Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 50

1903-04-20 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1903:50, Lagutskottets Utlåtande N:o 50

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

1

N:o 50.

Ank. till Riksd. kansli den 20 april 1903, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående rätt för tilltalade

i administrativa mål att anlita biträde.

Till behandling af lagutskottet har hänvisats en inom Andra Kammaren

väckt motion, n:o 29, hvari herr W. Styrlander anfört följande:

»I motion n:o 46 vid 1902 års riksdag framställde jag förslag om

att få inför domstol eller administrativ myndighet åtalad persons rätt att

begagna biträde i rättegången uttryckligen erkänd såsom en allmän medborgerlig

rättighet samt att få bestämmelser härom införda i grundlag.

Konstitutionsutskottet, till hvilket motionen hänvisades, ansåg emellertid,

att sådana bestämmelser som de af mig föreslagna, såsom varande af

straff- eller processrättslig natur, tillhöra annat lagstiftningsområde än

grundlagens, och afstyrkte i sitt utlåtande n:o 1 motionen, hvilket utlåtande

ock vann båda kamrarnes bifall, i följd hvaraf motionen afslogs af Eiksdagen.

Då skälen för ett lagstadgande i det af mig angifna syftet fortfarande

äga giltighet, tillåter jag mig att, med åberopande af dessa skäl, hvilka

finnas närmare utvecklade i min ofvan omförmälda motion, upptaga frågan

på nytt, därvid jag vill följa den af konstitutionsutskottet gifna fingervisningen

beträffande sättet för mitt önskemåls förverkligande.

Enär emellertid genom 15 kap. rättegångsbalken är sörjdt för svarandeparters

rätt att anlita biträde vid rättegångar inför domstol, inskränker

jag mig till frågan om rätt för tilltalade att vid förhör och undersökningar

inför administrativa myndigheter få anlita biträde.

Man kan ju hafva olika tankar om lämpligheten af att administrativa

myndigheter utrustats med domaremakt. Men då faktiskt denna makt är

ganska stor i vårt land, och det icke lärer vara så lätt, och måhända icke

i alla fall lämpligt, att få denna makt upphäfd, synes det mig, som om

det vore högeligen önskvärdt, att lagstiftningen gör hvad på henne ankommer,

för att icke denna makt, som kan blifva farlig, må kunna få tillfälle

att utvecklas till ett godtyckligt välde af domare, som döma utan att hafva

aflagt domareed och utan att vara verkligt kvalificerade för domarekallet.

Bill. till Riksd. Prof. 1903. 7 Samt. 42 Höft. (N:o 50.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o, 50,

Två preventiv mot missbruk i detta afseende äro offentlighet och

rättsligt biträde för den tilltalade. Om nu icke offentlighet i handläggning

af dylika mål är lämplig, hvarom jag i detta sammanhang icke vill yttra

mig, torde dock rätten för den tilltalade att få anlita biträde utan fara för

disciplinen kunna medgifvas, hvarigenom ju ett stöd gåfves åt den af

parterna, som härvidlag behöfver bästa stödet, eller den, som är tilltalad

för ett tjänstefel, hvilket till och med kan bestraffas med tjänstens förlust,

d. v. s. lefvebrödet.

Oå jag emellertid icke dristar mig föreslå själfva lagbestämmelserna

i angifna afseende!, samt ett dylikt förslag lämpligast torde böra utarbetas

af sakkunnige, tillåter jag mig vördsamt föreslå, att Riksdagen i skrifvelse

ville anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen

framlägga förslag till lagbestämmelser, hvarigenom i administrativa mål

tilltalade personer berättigas att anlita biträde vid förhör och undersökningar

rörande af dem begångna tjänstefel och förseelser.»

Det förfarande, som i denna motion afses, är ordnadt genom de administrativa

ämbetsverkens instruktioner, hvilka tillhöra området för Kungl.

Maj:ts ekonomiska lagstiftning. Med hänsyn härtill skulle det enligt

utskottets uppfattning icke vara lämpligt att för en detalj af detta förfarande

meddela bestämmelser af allmän lags natur.

Då motionärens framställning, oafsedt huruvida densamma i sakligt

hänseende är befogad, alltså icke synes utskottet kunna leda till någon

af Konung och Riksdag gemensamt stiftad lag, får utskottet, som vid

sådant förhållande ansett det icke tillkomma sig att ingå i pröfning af

de föreslagna bestämmelsernas nytta och behöflighet, härmed hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 april 1903.

På lagutskottets vägnar:

T. ZETTERSTRAKD.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Lagutskottets Utlåtande N:o 50.

Reservation

af herrar Styrlander och Jansson, hvilka ansett, att då frågan om rättighet

för i administrativa mål tilltalade personer att i rättegången anlita

biträde icke kan betraktas såsom en detaljfråga, utan är en principfråga

af allra största betydelse, och då denna rättighet därför icke bör göras

beroende af Kungl. Maj:ts administrativa lagstiftning, utan grundas i lag,

som stiftats af Konung och Riksdag gemensamt, utskottet bort tillstyrka

motionen.

Herrar Lindhagen och A. Olsson hafva begärt få antecknadt, att de

icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.