Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring af § 121 i stadgan om skiftesverket i riket.

1903-02-05 · 4 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 3 av 4 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

LU 1903:7, Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring af § 121 i stadgan om skiftesverket i riket.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 5 februari 1903, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion angående ändring af

§ 121 i stadgan om skiftesverket i riket.

I en inom Första Kammaren afgifven motion, n:o 23, hvilken

blifvit till lagutskottet hänvisad, har herr af Ekenstam anfört följande.

»Skiftesstadgans § 121 är af följande lydelse:

»Ordföranden före protokollet vid ägodelningsrättens sammanträden;

och sedan detsamma, jämte beslutet, blifvit justeradt samt genom

ordförandens och ledamöternas påskrifter godkändt, underteckne

ordföranden, å rättens vägnar, utgående expeditionen.»

Det lider intet tvifvel, att denna paragraf tillkommit i bästa

afsikt för att tillförsäkra vederbörande ett så korrekt protokoll som

möjligt. Men den kontroll på ordförandens protokollsföring, som härigenom

åsyftas, skall vid närmare granskning visa sig långt ifrån

effektiv. Ty i allmänhet är ju vid förrättningar af något omfång ordförandens

protokoll icke färdigt vid förrättningens slut. Förrättningen

afslutas, utslag afkunnas och rättens ledamöter åtskiljas, hvarefter ordföranden

å sin ämbetslokal, kanske långt från förrättuingsstället, uppsätter

protokollet. Den utgående expeditionen skall sedermera inom

mycket kort tid stå vederbörande till buds, hvadan i 99 fall af 100

det får utskrifvas från konceptprotokollet, därå ägodelningsrättsledamöternas

namn ännu icke finnas. Och någon skada eller olägenhet

har nog icke visat sig häraf. Likaväl som ordföranden i häradsrätten

ensam underskrifver och ansvarar för domboken, likaväl torde man

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 7 Sami. 4 Häft. (N:o 7). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

kunna anförtro sådant åt ordföranden i ägodelningsrätten med afseende

på det där förda protokollet.

Det kunde synas, att, då den ofvan angifna praxis — att nämligen

ledamöterna först under en senare period, då utgående expeditionen

är utlämnad, underskrifva protokollet — ej visat sig medföra olägenheter,

det ej skulle vara skäl att vidare rifva i denna sak. Sådan är

emellertid icke min uppfattning. Ty antingen skall lagbudet, sådant

det finnes, efterlefvas, eller ock skall det lämpas efter omständigheterna

och praxis.

Skulle man söka upplifva lagbudet sådant det nu finnes, torde

det vara tydligt, att kostnaderna för alla förrättningar komma att ökas.

Ty det åligger då ordföranden att stanna å förrättoiDgsstället, till dess

han finge protokollet klart, hvarpå utslag kunde afkunnas och handlingen

af ordföranden jämte ledamöterna undertecknas. Med litet erfarenhet

skall man snart inse, att, om t. ex. nu efter en veckas arbeten

med besiktningar och värderingar rätten kan på den åttonde dagen

afkunna sitt utslag sådant, ifall protokollet jämväl skall föreligga färdigt

och jämte utslaget vara så uppsatt, att det i den formen kan för

framtiden bevaras, rätten icke kan åtskiljas förrän på den tolfte dagen.

Har protokollet verkligen genom denna behandling vunnit i tillförlitlighet,

då må den kostnaden anses vara väl använd. Men om så icke

är, då är kostnaden bortkastad utan nytta. Och jag tror icke, att

någon, med hänvisning till faktiska förhållanden, kan > visa, att protokollet

måste blifva bättre.

Ändras åter lagbudet i enlighet med en praxis, som i intet afseende

visat sig vara skadlig eller olämplig, vinnes därmed, att dels

ingen ägodelningsrättsledamot af för långt gången samvetsgrannhet

nekar att underskrifva ett protokoll, som han icke begriper, dels ock

att ordföranden slipper ett ofta ganska omfattande besvär att få sina

protokoll underskrifna af ledamöterna, samt att kostnaderna för delägarne

icke behöfva ökas utöfver hvad som nu förekommer.

Jag tager mig därför friheten hemställa, att Riksdagen ville för

sin del besluta, att § 121 i skiftesstadgan den 9 november 1866 skall

erhålla ungefär följande lydelse:

»Ordföranden före och underteckne protokollet vid ägodelningsrättens

sammanträden samt underskrifve å rättens vägnar utgående

expeditionen.»

eller den i hufvudsak härmed varande lydelse, som lagutskottet

kan finna lämpligare föreslå.

opaginerad Kontrollera mot PDF

B

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

Enligt 2 kap. 6 § rättegångsbalken underskrifves häradsrätts

dombok endast af rättens ordförande, häradshöfdingen. Rådstufvurätts

dombok däremot skall jämlikt 6 kap. 5 § samma balk undertecknas

af alla, som i rätten sitta, och likaså skall enligt det lagrum, hvarom

i förevarande motion är fråga, ägodelningsrätts protokoll godkännas

genom såväl ordförandens som ledamöternas påskrifter. Den skiljaktighet,

som i detta hänseende förefinnes mellan häradsrätt och öfrig;» förenämnda

rätter, äger sin naturliga förklaring i den olika ställning, rättens

ordförande och andra ledamöter intaga till hvarandra i de särskilda

underrätterna. Medan sålunda i häradsrätt nämnden endast, om den

är enhällig, kan göra sin mening gällande mot häradshöfdingen, hvilken

i regel bestämmer rättens beslut och därför äfven ensam ansvarar för

detsamma, äro samtlige ledamöter i rådstufvurätt och ägodelningsrätt

lika delaktiga i ärendenas afgörande och ansvaret för de beslut, som

fattas.

Det torde icke böra förnekas, att förenämnda bestämmelse rörande

underskriften af ägodelningsrätts protokoll stundom i tillämpningen medför

vissa svårigheter, särskilt med hänsyn därtill, att, enligt hvad

i berörda paragraf af skiftesstadgan vidare föreskrifves, rättens beslut icke

får expedieras, innan ledamöterna i rätten underskrift protokollet, samt

den tid, inom hvilken sådan underskrift lagligen skall vara verkställd,

alltså är ganska begränsad. Lagutskottet föreställer sig dock, att dessa

svårigheter i allmänhet icke äro af någon större betydenhet. Ofta

lära nämligen de ärenden, som af ägodelningsrätt handläggas, vara

sådana, att det icke möter något verkligt hinder, att protokollet uppsättes

och underskrifves före afslutandet af rättens sammanträde, och

i de fall, då sådant på grund af ärendenas vidlyftiga eller svåra beskaffenhet

icke lämpligen eller utan stor tidsutdräkt låter sig göra,

torde dock i regel möjlighet förefinnas att sedermera före tiden för

beslutets expedierande bereda ledamöterna tillfälle att underskrifva protokollet,

utan att några större kostnader eller annan afsevärd olägenhet

behöfva att däraf förorsakas. De skäl, som kunna tala till förmån för

motionärens framställning, synas därför utskottet icke vara af den vikt,

att de böra, på sätt motionären nu föreslagit, föranleda rubbning i en bestämmelse,

hvilken är ett principiellt riktigt uttryck för lekmannaelementets

ställning i egodelningsrätterna och i någon mån torde ingifva allmänheten

ökadt förtroende för ärendenas handläggning vid dessa domstolar.

Ej heller har, såvida utskottet har sig bekant, någon önskan om ändring

i förevarande bestämmelse försports bland dem, hvilka väl företrädesvis

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Lagutskottets Utlåtande N:o 7.

skulle hafva drabbats af de olägenheter, som ansetts vara förbundna

med tillämpningen af densamma.

Utskottet föranlåtes alltså hemställa,

att ifrågavarande motion icke må af Riksdagen

bifallas.

Stockholm den 5 februari 1903.

På lagutskottets vägnar:

CARL B. HASSELROT.

Reservationer:

af herr Hasselrot;

af herrar Gustaf Andersson, Leman, Bandqvist, A. G. Andersson och

Lundberg, hvilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionen.

Herr Hedenstierna har begärt få antecknadt, att han icke deltagit

i ärendets behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1903.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.