, F. Andersson, A. Olsson och

Segerdahl, hvilka ansett, att utskottet bort i anledning af förevarande

motioner hemställa, att Riksdagen ville i skrifvelse till Kung!. Maj:t anhålla,

det täcktes Kungl. Maj:t taga under öfvervägande ej allenast frågan

om ytterligare begränsning af den kommunala rösträtten än äfven, huruvida

det därjämte kunde befinnas lämpligt att vid stadsfullmäktigeval använda

proportionellt valsätt, samt därefter för Riksdagen framlägga de

förslag till lagändringar, som kunna finnas af förhållandena påkallade;

af herrar Nilsson och friherre Bonde, hvilka ansett, att utskottet

bort i anledning af herr Brantings motion hemställa, att Riksdagen ville

i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t taga frågan

om ytterligare begränsning af den kommunala rösträtten i stad under

öfvervägande samt för Riksdagen framlägga de förslag till sådan begränsning,

som af förhållandena finnas påkallade.

Herrar Waldenström och Styrlander hafva begärt få antecknadt, att

de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.