Sök i Ratio Lex

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7

1903-04-29 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SLU 1903:7, Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.

1

K:o 7.

Ank. till Riksd. kansli den 29 april 1903, kl. 12 midd.

Sammansatta stats- och lagutskottets utlåtande n:o 4, i anledning

af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om

fortsatt tillämpning af hvad i lagen den 6 juni 1902,

innefattande inskränkning i inmutningsrätten, är stadgadt.

Uti en den 24 april 1903 till Riksdagen aflåten proposition, n:o 96,

bär Kung! Maj:t, under åberopande af propositionen bilagda, i statsrådet

och högsta domstolen förda protokoll, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslagit

Riksdagen att antaga följande förslag till

Lagom

fortsatt tillämpning af hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande

inskränkning i inmutningsrätten, är stadgadt.

Härigenom förordnas som följer:

Hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande inskränkning i inmutningsrätten,

är stadgadt med afseende å tiden intill den 15 maj 1903

skall gälla intill den 15 maj 1904.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsärenden

för den 31 mars 1903 har chefen för justitiedepartementet,

efter gemensam beredning med chefen för jordbruksdepartementet,

anfört följande:

Dill. till Likså. Vrot. 1903. 4 Sand. 2 Afl. 7 Höft. (N:o 7.)

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Sammansatta Stats- (och Lag-) Utskottets Utlåtande N:o 7.

»Genom lag, som enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga beslut den 6

juni 1902 utfärdats i öfverensstämmelse med ett af Eiksdagen förut antaget

förslag, har förordnats, att inom Norrbottens län må under tiden intill

den 15 maj 1903 endast för kronans räkning inmutning ske å kronojord,

som ej under ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe

anslagen. Riksdagens beslut i detta ämne hade fattats med anledning af

enskilda motionärers framställning, men de förhållanden, hvilka i Riksdagens

skrifvelse åberopats till stöd för beslutet och för hvilka redogörelse

inför Eders Kung!. Maj:t lämnats vid skrifvelsens anmälande den 30 maj

1902, hade redan förut ådragit sig Eders Knngl. Maj:ts uppmärksamhet

samt föranledt påbörjandet af utredning, huruvida och i hvilken omfattning

inmutningsrätten borde upphäfvas eller tills vidare suspenderas. Då jag

ännu icke är beredd att inför Eders Kungl. Maj:t framlägga denna fråga

i hela dess omfattning, och då det provisoriska tillstånd, som inträdt genom

förberörda lag af den 6 juni 1902, synes böra bibehållas, intill dess fullständig

utredning af frågan kommit till stånd, har jag låtit uppgöra förslag

till bestämmelser, enligt hvilka inskränkningen i inmutningsrätten skulle

bestå under ytterligare ett år.»

Förevarande lagförslag har, enligt hvad af bilagorna till propositionen

inhemtas, blifvit, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, inför

högsta domstolen föredraget och därvid lemnats utan anmärkning.

I den af chefen för justitiedepartementet i ofvan anförda yttrande

åberopade, af Riksdagen den 21 maj 1902 till Kungl. Maj:t aflåtna

skrifvelse bär omförmälts, att Kungl. Maj:t den 28 februari 1902 anbefallt

kommerskollegium att, efter hörande af Kungl. Maj.ts befallningshafvande

i Norrbottens län och bergmästaren i norra distriktet, inkomma med utlåtande,

huruvida och i hvilken omfattning inmutningsrätten syntes kollegium

böra upphäfvas eller tills vidare suspenderas, samt att kollegium, sedan

Kungl. Maj:ts befallningshafvande och bergmästaren yttrat sig i ämnet,

med öfverlämnande af dessa myndigheters yttranden, den 2 april 1902

afgifvit eget utlåtande i ärendet; hvarefter Riksdagen vidare yttrat följande:

Af handlingarna i nyssberörda ärende hade Riksdagen funnit framgå,

att i afseende å malmfyndigheters inmutning och hvad därmed sammanhängde

synnerligen betänkliga missförhållanden inom Norrbottens län gjort

sig gällande och ännu förefunnes, hvilka syntes böra föranleda, att det

toges under öfvervägande, huruvida icke genom ändrade lagbestämmelser

eller på annat sätt de anmärkta missförhållandena kunde aflägsnas och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Sammansatta Stats- (och Lag) Utskottets Utlåtande N:o 7. 3

deras återupprepande förebyggas. Under den tid, som måste åtgå intill

dess, efter noggrann utredning af alla de om ständigbeter, som vid frågans

pröfning borde tagas i betraktande, något definitivt beslut kunde fattas

angående en sak af så allvarlig och stor betydelse som den nu ifrågavarande,

syntes provisoriska åtgärder böra vidtagas för att åtminstone i

någon mån motverka, att de faktiska förhållandena hunne gestalta sig ännu

mer otillfredsställande och invecklade än för närvarande. I sådant afseende

hade Påksdagen ansett det vara lämpligt, att inmutningsrätten blefve under

någon viss bestämd tid inskränkt på det sätt, som i motionerna föreslagits.

Då föreliggande fråga redan vore af Kungl. Magt upptagen till behandling

och Riksdagen antoge, att Riksdagen hade att från Kungl. Maj:t förvänta

förslag i ämnet, så snart detta läte sig göra, hade Riksdagen ansett, att

berörda tid för den provisoriska inskränkningen i inmutningsrätten lämpligen

borde begränsas till slutet af 1903 års riksdag eller närmare bestämdt

intill den 15 maj 1903. Då den inskränkning, som nu ifrågakomme,

alltså borde erhålla endast provisorisk karakter, hade några särskilda bestämmelser

icke, såsom Kungl. INTaj: ts befallningshafvande ifrågasatt, ansetts

erforderliga beträffande redan sonade utmål eller förut inmutade områden,

till hvilka inmutningsrätten gått förlorad, och ej heller hade det synts

lämpligt eller nödigt att låta inskränkningen gälla endast vissa särskilda

mineral.

På de skäl, som sålunda legat till grund för 1902 års Riksdags beslut

i ämnet och då upplyst blifvit, att frågan om definitiv förändring af lagstiftningen

i förevarande afseende ännu icke hunnit blifva så fullständigt

utredd, att förslag därom kan vara att till innevarande Riksdag förvänta,

får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande proposition må af

Riksdagen bifallas.

Stockholm den 29 april 1903.

På det sammansatta utskottets vägnar:

T. ZETTERSTRAXD.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:81 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om fortsatt tillämpning af hvad i lagen den 6 juni 1902, innefattande in s. 12 i texten