Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- (och Lag-)ut.skottets Utlåtande N:o 4

1903-04-17 · 52 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 47 av 52 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1903:4, Sammansatta Stats- (och Lag-)ut.skottets Utlåtande N:o 4

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-)ut.skottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o 4.

Ank. till Riksd. kansli den 17 april 1903, kl. 12 midd.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 3 i anledning af

dels Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande af

ett nytt stift m. m. äfvensom tre i anledning af berörda

proposition väckta motioner dels ock Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till lag om ändrad lydelse af

§§ 2 och 5 i förordningen den 16 november 1863 angående

allmänt kyrkomöte och till lag om ändrad lydelse

af § 3 i lagen den 26 oktober 1883 angående tillsättning

af prästerliga tjänster.

l:o).

Uti en den 23 januari 1903 till Riksdagen aflåten proposition

(n:o 44) har Kungl. Maj:t, med åberopande af propositionen bilagda

utdrag af statsrådsprotokoll öfver ecklesiastikärenden för den 19 december

1902 och den 23 januari 1903 föreslagit Riksdagen att

dels medgifva,

att från och med den 1 januari 1904 Västerbottens och Norrbottens

län finge frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskilt stift

med benämningen Luleå stift och med biskopssäte i Luleå, under villkoi

att, då någon af de nuvarande inneliafvarne af biskopsämbetena i Växjö

Bill. till lliksd. Fiol. 1903. 4 Sund. 2 Afd 4 Höft. (N:o 4) 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- (och Lay-)utskottets Utlåtande N:o 4.

och Kalmar stift från sin befattning afginge, det stiftsområde, den

afgångne innehaft, skulle tilläggas det andra stiftet, som därefter skulle

bära benämningen Växiö stift och hafva biskopssäte i Växjö.

att biskopslönen i det nya Hernösands stift finge utgå med enahanda

belopp som i det nuvarande Hernösands stift,

att af biskopslöneregleringsfonden finge användas för aflönande

af biskop i Luleå stift 14,000 kronor årligen, däraf 12,000 kronor

såsom lön och 2,000 kronor såsom hyresersättning, samt för biskopen

i det nya Växjö stift, utöfver biskopslönen i nuvarande Växjö stift,

såsom lönetillägg 2,000 kronor årligen,

att notarien och amanuensen vid domkapitlet i det nya Hernösands

stift finge åtnjuta enahanda löneförmåner, som bestämts för samma

tjänstemän vid domkapitlet i det nuvarande Hernösands stift,

att för domkapitlet i Luleå stift finge utgå aflöning till notarie

med 4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,

samt arfvode till amanuens med 1,800 kronor, under

de förbehåll och bestämmelser, som i den för tjänstemännen vid de

ecklesiastika konsistorierna fastställda aflöningsstat vore intagna, samt

med där stadgad rätt för notarien till ålderstillägg och pension,

att för domkapitlet i det nya Växjö stift förhöjning måtte äga

rum af notariens aflöning till 4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och

1,500 kronor tjänstgöringspenningar, samt af amanuensens arfvode till

1,800 kronor

samt att domkapitlet i Luleå måtte från det under riksstatens

åttonde liufvudtitel uppförda förslagsanslaget: skrifmaterialier och expenser,

ved m. m. emot redovisning undfå erforderliga medel till inköp

af skrifmaterialier, inköp af nödiga inventarier, renhållning, gas och

lyse, ved och vedhuggning, bokinköp, inbindning af böcker och tidningsprenumeration,

tryckningskostnader, annons- och fraktkostnader samt

utgifter för telegramporto,

dels ock till bestridande af kostnaderna härför samt för vaktbetjäning

och öfriga årliga utgifter jämte erforderlig utrustning af

expeditionslokal vid domkapitlet i Luleå äfvensom hyra för expeditionslokal

vid domkapitlet i Visby höja ordinarie anslaget till domkapitlens

expeditioner med 6,350 kronor eller från dess nuvarande belopp, 79,580

kronor, till 85,930 kronor samt vidtaga sådan ändring i det på ordinarie

stat under riksstatens åttonde liufvudtitel uppförda förslagsanslaget till

skrifmaterialier och expenser, ved m. in., att däraf finge till domkapitlens

expeditioner utgå högst 9,000 kronor, äfvensom på extra stat för år

1904 bevilja ett belopp af 6,470 kronor, däraf till förstärkande af

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Sammansatta Stats- (och Lag-)vtskottets Utlutande N:o 4.

ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner 2,970 kronor samt till

anskaffande af möbler m. m. för domkapitlet i Luleå 3,500 kronor.

I särskilda, sinsemellan öfverensstämmande motioner, väckta den

ena inom Första Kammaren af herr C. B. Hasselrot C. A. Tamm, H.

Hedenstierna, G. A. Berg, P. M. Söderbergh, A. Petri, J. S. F. Stephens,

A. G. G. Törner, grefve K. A. Posse, G. Lybeclt, J. M. Ekströmer, G,

Walin, C. P. af Buren, C. B. Rappe, N. Trolle, P. Sörensson, C. Nyström,

J. Alströmer, J. Rylander, L. Grundberg, C. G. Bergendahl, T. Säve, och

M. Nisser (n:o 52) och den andra inom Andra Kammaren af herr C.

A. J. Fagerlund, P. '' O. Lundell, A. Johansson, A. P. Risberg, G.J. Carlsson

och A. Petersson (n:o 161), ha föreslagits, att Riksdagen måtte på

det sätt bifalla Kungl. Majrts berörda proposition n:o 44 angående inl-ättande

af ett nytt stift m. m., att Riksdagen dels medgåfve,

att från och med den 1 januari 1904 Västerbottens och Norrbottens

län finge frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskild!, stift

med benämningen Luleå stift och med biskopssäte i Luleå,

att biskopslönen i det nya Hernösands stift finge utgå med enahanda

belopp som i det nuvarande Hernösands stift,

att af biskopslöneregleringsfonden finge användas för aflönande

af biskop i Luleå stift 14,000 kronor årligen, däraf 12,000 kronor såsom

lön och 2,000 kronor såsom hyresersättning,

att notarien och) amanuensen vid domkapitlet i det nya Hernösands

stift finge åtnjuta enahanda löneförmåner, som bestämts för

samma tjänstemän vid domkapitlet i det nuvarande Hernösands stift,

att för domkapitlet i Luleå stift finge utgå aflöning till notarie

med 4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,

samt arfvode till amanuens med 1,800 kronor under

de förbehåll och bestämmelser, som i den för tjänstemännen vid de

ecklesiastika konsistorierna fastställda aflöningsstat vore intagna, samt

med där stadgad rätt för notarien till ålderstillägg och pension,

samt att domkapitlet i Luleå måtte från det under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: skrifmaterialier och expenser,

ved in. m. emot redovisning undfå erforderliga medel till inköp

af skrifmaterialier, inköp af nödvändiga inventarier, renhållning, gas

och lyse, ved och vedhuggning, bokinköp, inbindning af böcker och

tidningsprenumeration, tryckningskostnader, annons- och fraktkostnader

samt utgifter för telegramporto,

dels ock till bestridande af kostnaderna härför samt för vaktbetjäning

och öfriga årliga utgifter jämte erforderlig utrustning af

expeditionslokal vid domkapitlet i Luleå äfvensom hyra för expeditions
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

i Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

lokal vid domkapitlet i Visby höja ordinarie anslaget till domkapitlens

expeditioner med 9,320 kronor eller från dess nuvarande belopp 79,580

kronor, till 88,900 kronor samt vidtaga sådan ändring i det på ordinarie

stat under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till

skrifmaterialier och expenser, ved m. m., att däraf finge till domkapitlens

expeditioner utgå högst 9,000 kronor, äfvensom på extra

stat för år 1904 bevilja ett belopp af 3,500 kronor till anskaffande af

möbler m. m. för domkapitlet i Luleå.

Vidare har herr A. Hedin uti en inom Andra Kammaren väckt

motion (N:o 157) hemställt, att Kungl. Maj:ts proposition n:o 44 måtte

på det sätt bifallas, att Riksdagen måtte dels medgifva,

att från och med den 1 januari 1904 Västerbottens och Norrbottens

län finge frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt

stift med benämningen Luleå stift och med biskopssäte i Luleå, under

villkor att, då någon af de nuvarande innehafvarne af biskobsämbetena

i Växjö och Kalmar stift från sin befattning afginge, det stiftsområde,

den afgångne innehaft, skulle tilläggas det andra stiftet, som därefter

skulle bära benämningen Växjö stift och hafva biskopssäte i Växjö,

att biskopslönen i det nya Hernösands stift finge utgå med enahanda

belopp som i det nuvarande Hernösands stift,

att af biskopslöneregleringsfonden finge användas för aflönande af

biskop i Luleå stift 14,000 kronor årligen, däraf 12,000 kronor såsom

lön och 2,000 kronor såsom hyresersättning, samt för biskopen i det

nya Växjö stift, utöfver biskopslönen i nuvarande Växjö stift, såsom

lönetillägg 2,000 kronor årligen,

att notarien och amanuensen vid domkapitlet i det nya Hernösands

stift finge åtnjuta enahanda löneförmåner, som bestämts för samma

tjänstemän vid domkapitlet i det nuvarande Hernösands stift,

att för domkapitlet i Luleå stift finge på extra stat för år 1904

utgå aflöning till notarie med 4,500 kronor, däraf 3,000 kronor beräknade

som lön och 1,500 kronor som tjänstgöringspenningar, samt arfvode

till amanuens med 1,800 kronor,

att för domkapitlet i det nya Växjö stift förhöjning finge äga

rum af notariens aflöning till 4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och

1,500 kronor tjänstgöringspenningar, samt af amanuensens arfvode till

1,800 kronor,

samt att domkapitlet i Luleå måtte från det under riksstatens

åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget: skrifmaterialier och expenser,

ved m. m., emot redovisning undfå erforderliga medel till inköp

af skrifmaterialier, inköp af nödiga inventarier, renhållning, gas och

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

lyse, ved och vedhuggning, bokinköp, inbindning af böcker och tidningsprenumeration,

tryckningskostnader, annons- och fraktkostnader

samt utgifter för telegramporto,

dels ock till bestridande af kostnaderna härför samt för vaktbetjäning

och öfriga årliga utgifter jämte erforderlig utrustning af expeditionslokal

vid domkapitlet i Luleå äfvensom hyra för expeditionslokal

vid domkapitlet i Yisby på extra stat för 1904 anvisa ett belopp af

6,350 kronor samt vidtaga sådan ändring i det på ordinarie stat under

riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m., att däraf finge till domkapitlens

expeditioner utgå högst 9,000 kronor, äfvensom på extra stat för år

1904 bevilja ett belopp af 6,470 kronor, däraf till förstärkande af

ordinarie anslaget till domkapitlens expeditioner 2,970 kronor samt till

anskaffande af möbler m. m. för domkapitlet i Luleå 3,500 kronor.

Till det Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition bilagda protokollet

öfver ecklesiastikärenden den 19 december 1902 bär föredragande

departementschefen yttrat följande:

Då departementschefen inför Kungl. Maj:t upptoge frågan om

Hernösands stifts delning, hvilken fråga, enligt departementschefens

förmenande, icke utan fara för utvecklingen af Norrlands andliga kultur

längre kunde få vänta på sin lösning, ville departementschefen till en

början anmäla att, efter det Kungl. Maj:ts senast aflåtna proposition i

ämnet af 1898 års riksdag förkastats, till Kungl. Maj:t inkommit skrivelser,

dels från kyrkomötet, dels från domkapitlet i Hernösand, Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens f och Norrbottens län samt

dessa läns landsting, dels från Norrbottens läns prästkonferens, dels

ock från Kalmar läns södra landsting.

Innan departementschefen närmare redogjorde för dessa skrivelser

och utvecklade sin egen ställning till frågan, ansåge sig departementschefen

böra kasta en återblick på uppkomsten och utvecklingen af såväl

nämnda fråga om stiftsdelning som den därmed sammanbundna

frågan om stiftssammanslagning.

Frågan om Hernösands stifts delning hade första gången väckts

af 1888 års kyrkomöte. I skrifvelse den 29 september samma år anhöll

kyrkomötet, under framhållande att areal och folk mängd sförhållanden

inom Hernösands stift utgjorde talande skäl för detta stifts

delning samt med hänsyn därtill att större delen af stiftet vore i afseende

å kommunikationer i hög grad vanlottad, det täcktes Kungl.

Maj:t låta företaga den utredning och de åtgärder, som för delningens

opaginerad Kontrollera mot PDF

fi Sammansatta Stats- (och La g)ut skottets Utlåtande N:o 4.

genomförande pröfvades nödiga. Sedan öfver denna framställning, efter

remiss, kammarkollegium och statskontoret infordrat yttranden ej mindre

af domkapitlet i Hernösand än äfven af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län

samt med öfverlämnande af dessa yttranden afgifvit eget utlåtande,

föreslog Kungl. Maj:t uti proposition till 1893 års Riksdag, att Riksdagen

måtte medgifva, att Västerbottens och Norrbottens län finge från

den 1 januari 1895 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskilt.

stift. Vid samma riksdag föreslogs genom motion i Andra Kammaren,

att Riksdagen, under villkor att Kalmar och Visby stift sammansloges

till ett stift, så snart en sådan sammanslagning genom

dåvarande biskoparnes i Kalmar och Visby afgång eller eljest möjliggjordes,

måtte medgifva, att Västerbottens och Norrbottens län finge

från den 1 januari 1895 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett

särskildt stift. Sammansatta stats- och lagutskottet hemställde, att

Kungl. Maj:ts framställning måtte af Riksdagen bifallas och att Riksdagen,

med anledning af den i ämnet väckta motionen, måtte i skrifvelse

till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t täcktes låta verkställa

utredning, huruvida icke Kalmar och Visby stift lämpligen kunde till

ett stift törenas, äfvensom för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill

utredningen kunde föranleda. Första Kammaren biföll utan votering

utskottets hemställan, men Andra Kammaren beslöt med 138

röster mot 56, som voro för utskottets förslag, att bifalla motionen

med uteslutande af orden »från den 1 januari 1895». Genom kamrarnes

skiljaktiga beslut hade således, såsom af Riksdagen i skrifvelse den 6

maj 1893 anmäldes, frågan jämlikt 63 S riksdagsordningen för samma

Riksdag förfallit.

I anledning af hvad sålunda hos Riksdagen förekommit och då i

båda kamrarnes beslut berörts frågan om Kalmar och Visby stifts förening

samt det utskott, som vid Riksdagen haft frågan om Hernösands

stifts delning till förberedande behandling, uttalat sig för en utredning

härutinnan, ansåg Kungl. Maj:t en sådan böra äga rum. Departementschefen

ville längre fram närmare redogöra för det beslut af den 17

juni 1893, enligt hvilket Kungl. Maj:t låtit från vederbörande domkapitel

inhämta utlåtanden rörande den ifrågasatta minskningen af de

öfriga stiftens antal, därvid såsom olika alternativ uppställdes antingen

Visby stifts förening med Kalmar eller Linköpings stift eller Kalmar

stifts delning mellan Linköpings och Växjö stift, och ansåge sig först

böra kasta en återblick på hvad som i ärendet förekommit vid 1893

års kyrkomöte.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Laggill''skottets Utlåtande N:o 4. 7

Uti en vid detta kyrkomöte af ombud från Hernösands stift vackt

motion föreslogs, under erinran om frågans föregående behandling och

särskildt Kung]. Maj:ts nyss antydda beslut i stiftssammanslagningsfrågan,

att kyrkomötet matte ej allenast medgifva delning af Hernösands

stift, så snart ske kunde, utan äfven eventuellt samtycka till en minskning

af de öfriga stiftens antal antingen sä, att Gottland upphörde att

vara eget stift och lades till Kalmar stift, eller på något annat sätt. lTti

en annan vid samma kyrkomöte väckt motion af ombud från Visby stift

föreslogs däremot, att kyrkomötet måtte, med ogillande af förslaget om

sammanslagning af vissa stift, godkänna Hernösands stifts delning.

Kyrkolagsutskottets majoritet biträdde sistnämnda motion och hemställde,

att kyrkomötet måtte dels hos Kungl. Maj:t anhålla om vidtagande

af de ytterligare åtgärder, som kunde vara''erforderliga för att

Hernösands stift måtte varda, så snart ske kunde, deladt, dels ock anmäla,

att kyrkomötet för sin del medgåfve, att Hernösands stift finge,

så snart ske kunde, delas. I reservation yrkades, att utskottet skulle

tillstyrka bifall till medgifvandet af den eventuella sammanslagningen

af två stift, dock med den ändring att medgifvandet skulle afse allenast

Visby och Kalmar stift. Kyrkomötet biföll emellertid utan votering

utskottets hemställan oförändrad.

\ id 1894 och 1895 ars riksdagar förekommo inga framställningar

angående Hernösands stifts delning, men till 1896 års Riksdag afläts

ånyo proposition i ämnet. Eu särskild anledning till frågans återupptagande

hade då lämnats i eu af representanterna för de norrländska

länen i Riksdagens båda kamrar till dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

ställd skrifvelse, däri betonades icke blott delningsfrågans

störa betydelse, utan ock vikten af densammas snara afgörande. Från

såväl domkapitlet i Hernösand som från Kungl. Majits befallningshafvande

i Norrbottens län hade dessutom förnyade framställningar i ämnet

till Kungl. Magt inkommit. Efter det af departementschefen bland

annat framhållits olägenheterna åt en stiftssammauslagning i södra delarne

af riket och att särskildt det sätt för sammanslagningens genomförande,

som företrädesvis varit föremål för diskussion vid 1888 och

1893 års kyrkomöten och 1893 års riksdag, nämligen att förena Visby

och Kalmar stift, syntes synnerligen olämpligt såsom medförande verklig

skada för Gottland, blef proposition till 1896 års Riksdag afbiten af

hufvudsakligen samma innehåll som den till 1893 års Riksdag, med delmngstid

utsatt till den 1 januari 1897. Vid riksdagen väcktes tvä

motioner i ämnet. I den ena hemställdes, att Riksdagen, med affällig

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Sammansatta Stats- (och La<j-)utslcottets Utlåtande N:o 4.

å Kungl. Maj:ts proposition, ville medgifva, att, under villkor att Kalmar

och Visby stift sammansloges till ett stift, så snart en sådan sammanslagning

genom de dåvarande biskoparnes i Kalmar och Visby stift afgång

eller eljest möjliggjordes, Västerbottens och Norrbottens län finge frånskiljas

Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift. Uti den andra

motionen, som afgafs af en representant från Gottland, hemställdes, under

förutsättning att Riksdagen icke bifölle Kungl. Maj:ts proposition oförändrad,

att Riksdagen ville med afslag å nyss omförmälda motion och med

förklarande att Kungl. Maj:ts förslag för närvarande ej kunde bifallas,

besluta att i . skrifvelse till Kungl. Maj:t anhålla, det Kungl. Maj:t behagade

låta verkställa utredning och till näst därpå följande Riksdag afgifva

det förslag, hvartill utredningen kunde föranleda, i frågan, huruvida

för Västerbottens och Norrbottens län, med bibehållande tills vidare af

gemenskapen i öfrigt med Hernösands stift, lämpligen kunde i Luleå stad

inrättas ett särskildt konsistorium med kyrkoherden i staden eller något

närbeläget pastorat såsom ordförande, när biskopen ej vore närvarande.

Denna sistnämnda motion blef dock af motionären återtagen, innan vederbörande

utskott däröfver yttrat sig. Sammansatta stats- och lagutskottet

hemställde, att Riksdagen, i anledning af livad Kungl. Maj:t i sådant afseende

föreslagit, måtte medgifva, att Västerbottens och Norrbottens län

finge från den 1 januari 1897 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett

särskildt stift, hvarjemte hemställdes om beviljande af för ändamålet erfoderliga

medel. I reservation yrkades bifall till den motion i ämnet,

hvari Kalmar och Visby stifts sammanslagning gjorts till villkor för stiftsdelningen.

Första Kammaren biföll utan votering utskottets hemställan,

men i Andra Kammaren blef reservanternas förslag, efter votering med

107 röster mot 107, genom den förseglade sedeln kammarens beslut.

Frågan hade således för denna Riksdag förfallit.

Förnyade framställningar från domkapitlet i Hernösand samt från

såväl landstingen som Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens

och Norrbottens län föranledde på hemställan af dåvarande departementschefen

— därvid denne, bland annat, erinrade om frågans fall

vid riksdagen på den förseglade sedeln allenast och vidhöll sin åsikt om

den ifrågasatta sammanslagningens olämplighet samt nödvändigheten och

vikten af delningsfrågans snara afgörande — Kungl. Maj:ts proposition

till 1897 års Riksdag, däri förnyades det förslag, som Kungl. Maj:t

framlagt för Riksdagen år 1896, med den förändring, att stiftsdelningen

skulle verkställas den 1 januari 1898. Denna framställning

blef jämväl af sammansatta stats- och lagutskottet tillstyrkt. Utskottets

förslag bifölls af Första Kammaren utan diskussion och votering, men af
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

slogs af Andra Kammaren med 118 röster mot 93. Frågan hade således

jämväl för denna riksdag förfallit.

Enahanda utgång fick frågan, då den för fjärde gången i proposition

år 1899 förelädes Riksdagen med delningstid den 1 januari 1899.

Äfven då hade yrkanden på ofördröjligt afgörande af frågan om Hernösands

stifts delning framställts ej mindre af domkapitlet, på enhälligt

gjord framställning af 1897 års prästmöte i stiftet, än äfven af såväl

landsting som Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens och Norrbottens

län. Vid samma riksdag väcktes jämväl fyra motioner med yrkanden,

i en motion, att såsom villkor för Hernösands stifts delning måtte

uppställas sammanslagningen af Kalmar och Visby stift, i två motioner,

att såsom villkor i omförmälda afseende måtte uppställas en sammanslagning

af Kalmar och Växjö stift, samt i den fjärde motionen, att Kungl.

Maj:t.s förslag måtte bifallas, dock med den ändring att i stället för

biskop skulle i det nya stiftet tillsättas en superintendent. Vederbörande

utskott tillstyrkte Kungl. Maj:ts förnyade förslag om Västerbottens

och Norrbottens läns frånskiljande från Hernösands stift för att bilda ett

särskilt stift. Första Kammaren biföll Kungl. Maj:ts förslag utan

votering, men Andra Kammaren afslog med 128 röster mot 95 såväl

samma förslag som de i ämnet väckta motionerna.

\ id 1898 års kyrkomöte upptogs frågan ånyo genom tre motioner.

Uti en motion föreslogo representanter för Hernösands stift, att kyrkomötet

ville, med förnyande af sitt redan tidigare gjorda medgifvande till

delning af Hernösands stift, jämväl i sammanhang därmed för sin de!

medgitva, att, därest Hernösands stift blefve deladt, en sammanslagning

finge äga rum af Växjö och Kalmar stift till ett, så snart sådant kunde vid

inträffande biskopsledighet ske, med stiftstyrelsen förlagd till Växjö. I

den andra motionen hemställdes, att kyrkomötet, med upprepande af sitt år

1893 fattade beshit, måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om vidtagande af

ertoderliga åtgärder för Hernösands stifts delning, så snart ske kunde,

samt anmäla, att kyrkomötet för sin del medgåfve denna delning. Med

anledning af först omförmälda motion väckte ombuden för Kalmar stift

en motion, däruti de, inläggande sin gensaga mot uppoffrande af Kalmar

stift, hemställde, att kyrkomötet måtte fatta ett beslut lika med 1893 års

kyrkomötes. Kyrkolagsutskottet hemställde, att kyrkomötet måtte i

skrifvelse till Kungl. Maj:t dels anhålla om vidtagande af de ytterligare

åtgärder, som kunde vara erforderliga för att Hernösands stift måtte

varda, sa snart ske kunde, deladt, dels ock anmäla, att kyrkomötet för

sin del medgåfve Hernösands stifts delning, men att hvad i den förstäf//.

till Uiksd. Prof. 1903. 4 Samt. 2 Afd. 4 [Piff. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

nämnda, af de norrländska representanterna väckta motionen föreslagits i

fråga om sammanslagningen af Växjö och Kalmar stift ej måtte af kyrkomötet

bifallas. Vid öfverläggningen inom kyrkomötet framställdes dessutom

ett yrkande om bifall till utskottets förslag med tillägg, att Kungl.

Maj:t om hinder för närvarande skulle möta för Hernösands stifts delning,

täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för att, så vidt ske kunde, undanröja

eller minska de olägenheter, som följde af den nuvarande ställningen. Man

återfunne här en tankegång likartad med den, som, enligt hvad nyss

nämnts, fått sitt uttryck i eu motion vid 1896 års riksdag. Dessa åtgärder

skulle nämligen, enligt förslagställarens mening, bestå dels däri, att till

biskopens biträde anställdes en särskild inspektor eller anslag lämnades för

resekostnad åt lämpliga kontraktsprostar, dels ock däri, att den förberedande

utredningen af åtskilliga ärenden och möjligen äfven afgörandet af

en del mindre viktiga sådana öfverlämnades åt inspektorn, biträdd, om så

ansåges nödigt, af några därtill utsedde medlemmar af läroverkskollegiet

i Luleå. I den slutliga voteringen segrade utskottets förslag med 28

röster mot 27, som voro för bifall till nyssnämnda under diskussionen

framställda yrkande, sedan i voteringen om kontraproposition utskottets

förslag fått för sig 31 röster mot 27, som afgåfvos för de norrländska

representanternas förslag.

I kyrkomötets på grund af detta beslut den 13 oktober 1898 aflåtna

skrifvelse, som nu förelåge till föredragning, förmäldes, att kyrkomötet

beträffande frågan om Hernösands stifts delning vidblefve den uppfattning,

som af de två närmast föregående kyrkomötena uttalats rörande

vikten och behofvet af denna delnings snara verkställande, och anhölles

om vidtagande af de åtgärder, som kunde vara erforderliga för att

Hernösands stift måtte blifva, så snart ske kunde, deladt. Kyrkomötet

anmälde vidare, att kyrkomötet för sin del medgåfve, att Hernösands

stift finge delas på det sätt, att Västerbottens och Norrbottens län frånskildes

därifrån för att bilda ett särskild! stift, samt anhölle slutligen,

det Kungl. Maj:t täcktes vidtaga erforderliga åtgärder för att, under

förutsättning att Hernösands stift blefve deladt, §§ 2 och 5 i förordningen

angående allmänt kyrkomöte måtte erhålla en af kyrkomötet

för dess del godkänd, förändrad lydelse.

Slutligen hade departementschefen att erinra, att efter det ledighet

i biskopsämbetet i Kalmar stift uppstått genom biskopen Per Sjöbrings

den 16 februari 1900 timade död, vid samma års riksdag inom båda

kamrarne motioner väcktes därom, att Riksdagen ville i skrifvelse till

Kungl. Maj:t anhålla, att med åtgärderna för återbesättande af det

ledigblifna biskopsämbetet i Kalmar stift måtte få anstå, till dess frågan

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Sammansatta Stats- (och Lay-)utskottets Utlåtande N:o 4.

om delning af Hernösands stift kunnat ånyo af Kung!. Maj:t till pröfning

föreläggas Riksdagen och kyrkomötet. Motionerna tillstyrktes af

de tillfälliga utskotten i båda kamrarne, men afslogos af Första Kammaren

med 90 röster mot 38, under det att Andra Kammaren biföll motionärernas

förslag med 162 röster mot 52. Någon skrifvelse afläts alltså

icke från Riksdagen i berörda hänseende. Att emellertid äfven Kungl.

Maj:t haft uppmärksamheten fäst vid möjligheten af Kalmar stifts

framtida förening med Växjö stift, framginge däraf, att Kungl. Maj:t

vid tillsättningen af biskopsämbetet i Kalmar den 5 oktober 1900 förordnade,

att den nyutnämnde biskopen skulle vara skyldig dels att

underkasta sig den förändring i afseende å tjänstgöringsskyldighet och

löneförmåner, som kunde blifva en följd af en möjligen skeende sammanslagning

af Kalmar och Växjö stift, dels ock att, därest sådan sammanslagning

komme till stånd, taga sitt säte i Växjö. I den för nuvarande

biskopen i Växjö stift den 25 oktober 1894 utfärdade fullmakt är förbehåll

intaget, att han skall vara skyldig underkasta sig den förändring

i afseende å stiftets område, som kan varda i vederbörlig ordning

beslutad.

De hos Kungl. Maj:t gjorda framställningarna i ärendet, hvilka

departementschefen nu hade att inför Kungl. Maj:t anmäla, utgjordes af:

l:o) skrifvelse från domkapitlet i Hernösand den 10 juni 1898

med hemställan om vidtagande af åtgärder, skyndsammast ledande därtill

att Västerbottens och Norrbottens län frånskildes Hernösands stift för

att bilda ett särskildt stift;

2:o) skrifvelse från samtliga ledamöter i Kalmar läns södra landsting,

dagtecknad den 29 september 1898 och innehållande protest mot

någon förändring af stiftsstyrelsen i Kalmar stift;

3:o) kyrkomötets skrifvelse den 13 oktober 1898, för hvars hufvudsakliga

innehåll departementschefen nyss redogjort;

4:o) skrifvelse från Västerbottens läns landsting den 22 september

1898 med hemställan såsom i domkapitlets nyss angifna skrifvelse jämte

Kungl. Mapts befallningshafvandes i Västerbottens län den 21 oktober

1898 däröfver afgifna tillstyrkande utlåtande;

5:o) skrifvelse i enahanda syfte från Norrbottens läns landsting

den 1 oktober 1898, öfverlämnad af Kungl. Mapts befallningshafvande

i samma län;

6:o) skrifvelse från domkapitlet i Hernösand den 20 september

1899 med begäran, att till Riksdagen måtte aflåtas proposition om Västerbottens

och Norrbottens läns frånskiljande från Hernösands stift för att

bilda ett särskildt stift med Luleå såsom stiftsstyrelsens säte;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

7:o) af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län öfverlämnad

skrifvelse den 20 september 1899 från samma läns landsting

med hemställan, att till Riksdagen måtte aflåtas proposition om delning

af Hernösands stift;

8:o) skrifvelse från domkapitlet i Hernösand den 19 september

1900 med enahanda begäran som i skrifvelsen den 20 september 1899.

till stöd för hvilken begäran domkapitlet särskildt sökt visa svårigheten

af att, utan delning af Hernösands stift, tillgodose stiftets behof genom

tillsättande af en eller flere ämbetsmän, som för vissa delar af stiftet

kunde ersätta eller biträda biskop och konsistorium;

9:o) skrifvelse den 17 november 1900, däri prosten J. A. Englund

med flere, med förmälan att de handlade på uppdrag af Norrbottens

läns prästkonferens, anhållit, det Kungl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga

proposition om Västerbottens och Norrbottens läns skiljande från

Hernösands stift och förseende med egen, till Luleå förlagd stiftstyrelse,

vid hvilken skrifvelse fogats yttranden af de å kyrkostämma röstberättigade

medlemmar inom de flesta af de till Västerbottens och Norrbottens

län hörande församlingar, innefattande enstämmigt uttalande om

önskvärdheten af Hernösands stifts delning;

10:o) skrifvelse den 19 september 1902 från Västerbottens läns

landsting med hemställan om vidtagande af åtgärder, som skyndsammast

kunde leda därtill, att Västerbottens och Norrbottens län frånskildes

Hernösands stift för att bilda ett särskildt biskopsstift, hvilken skrifvelse

insäudts af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet med eget tillstyrkande

utlåtande af den 1 oktober 1902;

ll:o) skrifvelse från domkapitlet i Hernösand den 1 oktober 1902

med enahanda hemställan som i domkapitlets skrifvelse den 20 september

1899, varande därvid fogad en af stiftets biskop författad, från trycket

utgifven vidlyftig utredning i frågan, hvarjämte biskopen med skrifvelse

den 24 oktober 1902 insändt skriftliga förklaringar dels af kyrkoherden

O. A. Wester i Luleå, att han vore villig att, därest ett domkapitel i

Luleå inrättades, vara ledamot i detsamma, dels ock af lektorerna vid

allmänna läroverket i Luleå K. A. Fredholm, J. A. Lagermark, G. Norelius

och C. Svedelius, att de vore villige att, i händelse domkapitlet komme

att inrättas i Luleå, inträda som ledamöter i detsamma utan annan ersättning

än den minskning i undervisningstid, som enligt läroverksstadgan

tillkomme lektor, hvilken tillika vore domkapitelsledamot.

12:o) skrifvelse den 28 oktober 1902 från Norrbottens läns landsting

med begäran, det proposition om Hernösands stifts delning måtte

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

till Riksdagen aflåtas, hvilken skrifvelse insändts af Kungl. Maj.ds befallningshafvande

i länet med eget utlåtande den 31 oktober 1902, hvari

landstingets framställning på det lifligaste tillstyrkts.

Departementschefen öfverginge härefter till att för egen del uttala

sig i den föreliggande frågan, därvid departementschefen först ville

yttra sig angående

I. Nödvändigheten att dela Hernösands stift.

Att upprepa allt hvad i föregående statsrådsprotokoll och nu inkomna

utlåtande anförts såsom bevis för denna delnings nödvändighet, syntes

ingalunda vara behöfligt; och departementschefen ville därför allenast

framhålla några synpunkter,. som förefölle honom tillräckligt belysande

för den förevarande frågan. Beträffande de för jämförelse ^mellan

Hernösands och andra stift erforderliga sifferuppgifter hänvisade''departementschefen

till följande inom ecklesiastikdepartementet upprättade

tabellariska redogörelser:

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Sammansatta Stats- (och Lag-)ulskottets Utlåtande N:o 4.

Uppgift stiftsvis på areal, folkmängd samt åtskilliga ecklesiastikstaten,

Stift.

Areal

kv.-kin.

Folkmängd.

Ecklesiastikstaten

1902.

Allmänna läroverken

höstterminen 1901.

1880.

1890.

1900.

Pastorat.

Församlingar. *)

Församlings- präster. 2)

Antal läro- verk.

Antal lärare. s)

Antal lärjungar. 4)

Högre.

Lägre.

Summa.

Stockholms stad........

33

167,934

244,226

300,624

10

10

35

4

3

7

196

3,446

Uppsala

stift ........

32,591

424,949

467,380

512,587

170

263

295

3

3

6

98

1,266

Linköpings

» ........

18,776

397,524

391,462

405,285

149

213

265

3

4

7

112

1,493

Skara

» ........

12,697

366,448

352,506

354,628

124

377

241

2

6

8

104

1,208

Strängnäs

» ........

13,092

293,381

306,132

338,062

107

173

195

3

3

6

87

1,131

Västerås

» ........

38,809

349,198

363,600

395,995

105

136

178

2

4

6

77

840

Växjö

» ........

18,723

323,691

314,828

321,725

96

186

198

2

—

2

52

764

Lunds

» ........

14,274

717,005

732,536

774,558

240

435

283

6

6

12

210

2,950

Göteborgs

» ........

15,034

497,056

531,864

577,260

in

269

199

3

5

8

129

2,068

Kalmar

» ........

5,775

150,134

141,654

136,554

45

68

81

1

1

2

34

471

Karlstads

» ........

24,411

370,278

347,122

344,120

61

139

138

1

4

5

61

776

Hemösands

» ........

241,380

450,055

536,833

622,262

115

188

213

5

4

9

132

1,510

Visby

» ........

3,158

54,688

51,337

52,781

44

93

51

1

—

1

19

162

Summa

438,753

4,562,341

4,781,480

5,136,441

1,377

2,550 2,372

36

43

79

1,311

18,0

'') Här äro ej medräknade garnisonsförsamlingar, hospitalsförsamlingar (Vadstena), bönehuslag (Bo

de ej äro särskilt afskilda eller föra särskilda ministerialböcker, äfvensom bruksförsamlingar.

2) Här äro ej medräknade domkyrkosyssloman, regementspastorer, fängelsepredikanter, hospitals- och

och slottspredikanter, domkyrkoadjunkter, kontraktsadjunkter, pastoratsadjunkter, kyrkoadjunkter, sockenadjunkter

3) Här äro inräknade såväl ordinarie ämnes- och öfningslärare som alla extra ordinarie lärare.

4) Antalen uppgifna efter de preliminära uppgifterna.

5) Uppgiften omfattar såväl ordinarie som extra ordinarie lärare och lärarinnor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

15

Imänna läroverken samt allmänna folkskolorna rörande förhållanden.

Allmänna folskolorna 190 0.

>

p

Antal

skolor.

Antal lärare och lärarinnor.11)

CD

V?

Mindre

I läse- (och öfnings-;ämnen.

Endast

i öfnings-

Summa

lärare och

Antal

a.

Folk-

folk-

Små-

Summa

Vid

Vid

Vid

lärjungar.

2.

skolor.

skolor.

skolor.

skolor.

folk-

mindre

folk-

små-

Summa.

ämnen.

lärarinnor.

skolor.

skolor.

skolor.

i

11

_

_

11

742

__

742

43

785

27,338

240

574

298

466

1,338

737

298

564

1,599

80

1,679

73,845

210

440

115

363

918

584

115

444

1,143

106

1,249

54,474

306

389

17

417

823

484

17

473

974

78

1,052

50,132

164

418

72

339

829

574

72

432

1,078

128

1,206

50,388

123

494

120

639

1,253

653

124

704

1,481

96

1,577

59,942

180

298

29

388

715

368

29

440

837

55

892

45,637

436

881

96

901

1,878

1,368

96

1,145

2,609

159

2,768

116,960

263

428

148

599

1,175

772

149

826

1,747

142

1,889

86,942 i

71

140

16

144

300

171

16

169

356

21

377

20,827

137

415

68

393

876

470

68

433

971

41

1,012

51,208

176

403

799

481

1,683

548

800

544

1,892

40

1,932

97,083

86

93

2

61

156

106

2

69

177

24

201

6,742

2,393

4,984

1,780

5,191

11,955

7,577

SO

OO

I>^

r—t

6,243

15,606

1,013

16,619

741,518

samt några andra (Nya varfvet i Göteborg in. fl.). Däremot äro medräknade alla kapellförsamlingar, äfven om

lasarettspredikanter samt predikanter vid arbets- och försörjningsinrättningar; däremot äro inräknade kapell-, brukskateketer,

klockarepräster samt prästerna i finska och tyska församlingar.

opaginerad Kontrollera mot PDF

IG

Sammanfatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

Areal, folkmängd m. m. i de till

J

F o 1 k m ä n g

d.

Ecklesiastikstaten

Allmänna läroverken

höstterminen 1901.

t--------1

L ä n.

Areal

Antal

läroverk

kv.-kni.

1880. 1890.

1900.

Pastorat.

1

Försam-

lingar.

lings-

präster.

w

O:

a*

■-*

''

g*

JQ

3

Cf)

P

3

B

So

Antal

lärare.

lär-

jungar.

Västernorrlands

25,485

169,195 208,763 232,311

47

69

79

2

1

3

48

590

Jämtlands ........

51,066

83,664100,503111,447

23 |

65

49

1

—

1

22

296

Summa

76,551

252,8:9 309,266 343,758

70 I

134

128

3

1

4

70

886

Västerbottens ...

58,947

106,435 122,784

143,735

24

28

42

1

1

2

27

297

Norrbottens ....

105,882

90,761104,783134,769

21

26

43

1

2

3

35

327

Summa

164,829

197,196 227,567 278,504

45

54

85

2

3

5

62

624

Summornas S:a

241,384

450,055 536,833 622,262

115

188

213

5

4

9

132

1,510

Jämförde man siffrorna i först intagna redogörelse, funne man,

att desamma, med undantag af dem som anginge arealen och hastigheten

i folkökningen, mest liknade hvarandra i de båda stift, som i snart

sagd! alla andra förhållanden vore minst jämförliga, nämligen Hernösands

och Lunds.

Uppenbart vore att hvarje myndighet, för att kunna fylla sin uppgift,

måste hafva denna uppgift rimligen och i förhållande till sina

krafter begränsad. I hög grad vore detta fallet beträffande en stiftsstyrelse,

där, enligt sakens natur, åtminstone den del af samma styrelses

verksamhet, som mera direkt afsåge främjandet af andliga och ideala

intressen, mera än å andra områden med nödvändighet fordrade ett

personligt ingripande af styrelsens chef, och detta ofta i ytterst grannlaga

och ömtåliga förhållanden. Vore stiftets areal och folkmängd

alltför stora; vore dessutom befolkningens lefnadsförhållanden och sed
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- och Lag-)ut skottets Utlåtande N:o 4.

17

Hernösands stift hörande länen.

Allmänna folkskolorna 190 0.

1

Antal

skolor.

Antal lä

rare och lärarinnor.

| 3kol-

I läse- (och öfnings-)ätnnen.

Endast i

öfnings-

ämnen.

Summa

Antal

! distrikt.

Folk-

skolor.

folk-

skolor.

Små-

skolor.

Summa

skolor.

Vid folk- skolor.

Vid

mindre

folk-

skolor.

Vid små- skolor.

Summa.

lärare

och

lära-

rinnor.

lärjungar.

66

168

202

143

513

235

202

178

615

11

626

35,548

60

82

81

182

345

102

81

183

366

5

371

16,840

126

250

283

325

858

337

283

361

981

16

997

52,388

26

59

300

60

419

79

300

65

444

11

455

23,908

24

94

216

96

406

132

217

118

467

13

480

20,787

50 (

153

516

156

825

211

517

183

911

24

935

44,695

176

403

799

481

1,683

548

800

544

1,892

40

1,932

97,083

vänjor säregna; förekomme inom befolkningen olika språk och nationaliteter;

försigginge tillika a detta stora område bland den så beskaffade

befolkningen sporadiskt, men på många håll, en storartad och hart

nära brådstörtad materiell utveckling, medförande betydande inflyttningar

äfvensom nybildningar här och hvar af omfattande befolkningscentra,

som påkallade andlig omvårdnad genom både kyrka och skola; då

blefve uppgiften, trots alla stiftsstyrelsens och dess chefs bemödanden,

omöjlig att uppfylla. Sådant vågade departementschefen påstå förhållandet

vara beträffande Hernösands stift. Diarienuminera öfver till

domkapitlet inkomna mål visade, att målens antal — som år 1887 utgjorde

1,288, år 1892 2,089 och år 1898 2,243 — år 1901 stigit till

2,°11 ■ Härvid voro särskild! att uppmärksamma, att en mycket stor

del af de omförmälda nybildningsfrågorna, som påkallade omsorgsfulla

undersökningar och mycket arbete, kraf de samverkan mellan stiftsBih.

till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 2 Afd. 4 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

styrelsen och vederbörande länsstyrelse. Klart vore, att en dylik samverkan

i yttersta grad försvårades, då afståndet från stiftstaden till

Umeå 25 mil och till Luleå, där de flesta hithörande ärenden, t illik a

med eu ganska betydande del skolfrågor rörande den finska befolkningen,

handlades, ej mindre än omkring 55 mil eller å järnväg 65.

Hvad anginge Hernösands stifts areal och befolkningsförhållanden

samt dessa betydelsefulla faktorers inverkan på de kyrkliga förhållandena

och skolväsendet, ville departementschefen yttra sig såväl om stiftet i

allmänhet som särskildt angående lapp- och finnmarken. Stiftets hela

areal utgjorde 241,380 kvadratkilometer, under det att de öfriga stiften

tillsammans utgjorde 197,373. Den befolkning, som vore utbredd på

detta område och som år 1880 utgjorde omkring 450,000 personer,

uppgick år 1890 till nära 537,000 och hade år 1900 ökats till mera

än 622,000. Vid slutet af år 1901 uppgick den till 632,000. Det

syntes vara uppenbart, att för en så stor och hastigt växande folkmängd,

spridd på eu sådan yta, måste — med särskild hänsyn till den

starka rörelse, som framkallats för att tillgodogöra Norrlands naturliga

tillgångar, och till kommunikationsväsendets utveckling — företeelser

å det kyrkliga området och i afseende å skolväsendet äga rum, som

påkallade stiftstyrelsens oaflåtliga uppmärksamhet och ordnande ingripande.

I detta hänseende ville departementschefen i afseende å det

kyrkliga meddela, att prästlöneregleringskommittén framlagt förslag

om inrättande i Hernösands stift af 30 nya kyrkoherdebeställningar

och 68 nya prästerliga befattningar af lägre grad. I sammanhang

med behofvet af nya prästerliga beställningar stode naturligtvis behofvet

af gudstjänstlokaler. Dessa förslag, vare sig de komme till

utförande eller icke, jämte många andra, som tid efter annan väcktes

inom församlingarna själfva, kräfde ett ihärdigt och mångsidigt arbete

af stiftsstyrelsen. Särskildt folie det af sig själft, att stor vikt läge

på biskopens personliga närvaro å de respektive, vidt skilda orterna

för dylika frågors beredande och lösning. Man finge nämligen icke

förbise, att, då en betydande del af församlingsmedlemmarne bodde på

ett sådant afstånd från kyrkan, att de endast med yttersta svårighet

kunde komma dit, det ofta blefve mindretalet af röstberättigade församlingsmedlemmar,

som beslutade för hela församlingen. Här behöfdes

eu ledande kraft för att motverka, att för de närboende församlingsbornas

intresse de mera periferiskt boendes berättigade önskningar och

oundgängliga behof förbisåges.

Domkapitlet erinrade särskildt om de arbetareskaror, som i tusental

strömmade till de arbetsfält, där de norrländska malmförekomsterna

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 4.

bearbetades. Själavård och undervisning för dessa hopar vore förenade

med desto större svårighet, som arbetarne i väsentlig del komme från

grannländerna, Norge och företrädesvis Finland, samt äfven från svenska

finnbygden. Kraftigt betonade domkapitlet, att det organisationsarbete

med afseende å andlig kultur, som under den närmaste framtiden förestode

å dessa orter samt vid och omkring den nya järnvägen till riksgränsen

mot Norge, omöjligen kunde på ett tillfredsställande sätt utföras,

med mindre än att det ofördröjligen toges om hand af en mer

närbelägen och af annat arbete mindre nedtyngd stiftsstyrelse än den

i Hernösand.

Hvad vidare anginge stiftets undervisningsanstalter, så befunnes

antalet allmänna läroverk vara större än i något annat stift med undantag

af Lunds stift eller utgöra 9, däraf 5 högre och 4 lägre, hvartill komme

8 högre flickskolor samt en samskola. Antalet seminarier vore större

än i något annat stift, i det att Hernösands stift hade 4 statsseminarier,

två för folkskolelärares och -lärarinnors och två för småskolelärares och

-lärarinnors utbildning. Folkundervisningsanstalterna inom Hernösands

stift uppginge till ett antal af ej mindre än 1,683 med ett lärjungeantal

af mera än 97,000. Men såsom exempel på huru mycket, som

ännu fattades i ett ordnadt skolväsen ej blott bland den finska och

lappska befolkningen, utan äfven i de rent svenska församlingarna, ville

departementschefen nämna, att enligt domkapitlets uppgift år 1898 i

omkring 50 församlingar barn i ett eller flera hundratal saknade årlig

skolundervisning, vanligen till följd af ett för ringa antal skolor. Understundom

stege, säger domkapitlet, detta antal barn utan årlig skolundervisning

till hälften och därutöfver af de i skolåldern varande

barnen inom församlingen. Inom stiftet i dess helhet utgjorde år 1900

de barn, som saknade skolundervisning, 14,5 % af alla barn i skolåldern.

Många vuxna hade aldrig fått någon undervisning, och för deras räkning

hade måst anordnas s. k. hednaskolor. Sådana organisationer

växte ej fram af sig själfva.

Men mera kanske än allt detta talade för delningen af Hernösands

stift den omständigheten, att i stiftet jämväl inginge den s. k.

Lappmarken. Lappmarkens ytvidd uppgåfves utgöra något mera än

hälften af Hernösands stifts och vara ungefär lika med den sammanlagda

ytan af de nio stift, som kunde sägas tillhöra södra Sverige. På

denna yta funnes en befolkning af något öfver 60,000 personer. Denna folkmängd

befunne sig till stor del i fattigdom, och bland densamma förokomme,

något som bordo särskildt understrykas, tre väsentligen skilda

språk, svenska, lappska och finska. På denna ofantliga yta funnes, en
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Sammansatta Stats- (och Lagutskottet* Utlåtande N:o 4.

%t hvad af domkapitlet uppgåfves, blott 33 gudstjänstlokaler, och

k om me pa hval gudstjänstlokal ett område af 36 kv.adratmil med nära

2,000 invånare. Toge man i betraktande blott de gudstjänstlokaler, i

h vilka enligt regvln söndaglig gudstjänst hölles, blefve de motsvarande

siffioma 5o kvadratmil och något mer än 2,700 invånare. Uppenbart

vore, att under dessa förhallanden, för en stor del af församlingsmedlemmarne,

gudstjänstbesök skulle blifva eu sällsynthet.

I detta afseende erinrades vidare; Arbetet med lappbefolkningens

andliga vård försvårades naturligtvis därigenom, att lapparne, ehuru till

antalet blott 6,000 å 7,000, till hufvudsaklig del vore nomader. Det

ganska vidlyftiga af Kungl. Magt utfärdade reglementet för lappmarks

ecklesiastikverk angåfve hufvudgrunderna för en stiftsstyrelses mångsidiga

verksamhet å detta område. Samma svårigheter förefunnes äfven

i hufvudsak beträffande finnbygden, såväl den inom lappmarken belägna

som. den, hvilken läge utom lappmarken. Men för finnbygden, med

ett invånareantal enligt uppgift af omkring 27,000 personer, tillkomme

den svårigheten, att befolkningens vida öfvervägande flertal vore af

främmande nationalitet och talade allenast sitt eget språk. Denna finska

befolkning bebodde hela Västerbottens fjärde kontrakt samt Gellivare

och endels Jockmocks församlingar af Västerbottens tredje kontrakt,

ett sammanlagdt område ungefär tre gånger så stort som hela Göteborgs

stift. Den öfvervägande delen af den befolkning, som bebodde

den 40 mil långa gränssträckan mellan Sverige och Finland, vore både

till härstamning och språk finnar. Här hade jämväl, såsom bekant, eu

särskild organisation vidtagits för att, så vidt möjligt, göra dessa

traktera invånare delaktiga af svensk kultur. Tid efter annan hade anbefallts.

inrättande af statsskolor med svenska språket såsom uteslutande

undervisningsspråk. Icke mindre, än 26 sådana skolor funnes, och för

en tjugusjunde vore anslag nyligen beviljadt. Vid dessa skolors anordnande

och öfvervakande hade domkapitlet i förening med Kungl.

Maj:ts befallningshafvande väsentligen samma uppgift, som i fråga om

andra folkskolor tillkomme vederbörande skolråd och kyrkostämma.

Att dessa säregna lappska och finska förhållanden förutsätta eu

specialisering af arbetet, som ej är tänkbar hos den af andra göromål

öfverhopade stiftsstyrelsen i Hernösand, syntes departementschefen uppenbart,

.likasom att i alla händelser det afstånd af minst 70 men ända

till öfver 100 mil, som förefunnes mellan Hernösand och dessa finnförsamlingar,

skulle förlama denna stiftsstyrelsens inverkan. Och just

dessa senast berörda omständigheter syntes tydligen ådagalägga orimligheten

af förslaget att ordna eu, så att saga, under biskopen i Hemö
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Sammansatta Stats- (och La,g-)irt skot tets Utlåtande N:o 4.

sand subordinerande stiftsstyrelse i Luleå; ty där om någonsin fordrades

en stiftscliefs initiativ och oaflåtliga verksamhet.

Onekligen vore de skäl. som innefattades i den af departementschefen

sålunda lämnade korta redogörelsen för förhållandena inom

Hernösands stift, tillika med hvad som förut anförts inför Kungl. Majrt

samt inom Riksdagen och kyrkomötet af öfvertygande beskatfenhet,

ocli föregående afslag å gjorda framställningar om Hernösands stifts

delning syntes hafva berott icke på ett underkännande af vikten och

betydelsen af denna stiftsdelning, utan på eu annan orsak, nämligen

att, på sätt af det föregående framginge, inom Riksdagens Andra Kammare

den åsikten gjort sig gällande, att antalet stift inom riket icke borde ökas

samt att förty en delning af ett stift icke borde försiggå utan sammanslagning

af två andra stift. Denna åsikt hade framträdt med allt större

styrka för hvarje gång frågan hos Riksdagen förevarit; och det syntes

departementschefen fördenskull nödvändigt, om man ville vinna det allt

viktigare målet, Hernösands stifts delning, att tillmötesgå nämnda önskan.

Äfven om skälen för denna delning vore sådana, att de helst borde

kräfva delningen utan sammanblandning med någon annan därmed icke

nödvändigt sammanhängande fråga, och att hvarje förändring i den inom

rikets öfriga delar bestående stiftsindelningen mötts af ett motstånd,

som icke blott hade sin grand i önskan att utan rubbning bibehållas

vid en fäderneärfd institution, utan jämväl berodde af insikten därom

att faktiska olägenheter vore med en dylik sammanslagning förenade;

för departementschefen stode dock klart, att frågan om Hernösands stifts

delning icke tålde något uppskof, att delningen icke stode att åstadkomma

utan sammanslagning af två andra stift samt att olägenheterna

åt en stiftssammanslagning, sådan departementschefen tänkt sig, icke

vore åt den betydenhet, att de borde utgöra hinder för genomförandet

af stiftsdelningen i Norrland, helst dessa olägenheter till väsentlig del

vore af öfvergående natur.

Någon tvekan kunde icke råda därom att, såsom från början alltid

varit tänkt, stiftsdelningen borde ske så, att Västerbottens och Norrbottens

län afskiljdes för att bilda ett stift, hvilket lämpligen borde

benämnas Luleå stift och hafva biskopssäte i Luleå. Detta senare stift

skulle då få eu areal af 164,829 kvadratkilometer med ungefär 280,000

invånare, 45 pastorat, 2 högre och 3 lägre allmänna läroverk samt ett

folkskolelärarinneseminarium, hvaremot återstående delen af Hernösands

stift komme att omfatta 76,551 kvadratkilometer med ungefär 350,000

invånare, 70 pastorat, 3 högre och 1 lägre allmänt läroverk samt ett

folk sk olcl är aresemin aria n i. På det afl gränsen mellan stiften måtte

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Sammansatta Stuts- (och Lagutskott ds Utlåtande N:o 4.

sammanfalla med länsgränsen erfordrades en mindre ändring i nu bestående

kontraktsindelning. Ångermanlands nordöstra kontrakt omfattade

nämligen, utom socknar i Västernorrlands län, jämväl Nordmalings

och Bjurholms socknar i Västerbottens län och skulle alltså, om ej

förändring skedde, komma att tillhöra båda stiften. Till förekommande

häraf borde, om stiftsdelningen komrne till stånd, nämnda båda församlingar

förenas med närmaste kontrakt inom Västerbottens län.

II. Förändringen af den kyrkliga indelningen i södra delen af landet.

Vore det alltså nödvändigt, att målet, Hernösands stifts delning,

så snart ske kunde, uppnåddes, och vore detta mål så viktigt, att för

dess vinnande de mindre olägenheter, som vore förenade med upphörandet

af ett stifts sjanständighet och dettas uppgående i ett annat

stift, måste bäras, så gällde det att finna dels det af rikets stift, för

hvilket dessa olägenheter blefve relativt minst kännbara, dels ock det

stift, som vore lämpligast att i sig helt och hållet eller delvis upptaga

det förra. Naturligtvis kunde fråga endast blifva om att ett af de

minsta stiften skulle på sådant sätt uppgå i eller förenas med ett annat

stift, och de förslag, som i detta hänseende hittills varit å bane, hade

ock uteslutande vändt sig kring de båda minsta stiften, Visby och

Kalmar. Departementschefen hade redan i det föregående omnämnt,

att, sedan af de vid 1893 års riksdag förda förhandlingar inhämtats,

att nödvändigheten af Hernösands stifts delning allmänt erkänts, under

det åsikterna varit delade därom, huruvida sådan åtgärd borde såsom

villkor förutsätta sammanslagning af två andra stift, Kungl. Maj:t den

17 juni 1893 anbefallde utredning i sådant syfte. Enligt detta Kungl.

Maj:ts beslut ålades domkapitlen i Linköping, Växjö, Kalmar och Visby

att till Kungl. Maj:t inkomma med utredning och förslag, hvart och

ett af dessa domkapitel i den mån detsamma af frågan berördes, huruvida

icke en sådan förändring i den nuvarande stiftsindelningen kunde,

utan förnärmande af enskild rätt, äga rum, att antingen Visby stift

förenades med Kalmar eller Linköpings stift eller ock Kalmar stift

upphörde att vara särskildt stift och delades så, att en del däraf lades

till Linköpings stift och återstående delen till Växjö stift. Af de utlåtanden,

som med anledning häraf inkommo från bemälda domkapitel,

framgick, att af de då framställda förslagen om sammanslagning af stift

eller delar däraf med annat stift det antagligaste var förslaget om

sammanslagning af Kalmar och Visby stift, mot hvilket förslag emellertid

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Sammansatta Stats- (och Lag- utskottets Utlåtande N:o 4.

domkapitlet i Visby på det bestämdaste uttalat sig. Frågan härom

upptogs ock vid 1893 års kyrkomöte genom motion, som, enligt hvad

förut nämnts, af kyrkomötet förkastades. Det blef sedermera allt melodi

mer erkändt, att, med hänsyn till Gottlands afskilda läge och de

egendomliga förhållandena på ön, olägenheterna af Visby stifts uppgående

i Kalmar voro så stora, att tanken därpå måste öfvergifvas.

Den meningen började i stället göra sig gällande, att en sammanslagning

af Växjö stift med Kalmar stift vore lämpligare, en mening, som ock

vann uttryck i två af de vid 1898 års riksdag väckta motionerna, af

hvilka två motioner den ena framkommit inom Första, den andra inom

Andra Kammaren.

Inom Kalmar stift hade såsom naturligt vore, denna mening mött

mycket motstånd. Redan den 24 november 1897, således innan nyss

omförmälda sammanslagningsförslag offentligen framställts, hade till

Kungl. Maj:t från prästerskapet i Kalmar stift iukommit eu petition,

däri prästerskapet allmänt uttalade sina betänkligheter mot detta stifts

uppgående i annat stift, Prästerskapet framhöll, utom faran för rubbning

i det goda religiösa förhållande, som då vore rådande inom stiftets

församlingar, de svårigheter af flera slag för prästerskapet, som genom

en sammanslagning skulle uppstå, såsom det yngre prästerskapets fördröjda

befordran och det förryckande, som skulle äga rum med afseende

å stiftets enskilda änke- och pupillkassa samt icke mindre än fyrtiofem

andra stiftelser och kassor af betydande storlek, bildade till förmån för

stiftet och dess prästerskap, äfvensom de olägenheter, som skulle uppstå

för de allmänna läroverken, särskildt det högre i stiftsstaden, genom

förlust af särskild eforalstyrelse; och anhöll prästerskapet fördenskull,

att de olyckor måtte afvärjas, som skulle uppstå genom Kalmar stifts

indragning. Uti den skrifvelse af den 11 oktober 1898 från ledamöterna

af Kalmar läns södra landsting, hvilken departementschefen förut anmält,

framhölles olägenheterna af en stiftsförening med Växjö stift. I skrifvelsen

påpekades Kalmar stifts läge och särskildt Ölandsdelens brist på tidsenliga

kommunikationer, hvilka förhållanden säkerligen skulle komma att verka

hämmande på den andliga utvecklingen, om stiftsstyrelsen förlädes till

Växjö, hvarjemte anmärktes, att den för vidmakthållande af en sann

kyrklig anda så viktiga samverkan mellan prästerskapet och stiftsstyrelsen

under dylika förhållanden skulle i betänklig grad försvåras

till stort men för församlingslifvet i dess helhet. Ytterligare ansåge

sig departementschefen böra erinra därom att, när, efter biskop Sjöbrings

död, vid 1900 års riksdag, på sätt departementschefen förut omnämnt,

motioner väcktes om anstånd med återbesättande af biskopsämbetet,

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Sammansatta Stata- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

till Riksdagen ingick en med 22,000 namn undertecknad petition mot

Kalmar stifts sammanslagning med Växjö.

Departementschefen hyste emellertid den åsikten, att, omen sammanslagning

af stift skulle äga ram, en sådan ingenstädes kunde ske med

mindre olägenheter än genom att förena Kalmar och Växjö stift med

stiftsstyrelsen förlagd till Växjö. Klart vore, att rubbningen i en

organisation, särskild! en sådan som hade seklers häfd, medförde olägenheter.

I synnerhet blefve detta fallet för dem, hvilkas verksamhet och

lefnadsförhållanden mera direkt berördes af donna organisation, i nu

förevarande fall prästerskapet; men departementschefen vore viss därpå

att, efter ett eller annat decennium, om ej förr, de svårigheter och

olägenheter, som komme att uppstå vid öfvergången till den nya

organisationen, men som dock väl mycket öfverdrifvits, skulle vara så

godt som försvunna och glömda. Frågan vore ju icke om att beröfva

Kalmar stift stiftsstyrelse, utan allenast om att ändra stiftsstyrelsens

plats. Hvad som förekommit vid 1898 års kyrkomöte och den slutliga

voteringen i stiftsdelningsfrågan ådagalade, att eu högst betydande

minoritet inom kyrkomötet ansåg afgörande betänkligheter mot en sådan

sammanslagning icke möta. Omförmälda petitioner och diskussionerna

vid 1900 års riksdag hade icke heller öfvertyga! departementschefen

om motsatsen, då han toge i betraktande de faktiska förhållandena.

Arealen af Kalmar stift, näst Visby det minsta af rikets stift, utgjorde

endast 58 kvadratnymil; och det tilltänkta nya stiftet skulle, då arealen af

Växjö stift vore 187 kvadratnymil, utgöra 245 kvadratnymil. Det sammanslagna

stiftets areal skulle således blifva väsentligen mindre än vare sig

Uppsala (326 kvadratnymil), Västerås (388 kvadratnymil), Hernösands nya

(766 kvadratnymil) eller Luleå nya (1,648 kvadratnymil) och i det allra närmaste

lika stor som Karlstads stift (244 kvadratnymil). En blick på en järnvägskarta

visade, huru Småland vore i alla riktningar genomskuret af järnvägar.

På landsvägar vore ej heller brist. Och härigenom hade de afstånd,

som blott för några tiotal af år sedan väsentligen hämmade förbindelsen

mellan stiftsstyrelse och församlingar, så upphäfts, att en biskop numera

ofta på lika kort tid kunde hinna till den från stiftsstaden aflägsnaste

ort som förr till en relativt närbelägen. Hvad folkmängden anginge,

vore att märka, att densamma i Kalmar stift under de sista decennierna

varit i sjunkande, i det att den uppgått år 1880 till 150,134, år 1890 till

141,654 och år 1900 till blott 136,554. Folkmängden i Växjö stift utgjorde

samma tre år respektive 323,691, 314,828 och 321,725. Det sammanslagna

stiftets folkmängd skulle sålunda, efter uppgifterna för år

1900, uppgå till ej fullt 460,000 eller mindre än i tre andra stift: Pipp
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

sala, Lunds och Göteborgs. Tre stift — Uppsala, Linköpings och

Lunds — skulle hafva ett större antal pastorat än det nya Växjöstiftet;

fyra stift — Uppsala, Skara, Lunds och Göteborgs — ett större antal

församlingar. Inom stiftet skulle finnas 4 allmänna läroverk, däraf 3

högre och 1 lägre, samt 1 folkskolelärare- och 1 folkskolelärarinneseminarium.

Antalet allmänna läroverk skulle alltså blifva mindre än

i något af de andra stiften med undantag af Visby, som hade endast

ett, och Hernösands nya stift, som skulle hafva lika inånga som det

nya Växjö stift. Departementschefen fruktade för sin del hvarken att

under numera inträdda förhållanden, väsentligen framkallade genom en

i hög grad lättad samfärdsel, organisationsförändringen skulle behöfva

rubba det goda religiösa förhållande, som rådde inom Kalmar stift,reller

att densamma i nämnvärd mån skulle förändra eforalstyrelsens inflytande

på Kalmar läroverk. Departementschefen vore ock öfvertygad,

att frågorna om det framtida användandet enligt gifna bestämmelser af

såväl Kalmar stifts enskilda änke- och pupillkassa som andra Kalmar

och Växjö stifts stiftelser och fonder skulle kunna af Kungl. Maj:t på

nöjaktigt sätt lösas. Angående prästerskapets befordringsrätt skulle

departementschefen strax yttra sig.

III. Stiftsdelningens och stiftssammanslagningens genomförande.

Innan departementschefen öfverginge till de frågor af ekonomisk

art, som ägde samband med de sålunda framställda förslagen om delning

af Hernösands stift och sammanslagning af Växjö och Kalmar stift,

syntes böra tillses, dels i hvad mån prästerskapets privilegier berördes

af den ifrågasatta delningen och sammanslagningen, dels huruvida och

i hvilken omfattning förändring i gällande lagar eller författningar däraf

påkallades.

Då i fjärde punkten af prästerskapets privilegier den 16 oktober

1723 stadgades, att alla biskopar skulle oförändradt njuta och behålla

efter gammal häfd sina biskopsstift, syntes däraf följa, att en förändring

i biskopsstift en af den genomgripande beskaffenhet, som nu vore ifrågasatt,

icke kunde ske i annan ordning än den 114 § regeringsformen

föreskrefve. För genomförandet af såväl stiftsdelningeu som stiftssamslagningen

erfordrades alltså ej blott Riksdagens, utan ock allmänna

kyrkomötets medverkan.

I öfrigt syntes prästerskapets privilegier icke af förevarande fråga

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 2 Afd. 4 Höft. 4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

beröras. Tvekan i detta afseende kunde visserligen råda beträffande

stadgandet i privilegiernas punkt 21, att ingen finge tränga de i det

ena stiftet ordinerade präster, i högre eller mindre grad, in på ett annat,

där de hvarken vore födda eller ordinerade. Då emellertid detta stadgande

— vare sig detsamma afsåge att värna det inom ett stift varande

prästerskapet mot intrång från ett annat stifts präster eller det

skulle utgöra skydd för de extra ordinarie prästmännen mot missivering

utom det stift, till hvilket de invigts — i allt fall afsåge förhållandet

inom två skilda stift, icke inom ett och samma stift, äfven om dettas

område blifvit i större eller mindre mån utvidgadt, ansåge departementschefen

stadgandet icke äga särskild betydelse för nu förevarande fråga.

Angående därefter behöfliga ändringar i gällande lagar och författningar,

ansåge departementschefen till eu början, att stadgandena

om biskopsval kunde lämnas orubbade. Dessa stadganden återfunnes

dels i § 29 regeringsformen, som föreskrefve, att till ärkebiskop och

biskopar skulle Körningen utnämna en af de tre, som, i den ordningkyrkolagen

stadgade, föreslagna blifvit, dels ock i 20 kapitlet kyrkolagen,

som innehölle hufvudsakligen, att, när ett biskopssäte blifver ledigt,

domkapitlet med klerkeriet skall upprätta förslag till ämbetets återbesättande.

Då nuvarande biskopen i Hernösands stift, på grund af förbehåll

i den för honom den 12 oktober 1888 utfärdade fullmakt, vore

skyldig underkasta sig den förändring i afseende på tjänstgöring, som

kunde föranledas af stiftets möjligen blifvande delning, samt han för

öfrig! förklarat sig villig att genast vid utbrytningen afstå från episkopatet

öfver den utbrutna delen, mötte för nyss omförmälda stadgandens

omedelbara tillämpning å det nyinrättade Luleå stift intet hinder. Någon

tillämpning af samma stadgande på Växjö eller Kalmar stift kunde

däremot naturligen icke ifrågakomma, då en af de nuvarande biskoparne

i dessa stift afginge från sitt ämbete, därest icke samtidigt jämväl den

andre biskopen afginge, detta af det enkla skäl, att vid den förstes

afgång icke något biskopsämbete blefve ledigt till återbesättande. Först

när båda de nuvarande biskoparne i Växjö och Kalmar stift afgått,

ifrågakomme tillsättning af ett biskopsämbete; och för detta fall komme

berörda stadganden i vanlig ordning till användning. I sammanhang

härmed ville departementschefen anmärka, att det tal, som emellanåt

förekommit därom att genom en stiftssammanslagning, på sätt nu ifrågasattes,

en rättskränkning skulle tillfogas prästerskapet i det af de nuvarande

stiften, som komme att lyda under en biskop, hvilken samma

stifts prästerskap ej själf valt, enligt departementchefens förmenande

saknade fog. Någon så att säga personlig rätt för prästerskapet i så
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Sammansatta Stats- (och Lag-)iitskottcts Utlåtande N:o 4.

dant afseende kunde ur nämnda stadgande icke härledas. Prästerskapets

rätt att vid biskopämbetes tillsättande medverka kunde icke utgöra

hinder för genomförande af en förändrad stiftsindelning, när sådan blifva

i laga ordning beslutad.

Komme departementschefen således till det slut, att hvarken af

delnings- eller sammanslagningsfrågan påkallades förändring i gällande

stadganden rörande biskopsval, ansåge departementschefen däremot, att

beträffande prästerskapets befordringsrätt en lagändring vore önskvärd,

ja till och med nödvändig. Sedan genom kungl. förordningen den 4

november 1876 upphäfts hvad lag och särskilda författningar förut innehållit

därom, att ej någon fick vinna inträde i prästämbetet inom

annat stift, än där han var född, blef den allmänna regeln för befordringsrätten,

att densamma skulle njutas inom det stift präst tillhörde

eller med andra ord det stift, för tjänstgöring inom hvilket han prästvigts.

Denna regel återfunnes i 3 § 1 mom. af lagen angående tillsättning

af prästerliga tjänster den 26 oktober 1883. Såsom bekant,

hade under senare tid allvarligt yrkats, att hvad som sålunda kunde

kallas stiftsbandet borde borttagas. Utan att här närmare ingå på denna

fråga i allmänhet, syntes det departementschefen uppenbart, att ett lossande

på detta band beträffande de ifrågasatta nya norrländska stiften

af förhållandena betingades. Man kunde nämligen ej betaga de präster,

som före sti Avdelningen vigts till tjänstgöring för hela det nuvarande

Hernösands stift, deras därigenom erhålla befordringsrätt och inskränka

densamma till ett område, omfattande endast en del af detta stift.

Sådan inskränkning komme däremot med tillämpning af nu gällande

stadganden att äga rum för dem, som prästvigdes efter stiftsdelningen.

Man skulle alltså inom de båda nya stiften få två generationer präster,

en med befordringsrätt inom båda stiften och en mod dylik rätt inom

allenast ett af dem. Olägenheterna af en sådan öfvergångsform läge

i öppen dag. Med hänsyn dessutom till det relativa fåtalet pastorat i

det nordligaste stiftet samt de svåra både lokala och klimatiska förhållandena

därstädes syntes det departementschefen vara nödvändigt,

om ett dugligt prästerskap där skulle erhållas, att befordringsmöjligheterna

för det blifvande prästerskapet därstädes vidgades. Departementschefen

ansåge~därför, att, likasom det nuvarande prästerskapet i

Hernösands stift, jämväl de blifvande prästerna i det nya Hernösands

stift och i Luleå stift borde äga befordringsrätt inom båda dessa stift,

oberoende af till hvilketdera de vigdes. Sådan befordringsrätt syntes

emellertid icke på grund af nu gällande stadgande kunna tilläggas dessa

präster. Det i 3 af 1883 års lag gift)a undantag för det fall, atl

s. 28 Kontrollera mot PDF

28 Sammansatta Stats- (och Lag-)utsJcottets Utlåtande N:o 4.

Kungl. Maj:t särskildt meddelat någon vidsträcktare befordringsrätt,

syftade, enligt departementschefens förmenande, allenast på den Kungl.

Maj:t tillerkända rätt att låta präst utom förslag söka regal kyrkoherdetjänst,

den s. k. extra ansökningsrätten, och inrymde intet medgifvande

att i administrativ väg låta allt till ett stift hörande prästerskap få ansökningsrätt,

förutom i sitt eget stift, jämväl i ett annat.

För vinnande af det af departementschefen åsyftade målet i fråga

om befordringsrätten för prästerskapet i de båda blifvande norrländska

stiften erfordrades således ändring i 3 § af 1883 års lag. Någon sådan

ändring syntes däremot ej kräfvas till följd af Växjö och Kalmar stifts

sammanslagning. Då denna sammanslagning gått i verkställighet, ägde

på grund af lagrummets nuvarande affattning allt prästerskapet i de

båda gamla stiften befordringsrätt inom hela det sammanslagna stiftet;

och i fråga om den tidpunkt, då sammanslagningen skulle äga rum,

syntes bestämmelse lämpligen böra meddelas, då anmälan till Kungl.

Maj:t inkommit, att någon af biskoparne i Växjö och Kalmar stift från

sin befattning afgått. Departementschefen hade ingalunda förbisett,

hurusom från Kalmar stifts prästerskap framhållits det obilliga däri, att

detsamma, som ägnat sig åt detta stift och byggt sina förhoppningar

på att omsider genom befordran där vinna bättre ekonomisk ställning,

skulle få sina befordringsutsikter förmörkade genom den oundvikliga

konkurrens, som till de bättre lägenheterna inom deras forna hemstift

skulle uppstå från det relativt talrika prästerskapet i det nyblifvaude

stiftets Växjödel. Dessa förhoppningar hvilade dock icke på sådan rättsgrund,

att den icke borde kunna af statsmakterna rubbas. Den framhållna

olägenheten hörde till sådana, som vid organisationsförändringar

icke kunde undvikas, och departementschefen ansåge icke de billighetsskäl,

som härvid kunde åberopas, vara af den styrka, att på grund

däraf särskilda åtgärder behöfde vidtagas för att åt Kalmar stifts nuvarande

prästerskap för en tid fridlysa dess forna stiftsområde.

Uppenbart vore vidare, att för stiftsdelningens och stiftssammanslagningens

genomförande ändring måste äga rum i kungl. förordningen

angående allmänt kyrkomöte den 16 november 1863. Denna ändring

betingades dels däraf att antalet af lekmän valda ombud skulle utgöra

hälften af hela antalet ombud vid kyrkomötet och således ej, sedan

stiftsdelningen ägt rum men innan stiftssammanslagningen försiggått,

borde vara bestämd, såsom nu vore fallet, till 30, dels ock däraf att

efter stiftsdelningen Hernösands stift — hvilken benämning departementschefen

ansåge böra bibehållas för den efter Luleå stifts utbrytningkvarstående

delen af nuvarande Hernösands stift — icke vidare borde

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

utgöra tre valdistrikt med minst tre lekmannaombud, utan i detta afseende

lämpligen borde likställas med öfriga stift i riket med undantag

af Visby. Därigenom kunde äfven beredas en behöflig utvidgning af

representationsrätten för Stockholm, som numera i anseende till sin

folkmängd vore fullt jämförlig med de flesta af stiften. Frågan om

förändring af såväl 1883 års lag som kyrkomötes förordningen syntes

emellertid ankomma på justitiedepartementets föredragning. Departementschefen

ville därför ej vidare inlåta sig på denna fråga för det

närvarande. Dock ville han erinra därom, att jämväl kungl. kungörelsen

den l maj 1868 angående indelning af vissa stift i valdistrikt för utseende

af lekmannaombud vid allmänt kyrkomöte skulle tarfva ändring,

och detta med hänsyn ej blott till de nyss af departementschefen i

fråga om kyrkomötestörordningen antydda omständigheter, utan jämväl

därtill att, medan nuvarande Växjö stift utgjorde två valdistrikt med

ett lekmannaombud för hvardera distriktet, det genom sammanslagningen

med Kalmar stift uppstående nya stiftet — hvilket. syntes böra benämnas

Växjö stift — rimligen borde erhålla en, utöfver hvad nu för

Växjö stift gällde, utvidgad representationsrätt.

Förutom hvad departementschefen sålunda omförmält, komine den

förändrade stiftsindelningen att kräfva ändringar och jämkningar i åtskilliga

kungl. författningar; men som dessa författningar alla vore af

administrativ natur, ansåge departementschefen sig nu icke behöfva

vidare orda härom.

Hvad härefter anginge den ekonomiska sidan af den ifrågasatta

nya stiftsindelningen, ville departemenschefen förutskicka eu erinran

därom, att de utgifter, som för förslagens genomförande skulle komma

att belasta riksstaten, endast afsåge domkapitelsexpeditionerna samt att

dessa utgifter framdeles, då Kalmar domkapitel upphörde, till följd

däraf konnne att minskas med det för detta domkapitel jämlikt aflöningsstaten

för tjänstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna den 13 juni

1902 anslagna belopp, utgörande — förutom två ålderstillägg å lönen

för konsistorienotarien å 500 kronor hvardera samt domkapitlets andel

i de under rubrikerna domkapitlens expeditioner och skrifmaterialier

och expenser, ved in. m. uppförda anslag — för konsistorienotarien

lön 2,000 kronor och tjänstgöringspenningar 1,000 kronor samt för

vikariatsersättning, extra biträde, renskrifning in. in. 500 kronor. Härigenom

nedbringades de för den nya organisationens genomförande redan

i och för sig för statsverket föga afsevärda kostnaderna. Efter denna

erinran villo departementschefen först genomgå de ekonomiska för
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

hållanden, som ägde samband med stiftsdelningen, sedermera dem, som

hade samband med stiftssammanslagningen.

Stiftsdelningen.

Beträffande den efter nuvarande biskopens i Hernösand afgång

blifvande biskopen i det föreslagna nya Hernösands stift syntes lika

litet nu som tillförene böra ifrågasättas någon förändring i de löneförmåner,

som nu tillkomme biskopen i det odelade stiftet. Dessa löneförmåner

vore bestämda genom kung! brefvet den 16 april 1870, hvarigenom

förordnats, att biskopen i Hernösands stift, som innehade biskopshuset

i Hernösands stad, skulle fortfarande åtnjuta l:o) kontant anslag af

ordinarie räntor, 356 riksdaler, enligt kungl. bretvet den 3 juni 1647,

2:o) räntan af ett mantal Utanö i Högsjö socken, enligt kungl. brefvet

den 9 juli 1602, 3:o) af kronotionden från Ytterlännäs och Bjertrå

socknar, enligt sistnämnda kungl. bref, 258 kubikfot 3 kannor 69 kubiktum

råg och 933 kubikfot 4 kannor 40 kubiktum korn, 4:o) af kronotionden

från Hernö landsförsamling 15 kubikfot 4 kannor råg och 61

kubikfot 8 kannor korn, enligt kungl. brefvet den 8 september 1747

och kungl. resolutionen den 4 december 1868, och 5:o) tills vidare och

intill dess annorlunda blefve förordnadt, kyrkoherdelönerna i Hernösands

och Säbrå pastorat samt att biskopen skulle, såsom fyllnad i det

genom Kungl. Maj ds och Rikets Ständers beslut för honom bestämda

lönebelopp af 12,000 riksdaler årligen, uppbära 4,517 riksdaler, att ur

biskopslöneregleringsfonden utbetalas. På grund af förordnande i kungl.

bref den 29 oktober 1886 hade numera Säbrå pastorat upphört att vara

prebende åt biskopen i Hernösands stift; och uppbure denne, såsom ersättning

för inkomsten af samma pastorat, från biskopslöneregleringsfonden

ett belopp af 2,210 kronor årligen.

Hvad vidare anginge biskopen i det tillämnade Luleå stift, syntes

man böra i hufvudsak följa hvad som förut, senast i Kungl. Maj:ts

proposition till 1898 års Riksdag, föreslagits. Såsom till statsrådsprotokollet.

då uttalades, syntes, beträffande sättet att bereda skälig löneinkomst

åt biskopen i detta stift, ingen tvekan kunna råda därom, att

åt honom icke borde på lön anslås något prebendepastorat, • utan eu bestämd

lön. Genom kungl. brefvet den 15 juni 1861 angående reglering

af biskoparnas löner hade dessa löner i de särskilda stiften bestämts

från 16,000 till 10,000 kronor, däribland för biskopen i Hernösand

till 12,000 kronor. I likhet med hvad inför Kungl. Maj:t redan

i stadsrådsprotokollet den 17 mars 1893 uttalats, ansåge departements
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

chefen, att, då hvart och ett af de två stift, i hvilka Hernösands stift

skulle delas, för sin behöriga vård kom me att kräfva å stiftsstyrelsens

sida fullt upp så mycket arbete som de flesta större stift inom det

öfriga riket, lönen åt biskopen i det nya Luleå stift icke heller borde

sättas lägre än lönen åt biskopen i Hernösands nuvarande stift eller

12,000 kronor, hvartill borde komma särskild hyresersättning, som enligt

mom. 2 af de genom nyssnämnda kungl. bref den 15 juni 1861

fastställda grunder för reglering af biskoparnes löner skulle till biskop,

där biskopshus ej funnes, utgå med belopp ej öfverstigande 1,500 kronor,

hvilket belopp dock i förevarande fall, med hänsyn till de högt uppdrifna

hyrorna i Luleå, syntes betydligt understiga hvad för ändamålet

erfordrades. Medel till denna lön och hyresersättning borde, såsom

alltid tillförene föreslagits, utgå ur biskopslöneregleringsfonden, hvilken

uppkommit genom inkomster, som afskilts från vissa biskopslöner och

bestämts till jämnande af andra. Vid 1901 års slut ägde denna fond

eu behållning, uppgående till 598,373 kronor 55 öre. Inkomsterna under

året hade utgjort 55,474 kronor 94 öre, däraf ränta och kapitalvinst

22,960 kronor 38 öre. De till utgående från fonden anvisade årliga

utgifterna till lönefyllnad åt åtskilliga biskopar m. in. utgjorde tillsammans

24,010 kronor 21 öre.

Härefter komme frågan om ledamöterna i det nya domkapitlet.

Såsom bekant, förefunnes i själfva kyrkolagen icke några närmare bestämmelser

om domkapitlens sammansättning. Allt hvad där förekomme

vore stadgandet i 24 kapitlet 5 §, som innehölle, att efter stiften vore stora

och ämbetet svårt, förmedels de många ärenden, som därvid förrättas

måste, skulle biskopen hafva sig till hjälp konsistoriales, med hvilkas

råd han ett och annat å ämbetets vägnar skulle uträtta. Närmare stadganden

härutinnan vore att söka i kungl. förordningen, huru med rättegång

uti domkapitlen skulle förhållas, den 11 februari 1687. Sedan

däruti särskilda föreskrifter meddelats för de orter, där akademier vore,

bestämdes, att i andra biskopsdömen presiderar biskopen, och hans

ordinarie assessores äro kyrkoherden uti domkyrkan och lectores. Härjämte

tillädes biskoparne myndighet att, när nödtorften kräfde, kalla

flere skicklige män sig till råd och hjälp. Dessa bestämmelser hade

så tillämpats, att innehafvarne af de efter förordningens utfärdande tillkomna

lektorsbefattningarna i naturalhistoria och främmande lefvande

språk vid stiftsstädernas läroverk icke intoge säte i domkapitlet. Ledamöterna

i det nya domkapitlet i Luleå stift skulle alltså, med sådan

tillämpning af omförmälda stadganden, som nyss sagts, blifva kyrkoherden

i Luleå stad, lektorerna i kristendom och filosofi sk propedeutik,

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

i historia och modersmålet, i latinska och grekiska språken samt i matematik

och fysik vid högre allmänna läroverket i Luleå. Då de nuvarande

lektorerna i dessa ämnen icke mottagit sina befattningar med

skyldighet att tjänstgöra i domkapitel, skulle kunna ifrågasättas, huruvida

icke särskild godtgörelse borde dem lämnas för det ökade arbete,

som ett ledamotskap i domkapitlet skulle för dem medföra och hvilket

icke i afsevärd mån kunde anses uppvägas af den förminskning

i undervisningstid, som enligt 13 § läroverksstadgan dem tillkomme.

Vederbörande lektorer hade emellertid, i likhet med nuvarande kyrkoherden

i Luleå stadsförsamlings pastorat 0. A. ^Vester, förklarat sig

villiga att inträda såsom ledamöter i det tillämnade domkapitlet utan att

ifrågasätta särskild ersättning härför.

Beträffande kostnaderna för domkapitelsexpeditionen i Hernösand,

blefve, trots Västerbottens och Norrbottens läns utbrytning, göromålen

där fortfarande af den omfattning, att någon inskränkning i aflöningsförmånerna

för där varande tjänstemän, sådana de i den af Kungl. Maj:t

den 13 juni 1902 fastställda stat angåfves för domkapitlet i Hernösand,

icke kunde anses med rättvisa och billighet öfverensstämmande. Tvifvel

kunde ej heller råda därom, att kostnaderna för konsistorieexpeditionen

i Luleå borde sättas till samma belopp som för expeditionen i Hernösand.

Den starka utveckling, hvari Norrland vore stad!, det särskilda

ingripande från stiftsstyrelsernas sida, som till följd af därvarande egenartade

förhållanden påkallades, och alla de öfriga omständigheter, som

af departementschefen nu påpekats, syntes honom berättiga de båda

norrländska domkapitlen att beträffande dessa kostnader likställas med

domkapitlen i Uppsala, Lund och Göteborg.

I föregående propositioner till Riksdagen hade i afseende å det

nya domkapitlet i Luleå beräknats

till hyra för sessions- och expeditionslokal samt bostad

för vaktmästare, årligen .............................................. kronor 1,500: —

» aflöning åt vaktmästare............................................. » 600: —

» andra för expeditionen nödiga årliga utgifter........ » 600: —

» anskaffande af möbler, kassaskåp, andra nödiga inventarier,

böcker, kartor in. m. för en gång ......... » 3,500: —

Denna beräkning syntes fortfarande böra i hufvudsak följas. Hvad

beträffade anslagen till vaktmästareaflöning och andra för expeditionen

nödiga årliga utgifter, motsvarade de beräknade beloppen, om man

frånsåge de tillgångar, som från domkyrkor m. m. vore disponibla för

vissa domkapitel, i det närmaste hvad som å hvarje konsistorium belöpte

af de utaf senaste Riksdag beviljade anslagen af 7,500 kronor

till vaktbetjäning och 7,150 kronor till skrifmaterialier och expenser,

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Sammansatta Stats- (och Lag-)ut skottets Utlåtande N:o 4.

ved m. m., därest dessa anslag fördelades lika mellan alla konsistorierna.

Härvid syntes dock böra anmärkas, att en aflöning åt vaktmästaren i

Luleå af 600 kronor otvifvelaktigt vore alltför knappt tilltagen.

För domkapitlets i Luleå räkning tarfvades naturligtvis en ökning

af nyss omförmälda anslagsbelopp å 7,500 kronor och 7,150 kronor.

Nu beräknade belopp till ersättning för semestervikariat 1,400 kronor

behöfde jämväl höjas med 125 kronor till 1,525 kronor.

Öfverginge departementschefen nu till

stiftssammanslagningen,

vore först att erinra, hurusom genom Kungl. brefvet angående lönereglering

för biskopen i Kalmar stift den 29 september 1876 förordnats,

att biskopen i Kalmar stift skulle åtnjuta l:o) den honom anslagna

kronotiondespannmål från Kalmar, Jönköpings och Kronobergs län,

tillsammans 2,099 kubikfot 9,8 4 kannor, 2:o) kyrkoherdelönen i Ljungby,

Hossmo och S:t Sigfrids församlingars prebendepastorat och 3:o) dels

såsom fyllnad uti den genom Kungl. Maj:ts och Rikets ständers beslut

för biskopen i Kalmar stift bestämda lön, 10,000 kronor, ett belopp af

850 kronor, dels såsom hushyresersättning 1,500 kronor eller tillsammans

2,350 kronor årligen, att från biskopslöneregleringsfonden utbetalas.

Enligt den af statistiska centralbyrån år 1889 utgifna aflönings- och

pensionsstatistik beräknades värdet af omförmälda kronotiondespannmål

till 4,985 kronor, och utgjorde taxeringSA^ärdet å boställsjorden 50,000

kronor.

Lönen för biskopen i Växjö hade reglerats genom kungl. brefvet

den 13 december 1872, hvaruti förordnats, att biskopen i Växjö stift,

som innehade bostället ett mantal S:t Johannis Baptistse eller prebendegård,

nu kalladt Östrabo n:o 2, fortfarande skulle åtnjuta l:o) afkomsten

af löningshemmanen ett hälft mantal n:o 1 Fylleryd Storegården och

ett fjärdedels mantal n:o 2 Fylleryd Lillegården i Gårdsby församling

samt ett hälft mantal n:o 2 Hemmesjö Södregården, ett hälft mantal

n:o 3 Hemmesjö Månsagården, ett hälft mantal n:o 4 Hemmesjö Sjögården,

ett hälft mantal n:o 5 Hemmesjö Asagården, tre fjärdedels

mantal n:o 1 Hemmesjötorp och ett fjärdedels mantal n:o 6 Risinge

kronogården med torpet Ljungadal, hvilka samtliga fastigheter skulle

vara i författningsenlig ordning utarrenderade, 2:o) den biskopen förut

anslagna kronotiondespannmål från Hemmesjö, Tegnaby och Ljuders

socknar i Konga härad samt Ålghults, Algutsboda, Lenhofda, Dädesjö

Bih. till Biksd. Prof. 1908. 4 Sand. 2 Afd. 4 Höft. 5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

och Herråkra socknar i Uppvidinge härad, tillsammans 2,041 kubikfot

9 kannor, hälften råg och hälften korn, 3:o) kyrkoherdelönen i Gårdsby

och Söraby församlingars prebendepastorat och 4:o) såsom fyllnad uti

den genom Kungl. Maj:ts och Rikets ständers beslut för biskopen i

Växjö stift bestämda lön, 12,000 riksdaler, ett belopp af 150 riksdaler,

att från biskopslöneregleringsfonden utbetalas. Enligt 1889 års aflöningsstatistik

beräknades värdet af kronotiondespannmålen till 5,043 kronor

och utgjorde taxeringsvärdet å biskopens boställsjord 178,000 kronor;

men vore härvid att märka, att enligt Kungl. Maj:ts bref den 29 oktober

1880 biskopen hade hela byggnads- och underhållsskyldigheten

å bostället Östrabo. Detta boställe var år 1889 taxeradt till 50,000

kronor.

Indroges biskopsämbetet i Kalmar, blefve de, på sätt nyss nämnts,

enligt löneregleringen för hittillsvarande biskopen därstädes från biskopslöneregleringsfonden

utgående 2,350 kronor icke vidare för sitt ändamål

behöfliga. Men då i betraktande måste tagas, att för biskopen i Växjö

nya stift, till följd af Kalmar stifts förening med nuvarande Växjö stift,

skulle uppkomma ökning icke blott af arbete, utan jämväl af de med

ämbetet förenade kostnader — departementschefen ville i sådant afseende

erinra, att bland biskopens viktigaste ämbetsförrättningar inginge

de i kyrkolagen påbjudna visitationerna, vid Indika vanligen särskild

protokollsförare erfordrades, samt att biskopen måste bestrida resekostnaderna

icke allenast för sig själf, utan ock för protokollsföraren —

syntes det departementschefen vara nödvändigt, att biskopslönen i det

nya Växjö stift, hvartill i första rummet borde användas biskopslönen

i nuvarande Växjö stift, enligt de i kungl. brefvet den 15 juni 1861

antagna grunder för reglering af biskoparnes aflöning bestämd till

12,000 kronor, sattes till 14,000 kronor eller samma belopp, som enligt

nyssnämnda kungl. bref bestämts för biskopen i Göteborgs stift. Riksdagens

medverkan sjmtes därför böra utverkas därtill, att, då efter

enderas af biskoparne i Växjö och Kalmar afgång stiftssammanslagningen

ägde rum, till den kvarvarande biskopen, som öfvertoge det

sammanslagna stiftet, finge från biskopslöneregleringsfonden utgå ett

lönetillägg af 2,000 kronor, hvilket lönetillägg jämväl skulle tillkomma

efterföljande biskopar i det nya Växjö stift. Sedan nuvarande biskopen

i Kalmar eller hans rättsinnehafvare frånträdt därvarande lön, återginge

till biskopslöneregleringsfonden omförmälda 2,350 kronor samt

indi-oges till statsverket kronotiondespannmålen; och borde i sammanhang

härmed af Kungl. Maj:t meddelas föreskrifter om tillsättande i

vederbörlig ordning af Ljungby prebendepastorat.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Sammansatta Stats- {och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

Det vore uppenbart, att i och med stiftssammanslagningen göromålen

vid domkapitelsexpeditionen i Växjö komme att ökas så, att eu

förhöjning påkallades i de enligt aflöningsstaten för tjänstemännen vid

de ecklesiastika konsistorierna den 13 juni 1902 för nuvarande domkapitlet

i Växjö bestämda belopp; och billigheten syntes fordra, att

domkapitlet i det nya Växjö stift likställdes med hvad i samma stat

bestämts för domkapitlen i Uppsala, Lund, Göteborg och Hernösand.

Departementschefen ville härvid ånyo påpeka, att de till domkapitlet i

Kalmar enligt samma stat anslagna medel, tillsamman 3,500 kronor,

framdeles komme att besparas.

Slutligen uppstode fråga om, huru borde förhållas med den vid

domkapitlet i Kalmar anställda tjänstepersonal vid detta domkapitels till

tidpunkten obestämbara upphörande. Enligt nya lönestaten för konsistoriet]

änstemännen vore notarien i Kalmar skyldig att i sammanhang

med blifvande förändring i rikets indelning i stift underkasta sig den

förflyttning till annan konsistorienotareibefattning, som kunde af den

förändrade stiftsindelningen föranledas. Nuvarande notarien, som vore

född år 1842, hade utnämnts år 1878, alltså innan föreskrift den 26 juni

1891 meddelades, att konsistorienotariebefattningarna skulle uppehållas

på förordnande. Enär notarien ingått å nya lönestaten, vore han skyldig

att underkasta sig omförmälda, därmed förenade villkor. Närmast

skulle då måhända synas ligga till hands, att han, då konsistorienotarien

i Växjö, som vore född år 1830 och, utnämnd år 1869, afginge, förflyttades

till Växjö. Häremot kunde dock invändas, att det kunde inträffa,

att notarien i Kalmar, redan hunnen framskriden ålder, ej skulle

lämpa sig till den tvifvelsutan, i all synnerhet under öfvergångstiden,

mycket maktpåliggande konsistorienotarietjänsten i Växjö. Vid detta

förhållande syntes lämpligast, att, för den händelse indragning af Kalmar

stift inträffade under nuvarande notariens lifstid och innan han nått

pensionsåldern, han uppfördes på indragningsstat med rätt att bibehålla

sin enligt staten bestämda aflöning intill den tidpunkt, då han, därest

indragningen ej ägt rum, skulle ägt rätt till pension, men att han

därefter uppfördes till pension. Skulle däremot indragning af Kalmar

stift ske efter nuvarande konsistorienotariens därstädes afgång, finge

tjänsten skötas på förordnande tills vidare.

Närmare, än som i det föregående skett, syntes departementschefen

nu ej behöfva inlåta sig på frågan om de öfvergångsanordningar,

som i öfrigt till följd af förändrad stiftsindelning kunde erfordras och

angående hvilka Kungl. Maj:t naturligtvis ägde att efter omständigheterna

förordna.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

På grund af hvad departementschefen sålunda anfört, ansåge han,

att för Riksdagen borde framläggas proposition angående förändrad

stiftsindelning, byggd på sådana grunder, att från och med den 1

januari 1904 Västerbottens och Norrbottens län frånskiljas Hernösands

stift för att bilda ett särskild t stift med benämningen Luleå stift och

med biskopssäte i Luleå samt att, då någon af de nuvarande inneliafvarne

af biskopsämbetena i Växjö och Kalmar stift från sin befattning

afginge, det stiftsområde, den afgångne innehaft, tillädes det andra

stiftet, som därefter skulle bära benämningen Växjö stift och hafva

biskopssäte i Växjö.

Då emellertid, på sätt departementschefen förut omnämnt, bifall

härtill förutsatte ändringar i lagen angående tillsättning af prästerliga

tjänster och i förordningen om allmänt kyrkomöte, men frågan därom

ankomme på justitiedepartementets föredragning, ville departementschefen,

som i ärendet samrådt med statsrådet och chefen för justitiedepartementet

och hade sig bekant, att denne redan låtit utarbeta de

lagförslag, han med tillämpning af omförmälda grunder ansåge erforderliga,

nu allenast hemställa, att, därest Kungl. Maj:t gillade samma

grunder, Kungl. Maj:t täcktes lämna chefen för justitiedepartementet

tillfälle att inför Kungl. Maj:t anmäla nämnda lagförslag.

Sedan statsrådets öfriga ledamöter instämt i hvad föredragande

departementschefen sålunda hemställt, yttrade Hans Maj:t Konungen

till protokollet följande:

»Ehuru jag personligen lifligt önskat, att detta riks viktiga ärende

kunnat lösas så, som af mig blifvit föreslaget under föregående riksdagar,

och hvarigenom det onekligen viktiga målet, delningen af Hernösands

stift, skett utan sammanslagning af de båda småländska stiften,

hvilka propositioner också blifvit af Riksdagens Första Kammare fyra

gånger bifallna, men däremot af dess Andra Kammare lika ofta, och

med stigande flertal, afslagna, så — enär statsrådet nu enhälligt och

med styrka framhåller den obestridligt störa vikten af norrländska

stiftsfrågans snara lösning, äfvensom betonar, det denna icke numera

kunde vinnas under fasthållande af föregående kungl. propositioner —

anser jag mig icke vidare böra motsätta mig det förslag till lösning

af denna fråga, som föredraganden för mig framställt.

»Jag må hoppas, att de olägenheter af de båda småländska stiftens

föreslagna förening, hvilka, från många håll, tvifvelsutan nu med bekymmer

motses, och hvilka också gjort mig obenägen att, i strid emot

vederbörandes högt uttalade önskningar, hittills gifva mitt bifall därtill,

icke må i framtiden medföra för ofördelaktiga och smärtsamma följder.»

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

Efter uttalande häraf biföll Hans Maj:t Konungen hvad statsrådet

hemställt, med föreskrift tillika, att utdrag af protokollet skulle tillställas

justitiedepartementet.

Vid fortsatt föredragning af ärendet den 23 januari 1903 anförde

departementschefen till statsrådsprotokollet ytterligare följande.

Till statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden för den 19

december 1902 både departementschefen inför Kungl. Maj:t uttalat de

skäl, som förmådde departementschefen att återupptaga frågan om

Hernösands stifts delning; och hade departementschefen därvid förklarat

sig anse, att för Riksdagen borde framläggas proposition angående

förändrad stiftsindelning, byggd på sådana grunder, att från och med

den 1 januari 1904 Västerbottens och Norrbottens län frånskildes

Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift med benämningen Luleå

stift och med biskopssäte i Luleå samt att, då någon af de nuvarande

innehafvare af biskopsämbetena i Växjö och Kalmar stift från sin

befattning afginge, det stiftsområde, den afgångne innehaft, tillädes

det andra stiftet, som därefter skulle bära benämningen Växjö stift

och hafva biskopssäte i Växjö. På departementschefens, af statsrådets

öfriga ledamöter biträdda, hemställan hade Kung!. Maj: t, med gillande

af omförmälda grunder, lämnat chefen för justitiedepartementet tillfälle

att inför Kungl. Maj:t anmäla förslag, som med tillämpning af samma

grunder utarbetats, om ändringar i lagen angående tillsättning al

prästerliga tjänster och i förordningen om allmänt kyrkomöte. Sedan

dessa föi’slag numera undergått granskning i högsta domstolen och

därvid lämnats utan anmärkning samt Kungl. Maj:t på chefens för

justiedepartementet, föredragning den 23 januari 1903 beslutit proposition

till Riksdagen i ämnet, ville departementschefen nu ånyo anmäla

frågan om förändrad stiftsindelning. Departementschefen anhölle därvid

att få hänvisa till de uttalanden, han gjort till förenämnda statsrådsprotokoll;

och ansåge sig departementschefen ytterligare behöfva allenast

lämna närmare utredning angående de anslagsbehof, som med

stiftsdelnings- och stiftssammanslagningsfrågan ägde samband.

På sätt departementschefen förut framhållit, borde biskopen i det

föreslagna nya Hernösands stift åtnjuta enahanda löneförmåner, som

nu tillkomme biskopen i det odelade stiftet, samt för biskopen i det

nya Luleå stift limon ej sättas lägre än för biskopen i Hernösands

stift eller 12,000 kronor, hvartill komme hyresersättning, hvilken

departementschefen, med hänsyn till hyresförhållandena i Luleå, ansåge

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.

böra bestämmas till 2,000 kronor. Lönen för biskopen i det nya Växjö

stift borde såsom departementschefen jämväl förut anmärkt, höjas med

2.000 kronor eller från dess nuvarande belopp, 12,000 kronor, till

14.000 kronor. Lämpligast syntes, att samtliga dessa belopp anvisades

till utgående ur biskopslöneregleringsfonden, hvars årsinkomster därtill

lämnade tillgång; och något statsanslag härför blefve sålunda ej

erforderligt.

Sådant anslag kräfdes däremot till följd af de förändringar i domkapitlens

expeditioner, som af den ifrågasatta nya stiftsindelningen påkallades.

I afseende härå ville departementschefen erinra om sin redan

förut uttalade mening, att någon inskränkning icke rättvisligen kunde

äga rum i aflöningsförmånerna för tjänstemännen i det nya Hernösands

stift, att samma aflöningsförmåner borde tillkomma notarien och amanuensen

vid domkapitlet i Luleå stift eller 4,500 kronor, jämte rätt

till två ålderstillägg, för notarien och 1,800 kronor för amanuensen

samt att efter sammanslagning af Växjö och Kalmar stift tjänstemännen

i det nya Växjö stift skäligen borde tillerkännas enahanda löneförmåner,

hvarigenom skulle, utöfver nu gällande aflöningsstat för domkapitlets i

Växjö tjänstemän, tillkomma notarien 700 kronor och amanuensen 200

kronor. Bifall härtill erfordrade således eu ökning af aflöningsstaten

för tjänstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna med sammanlagdt

7,200 kronor. Detta belopp minskades emellertid med beloppet af de

nu fastställda anslagen för domkapitlet i Kalmar, utgörande aflöning

till notarie 3,000 kronor samt, i stället för amanuens, vikariatsersättning,

extra biträde, renskrifning m. m. 500 kronor eller tillhopa 3,500 kronor.

Hvad vidare anginge domkapitlens öfriga behof — till ersättning

för semestervikariat, vaktbetjäning och extra biträden samt skrifmaterialier

och expenser, ved m. m. — kunde för det nya Hernösands stift

icke beräknas någon nedsättning af de belopp, som kräfdes för det

nuvarande Hernösands stift. Sammanslagningen af Växjö och Kalmar

stift syntes i detta afseende icke påkalla annan förändring än bortfallande

af den för domkapitlet i Kalmar beräknade ersättningen för

semestervikariat, 83 kronor 33 öre, ökning af dylik ersättning för

domkapitlet i Växjö med 16 kronor 67 öre och minskning i kostnaderna

för vaktbetjäning vid domkapitlet i Kalmar, hvilken minskning kunde

beräknas till belopp, som för år 1903 anvisats åt samma domkapitel,

eller 300 kronor. För Luleå stift kräfdes dels årliga anslag till

semestervikariat 125 kronor, till aflöning åt vaktmästare, hvilket anslag

skäligen borde beräknas till 800 kronor, samt till hyra för sessions
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Sammansatta (Stats- och Lay-)utskottets Utlåtande N:o 4.

och expeditionslokal äfvensom bostad för vaktmästare, uppskattadt till

1,500 kronor, eller sammanlagdt 2,425 kronor, hvartill komme kostnader

för skrifmaterialier och expenser, ved m. m., beräknade till 600

kronor, dels ock ett anslag för en gång af 3,500 kronor till anskaffande

af möbler, kassaskåp, andra nödiga inventarier, böcker, kartor m. in.

Då man icke kunde förutsätta, att sammanslagningen af Växjö

och Kalmar stift komme till stånd samtidigt med delningen af Hernösands

stift, hvilken skulle äga rum den 1 januari 1904, uppstode frågan,

livilka utgifter borde för år 1904 beräknas och huru dessa lämpligast

borde i samma års riksstat upptagas. I riksstaten för år 1903 vore

på ordinarie stat uppfördt ett anslag till domkapitlens expeditioner å

79,580 kronor. Enligt hvad som framginge af Riksdagens skrifvelse

den 15 maj 1902, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

åttonde hufvudtitel, både däraf beräknats 65,680 kronor till aflöning

åt tjänstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna, 1,400 kronor till

ersättning för semestervikariat, 7,500 kronor till vaktbetjäning och

5,000 kronor till extra biträden. För sina behof af expenser borde,

enligt Riksdagens i samma skrifvelse gjorda medgifvande, konsistorierna

från det under åttonde hufvudtiteln uppförda förslagsanslaget till skrifmaterialier

och expenser, ved m. m. undfå erforderliga medel, dock ej

till högre belopp än tillsammans 7,150 kronor årligen.

Enligt hvad departementschefen förut angifvit, kräfdes för domkapitlet

i Luleå årliga utgifter — frånsedt de till 600 kronor beräknade

utgifterna för expenser — till sammanlagdt belopp af 8,725 kronor.

Dessutom borde, då en omreglering af staten för de ecklesiastika konsistorierna

nu skall äga rum, härtill läggas ett belopp af 600 kronor,

som, utöfver hvad i nu gällande stat vore beräknadt, årligen erfordrades

för hyra af domkapitlets i Visby expeditionslokal och till gäldande

hvaraf för år 1903 Kungl. Maj:t anvisat medel af det under åttonde

hufvudtiteln uppförda anslag till extra utgifter. Den erforderliga ökningen

snille sålunda blifva 9,325 kronor. Att för år 1904 hela detta

belopp uppfördes å ordinarie stat, syntes emellertid ej vara tillrådligt,

enär sammanslagningen af Växjö och Kalmar stift, då denna gått i full

verkställighet, komme att medföra eu minskning i kostnaderna för domkapitlens

expeditioner med inemot 3,000 kronor. Efter den nya stiftsindelningens

fullständiga genomförande och med iakttagande af hvad

departementschefen nyss anfört rörande hyra för domkapitlets i Visby

. expeditionslokal skulle statens utgifter för de ecklesiastika konsistorierna

blifva följande:

opaginerad Kontrollera mot PDF

''40

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

aflöningsstat för tjänstemännen vid

domkapitlen i Uppsala, Lund,

Göteborg, Hernösand, . Linköping,

Skara, Västerås, Karlstad,

Strängnäs och Visby samt Stockholms

stads konsistorium lika

med hvad i nu gällande Stat

upptoges eller sämmanlagdt

vid domkapitlen i Luleå och

Växjö tillhopa ...........................

hvarifrån skulle afdragas de från

vissa domkyrkor för ändamålet

utgående belopp ...........................

ersättning för semestervikariat vid

förstnämnda tio domkapitel och

Stockholms stads konsistorium

lika med förut eller i jämnadt

belopp ............................................

vid domkapitlen i Luleå och

Växjö tillhopa ..............................

vaktbetjäning vid nuvarande domkapitlen,

utom domkapitlet i Kalmar,

samt vid Stockholms stads

konsistorium lika med förut eller

vaktbetjäning vid domkapitlet i

Luleå äfvensom hyra för sessionsoch

expeditionslokal samt bostad

för vaktmästare därstädes .........

hyra för expeditionslokal vid

domkapitlet i Visby.....................

extra biträden lika med förut .

kronor 58,200: —

11

12,600: —

kronor

70,800: —

H

1,420: —

kronor

69,380: —

kronor

1,200: —

11

250: —

11

1,450: —

kronor

7,200: —

V

2,300: —

11

600: —

kronor

10,100: --

...............

11

5,000: —

summa

kronor

85,930: —

Under förutsättning, att stiftssammanslagningen icke komme till

stånd den 1 januari 1904, erfordrades vidare för domkapitlet i Kalmar

de nu för samma domkapitel beräknade belopp af tillhopa kronor 3,883: 3 3

hvarifrån dock afginge den ökning, som efter

sammanslagningen ifrågasatts för domkapitlet i Växjö „__91 (k 6 7

eller således kronor 2,966: 6 6,

utjämnadt till 2,970 kronor.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 41

Lämpligast syntes vara, att ordinarie staten nu ökades till 85,930

kronor, hvarigenom den blifvande sammanslagningen af Växjö och

Kalmar stift icke beköfde föranleda någon rubbning i denna stat, samt

att hvad därutöfver för år 1904 med anledning af stiftsdelningen erfordrades

ellei 2,970 kronor upptoges å extra stat. Sådant extra anslag

blefve då erforderligt, så länge Växjö och Kalmar stift kvarstode

såsom särskilda stift. Då anmälan till Kungl. Maj:t inkommit, att endera

af de nuvarande biskoparne i Växjö och Kalmar från sin befattning

afgått, kunde Kungl. Maj:t väntas meddela förordnande om att sammanslagningen

skulle träda i verket. Därmed upphörde behofvet af vidare

extra anslag, under förutsättning, på sätt departementschefen yttrat till

protokollet den 19 december 1902, att konsistorienotarien i Kalmar,

därest han då ej redan vore pensionsberättigad och icke öfverflyttades

till tjänstgöring i Växjö, linge sin aflöning öfverförd på indragningsstat.

För domkapitlets i Luleå behof af expensmedel borde gifvetvis,

likasom för öfriga konsistorier, tagas i anspråk åttonde hufvudtitelns

förslagsanslag till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. Eu höjning

erfordrades i sådant syfte af det belopp, hvartill anslaget nu finge för

domkapitlen anlitas, eller 7,150 kronor. Enligt hvad förut angifvits,

skulle den erforderliga ökningen uppgå till 600 kronor. Då emellertid

vid bestämmandet af expensanslag åt domkapitlen för år 1903 tydligen

framgått, att det nu för ändamålet anvisade beloppet vore alldeles

otillräckligt, och man borde för framtiden undvika den oegentlighet,

som under en lång följd af år förekommit, att Kungl. Maj:t nödgats

låta statskontoret förskottera medel till betäckande af uppkomna brister

i domkapitlens expeditionskassor, ansåge departementschefen nödigt —

äfven om hänsyn toges till domkapitlets i Kalmar upphörande — att

eu sådan ändring i föreskrifterna om användandet af ifrågavarande

förslagsanslag vidtoges, att däraf måtte för domkapitlens behof kunna

disponeras 9,000 kronor.

På grund af hvad sålunda nu och till statsrådsprotokollet den 19

december 1902 af honom yttrats, hemställde departementschefen, det

Kungl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta den proposition, hvarom nu

är fråga.

till stöd för ofvan omförmäla, af herr Hasselrot m. fl. samt herr

fagerlund in. fl. framställda förslag om delning af Hernösands stift

utan sammanslagning af \ äxjö och Kalmar stift ''hafva motionärerna

anfört följande.

Bih. till Rik ad. Prof. 1903. 4 Sami. 2 Afd. 4 Höft. 6

opaginerad Kontrollera mot PDF

12

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o -i.

»Med öfvertygande skäl har i Kungl. Maj:ts nådiga proposition

n:o 44 ådagalagts behöfligheten af Hernösands stifts delning. Ett sålunda

ådagalagdt behof bör naturligtvis tillgodoses, där ej oöfvervinneliga

hinder däremot möta. Någon allvarlig gensägelse lär väl ej heller

från något håll göras mot förslaget om stiftsdelningen.

Däremot har icke i den kungl. propositionen ens påståtts och

långt mindre visats, att några sakliga grunder motivera nödvändigheten

af, att såsom villkor för stiftsdelningen skulle uppställas sammanslagning

af Växjö och Kalmar stift.

Hänsyn till Växjö, men ännu mera till Kalmar stift afråda en dylik

sammanslagning.

Kedan (1602) förordnades eu särskild superintendent i Kalmar,

och superintendenturen förändrades till biskopsstift 1678. Under sekler

har således den institution, som man nu vill upprifva, rotat sig fast i

sin hemort.

Det lär väl af alla böra medgifvas, att en flera århundraden

gammal institution, som ännu arbetar väl och är omfattad af den allmänhets

orubbade förtroende, hvilken den är satt att i närmaste hand

betjäna, icke utan verkligt tvingande realgrunder bör upplösas. Att

sådana grunder icke föreligga för förslaget, att Kalmar stift skulle

upphöra att vara ett själfständigt stift, torde af ingen kunna sanningsenligt

bestridas. Lika litet kan förnekas, att den föreslagna stiftsammanslagningen

skulle åstadkomma försämring af de ecklesiastika

förhållandena inom de områden, som höra till Kalmar och Växjö stiftstyrelsers

verksamhetssferer.

Samma uppfattning, som härmed antydts, har legat till grund

för och på kraftigt sätt gjorts gällande i de kungl. propositionerna

angående Hernösands stiftsdelning, som framlagts för 1893, 1896, 1897

och 1898 årens Riksdagar. Äfven i detta års kungl. proposition frarnhålles,

»att skälen för denna delning äro sådana, att de helst borde

kräfva delningen utan sammanblandning med någon annan därmed icke

nödvändigt sammanhängande fråga.»

Äfven inom Riksdagen har ett liknande åskådningssätt gjort sig

gällande. Vid alla de fyra nyss nämnda riksdagarne har Första Kammaren

utan votering gifvit sitt bifall till Hernösands stifts delning utan

att såsom villkor härför ifrågasätta sammanslagning af andra stift.

För stiftsdelningen utan villkor af stiftssammanslagning afgåfvos

vid 1896 års riksdag i Andra Kammaren 107 röster, under det att 107

fasthöllo sagda villkor. Den förseglade sedlen beredde majoritet åt de

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

sist nämnda. Vid 1897 års riksdag- visade motsvarande motivering

siffrorna 93 mot 118 och vid 1898 års riksdag- 95 mot 128.

Häraf framgår, att, om båda kamrarnas röster sammanräknas,

inom Riksdagen ett mycket stort flertal medgifvit, att behofvet af stiftsdelning

i Norrland borde tillgodoses för sin egen skull utan att härmed

sammankopplades frågan om stiftssammanslagning i landets sydligare

delar.

Den befolkning, hvilkens intressen närmast och mest komma att

beröras af den föreslagna stiftssammanslagningen, har på det mest otvetydiga

och bevekande sätt framburit sina bekymmer och sin smärta

öfver förslaget att blifva beröfvad sin egen själfständiga stiftsstyrelse

och så kraftigt, det stått i dess makt, protesterat mot en åtgärd, hvilken

skulle kännas för dem så mycket obilligare och bittrare som intet

verkligt hinder finnes att tillgodose Norrlands utan att på samma gångåsidosätta

dess bästa.

Mot ett beslut om sammanslagning af Växjö och Kalmar stift

talar äfven det mindre lämpliga i att, utan eu utredning jämväl af

förhållandena inom andra stift i det södra Sverige, indraga ett af

stiften i denna landsdel.»

På grund af hvad af departementschefen blifvit anfördt till stöd

för det förslag, som af Kungl. Magt förelagts Riksdagen, och då de

skäl emot eu sammanslagning af Växjö och Kalmar stift, som i herr

Hasselrots m. fl. och herr Fagerlunds m. fl. motioner likasom under

frågans behandling vid föregående riksdagar framhållits, jemväl synas

vara af departementschefen bemötta, anser utskottet Kung. Maj:ts i

ämnet väckta proposition böra vinna Riksdagens bifall.

Herr Hedins ofvanberörda motion innefattar förslag, att, de för

domkapitlets i Luleå tjenstemän, vaktbetjening in. m. erforderliga belopp

skulle beviljas allenast såsom extra anslag för år 1904; och liar

motionären, enligt hvad af hans motivering framgår, härigenom velat

förekomma, att genom anslagens uppförande å ordinarie stat hinder

skulle uppkomma för ändring af stiftsstyrelsernas organisation och inrättande

af en eller flere särskilda styrelser för de allmänna läroverken.

Utskottet får i anledning häraf erinra, dels att 1902 års Riksdag i sammanhang

med antagande af lönestat för tjenstemännen vid de ecklesiastika

konsistorierna fastställt, bland annat, den bestämmelse för åtnjutande

af aflöning enligt den nya staten, att konsistorienotarie skall

vara underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jemkning

i åligganden, som vid förändrad organisation af domkapitlen, vid

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Sammansatta (Stats- och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

inrättande af särskilda läroverksstyrelser eller eljest kan varda stadgad,

dels ock att Kungl. Maj:t i förevarande proposition hemställt, att aflöningen

till notarien och amanuensen vid domkapitlet i Luleå skulle

utgå under de förbehåll och bestämmelser, som i den för tjenstemännen

vid de ecklesiatika konsistorierna fastställda aflöningsstat äro intagna.

Då enligt utskottets mening det af Kungl. Maj:t sålunda föreslagna

förbehåll måste anses vara i förevarande afseende tillfyllestgörande och

därtill kommer, att utskottet icke kan finna lämpligt eller billigt, att

tjenstemännen och vaktmästaren vid en af rikets stiftsstyrelser skulle

försättas i en mera osäker tjänsteställning än innehafvarne af motsvarande

befattningar vid de öfriga stiftsstyrelserna, anser utskottet sig

icke kunna förorda herr Hedins förslag.

Utskottet får allltså hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

proposition samt med afslag å herr Hasselrots

m. fl., herr Fagerlunds m. fl. och herr Hedins omförmälda

motioner,

a) medgifva, att från och med den 1 januari

1904 Västerbottens och Norrbottens län må frånskiljas

Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift

med benämningen Luleå stift och med biskopssäte i

Luleå, under villkor, att, då någon af de nuvarande

innehafvarne af biskopsämbetena i Växjö och Kalmar

stift från sin befattning afgår, det stiftsområde, den

afgångne innehaft, tillägges det andra stiftet, som

därefter skall bära benämningen Växjö stift och hafva

biskopssäte i Växjö,

b) medgifva, att biskopslönen i det nya Hernösands

stift må utgå med enahanda belopp som i det

nuvarande Hernösands stift,

c) medgifva, att af biskopslöneregleringsfonden

må användas för aflönande af biskop i Luleå stift

14,000 kronor årligen, däraf 12,000 kronor såsom lön

och 2,000 kronor såsom hyresersättning, samt för

biskopen i det nya Växjö stift, utöfver biskopslönen

i nuvarande Växjö stift, såsom lönetillägg 2,000 kronor

årligen,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Sammansatta Stats- (och Lay-)ntskottets Utlåtande N:o 4.

d) medgifva, att notarien och amanuensen vid

domkapitlet i det nya Hernösands stift må åtnjuta enahanda

löneförmåner, som bestämts för samma tjänstemän

vid domkapitlet i det nuvarande Hernösands stift,

e) medgifva, att för domkapitlet i Luleå stift

må utgå aflöning till notarie med 4,500 kronor, däraf

3,000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,

samt arfvode till amanuens med 1,800 kronor,

under de förbehåll och bestämmelser, som i den för

tjänstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna fastställda

aflöningsstat äro intagna, samt med där stadgad

rätt för notarien till ålderstillägg och pension,

f) medgifva, att för domkapitlet i det nya Växjö

stift förhöjning må äga rum af notariens aflöning till

4,500 kronor, däraf 3,000 kronor lön och 1,500 kronor

tjänstgöringspenningar, samt af amanuensens arfvode

till 1,800 kronor,

g) medgifva, att domkapitlet i Luleå må från det

under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget:

skrifmaterialier och expenser, ved m. m.

emot redovisning undfå erforderliga medel till inköp

af skrifmaterialier, inköp af nödiga inventarier, renhållning,

gas och lyse, ved och vedhuggning, bokinköp,

inbindning af böcker och tidningsprenumeration,

tryckningskostnader, annons- och fraktkostnader samt

utgifter för telegramporto,

h) till bestridande af kostnaderna härför samt

för vaktbetjäning och öfriga årliga utgifter jämte

erforderlig utrustning af expeditionslokal vid domkapitlet

i Luleå äfvensom hyra för expeditionslokal

vid domkapitlet i Visby höja ordinarie anslaget till

domkapitlens expeditioner med 6,350 kronor eller

från dess nuvarande belopp, 79,580 kronor, till 85,930

kronor,

i) vidtaga sådan ändring i det på ordinarie stat

under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda förslagsanslaget

till skrifmaterialier och expenser, ved

m. m., att däraf må till domkapitlens expeditioner utgå

högst 9,000 kronor, samt

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

k) på extra stat för år 1904 bevilja ett belopp

af 6,470 kronor, däraf till förstärkande af ordinarie

anslaget till domkapitlens expeditioner 2,970 kronor

samt till anskaffande af möbler in. m. för domkapitlet

i Luleå 3,500 kronor.

2:o).

I en annan, likaledes den 23 januari 1903 till Riksdagen aflåten

proposition (n:o 45) har Kungi. Maj:t under åberopande af propositionen

bilagda. protokoll, förda i statsrådet den 19 december 1902 och 23

januari 1903 samt i högsta domstolen den 13 i sistnämnda månad,

jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit Riksdagen att antaga följande

vid propositionen fogade förslag dels till

Lag

om ändrad lydelse af §§ 2 vch o i förordningen den 16

november 1863 angående allmänt kyrkomöte.

Härigenom förordnas, att §§ 2 och 5 i förordningen den 16

november 1863 angående allmänt kyrkomöte skola erhålla följande

ändrade lydelse:

§

Svenska kyrkans ombud skola vara samtlige biskopar i stiften eller,

där någon af dem bär förfall, den bland stiftets präster, som domkapitlet

i hans ställe väljer; pastor primarius i Stockholm eller, därest han

är hindrad, annan ledamot af Stockholms stads konsistorium, den konsistorium

utser; fyra bland teologiska fakultetens ordinarie eller extra

ordinarie professorer, två från hvartdera af rikets universitet; en vald,

med fullmakt å ordinarie ämbete eller tjänst försedd prästman från

hvart stift och en från Stockholms stad; så ock af lekmän valda ombud,

nämligen två från Stockholm, ett från Visby stift, två från hvartdera af

de öfriga stiften samt fem från det eller de valdistrikt Konungen med

afseende å förhandenvarande förhållande bestämmer. Cheferna för

s. 47 Kontrollera mot PDF

Sammansätta Stats- (och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 47

jnstitie- och ecklesiastikdepartementen må ock vid mötet närvara och

deltaga i öfverläggningarna, men ej i besluten, där de ej äro till ombud

vid mötet valda.

Inom hvarje pastorat äga samtlige å kyrkostämma röstberättigade

lekmän inom sig vid sammanträde inför kyrkostämmans ordförande

utse en elektor och eu suppleant. Om kallelse till det sammanträde,

äfvensom ställe därför, gälle hvad i afseende å kyrkostämma särskildi

är stadgadt.

Med iakttagande att hvarje pastorat anses tillhöra det stift, hvarinom

moderk} ikorn är belägen, må två eller flera pastorat inom samma

stift och valdistrikt om gemensam elektor sig förena.

Vid val af lekmännens ombud utgöra Stockholms stad och Visby

stiit hvartdera ett och de öfriga stiften hvartdera två valdistrikt. De

särskilda valdistrikten inom stiften bestämmas till sitt omfång af

Konungen.

Samtliga de inom ett valdistrikt utsedda elektorer skola på kallelse

sammankomma inför en inom distriktet boende, af domkapitlet förordnad

valförrättare. Därvid skola elektorerna med slutna sedlar hvar för sig

till. ombud föreslå så många å kyrkostämma röstberättigade män, som

väljas skola. Vid första omröstningen är den vald, som erhållit mer

än hälften af de afgifna rösterna. Har ej det antal ombud, som väljas

skall, dävid blitvit utsedt, upprättar valförrättaren en förteckning, hvarå

upptagas, därest ingen blifvit vid första omröstningen utsedd, de, som

erhållit de flesta rösterna, men eljest de, som näst den vid berörda

omröstning utsedde erhållit högsta röstetalet. Förteckningen skall upptaga

två gånger så många namn, som ombud då äro att välja. Den

omröstning, som därpå företages, må icke afse andra än de i'' förteckningen

uppförde personer; och äro de valda, som då de flesta rösterna

erhållit. Mellan lika röstetal afgöra lotten.

För hvarje ombud utses ock på lika sätt en suppleant att, i händelse

af ombudets förfall, i dess ställe i mötet deltaga.

Val för Stockholms stad verkställes på ofvan föreskrifna sätt inför

Stockholms stads konsistorium.

Denna lag skall träda i kraft den 1. januari 1904.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Sammansatta Stats- (och Lagutskottet* Utlåtande N:o 4- dels och till

Lag

om ändrad lydelse af § 3 i lagen den 26 oktober 1883

angående tillsättning af prästerliga tjänster.

Härigenom förordnas, att § 3 i lagen den 26 oktober 1883 angående

tillsättning af prästerliga tjänster skall erhålla följande ändrade

lydelse:

1. Till prästerlig tjänst njute präst befordringsrätt endast inom

det stift, han tillhör, där icke lian, efter ty i § 27 sägs, varder af

församling i annat stift kallad till fjärde profpredikant eller eljest enligt

denna lag äger vidsträcktare rätt eller ock sådan rätt är honom särskilt

af Konungen meddelad.

2. Befordringsrätt till prästerlig tjänst i Stockholm skall stå

öppen för hela rikets prästerskap.

3. Präst, som tillhör Hernösands eller Luleå stift, skall äga befordringsrätt

inom båda dessa stift.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1904.

Till protokollet öfver justitiedepartementsärenden för den 19

december 1902 bär chefen för justitiedepartementet, efter gemensam

beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet, anfört följande.

»Såsom protokollet öfver ecklesiastikärenden denna dag utvisar, har

statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet förklarat sig anse,

att för Riksdagen bör framläggas nådig proposition angående förändrad

stiftsindelning, byggd på sådana grunder, att från och med den 1

januari 1904 Västerbotten och Norrbottens län frånskiljas Hernösands

stift för att bilda ett särskildt stift med benämningen Luleå stift och

med biskopssäte i Luleå samt att, då någon af de nuvarande innehafvarna

af biskopsämbetet i Växjö och Kalmar stift från sin befattning

afgår, det stift, den afgångne innehaft, tillägges det andra stiftet, som

därefter skall erhålla benämningen Växjö stift och hafva biskopssäte i

Växjö.

Därjämte har chefen för ecklesiastikdepartementet, under förmälan

att bifall till den ifrågasatta förändringen förutsätter vissa ändringar i

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Sammansatta Stats- (och Lag-) utskottets Utlåtande N:o 4.

lagen angående tillsättning af prästerliga tjänster samt i förordningen

angående allmänt kyrkomöte, hemställt, att, därest Eders Kungl. Maj:t

gillar nyssangifna grunder, Eders Kungl. Maj:t täcktes lämna mig tillfälle,

att inför Eders Kungl. Maj:t anmäla förslag till berörda lagändringar;

och har denna hemställan, som biträdts af statsrådets öfrige

ledamöter, af Eders Kungl. Maj:t i nåder bifallits.

I följd häraf torde det nu tillåtas mig att för Eders Kungl. Maj:t

anmäla förslag till omförmälda lagändringar, upprättade enligt de af

chefen för ecklesiastikdepartementet anförda grunder. I sammanhang

med de ändringar i förordningen angående allmänt kyrkomöte, hvilka

af den ifrågasatta förändrade stiftsindelningen påkallas, synes jämväl

böra upptagas den förut väckta men genom Riksdagens beslut år 1898

förfallna frågan om ändring i samma förordning dels i den riktning

att, då biskop af förfall är hindrad att infinna sig vid kyrkomöte,

ombud i hans ställe må utses bland stiftets präster, dels ock "så ätt vid

val af elektor för utseende af lekmannaombud samtidigt skall väljas en

elektorssuppleant.»

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst i öfverensstämmelse

med berörda yttrande uppgjorda och under litt. B. och C.

vid detta protokoll fogade förslag till lag om ändrad lydelse af §§ 2

och 5 i förordningen den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte,

samt till lag om ändrad lydelse af § 3 i lagen den 26 oktober

1883 angående tillsättning af prästerliga tjänster, hemställde föredraganden,

att högsta domstolens yttrande öfver dessa förslag måtte

för det ändamål, § 87 regeringsformen omförmäler, genom note ur

protokollet inhämtas.

Det propositionen bifogade, i högsta domstolen den 13 januari

1903 förda protokollet öfver lagärenden utvisar, att högsta domstolen

vid föredragning af de i ofvan intagna protokoll öfver justitiedepartementsärenden

omförmälda lagförslag lemnat förslagen utan anmärkning.

Då do i förevarande proposition föreslagna lagförändringar betingas

af den förändring i rikets indelning i stift, som utskottet under

punkten l:o) i detta utlåtande tillstyrkt, får utskottet, som icke funnit

anledning till anmärkning emot lagförslagens affattning, hemställa,

att Riksdagen må, under förutsättning af bifall

till det förslag till ändring i rikets indelning i stift,

Bih. till ltiksd Prot. 1!)03. 4 Sami. 2 Afd. 4 Höft. '' 7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

som blifvit i mom l:o) af detta utlåtande af utskottet

tillstyrkt,

a) antaga Kungl. Maj:ts förevarande förslag till

lag om ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i förordningen

den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte;

samt

b) antaga Kungl. Maj:ts förevarande förslag till

lag om ändrad lydelse af § 3 i lagen den 26 oktober

1883 angående tillsättning af prästerliga tjänster.

Stockholm den 17 april 1903.

På det sammansatta utskottets vägnar:

GOTTFRID BILLING.

Reservationer:

vid punkten Ilo) af herrar A. G. L. Billing, F. A. IT. Hedenstierna, P.

Sörensson och F. A. Almgren, som ansett utskottet böra hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till herr Hasselrots

m. fl. och herr Fagerlunds m. fl. ifrågavarande motioner

samt med afslag å herr Hedins omförmälda motion,

på det sätt bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition,

att Riksdagen

a) medgifver, att från och med den 1 januari

1904 Västerbottens och Norrbottens län må frånskiljas

Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift med

benämningen Luleå stift och med biskopssäte i Lulea,

b) medgifver, att biskopslönen i det nya Hernösands

stift må utgå med enahanda belopp som i det

nuvarande Hernösands stift,

c) medgifver, att af biskopslöneregleringsfonden

må användas för aflönande af biskop i Luleå stift

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

14.000 kronor årligen, däraf 12,000 kronor såsom lön

och 2,000 kronor såsom kyresersättning,

d) medgifver, att notarien och amanuensen vid

domkapitlet i det nya Hernösands stift må åtnjuta

enahanda löneförmåner, som bestämts för samma

tjänstemän vid domkapitlet i det nuvarande Hernösands

stift,

e) medgifver, att för domkapitlet i Luleå stift

må utgå aflöning till notarie med 4,500 kronor, däraf

3.000 kronor lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningar,

samt arfvode till amanuens med 1,800 kronor

under de förbehåll och bestämmelser, som i den för

tjänstemännen vid de ecklesiastika konsistorierna fastställda

aflöningsstat äro intagna, samt med där stadgad

rätt för notarien till ålderstillägg och pension,

f) medgifver, att domkapitlet i Luleå må från

det under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda

förslagsanslaget: skrifmaterialier och expenser, ved

m. m. emot redovisning undfå erforderliga medel till

inköp af skrifmaterialier, inköp af nödvändiga inventarier,

renhållning, gas och lyse, ved och vedhuggning,

bokinköp, inbindning af böcker och tidningsprenumeration,

tryckningskostnader, annons- och fraktkostnader

samt utgifter för telegramporto,

g) till bestridande af kostnaderna härför samt

för vaktbetjäning och öfriga årliga utgifter jämte

erforderlig utrustning af expeditionslokal vid domkapitlet

i Luleå äfvensom hyra för expeditionslokal

vid domkapitlet i Visby höjer ordinarie anslaget till

domkapitlens expeditioner med 9,320 kronor eller från

dess nuvarande belopp, 79,580 kronor, till 88,900 kronor,

h) vidtager sådan ändring i det på ordinarie

stat under riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda

förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved

m. m., att däraf må till domkapitlens expeditioner

utgå högst 9,000 kronor, samt

i) på extra stat för år 1904 beviljar ett belopj>

af 3,500 kronor till anskaffande af möbler m. m. för

domkapitlet i Luleå.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Sammansatta Stats- (och Lag-)utskottets Utlåtande N:o 4.

vid punkten 2\o) af lierrar A. G. L. Billing, F. A. H. Hedenstierna,

P. Sörensson och F. A. Almgren, som ansett utskottet böra hemställa,

att Riksdagen må

a) antaga Kungl. Maj:ts förevarande förslag till

lag om ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i förordningen

den 16 november 1863 angående allmänt kyrkomöte;

samt

b) antaga Kungl Maj:ts förevarande förslag till

lag om ändrad lydelse af § 3 i lagen den 26 oktober

1883 angående tillsättning af prästerliga tjänster.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1903.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:76 Skrifvelse till Konungen, i anledning af dels Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande af ett nytt stift m. m., dels ock Kungl. Maj.ls proposition med förs s. 18 i texten