Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stals- (och Lag-Juts/cottets Utlåtande N:o 2

1903-04-17 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1903:2, Sammansatta Stals- (och Lag-Juts/cottets Utlåtande N:o 2

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stals- (och Lag-Juts/cottets Utlåtande N:o 2.

1

\:o 2.

Ank. till Riksd. kansli 17 april 1903, kl. 12 midd.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 1, i anledning

af dels Kungl. May.ts proposition med förslag till lag

angående medling i arbetstvister, dels Kungl. May.ts i

punkten 36 under sjätte hufvudtiteln gjorda framställning

om anslag för beredande af ersättning åt förlikning smän

för medling i arbetstvister, dels ock två i anledning af

ofvannämnda proposition väckta motioner.

Uti eu den 12 januari 1903 dagtecknad proposition, n:o 17, som

blifvit till behandling af det sammansatta stats- och lagutskottet öfverlämnad,

har Kungl. Maj:t, under åberopande af propositionen bifogade,

i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll, föreslagit Riksdagen

att antaga följande förslag till

Lag angående medling i arbetstvister.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För hvart och ett af de distrikt, i hvilka riket för sådant ändamål

af Konungen indelas, förordnar Konungen en förlikningsman med uppBih.

till Riksd. Vrot. 1002. 4 Sami. 2 Afd. 2 Höft. (N:o 2). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N;o 2.

gift att söka verka för lösning af tvister mellan arbetsgivare och

arbetare eller mellan olika grupper af arbetare. Konungen förordnar

ock suppleant för förlikningsmannen.

2 §.

Förlikningsman åligger:

att med synnerlig uppmärksamhet följa arbetsförhållandena inom

distriktet;

att söka verka för att förliknings- och skiljenämnder, på förhand

upprättade genom öfverenskommelse mellan arbetsgifvare och arbetare,

må komma till stånd för särskilda inom distriktet befintliga näringsgrenar

eller särskilda industriella anläggningar eller arbetsföretag;

att tillhandagå med råd och upplysningar vid upprättandet af reglementen

för sådana nämnder;

att söka förskaffa sig de stadgar och reglementen, som gälla för

dylika inom distriktet befintliga nämnder, äfvensom att samla och hålla

förteckning öfver de handlingar, som i sådant afseende komma honom

till banda; samt

att, i de fall och på det sätt här nedan sägs, söka lämna sin medverkan

till biläggande af arbetstvister, som inom distriktet uppstått.

3 §.

Har inom distriktet mellan arbetsgifvare och arbetare eller mellan

olika grupper af arbetare uppkommit tvist af den beskaffenhet, att den

medfört eller synes hota att medföra arbetsinställelse af större betydenhet,

bör förlikningsmannen genom personligt besök å den plats, där

tvisten utbrutit, eller på annat sätt träda i förbindelse med de tvistande,

gorå sig noga underrättad om, hvari tvisten består, söka förmå de

tvistande att i afbidan på tvistens lösning icke vidtaga eller vidhålla

arbetsinställelse, anmoda dem att sammankomma till förhandling med

hvarandra inför förlikningsmannen samt söka att under dessa förhandlingar,

hvilka anordnas på sätt lämpligast synes, åvägabringa tvistens

lösning.

Anser förlikningsman det erforderligt, eller påkallas sådant af någon

af de tvistande, tillkallar förlikningsmannen särskilda sakkunnige, utsedde

till lika antal bland arbetsgifvarne och arbetarne inom distriktet,

att med honom utgöra en nämnd för medlingens utförande.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N;o 2.

4§.

Hvad i nästföregående paragraf är stadgadt afser icke arbetshäst,

som uppstått inom näringsgren, industriell anläggning eller arbetsföretag,

hvarför förliknings- och skiljenämnd, som i 2 § sägs, finnes upprättad,

med mindre de tvistande å båda sidor påkalla förlikningsmannens

mellankomst.

5 §•

Skulle i tvist, som kommit under förlikningsmans behandling, de

tvistande å endera sidan eller å båda underlåta att efterkomma till dem

af förlikningsmannen gjord anmodan att med hvarandra sammankomma

till förhandling inför förlikningsmannen eller nämnden, skola de tvistande

genom offentlig kungörelse kallas till sådan sammankomst.

6 §•

Den kallelse, som enligt nästföregående paragraf utfärdas, skall

innehålla uppfordran till de tvistande att å bestämd tid och ort sammankomma

till förhandling inför förlikningsmannen eller nämnden.

Kallelsen skall, efter förlikningsmannens bepröfvande, på lämpligt sätt

kungöras, såsom genom anslag å den ort, där tvisten äger rum, genom

införande i tidning eller genom uppläsning i kyrka. Särskild underrättelse

om kallelsen skall dessutom af förlikningsmannen skriftligen

tillställas någon af de i tvisten delaktige arbetsgifvarne, så ock någon

af de arbetare, som i densamma hafva del.

7 §•

Uteblir någondera parten från sådan sammankomst, till hvilken

offentlig kallelse utfärdats, har förlikningsmannen att sådant offentliggöra

genom tillkännagifvande, som kungöres på sätt i nästföregående

paragraf omförmäles.

8 §•

De förhandlingar, som af förlikningsman eller nämnden anordnas

med och mellan de tvistande, skola i främsta rummet hafva till syfte

att åvägabringa en öfverenskommelse i enlighet med anbud eller för
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 2.

slag, som under förhandlingarna kunna blifva framställda från de tvistande

själfva, ankommande därvid på förlikningsmannen eller nämnden

att, om och i den mån sådant kan anses ägnadt att befordra tvistens

lösning, hemställa om de jämkningar eller ttiödgifvauden, som för ändamålet

kunna synas lämpliga.

9 §•

Kan icke på sådant sätt enighet vinnas, må förlikningsmannen eller

nämnden uppmana de tvistande att lämna en eller flere personer, hvilkas

utlåtande de tvistande utfästa sig att efterkomma, uppdrag att, efter

pröfning om och i hvilken mån de från ena eller andra sidan framkomna

påståendena må vara befogade och på h vilket sätt följaktligen

den föreliggande tvisten rättast bör lösas, skilja de tvistande emellan.

10 §.

Vilja de tvistande hänskjuta saken till sådant afgörande, som i

9 § sägs, har förlikningsmannen eller nämnden att, i den mån sådant

finnes behöfligt, söka utjämna de meniugsskiljaktigheter, som kunna

uppstå i fråga om den eller de personer, åt hvilka det i nämnda paragraf

omförmälda uppdrag skall lämnas; och åligger det förlikningsmannen

särskildt att. på de tvistandes vägnar lämna den eller dem, som

blifvit. utsedde, underrättelse om uppdraget samt att i öfrigt tillhandagå

med de åtgöranden^ som kunna verka därtill, att det af de tvistande

önskade afgörandet må komma till stånd.

11 §•

Utlåtande, hvarom förmäles i 9 §, skall afgifvas skriftligen och

af detsamma ett exemplar genast och utan lösen till hvardera sidan

samt till förlikningsmannen utlämnas.

12 §.

I fråga om rättsverkan, som må tillkomma överenskommelser,

utfästelser eller andra beslut, som af de tvistande ingås eller fattas

under förhandlingar, hvilka enligt denna lag äga ruin, gäller allt efter

beslutens innehåll och det sätt, hvarpå de tillkommit, hvad allmän lag

förmår.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Sammansaita Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2. 5

13 §.

Omfattar utbruten tvist mera än ett distrikt, skall det åligga de

förlikningsman, hvilkas distrikt beröras af tvisten, att, så fort ske kan,

härom äfvensom, så vidt möjligt, angående tvistens omfattning insända

underrättelser till Konungen, som förordnar förlikningsman att i tvisten

medla.

14 §.

Där sådant i särskildt fall finnes lämpligt, äger Konungen uppdraga

åt annan än förlikningsmannen eller dennes suppleant att såsom

förlikningsman söka medla i uppkommen arbetstvist.

15 §.

Förlikningsman skall föra dagbok angående hvad som förefaller i

de tvister, hvilka blifva föremål för åtgärd enligt denna lag. Överenskommelser,

utfästelser eller andra beslut, som af de tvistande ingås

eller fattas, så ock utlåtande, som enligt 9 § afgifves, skola i nämnda

dagbok fullständigt intagas eller densamma biläggas.

Före utgången af mars månad hvarje år skall förlikningsman till

vederbörande statsdepartement insända berättelse angående det hufvudsakliga

förloppet af de tvister, som under det förflutna året kommit

under hans handläggning; och bör förlikningsmannen härvid foga redogörelse

ej mindre för hvad som under samma tid förefallit inom distriktet

i afseende å upprättande, enligt hvad i 2 § omförmäles, af förlikningsoch

skiljenämnder och hans egna åtgärder i detta syfte än äfven för

redan upprättade dylika nämnders verksamhet, för så vidt han härom

kunnat förskaffa sig kännedom.

Berättelsen skall genom departementschefens försorg till trycket

befordras.

16 §.

Angående ersättning till förlikningsman och ledamöter i sådan

nämnd, som i 3 § andra stycket afses, varder särskildt stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1904.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.

Vidare har Kungl. Maj:t i punkten 36 under statsverkspropositionens

sjette hufvudtitel, hvilken punkt äfvenledes blifvit till utskottets

behandling öfverlemnad, föreslagit, att Riksdagen måtte, under förutsättning

af bifall till förslaget till lag angående medling i arbetstvister,

medgifva, att för beredande af ersättning åt förlikningsmän för medling

i arbetstvister på extra stat för år 1904 finge uppföras ett förslagsanslag

af 40,000 kronor.

I sammanhang med dessa Kungl. Maj:ts framställningar har utskottet

jämväl haft att taga under öfvervägande de förslag, som inom Andra

Kammaren väckts ej mindre i motionen n:o 153 af herr O. JSf. Olsson

i Heden, som hemställt, det måtte Riksdagen, i sammanhang med pröfningen

af det vid Kungl. Maj:ts proposition n:o 17 fogade förslaget

till lag angående medling i arbetstvister, jämväl taga i öfvervägande:

dels huruvida skiljeman enligt denna lag borde taga befattning

med biläggande af intressetvist mellan arbetsgivare och arbetare i det

fall, att utom tvisten stående, däraf icke direkt intresserade, tillåtits att

inblanda sig i rörelsen, och

dels att utredning och förslag, ej mindre om det antal tjänstemän

inom riket, som till följe denna lag borde anställas, än äfven om aflöningsoch

öfriga ekonomivillkor åt dem, måtte föreläggas Riksdagen, samtidigt

med lagförslagets öfverlämnande för slutlig behandling;

än äfven i motionen n:o 170 af herr A. Thylander, som föreslagit,

att 3 § i förevarande, af Kungl. Maj:t väckta lagförslag måtte få följande

lydelse:

«Har inom distriktet mellan arbetsgifvarare och arbetare eller mellan

olika grupper af arbetare uppkommit tvist af den beskaffenhet, att den

medfört eller synes hota att medföra arbetsinställelse af större betydenhet,

bör förlikningsmannen genom personligt besök å den plats, där tvisten

utbrutit, eller på annat sätt träda i förbindelse med de tvistande, göra

sig noga underrättad om hvari tvisten består, söka förmå de tvistande

att i afbidan på tvistens lösning icke vidtaga eller utvidga arbetsinställelse,

anmoda dem att sammankomma till förhandling med hvarandra

inför förlikningsmannen samt söka att under dessa förhandlingar,

hvilka anordnas på sätt lämpligast synes, åvägabringa tvistens lösning.

Anser förlikningsman det erforderligt, eller påkallas sådant af

någon af de tvistande, tillkallar förlikningsmannen särskilda sakkunnige,

utsedde inom af förlikningsmannen fastställd tid, till lika antal af ar
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats■ (och Lag-julskottets Utlåtande N:o 2. 7

betsgifvarne och arbetare, att med honom utgöra en nämnd för medlingens

utförande. Uraktlåta de tvistande eller någon af dem att inom

utsatt tid utse sakkunnige, tillkallar förlikningsmannen sådana för den

part, som uraktlåtit att välja.»

Utskottet anser sig böra här återgifva innehållet af chefens för

civildepartementet yttrande till det propositionen n:o 17 bilagda statsrådsprotokollet

öfver civilärenden den 17 oktober 1902.

Departementschefen yttrade följande:

»Sedan Riksdagen i skrifvelse den 8 maj 1899 anhållit, det täcktes

Eders Kungl. Maj:t efter utredning taga under öfvervägande frågan om

inrättande af förliknings- och skiljenämnder uti intressetvister emellan

arbetsgifvare och arbetare samt därefter för Riksdagen framlägga de

förslag, som kunde finnas påkallade, uppdrog Eders Kungl. Maj:t dsn

19 i nämnda månad åt en kommitté att afgifva underdånigt utlåtande

och förslag till bestämmelser i berörda hänseende.

Denna kommitté har i februari månad 1901 afgifvit betänkande

med förslag till förordning angående medling i arbetstvister, hvarefter,

i följd af nådiga remisser, yttranden öfver förslaget afgifvits af Eders

Kungl. Maj:ts samtlige befallningshafvande; och anhåller jag nu att få

för vidare behandling anmäla detta ärende.»

Efter att hafva redogjort för berörda förslag med däröfver afgifna

yttranden, anförde departementschefen vidare:

»Såsom af den nu gifna redogörelsen framgår, har kommittén, då

den skolat afgifva förslag till bestämmelser, afseende att förekomma eller

lösa tvister emellan arbetsgifvare och arbetare, icke skillt emellan intressetvister

och rättstvister, om än det hufvudsakligen är till det förra

slaget af tvister, som kommitténs förslag hänför sig. Hvad förslagets

innehåll vidare angår, har den viktigaste principiella fråga, som vid

förslagets uppgörande framställt sig, varit den, huruvida parterna i eu

arbetstvist böra tvingas att åvägabringa ett förliknings- eller skiljeförfarande.

Denna fråga har kommittén funnit böra besvaras nekande,

och har kommittén till stöd därför anfört, att parterna i en intressetvist

icke äro bundna vid hvarandra med något rättsligt band; att frågan,

huruvida de vilja med hvarandra ingå något nytt aftal, måste tillhöra

deras eget fria bedömande, hvarmed det ock syntes böra vara öfverlämnadt

åt deras eget afgörande, huruvida de för åstadkommande åt''

ett dylikt aftal skulle med hvarandra ingå i något som helst förlikningseller

skiljeförfarande, samt att hvad beträffande de arbetstvister, som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 2.

vore egentliga rättstvister, det ej heller syntes öfverensstämma med

vår rättsåskådning att söka i en eller annan form framtvinga ett dylikt

förfarande. Kommittén har icke heller ansett några särskilda åtgärder

böra vidtagas i syfte att förstärka den ej särdeles betydande rättsliga

verkan, som enligt nu gällande lag kan tillkomma ett emellan parterna

i en arbetstvist ingånget aftal eller en rörande tvisten meddelad skiljedom.

Förslaget inskränker sig alltså till vissa åtgärder, som åsyfta att

söka förmå arbetsgivare och arbetare att på frivillighetens väg lösa

uppkommande arbetstvister antingen genom öfverenskommelse eller

genom deras hänskjutande till skiljedom. Till vinnande åt detta mål

föreslår kommittén, att för särskilda distrikt inom landet skola tillsättas

offentliga funktionärer med uppdrag att verka i antydda syftet. . Då

enligt kommitténs åsikt lämplig utväg att förekomma eller lösa tvister

mellan arbetsgivare och arbetare i första hand är att söka i särskilda

förliknings- och skiljenämnder, på förhand upprättade genom överenskommelser

mellan arbetsgivare och arbetare, har den medlande myndigheten,

bland annat, fatt till uppdrag att söka verka för att sådana

nämnder komma till stånd. För de helt säkert talrika fall, der sådana

nämnder ej komma att finnas, skall den medlande myndigheten gripa

in, söka att sammanföra de tvistande till förhandling inför myndigheten

och därvid i främsta rummet söka bringa öfverenskommelse till stånd

samt, om det ej skulle lyckas, uppmana dem att hänskjuta tvisten till

skiljemäns afgörande. Hvad organisationen af den medlande myndigheten

angår, har stor meningsskiljaktighet yppat sig mellan kommitténs

ledamöter, i det fyra ansett denna myndighet böra utgöras af en person,

en förlikningsman, tillsatt för visst område af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande,

medan de öfrige fyra ledamöterna ansett denne förlikningsman

böra biträdas af fyra bisittare, utsedde två af arbetsgivare

och två af arbetarne inom distriktet.

Lika med kommittén anser jag det vara uppenbart, att behof förefinnes

af ett statens ingripande i syfte att bidraga till förekommande

eller lösande af tvister" emellan arbetsgivare och arbetare. Jämväl i

afseende å det allmänna innehållet af den lagstiftning, som i förevarande

hänseende synes böra komma till stånd, delar jag i allt väsentligt

kommitténs uppfattning.

Hvad beträffar organisationen af den medlande myndigheten, anser

jag väl, att det ur åtskilliga synpunkter skulle vara förmånligt, om,

såsom inom kommittén föreslagits, förlikningsmannen biträddes af bisittare,

på förhand utsedde af arbetsgivare och arbetare, om ock, på

sätt från motsidan anförts, jämväl vissa betänkligheter häremot möta.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansatta Stats■ (och Lag-)utskoitets Utlåtande N:o 2 .

I1 ör närvalände läror dock mot eu sådan anordning förefinnas ett bestämdt

hinder i de svårigheter, som skulle vara förenade med val af

bisittarne. Vore, såsom fallet är i åtskilliga främmande länder, arbetsgivare

och arbetare hvar för sig fullt organiserade i fasta, af lagstiftningen

erkända föreningar, kunde väl en sådan nämnd utan svårighet

anordnas, i det de särskilda arbetsgivare- och arbetareföreningarne då

blefve de naturliga valkorporationerna. Då emellertid en sådan organisation

här i landet ännu ej kommit till stånd, skulle man för nämndernas

bildande nödgas tillskapa eu valprocedur, så omfattande och invecklad"

att man icke synes böra ifrågasätta dess införande för ifrågavarande

syfte. Vid detta förhållande synes det vara lämpligt att nu stanna vid

att allenast förlikningsman med suppleant för honom förordnas. Då

emellertid ofta behof kan uppstå för förlikningsmannen att vid sin sida

hafva sakkunnige bisittare, synes det kunna uppdragas åt förlikningsmannen

att, därest han finner det nödigt eller sådant af part påkallas

tillkalla särskilda sakkunnige, af förlikningsmannen utsedde till lika

antal bland arbetsgifvarne och arbetarne inom distriktet att med honom

deltaga i medling af uppkommen tvist.

Kommittén har föreslagit, att förlikningsman skulle förordnas för

de områden af riket, där Eders Kungi. Magt finner sådant vara af förhållandena

påkalladt, samt att förordnande skulle meddelas af Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande. Emot förslaget i denna del möter

den anmärkning, att, med den utveckling industrien på senare tiden

tagit, det icke synes vara lämpligt, att förlikningsman ej skulle finnas

för alla områden af riket. Så som förhållandena nu gestalta sig är

det att vänta, att arbetstvister kunna yppa sig hvar som helst inom

landet. I örhkmngsmannainstitutionen synes sålunda böra omfatta riket

i dess helhet. Med stöd af därutinnan mot förslaget framställda anmärkningar

har jag vidare ansett, att förlikningsman lämpligen borde

af Eders Kungl. Maj:t utses.

Något förslag till distriktsindelning har icke af kommittén framlagts.

Det torde kunna uppdragas åt Eders Kungl. Maj:ts befallnino-*- hafvande att hvar för sitt område afgifva yttrande härom och därvid

jämväl föreslå hvilken ersättning lämpligen bör för förlikningsmannen

och ledamöterna i nämnden ifrågakomma.

J öfverensstämmelse med nu angifna åsikter och med föranledande

jämväl af de i vissa detaljfrågor framställda anmärkningar har jäv- Kur

I/1,88.» delar omarbeta det af kommittén afgifna författningsföhslmMed

hänsyn till förevarande ämnes vikt anser jag den ifrågasatta lagstiftningen

böra, med tillämpning af föreskrifter i sista punkten af §8ö

Bih. till Riksd. Rrot. 1903. 4 Sami. 2 AJd. 2 Häjt. ’ '' 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Sammansatta Stats■ (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 2.

regeringsformen, bringas till stånd i samverkan med Riksdagen, hvarför

det omarbetade förslaget erhållit beteckningen lag.»

För ofvan omlörmälda förslag om beviljande af anslag till ersättning

åt förlikningsman för medling i arbetstvister har, på sätt det vid

statsverkspropositionen fogade protokollet öfver civilärenden för den

12 januari 1903 utvisar, föredragande departementschefen åberopat

följande skäl.

Kungl. Maj:t hade berörde den 12 januari 1903 beslutit genom

proposition föreslå Riksdagen att antaga ett uppgjordt förslag till lag

angående medling i arbetstvister. Enligt detta lagförslag skulle Konungen

för hvart och ett af de distrikt, i hvilka riket för sådant ändamål af

Konungen indelades, förordna en förlikningsman med uppgift att söka

verka för lösning af tvister mellan arbetsgivare och arbetare eller

mellan olika grupper af arbetare. Äfvenså skulle, om förlikningsman

ansåge det erforderligt eller sådant påkallades af någon af de tvistande,

förlikningsmannen tillkalla särskilde sakkunnige, utsedde till lika antal

bland arbetsgifvarne och arbetarne inom distriktet, att med honom utgöra

eu nämnd för medlingens utförande.

Vid förberedande föredragning af detta ärende den 17 oktober

1902 hade Kungl. Maj:t anbefallt öfverståthållareämbetet och Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i rikets samtliga län att afgifva yttrande i

Iråga. om distriktsindelningen äfvensom förslag å den ersättning, som

lämpligen borde för förlikningsman och ledamöter i nämnden ifrågakomma.

Af de med anledning häraf inkomna yttrandena framgår hvad

beträffar distriktsindelningen, att öfverståthållareämbetet ansett, att Stockholms

stad borde utgöra ett distrikt, äfvensom att 14 af Kungl. Maj:ts

öfrige befallningshafvande funnit det honom anförtrodda län lämpligen

höra bilda ett distrikt. Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västernorrlands

län både hemställt, att länet måtte fördelas i tre förlikningsdistrikt,

och Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Stockholms, Södermanlands,

Värmlands, Gäfleborgs och Kristianstads län hade hvar och eu

ansett, att vederbörande län borde indelas i två distrikt, sistnämnda

myndighet dock under förutsättning, att det ej skulle anses lämpligt,

att Kristianstads läns västra och södra delar i'' förlikningsmansdistrikt

förenades med angränsande orter inom Malmöhus län, i hvilket, fall

den öfriga delen af Kristianstads län skulle utgöra området för eu förlikningsmans

verksamhet, Kungl. Maj:ts befallninghafvande i Örebro

län och i Jämtlands län hade däremot afgifvit alternativa förslag, enligt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta Stats- (och Lag-)u(skottets Utlåtande N:o 2.

kvilka förlikningsmannens verksamhetsområde antingen skulle blifva så

vidsträckt, att det omfattade flera än ett län, eller ock begränsas till

länet. Kungl. Mapts befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län

hade ansett, att den distriktsindelning, som vore gällande för yrkesinspektörerne

i riket, skulle kunna, åtminstone till en början, blifva

bestämmande äfven för rikets uppdelning i distrikt för förlikningsmännen.

Slutligen hade Kungl. Mapts befallningshafvande i Östergötlands

län föreslagit, att riket skulle uti ifrågavarande hänseende indelas

i sex distrikt.

Vidkommande den ersättning, som lämpligen borde ifrågakomma

för förlikningsmannen, borde nog densamma i väsentlig mån blifva

beroende af distriktets storlek äfvensom af den beräknade frekvensen

af arbetstvister, hvilken åter berodde på antalet och beskaffenheten af

de inom distriktet befintliga näringsgrenar, industriella anläggningar

eller arbetsföretag. Till följd däraf hade ock de härutinnan inkomna

förslagen varit hvarandra ganska olika. Öfverståtkållareämbetet hade

föreslagit, att ersättningen till förlikningsmannen skulle utgå med dels

årligt arfvode, som till en början kunde sättas till 2,500 kronor, dels

dagtraktamente med tio kronor. I olikhet därmed hade Kungl. Mapts

befallningshafvande i Kronobergs, Västernorrlands och Norrbottens län

endast föreslagit, att ersättningen till förlikningsmannen skulle utgå

enligt gällande resereglemente, och Kungl. Mapts befallningshafvande

i Blekinge, Västmanlands, Gäfleborgs och Kopparbergs län hade uttryckligen

framhållit, att förlikningsmannen lämpligen icke borde erhålla

annan godtgörelse än ersättning enligt gällande resereglemente,

sistnämnda myndighet dock med tillägg af ett årligt belopp af 300

kronor såsom ersättning för skrifmateriel, expenser m. m. Kungl.

Mapts befallningshafvande i de öfriga länen hade däremot haft den

uppfattningen, att ersättningen till förlikningsmannen borde utgå med

dels årligt arfvode, dels reseersättning. I afseende på beloppet af det

årliga arfvodet hade dock Kungl. Mapts befallningshafvande i Södermanlands,

Gottlands och Kristianstads län icke föreslagit något bestämdt

belopp, Kungl. Mapts befallningshafvande i Malmöhus län hade funnit,

att det årliga arfvodet borde för en förlikningsman inom länet utgå

med 3,000 kronor, Kung!. Mapts befallningshafvande i Ålfsborgs län

ansåge, att arfvodet ej kunde sättas lägre än till 2,000 å 3,000 kronor,

Kungl. Mapts befallningshafvande i Hallands län föresloge i samma afseende

2,000 kronor, Kungl. Mapts befallningshafvande i Kalmar län

ansåge lämpligt, att förlikningsmannens fasta aflöning utginge med åtminstone

1,500 kronor årligen, Kungl. Mapts befallningshafvande i

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 2.

Uppsala län föresloge ett årligt arfvode af 1,200 kronor, Kungl. Majds

befallningshafvande i Jönköpings län ansåge, att arfvodet borde utgöra

minst 1,000 kronor, möjligen 2,000 kronor, Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Västerbottens län hade föreslagit 1,000 kronor, hvilket belopp

jämväl Kungl. Majds befallningshafvande i Örebro och i Jämtlands

län upptagit för det alternativet, att länet skulle bilda ett distrikt för

sig, och Kungl. Maj ds befallningshafvande i Stockholms och i Värmlands

län hade ansett det årliga arfvodet böra bestämmas till 500 kronor.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Skaraborgs län ansåge, att

ersättningen till förlikningsmannen borde utgå efter samma grunder,

som vore eller blefve bestämda för yrkesinspektör, och af de Kung].

Ma j ds befallningshafvande, som ifrågasatt, att de blifvande distrikten

skulle utgöras af flera än ett län, hade Kungl. Maj ds befallningshafvande

i Örebro och i Jämtlands län för sådan händelse föreslagit ett årsarfvode

af minst 6,000 kronor, Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Östergötlands län ett motsvarande belopp af 5,000 kronor samt Kung!.

Majds befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län 1,500 å 2,000

kronor. Dessutom hade samtlige Kungl. Majds befallningshafvande ansett,

att förlikningsmannen borde tillerkännas ersättning för resekostnader

och, med ett par undantag, jämväl dagtraktamente. I detta afseende

hade med några få undantag ersättningen ansetts böra utgå

efter tredje klassen i gällande resereglemente.

Hvad slutligen anginge den ersättning, som lämpligen borde

ifrågakomma för ledamöter i nämnden, hade meningarna därutinnan

varit sammanstämmande, att till desse annan godtgörelse icke borde

utgå än reseersättning och dagtraktamente, och hade flertalet af Kungl.

Majds befallningshafvande därvid ansett, att denna godtgörelse borde

beräknas på samma sätt som för förlikningsmannen eller enligt tredje

klassen i gällande resereglemente.

Uppdraget att vara förlikningsman borde visserligen äga karaktären

af ett förtroendeuppdrag, och från denna synpunkt kunde man

vara benägen att, i likhet med några af Kungl. Majds befallningshafvande,

ifrågasätta, att förlikningsmannen icke skulle uppbära någon

aflöning, utan endast godtgörelse för de kostnader, som honom förorsakats

af resor, sammanträden o. d. Men då man å andra sidan, för

att förlikningsmannainstitutionen skulle kunna motsvara sitt ändamål,

måste å förlikningsmannens tid och omtanke ställa vissa anspråk, som

vid flera tillfällen kunde blifva ganska höga och i viss mån inkräkta

på hans öfriga verksamhet, syntes det departementschefen nödvändigt,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.

att förlikningsmannen, förutom godtgörelse för sina af resor föranledda

kostnader, erhölle ett årligt arfvode såsom ersättning för det arbete

och den omsorg, som i öfrigt medföljde uppdraget i fråga.

Storleken af detta arfvode måste, såsom departementschefen förut

antydt, i hvarje fall blifva beroende af distriktets storlek och beskaffenhet,

hvadan man icke sjmtes kunna bestämma ett visst belopp

såsom en lika stor ersättning för alla förlikningsmän. Då emellertid

de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande afgifna yttrandena till största

delen inkommit först under loppet af december månad 1902, vore departementschefen

nu icke beredd att för Kungl. Maj:t framlägga ett

definitivt förslag till rikets indelning i distrikt eller till de däraf beroende

arfvodena åt förlikningsmännen.

Den föreslagna lagen angående medling i arbetstvister vore afsedd

att träda i kraft den 1 januari 1904. Under förutsättning, att den

ersättning för resekostnader, som borde tillkomma förlikningsmännen

och ledamöterna i nämnden, bestriddes af det å sjätte hufvudtiteln upplöja

förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar, skulle det

således erfordras, att anslag till förlikningsmännens aflönande funnes å

1904 års stat anvisadt. Med ledning i viss mån af de i Kungl. Maj:ts

befallningshafvandes här ofvan anmärkta yttranden framställda förslag

iiade departementschefen uppgjort en approximativ beräkning af det

belopp, hvartill utgifterna i detta afseende kunde anses förslagsvis uppgå.

Efter denna beräkning skulle ett belopp af 40,000 kronor, åtminstone

till en början, innan man inom detta område vunnit mera erfarenhet,

vara till fyllest för betäckande af omkostnaderna för förlikningsmännens

aflöning. Med afseende å svårigheten att nu exakt bestämma

behofvet syntes emellertid sagda belopp böra äskas såsom

förslagsanslag.

Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag till lag angående medling i

arbetstvister, hvilket utarbetats i anledning af Riksdagens i skrifvelse

Till Kungl. Maj:t den 8 maj 1899 gjorda anhållan och hufvudsakligen

hvilar på de i samma skrifvelse antydda grunder, synes utskottet böra

i sina väsentliga delar vinna Riksdagens godkännande; och har utskottet

_ endast i nedan angifna afseenden ansett sig böra föreslå vissa

förändringar i hvad af Kungl. Maj:t föreslagits.

Med afseende å den i 3 §, första stycket, intagna bestämmelse,

att förlikningsmannen, därest inom distriktet mellan arbetsgifvare och

arbetare eller mellan olika grupper af arbetare uppkommit tvist af beskaffenhet,

att den medfört eller syntes hota att medföra arbetsinstäl
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 2.

lelse af större betydenhet, bör söka förmå de tvistande att i afbidan

på tvistens lösning icke vidtaga eller vidhålla arbetsinställelse, har herr

Thylander i sin ofvan omförmälda motion uttalat den åsikt, att förlikningsmannens

bemödanden att söka förmå parterna att icke vidhålla

en arbetsinställelse, som redan före förlikningsmannens ingripande utbrutit,

icke kunde väntas leda till åsyftadt resultat. Då däremot förlikningsmannen,

i händelse vid hans ingripande arbetet endast delvis

vore nedlagdt, borde söka förekomma, att den påbörjade arbetsinställelsen

utvidgades, under det medlingen påginge, har i herr Thylanders

förslag till ifrågavarande paragraf ordet »vidhålla» utbytts mot ordet

»utvidga».

Äfven om en redan påbörjad arbetsinställelse, på sätt motionären

antagit, endast i undantagsfall kan väntas blifva genom förlikningsmannens

ingripande upphäfd redan under det medlingen pågår, anser

utskottet det likväl böra i lagen upptagas såsom ett förlikningsmannens

åliggande att, i hvad på honom ankommer, försöka att åvägabringa

ett sådant resultat. Att förlikningsmannen, i händelse arbetet vid hans

ingripande är delvis nedlagdt, bör söka förekomma arbetsinställelsens

utvidgande, synes uppenbart och torde äfven vara afsedt med den af

Kungl. Maj:t föreslagna lydelse af paragrafen. För undanröjande af

hvarje tvifvel härutinnan har utskottet emellertid ansett detta böra uttryckligen

föreskrifvas genom inskjutande i lagtexten af ordet »utvidga».

Chefen för civildepartementet har i det Kungl. Maj:ts proposition

bilagda statsrådsprotokollet för den 17 oktober 1902 framhållit, att de

i andra stycket af 3 § omförmälda särskilda sakkunnige böra utses af

förlikningsmannen. En sådan anordning anser äfven utskottet vara

välbetänkt. Då opartiskhet och oberoende ställning i förhållande till

de tvistande synas vara väsentliga förutsättningar för att de sakkunnige

skola kunna i sådan egenskap lämna förlikningsmannen det biträde

med tvistefrågornas utredning och de skiljaktiga meningarnas sammaujemkning,

som med ifrågavarande bestämmelse afses, anser utskottet

det vara principiellt riktigare, att förlikningsmannen vid de af honom

ledda förhandlingarna emellan de tvistande parterna eller deras förtroendemän

erhåller det sakkunniga biträde, som han finner vara bäst

egnadt att främja tvistens lösning, än att han, på sätt af herr Thylander

föreslagits, skulle vara hänvisad att samarbeta med af samma parter

ytterligare utsedde förtroendemän, hvilka hvar lör sig skulle komma att

företräda den ena partens ståndpunkt i tvistefrågan. Härjemte anser

sig utskottet böra framhålla, att motionären icke lämnat någon anvis
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utslcottets Utlåtande N:o 2. 15

ning beträffande de normer, som skulle vara bestämmande för parternas

val af sakkunnige bisittare i förlikningsnämnden.

Utskottet, som följaktligen delar den af chefen för civildepartementet

i förevarande afseende uttalade uppfattning, har emellertid, då

förlikningsmannens befogenhet att utse de sakkunnige bisittarne i förlikningsnämnden

icke synes hafva genom lagrummets af Kungl. Makt

föreslagna lydelse kommit till fullt tydligt uttryck, ansett ordet »utsedde»

böra utbytas mot orden »dem han utser».

Då. utskottet icke funnit lämpligt., vare sig att förlikningsmannen

skulle vid valet af sakkunnige vara inskränkt till arbetsgifvarne och

arbetarne inom distriktet eller att, i händelse båda de tvistande parterna

skulle utgöras af arbetare, de särskilda sakkunnige ändock ovillkorligen

skulle till halfva antalet vara arbetsgifvare, har utskottet ansett andra

stycket af 3 § böra i nu ifrågavarande del erhålla följande lydelse:

»4Qser ~ " lika antal bland arbetsgifvare och arbetare eller,

uärest båda de tvistande parterna utgöras af arbetare, om så finnes

lämpligt, endast bland arbetare, att med honom *—--— utförande.»

Med hänsyn till de fall, då båda de tvistande parterna utgöras af

arbetare, har utskottet vidare ansett tredje punkten af 6 § böra ändras

sålunda: »Särskild tillställas någon af de tvistande å hvardera

sidan.»

. Den af herr Olsson i första momentet af hans ofvannämnda

motion gjorda hemställan synes utskottet icke böra föranleda någon

Riksdagens åtgärd.

Hvad slutligen angår förslaget om beviljande af ett förslagsanslag

a 40,000 kronor för beredande af ersättning åt förlikningsmän, anser

•''■ig utskottet böra framhålla, att den föreliggande utredningen icke synes

möjliggöra någon tillförlitlig beräkning af anslagsbehofvet i förevarande

afseende. Då emellertid sådan utredning i frågans nuvarande läge svårligen

torde kunnat åvägabringas, och utskottet är öfvertygadt, att nödig

sparsamhet skall komma att iakttagas vid förvaltningen af de medel

som kunna blifva af Riksdagen för ändamålet anvisade, synes Riksdagen

höra, utan afseende å hvad herr Olsson i andra momentet af sin motion

föreslagit, bifalla Kungl. Maj:ts ifrågavarande hemställan.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet

hemställa,

att Riksdagen må, utan

Olssons förevarande motion,

1) i anledning af Kungl.

afseende å herr O. N.

Maj:ts i ämnet afgifna

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Sammansatta Stats- (och Lag-)utsh>ttets Utlåtande N:o 2.

proposition och herr Thylanders omförmälda motion

antaga följande

Lag angående medling i arbetstvister.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

För hvart och ett af de distrikt, i hvilka riket för sådant ändamål

af Konungen indelas, förordnar Konungen en förlikningsman med uppgift

att söka verka för lösning af tvister mellan arbetsgifvare och arbetare

eller mellan olika grupper af arbetare. Konungen förordnar ock

suppleant för förlikningsmannen.

2 §•

Förlikningsman åligger:

att med synnerlig uppmärksamhet följa arbetsförhållandena inom

distriktet;

att söka verka för att förliknings- och skiljenämnder, på förhand

upprättade genom öfverenskommelse mellan arbetsgifvare och arbetare,

må komma till stånd för särskilda inom distriktet befintliga näringsgrenar

eller särskilda industriella anläggningar eller arbetsföretag;

att tillhandagå med råd och upplysningar vid upprättandet af reglementen

för sådana nämnder;

att söka förskaffa sig de stadgar och reglementen, som gälla för

dylika inom distriktet befintliga nämnder, äfvensom att samla och hålla

förteckning öfver de handlingar, som i sådant afseende komma honom

till hända; samt

att, i de fall och på det sätt här nedan sägs, söka lämna sin

medverkan till biläggande af arbetstvister, som inom distriktet uppstått.

3 §•

Har inom distriktet mellan arbetsgifvare och arbetare eller mellan

olika grupper af arbetare uppkommit tvist af den beskaffenhet, att den

medfört eller synes hota att medföra arbetsinställelse af större betydenhet,

bör förlikningsmannen genom personligt besök å den plats, där

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lagfutskottets Utlåtande N:o 2. 17

tvisten utbrutit, eller på annat sätt träda i förbindelse med de tvistande,

göra sig noga underrättad om, hvari tvisten består, söka förmå de

tvistande att i afbidan på tvistens lösning icke vidtaga, vidhålla eller

utvidga arbetsinställelse, anmoda dem att sammankomma till förhandling

med hvarandra inför förlikningsmannen samt söka att under dessa

förhaudlingar, hvilka anordnas på sätt lämpligast synes, åvägabringa

tvistens lösning.

Anser förlikningsman det erforderligt, eller påkallas sådant af

någon af de tvistande, tillkallar förlikningsmannen särskilda sakkunnige,

dem han utser till lika antal bland arbetsgivare och arbetare eller,

därest båda de tvistande parterna utgöras af arbetare, om så finnes

lämpligt, endast bland arbetbre, att med honom utgöra en nämnd för

medlingens utförande.

4 §•

Hvad i nästföregående paragraf är stadgadt afser icke arbetstvist,

som uppstått inom näringsgren, industriell anläggning eller arbetsföretag,

hvarför förliknings- och skiljenämnd, som i 2 § sägs, finnes upprättad,

med mindre de tvistande å båda sidor påkalla förlikningsmannens

mellankomst.

5 §•

Skulle i tvist, som kommit under förlikningsmans behandling, de

tvistande å endera sidan eller å båda underlåta att efterkomma till dem

af förlikningsmannen gjord anmodan att med hvarandra sammankomma

till förhandling inför förlikningsmannen eller nämnden, skola de tvistande

genom offentlig kungörelse kallas till sådan sammankomst.

6 §•

Den kallelse, som enligt nästföregående pararagraf utfärdas, skall

innehålla uppfordran till de tvistande att å bestämd tid och ort sammankomma

till förhandling inför förlikningsmannen eller nämnden.

Kallelsen skall, efter förlikningsmannens bepröfvande, på lämpligt sätt

kungöras, såsom genom anslag å den ort, där tvisten äger rum, genom

införande i tidning eller genom uppläsning i kyrka. Särskild underrättelse

om kallelsen skall dessutom af förlikningsmannen skriftligen

tillställas någon af de tvistande å hvardera sidan.

Bill. till Biksd. Prof. 1903. 4 Sami. 2 Afd. 2 Höft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 2.

i §•

Uteblir någondera parten från sådan sammankomst, till hvilken

offentlig kallelse utfärdats, har förlikningsmannen att sådant offentliggöra

genom tillkännagifvande, som kungöres på sätt i nästföregående

paragraf omförmäles.

8 §•

De förhandlingar, som af förlikningsman eller nämnden anordnas

med och mellan de tvistande, skola i främsta rummet hafva till syfte

att åvägabringa en öfverenskommelse i enlighet med anbud eller förslag,

som under förhandlingarna kunna blifva framställda från de tvistande

själfva, ankommande därvid på förlikningsmannen eller nämnden

att, om och i den mån sådant kan anses ägnadt att befordra tvistens

lösning, hemställa om de jämkningar eller medgifvanden, som för ändamålet

kunna synas lämpliga.

9 §•

Kan icke på sådant sätt enighet vinnas, må förlikningsmannen eller

nämnden uppmana de tvistande att lämna en eller flere personer, hvilkas

utlåtande de tvistande utfästa sig att efterkomma, uppdrag att, efter

pröfning om och i hvilken mån de från ena eller andra sidan framkomna

påståendena må vara befogade och på hvilket sätt följaktligen

den föreliggande tvisten rättast bör lösas, skilja de tvistande emellan.

10 §.

Vilja de tvistande hänskjuta saken till sådant afgörande, som i

9 § sägs, har förlikningsmannen eller nämnden att, i den mån sådant

finnes behöfligt, söka utjämna de meningsskiljaktigheter, som kunna

uppstå i fråga om den eller de personer, åt hvilka det i nämnda paragraf

omförmälda uppdrag skall lämnas; och åligger det förlikningsmannen

särskilt att på de tvistandes vägnar lämna den eller dem, som

blifvit utsedde, underrättelse om uppdraget samt att i öfrigt tillhandagå

med de åtgöranden, som kunna verka därtill, att det af de tvistande

önskade afgörandet må komma till stånd.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utledande N:o 2-

19

11 §•

Utlåtande, hvarom förmäles i 9 §, skall afgifvas skriftligen och

åt detsamma ett exemplar genast och utan lösen till hvardera sidan

samt till förlikningsmannen utlämnas.

12 §.

I fråga om rättsverkan, som må tillkomma öfverenskommelser,

utfästelser eller andra beslut, som af de tvistande ingås eller fattas

under förhandlingar, hvilka enligt denna lag äga rum, gäller allt efter

beslutens innehåll och det sätt, hvarpå de tillkommit, hvad allmän lagförmår.

8

13 §.

Omfattar utbruten tvist mera än ett distrikt, skall det åligga de

förlikningsman, hvilkas distrikt beröras af tvisten, att, så fort ske kan,

härom äfvensom, så vidt möjligt, angående tvistens omfattning insända

underrättelse till Konungen, som förordnar förlikningsman att i tvisten

medla.

14 §.

Där sådant i särskildt fall finnes lämpligt, äger Konungen uppdraga

åt annan än förlikningsmannen eller dennes suppleant att såsom

förlikningsman söka medla i uppkommen arbetstvist.

15 §.

Förlikningsman skall föra dagbok angående hvad som förefaller i

de tvister, hvilka blifva föremål för åtgärd enligt denna lag. överenskommelser,

utfästelser eller andra beslut, som af de tvistande ingås

eller fattas, så ock utlåtande, som enligt 9 § afgifves, skola i nämnda

dagbok fullständigt intagas eller densamma biläggas.

Före utgången af mars månad hvarje år skall förlikningsman till vederbörande

statsdepartement insända berättelse angående det hufvudsak
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Sammansatta Stats- (ock Lag-)utshoäets Utlåtande N:o 2-

liga förloppet af de tvister, som under det förflutna året kommit under

hans handläggning; och bör förlikningsmannen härvid foga redogörelse ej

mindre för hvad som under samma tid förefallit inom distriktet i afseende

å upprättande, enligt hvad i 2 § omförmäles, af förliknings- och

skiljenämnder och hans egna åtgärder i detta syfte än äfven för redan

upprättade dylika nämnders verksamhet, för så vidt han härom kunnat

förskaffa sig kännedom.

Berättelsen skall genom departementschefens försorg till trycket

befordras.

16 §•

Angående ersättning till förlikningsman och ledamöter i sådan

nämnd, som i 3 § andra stycket afses, varder särskildt stadgadt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1904;

2) med bifall till Kungl. Maj:ts därom gjorda

framställning medgifva, att för beredande af ersättning

åt förlikningsmän för medling i arbetstvister på extra

stat för år 1904 uppföres ett förslagsanslag af 40,000

kronor.

Stockholm den 17 april 1903.

På det sammansatta utskottets vägnar:

GOTTFRID BILLING.

STOCKHOLM, P. A. NYMAKS EFTERTRÄDARE. 1903.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:77 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående medling i arbetstvister, dels ock Kungl. Maj:ts i punkten s. 23 i texten