Sök i Ratio Lex

Lagutskottets Utlåtande N:o 52

1903-04-20 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1903:52, Lagutskottets Utlåtande N:o 52

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

1

N:o 52.

Ank. till Riksd. kansli den 23 april 1903, kl. 1 e. in.

Utlåtande, i anledning af väckt motion med förslag till lag angående

inskränkning i ägostyckningsförfarandets tilllämpning.

Lagutskottet har till föreberedande behandling mottagit en inom

Andra Kammaren väckt motion, n:o 91, hvari herr O. Emthén anfört

följande:

»Den viktigaste uppgiften i den s. k. norrlandsfrågan är visserligen,

att de hemman, som ännu ej inköpts af bolag, bibehållas uti den jordbrukande

befolkningens besittning. Detta bör dock ej utesluta angelägenheten

af att göra hvad man kan för att äfven den jord, som redan kommit

i sågverk sbolagens besittning, må kunna i någon mån tjäna jordbrukets

intressen.

I sådant syfte har ifrågasatts att genom lagstiftning föranstalta, att

den odlade inägojorden jämte nödig husbehofsskog m. in. återgår till jordbrukarne.

Visserligen vore härmed bolagshemmanens stora odlingsmöjligheter

och afkastning af dess skogsrikedomar fortfarande beröfvade ortens

befolkning. Men man vunne ändock något.

Det nya ägostyckningsförfarandet, som infördes år 1896, var särskild!

tillämnadt att i de norrländska skogsbygderna tjäna en sådan utstyckning.

Men lagens antagande föregicks ej af någon som helst närmare

utredning och saklig pröfning, huru denna angelägenhet borde lämpligen

anordnas. Och i följd däraf inflöto ej heller i lagen några närmare be
Bih.

till Likså. Prat. 1903. 7 Sami. 44 Höft. (N:o 52). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

stämmelser om den sålunda särskilt för Norrland tillämnade ägostyckningen.

Några bindande föreskrifter behöfvas emellertid ej i de fall, att ägostyckningen

företages af en jordbrukare i jordbruksändamål. Ty det måste

antagas i allmänhet ligga i hans intresse, att styckningen ej sker på ett

sådant sätt, att jordbruksmöjligheterna blifva lidande därpå. Men de ägostyckningar,

som närmast afsetts skola ifrågakomma i Norrland, äro styckningar

af bolagsheinman. Och ägarne af dessa hemman kunna naturligtvis

därvid icke ledas af samma intresse.

Följden häraf blef också, att i den män ägostyckningar å bolagshemman

började företagas, blef ägarens ledande grundsats endast att göra

sig af med allenast inägojorden, utan att låta skog i tillräcklig myckenhet

medfölja. Härom yttrade redan år 1900 förste landtmätaren i Västerbottens

län vid allmänna landtmäterimötet: ''Styckningsändamålet är här

öfver hufvud att frånskilja inägorna från skogsmarken utan att fråga efter,

om någon befolkning på dem skall kunna existera. Ja, meningen är väl

sällan eller aldrig att så skall ske.’

Dessa erfarenheter hafva allt mer ledt till insikt om, att ägostyckningslagen

måste ändras i syfte att förekomma dylika styckningar.

Innan sådan ändring slutligen kan komma till stånd pågå emellertid

dessa sorgliga förrättningar, hvarigenom en stor mängd hemman alldeles

förstöras i jordbruksafseende. Uti den år 1901 väckta motionen i norrlandsfrågan

föreslogs däi’för Riksdagen att bland annat antaga en lag, hvarigenom

tills vidare upphäfdes ägostyckningslagens tillämpning uti de norra

landsdelarna i ändamål att göra de tillämnade ändringarna i lagen verksamma.

Riksdagen begärde visserligen ändringar i ägostyckningslagen,

men afslog det nyssnämnda förslaget.

Sedan dess hafva ägostyckningar af bolagsheinman börjat i vissa

orter, särskilt i Västernorrlands och äfven Västerbottens län, företagas i

stor utsträckning. Vissa bolag begära nu på en gång förordnande för

landtmätare att verkställa massor af ägostyckningar. Hemmanens ägare

frukta nämligen de tillämnade ändringarna i ägostyckningsförfarandet och

vilja därför hafva ägostyckningarna verkställda efter eget tycke, innan

dessa förändringar blifva lag. Och man kan vara förvissad, att äfven på

orter, där sådana ägostyckningar ännu ej tagit fart, skall detta nog ske,

när den tid nalkas, då det blir fara i dröjsmål.

Det lilla, som kan vinnas af bolagshemmanen till förmån för jordbruket

och upprätthållandet af en själfständig befolkning, kommer på detta

sätt att helt och hållet förfelas. Och det är därför en utbredd mening

inom de orter, där dylika ägostyckningar nu pågå, att dylika förrättningar

s. 3 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

3

måste alldeles förbjudas, till dess norrlandskommittens blifvande förslag till

förändringar i ägostyckningslagen hunnit att slutligen pröfvas.

Yi hemställa alltså, att Riksdagen ville för sin del antaga följande

Lag

angående inskränkning i ägostyckning sförfarandets tillämpning.

Härigenom förordnas, att hvad lagen om hemmansklyfning, ägostyckning

och jordafsöndring den 27 juni 1896 stadgar i afseende å ägostyckning,

tills vidare ej skall äga tillämpning inom Norrbottens, Västerbottens,

Västernorrlands, Jämtlands och Gäfleborgs län, dock skola redan

påbörjade ägostyckningar i enlighet med lagen fullföljas.

Denna lag skall gälla tills vidare intill den 1 september 1906.»

I motionen hafva herrar J. Nydal, P. Hörnsten, J. E. Granlund,

J. Andersson i Baggböle, E. G. Åkerlind och W. Styrlander instämt.

Genom förevarande motion har i hufvudsak återupptagits ett lagförslag,

hvilket år 1901 var föremål för Riksdagens behandling i sammanhang

med den större fråga, som föranledde tillsättande af den s. k. norrlandskominittén.

Det i motionen innefattade lagförslaget skiljer sig emellertid

från det tidigare såtillvida, som den nu ifrågasatta lagstiftningen är

afsedd att gälla endast för viss begränsad tid. 1901 års lagutskott,

som hade att yttra sig öfver det då framlagda förslaget, fann sig icke

kunna förorda bifall till detsamma, och utskottets afstyrkande hemställan

bifölls af båda kamrarna. Däremot tillstyrkte utskottet, i anledning af eu

annan till utskottet hänvisad framställning, en skrifvelse till Kungl. Maj:t

med anhållan, att Kungl. Maj:t täcktes taga under ompröfning, i hvilken

omfattning och på hvad sätt vid ägostyckning i Norrland och Dalarne

inägolott, som genom styckning skildes från skogsmark, måtte kunna tillförsäkras

rätt till bete och skogsfång å sådan mark, samt snarast möjligt

för Riksdagen framlägga förslag till den lagändring, som för vinnande af

dylikt syfte kunde vara erforderlig. Denna hemställan godkändes af Andra

Kammaren, men blef af Första Kammaren afslagen och medförde alltså

icke, såsom i motionen uppgifves, någon Riksdagens åtgärd.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

Enligt hvad utskottet har sig bekant, är emellertid äfven denna

fråga föremål för uppmärksamhet och undersökning -inom norrlandskommittén,

utan att den dock, i likhet med hufvudfrågan, från kommitténs

sida gifvit anledning till någon framställning om provisoriska lagstiftningsåtgärder.

Lika litet som 1901 års lagutskott kan det nuvarande lagutskottet förorda

antagande af något lagförslag med det innehåll motionen utvisar.

Äfven utskottet finner visserligen mycket beklagligt, att de förhoppningar,

man vid ägostyckningsförfarandets införande fäste vid detsamma med

hänsyn till jordbruket i de norrländska skogsbygderna, i allmänhet icke

lära hafva förverkligats, men i stället ökade missförhållanden i vissa hänseenden

framträdt. Anledningen härtill anses vara, att man vid ägostyckningar

ofta icke, såsom vid lagens tillkomst förutsattes, låtit den för

jordbruk afsedda marken åtföljas af nödig skog eller motsvarande skogsrättigheter.

I någon mån ändrade bestämmelser för ägostyckningsförfarandet

i de nordliga delarna af vårt land äro därför sannolikt behöfliga. I

hufvudsak äro emellertid stadgandena om ägostyckning enligt utskottets

uppfattning byggda på riktiga grunder, och utskottet kan därför icke tillstyrka,

att desamma för vissa landsdelar skulle sättas ur tillämpning.

Befolkningen därstädes skulle härigenom komma i en ganska ogynnsam

ställning. Möjligheten att vinna ägostyckning skulle vara utesluten äfven

för sådana fall, då detta förfarande innebure otvifvelaktiga fördelar, och

jordafsöndringsförfarandet, till hvilket man i stället oftast vore hänvisad,

är på grund af de förändringar, bestämmelserna därom till någon del undergingo

i sammanhang med ägostyckningens införande, numera icke alltid

så användbart som dessförinnan. Ä andra sidan skulle ändamålet att förhindra

afskiljandet af själfständiga jordbrukslägenheter utan skogstillgång

säkerligen icke vinnas. Dylika lägenheter kunna nämligen lika väl uppstå

genom hemmansklyfning eller jordafsöndring, hvilka förfaranden då komme

att anlitas. Olägenheter för såväl köpare som säljare af jordbrukslägenheter

skulle sålunda framkallas utan motsvarande nytta.

Den föreslagna lagstiftningens provisoriska natur förminskar icke

utskottets betänkligheter. Såsom utskottet redan i annat sammanhang haft

anledning framhålla, anser nämligen utskottet försökslagstiftning i allmänhet

icke vara tillrådlig.

Frågan, på hvad sätt ägostyckningslagens bestämmelser lämpligast

må kunna afpassas efter de norrländska skogsbygdernas behof, har icke i

motionen upptagits till behandling och föreligger alltså icke för närvarande.

Pröfningen af densamma torde för öfrigt böra anstå, till dess nämnda

kommittés arbeten blifvit afslutade och en säkrare grundval sålunda er
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 52.

5

hållits för bedömande i ett sammanhang af de spörsmål, som afse vidmakthållande

och utveckling i dessa bygder af jordbruket och den själfständiga

jordbrukande befolkningen.

Utskottet får alltså hemställa,

att förevarande motion icke må till någon Riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 20 april 1903.

På lagutskottets vägnar:

T. ZETTERSTRAND.

Reservation

af herrar Zetterstrand, Lindhagen, Styrlander, F. Andersson, Ä. Olsson

och Nordin, hvilka anfört:

»Då de ägostyckningar, hvilka för närvarande i mycket stor omfattning

förekomma å bolagshemman inom vissa delar af Norrland, i allmänhet

äro af den mest ödesdigra beskaffenhet, i det att den afstyckade inägojorden

icke tillägges någon andel i skogsmarken, utan i bästa fall endast

rätt under viss tid till mulbete och skogsfång, finna vi, på sätt motionären

påvisat, en provisorisk inskränkning i ägostyckningsförfarandets tillämpning

beträffande åtminstone hemman tillhöriga bolag eller ekonomiska föreningar

inom Norrland vara nödvändig samt hemställa alltså,

att Riksdagen, i anledning af förevarande motion,

måtte för sin de] antaga följande

Lag

angående inskränkning i ägostyckningsförfarandets tillämpning.

Härigenom förordnas, att hvad lagen om hemmansklyfning, ägostyckning

och jordafsöndring den 27 juni 1896 stadgar i afseende å ägo
Bih.

till Riksd. Prof. 1903. 7 Sami. 44 Höft. 2

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Lagutskottets Utlåtande N:a 52.

styckning ej skall äga tillämpning å bolag eller förening för ekonomisk

verksamhet tillhörigt hemman inom Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands,

Jämtlands eller Gäfleborgs län; dock skola redan påbörjade ägostyckningar

i enlighet med lagen fullföljas.

Denna lag skall gälla tills vidare intill den 1 september 1906.»

Herrar N. Nilsson och friherre Bonde hafva begärt få antecknadt,

att de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

Stockholm 1903. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.