Sammansatta Stats- (och Lag-)ut.skottets Utlåtande N:o 4
1903-04-17 · 52 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 47 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SLU 1903:4, Sammansatta Stats- (och Lag-)ut.skottets Utlåtande N:o 4
Dokumentets text
Sammansatta Stats- (och Lag-)ut.skottets Utlåtande N:o 4.
1
N:o 4.
Ank. till Riksd. kansli den 17 april 1903, kl. 12 midd.
Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 3 i anledning af
dels Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande af
ett nytt stift m. m. äfvensom tre i anledning af berörda
proposition väckta motioner dels ock Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af
§§ 2 och 5 i förordningen den 16 november 1863 angående
allmänt kyrkomöte och till lag om ändrad lydelse
af § 3 i lagen den 26 oktober 1883 angående tillsättning
af prästerliga tjänster.
l:o).
Uti en den 23 januari 1903 till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 44) har Kungl. Maj:t, med åberopande af propositionen bilagda
utdrag af statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för den 19 december
1902 och den 23 januari 1903 föreslagit Riksdagen att
dels medgifva,
att från och med den 1 januari 1904 Västerbottens och Norrbottens
län finge frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskilt stift
med benämningen Luleå stift och med biskopssäte i Luleå, under villkoi
att, då någon af de nuvarande inneliafvarne af biskopsämbetena i Växjö
Bill. till lliksd. Fiol. 1903. 4 Sund. 2 Afd 4 Höft. (N:o 4) 1
2 Sammansatta Stats- (och Lay-)utskottets Utlåtande N:o 4.
och Kalmar stift från sin befattning afginge, det stiftsområde, den
afgångne innehaft, skulle tilläggas det andra stiftet, som därefter skulle
bära benämningen Växiö stift och hafva biskopssäte i Växjö.
att biskopslönen i det nya Hernösands stift finge utgå med enahanda
belopp som i det nuvarande Hernösands stift,
att af biskopslöneregleringsfonden finge användas för aflönande
af biskop i Luleå stift 14,000 kronor årligen, däraf 12,000 kronor
såsom lön och 2,000 kronor såsom hyresersättning, samt för biskopen
i det nya Växjö stift, utöfver biskopslönen i nuvarande Växjö stift,
såsom lönetillägg 2,000 kronor årligen,
att notarien och amanuensen vid domkapitlet i det nya Hernösands
stift finge åtnjuta enahanda löneförmåner, som bestämts för samma
tjänstemän vid domkapitlet i det nuvarande Hernösands stift,
att för domkapitlet i Luleå stift finge utgå aflöning till notarie
med 4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,
samt arfvode till amanuens med 1,800 kronor, under
de förbehåll och bestämmelser, som i den för tjänstemännen vid de
ecklesiastika konsistorierna fastställda aflöningsstat vore intagna, samt
med där stadgad rätt för notarien till ålderstillägg och pension,
att för domkapitlet i det nya Växjö stift förhöjning måtte äga
rum af notariens aflöning till 4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och
1,500 kronor tjänstgöringspenningar, samt af amanuensens arfvode till
1,800 kronor
samt att domkapitlet i Luleå måtte från det under riksstatens
åttonde liufvudtitel uppförda förslagsanslaget: skrifmaterialier och expenser,
ved m. m. emot redovisning undfå erforderliga medel till inköp
af skrifmaterialier, inköp af nödiga inventarier, renhållning, gas och
lyse, ved och vedhuggning, bokinköp, inbindning af böcker och tidningsprenumeration,
tryckningskostnader, annons- och fraktkostnader samt
utgifter för telegramporto,
dels ock till bestridande af kostnaderna härför samt för vaktbetjäning
och öfriga årliga utgifter jämte erforderlig utrustning af
expeditionslokal vid domkapitlet i Luleå äfvensom hyra för expeditionslokal
vid domkapitlet i Visby höja ordinarie anslaget till domkapitlens
expeditioner med 6,350 kronor eller från dess nuvarande belopp, 79,580
kronor, till 85,930 kronor samt vidtaga sådan ändring i det på ordinarie
stat under riksstatens åttonde liufvudtitel uppförda förslagsanslaget till
skrifmaterialier och expenser, ved m. in., att däraf finge till domkapitlens
expeditioner utgå högst 9,000 kronor, äfvensom på extra stat för år
1904 bevilja ett belopp af 6,470 kronor, däraf till förstärkande af
3
Sammansatta Stats- (och Lag-)vtskottets Utlutande N:o 4.
ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner 2,970 kronor samt till
anskaffande af möbler m. m. för domkapitlet i Luleå 3,500 kronor.
I särskilda, sinsemellan öfverensstämmande motioner, väckta den
ena inom Första Kammaren af herr C. B. Hasselrot C. A. Tamm, H.
Hedenstierna, G. A. Berg, P. M. Söderbergh, A. Petri, J. S. F. Stephens,
A. G. G. Törner, grefve K. A. Posse, G. Lybeclt, J. M. Ekströmer, G,
Walin, C. P. af Buren, C. B. Rappe, N. Trolle, P. Sörensson, C. Nyström,
J. Alströmer, J. Rylander, L. Grundberg, C. G. Bergendahl, T. Säve, och
M. Nisser (n:o 52) och den andra inom Andra Kammaren af herr C.
A. J. Fagerlund, P. '' O. Lundell, A. Johansson, A. P. Risberg, G.J. Carlsson
och A. Petersson (n:o 161), ha föreslagits, att Riksdagen måtte på
det sätt bifalla Kungl. Majrts berörda proposition n:o 44 angående inl-ättande
af ett nytt stift m. m., att Riksdagen dels medgåfve,
att från och med den 1 januari 1904 Västerbottens och Norrbottens
län finge frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskild!, stift
med benämningen Luleå stift och med biskopssäte i Luleå,
att biskopslönen i det nya Hernösands stift finge utgå med enahanda
belopp som i det nuvarande Hernösands stift,
att af biskopslöneregleringsfonden finge användas för aflönande
af biskop i Luleå stift 14,000 kronor årligen, däraf 12,000 kronor såsom
lön och 2,000 kronor såsom hyresersättning,
att notarien och) amanuensen vid domkapitlet i det nya Hernösands
stift finge åtnjuta enahanda löneförmåner, som bestämts för
samma tjänstemän vid domkapitlet i det nuvarande Hernösands stift,
att för domkapitlet i Luleå stift finge utgå aflöning till notarie
med 4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,
samt arfvode till amanuens med 1,800 kronor under
de förbehåll och bestämmelser, som i den för tjänstemännen vid de
ecklesiastika konsistorierna fastställda aflöningsstat vore intagna, samt
med där stadgad rätt för notarien till ålderstillägg och pension,
samt att domkapitlet i Luleå måtte från det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: skrifmaterialier och expenser,
ved in. m. emot redovisning undfå erforderliga medel till inköp
af skrifmaterialier, inköp af nödvändiga inventarier, renhållning, gas
och lyse, ved och vedhuggning, bokinköp, inbindning af böcker och
tidningsprenumeration, tryckningskostnader, annons- och fraktkostnader
samt utgifter för telegramporto,
dels ock till bestridande af kostnaderna härför samt för vaktbetjäning
och öfriga årliga utgifter jämte erforderlig utrustning af
expeditionslokal vid domkapitlet i Luleå äfvensom hyra för expeditions
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
i Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
lokal vid domkapitlet i Visby höja ordinarie anslaget till domkapitlens
expeditioner med 9,320 kronor eller från dess nuvarande belopp 79,580
kronor, till 88,900 kronor samt vidtaga sådan ändring i det på ordinarie
stat under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till
skrifmaterialier och expenser, ved m. m., att däraf finge till domkapitlens
expeditioner utgå högst 9,000 kronor, äfvensom på extra
stat för år 1904 bevilja ett belopp af 3,500 kronor till anskaffande af
möbler m. m. för domkapitlet i Luleå.
Vidare har herr A. Hedin uti en inom Andra Kammaren väckt
motion (N:o 157) hemställt, att Kungl. Maj:ts proposition n:o 44 måtte
på det sätt bifallas, att Riksdagen måtte dels medgifva,
att från och med den 1 januari 1904 Västerbottens och Norrbottens
län finge frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt
stift med benämningen Luleå stift och med biskopssäte i Luleå, under
villkor att, då någon af de nuvarande innehafvarne af biskobsämbetena
i Växjö och Kalmar stift från sin befattning afginge, det stiftsområde,
den afgångne innehaft, skulle tilläggas det andra stiftet, som därefter
skulle bära benämningen Växjö stift och hafva biskopssäte i Växjö,
att biskopslönen i det nya Hernösands stift finge utgå med enahanda
belopp som i det nuvarande Hernösands stift,
att af biskopslöneregleringsfonden finge användas för aflönande af
biskop i Luleå stift 14,000 kronor årligen, däraf 12,000 kronor såsom
lön och 2,000 kronor såsom hyresersättning, samt för biskopen i det
nya Växjö stift, utöfver biskopslönen i nuvarande Växjö stift, såsom
lönetillägg 2,000 kronor årligen,
att notarien och amanuensen vid domkapitlet i det nya Hernösands
stift finge åtnjuta enahanda löneförmåner, som bestämts för samma
tjänstemän vid domkapitlet i det nuvarande Hernösands stift,
att för domkapitlet i Luleå stift finge på extra stat för år 1904
utgå aflöning till notarie med 4,500 kronor, däraf 3,000 kronor beräknade
som lön och 1,500 kronor som tjänstgöringspenningar, samt arfvode
till amanuens med 1,800 kronor,
att för domkapitlet i det nya Växjö stift förhöjning finge äga
rum af notariens aflöning till 4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och
1,500 kronor tjänstgöringspenningar, samt af amanuensens arfvode till
1,800 kronor,
samt att domkapitlet i Luleå måtte från det under riksstatens
åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: skrifmaterialier och expenser,
ved m. m., emot redovisning undfå erforderliga medel till inköp
af skrifmaterialier, inköp af nödiga inventarier, renhållning, gas och
5
Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
lyse, ved och vedhuggning, bokinköp, inbindning af böcker och tidningsprenumeration,
tryckningskostnader, annons- och fraktkostnader
samt utgifter för telegramporto,
dels ock till bestridande af kostnaderna härför samt för vaktbetjäning
och öfriga årliga utgifter jämte erforderlig utrustning af expeditionslokal
vid domkapitlet i Luleå äfvensom hyra för expeditionslokal
vid domkapitlet i Yisby på extra stat för 1904 anvisa ett belopp af
6,350 kronor samt vidtaga sådan ändring i det på ordinarie stat under
riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m., att däraf finge till domkapitlens
expeditioner utgå högst 9,000 kronor, äfvensom på extra stat för år
1904 bevilja ett belopp af 6,470 kronor, däraf till förstärkande af
ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner 2,970 kronor samt till
anskaffande af möbler m. m. för domkapitlet i Luleå 3,500 kronor.
Till det Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition bilagda protokollet
öfver ecklesiastikärenden den 19 december 1902 bär föredragande
departementschefen yttrat följande:
Då departementschefen inför Kungl. Maj:t upptoge frågan om
Hernösands stifts delning, hvilken fråga, enligt departementschefens
förmenande, icke utan fara för utvecklingen af Norrlands andliga kultur
längre kunde få vänta på sin lösning, ville departementschefen till en
början anmäla att, efter det Kungl. Maj:ts senast aflåtna proposition i
ämnet af 1898 års riksdag förkastats, till Kungl. Maj:t inkommit skrivelser,
dels från kyrkomötet, dels från domkapitlet i Hernösand, Kungl.
Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens f och Norrbottens län samt
dessa läns landsting, dels från Norrbottens läns prästkonferens, dels
ock från Kalmar läns södra landsting.
Innan departementschefen närmare redogjorde för dessa skrivelser
och utvecklade sin egen ställning till frågan, ansåge sig departementschefen
böra kasta en återblick på uppkomsten och utvecklingen af såväl
nämnda fråga om stiftsdelning som den därmed sammanbundna
frågan om stiftssammanslagning.
Frågan om Hernösands stifts delning hade första gången väckts
af 1888 års kyrkomöte. I skrifvelse den 29 september samma år anhöll
kyrkomötet, under framhållande att areal och folk mängd sförhållanden
inom Hernösands stift utgjorde talande skäl för detta stifts
delning samt med hänsyn därtill att större delen af stiftet vore i afseende
å kommunikationer i hög grad vanlottad, det täcktes Kungl.
Maj:t låta företaga den utredning och de åtgärder, som för delningens
opaginerad Kontrollera mot PDF
fi Sammansatta Stats- (och La g)ut skottets Utlåtande N:o 4.
genomförande pröfvades nödiga. Sedan öfver denna framställning, efter
remiss, kammarkollegium och statskontoret infordrat yttranden ej mindre
af domkapitlet i Hernösand än äfven af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län
samt med öfverlämnande af dessa yttranden afgifvit eget utlåtande,
föreslog Kungl. Maj:t uti proposition till 1893 års Riksdag, att Riksdagen
måtte medgifva, att Västerbottens och Norrbottens län finge från
den 1 januari 1895 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskilt.
stift. Vid samma riksdag föreslogs genom motion i Andra Kammaren,
att Riksdagen, under villkor att Kalmar och Visby stift sammansloges
till ett stift, så snart en sådan sammanslagning genom
dåvarande biskoparnes i Kalmar och Visby afgång eller eljest möjliggjordes,
måtte medgifva, att Västerbottens och Norrbottens län finge
från den 1 januari 1895 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett
särskildt stift. Sammansatta stats- och lagutskottet hemställde, att
Kungl. Maj:ts framställning måtte af Riksdagen bifallas och att Riksdagen,
med anledning af den i ämnet väckta motionen, måtte i skrifvelse
till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa
utredning, huruvida icke Kalmar och Visby stift lämpligen kunde till
ett stift törenas, äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill
utredningen kunde föranleda. Första Kammaren biföll utan votering
utskottets hemställan, men Andra Kammaren beslöt med 138
röster mot 56, som voro för utskottets förslag, att bifalla motionen
med uteslutande af orden »från den 1 januari 1895». Genom kamrarnes
skiljaktiga beslut hade således, såsom af Riksdagen i skrifvelse den 6
maj 1893 anmäldes, frågan jämlikt 63 S riksdagsordningen för samma
Riksdag förfallit.
I anledning af hvad sålunda hos Riksdagen förekommit och då i
båda kamrarnes beslut berörts frågan om Kalmar och Visby stifts förening
samt det utskott, som vid Riksdagen haft frågan om Hernösands
stifts delning till förberedande behandling, uttalat sig för en utredning
härutinnan, ansåg Kungl. Maj:t en sådan böra äga rum. Departementschefen
ville längre fram närmare redogöra för det beslut af den 17
juni 1893, enligt hvilket Kungl. Maj:t låtit från vederbörande domkapitel
inhämta utlåtanden rörande den ifrågasatta minskningen af de
öfriga stiftens antal, därvid såsom olika alternativ uppställdes antingen
Visby stifts förening med Kalmar eller Linköpings stift eller Kalmar
stifts delning mellan Linköpings och Växjö stift, och ansåge sig först
böra kasta en återblick på hvad som i ärendet förekommit vid 1893
års kyrkomöte.
Sammansatta Stats- (och Laggill''skottets Utlåtande N:o 4. 7
Uti en vid detta kyrkomöte af ombud från Hernösands stift vackt
motion föreslogs, under erinran om frågans föregående behandling och
särskildt Kung]. Maj:ts nyss antydda beslut i stiftssammanslagningsfrågan,
att kyrkomötet matte ej allenast medgifva delning af Hernösands
stift, så snart ske kunde, utan äfven eventuellt samtycka till en minskning
af de öfriga stiftens antal antingen sä, att Gottland upphörde att
vara eget stift och lades till Kalmar stift, eller på något annat sätt. lTti
en annan vid samma kyrkomöte väckt motion af ombud från Visby stift
föreslogs däremot, att kyrkomötet måtte, med ogillande af förslaget om
sammanslagning af vissa stift, godkänna Hernösands stifts delning.
Kyrkolagsutskottets majoritet biträdde sistnämnda motion och hemställde,
att kyrkomötet måtte dels hos Kungl. Maj:t anhålla om vidtagande
af de ytterligare åtgärder, som kunde vara''erforderliga för att
Hernösands stift måtte varda, så snart ske kunde, deladt, dels ock anmäla,
att kyrkomötet för sin del medgåfve, att Hernösands stift finge,
så snart ske kunde, delas. I reservation yrkades, att utskottet skulle
tillstyrka bifall till medgifvandet af den eventuella sammanslagningen
af två stift, dock med den ändring att medgifvandet skulle afse allenast
Visby och Kalmar stift. Kyrkomötet biföll emellertid utan votering
utskottets hemställan oförändrad.
\ id 1894 och 1895 ars riksdagar förekommo inga framställningar
angående Hernösands stifts delning, men till 1896 års Riksdag afläts
ånyo proposition i ämnet. Eu särskild anledning till frågans återupptagande
hade då lämnats i eu af representanterna för de norrländska
länen i Riksdagens båda kamrar till dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet
ställd skrifvelse, däri betonades icke blott delningsfrågans
störa betydelse, utan ock vikten af densammas snara afgörande. Från
såväl domkapitlet i Hernösand som från Kungl. Majits befallningshafvande
i Norrbottens län hade dessutom förnyade framställningar i ämnet
till Kungl. Magt inkommit. Efter det af departementschefen bland
annat framhållits olägenheterna åt en stiftssammauslagning i södra delarne
af riket och att särskildt det sätt för sammanslagningens genomförande,
som företrädesvis varit föremål för diskussion vid 1888 och
1893 års kyrkomöten och 1893 års riksdag, nämligen att förena Visby
och Kalmar stift, syntes synnerligen olämpligt såsom medförande verklig
skada för Gottland, blef proposition till 1896 års Riksdag afbiten af
hufvudsakligen samma innehåll som den till 1893 års Riksdag, med delmngstid
utsatt till den 1 januari 1897. Vid riksdagen väcktes tvä
motioner i ämnet. I den ena hemställdes, att Riksdagen, med affällig
8 Sammansatta Stats- (och La<j-)utslcottets Utlåtande N:o 4.
å Kungl. Maj:ts proposition, ville medgifva, att, under villkor att Kalmar
och Visby stift sammansloges till ett stift, så snart en sådan sammanslagning
genom de dåvarande biskoparnes i Kalmar och Visby stift afgång
eller eljest möjliggjordes, Västerbottens och Norrbottens län finge frånskiljas
Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift. Uti den andra
motionen, som afgafs af en representant från Gottland, hemställdes, under
förutsättning att Riksdagen icke bifölle Kungl. Maj:ts proposition oförändrad,
att Riksdagen ville med afslag å nyss omförmälda motion och med
förklarande att Kungl. Maj:ts förslag för närvarande ej kunde bifallas,
besluta att i . skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t behagade
låta verkställa utredning och till näst därpå följande Riksdag afgifva
det förslag, hvartill utredningen kunde föranleda, i frågan, huruvida
för Västerbottens och Norrbottens län, med bibehållande tills vidare af
gemenskapen i öfrigt med Hernösands stift, lämpligen kunde i Luleå stad
inrättas ett särskildt konsistorium med kyrkoherden i staden eller något
närbeläget pastorat såsom ordförande, när biskopen ej vore närvarande.
Denna sistnämnda motion blef dock af motionären återtagen, innan vederbörande
utskott däröfver yttrat sig. Sammansatta stats- och lagutskottet
hemställde, att Riksdagen, i anledning af livad Kungl. Maj:t i sådant afseende
föreslagit, måtte medgifva, att Västerbottens och Norrbottens län
finge från den 1 januari 1897 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett
särskildt stift, hvarjemte hemställdes om beviljande af för ändamålet erfoderliga
medel. I reservation yrkades bifall till den motion i ämnet,
hvari Kalmar och Visby stifts sammanslagning gjorts till villkor för stiftsdelningen.
Första Kammaren biföll utan votering utskottets hemställan,
men i Andra Kammaren blef reservanternas förslag, efter votering med
107 röster mot 107, genom den förseglade sedeln kammarens beslut.
Frågan hade således för denna Riksdag förfallit.
Förnyade framställningar från domkapitlet i Hernösand samt från
såväl landstingen som Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens
och Norrbottens län föranledde på hemställan af dåvarande departementschefen
— därvid denne, bland annat, erinrade om frågans fall
vid riksdagen på den förseglade sedeln allenast och vidhöll sin åsikt om
den ifrågasatta sammanslagningens olämplighet samt nödvändigheten och
vikten af delningsfrågans snara afgörande — Kungl. Maj:ts proposition
till 1897 års Riksdag, däri förnyades det förslag, som Kungl. Maj:t
framlagt för Riksdagen år 1896, med den förändring, att stiftsdelningen
skulle verkställas den 1 januari 1898. Denna framställning
blef jämväl af sammansatta stats- och lagutskottet tillstyrkt. Utskottets
förslag bifölls af Första Kammaren utan diskussion och votering, men af
-
9
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
slogs af Andra Kammaren med 118 röster mot 93. Frågan hade således
jämväl för denna riksdag förfallit.
Enahanda utgång fick frågan, då den för fjärde gången i proposition
år 1899 förelädes Riksdagen med delningstid den 1 januari 1899.
Äfven då hade yrkanden på ofördröjligt afgörande af frågan om Hernösands
stifts delning framställts ej mindre af domkapitlet, på enhälligt
gjord framställning af 1897 års prästmöte i stiftet, än äfven af såväl
landsting som Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens och Norrbottens
län. Vid samma riksdag väcktes jämväl fyra motioner med yrkanden,
i en motion, att såsom villkor för Hernösands stifts delning måtte
uppställas sammanslagningen af Kalmar och Visby stift, i två motioner,
att såsom villkor i omförmälda afseende måtte uppställas en sammanslagning
af Kalmar och Växjö stift, samt i den fjärde motionen, att Kungl.
Maj:t.s förslag måtte bifallas, dock med den ändring att i stället för
biskop skulle i det nya stiftet tillsättas en superintendent. Vederbörande
utskott tillstyrkte Kungl. Maj:ts förnyade förslag om Västerbottens
och Norrbottens läns frånskiljande från Hernösands stift för att bilda ett
särskilt stift. Första Kammaren biföll Kungl. Maj:ts förslag utan
votering, men Andra Kammaren afslog med 128 röster mot 95 såväl
samma förslag som de i ämnet väckta motionerna.
\ id 1898 års kyrkomöte upptogs frågan ånyo genom tre motioner.
Uti en motion föreslogo representanter för Hernösands stift, att kyrkomötet
ville, med förnyande af sitt redan tidigare gjorda medgifvande till
delning af Hernösands stift, jämväl i sammanhang därmed för sin de!
medgitva, att, därest Hernösands stift blefve deladt, en sammanslagning
finge äga rum af Växjö och Kalmar stift till ett, så snart sådant kunde vid
inträffande biskopsledighet ske, med stiftstyrelsen förlagd till Växjö. I
den andra motionen hemställdes, att kyrkomötet, med upprepande af sitt år
1893 fattade beshit, måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om vidtagande af
ertoderliga åtgärder för Hernösands stifts delning, så snart ske kunde,
samt anmäla, att kyrkomötet för sin del medgåfve denna delning. Med
anledning af först omförmälda motion väckte ombuden för Kalmar stift
en motion, däruti de, inläggande sin gensaga mot uppoffrande af Kalmar
stift, hemställde, att kyrkomötet måtte fatta ett beslut lika med 1893 års
kyrkomötes. Kyrkolagsutskottet hemställde, att kyrkomötet måtte i
skrifvelse till Kungl. Maj:t dels anhålla om vidtagande af de ytterligare
åtgärder, som kunde vara erforderliga för att Hernösands stift måtte
varda, sa snart ske kunde, deladt, dels ock anmäla, att kyrkomötet för
sin del medgåfve Hernösands stifts delning, men att hvad i den förstäf//.
till Uiksd. Prof. 1903. 4 Samt. 2 Afd. 4 [Piff. 2
10 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
nämnda, af de norrländska representanterna väckta motionen föreslagits i
fråga om sammanslagningen af Växjö och Kalmar stift ej måtte af kyrkomötet
bifallas. Vid öfverläggningen inom kyrkomötet framställdes dessutom
ett yrkande om bifall till utskottets förslag med tillägg, att Kungl.
Maj:t om hinder för närvarande skulle möta för Hernösands stifts delning,
täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för att, så vidt ske kunde, undanröja
eller minska de olägenheter, som följde af den nuvarande ställningen. Man
återfunne här en tankegång likartad med den, som, enligt hvad nyss
nämnts, fått sitt uttryck i eu motion vid 1896 års riksdag. Dessa åtgärder
skulle nämligen, enligt förslagställarens mening, bestå dels däri, att till
biskopens biträde anställdes en särskild inspektor eller anslag lämnades för
resekostnad åt lämpliga kontraktsprostar, dels ock däri, att den förberedande
utredningen af åtskilliga ärenden och möjligen äfven afgörandet af
en del mindre viktiga sådana öfverlämnades åt inspektorn, biträdd, om så
ansåges nödigt, af några därtill utsedde medlemmar af läroverkskollegiet
i Luleå. I den slutliga voteringen segrade utskottets förslag med 28
röster mot 27, som voro för bifall till nyssnämnda under diskussionen
framställda yrkande, sedan i voteringen om kontraproposition utskottets
förslag fått för sig 31 röster mot 27, som afgåfvos för de norrländska
representanternas förslag.
I kyrkomötets på grund af detta beslut den 13 oktober 1898 aflåtna
skrifvelse, som nu förelåge till föredragning, förmäldes, att kyrkomötet
beträffande frågan om Hernösands stifts delning vidblefve den uppfattning,
som af de två närmast föregående kyrkomötena uttalats rörande
vikten och behofvet af denna delnings snara verkställande, och anhölles
om vidtagande af de åtgärder, som kunde vara erforderliga för att
Hernösands stift måtte blifva, så snart ske kunde, deladt. Kyrkomötet
anmälde vidare, att kyrkomötet för sin del medgåfve, att Hernösands
stift finge delas på det sätt, att Västerbottens och Norrbottens län frånskildes
därifrån för att bilda ett särskild! stift, samt anhölle slutligen,
det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för att, under
förutsättning att Hernösands stift blefve deladt, §§ 2 och 5 i förordningen
angående allmänt kyrkomöte måtte erhålla en af kyrkomötet
för dess del godkänd, förändrad lydelse.
Slutligen hade departementschefen att erinra, att efter det ledighet
i biskopsämbetet i Kalmar stift uppstått genom biskopen Per Sjöbrings
den 16 februari 1900 timade död, vid samma års riksdag inom båda
kamrarne motioner väcktes därom, att Riksdagen ville i skrifvelse till
Kungl. Maj:t anhålla, att med åtgärderna för återbesättande af det
ledigblifna biskopsämbetet i Kalmar stift måtte få anstå, till dess frågan
11
Sammansatta Stats- (och Lay-)utskottets Utlåtande N:o 4.
om delning af Hernösands stift kunnat ånyo af Kung!. Maj:t till pröfning
föreläggas Riksdagen och kyrkomötet. Motionerna tillstyrktes af
de tillfälliga utskotten i båda kamrarne, men afslogos af Första Kammaren
med 90 röster mot 38, under det att Andra Kammaren biföll motionärernas
förslag med 162 röster mot 52. Någon skrifvelse afläts alltså
icke från Riksdagen i berörda hänseende. Att emellertid äfven Kungl.
Maj:t haft uppmärksamheten fäst vid möjligheten af Kalmar stifts
framtida förening med Växjö stift, framginge däraf, att Kungl. Maj:t
vid tillsättningen af biskopsämbetet i Kalmar den 5 oktober 1900 förordnade,
att den nyutnämnde biskopen skulle vara skyldig dels att
underkasta sig den förändring i afseende å tjänstgöringsskyldighet och
löneförmåner, som kunde blifva en följd af en möjligen skeende sammanslagning
af Kalmar och Växjö stift, dels ock att, därest sådan sammanslagning
komme till stånd, taga sitt säte i Växjö. I den för nuvarande
biskopen i Växjö stift den 25 oktober 1894 utfärdade fullmakt är förbehåll
intaget, att han skall vara skyldig underkasta sig den förändring
i afseende å stiftets område, som kan varda i vederbörlig ordning
beslutad.
De hos Kungl. Maj:t gjorda framställningarna i ärendet, hvilka
departementschefen nu hade att inför Kungl. Maj:t anmäla, utgjordes af:
l:o) skrifvelse från domkapitlet i Hernösand den 10 juni 1898
med hemställan om vidtagande af åtgärder, skyndsammast ledande därtill
att Västerbottens och Norrbottens län frånskildes Hernösands stift för
att bilda ett särskildt stift;
2:o) skrifvelse från samtliga ledamöter i Kalmar läns södra landsting,
dagtecknad den 29 september 1898 och innehållande protest mot
någon förändring af stiftsstyrelsen i Kalmar stift;
3:o) kyrkomötets skrifvelse den 13 oktober 1898, för hvars hufvudsakliga
innehåll departementschefen nyss redogjort;
4:o) skrifvelse från Västerbottens läns landsting den 22 september
1898 med hemställan såsom i domkapitlets nyss angifna skrifvelse jämte
Kungl. Mapts befallningshafvandes i Västerbottens län den 21 oktober
1898 däröfver afgifna tillstyrkande utlåtande;
5:o) skrifvelse i enahanda syfte från Norrbottens läns landsting
den 1 oktober 1898, öfverlämnad af Kungl. Mapts befallningshafvande
i samma län;
6:o) skrifvelse från domkapitlet i Hernösand den 20 september
1899 med begäran, att till Riksdagen måtte aflåtas proposition om Västerbottens
och Norrbottens läns frånskiljande från Hernösands stift för att
bilda ett särskildt stift med Luleå såsom stiftsstyrelsens säte;
12 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
7:o) af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län öfverlämnad
skrifvelse den 20 september 1899 från samma läns landsting
med hemställan, att till Riksdagen måtte aflåtas proposition om delning
af Hernösands stift;
8:o) skrifvelse från domkapitlet i Hernösand den 19 september
1900 med enahanda begäran som i skrifvelsen den 20 september 1899.
till stöd för hvilken begäran domkapitlet särskildt sökt visa svårigheten
af att, utan delning af Hernösands stift, tillgodose stiftets behof genom
tillsättande af en eller flere ämbetsmän, som för vissa delar af stiftet
kunde ersätta eller biträda biskop och konsistorium;
9:o) skrifvelse den 17 november 1900, däri prosten J. A. Englund
med flere, med förmälan att de handlade på uppdrag af Norrbottens
läns prästkonferens, anhållit, det Kungl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga
proposition om Västerbottens och Norrbottens läns skiljande från
Hernösands stift och förseende med egen, till Luleå förlagd stiftstyrelse,
vid hvilken skrifvelse fogats yttranden af de å kyrkostämma röstberättigade
medlemmar inom de flesta af de till Västerbottens och Norrbottens
län hörande församlingar, innefattande enstämmigt uttalande om
önskvärdheten af Hernösands stifts delning;
10:o) skrifvelse den 19 september 1902 från Västerbottens läns
landsting med hemställan om vidtagande af åtgärder, som skyndsammast
kunde leda därtill, att Västerbottens och Norrbottens län frånskildes
Hernösands stift för att bilda ett särskildt biskopsstift, hvilken skrifvelse
insäudts af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet med eget tillstyrkande
utlåtande af den 1 oktober 1902;
ll:o) skrifvelse från domkapitlet i Hernösand den 1 oktober 1902
med enahanda hemställan som i domkapitlets skrifvelse den 20 september
1899, varande därvid fogad en af stiftets biskop författad, från trycket
utgifven vidlyftig utredning i frågan, hvarjämte biskopen med skrifvelse
den 24 oktober 1902 insändt skriftliga förklaringar dels af kyrkoherden
O. A. Wester i Luleå, att han vore villig att, därest ett domkapitel i
Luleå inrättades, vara ledamot i detsamma, dels ock af lektorerna vid
allmänna läroverket i Luleå K. A. Fredholm, J. A. Lagermark, G. Norelius
och C. Svedelius, att de vore villige att, i händelse domkapitlet komme
att inrättas i Luleå, inträda som ledamöter i detsamma utan annan ersättning
än den minskning i undervisningstid, som enligt läroverksstadgan
tillkomme lektor, hvilken tillika vore domkapitelsledamot.
12:o) skrifvelse den 28 oktober 1902 från Norrbottens läns landsting
med begäran, det proposition om Hernösands stifts delning måtte
13
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
till Riksdagen aflåtas, hvilken skrifvelse insändts af Kungl. Maj.ds befallningshafvande
i länet med eget utlåtande den 31 oktober 1902, hvari
landstingets framställning på det lifligaste tillstyrkts.
Departementschefen öfverginge härefter till att för egen del uttala
sig i den föreliggande frågan, därvid departementschefen först ville
yttra sig angående
I. Nödvändigheten att dela Hernösands stift.
Att upprepa allt hvad i föregående statsrådsprotokoll och nu inkomna
utlåtande anförts såsom bevis för denna delnings nödvändighet, syntes
ingalunda vara behöfligt; och departementschefen ville därför allenast
framhålla några synpunkter,. som förefölle honom tillräckligt belysande
för den förevarande frågan. Beträffande de för jämförelse ^mellan
Hernösands och andra stift erforderliga sifferuppgifter hänvisade''departementschefen
till följande inom ecklesiastikdepartementet upprättade
tabellariska redogörelser:
14
Sammansatta Stats- (och Lag-)ulskottets Utlåtande N:o 4.
Uppgift stiftsvis på areal, folkmängd samt åtskilliga ecklesiastikstaten,
Stift.
Areal
kv.-kin.
Folkmängd.
Ecklesiastikstaten
1902.
Allmänna läroverken
höstterminen 1901.
1880.
1890.
1900.
Pastorat.
Församlingar. *)
Församlings- präster. 2)
Antal läro- verk.
Antal lärare. s)
Antal lärjungar. 4)
Högre.
Lägre.
Summa.
Stockholms stad........
33
167,934
244,226
300,624
10
10
35
4
3
7
196
3,446
Uppsala
stift ........
32,591
424,949
467,380
512,587
170
263
295
3
3
6
98
1,266
Linköpings
» ........
18,776
397,524
391,462
405,285
149
213
265
3
4
7
112
1,493
Skara
» ........
12,697
366,448
352,506
354,628
124
377
241
2
6
8
104
1,208
Strängnäs
» ........
13,092
293,381
306,132
338,062
107
173
195
3
3
6
87
1,131
Västerås
» ........
38,809
349,198
363,600
395,995
105
136
178
2
4
6
77
840
Växjö
» ........
18,723
323,691
314,828
321,725
96
186
198
2
—
2
52
764
Lunds
» ........
14,274
717,005
732,536
774,558
240
435
283
6
6
12
210
2,950
Göteborgs
» ........
15,034
497,056
531,864
577,260
in
269
199
3
5
8
129
2,068
Kalmar
» ........
5,775
150,134
141,654
136,554
45
68
81
1
1
2
34
471
Karlstads
» ........
24,411
370,278
347,122
344,120
61
139
138
1
4
5
61
776
Hemösands
» ........
241,380
450,055
536,833
622,262
115
188
213
5
4
9
132
1,510
Visby
» ........
3,158
54,688
51,337
52,781
44
93
51
1
—
1
19
162
Summa
438,753
4,562,341
4,781,480
5,136,441
1,377
2,550 2,372
36
43
79
1,311
18,0
'') Här äro ej medräknade garnisonsförsamlingar, hospitalsförsamlingar (Vadstena), bönehuslag (Bo
de ej äro särskilt afskilda eller föra särskilda ministerialböcker, äfvensom bruksförsamlingar.
2) Här äro ej medräknade domkyrkosyssloman, regementspastorer, fängelsepredikanter, hospitals- och
och slottspredikanter, domkyrkoadjunkter, kontraktsadjunkter, pastoratsadjunkter, kyrkoadjunkter, sockenadjunkter
3) Här äro inräknade såväl ordinarie ämnes- och öfningslärare som alla extra ordinarie lärare.
4) Antalen uppgifna efter de preliminära uppgifterna.
5) Uppgiften omfattar såväl ordinarie som extra ordinarie lärare och lärarinnor.
Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
15
Imänna läroverken samt allmänna folkskolorna rörande förhållanden.
Allmänna folskolorna 190 0.
>
p
Antal
skolor.
Antal lärare och lärarinnor.11)
CD
V?
Mindre
I läse- (och öfnings-;ämnen.
Endast
i öfnings-
Summa
lärare och
Antal
a.
Folk-
folk-
Små-
Summa
Vid
Vid
Vid
lärjungar.
2.
skolor.
skolor.
skolor.
skolor.
folk-
mindre
folk-
små-
Summa.
ämnen.
lärarinnor.
skolor.
skolor.
skolor.
i
11
_
_
11
742
__
742
43
785
27,338
240
574
298
466
1,338
737
298
564
1,599
80
1,679
73,845
210
440
115
363
918
584
115
444
1,143
106
1,249
54,474
306
389
17
417
823
484
17
473
974
78
1,052
50,132
164
418
72
339
829
574
72
432
1,078
128
1,206
50,388
123
494
120
639
1,253
653
124
704
1,481
96
1,577
59,942
180
298
29
388
715
368
29
440
837
55
892
45,637
436
881
96
901
1,878
1,368
96
1,145
2,609
159
2,768
116,960
263
428
148
599
1,175
772
149
826
1,747
142
1,889
86,942 i
71
140
16
144
300
171
16
169
356
21
377
20,827
137
415
68
393
876
470
68
433
971
41
1,012
51,208
176
403
799
481
1,683
548
800
544
1,892
40
1,932
97,083
86
93
2
61
156
106
2
69
177
24
201
6,742
2,393
4,984
1,780
5,191
11,955
7,577
SO
OO
I>^
r—t
6,243
15,606
1,013
16,619
741,518
samt några andra (Nya varfvet i Göteborg in. fl.). Däremot äro medräknade alla kapellförsamlingar, äfven om
lasarettspredikanter samt predikanter vid arbets- och försörjningsinrättningar; däremot äro inräknade kapell-, brukskateketer,
klockarepräster samt prästerna i finska och tyska församlingar.
opaginerad Kontrollera mot PDF
IG
Sammanfatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
Areal, folkmängd m. m. i de till
J
F o 1 k m ä n g
d.
Ecklesiastikstaten
Allmänna läroverken
höstterminen 1901.
t--------1
L ä n.
Areal
Antal
läroverk
kv.-kni.
1880. 1890.
1900.
Pastorat.
1
Försam-
lingar.
lings-
präster.
w
O:
a*
■-*
''
g*
JQ
3
Cf)
P
3
B
So
Antal
lärare.
lär-
jungar.
Västernorrlands
25,485
169,195 208,763 232,311
47
69
79
2
1
3
48
590
Jämtlands ........
51,066
83,664100,503111,447
23 |
65
49
1
—
1
22
296
Summa
76,551
252,8:9 309,266 343,758
70 I
134
128
3
1
4
70
886
Västerbottens ...
58,947
106,435 122,784
143,735
24
28
42
1
1
2
27
297
Norrbottens ....
105,882
90,761104,783134,769
21
26
43
1
2
3
35
327
Summa
164,829
197,196 227,567 278,504
45
54
85
2
3
5
62
624
Summornas S:a
241,384
450,055 536,833 622,262
115
188
213
5
4
9
132
1,510
Jämförde man siffrorna i först intagna redogörelse, funne man,
att desamma, med undantag af dem som anginge arealen och hastigheten
i folkökningen, mest liknade hvarandra i de båda stift, som i snart
sagd! alla andra förhållanden vore minst jämförliga, nämligen Hernösands
och Lunds.
Uppenbart vore att hvarje myndighet, för att kunna fylla sin uppgift,
måste hafva denna uppgift rimligen och i förhållande till sina
krafter begränsad. I hög grad vore detta fallet beträffande en stiftsstyrelse,
där, enligt sakens natur, åtminstone den del af samma styrelses
verksamhet, som mera direkt afsåge främjandet af andliga och ideala
intressen, mera än å andra områden med nödvändighet fordrade ett
personligt ingripande af styrelsens chef, och detta ofta i ytterst grannlaga
och ömtåliga förhållanden. Vore stiftets areal och folkmängd
alltför stora; vore dessutom befolkningens lefnadsförhållanden och sed
-
Sammansatta Stats- och Lag-)ut skottets Utlåtande N:o 4.
17
Hernösands stift hörande länen.
Allmänna folkskolorna 190 0.
1
Antal
skolor.
Antal lä
rare och lärarinnor.
| 3kol-
I läse- (och öfnings-)ätnnen.
Endast i
öfnings-
ämnen.
Summa
Antal
! distrikt.
Folk-
skolor.
folk-
skolor.
Små-
skolor.
Summa
skolor.
Vid folk- skolor.
Vid
mindre
folk-
skolor.
Vid små- skolor.
Summa.
lärare
och
lära-
rinnor.
lärjungar.
66
168
202
143
513
235
202
178
615
11
626
35,548
60
82
81
182
345
102
81
183
366
5
371
16,840
126
250
283
325
858
337
283
361
981
16
997
52,388
26
59
300
60
419
79
300
65
444
11
455
23,908
24
94
216
96
406
132
217
118
467
13
480
20,787
50 (
153
516
156
825
211
517
183
911
24
935
44,695
176
403
799
481
1,683
548
800
544
1,892
40
1,932
97,083
vänjor säregna; förekomme inom befolkningen olika språk och nationaliteter;
försigginge tillika a detta stora område bland den så beskaffade
befolkningen sporadiskt, men på många håll, en storartad och hart
nära brådstörtad materiell utveckling, medförande betydande inflyttningar
äfvensom nybildningar här och hvar af omfattande befolkningscentra,
som påkallade andlig omvårdnad genom både kyrka och skola; då
blefve uppgiften, trots alla stiftsstyrelsens och dess chefs bemödanden,
omöjlig att uppfylla. Sådant vågade departementschefen påstå förhållandet
vara beträffande Hernösands stift. Diarienuminera öfver till
domkapitlet inkomna mål visade, att målens antal — som år 1887 utgjorde
1,288, år 1892 2,089 och år 1898 2,243 — år 1901 stigit till
2,°11 ■ Härvid voro särskild! att uppmärksamma, att en mycket stor
del af de omförmälda nybildningsfrågorna, som påkallade omsorgsfulla
undersökningar och mycket arbete, kraf de samverkan mellan stiftsBih.
till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 2 Afd. 4 Höft. 3
18 Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
styrelsen och vederbörande länsstyrelse. Klart vore, att en dylik samverkan
i yttersta grad försvårades, då afståndet från stiftstaden till
Umeå 25 mil och till Luleå, där de flesta hithörande ärenden, t illik a
med eu ganska betydande del skolfrågor rörande den finska befolkningen,
handlades, ej mindre än omkring 55 mil eller å järnväg 65.
Hvad anginge Hernösands stifts areal och befolkningsförhållanden
samt dessa betydelsefulla faktorers inverkan på de kyrkliga förhållandena
och skolväsendet, ville departementschefen yttra sig såväl om stiftet i
allmänhet som särskildt angående lapp- och finnmarken. Stiftets hela
areal utgjorde 241,380 kvadratkilometer, under det att de öfriga stiften
tillsammans utgjorde 197,373. Den befolkning, som vore utbredd på
detta område och som år 1880 utgjorde omkring 450,000 personer,
uppgick år 1890 till nära 537,000 och hade år 1900 ökats till mera
än 622,000. Vid slutet af år 1901 uppgick den till 632,000. Det
syntes vara uppenbart, att för en så stor och hastigt växande folkmängd,
spridd på eu sådan yta, måste — med särskild hänsyn till den
starka rörelse, som framkallats för att tillgodogöra Norrlands naturliga
tillgångar, och till kommunikationsväsendets utveckling — företeelser
å det kyrkliga området och i afseende å skolväsendet äga rum, som
påkallade stiftstyrelsens oaflåtliga uppmärksamhet och ordnande ingripande.
I detta hänseende ville departementschefen i afseende å det
kyrkliga meddela, att prästlöneregleringskommittén framlagt förslag
om inrättande i Hernösands stift af 30 nya kyrkoherdebeställningar
och 68 nya prästerliga befattningar af lägre grad. I sammanhang
med behofvet af nya prästerliga beställningar stode naturligtvis behofvet
af gudstjänstlokaler. Dessa förslag, vare sig de komme till
utförande eller icke, jämte många andra, som tid efter annan väcktes
inom församlingarna själfva, kräfde ett ihärdigt och mångsidigt arbete
af stiftsstyrelsen. Särskildt folie det af sig själft, att stor vikt läge
på biskopens personliga närvaro å de respektive, vidt skilda orterna
för dylika frågors beredande och lösning. Man finge nämligen icke
förbise, att, då en betydande del af församlingsmedlemmarne bodde på
ett sådant afstånd från kyrkan, att de endast med yttersta svårighet
kunde komma dit, det ofta blefve mindretalet af röstberättigade församlingsmedlemmar,
som beslutade för hela församlingen. Här behöfdes
eu ledande kraft för att motverka, att för de närboende församlingsbornas
intresse de mera periferiskt boendes berättigade önskningar och
oundgängliga behof förbisåges.
Domkapitlet erinrade särskildt om de arbetareskaror, som i tusental
strömmade till de arbetsfält, där de norrländska malmförekomsterna
19
Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 4.
bearbetades. Själavård och undervisning för dessa hopar vore förenade
med desto större svårighet, som arbetarne i väsentlig del komme från
grannländerna, Norge och företrädesvis Finland, samt äfven från svenska
finnbygden. Kraftigt betonade domkapitlet, att det organisationsarbete
med afseende å andlig kultur, som under den närmaste framtiden förestode
å dessa orter samt vid och omkring den nya järnvägen till riksgränsen
mot Norge, omöjligen kunde på ett tillfredsställande sätt utföras,
med mindre än att det ofördröjligen toges om hand af en mer
närbelägen och af annat arbete mindre nedtyngd stiftsstyrelse än den
i Hernösand.
Hvad vidare anginge stiftets undervisningsanstalter, så befunnes
antalet allmänna läroverk vara större än i något annat stift med undantag
af Lunds stift eller utgöra 9, däraf 5 högre och 4 lägre, hvartill komme
8 högre flickskolor samt en samskola. Antalet seminarier vore större
än i något annat stift, i det att Hernösands stift hade 4 statsseminarier,
två för folkskolelärares och -lärarinnors och två för småskolelärares och
-lärarinnors utbildning. Folkundervisningsanstalterna inom Hernösands
stift uppginge till ett antal af ej mindre än 1,683 med ett lärjungeantal
af mera än 97,000. Men såsom exempel på huru mycket, som
ännu fattades i ett ordnadt skolväsen ej blott bland den finska och
lappska befolkningen, utan äfven i de rent svenska församlingarna, ville
departementschefen nämna, att enligt domkapitlets uppgift år 1898 i
omkring 50 församlingar barn i ett eller flera hundratal saknade årlig
skolundervisning, vanligen till följd af ett för ringa antal skolor. Understundom
stege, säger domkapitlet, detta antal barn utan årlig skolundervisning
till hälften och därutöfver af de i skolåldern varande
barnen inom församlingen. Inom stiftet i dess helhet utgjorde år 1900
de barn, som saknade skolundervisning, 14,5 % af alla barn i skolåldern.
Många vuxna hade aldrig fått någon undervisning, och för deras räkning
hade måst anordnas s. k. hednaskolor. Sådana organisationer
växte ej fram af sig själfva.
Men mera kanske än allt detta talade för delningen af Hernösands
stift den omständigheten, att i stiftet jämväl inginge den s. k.
Lappmarken. Lappmarkens ytvidd uppgåfves utgöra något mera än
hälften af Hernösands stifts och vara ungefär lika med den sammanlagda
ytan af de nio stift, som kunde sägas tillhöra södra Sverige. På
denna yta funnes en befolkning af något öfver 60,000 personer. Denna folkmängd
befunne sig till stor del i fattigdom, och bland densamma förokomme,
något som bordo särskildt understrykas, tre väsentligen skilda
språk, svenska, lappska och finska. På denna ofantliga yta funnes, en
-
20
Sammansatta Stats- (och Lagutskottet* Utlåtande N:o 4.
%t hvad af domkapitlet uppgåfves, blott 33 gudstjänstlokaler, och
k om me pa hval gudstjänstlokal ett område af 36 kv.adratmil med nära
2,000 invånare. Toge man i betraktande blott de gudstjänstlokaler, i
h vilka enligt regvln söndaglig gudstjänst hölles, blefve de motsvarande
siffioma 5o kvadratmil och något mer än 2,700 invånare. Uppenbart
vore, att under dessa förhallanden, för en stor del af församlingsmedlemmarne,
gudstjänstbesök skulle blifva eu sällsynthet.
I detta afseende erinrades vidare; Arbetet med lappbefolkningens
andliga vård försvårades naturligtvis därigenom, att lapparne, ehuru till
antalet blott 6,000 å 7,000, till hufvudsaklig del vore nomader. Det
ganska vidlyftiga af Kungl. Magt utfärdade reglementet för lappmarks
ecklesiastikverk angåfve hufvudgrunderna för en stiftsstyrelses mångsidiga
verksamhet å detta område. Samma svårigheter förefunnes äfven
i hufvudsak beträffande finnbygden, såväl den inom lappmarken belägna
som. den, hvilken läge utom lappmarken. Men för finnbygden, med
ett invånareantal enligt uppgift af omkring 27,000 personer, tillkomme
den svårigheten, att befolkningens vida öfvervägande flertal vore af
främmande nationalitet och talade allenast sitt eget språk. Denna finska
befolkning bebodde hela Västerbottens fjärde kontrakt samt Gellivare
och endels Jockmocks församlingar af Västerbottens tredje kontrakt,
ett sammanlagdt område ungefär tre gånger så stort som hela Göteborgs
stift. Den öfvervägande delen af den befolkning, som bebodde
den 40 mil långa gränssträckan mellan Sverige och Finland, vore både
till härstamning och språk finnar. Här hade jämväl, såsom bekant, eu
särskild organisation vidtagits för att, så vidt möjligt, göra dessa
traktera invånare delaktiga af svensk kultur. Tid efter annan hade anbefallts.
inrättande af statsskolor med svenska språket såsom uteslutande
undervisningsspråk. Icke mindre, än 26 sådana skolor funnes, och för
en tjugusjunde vore anslag nyligen beviljadt. Vid dessa skolors anordnande
och öfvervakande hade domkapitlet i förening med Kungl.
Maj:ts befallningshafvande väsentligen samma uppgift, som i fråga om
andra folkskolor tillkomme vederbörande skolråd och kyrkostämma.
Att dessa säregna lappska och finska förhållanden förutsätta eu
specialisering af arbetet, som ej är tänkbar hos den af andra göromål
öfverhopade stiftsstyrelsen i Hernösand, syntes departementschefen uppenbart,
.likasom att i alla händelser det afstånd af minst 70 men ända
till öfver 100 mil, som förefunnes mellan Hernösand och dessa finnförsamlingar,
skulle förlama denna stiftsstyrelsens inverkan. Och just
dessa senast berörda omständigheter syntes tydligen ådagalägga orimligheten
af förslaget att ordna eu, så att saga, under biskopen i Hemö
-
21
Sammansatta Stats- (och La,g-)irt skot tets Utlåtande N:o 4.
sand subordinerande stiftsstyrelse i Luleå; ty där om någonsin fordrades
en stiftscliefs initiativ och oaflåtliga verksamhet.
Onekligen vore de skäl. som innefattades i den af departementschefen
sålunda lämnade korta redogörelsen för förhållandena inom
Hernösands stift, tillika med hvad som förut anförts inför Kungl. Majrt
samt inom Riksdagen och kyrkomötet af öfvertygande beskatfenhet,
ocli föregående afslag å gjorda framställningar om Hernösands stifts
delning syntes hafva berott icke på ett underkännande af vikten och
betydelsen af denna stiftsdelning, utan på eu annan orsak, nämligen
att, på sätt af det föregående framginge, inom Riksdagens Andra Kammare
den åsikten gjort sig gällande, att antalet stift inom riket icke borde ökas
samt att förty en delning af ett stift icke borde försiggå utan sammanslagning
af två andra stift. Denna åsikt hade framträdt med allt större
styrka för hvarje gång frågan hos Riksdagen förevarit; och det syntes
departementschefen fördenskull nödvändigt, om man ville vinna det allt
viktigare målet, Hernösands stifts delning, att tillmötesgå nämnda önskan.
Äfven om skälen för denna delning vore sådana, att de helst borde
kräfva delningen utan sammanblandning med någon annan därmed icke
nödvändigt sammanhängande fråga, och att hvarje förändring i den inom
rikets öfriga delar bestående stiftsindelningen mötts af ett motstånd,
som icke blott hade sin grand i önskan att utan rubbning bibehållas
vid en fäderneärfd institution, utan jämväl berodde af insikten därom
att faktiska olägenheter vore med en dylik sammanslagning förenade;
för departementschefen stode dock klart, att frågan om Hernösands stifts
delning icke tålde något uppskof, att delningen icke stode att åstadkomma
utan sammanslagning af två andra stift samt att olägenheterna
åt en stiftssammanslagning, sådan departementschefen tänkt sig, icke
vore åt den betydenhet, att de borde utgöra hinder för genomförandet
af stiftsdelningen i Norrland, helst dessa olägenheter till väsentlig del
vore af öfvergående natur.
Någon tvekan kunde icke råda därom att, såsom från början alltid
varit tänkt, stiftsdelningen borde ske så, att Västerbottens och Norrbottens
län afskiljdes för att bilda ett stift, hvilket lämpligen borde
benämnas Luleå stift och hafva biskopssäte i Luleå. Detta senare stift
skulle då få eu areal af 164,829 kvadratkilometer med ungefär 280,000
invånare, 45 pastorat, 2 högre och 3 lägre allmänna läroverk samt ett
folkskolelärarinneseminarium, hvaremot återstående delen af Hernösands
stift komme att omfatta 76,551 kvadratkilometer med ungefär 350,000
invånare, 70 pastorat, 3 högre och 1 lägre allmänt läroverk samt ett
folk sk olcl är aresemin aria n i. På det afl gränsen mellan stiften måtte
22 Sammansatta Stuts- (och Lagutskott ds Utlåtande N:o 4.
sammanfalla med länsgränsen erfordrades en mindre ändring i nu bestående
kontraktsindelning. Ångermanlands nordöstra kontrakt omfattade
nämligen, utom socknar i Västernorrlands län, jämväl Nordmalings
och Bjurholms socknar i Västerbottens län och skulle alltså, om ej
förändring skedde, komma att tillhöra båda stiften. Till förekommande
häraf borde, om stiftsdelningen komrne till stånd, nämnda båda församlingar
förenas med närmaste kontrakt inom Västerbottens län.
II. Förändringen af den kyrkliga indelningen i södra delen af landet.
Vore det alltså nödvändigt, att målet, Hernösands stifts delning,
så snart ske kunde, uppnåddes, och vore detta mål så viktigt, att för
dess vinnande de mindre olägenheter, som vore förenade med upphörandet
af ett stifts sjanständighet och dettas uppgående i ett annat
stift, måste bäras, så gällde det att finna dels det af rikets stift, för
hvilket dessa olägenheter blefve relativt minst kännbara, dels ock det
stift, som vore lämpligast att i sig helt och hållet eller delvis upptaga
det förra. Naturligtvis kunde fråga endast blifva om att ett af de
minsta stiften skulle på sådant sätt uppgå i eller förenas med ett annat
stift, och de förslag, som i detta hänseende hittills varit å bane, hade
ock uteslutande vändt sig kring de båda minsta stiften, Visby och
Kalmar. Departementschefen hade redan i det föregående omnämnt,
att, sedan af de vid 1893 års riksdag förda förhandlingar inhämtats,
att nödvändigheten af Hernösands stifts delning allmänt erkänts, under
det åsikterna varit delade därom, huruvida sådan åtgärd borde såsom
villkor förutsätta sammanslagning af två andra stift, Kungl. Maj:t den
17 juni 1893 anbefallde utredning i sådant syfte. Enligt detta Kungl.
Maj:ts beslut ålades domkapitlen i Linköping, Växjö, Kalmar och Visby
att till Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag, hvart och
ett af dessa domkapitel i den mån detsamma af frågan berördes, huruvida
icke en sådan förändring i den nuvarande stiftsindelningen kunde,
utan förnärmande af enskild rätt, äga rum, att antingen Visby stift
förenades med Kalmar eller Linköpings stift eller ock Kalmar stift
upphörde att vara särskildt stift och delades så, att en del däraf lades
till Linköpings stift och återstående delen till Växjö stift. Af de utlåtanden,
som med anledning häraf inkommo från bemälda domkapitel,
framgick, att af de då framställda förslagen om sammanslagning af stift
eller delar däraf med annat stift det antagligaste var förslaget om
sammanslagning af Kalmar och Visby stift, mot hvilket förslag emellertid
23
Sammansatta Stats- (och Lag- utskottets Utlåtande N:o 4.
domkapitlet i Visby på det bestämdaste uttalat sig. Frågan härom
upptogs ock vid 1893 års kyrkomöte genom motion, som, enligt hvad
förut nämnts, af kyrkomötet förkastades. Det blef sedermera allt melodi
mer erkändt, att, med hänsyn till Gottlands afskilda läge och de
egendomliga förhållandena på ön, olägenheterna af Visby stifts uppgående
i Kalmar voro så stora, att tanken därpå måste öfvergifvas.
Den meningen började i stället göra sig gällande, att en sammanslagning
af Växjö stift med Kalmar stift vore lämpligare, en mening, som ock
vann uttryck i två af de vid 1898 års riksdag väckta motionerna, af
hvilka två motioner den ena framkommit inom Första, den andra inom
Andra Kammaren.
Inom Kalmar stift hade såsom naturligt vore, denna mening mött
mycket motstånd. Redan den 24 november 1897, således innan nyss
omförmälda sammanslagningsförslag offentligen framställts, hade till
Kungl. Maj:t från prästerskapet i Kalmar stift iukommit eu petition,
däri prästerskapet allmänt uttalade sina betänkligheter mot detta stifts
uppgående i annat stift, Prästerskapet framhöll, utom faran för rubbning
i det goda religiösa förhållande, som då vore rådande inom stiftets
församlingar, de svårigheter af flera slag för prästerskapet, som genom
en sammanslagning skulle uppstå, såsom det yngre prästerskapets fördröjda
befordran och det förryckande, som skulle äga rum med afseende
å stiftets enskilda änke- och pupillkassa samt icke mindre än fyrtiofem
andra stiftelser och kassor af betydande storlek, bildade till förmån för
stiftet och dess prästerskap, äfvensom de olägenheter, som skulle uppstå
för de allmänna läroverken, särskildt det högre i stiftsstaden, genom
förlust af särskild eforalstyrelse; och anhöll prästerskapet fördenskull,
att de olyckor måtte afvärjas, som skulle uppstå genom Kalmar stifts
indragning. Uti den skrifvelse af den 11 oktober 1898 från ledamöterna
af Kalmar läns södra landsting, hvilken departementschefen förut anmält,
framhölles olägenheterna af en stiftsförening med Växjö stift. I skrifvelsen
påpekades Kalmar stifts läge och särskildt Ölandsdelens brist på tidsenliga
kommunikationer, hvilka förhållanden säkerligen skulle komma att verka
hämmande på den andliga utvecklingen, om stiftsstyrelsen förlädes till
Växjö, hvarjemte anmärktes, att den för vidmakthållande af en sann
kyrklig anda så viktiga samverkan mellan prästerskapet och stiftsstyrelsen
under dylika förhållanden skulle i betänklig grad försvåras
till stort men för församlingslifvet i dess helhet. Ytterligare ansåge
sig departementschefen böra erinra därom att, när, efter biskop Sjöbrings
död, vid 1900 års riksdag, på sätt departementschefen förut omnämnt,
motioner väcktes om anstånd med återbesättande af biskopsämbetet,
24 Sammansatta Stata- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
till Riksdagen ingick en med 22,000 namn undertecknad petition mot
Kalmar stifts sammanslagning med Växjö.
Departementschefen hyste emellertid den åsikten, att, omen sammanslagning
af stift skulle äga ram, en sådan ingenstädes kunde ske med
mindre olägenheter än genom att förena Kalmar och Växjö stift med
stiftsstyrelsen förlagd till Växjö. Klart vore, att rubbningen i en
organisation, särskild! en sådan som hade seklers häfd, medförde olägenheter.
I synnerhet blefve detta fallet för dem, hvilkas verksamhet och
lefnadsförhållanden mera direkt berördes af donna organisation, i nu
förevarande fall prästerskapet; men departementschefen vore viss därpå
att, efter ett eller annat decennium, om ej förr, de svårigheter och
olägenheter, som komme att uppstå vid öfvergången till den nya
organisationen, men som dock väl mycket öfverdrifvits, skulle vara så
godt som försvunna och glömda. Frågan vore ju icke om att beröfva
Kalmar stift stiftsstyrelse, utan allenast om att ändra stiftsstyrelsens
plats. Hvad som förekommit vid 1898 års kyrkomöte och den slutliga
voteringen i stiftsdelningsfrågan ådagalade, att eu högst betydande
minoritet inom kyrkomötet ansåg afgörande betänkligheter mot en sådan
sammanslagning icke möta. Omförmälda petitioner och diskussionerna
vid 1900 års riksdag hade icke heller öfvertyga! departementschefen
om motsatsen, då han toge i betraktande de faktiska förhållandena.
Arealen af Kalmar stift, näst Visby det minsta af rikets stift, utgjorde
endast 58 kvadratnymil; och det tilltänkta nya stiftet skulle, då arealen af
Växjö stift vore 187 kvadratnymil, utgöra 245 kvadratnymil. Det sammanslagna
stiftets areal skulle således blifva väsentligen mindre än vare sig
Uppsala (326 kvadratnymil), Västerås (388 kvadratnymil), Hernösands nya
(766 kvadratnymil) eller Luleå nya (1,648 kvadratnymil) och i det allra närmaste
lika stor som Karlstads stift (244 kvadratnymil). En blick på en järnvägskarta
visade, huru Småland vore i alla riktningar genomskuret af järnvägar.
På landsvägar vore ej heller brist. Och härigenom hade de afstånd,
som blott för några tiotal af år sedan väsentligen hämmade förbindelsen
mellan stiftsstyrelse och församlingar, så upphäfts, att en biskop numera
ofta på lika kort tid kunde hinna till den från stiftsstaden aflägsnaste
ort som förr till en relativt närbelägen. Hvad folkmängden anginge,
vore att märka, att densamma i Kalmar stift under de sista decennierna
varit i sjunkande, i det att den uppgått år 1880 till 150,134, år 1890 till
141,654 och år 1900 till blott 136,554. Folkmängden i Växjö stift utgjorde
samma tre år respektive 323,691, 314,828 och 321,725. Det sammanslagna
stiftets folkmängd skulle sålunda, efter uppgifterna för år
1900, uppgå till ej fullt 460,000 eller mindre än i tre andra stift: Pipp
-
25
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
sala, Lunds och Göteborgs. Tre stift — Uppsala, Linköpings och
Lunds — skulle hafva ett större antal pastorat än det nya Växjöstiftet;
fyra stift — Uppsala, Skara, Lunds och Göteborgs — ett större antal
församlingar. Inom stiftet skulle finnas 4 allmänna läroverk, däraf 3
högre och 1 lägre, samt 1 folkskolelärare- och 1 folkskolelärarinneseminarium.
Antalet allmänna läroverk skulle alltså blifva mindre än
i något af de andra stiften med undantag af Visby, som hade endast
ett, och Hernösands nya stift, som skulle hafva lika inånga som det
nya Växjö stift. Departementschefen fruktade för sin del hvarken att
under numera inträdda förhållanden, väsentligen framkallade genom en
i hög grad lättad samfärdsel, organisationsförändringen skulle behöfva
rubba det goda religiösa förhållande, som rådde inom Kalmar stift,reller
att densamma i nämnvärd mån skulle förändra eforalstyrelsens inflytande
på Kalmar läroverk. Departementschefen vore ock öfvertygad,
att frågorna om det framtida användandet enligt gifna bestämmelser af
såväl Kalmar stifts enskilda änke- och pupillkassa som andra Kalmar
och Växjö stifts stiftelser och fonder skulle kunna af Kungl. Maj:t på
nöjaktigt sätt lösas. Angående prästerskapets befordringsrätt skulle
departementschefen strax yttra sig.
III. Stiftsdelningens och stiftssammanslagningens genomförande.
Innan departementschefen öfverginge till de frågor af ekonomisk
art, som ägde samband med de sålunda framställda förslagen om delning
af Hernösands stift och sammanslagning af Växjö och Kalmar stift,
syntes böra tillses, dels i hvad mån prästerskapets privilegier berördes
af den ifrågasatta delningen och sammanslagningen, dels huruvida och
i hvilken omfattning förändring i gällande lagar eller författningar däraf
påkallades.
Då i fjärde punkten af prästerskapets privilegier den 16 oktober
1723 stadgades, att alla biskopar skulle oförändradt njuta och behålla
efter gammal häfd sina biskopsstift, syntes däraf följa, att en förändring
i biskopsstift en af den genomgripande beskaffenhet, som nu vore ifrågasatt,
icke kunde ske i annan ordning än den 114 § regeringsformen
föreskrefve. För genomförandet af såväl stiftsdelningeu som stiftssamslagningen
erfordrades alltså ej blott Riksdagens, utan ock allmänna
kyrkomötets medverkan.
I öfrigt syntes prästerskapets privilegier icke af förevarande fråga
Bih. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 2 Afd. 4 Höft. 4
26 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
beröras. Tvekan i detta afseende kunde visserligen råda beträffande
stadgandet i privilegiernas punkt 21, att ingen finge tränga de i det
ena stiftet ordinerade präster, i högre eller mindre grad, in på ett annat,
där de hvarken vore födda eller ordinerade. Då emellertid detta stadgande
— vare sig detsamma afsåge att värna det inom ett stift varande
prästerskapet mot intrång från ett annat stifts präster eller det
skulle utgöra skydd för de extra ordinarie prästmännen mot missivering
utom det stift, till hvilket de invigts — i allt fall afsåge förhållandet
inom två skilda stift, icke inom ett och samma stift, äfven om dettas
område blifvit i större eller mindre mån utvidgadt, ansåge departementschefen
stadgandet icke äga särskild betydelse för nu förevarande fråga.
Angående därefter behöfliga ändringar i gällande lagar och författningar,
ansåge departementschefen till eu början, att stadgandena
om biskopsval kunde lämnas orubbade. Dessa stadganden återfunnes
dels i § 29 regeringsformen, som föreskrefve, att till ärkebiskop och
biskopar skulle Körningen utnämna en af de tre, som, i den ordningkyrkolagen
stadgade, föreslagna blifvit, dels ock i 20 kapitlet kyrkolagen,
som innehölle hufvudsakligen, att, när ett biskopssäte blifver ledigt,
domkapitlet med klerkeriet skall upprätta förslag till ämbetets återbesättande.
Då nuvarande biskopen i Hernösands stift, på grund af förbehåll
i den för honom den 12 oktober 1888 utfärdade fullmakt, vore
skyldig underkasta sig den förändring i afseende på tjänstgöring, som
kunde föranledas af stiftets möjligen blifvande delning, samt han för
öfrig! förklarat sig villig att genast vid utbrytningen afstå från episkopatet
öfver den utbrutna delen, mötte för nyss omförmälda stadgandens
omedelbara tillämpning å det nyinrättade Luleå stift intet hinder. Någon
tillämpning af samma stadgande på Växjö eller Kalmar stift kunde
däremot naturligen icke ifrågakomma, då en af de nuvarande biskoparne
i dessa stift afginge från sitt ämbete, därest icke samtidigt jämväl den
andre biskopen afginge, detta af det enkla skäl, att vid den förstes
afgång icke något biskopsämbete blefve ledigt till återbesättande. Först
när båda de nuvarande biskoparne i Växjö och Kalmar stift afgått,
ifrågakomme tillsättning af ett biskopsämbete; och för detta fall komme
berörda stadganden i vanlig ordning till användning. I sammanhang
härmed ville departementschefen anmärka, att det tal, som emellanåt
förekommit därom att genom en stiftssammanslagning, på sätt nu ifrågasattes,
en rättskränkning skulle tillfogas prästerskapet i det af de nuvarande
stiften, som komme att lyda under en biskop, hvilken samma
stifts prästerskap ej själf valt, enligt departementchefens förmenande
saknade fog. Någon så att säga personlig rätt för prästerskapet i så
-
27
Sammansatta Stats- (och Lag-)iitskottcts Utlåtande N:o 4.
dant afseende kunde ur nämnda stadgande icke härledas. Prästerskapets
rätt att vid biskopämbetes tillsättande medverka kunde icke utgöra
hinder för genomförande af en förändrad stiftsindelning, när sådan blifva
i laga ordning beslutad.
Komme departementschefen således till det slut, att hvarken af
delnings- eller sammanslagningsfrågan påkallades förändring i gällande
stadganden rörande biskopsval, ansåge departementschefen däremot, att
beträffande prästerskapets befordringsrätt en lagändring vore önskvärd,
ja till och med nödvändig. Sedan genom kungl. förordningen den 4
november 1876 upphäfts hvad lag och särskilda författningar förut innehållit
därom, att ej någon fick vinna inträde i prästämbetet inom
annat stift, än där han var född, blef den allmänna regeln för befordringsrätten,
att densamma skulle njutas inom det stift präst tillhörde
eller med andra ord det stift, för tjänstgöring inom hvilket han prästvigts.
Denna regel återfunnes i 3 § 1 mom. af lagen angående tillsättning
af prästerliga tjänster den 26 oktober 1883. Såsom bekant,
hade under senare tid allvarligt yrkats, att hvad som sålunda kunde
kallas stiftsbandet borde borttagas. Utan att här närmare ingå på denna
fråga i allmänhet, syntes det departementschefen uppenbart, att ett lossande
på detta band beträffande de ifrågasatta nya norrländska stiften
af förhållandena betingades. Man kunde nämligen ej betaga de präster,
som före sti Avdelningen vigts till tjänstgöring för hela det nuvarande
Hernösands stift, deras därigenom erhålla befordringsrätt och inskränka
densamma till ett område, omfattande endast en del af detta stift.
Sådan inskränkning komme däremot med tillämpning af nu gällande
stadganden att äga rum för dem, som prästvigdes efter stiftsdelningen.
Man skulle alltså inom de båda nya stiften få två generationer präster,
en med befordringsrätt inom båda stiften och en mod dylik rätt inom
allenast ett af dem. Olägenheterna af en sådan öfvergångsform läge
i öppen dag. Med hänsyn dessutom till det relativa fåtalet pastorat i
det nordligaste stiftet samt de svåra både lokala och klimatiska förhållandena
därstädes syntes det departementschefen vara nödvändigt,
om ett dugligt prästerskap där skulle erhållas, att befordringsmöjligheterna
för det blifvande prästerskapet därstädes vidgades. Departementschefen
ansåge~därför, att, likasom det nuvarande prästerskapet i
Hernösands stift, jämväl de blifvande prästerna i det nya Hernösands
stift och i Luleå stift borde äga befordringsrätt inom båda dessa stift,
oberoende af till hvilketdera de vigdes. Sådan befordringsrätt syntes
emellertid icke på grund af nu gällande stadgande kunna tilläggas dessa
präster. Det i 3 af 1883 års lag gift)a undantag för det fall, atl
28 Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 4.
Kungl. Maj:t särskildt meddelat någon vidsträcktare befordringsrätt,
syftade, enligt departementschefens förmenande, allenast på den Kungl.
Maj:t tillerkända rätt att låta präst utom förslag söka regal kyrkoherdetjänst,
den s. k. extra ansökningsrätten, och inrymde intet medgifvande
att i administrativ väg låta allt till ett stift hörande prästerskap få ansökningsrätt,
förutom i sitt eget stift, jämväl i ett annat.
För vinnande af det af departementschefen åsyftade målet i fråga
om befordringsrätten för prästerskapet i de båda blifvande norrländska
stiften erfordrades således ändring i 3 § af 1883 års lag. Någon sådan
ändring syntes däremot ej kräfvas till följd af Växjö och Kalmar stifts
sammanslagning. Då denna sammanslagning gått i verkställighet, ägde
på grund af lagrummets nuvarande affattning allt prästerskapet i de
båda gamla stiften befordringsrätt inom hela det sammanslagna stiftet;
och i fråga om den tidpunkt, då sammanslagningen skulle äga rum,
syntes bestämmelse lämpligen böra meddelas, då anmälan till Kungl.
Maj:t inkommit, att någon af biskoparne i Växjö och Kalmar stift från
sin befattning afgått. Departementschefen hade ingalunda förbisett,
hurusom från Kalmar stifts prästerskap framhållits det obilliga däri, att
detsamma, som ägnat sig åt detta stift och byggt sina förhoppningar
på att omsider genom befordran där vinna bättre ekonomisk ställning,
skulle få sina befordringsutsikter förmörkade genom den oundvikliga
konkurrens, som till de bättre lägenheterna inom deras forna hemstift
skulle uppstå från det relativt talrika prästerskapet i det nyblifvaude
stiftets Växjödel. Dessa förhoppningar hvilade dock icke på sådan rättsgrund,
att den icke borde kunna af statsmakterna rubbas. Den framhållna
olägenheten hörde till sådana, som vid organisationsförändringar
icke kunde undvikas, och departementschefen ansåge icke de billighetsskäl,
som härvid kunde åberopas, vara af den styrka, att på grund
däraf särskilda åtgärder behöfde vidtagas för att åt Kalmar stifts nuvarande
prästerskap för en tid fridlysa dess forna stiftsområde.
Uppenbart vore vidare, att för stiftsdelningens och stiftssammanslagningens
genomförande ändring måste äga rum i kungl. förordningen
angående allmänt kyrkomöte den 16 november 1863. Denna ändring
betingades dels däraf att antalet af lekmän valda ombud skulle utgöra
hälften af hela antalet ombud vid kyrkomötet och således ej, sedan
stiftsdelningen ägt rum men innan stiftssammanslagningen försiggått,
borde vara bestämd, såsom nu vore fallet, till 30, dels ock däraf att
efter stiftsdelningen Hernösands stift — hvilken benämning departementschefen
ansåge böra bibehållas för den efter Luleå stifts utbrytningkvarstående
delen af nuvarande Hernösands stift — icke vidare borde
29
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
utgöra tre valdistrikt med minst tre lekmannaombud, utan i detta afseende
lämpligen borde likställas med öfriga stift i riket med undantag
af Visby. Därigenom kunde äfven beredas en behöflig utvidgning af
representationsrätten för Stockholm, som numera i anseende till sin
folkmängd vore fullt jämförlig med de flesta af stiften. Frågan om
förändring af såväl 1883 års lag som kyrkomötes förordningen syntes
emellertid ankomma på justitiedepartementets föredragning. Departementschefen
ville därför ej vidare inlåta sig på denna fråga för det
närvarande. Dock ville han erinra därom, att jämväl kungl. kungörelsen
den l maj 1868 angående indelning af vissa stift i valdistrikt för utseende
af lekmannaombud vid allmänt kyrkomöte skulle tarfva ändring,
och detta med hänsyn ej blott till de nyss af departementschefen i
fråga om kyrkomötestörordningen antydda omständigheter, utan jämväl
därtill att, medan nuvarande Växjö stift utgjorde två valdistrikt med
ett lekmannaombud för hvardera distriktet, det genom sammanslagningen
med Kalmar stift uppstående nya stiftet — hvilket. syntes böra benämnas
Växjö stift — rimligen borde erhålla en, utöfver hvad nu för
Växjö stift gällde, utvidgad representationsrätt.
Förutom hvad departementschefen sålunda omförmält, komine den
förändrade stiftsindelningen att kräfva ändringar och jämkningar i åtskilliga
kungl. författningar; men som dessa författningar alla vore af
administrativ natur, ansåge departementschefen sig nu icke behöfva
vidare orda härom.
Hvad härefter anginge den ekonomiska sidan af den ifrågasatta
nya stiftsindelningen, ville departemenschefen förutskicka eu erinran
därom, att de utgifter, som för förslagens genomförande skulle komma
att belasta riksstaten, endast afsåge domkapitelsexpeditionerna samt att
dessa utgifter framdeles, då Kalmar domkapitel upphörde, till följd
däraf konnne att minskas med det för detta domkapitel jämlikt aflöningsstaten
för tjänstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna den 13 juni
1902 anslagna belopp, utgörande — förutom två ålderstillägg å lönen
för konsistorienotarien å 500 kronor hvardera samt domkapitlets andel
i de under rubrikerna domkapitlens expeditioner och skrifmaterialier
och expenser, ved in. m. uppförda anslag — för konsistorienotarien
lön 2,000 kronor och tjänstgöringspenningar 1,000 kronor samt för
vikariatsersättning, extra biträde, renskrifning in. in. 500 kronor. Härigenom
nedbringades de för den nya organisationens genomförande redan
i och för sig för statsverket föga afsevärda kostnaderna. Efter denna
erinran villo departementschefen först genomgå de ekonomiska för
-
30 Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
hållanden, som ägde samband med stiftsdelningen, sedermera dem, som
hade samband med stiftssammanslagningen.
Stiftsdelningen.
Beträffande den efter nuvarande biskopens i Hernösand afgång
blifvande biskopen i det föreslagna nya Hernösands stift syntes lika
litet nu som tillförene böra ifrågasättas någon förändring i de löneförmåner,
som nu tillkomme biskopen i det odelade stiftet. Dessa löneförmåner
vore bestämda genom kung! brefvet den 16 april 1870, hvarigenom
förordnats, att biskopen i Hernösands stift, som innehade biskopshuset
i Hernösands stad, skulle fortfarande åtnjuta l:o) kontant anslag af
ordinarie räntor, 356 riksdaler, enligt kungl. bretvet den 3 juni 1647,
2:o) räntan af ett mantal Utanö i Högsjö socken, enligt kungl. brefvet
den 9 juli 1602, 3:o) af kronotionden från Ytterlännäs och Bjertrå
socknar, enligt sistnämnda kungl. bref, 258 kubikfot 3 kannor 69 kubiktum
råg och 933 kubikfot 4 kannor 40 kubiktum korn, 4:o) af kronotionden
från Hernö landsförsamling 15 kubikfot 4 kannor råg och 61
kubikfot 8 kannor korn, enligt kungl. brefvet den 8 september 1747
och kungl. resolutionen den 4 december 1868, och 5:o) tills vidare och
intill dess annorlunda blefve förordnadt, kyrkoherdelönerna i Hernösands
och Säbrå pastorat samt att biskopen skulle, såsom fyllnad i det
genom Kungl. Maj ds och Rikets Ständers beslut för honom bestämda
lönebelopp af 12,000 riksdaler årligen, uppbära 4,517 riksdaler, att ur
biskopslöneregleringsfonden utbetalas. På grund af förordnande i kungl.
bref den 29 oktober 1886 hade numera Säbrå pastorat upphört att vara
prebende åt biskopen i Hernösands stift; och uppbure denne, såsom ersättning
för inkomsten af samma pastorat, från biskopslöneregleringsfonden
ett belopp af 2,210 kronor årligen.
Hvad vidare anginge biskopen i det tillämnade Luleå stift, syntes
man böra i hufvudsak följa hvad som förut, senast i Kungl. Maj:ts
proposition till 1898 års Riksdag, föreslagits. Såsom till statsrådsprotokollet.
då uttalades, syntes, beträffande sättet att bereda skälig löneinkomst
åt biskopen i detta stift, ingen tvekan kunna råda därom, att
åt honom icke borde på lön anslås något prebendepastorat, • utan eu bestämd
lön. Genom kungl. brefvet den 15 juni 1861 angående reglering
af biskoparnas löner hade dessa löner i de särskilda stiften bestämts
från 16,000 till 10,000 kronor, däribland för biskopen i Hernösand
till 12,000 kronor. I likhet med hvad inför Kungl. Maj:t redan
i stadsrådsprotokollet den 17 mars 1893 uttalats, ansåge departements
-
31
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
chefen, att, då hvart och ett af de två stift, i hvilka Hernösands stift
skulle delas, för sin behöriga vård kom me att kräfva å stiftsstyrelsens
sida fullt upp så mycket arbete som de flesta större stift inom det
öfriga riket, lönen åt biskopen i det nya Luleå stift icke heller borde
sättas lägre än lönen åt biskopen i Hernösands nuvarande stift eller
12,000 kronor, hvartill borde komma särskild hyresersättning, som enligt
mom. 2 af de genom nyssnämnda kungl. bref den 15 juni 1861
fastställda grunder för reglering af biskoparnes löner skulle till biskop,
där biskopshus ej funnes, utgå med belopp ej öfverstigande 1,500 kronor,
hvilket belopp dock i förevarande fall, med hänsyn till de högt uppdrifna
hyrorna i Luleå, syntes betydligt understiga hvad för ändamålet
erfordrades. Medel till denna lön och hyresersättning borde, såsom
alltid tillförene föreslagits, utgå ur biskopslöneregleringsfonden, hvilken
uppkommit genom inkomster, som afskilts från vissa biskopslöner och
bestämts till jämnande af andra. Vid 1901 års slut ägde denna fond
eu behållning, uppgående till 598,373 kronor 55 öre. Inkomsterna under
året hade utgjort 55,474 kronor 94 öre, däraf ränta och kapitalvinst
22,960 kronor 38 öre. De till utgående från fonden anvisade årliga
utgifterna till lönefyllnad åt åtskilliga biskopar m. in. utgjorde tillsammans
24,010 kronor 21 öre.
Härefter komme frågan om ledamöterna i det nya domkapitlet.
Såsom bekant, förefunnes i själfva kyrkolagen icke några närmare bestämmelser
om domkapitlens sammansättning. Allt hvad där förekomme
vore stadgandet i 24 kapitlet 5 §, som innehölle, att efter stiften vore stora
och ämbetet svårt, förmedels de många ärenden, som därvid förrättas
måste, skulle biskopen hafva sig till hjälp konsistoriales, med hvilkas
råd han ett och annat å ämbetets vägnar skulle uträtta. Närmare stadganden
härutinnan vore att söka i kungl. förordningen, huru med rättegång
uti domkapitlen skulle förhållas, den 11 februari 1687. Sedan
däruti särskilda föreskrifter meddelats för de orter, där akademier vore,
bestämdes, att i andra biskopsdömen presiderar biskopen, och hans
ordinarie assessores äro kyrkoherden uti domkyrkan och lectores. Härjämte
tillädes biskoparne myndighet att, när nödtorften kräfde, kalla
flere skicklige män sig till råd och hjälp. Dessa bestämmelser hade
så tillämpats, att innehafvarne af de efter förordningens utfärdande tillkomna
lektorsbefattningarna i naturalhistoria och främmande lefvande
språk vid stiftsstädernas läroverk icke intoge säte i domkapitlet. Ledamöterna
i det nya domkapitlet i Luleå stift skulle alltså, med sådan
tillämpning af omförmälda stadganden, som nyss sagts, blifva kyrkoherden
i Luleå stad, lektorerna i kristendom och filosofi sk propedeutik,
32 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
i historia och modersmålet, i latinska och grekiska språken samt i matematik
och fysik vid högre allmänna läroverket i Luleå. Då de nuvarande
lektorerna i dessa ämnen icke mottagit sina befattningar med
skyldighet att tjänstgöra i domkapitel, skulle kunna ifrågasättas, huruvida
icke särskild godtgörelse borde dem lämnas för det ökade arbete,
som ett ledamotskap i domkapitlet skulle för dem medföra och hvilket
icke i afsevärd mån kunde anses uppvägas af den förminskning
i undervisningstid, som enligt 13 § läroverksstadgan dem tillkomme.
Vederbörande lektorer hade emellertid, i likhet med nuvarande kyrkoherden
i Luleå stadsförsamlings pastorat 0. A. ^Vester, förklarat sig
villiga att inträda såsom ledamöter i det tillämnade domkapitlet utan att
ifrågasätta särskild ersättning härför.
Beträffande kostnaderna för domkapitelsexpeditionen i Hernösand,
blefve, trots Västerbottens och Norrbottens läns utbrytning, göromålen
där fortfarande af den omfattning, att någon inskränkning i aflöningsförmånerna
för där varande tjänstemän, sådana de i den af Kungl. Maj:t
den 13 juni 1902 fastställda stat angåfves för domkapitlet i Hernösand,
icke kunde anses med rättvisa och billighet öfverensstämmande. Tvifvel
kunde ej heller råda därom, att kostnaderna för konsistorieexpeditionen
i Luleå borde sättas till samma belopp som för expeditionen i Hernösand.
Den starka utveckling, hvari Norrland vore stad!, det särskilda
ingripande från stiftsstyrelsernas sida, som till följd af därvarande egenartade
förhållanden påkallades, och alla de öfriga omständigheter, som
af departementschefen nu påpekats, syntes honom berättiga de båda
norrländska domkapitlen att beträffande dessa kostnader likställas med
domkapitlen i Uppsala, Lund och Göteborg.
I föregående propositioner till Riksdagen hade i afseende å det
nya domkapitlet i Luleå beräknats
till hyra för sessions- och expeditionslokal samt bostad
för vaktmästare, årligen .............................................. kronor 1,500: —
» aflöning åt vaktmästare............................................. » 600: —
» andra för expeditionen nödiga årliga utgifter........ » 600: —
» anskaffande af möbler, kassaskåp, andra nödiga inventarier,
böcker, kartor in. m. för en gång ......... » 3,500: —
Denna beräkning syntes fortfarande böra i hufvudsak följas. Hvad
beträffade anslagen till vaktmästareaflöning och andra för expeditionen
nödiga årliga utgifter, motsvarade de beräknade beloppen, om man
frånsåge de tillgångar, som från domkyrkor m. m. vore disponibla för
vissa domkapitel, i det närmaste hvad som å hvarje konsistorium belöpte
af de utaf senaste Riksdag beviljade anslagen af 7,500 kronor
till vaktbetjäning och 7,150 kronor till skrifmaterialier och expenser,
33
Sammansatta Stats- (och Lag-)ut skottets Utlåtande N:o 4.
ved m. m., därest dessa anslag fördelades lika mellan alla konsistorierna.
Härvid syntes dock böra anmärkas, att en aflöning åt vaktmästaren i
Luleå af 600 kronor otvifvelaktigt vore alltför knappt tilltagen.
För domkapitlets i Luleå räkning tarfvades naturligtvis en ökning
af nyss omförmälda anslagsbelopp å 7,500 kronor och 7,150 kronor.
Nu beräknade belopp till ersättning för semestervikariat 1,400 kronor
behöfde jämväl höjas med 125 kronor till 1,525 kronor.
Öfverginge departementschefen nu till
stiftssammanslagningen,
vore först att erinra, hurusom genom Kungl. brefvet angående lönereglering
för biskopen i Kalmar stift den 29 september 1876 förordnats,
att biskopen i Kalmar stift skulle åtnjuta l:o) den honom anslagna
kronotiondespannmål från Kalmar, Jönköpings och Kronobergs län,
tillsammans 2,099 kubikfot 9,8 4 kannor, 2:o) kyrkoherdelönen i Ljungby,
Hossmo och S:t Sigfrids församlingars prebendepastorat och 3:o) dels
såsom fyllnad uti den genom Kungl. Maj:ts och Rikets ständers beslut
för biskopen i Kalmar stift bestämda lön, 10,000 kronor, ett belopp af
850 kronor, dels såsom hushyresersättning 1,500 kronor eller tillsammans
2,350 kronor årligen, att från biskopslöneregleringsfonden utbetalas.
Enligt den af statistiska centralbyrån år 1889 utgifna aflönings- och
pensionsstatistik beräknades värdet af omförmälda kronotiondespannmål
till 4,985 kronor, och utgjorde taxeringSA^ärdet å boställsjorden 50,000
kronor.
Lönen för biskopen i Växjö hade reglerats genom kungl. brefvet
den 13 december 1872, hvaruti förordnats, att biskopen i Växjö stift,
som innehade bostället ett mantal S:t Johannis Baptistse eller prebendegård,
nu kalladt Östrabo n:o 2, fortfarande skulle åtnjuta l:o) afkomsten
af löningshemmanen ett hälft mantal n:o 1 Fylleryd Storegården och
ett fjärdedels mantal n:o 2 Fylleryd Lillegården i Gårdsby församling
samt ett hälft mantal n:o 2 Hemmesjö Södregården, ett hälft mantal
n:o 3 Hemmesjö Månsagården, ett hälft mantal n:o 4 Hemmesjö Sjögården,
ett hälft mantal n:o 5 Hemmesjö Asagården, tre fjärdedels
mantal n:o 1 Hemmesjötorp och ett fjärdedels mantal n:o 6 Risinge
kronogården med torpet Ljungadal, hvilka samtliga fastigheter skulle
vara i författningsenlig ordning utarrenderade, 2:o) den biskopen förut
anslagna kronotiondespannmål från Hemmesjö, Tegnaby och Ljuders
socknar i Konga härad samt Ålghults, Algutsboda, Lenhofda, Dädesjö
Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sand. 2 Afd. 4 Höft. 5
34 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
och Herråkra socknar i Uppvidinge härad, tillsammans 2,041 kubikfot
9 kannor, hälften råg och hälften korn, 3:o) kyrkoherdelönen i Gårdsby
och Söraby församlingars prebendepastorat och 4:o) såsom fyllnad uti
den genom Kungl. Maj:ts och Rikets ständers beslut för biskopen i
Växjö stift bestämda lön, 12,000 riksdaler, ett belopp af 150 riksdaler,
att från biskopslöneregleringsfonden utbetalas. Enligt 1889 års aflöningsstatistik
beräknades värdet af kronotiondespannmålen till 5,043 kronor
och utgjorde taxeringsvärdet å biskopens boställsjord 178,000 kronor;
men vore härvid att märka, att enligt Kungl. Maj:ts bref den 29 oktober
1880 biskopen hade hela byggnads- och underhållsskyldigheten
å bostället Östrabo. Detta boställe var år 1889 taxeradt till 50,000
kronor.
Indroges biskopsämbetet i Kalmar, blefve de, på sätt nyss nämnts,
enligt löneregleringen för hittillsvarande biskopen därstädes från biskopslöneregleringsfonden
utgående 2,350 kronor icke vidare för sitt ändamål
behöfliga. Men då i betraktande måste tagas, att för biskopen i Växjö
nya stift, till följd af Kalmar stifts förening med nuvarande Växjö stift,
skulle uppkomma ökning icke blott af arbete, utan jämväl af de med
ämbetet förenade kostnader — departementschefen ville i sådant afseende
erinra, att bland biskopens viktigaste ämbetsförrättningar inginge
de i kyrkolagen påbjudna visitationerna, vid Indika vanligen särskild
protokollsförare erfordrades, samt att biskopen måste bestrida resekostnaderna
icke allenast för sig själf, utan ock för protokollsföraren —
syntes det departementschefen vara nödvändigt, att biskopslönen i det
nya Växjö stift, hvartill i första rummet borde användas biskopslönen
i nuvarande Växjö stift, enligt de i kungl. brefvet den 15 juni 1861
antagna grunder för reglering af biskoparnes aflöning bestämd till
12,000 kronor, sattes till 14,000 kronor eller samma belopp, som enligt
nyssnämnda kungl. bref bestämts för biskopen i Göteborgs stift. Riksdagens
medverkan sjmtes därför böra utverkas därtill, att, då efter
enderas af biskoparne i Växjö och Kalmar afgång stiftssammanslagningen
ägde rum, till den kvarvarande biskopen, som öfvertoge det
sammanslagna stiftet, finge från biskopslöneregleringsfonden utgå ett
lönetillägg af 2,000 kronor, hvilket lönetillägg jämväl skulle tillkomma
efterföljande biskopar i det nya Växjö stift. Sedan nuvarande biskopen
i Kalmar eller hans rättsinnehafvare frånträdt därvarande lön, återginge
till biskopslöneregleringsfonden omförmälda 2,350 kronor samt
indi-oges till statsverket kronotiondespannmålen; och borde i sammanhang
härmed af Kungl. Maj:t meddelas föreskrifter om tillsättande i
vederbörlig ordning af Ljungby prebendepastorat.
35
Sammansatta Stats- {och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
Det vore uppenbart, att i och med stiftssammanslagningen göromålen
vid domkapitelsexpeditionen i Växjö komme att ökas så, att eu
förhöjning påkallades i de enligt aflöningsstaten för tjänstemännen vid
de ecklesiastika konsistorierna den 13 juni 1902 för nuvarande domkapitlet
i Växjö bestämda belopp; och billigheten syntes fordra, att
domkapitlet i det nya Växjö stift likställdes med hvad i samma stat
bestämts för domkapitlen i Uppsala, Lund, Göteborg och Hernösand.
Departementschefen ville härvid ånyo påpeka, att de till domkapitlet i
Kalmar enligt samma stat anslagna medel, tillsamman 3,500 kronor,
framdeles komme att besparas.
Slutligen uppstode fråga om, huru borde förhållas med den vid
domkapitlet i Kalmar anställda tjänstepersonal vid detta domkapitels till
tidpunkten obestämbara upphörande. Enligt nya lönestaten för konsistoriet]
änstemännen vore notarien i Kalmar skyldig att i sammanhang
med blifvande förändring i rikets indelning i stift underkasta sig den
förflyttning till annan konsistorienotareibefattning, som kunde af den
förändrade stiftsindelningen föranledas. Nuvarande notarien, som vore
född år 1842, hade utnämnts år 1878, alltså innan föreskrift den 26 juni
1891 meddelades, att konsistorienotariebefattningarna skulle uppehållas
på förordnande. Enär notarien ingått å nya lönestaten, vore han skyldig
att underkasta sig omförmälda, därmed förenade villkor. Närmast
skulle då måhända synas ligga till hands, att han, då konsistorienotarien
i Växjö, som vore född år 1830 och, utnämnd år 1869, afginge, förflyttades
till Växjö. Häremot kunde dock invändas, att det kunde inträffa,
att notarien i Kalmar, redan hunnen framskriden ålder, ej skulle
lämpa sig till den tvifvelsutan, i all synnerhet under öfvergångstiden,
mycket maktpåliggande konsistorienotarietjänsten i Växjö. Vid detta
förhållande syntes lämpligast, att, för den händelse indragning af Kalmar
stift inträffade under nuvarande notariens lifstid och innan han nått
pensionsåldern, han uppfördes på indragningsstat med rätt att bibehålla
sin enligt staten bestämda aflöning intill den tidpunkt, då han, därest
indragningen ej ägt rum, skulle ägt rätt till pension, men att han
därefter uppfördes till pension. Skulle däremot indragning af Kalmar
stift ske efter nuvarande konsistorienotariens därstädes afgång, finge
tjänsten skötas på förordnande tills vidare.
Närmare, än som i det föregående skett, syntes departementschefen
nu ej behöfva inlåta sig på frågan om de öfvergångsanordningar,
som i öfrigt till följd af förändrad stiftsindelning kunde erfordras och
angående hvilka Kungl. Maj:t naturligtvis ägde att efter omständigheterna
förordna.
36
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
På grund af hvad departementschefen sålunda anfört, ansåge han,
att för Riksdagen borde framläggas proposition angående förändrad
stiftsindelning, byggd på sådana grunder, att från och med den 1
januari 1904 Västerbottens och Norrbottens län frånskiljas Hernösands
stift för att bilda ett särskild t stift med benämningen Luleå stift och
med biskopssäte i Luleå samt att, då någon af de nuvarande inneliafvarne
af biskopsämbetena i Växjö och Kalmar stift från sin befattning
afginge, det stiftsområde, den afgångne innehaft, tillädes det andra
stiftet, som därefter skulle bära benämningen Växjö stift och hafva
biskopssäte i Växjö.
Då emellertid, på sätt departementschefen förut omnämnt, bifall
härtill förutsatte ändringar i lagen angående tillsättning af prästerliga
tjänster och i förordningen om allmänt kyrkomöte, men frågan därom
ankomme på justitiedepartementets föredragning, ville departementschefen,
som i ärendet samrådt med statsrådet och chefen för justitiedepartementet
och hade sig bekant, att denne redan låtit utarbeta de
lagförslag, han med tillämpning af omförmälda grunder ansåge erforderliga,
nu allenast hemställa, att, därest Kungl. Maj:t gillade samma
grunder, Kungl. Maj:t täcktes lämna chefen för justitiedepartementet
tillfälle att inför Kungl. Maj:t anmäla nämnda lagförslag.
Sedan statsrådets öfriga ledamöter instämt i hvad föredragande
departementschefen sålunda hemställt, yttrade Hans Maj:t Konungen
till protokollet följande:
»Ehuru jag personligen lifligt önskat, att detta riks viktiga ärende
kunnat lösas så, som af mig blifvit föreslaget under föregående riksdagar,
och hvarigenom det onekligen viktiga målet, delningen af Hernösands
stift, skett utan sammanslagning af de båda småländska stiften,
hvilka propositioner också blifvit af Riksdagens Första Kammare fyra
gånger bifallna, men däremot af dess Andra Kammare lika ofta, och
med stigande flertal, afslagna, så — enär statsrådet nu enhälligt och
med styrka framhåller den obestridligt störa vikten af norrländska
stiftsfrågans snara lösning, äfvensom betonar, det denna icke numera
kunde vinnas under fasthållande af föregående kungl. propositioner —
anser jag mig icke vidare böra motsätta mig det förslag till lösning
af denna fråga, som föredraganden för mig framställt.
»Jag må hoppas, att de olägenheter af de båda småländska stiftens
föreslagna förening, hvilka, från många håll, tvifvelsutan nu med bekymmer
motses, och hvilka också gjort mig obenägen att, i strid emot
vederbörandes högt uttalade önskningar, hittills gifva mitt bifall därtill,
icke må i framtiden medföra för ofördelaktiga och smärtsamma följder.»
37
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
Efter uttalande häraf biföll Hans Maj:t Konungen hvad statsrådet
hemställt, med föreskrift tillika, att utdrag af protokollet skulle tillställas
justitiedepartementet.
Vid fortsatt föredragning af ärendet den 23 januari 1903 anförde
departementschefen till statsrådsprotokollet ytterligare följande.
Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 19
december 1902 både departementschefen inför Kungl. Maj:t uttalat de
skäl, som förmådde departementschefen att återupptaga frågan om
Hernösands stifts delning; och hade departementschefen därvid förklarat
sig anse, att för Riksdagen borde framläggas proposition angående
förändrad stiftsindelning, byggd på sådana grunder, att från och med
den 1 januari 1904 Västerbottens och Norrbottens län frånskildes
Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift med benämningen Luleå
stift och med biskopssäte i Luleå samt att, då någon af de nuvarande
innehafvare af biskopsämbetena i Växjö och Kalmar stift från sin
befattning afginge, det stiftsområde, den afgångne innehaft, tillädes
det andra stiftet, som därefter skulle bära benämningen Växjö stift
och hafva biskopssäte i Växjö. På departementschefens, af statsrådets
öfriga ledamöter biträdda, hemställan hade Kung!. Maj: t, med gillande
af omförmälda grunder, lämnat chefen för justitiedepartementet tillfälle
att inför Kungl. Maj:t anmäla förslag, som med tillämpning af samma
grunder utarbetats, om ändringar i lagen angående tillsättning al
prästerliga tjänster och i förordningen om allmänt kyrkomöte. Sedan
dessa föi’slag numera undergått granskning i högsta domstolen och
därvid lämnats utan anmärkning samt Kungl. Maj:t på chefens för
justiedepartementet, föredragning den 23 januari 1903 beslutit proposition
till Riksdagen i ämnet, ville departementschefen nu ånyo anmäla
frågan om förändrad stiftsindelning. Departementschefen anhölle därvid
att få hänvisa till de uttalanden, han gjort till förenämnda statsrådsprotokoll;
och ansåge sig departementschefen ytterligare behöfva allenast
lämna närmare utredning angående de anslagsbehof, som med
stiftsdelnings- och stiftssammanslagningsfrågan ägde samband.
På sätt departementschefen förut framhållit, borde biskopen i det
föreslagna nya Hernösands stift åtnjuta enahanda löneförmåner, som
nu tillkomme biskopen i det odelade stiftet, samt för biskopen i det
nya Luleå stift limon ej sättas lägre än för biskopen i Hernösands
stift eller 12,000 kronor, hvartill komme hyresersättning, hvilken
departementschefen, med hänsyn till hyresförhållandena i Luleå, ansåge
38 Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
böra bestämmas till 2,000 kronor. Lönen för biskopen i det nya Växjö
stift borde såsom departementschefen jämväl förut anmärkt, höjas med
2.000 kronor eller från dess nuvarande belopp, 12,000 kronor, till
14.000 kronor. Lämpligast syntes, att samtliga dessa belopp anvisades
till utgående ur biskopslöneregleringsfonden, hvars årsinkomster därtill
lämnade tillgång; och något statsanslag härför blefve sålunda ej
erforderligt.
Sådant anslag kräfdes däremot till följd af de förändringar i domkapitlens
expeditioner, som af den ifrågasatta nya stiftsindelningen påkallades.
I afseende härå ville departementschefen erinra om sin redan
förut uttalade mening, att någon inskränkning icke rättvisligen kunde
äga rum i aflöningsförmånerna för tjänstemännen i det nya Hernösands
stift, att samma aflöningsförmåner borde tillkomma notarien och amanuensen
vid domkapitlet i Luleå stift eller 4,500 kronor, jämte rätt
till två ålderstillägg, för notarien och 1,800 kronor för amanuensen
samt att efter sammanslagning af Växjö och Kalmar stift tjänstemännen
i det nya Växjö stift skäligen borde tillerkännas enahanda löneförmåner,
hvarigenom skulle, utöfver nu gällande aflöningsstat för domkapitlets i
Växjö tjänstemän, tillkomma notarien 700 kronor och amanuensen 200
kronor. Bifall härtill erfordrade således eu ökning af aflöningsstaten
för tjänstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna med sammanlagdt
7,200 kronor. Detta belopp minskades emellertid med beloppet af de
nu fastställda anslagen för domkapitlet i Kalmar, utgörande aflöning
till notarie 3,000 kronor samt, i stället för amanuens, vikariatsersättning,
extra biträde, renskrifning m. m. 500 kronor eller tillhopa 3,500 kronor.
Hvad vidare anginge domkapitlens öfriga behof — till ersättning
för semestervikariat, vaktbetjäning och extra biträden samt skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. — kunde för det nya Hernösands stift
icke beräknas någon nedsättning af de belopp, som kräfdes för det
nuvarande Hernösands stift. Sammanslagningen af Växjö och Kalmar
stift syntes i detta afseende icke påkalla annan förändring än bortfallande
af den för domkapitlet i Kalmar beräknade ersättningen för
semestervikariat, 83 kronor 33 öre, ökning af dylik ersättning för
domkapitlet i Växjö med 16 kronor 67 öre och minskning i kostnaderna
för vaktbetjäning vid domkapitlet i Kalmar, hvilken minskning kunde
beräknas till belopp, som för år 1903 anvisats åt samma domkapitel,
eller 300 kronor. För Luleå stift kräfdes dels årliga anslag till
semestervikariat 125 kronor, till aflöning åt vaktmästare, hvilket anslag
skäligen borde beräknas till 800 kronor, samt till hyra för sessions
-
39
Sammansatta (Stats- och Lay-)utskottets Utlåtande N:o 4.
och expeditionslokal äfvensom bostad för vaktmästare, uppskattadt till
1,500 kronor, eller sammanlagdt 2,425 kronor, hvartill komme kostnader
för skrifmaterialier och expenser, ved m. m., beräknade till 600
kronor, dels ock ett anslag för en gång af 3,500 kronor till anskaffande
af möbler, kassaskåp, andra nödiga inventarier, böcker, kartor m. in.
Då man icke kunde förutsätta, att sammanslagningen af Växjö
och Kalmar stift komme till stånd samtidigt med delningen af Hernösands
stift, hvilken skulle äga rum den 1 januari 1904, uppstode frågan,
livilka utgifter borde för år 1904 beräknas och huru dessa lämpligast
borde i samma års riksstat upptagas. I riksstaten för år 1903 vore
på ordinarie stat uppfördt ett anslag till domkapitlens expeditioner å
79,580 kronor. Enligt hvad som framginge af Riksdagens skrifvelse
den 15 maj 1902, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
åttonde hufvudtitel, både däraf beräknats 65,680 kronor till aflöning
åt tjänstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna, 1,400 kronor till
ersättning för semestervikariat, 7,500 kronor till vaktbetjäning och
5,000 kronor till extra biträden. För sina behof af expenser borde,
enligt Riksdagens i samma skrifvelse gjorda medgifvande, konsistorierna
från det under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. undfå erforderliga medel, dock ej
till högre belopp än tillsammans 7,150 kronor årligen.
Enligt hvad departementschefen förut angifvit, kräfdes för domkapitlet
i Luleå årliga utgifter — frånsedt de till 600 kronor beräknade
utgifterna för expenser — till sammanlagdt belopp af 8,725 kronor.
Dessutom borde, då en omreglering af staten för de ecklesiastika konsistorierna
nu skall äga rum, härtill läggas ett belopp af 600 kronor,
som, utöfver hvad i nu gällande stat vore beräknadt, årligen erfordrades
för hyra af domkapitlets i Visby expeditionslokal och till gäldande
hvaraf för år 1903 Kungl. Maj:t anvisat medel af det under åttonde
hufvudtiteln uppförda anslag till extra utgifter. Den erforderliga ökningen
snille sålunda blifva 9,325 kronor. Att för år 1904 hela detta
belopp uppfördes å ordinarie stat, syntes emellertid ej vara tillrådligt,
enär sammanslagningen af Växjö och Kalmar stift, då denna gått i full
verkställighet, komme att medföra eu minskning i kostnaderna för domkapitlens
expeditioner med inemot 3,000 kronor. Efter den nya stiftsindelningens
fullständiga genomförande och med iakttagande af hvad
departementschefen nyss anfört rörande hyra för domkapitlets i Visby
. expeditionslokal skulle statens utgifter för de ecklesiastika konsistorierna
blifva följande:
opaginerad Kontrollera mot PDF
''40
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
aflöningsstat för tjänstemännen vid
domkapitlen i Uppsala, Lund,
Göteborg, Hernösand, . Linköping,
Skara, Västerås, Karlstad,
Strängnäs och Visby samt Stockholms
stads konsistorium lika
med hvad i nu gällande Stat
upptoges eller sämmanlagdt
vid domkapitlen i Luleå och
Växjö tillhopa ...........................
hvarifrån skulle afdragas de från
vissa domkyrkor för ändamålet
utgående belopp ...........................
ersättning för semestervikariat vid
förstnämnda tio domkapitel och
Stockholms stads konsistorium
lika med förut eller i jämnadt
belopp ............................................
vid domkapitlen i Luleå och
Växjö tillhopa ..............................
vaktbetjäning vid nuvarande domkapitlen,
utom domkapitlet i Kalmar,
samt vid Stockholms stads
konsistorium lika med förut eller
vaktbetjäning vid domkapitlet i
Luleå äfvensom hyra för sessionsoch
expeditionslokal samt bostad
för vaktmästare därstädes .........
hyra för expeditionslokal vid
domkapitlet i Visby.....................
extra biträden lika med förut .
kronor 58,200: —
11
12,600: —
kronor
70,800: —
H
1,420: —
kronor
69,380: —
kronor
1,200: —
11
250: —
11
1,450: —
kronor
7,200: —
V
2,300: —
11
600: —
kronor
10,100: --
...............
11
5,000: —
summa
kronor
85,930: —
Under förutsättning, att stiftssammanslagningen icke komme till
stånd den 1 januari 1904, erfordrades vidare för domkapitlet i Kalmar
de nu för samma domkapitel beräknade belopp af tillhopa kronor 3,883: 3 3
hvarifrån dock afginge den ökning, som efter
sammanslagningen ifrågasatts för domkapitlet i Växjö „__91 (k 6 7
eller således kronor 2,966: 6 6,
utjämnadt till 2,970 kronor.
Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 41
Lämpligast syntes vara, att ordinarie staten nu ökades till 85,930
kronor, hvarigenom den blifvande sammanslagningen af Växjö och
Kalmar stift icke beköfde föranleda någon rubbning i denna stat, samt
att hvad därutöfver för år 1904 med anledning af stiftsdelningen erfordrades
ellei 2,970 kronor upptoges å extra stat. Sådant extra anslag
blefve då erforderligt, så länge Växjö och Kalmar stift kvarstode
såsom särskilda stift. Då anmälan till Kungl. Maj:t inkommit, att endera
af de nuvarande biskoparne i Växjö och Kalmar från sin befattning
afgått, kunde Kungl. Maj:t väntas meddela förordnande om att sammanslagningen
skulle träda i verket. Därmed upphörde behofvet af vidare
extra anslag, under förutsättning, på sätt departementschefen yttrat till
protokollet den 19 december 1902, att konsistorienotarien i Kalmar,
därest han då ej redan vore pensionsberättigad och icke öfverflyttades
till tjänstgöring i Växjö, linge sin aflöning öfverförd på indragningsstat.
För domkapitlets i Luleå behof af expensmedel borde gifvetvis,
likasom för öfriga konsistorier, tagas i anspråk åttonde hufvudtitelns
förslagsanslag till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. Eu höjning
erfordrades i sådant syfte af det belopp, hvartill anslaget nu finge för
domkapitlen anlitas, eller 7,150 kronor. Enligt hvad förut angifvits,
skulle den erforderliga ökningen uppgå till 600 kronor. Då emellertid
vid bestämmandet af expensanslag åt domkapitlen för år 1903 tydligen
framgått, att det nu för ändamålet anvisade beloppet vore alldeles
otillräckligt, och man borde för framtiden undvika den oegentlighet,
som under en lång följd af år förekommit, att Kungl. Maj:t nödgats
låta statskontoret förskottera medel till betäckande af uppkomna brister
i domkapitlens expeditionskassor, ansåge departementschefen nödigt —
äfven om hänsyn toges till domkapitlets i Kalmar upphörande — att
eu sådan ändring i föreskrifterna om användandet af ifrågavarande
förslagsanslag vidtoges, att däraf måtte för domkapitlens behof kunna
disponeras 9,000 kronor.
På grund af hvad sålunda nu och till statsrådsprotokollet den 19
december 1902 af honom yttrats, hemställde departementschefen, det
Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta den proposition, hvarom nu
är fråga.
till stöd för ofvan omförmäla, af herr Hasselrot m. fl. samt herr
fagerlund in. fl. framställda förslag om delning af Hernösands stift
utan sammanslagning af \ äxjö och Kalmar stift ''hafva motionärerna
anfört följande.
Bih. till Rik ad. Prof. 1903. 4 Sami. 2 Afd. 4 Höft. 6
opaginerad Kontrollera mot PDF
12
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o -i.
»Med öfvertygande skäl har i Kungl. Maj:ts nådiga proposition
n:o 44 ådagalagts behöfligheten af Hernösands stifts delning. Ett sålunda
ådagalagdt behof bör naturligtvis tillgodoses, där ej oöfvervinneliga
hinder däremot möta. Någon allvarlig gensägelse lär väl ej heller
från något håll göras mot förslaget om stiftsdelningen.
Däremot har icke i den kungl. propositionen ens påståtts och
långt mindre visats, att några sakliga grunder motivera nödvändigheten
af, att såsom villkor för stiftsdelningen skulle uppställas sammanslagning
af Växjö och Kalmar stift.
Hänsyn till Växjö, men ännu mera till Kalmar stift afråda en dylik
sammanslagning.
Kedan (1602) förordnades eu särskild superintendent i Kalmar,
och superintendenturen förändrades till biskopsstift 1678. Under sekler
har således den institution, som man nu vill upprifva, rotat sig fast i
sin hemort.
Det lär väl af alla böra medgifvas, att en flera århundraden
gammal institution, som ännu arbetar väl och är omfattad af den allmänhets
orubbade förtroende, hvilken den är satt att i närmaste hand
betjäna, icke utan verkligt tvingande realgrunder bör upplösas. Att
sådana grunder icke föreligga för förslaget, att Kalmar stift skulle
upphöra att vara ett själfständigt stift, torde af ingen kunna sanningsenligt
bestridas. Lika litet kan förnekas, att den föreslagna stiftsammanslagningen
skulle åstadkomma försämring af de ecklesiastika
förhållandena inom de områden, som höra till Kalmar och Växjö stiftstyrelsers
verksamhetssferer.
Samma uppfattning, som härmed antydts, har legat till grund
för och på kraftigt sätt gjorts gällande i de kungl. propositionerna
angående Hernösands stiftsdelning, som framlagts för 1893, 1896, 1897
och 1898 årens Riksdagar. Äfven i detta års kungl. proposition frarnhålles,
»att skälen för denna delning äro sådana, att de helst borde
kräfva delningen utan sammanblandning med någon annan därmed icke
nödvändigt sammanhängande fråga.»
Äfven inom Riksdagen har ett liknande åskådningssätt gjort sig
gällande. Vid alla de fyra nyss nämnda riksdagarne har Första Kammaren
utan votering gifvit sitt bifall till Hernösands stifts delning utan
att såsom villkor härför ifrågasätta sammanslagning af andra stift.
För stiftsdelningen utan villkor af stiftssammanslagning afgåfvos
vid 1896 års riksdag i Andra Kammaren 107 röster, under det att 107
fasthöllo sagda villkor. Den förseglade sedlen beredde majoritet åt de
43
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
sist nämnda. Vid 1897 års riksdag- visade motsvarande motivering
siffrorna 93 mot 118 och vid 1898 års riksdag- 95 mot 128.
Häraf framgår, att, om båda kamrarnas röster sammanräknas,
inom Riksdagen ett mycket stort flertal medgifvit, att behofvet af stiftsdelning
i Norrland borde tillgodoses för sin egen skull utan att härmed
sammankopplades frågan om stiftssammanslagning i landets sydligare
delar.
Den befolkning, hvilkens intressen närmast och mest komma att
beröras af den föreslagna stiftssammanslagningen, har på det mest otvetydiga
och bevekande sätt framburit sina bekymmer och sin smärta
öfver förslaget att blifva beröfvad sin egen själfständiga stiftsstyrelse
och så kraftigt, det stått i dess makt, protesterat mot en åtgärd, hvilken
skulle kännas för dem så mycket obilligare och bittrare som intet
verkligt hinder finnes att tillgodose Norrlands utan att på samma gångåsidosätta
dess bästa.
Mot ett beslut om sammanslagning af Växjö och Kalmar stift
talar äfven det mindre lämpliga i att, utan eu utredning jämväl af
förhållandena inom andra stift i det södra Sverige, indraga ett af
stiften i denna landsdel.»
På grund af hvad af departementschefen blifvit anfördt till stöd
för det förslag, som af Kungl. Magt förelagts Riksdagen, och då de
skäl emot eu sammanslagning af Växjö och Kalmar stift, som i herr
Hasselrots m. fl. och herr Fagerlunds m. fl. motioner likasom under
frågans behandling vid föregående riksdagar framhållits, jemväl synas
vara af departementschefen bemötta, anser utskottet Kung. Maj:ts i
ämnet väckta proposition böra vinna Riksdagens bifall.
Herr Hedins ofvanberörda motion innefattar förslag, att, de för
domkapitlets i Luleå tjenstemän, vaktbetjening in. m. erforderliga belopp
skulle beviljas allenast såsom extra anslag för år 1904; och liar
motionären, enligt hvad af hans motivering framgår, härigenom velat
förekomma, att genom anslagens uppförande å ordinarie stat hinder
skulle uppkomma för ändring af stiftsstyrelsernas organisation och inrättande
af en eller flere särskilda styrelser för de allmänna läroverken.
Utskottet får i anledning häraf erinra, dels att 1902 års Riksdag i sammanhang
med antagande af lönestat för tjenstemännen vid de ecklesiastika
konsistorierna fastställt, bland annat, den bestämmelse för åtnjutande
af aflöning enligt den nya staten, att konsistorienotarie skall
vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jemkning
i åligganden, som vid förändrad organisation af domkapitlen, vid
44 Sammansatta (Stats- och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
inrättande af särskilda läroverksstyrelser eller eljest kan varda stadgad,
dels ock att Kungl. Maj:t i förevarande proposition hemställt, att aflöningen
till notarien och amanuensen vid domkapitlet i Luleå skulle
utgå under de förbehåll och bestämmelser, som i den för tjenstemännen
vid de ecklesiatika konsistorierna fastställda aflöningsstat äro intagna.
Då enligt utskottets mening det af Kungl. Maj:t sålunda föreslagna
förbehåll måste anses vara i förevarande afseende tillfyllestgörande och
därtill kommer, att utskottet icke kan finna lämpligt eller billigt, att
tjenstemännen och vaktmästaren vid en af rikets stiftsstyrelser skulle
försättas i en mera osäker tjänsteställning än innehafvarne af motsvarande
befattningar vid de öfriga stiftsstyrelserna, anser utskottet sig
icke kunna förorda herr Hedins förslag.
Utskottet får allltså hemställa,
att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition samt med afslag å herr Hasselrots
m. fl., herr Fagerlunds m. fl. och herr Hedins omförmälda
motioner,
a) medgifva, att från och med den 1 januari
1904 Västerbottens och Norrbottens län må frånskiljas
Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift
med benämningen Luleå stift och med biskopssäte i
Luleå, under villkor, att, då någon af de nuvarande
innehafvarne af biskopsämbetena i Växjö och Kalmar
stift från sin befattning afgår, det stiftsområde, den
afgångne innehaft, tillägges det andra stiftet, som
därefter skall bära benämningen Växjö stift och hafva
biskopssäte i Växjö,
b) medgifva, att biskopslönen i det nya Hernösands
stift må utgå med enahanda belopp som i det
nuvarande Hernösands stift,
c) medgifva, att af biskopslöneregleringsfonden
må användas för aflönande af biskop i Luleå stift
14,000 kronor årligen, däraf 12,000 kronor såsom lön
och 2,000 kronor såsom hyresersättning, samt för
biskopen i det nya Växjö stift, utöfver biskopslönen
i nuvarande Växjö stift, såsom lönetillägg 2,000 kronor
årligen,
45
Sammansatta Stats- (och Lay-)ntskottets Utlåtande N:o 4.
d) medgifva, att notarien och amanuensen vid
domkapitlet i det nya Hernösands stift må åtnjuta enahanda
löneförmåner, som bestämts för samma tjänstemän
vid domkapitlet i det nuvarande Hernösands stift,
e) medgifva, att för domkapitlet i Luleå stift
må utgå aflöning till notarie med 4,500 kronor, däraf
3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,
samt arfvode till amanuens med 1,800 kronor,
under de förbehåll och bestämmelser, som i den för
tjänstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna fastställda
aflöningsstat äro intagna, samt med där stadgad
rätt för notarien till ålderstillägg och pension,
f) medgifva, att för domkapitlet i det nya Växjö
stift förhöjning må äga rum af notariens aflöning till
4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,500 kronor
tjänstgöringspenningar, samt af amanuensens arfvode
till 1,800 kronor,
g) medgifva, att domkapitlet i Luleå må från det
under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:
skrifmaterialier och expenser, ved m. m.
emot redovisning undfå erforderliga medel till inköp
af skrifmaterialier, inköp af nödiga inventarier, renhållning,
gas och lyse, ved och vedhuggning, bokinköp,
inbindning af böcker och tidningsprenumeration,
tryckningskostnader, annons- och fraktkostnader samt
utgifter för telegramporto,
h) till bestridande af kostnaderna härför samt
för vaktbetjäning och öfriga årliga utgifter jämte
erforderlig utrustning af expeditionslokal vid domkapitlet
i Luleå äfvensom hyra för expeditionslokal
vid domkapitlet i Visby höja ordinarie anslaget till
domkapitlens expeditioner med 6,350 kronor eller
från dess nuvarande belopp, 79,580 kronor, till 85,930
kronor,
i) vidtaga sådan ändring i det på ordinarie stat
under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget
till skrifmaterialier och expenser, ved
m. m., att däraf må till domkapitlens expeditioner utgå
högst 9,000 kronor, samt
46
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
k) på extra stat för år 1904 bevilja ett belopp
af 6,470 kronor, däraf till förstärkande af ordinarie
anslaget till domkapitlens expeditioner 2,970 kronor
samt till anskaffande af möbler in. m. för domkapitlet
i Luleå 3,500 kronor.
2:o).
I en annan, likaledes den 23 januari 1903 till Riksdagen aflåten
proposition (n:o 45) har Kungi. Maj:t under åberopande af propositionen
bilagda. protokoll, förda i statsrådet den 19 december 1902 och 23
januari 1903 samt i högsta domstolen den 13 i sistnämnda månad,
jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit Riksdagen att antaga följande
vid propositionen fogade förslag dels till
Lag
om ändrad lydelse af §§ 2 vch o i förordningen den 16
november 1863 angående allmänt kyrkomöte.
Härigenom förordnas, att §§ 2 och 5 i förordningen den 16
november 1863 angående allmänt kyrkomöte skola erhålla följande
ändrade lydelse:
§
Svenska kyrkans ombud skola vara samtlige biskopar i stiften eller,
där någon af dem bär förfall, den bland stiftets präster, som domkapitlet
i hans ställe väljer; pastor primarius i Stockholm eller, därest han
är hindrad, annan ledamot af Stockholms stads konsistorium, den konsistorium
utser; fyra bland teologiska fakultetens ordinarie eller extra
ordinarie professorer, två från hvartdera af rikets universitet; en vald,
med fullmakt å ordinarie ämbete eller tjänst försedd prästman från
hvart stift och en från Stockholms stad; så ock af lekmän valda ombud,
nämligen två från Stockholm, ett från Visby stift, två från hvartdera af
de öfriga stiften samt fem från det eller de valdistrikt Konungen med
afseende å förhandenvarande förhållande bestämmer. Cheferna för
Sammansätta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 47
jnstitie- och ecklesiastikdepartementen må ock vid mötet närvara och
deltaga i öfverläggningarna, men ej i besluten, där de ej äro till ombud
vid mötet valda.
Inom hvarje pastorat äga samtlige å kyrkostämma röstberättigade
lekmän inom sig vid sammanträde inför kyrkostämmans ordförande
utse en elektor och eu suppleant. Om kallelse till det sammanträde,
äfvensom ställe därför, gälle hvad i afseende å kyrkostämma särskildi
är stadgadt.
Med iakttagande att hvarje pastorat anses tillhöra det stift, hvarinom
moderk} ikorn är belägen, må två eller flera pastorat inom samma
stift och valdistrikt om gemensam elektor sig förena.
Vid val af lekmännens ombud utgöra Stockholms stad och Visby
stiit hvartdera ett och de öfriga stiften hvartdera två valdistrikt. De
särskilda valdistrikten inom stiften bestämmas till sitt omfång af
Konungen.
Samtliga de inom ett valdistrikt utsedda elektorer skola på kallelse
sammankomma inför en inom distriktet boende, af domkapitlet förordnad
valförrättare. Därvid skola elektorerna med slutna sedlar hvar för sig
till. ombud föreslå så många å kyrkostämma röstberättigade män, som
väljas skola. Vid första omröstningen är den vald, som erhållit mer
än hälften af de afgifna rösterna. Har ej det antal ombud, som väljas
skall, dävid blitvit utsedt, upprättar valförrättaren en förteckning, hvarå
upptagas, därest ingen blifvit vid första omröstningen utsedd, de, som
erhållit de flesta rösterna, men eljest de, som näst den vid berörda
omröstning utsedde erhållit högsta röstetalet. Förteckningen skall upptaga
två gånger så många namn, som ombud då äro att välja. Den
omröstning, som därpå företages, må icke afse andra än de i'' förteckningen
uppförde personer; och äro de valda, som då de flesta rösterna
erhållit. Mellan lika röstetal afgöra lotten.
För hvarje ombud utses ock på lika sätt en suppleant att, i händelse
af ombudets förfall, i dess ställe i mötet deltaga.
Val för Stockholms stad verkställes på ofvan föreskrifna sätt inför
Stockholms stads konsistorium.
Denna lag skall träda i kraft den 1. januari 1904.
48
Sammansatta Stats- (och Lagutskottet* Utlåtande N:o 4- dels och till
Lag
om ändrad lydelse af § 3 i lagen den 26 oktober 1883
angående tillsättning af prästerliga tjänster.
Härigenom förordnas, att § 3 i lagen den 26 oktober 1883 angående
tillsättning af prästerliga tjänster skall erhålla följande ändrade
lydelse:
1. Till prästerlig tjänst njute präst befordringsrätt endast inom
det stift, han tillhör, där icke lian, efter ty i § 27 sägs, varder af
församling i annat stift kallad till fjärde profpredikant eller eljest enligt
denna lag äger vidsträcktare rätt eller ock sådan rätt är honom särskilt
af Konungen meddelad.
2. Befordringsrätt till prästerlig tjänst i Stockholm skall stå
öppen för hela rikets prästerskap.
3. Präst, som tillhör Hernösands eller Luleå stift, skall äga befordringsrätt
inom båda dessa stift.
Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.
Till protokollet öfver justitiedepartementsärenden för den 19
december 1902 bär chefen för justitiedepartementet, efter gemensam
beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet, anfört följande.
»Såsom protokollet öfver ecklesiastikärenden denna dag utvisar, har
statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet förklarat sig anse,
att för Riksdagen bör framläggas nådig proposition angående förändrad
stiftsindelning, byggd på sådana grunder, att från och med den 1
januari 1904 Västerbotten och Norrbottens län frånskiljas Hernösands
stift för att bilda ett särskildt stift med benämningen Luleå stift och
med biskopssäte i Luleå samt att, då någon af de nuvarande innehafvarna
af biskopsämbetet i Växjö och Kalmar stift från sin befattning
afgår, det stift, den afgångne innehaft, tillägges det andra stiftet, som
därefter skall erhålla benämningen Växjö stift och hafva biskopssäte i
Växjö.
Därjämte har chefen för ecklesiastikdepartementet, under förmälan
att bifall till den ifrågasatta förändringen förutsätter vissa ändringar i
49
Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 4.
lagen angående tillsättning af prästerliga tjänster samt i förordningen
angående allmänt kyrkomöte, hemställt, att, därest Eders Kungl. Maj:t
gillar nyssangifna grunder, Eders Kungl. Maj:t täcktes lämna mig tillfälle,
att inför Eders Kungl. Maj:t anmäla förslag till berörda lagändringar;
och har denna hemställan, som biträdts af statsrådets öfrige
ledamöter, af Eders Kungl. Maj:t i nåder bifallits.
I följd häraf torde det nu tillåtas mig att för Eders Kungl. Maj:t
anmäla förslag till omförmälda lagändringar, upprättade enligt de af
chefen för ecklesiastikdepartementet anförda grunder. I sammanhang
med de ändringar i förordningen angående allmänt kyrkomöte, hvilka
af den ifrågasatta förändrade stiftsindelningen påkallas, synes jämväl
böra upptagas den förut väckta men genom Riksdagens beslut år 1898
förfallna frågan om ändring i samma förordning dels i den riktning
att, då biskop af förfall är hindrad att infinna sig vid kyrkomöte,
ombud i hans ställe må utses bland stiftets präster, dels ock "så ätt vid
val af elektor för utseende af lekmannaombud samtidigt skall väljas en
elektorssuppleant.»
Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst i öfverensstämmelse
med berörda yttrande uppgjorda och under litt. B. och C.
vid detta protokoll fogade förslag till lag om ändrad lydelse af §§ 2
och 5 i förordningen den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte,
samt till lag om ändrad lydelse af § 3 i lagen den 26 oktober
1883 angående tillsättning af prästerliga tjänster, hemställde föredraganden,
att högsta domstolens yttrande öfver dessa förslag måtte
för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, genom note ur
protokollet inhämtas.
Det propositionen bifogade, i högsta domstolen den 13 januari
1903 förda protokollet öfver lagärenden utvisar, att högsta domstolen
vid föredragning af de i ofvan intagna protokoll öfver justitiedepartementsärenden
omförmälda lagförslag lemnat förslagen utan anmärkning.
Då do i förevarande proposition föreslagna lagförändringar betingas
af den förändring i rikets indelning i stift, som utskottet under
punkten l:o) i detta utlåtande tillstyrkt, får utskottet, som icke funnit
anledning till anmärkning emot lagförslagens affattning, hemställa,
att Riksdagen må, under förutsättning af bifall
till det förslag till ändring i rikets indelning i stift,
Bih. till ltiksd Prot. 1!)03. 4 Sami. 2 Afd. 4 Höft. '' 7
50
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
som blifvit i mom l:o) af detta utlåtande af utskottet
tillstyrkt,
a) antaga Kungl. Maj:ts förevarande förslag till
lag om ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i förordningen
den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte;
samt
b) antaga Kungl. Maj:ts förevarande förslag till
lag om ändrad lydelse af § 3 i lagen den 26 oktober
1883 angående tillsättning af prästerliga tjänster.
Stockholm den 17 april 1903.
På det sammansatta utskottets vägnar:
GOTTFRID BILLING.
Reservationer:
vid punkten Ilo) af herrar A. G. L. Billing, F. A. IT. Hedenstierna, P.
Sörensson och F. A. Almgren, som ansett utskottet böra hemställa,
att Riksdagen må, med bifall till herr Hasselrots
m. fl. och herr Fagerlunds m. fl. ifrågavarande motioner
samt med afslag å herr Hedins omförmälda motion,
på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition,
att Riksdagen
a) medgifver, att från och med den 1 januari
1904 Västerbottens och Norrbottens län må frånskiljas
Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift med
benämningen Luleå stift och med biskopssäte i Lulea,
b) medgifver, att biskopslönen i det nya Hernösands
stift må utgå med enahanda belopp som i det
nuvarande Hernösands stift,
c) medgifver, att af biskopslöneregleringsfonden
må användas för aflönande af biskop i Luleå stift
51
Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
14.000 kronor årligen, däraf 12,000 kronor såsom lön
och 2,000 kronor såsom kyresersättning,
d) medgifver, att notarien och amanuensen vid
domkapitlet i det nya Hernösands stift må åtnjuta
enahanda löneförmåner, som bestämts för samma
tjänstemän vid domkapitlet i det nuvarande Hernösands
stift,
e) medgifver, att för domkapitlet i Luleå stift
må utgå aflöning till notarie med 4,500 kronor, däraf
3.000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,
samt arfvode till amanuens med 1,800 kronor
under de förbehåll och bestämmelser, som i den för
tjänstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna fastställda
aflöningsstat äro intagna, samt med där stadgad
rätt för notarien till ålderstillägg och pension,
f) medgifver, att domkapitlet i Luleå må från
det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
förslagsanslaget: skrifmaterialier och expenser, ved
m. m. emot redovisning undfå erforderliga medel till
inköp af skrifmaterialier, inköp af nödvändiga inventarier,
renhållning, gas och lyse, ved och vedhuggning,
bokinköp, inbindning af böcker och tidningsprenumeration,
tryckningskostnader, annons- och fraktkostnader
samt utgifter för telegramporto,
g) till bestridande af kostnaderna härför samt
för vaktbetjäning och öfriga årliga utgifter jämte
erforderlig utrustning af expeditionslokal vid domkapitlet
i Luleå äfvensom hyra för expeditionslokal
vid domkapitlet i Visby höjer ordinarie anslaget till
domkapitlens expeditioner med 9,320 kronor eller från
dess nuvarande belopp, 79,580 kronor, till 88,900 kronor,
h) vidtager sådan ändring i det på ordinarie
stat under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
m. m., att däraf må till domkapitlens expeditioner
utgå högst 9,000 kronor, samt
i) på extra stat för år 1904 beviljar ett belopj>
af 3,500 kronor till anskaffande af möbler m. m. för
domkapitlet i Luleå.
52 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.
vid punkten 2\o) af lierrar A. G. L. Billing, F. A. H. Hedenstierna,
P. Sörensson och F. A. Almgren, som ansett utskottet böra hemställa,
att Riksdagen må
a) antaga Kungl. Maj:ts förevarande förslag till
lag om ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i förordningen
den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte;
samt
b) antaga Kungl Maj:ts förevarande förslag till
lag om ändrad lydelse af § 3 i lagen den 26 oktober
1883 angående tillsättning af prästerliga tjänster.
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1903.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1903:76 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande af ett nytt stift m. m., dels ock Kungl. Maj.ls proposition med förs s. 18 i texten