Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 44

1903-03-23 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1903:44, Lagutskottets Utlåtande N:o 44

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 44

1

N:o 44.

Ank. till Biksd. kansli den 23 mars 1903, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af viichta motioner om ändringar i vissa

delar af inteckning slagstiftningen.

Lagutskottet tiar till gemensam behandling förehaft fyra särskilda,

till utskottet hänvisade motioner, Indika afse ändringar i vissa delar af

gällande inteckningslagstiftning.

Dessa motioner hafva afgifvits, n:is 14 och 15 inom Första Kammaren

af herr Axel Gustaf Andersson, n:o 63 inom Andra Kammaren af

herr K. Ii. Bergendahl och n:o 120 likaledes inom Andra Kammaren af

herr K. A. Staaff.

I motionen n:o 14 anför herr Andersson följande:

»I 38 § af kungl. förordningen den 16 juni 1875 angående inteckning

i fast egendom lämnas föreskrift om anmärkning i inteckningsprotokollet

angående utmätning af fast egendom och andra därmed jämförliga

förhållanden, hvarefter i samma paragraf gifves följande bestämmelse:

»Visas, att utmätningen upphäfts, eller att frågan om egendomens försäljning

eljest förfallit, vare ock sådant i protokollet antecknadt».

Om donna föreskrift säger professor E. V. Kordong i sin år 1877

utgifna afhandling De nya lagfarts- och inteckniugslagarne: »Under

lagens ord kan ej hänföras det fall, att utmätningen fortgår till försäljning,

ehuru förmånsrätten genom detta moment i förrättningen, som gifver

honom tillfälle att träda i verksamhet, omedelbart förvinner. Det kan

Bill. till Likså. Prot. 1903. 7 Samt. 37 Haft. (K:o 44). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

dock vara viktigt för nye ägaren att kunna utverka anteckning om detta

undansjlinkande af den faktiska grunden för den gjorda anmärkningens

giltighet, emedan domaren icke lärer kunna underlåta att i gravationsbeviset

upptaga anmärkningen, där hon ej motantecknats, eller genom

tioårig förnyelsebrist förfallit, och ej heller kan anses skyldig att af sig

själf göra sådan anteckning. Yi tro därför, att köparen bör äga rätt att

förskaffa sig anteckning om det nämnda förhållandet, oaktadt därom intet

är föreskrifvet.»

Domstolar lära ock finnas, som med anslutning till nämnde författares

åsikt förut medgifvit dylik anteckning, men sådant lärer icke

kunna ske, sedan Kungl. Maj:t genom dom den 28 april 1902 (Holms

jur. arkiv 1902 sid. 176) afslagit dylik anhållan.

Det torde dock svårligen kunna förnekas, att det för köpare af

fastighet kan vara af stor vikt att kunna erhålla ett gravationsbevis,

som icke upptager andra fordringar, än som verkligen gravera fastigheten,

och får jag därför vördsamt hemställa, att Riksdagen för sin del

måtte besluta, att 38 § 1 mom. sista punkten i kungl. förordningen

angående inteckning i fast egendom den 16 juni 1875 skall erhålla följande

eller annan med motionens syfte öfverensstämmande lydelse:

Visas, att utmätningen upphäfts eller att frågan om egendomens

försäljning eljest förfallit, eller ock att anmärkningen efter egendomens

försäljning förlorat sin giltighet, vare sådant i protokollet antecknadt.»

Herr Anderssons motion n:o 15 är af följande lydelse:

»Med anslutning till min motion denna dag om ändring af 38 §

i kungl. förordningen angående inteckning i fast egendem den 16 juni

1875 och på däri anförda grunder får jag vördsamt hemställa, att Riksdagen

för sin del måtte besluta, att 29 § 1 mom. sista punkten i lagen

om inteckning i fartyg den 10 maj 1901 skall erhålla följande eller

annan med motionens syfte öfverensstämmande lydelse:

Visas, att utmätningen upphäfts eller att frågan om fartygets

försäljning eljest förfallit, eller ock att anmärkningen efter egendomens

försäljning förlorat sin giltighet, vare sådant i protokollet antecknadt.»

Herr Bergendahls motion lyder sålunda:

»Uti 23 § i kungl. förordningen angående inteckning i fast egendom,

sådant nämnda lagrum lyder genom lagen den 1 juli 1898, är

stadgadt, att sedan köpeskilling för exekutivt försåld fast egendom blifvit

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o åi.

3

emellan borgernärerna fördelad, inteckning för fordran, som antingen alldeles

icke eller endast till någon del kunnat af köpeskillingen gäldas,

skall vara utan verkan, ock har i sammanhang därmed förordnats, att

sådan inteckning må af domstol dödas, utan att inteckningskandlingen i

hufvudskrift företes.

Dessa bestämmelser synas mig vara ägnade att medföra otrygghet

för långifvare och följaktligen verka till skada för fastighetskrediten,

därest icke stadganden gifvas till motverkande af nämnda förhållande.

Om eu fastighetsägare eller inteckningsinnehafvare uraktlåter att

döda inteckning, för hvilken betalning ur köpeskilling för exekutivt försåld

fastighet icke utgått eller utgått endast till en del, kommer inteckningen,

ehuru den rättsligen är utan verkan, att fortfarande vara vid lif,

till dess den i lagen stadgade tid af tio år från inteckningens beviljande

eller förnyande tilländalupit.

Den upptages såsom ägande fullrättslig giltighet i gravationsbevis,

som af domare utfärdas, och domstolen torde näppeligen kunna vägra

dess förnyande, om framställning därom göres och fordringshandlingen

företes i hufvudskrift.

Visserligen plägar den myndighet, som förrättar köpeskillingslikvid,

å fordringshandlingen teckna bevis om det belopp, som för densamma

guldits af köpeskillingen, men ett dylikt bevis torde i allmänhet icke

vara för en icke lagkunnig innehafvare af fordringshandlingen tillräckligt

upplysande för bedömande af inteckningens rättsliga värde, och det är

att märka, att en fordringshandling, för hvars gäldande köpeskillingen

icke lämnat någon som helst tillgång, icke brukar företes vid köpeskillingslikviden

och följaktligen icke heller kan förses med bevis, att betalning

för fordringen icke utgått.

Icke heller torde föreskriften att, när fast egendom utmätts eller

förordnande meddelats om sådan egendoms exekutiva försäljning, bevis

därom skall insändas till domaren i den ort eller till rätten i den stad,

där fastigheten är belägen, för att i domstolens inteckningsprotokoll intagas,

vara tillfyllestgörande för att förebygga användandet af inteckningar,

som, på grund af åberopade stadgandet i inteckningslagens 23 §,

äro utan verkan.

Det är ett lcändt förhållande, att så beskaffade inteckningar, som

ofvan sägs, förefinnas till icke ringa antal ej mindre hos enskilda långifvare

än äfven hos allmänna penningeinrättningar, där de tjäna till säkerhet

för fordran. Denna säkerhet kan ofta synas mycket god, om den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

intecknade fastighetens värde ökats, ty därigenom har också inteckningen

fått en skenbart ökad betydelse.

I fastighetskreditens intresse och till allmänhetens skyddande mot

oriktigt bruk af inteckningar, som på ofvan uppgifven grund äro värdelösa,

borde den myndighet, som verkställer fördelning af köpeskillingen

för exekutivt försåld fastighet, vara pliktig att till domaren i den ort

eller till rätten i den stad, där fastigheten är belägen, insända uppgift

på de intecknade fordringar, kvilka alldeles icke eller endast till någon

del kunnat ur köpeskillingen gäldas, på det att anteckning därom må i

rättens inteckningsprotokoll och i den vid rätten förda intecknings- eller

fastighetsbok verkställas.

Har sådan anteckning skett, kan af gravationsbevis, som därefter

utfärdas, erhållas fullständig upplysning om inteckningarnes beskaffenhet,

och allmänheten har vunnit den trygghet, som den med skäl har att

påräkna.

På grund af hvad jag sålunda anfört, får jag vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det täcktes

Kungl. Maj:t låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lagbestämmelser,

innefattande ej mindre åläggande för myndighet, som verkställer

fördelning af köpeskilling för exekutivt försåld fast egendom, att

till domaren i den ort eller till rätten i den stad, där egendomen är belägen,

insända uppgift på de i egendomen intecknade fordringar, hvilka

antingen alldeles icke eller endast till någon del kunnat af köpeskillingen

gäldas, än äfven skyldighet för domstol, till hvilken sådan uppgift inkommer,

att därom göra anteckning i inteckningsprotokollet.»

Slutligen har herr Staaff i sin motion anfört:

»38 § i kungl. förordningen angående inteckning i fast egendom

den 16 juni 1875 första stycket lyder sålunda:

»Då fast egendom blifvit utmätt eller enligt 28 § utsökningslagen

förordnande meddelats om sådan egendoms försäljning, så ock då, jämlikt

51 § konkurslagen, äskats försäljning af konkursbos fastighet i den ordning,

som om utmätt fast egendom är stadgadt, skall, sedan bevis härom

till rätten eller domaren inkommit, beviset vid rätten uppläsas och i inteckningsprotokollet

införas, på landet å nästa rättegångsdag under lagtima

ting och i stad å nästa rättegångsdag för inteckningsärenden. Yisas

att utmätningen upphäfts eller att frågan om egendomens försäljning

eljest förfallit, vare ock sådant i protokollet antecknadt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o dd.

o

Detta stadgande synes vara ofullständigt. Däri gifves nämligen

ingen utväg att få en anteckning om skedd utmätning, hvilken icke ledt

till något resultat, därför att en annan åtgärd medfört egendomens exekutiva

försäljning, kompletterad genom ny anteckning, utvisande, att do tidigare

exekutiva åtgärderna genom den exekutiva auktionen förfallit. Härutaf

blir följden, att den, hvilken å exekutiv auktion inköpt en fast egendom,

som varit underkastad tidigare exekutiva åtgärder, icke kan erhålla ett

gravationsbevis, som utvisar, att dessa åtgärder numera äro helt och

hållet kraftlösa, utan måste åtnöja sig med ett sådant, där åtgärderna

allt fortfarande stå antecknade, utan någon som helst anmärkning om,

att de förfallit. För att öfvertyga möjligen intresserade om att så alfabet,

måste han tillita andra handlingar.

Då emellertid tydligt är, att gravationsbevisets uppgift bör vara

att på ett allom klart sätt redogöra för ej blott alla de i fastighetsboken

inskrifna inskränkningar, hvarmed en fast egendom är besvärad, men

också alla de förändringar, som i afseende å dessa inskränkningar skett,

så att hvem som helst därutaf kan inhämta allt hvad som härutinnan är

af nöden för fastighetens bedömande och uppskattande, torde en ändring

höra ske, och vill jag därför tillåta mig hemställa, att Riksdagen måtte

i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj.t täcktes låta utarbeta

och för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring af 38 § i

kungl. förordningen om'' inteckning i fast egendom den 16 juni 1875,

att nu anmärkta missförhållande undauröjes.

Enligt 17 kap. 9 § 6 mom. handelsbalken äger, om fast egendom

blifvit utmätt för fordran, som förut ej är intecknad, borgenären, därest

utmätningen leder till egendomens försäljning, förmånsrätt till betalning

uv den utmätta egendomen, såsom vore inteckning för hans fordran beviljad

den dag utmätningen skedde, dock att, om inteckning sökes samma

dag utmätningen sker, utmätningen har företräde. Med hänsyn till det

inbytande en utmätning sålunda kan utöfva på andra fordringsägares

rätt stadgades i 86 § utsökningslagen och 38 § i förordningen angående

inteckning i fast egendom den 16 juni 1875, enligt dessa lagrums ursprungliga

lydelse, att underrättelse om sådan utmätning skulle af utmätningsmannen

insändas till rätten eller domaren och anteckning om

densamma göras i inteckningsprotokollet. Utmätning för redan intecknad

fordran skapar visserligen ej någon bättre rätt i egendomen än den, som

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

finnes på grund af inteckningen. Men om en utmätning, den må hafva

skett för intecknad eller icke intecknad fordran, leder till exekutiv försäljning,

beröras de, som i fastigheten hafva inteckning för fordran, af

försäljningen på det sätt, att de, sedan försäljningen vunnit laga kraft

och köpeskillingen guldits, äro med sina anspråk hänvisade uteslutande

till köpeskillingen. Med hänsyn till nämnda förhållande är det af vikt,

att bevis till rätten eller domaren insändes samt i inteckningsprotokollet

göres anteckning äfven om en utmätning, som skett för intecknad fordran.

Härom infördes ock genom lagar den 1 juli 1898 stadganden i 38 §

inteckningsförordningen samt 86 § utsökningslagen. Från sistnämnda

lagrum blefvo därefter bestämmelserna i ämnet genom lagen den 10 juli

1899 öfverflyttade till 85 § utsökningslagen.

Exekutiv försäljning af en fastighet kan emellertid hafva olika

inverkan på olika inteckningar. Under det somliga möjligen till fullo

betäckas af köpeskillingen, kunna måhända andra endast till eu del

eller alldeles icke gäldas af densamma. Lagen förutsätter, att de inteckningar,

som kunna till fullo utgå ur köpeskillingen, blifva, om de ej

afräknas å densamma, inlösta och till köparen öfverlämnade, hvarefter

denne kan antingen låta döda dem eller ånyo utsläppa dem med fortfarande

inteckningsrätt. Genom lagen den 1 juli 1898 gjordes sådant

tillägg till 38 § inteckningsförordningen, att köpare af exekutivt försåld

fastighet erhöll rätt att under vissa villkor få i inteckningsprotokollet

anmärkt, att inteckning kunnat till fullo gäldas af köpeskillingen, och

genom en sådan anmärkning vinnes, att med afseende å denna inteckning

verkan af anteckningen om utmätning upphäfves. De inteckningar, som

antingen alldeles icke eller endast delvis kunnat af köpeskillingen gäldas,

äro, enligt 23 § inteckningsförordningen i dess genom lagen den 1 juli

1898 ändrade lydelse, utan verkan, och nye ägaren kan under vissa

villkor få sådana inteckningar dödade, utan att fordringshandlingarna

företes i liufvudskrift. Någon anteckning i inteckningsprotokollet därom,

att en inteckning är utan verkan till följd däraf, att den ej alls eller

endast delvis kunnat af köpeskillingen gäldas, är emellertid ej föreskrifven.

Om dödning af sådan inteckning till följd af ägarens försummelse eller

likgiltighet ej sker, upptages densamma fortfarande i gravationsbevis

såsom gällande. Hen i beviset förekommande upplysningen, att en

exekutiv åtgärd vidtagits med afseende på fastigheten, utgör väl en anmaning

att ej utan vidare antaga en i fastigheten meddelad inteckning

för god, men beviset gifver dock ej klart besked, i hvilken mån inteck
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

ningssäkerheten fortfarande är gällande. Att detta är en stor olägenhet,

ligger i öppen dag. Därest samtliga de inteckningar, kvilka genom

exekutiv försäljning förlorat sin verkan, blifvit dödade, saknar å andra

sidan anteckningen om en utmätning, som föranledt försäljningen, därefter

all betydelse, men någon möjlighet att få denna anteckning borttagen

finnes icke. Eu liknande oegentlighet, som följer af gällande

bestämmelser, är, att om anteckning skett i inteckningsprotokollet om

en utmätningsåtgärd, som icke ledt till exekutiv försäljning och alltså ej

haft någon inverkan på fastighetens inteckningar, sistnämnda förhållande

i vissa fall ej får anmärkas i inteckningsprotokollet. Anteckningarna om

sådana exekutiva åtgärder som de nämnda äro utan nytta, men förorsaka

svårigheter och omgång vid inteckningars belånande. Med hänsyn till

önskemålet af reda och säkerhet i inskrifningsväsendet rörande fastigheter

måste det dock vara en viktig uppgift att få detsamma ordnadt så, att

man med ledning af inskrifningarna vid hvarje tillfälle kan med säkerhet

bestämma, om och i hvilken mån en inteckning i anseende till sin

giltighet påverkats af eu fastigheten öfvergången exekutiv åtgärd.

I förevarande motioner hafva omförmälts berörda olägenheter och

föreslagits åtgärder till afhjälpande af desamma. I detta syfte har, såsom

af det ofvan anförda framgår, något vunnits genom lagarna den 1 juli

1898. Dessa voro föranledda af en skrifvelse från 1895 års Riksdag

med anhållan, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till lag i syfte att förekomma obehörigt bruk af sådana

inteckningar, som enligt 23 § inteckningsförordningen finge dödas, utan

att inteckningshandlingen i hufvudskrift irppvisadcs, men med hvilka

dylik åtgärd icke vidtagits. Berörda skrifvelse åter var föranledd af en

motion, i hvilken ifrågasattes införande af bestämmelser, enligt hvilka,

då öfverenskommelse träffats om fördelning af köpeskillingen för såld

fastighet eller så snart beslut om sådan fördelning vunnit laga kraft,

det skulle åligga utmätningsman eller öfverexekutor att genast till rätten

eller domaren insända bevis om de inteckningar, som antingen alldeles

icke eller endast till någon del kunnat gäldas af köpeskillingen. Detta

bevis borde sedermera uppläsas vid rätten samt införas i inteckningsprotokollet,

och på detta sätt skulle gravationsbevisen komma att innehålla

upplysningar, hvarigenom allmänheten varnades för dylika värdelösa

inteckningar.

På ungefär samma grunder föreslår herr Bergendahl i sin förevarande

motion liknande åtgärder. Genom eu sådan anordning Rom den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

nämnda ansågs emellertid under förarbetena till 1898 års lagar det åsyftade

ändamålet icke kunna till fullo vinnas. Det vore nämligen icke

tillrådligt att göra den föreslagna anteckningen i inteckningsprotokollet,

innan frågan om köpeskillingens fördelning blifvit slutligen afgjord, och

särskild! i det fall, att fördelningen öfverklagades, kunde sålunda ganska

lång tid förflyta, under hvilken det obehöriga användandet af inteckningshandlingarna

icke vore förkindradt. Äfven om man erkänner riktigheten

af hvad sålunda erinrats, synes dock motionärens förslag vara beaktansvärdt,

då de oegentligheter och missförhållanden, som äro förenade med

nuvarande bestämmelser, i många fall skulle förebyggas genom den

ifrågasatta anordningen.

Herr Andersson föreslår i sina motioner, att, sedan anteckning

om exekutiv åtgärd efter fastighetens eller fartygets försäljning förlorat

sin giltighet, det skulle lämnas vederbörande öppet att få berörda

förhållande i inteckningsprotokollet anmärkt. Härmare föreskrifter än de

af motionären föreslagna äro dock möjligen erforderliga, i Indika fall

och under Indika förutsättningar sådana anteckningar om utmätningsåtgärder

skulle få annulleras.

Med afseende å det fall, som omnämnts i motionen n:o 14 och

särskild! behandlats i herr Staaffs motion, att rörande samma fastighet i

inteckningsprotokollet förekomma flera anteckningar om fastighetens utmätning,

men allenast en af dessa utmätningar ledt till försäljning, är

att märka det af herr Andersson omförmälda, af Kungl. Maj:t nyligen

afgjorda rättsfallet. Enligt detsamma förefinnes icke möjlighet att, sedan

exekutiv försäljning skett, få i inteckningsprotokollet anmärkt, att exekutiva

åtgärder, som icke föranledt försäljningen, genom den exekutiva

auktionen förfallit. Det är dock otvifvelaktigt en olägenhet, att anteckningar

om sådana exekutiva åtgärder skola långt efter försäljningen

kvarstå i inteckningsprotokollet och upptagas i gravationsbevis, utan

att åtminstone ytterligare anteckning göres, hvilken kan tjäna vederbörande

till upplysning angående den föregående anteckningens verkliga

betydelse.

Utskottet inser sålunda till fullo behofvet, att något åtgöres i

förevarande hänseenden. Angående den närmare beskaffenheten af de

åtgärder, som för ändamålet böra vidtagas, anser dock utskottet, i likhet

med hvad två bland motionärerna föreslagit, denna fråga böra i första

hand öfverlämnas till Ivungl. Maj:ts pröfning. Med hänsyn särskild! till

det förhållandet, att inteckningslagstiftningen i sin helhet inom eu icke

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Lagutskottets Utlåtande N:o 44.

aflägsen framtid skall blifva föremål för revision inom lagberedningen,

synes det utskottet mycket lämpligt, att Riksdagen afgifver ett uttalande

angående önskvärdheten af, att ofvan angifna missförhållanden därvid om

möjligt må blifva afhjälpta.

På grund af det anförda hemställer utskottet,

att Riksdagen ville, i anledning af förevarande

motioner, i skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, att

Kungl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om och i

hvad mån ändring af förordningen angående inteckning

i fast egendom den 16 juni 1875 och lagen om inteckning

i fartyg den 10 maj 1901 äfvensom därmed

sammanhängande författningar må kunna ske, i syfte

att anteckningar i inteckningsprotokollet rörande exekutiva

åtgärder skola lämna för hvarje fall tillräckliga

och tillförlitliga upplysningar angående nämnda åtgärders

betydelse för giltigheten af de inteckningar,

som däraf kunna beröras.

Stockholm den 23 mars 1903.

På lagutskottets vägnar:

T. ZETTERSTRAND.

Herr A. Olsson har begärdt få antecknadt, att han af arbete inom

särskilda utskottet n:o 1 varit förhindrad att deltaga i behandlingen af

detta ärende.

Bill. till Rihsd. Prof. 1903. 7 Samt. 37 Höft.

2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:56 Skrifvelse till Konungen, i anledning af väckta motioner om ändringar i vissa delar af inteckningslag stiftning en. s. 4 i texten