Sök i Ratio Lex

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nio n de hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.

1903-03-06 · 128 sidor, varav 125 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 125 av 128 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:10, Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens nio n de hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 6 mars 1903, kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

nio n de hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet.

(I. A.)

Ordinarie anslag.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar.

l:o) I den till Riksdagen den 14 januari 1903 aflåtna propositionen

angående statsverkets tillstånd och behof har Knngl. Maj:t i

punkten 1 under nionde hufvudtiteln föreslagit, att Riksdagen måtte,

under villkor ej mindre att det till landtbruksakademien för det under

akademiens inseende och förvaltning ställda fiskerimuseets underhåll

samt till museilokalens uppvärmning, städning och förevisning för

allmänheten från anslaget till fiskerinäringens understöd nu utgående

statsbidrag å 400 kronor från och med år 1904 upphör att utgå, än

äfven att från samma tid de tre anslag å tillhopa 8,500 kronor, hvilka

under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar»

blifvit beviljade, dels för inköp af modeller till landtbruksredskap,

maskiner m. m., dels till aflöning åt en uppsyningsman

och förevisare vid landtbruksakademiens utställning af landtbruksredskap

m. m. äfvensom till utställningslokalens städning samt för putsning

och vidmakthållande af expositionsartiklarna och dels till beredande af

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Häft. (N:o 10.) 1

Ang. anslag

till museibyggnad

å

landtbruks.

akademiens

experimentalfält

m. m.

[1-J

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

lämplig lokal för uppställning och förevisning af akademiens samlingar,

minskas med 1,500 kronor eller till 7,000 kronor,

dels bevilja, såsom bidrag till uppförande å landtbruk sakademiens

experimentalfält af en ny museibyggnad, ett anslag af 50,000 kronor

samt däraf på extra stat för år 1904 anvisa ett belopp af 25,000 kronor;

dels ock medgifva, ej mindre att förenämnda tre, under anslagstiteln

»befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannauäringar» nu

uppförda anslag å tillhopa 8,500 kronor, finge, nedsatta till 7,000 kronor,

under samma anslagstitel uppföras under gemensam benämning »landtbruks-

och fiskerimuseerna vid landtbruksakademiens experimentalfält»,

än äfven att berörda anslag å 7,000 kronor finge användas till inköp af

modeller till landtbruk sredskap, maskiner m. m. för ifrågavarande museer,

till putsning och vidmakthållande af de i museerna uppställda föremålen,

till aflöning åt föreståndare och förevisure vid samma museer samt till

underhåll af museibyggnad en och museilokalerna äfvensom de senares

uppvärmning och städning, med rätt därjämte för Kungl. Maj:t att

medgifva, att af samma anslag finge för gäldande af ränta och amortering

å det lån å 42,000 kronor, som landtbruk sakademien beslut it

att för museibyggnadens uppförande ur akademiens egna fonder upptaga,

årligen, intill dess lånet slutamorterats, användas högst 2,520 kronor.

Med afseende å dessa anslagskraf har departementschefen till

statsrådsprotokollet anfört följande:

»Enligt de för landtbruksakademien gällande nådiga stadgar äro

under akademiens inseende och förvaltning ställda, bland andra institutioner,

ett landtbruks- och ett fiskeri museum.

Till dessa museers uppehållande åtnjuter akademien särskilda, förvissa

angifna ändamål beviljade bidrag af statsmedel till sammanlagdt

belopp af 8,900 kronor.

I afseende å nämnda museer och de till desamma sålunda utgående

statsbidrag tillåter jag mig erinra följande.

Med anledning af nådig framställning anvisade rikets åren 1856 —

1858 församlade ständer under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet

af jordbruk och laudtmannanäringar» ett belopp af 3,000 riksdaler

riksmynt årligen såsom bidrag till inköp af såväl in- som utländska

åkerbruksredskap, maskiner och apparater, för att uppställas vid landtbruksakademiens

experimentalegendom och såsom modeller tillhandahållas

landets jordbrukare och redskapstillverkare; och har detta anslag

alltjämt utgått med oförändradt belopp, ehuru, såsom jag här nedan

får tillfälle närmare angifva, medgifvande lämnats att till förhyrande

af lokal för akademiens fiskerimuseum använda en del af detsamma.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

3

Den genom inköpen förvärfvade redskapssamlingen jämte akademiens

äldre samling af‘ enahanda art förvarades sedermera i akademiens

hufvudbyggnad å nämnda egendom till början af 1860-talet, då akademiens

samlingar, efter det nämnda byggnad blifvit för andra ändamål

behöflig, flyttades till det af akademien då innehafda huset n:o 36 vid

Mästersamuelsgatan i Stockholm. Redan år 1863 verkställdes emellertid

utbyte af akademiens berörda hus emot det af teknologiska institutet

förut disponerade huset n:o 43 vid samma gata, därvid bland bytesvillkoren

ingick, att uti den nya byggnad, som å akademiens gamla

tomt komme att hufvudsakligen för slöjdskolan (nuvarande tekniska

skolan) i Stockholm uppföras, lokal bereddes åt akademien för utställning

af landtbruksredskap och modeller med mera.

Vid 1865—1866 årens riksdag beviljades därefter dels ett anslag

å extra stat af 5,000 riksdaler för den nya expositionslokalens inredning

och aptering, dels oek, under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af

jordbruk och landtmannanäringar», ett anslag å ordinarie stat af 1,500

kronor till aflöning åt en uppsyningsman och förovisare vid akademiens

ifrågavarande utställning äfvensom till lokalens städning samt för putsning

och vidmakthållande af expositionsartiklarna.

Den åt lancltbruksakademien sålunda upplåtna museilokalen i tekniska

skolans hus blef emellertid så småningom öfverfylld, så att akademien

måste utflytta en del större och mera skrymmande landtbruksredskap

till experimentalfältet, hvarest de fingo inrymmas i en till utställningslokal

olämplig loge, till dess Eders Kungl. Maj:t genom nådigt

bref den 22 juni 1892 af tillgängliga medel anvisade ett belopp af

5,500 kronor för uppförande vid experimentalfältet af en byggnad för

uppställning af landtbruksredskap m. m. Det under akademien ställda

landtbruksmuseet har sedermera alltjämt varit deladt på två lägenheter,

en i Stockholm och en vid experimentalfältet.

Den af akademien disponerade lägenheten uti tekniska skolans

hus befanns i början af 1890-talet nödvändig för skolans behof; och

efter det Eders Kungl. Maj:t behagat inhämta akademiens yttrande

rörande de villkor, på hvilka akademien vore villig att afstå från förfoganderätten

till nämnda lokal, samt akademien förklarat sig härtill

beredd, mot det att akademien erhölle ett vederlag af 5,000 kronor

årligen, hvartill disposionsrätten öfver lokalen af utsedde sakkunnige

Amrderats, aflät Eders Kungl. Maj.-t, på föredragning af dåvarande chefen

för ecklesiastikdepartementet, till 1894 års Riksdag proposition med

förslag, att Riksdagen skulle bevilja ett årligt anslag af 5,000 kronor

till landtbruksakademien för beredande af annan lämplig lokal för upp
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ställning och förevisning af akademiens samlingar, under förutsättning

att för tekniska skolans i Stockholm behof finge användas den lokal i

nämnda skolas hus, som akademien då innehade.

Uti skrifvelse den 5 maj 1894 anförde Riksdagen, att Riksdagen,

som ej ville underkänna akademiens rätt till ersättning för afstående

af den ifrågavarande lokalen, emellertid ansåge den föreslagna årliga

ersättningssumman vara högre, än af förhållandena påkallades, hvarför

och då akademiens inkomststat ej skäligen borde ökas med anslag utöfver

det belopp, som ansåges motsvara hvad akademien komme att

årligen utgifva för en ny utställningslokal, Riksdagen ansåge den föreslagna

årliga ersättningen utan skada kunna nedsättas till 4,000 kronor.

I anslutning härtill beviljade Riksdagen under åttonde lmfvudtiteln för

ändamålet ett årligt anslag af 4,000 kronor.

Landtbruksakademien, som i anledning af denna Riksdagens skrifvelse

ånyo hördes i ämnet, yttrade därvid, att akademien väl funne

den gjorda nedsättningen af en ersättningssumma, mot hvilkens storlek

enligt chefens för ecklesiastikdepartementet yttrande till statsrådsprotokollet

ingen anmärkning framställts eller kunnat göras, ej så litet obillig

och att antagligen det af Riksdagen beviljade årsanslaget ej skulle visa

sig tillräckligt till förhyrande af lämplig och tillräckligt rymlig lokal

för akademiens samlingar, men att akademien dock, för att ej hindra

genomförandet af en utaf statsmakterna såsom önskvärd och nyttig

ansedd anordning, beslutit att för sin del ingå på det ifrågasatta

aftalet.

Med anledning af Eders Kungi. Maj:ts till 1897 års Riksdag gjorda

framställning om sistberörda anslags öfverflyttande till sjätte hufvudtiteln,

uppfördes under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk

och landtmannanäringar» ett belopp af 4,000 kronor för enahanda

ändamål.

För landtbruksmuseet har akademien, efter afståendet af lokalen i

tekniska skolans hus, förhyrt en lägenhet i Stockholms stad tillhöriga

huset n:o 4 vid Luntmakaregatan.

Landtbruksakademiens fiskerimuseum, som bildades år 1881, har

städse varit fullständigt skildt från landtbruksmuseet; och medgaf 1882

års Riksdag, på därom af Eders Kungl. Maj:t gjord framställning, att

högst hälften, eller 1,500 kronor, af det under anslagstiteln »befrämjande

i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag

å 3,000 kronor till inköp af modeller till landtbruksredskap, maskiner

m. m. finge tills vidare användas till förhyrande af lokal för förvarande

af landtbruksakademiens samling af modeller och redskap för fiskerierna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

b

Såsom utställningslokal har alltjämt varit förhyrd en boställsvåriing i

akademiens hus.

Till fiskerimuseets underhåll samt till lokalens uppvärmning, städning

och förevisning för allmänheten beviljade Eders Kungl. Maj:t vid

särskilda tillfällen under åren 1882 — 1892 bidrag af tillgängliga medel;

och anvisade Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref sistnämnda år från

och med år 1893 ett belopp af 400 kronor årligen för ändamålet, att

utgå af anslaget till fiskerinäringens understöd.

Af de till landtbruks- och fiskerimuseerna utgående statsbidrag,

8,900 kronor, äro alltså 8,500 kronor anvisade från anslaget till befrämjande

i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar samt återstående

400 kronor från anslaget till fiskerinäringens understöd.

Uti underdånig skrifvelse den 17 november 1902 har nu landtbruksakademien

gjort framställning om understöd från statens sida för

uppförande af en ny museibyggnad, afsedd att inrymma båda de ifrågavarande

museerna.

Akademien har därvid till eu början — efter framhållande, dels i

afseende å landtbruksmuseet, att den farhåga, akademien uttalat i fråga

om otillräckligheten af det utaf 1894 års Riksdag för förhyrande af

lokal för detta museum beviljade anslag, efter hvad erfarenheten visat,

varit väl grundad, i det akademien visserligen lyckats att för ett belopp,

ej öfverstigande samma anslag, förhyra om förmå Ida lokal i huset

u:o 4 vid Luntmakaregatan, men denna lokal ej kunde anses motsvara

de fordringar, man med fog kunde ställa på en tidsenlig museilokal, och

dess utrymme ej varit tillräckligt för uppställande af de föremål, hvarmed

samlingarna ökats, trots att en del redskap utflyttats till experimentalfältet,

dels ock i fråga om fiskerimuseef, att jämväl dess lokal

vore för ändamålet otjänlig och ej medgåfve utrymme för någon afsevärd

tillökning af samlingarna — meddelat, att det kontrakt, hvarigenom

landtbruksmuseets nuvarande lokal förhyrts af Stockholms stad, den

1 oktober 1905 utlöpte, och att byggnaden för verkställande af en redan

beslutad gatureglering vore afsedd att rifvas.

Akademien anför härefter i sin skrifvelse följande.

Då akademien således åter stode inför nödvändigheten att skaffa ny

plats för landtbruksmuseet, borde akademien uppenbarligen, för att på

ett tillfredsställande sätt fullgöra stadgarnes bestämmelse om ett landtbruks-

och ett fiskerimuseum, söka anskaffa en verkligt tidsenlig museilokal,

i hvilken akademiens alla samlingar kunde sammanföras, samt

tillräckligt rymlig att ej blott mottaga de föremål, som nu tillhörde

både landtbruks- och fiskerimuseef, utan äfven medgifva en fortgående

ökning af dessa.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

En dylik lokal syntes svårligen kunna beredas i för annat ändamål

uppförd byggnad, men äfven om det skulle lyckas att förhyra en

för ändamålet lämplig och tillräckligt rymlig lägenhet, skulle den för

visso kräfva en betydligt större hyresafgift än de sammanlagdt 5,500

kronor, som utginge af statsmedel för förhyrande af lokaler för de båda

nuvarande museerna. Enda möjligheten att skaffa en lämplig museilokal

syntes vara att för ändamålet uppföra en särskild byggnad, och

förslag härom hade under senaste åren varit föremål för akademiens

förvaltningskommittés behandling.

Om den ifrågasatta museibyggnaden blefve uppförd inom staden,

skulle det visserligen medföra fördelen, att samlingarne blefve för den

störa allmänheten lätt tillgängliga, men då en lämplig tomt äfven i

stadens utkanter torde betinga ett pris, föga understigande kostnaden

för själfva byggnadens uppförande, hade tvingande ekonomiska skäl

framkallat förslaget att förlägga museibyggnaden till akademiens experimentalfält,

hvarigenom dessutom skulle vinnas andra fördelar, såsom

minskad eldfara, samlingarnes bättre skydd mot förorening af dam och

sot samt särskildt att- akademiens samtliga institutioner blefve samlade

på ett ställe.

För en dylik till experimentalfältet förlagd byggnad, afsedd att

inrymma både landtbruks- och fiskerimuseet, samt med en golfyta, 83

procent större än den, de nuvarande tre museilokalerna innehölle, hade

akademiens förvaltningskommitté låtit uppgöra vid skrifvelsen fogade, af

arkitekten E. Josephson upprättade ritningar äfvensom två kostnadsförslag

för själfva byggnaden, slutande det ena å 90,000 kronor och det andra

å 80,000 kronor.

Enligt af akademiens föredragande å den mekaniska afdelningen

verkställd kostnadsberäkning borde kostnaden uppgå för själfva byggnaden

till medeltalet mellan de båda förslagen eller...... 85,000 kronor,

för värmeledning till ............................................................... 6,000 ,,

för detaljritningar och tillsyn till ....................................... 1,750 ,,

för planering och oförutsedda utgifter till......................... 3,250 „

summa 96,000 kronor,

hvartill komme enligt förvaltningskommitténs beräkningar:

för inredning, flyttning och anordning af samlingarne 10,000 kronor

för ränteförlust å byggnadskapitalet under byggnadstiden 6,000 ,,

eller tillsammans 112,000 kronor.

För bestridande af dessa kostnader funnes att tillgå den af förre

museiföreståndaren D. E. Ström genom gåfvobref den 14 december

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1900 till akademien skänkta fond af 20,000 kronor, afsedd att användas

för uppförande af en museibyggnad för akademiens samlingar.

Därutöfver ägde akademien intet för ändamålet disponibelt kapital.

De fonder, som stode under akademiens förvaltning, finge ej till sitt

kapital minskas, utan om det behöfliga byggnadskapital skulle lämnas

af dessa fonder, kunde det ske endast såsom lån, som skulle förräntas

och återbetalas. Om hela den summa, 92,000 kronor, som utöfver Ströms

donationsfond erfordras för det ifrågasatta byggnadsföretaget, skulle

anskaffas genom dylikt lån, och dettas slutbetalning ej skulle utsträckas

till en allt för aflägsen framtid, syntes svårighet möta att med akademiens

tillgängliga medel bestrida de bestämda annuiteterna.

Då emellertid underhållet af landtbruks- och fiskerimuseerna vore

ett statsändamål, och då de nu förefintliga svårigheterna att- på ett tillfredsställande

sätt uppfylla akademiens åliggande härutinnan i väsentlig

mån härrörde däraf, att akademien, med tillmötesgående af från Riksdagen

framställda önskemål, afstått från förfoganderätten af för ändamålet

lämpligare lokal, än nu kunde för det lämnade vederlaget anskaffas,

så syntes det vara billigt, att någon hjälp af statsmedel lämnades

för åstadkommande af den behöfliga byggnaden. Akademien ville

emellertid ej ifrågasätta att erhålla något statsanslag, utan ansåge, att

de ekonomiska svårigheterna vid byggnadskapitalets åvägabringande

skulle kunna undanröjas genom beviljande af ett räntefritt amorteringslån

af en större del af det erforderliga beloppet. Om ett dylikt lån å

50,000 kronor, att återbetalas med eu tjugondedel årligen från och med

året efter det, då byggnaden kunde beräknas vara tagen i anspråk för

sitt ändamål eller innan den 1 oktober 1905, erhölles och det felande

beloppet, 42,000 kronor, toges som räntebärande amorteringslån ur

akademiens fonder, skulle akademien af tillgängliga medel kunna bestrida

de för amortering af dessa båda lån och förräntning af det

senare af dem uppkommande utgifter.

Under förutsättning, att det ifrågasatta statslånet skulle återbetalas

med en tjugondedel eller 2,500 kronor årligen, och att å lånet xir akademiens

fonder skulle betalas en annuitet af 6 procent, hvaraf 47a procent

ränta, hvarigenom detta lån skulle slutbetalas på 31 Va år, skulle

härför, oberäknad! räntor å sistnämnda lån under byggnadstiden erfordras:

under 20 år ......................................................................... 2,500: — kronor

och under 31 Va år ............................................................. 2,520: — ,,

eller tillsammans 5,020: — kronor

under 20 år och 2,520 kronor under ytterligare ll1/» år.

För bestridande af dessa utgifter ägde akademien att tillgå dels

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

det å ordinarie stat uppförda anslag af 4,000 kronor för beredande af

lokal för samlingarne och dels det anslag af 1,500 kronor, som Riksdagen

år 1882 medgifvit tills vidare få utgå till förhyrande af lokal

för fiskerimuseet eller tillsammans 5,500 kronor.

Med anledning af sålunda anförda omständigheter hade akademien

vid sammanträde ofvannämnda den 17 november 1902 bland annat i

ärende beslutit:

1) att till akademiens experimentalfält förlägga det landtbruksoch

det liskerimuseum, som vore ställda under akademiens inseende

och förvaltning;

2) att för båda dessa museer uppföra en gemensam byggnad af

sten i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de vid skrifvelsen fogade

ritningarna, med bemyndigande för akademiens förvaltningskommitté att

fastställa de mindre väsentliga förändringar i afseende på ritningarna,

som under byggnadens planläggning ocli uppförande kunde blifva erforderliga;
3)

att godkänna det af förvaltningskommittén uppgjorda kostnadsförslag

för museibyggnadens fullständiga åstadkommande, däri inräknadt

inredning, museiföremålens flyttning och uppställning samt räntor

ä byggnadskapitalet, intill dess museet blefve fullt färdigt, uppgående

till ett belopp af 112,000 kronor;

4) att för åstadkommande af nämnda byggnadskapital skulle användas

:

museiföreståudaren D. E. Ströms donation ........................ 20,000 kronor,

ett amorteringslån ur de under akademiens förvaltningställda

fonder, hvarå skulle betalas en annuitet af

6 procent, däraf räntan beräknad till 4 Va procent ... 42,000 ,,

samt att för erhållande af återstoden af det erforderliga

byggnadskapitalet............................................................. 50,000 ,,

underdånig ansökning skulle göras hos Eders Kungl. Maj:t om beviljande

af ett räntefritt amorteringslån att betalas med en tjugondedel

under hvart och ett af åren 1906 till och med 1925;

5) att för förräntning och amortering af lånet ur akademiens fonder

samt för amorteringen af ofvan nämnda statslån skulle användas

dels det anslag, 4,000 kronor, som af 1894 års Riksdag anvisats till

förhyrande af lokal för landtbruksmuseet och dels det anslag, 1,500

kronor, som af 1882 års Riksdag medgifvits få tills vidare utgå till förhyrande

af lokal för fiskerimuseet.

Underställande dessa beslut Eders Kungl. Maj:t till nådig fastställelse,

i hvad Eders Kungl. Maj:t kunde finna sådan erforderlig,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

9

liar nu akademien i underdånighet anhållit, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes hos Riksdagen göra nådig proposition om beviljande af ett

räntefritt lån å 50,000 kronor att afbetalas med en tjugondedel årligen

under hvart och ett af åren 1906—1925.

Att de under landtbruksakademien ställda landtbruks- och fiskerimuseerna

behörigen uppehållas, synes mig vara af ingalunda obetydlig

vikt för det allmänna.

Det tillfälle, som kan gifvas att i sådana museer på en gång taga

kännedom både om de modernaste maskin- och redskapstyper och om

modeller till dylika föremål från förgångna tider, är utan tvifvel att beakta

såväl för jordbruks- och fiskeriidkare som för redskapstillverkare. Sker

detta i behörig grad, kunna museerna för visso ock blifva till afsevärd

nytta för spridandet af kunskap om de för ifrågavarande näringsgrenar

lämpligaste maskiner och redskap.

För att emellertid intresset för museernas besökande skall kunna

hos en större allmänhet väckas och uppehållas, är naturligen nödvändigt,

att museilokalerna äro lätt tillgängliga och att de uppställda föremålen

äro ordnade på sådant sätt, att do gifva en klar öfverblick öfver utvecklingen

inom hvart och ett al de skilda områden, museisamlingen

omfattar.

Redan den omständigheten, att ifrågavarande två museer äro inrymda

uti tre särskilda, på olika ställen belägna lokaler, synes mig gifva

vid handen, att, därest museerna skola kunna på ett fullt tillfredsställande

sätt fylla sin uppgift, en förändring i den nuvarande anordningen

är synnerligen önskvärd. Dels medför nämligen denna splittring af

samlingarne för den, som skulle vilja genomgå desamma, besvär och

tidsförlust, som i många fall torde verka afskräckande, och dels försvåras,

om icke omöjliggöres, en fullt systematisk uppställning af museiföremålen

helt naturligt därigenom, att hänsyn i allt för hög grad måste tagas

till lokalförhållandena.

Då nu härtill kommer, att landtbruksakademien al annan anledning

måste se sig om efter en ny lokal för den i Stockholm befintliga delen

af landtbruksmuseet, synes mig akademiens sträfvanden att, med begagnande

af detta tillfälle, söka fä till stånd en fullt tidsenlig, för alla dess

museisamlingar tillräcklig utställningslokal vara synnerligen väl motiverade.

De skäl, hvilka föranledt akademien att besluta att i dylikt syfte

uppföra en särskild museibyggnad och att förlägga denna till akademiens

experimentalfält finner jag äfven fullt giltiga.

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Väl är det sant, att museerna, om byggnaden kunde förläggas

inne i hufvudstaden, skulle vara något bekvämare för allmänheten att

tillgå, men dels torde kostnadsfrågan härvid spela en alltför stor roll,

och dels får äfven antagas, att det stora flertalet af dem, som kunna

hafva intresse af ett besök i museerna, jämväl skola kunna hafva nytta

af att bese experimentalfältet.

Att akademien skulle kunna af egna medel betäcka den till 112,000

kronor beräknade kostnaden för museibyggnadens uppförande och inredning

äfvensom för samlingarnes öfverflyttning med flera af den ifrågasatta

anordningen föranledda utgifter, synes mig icke tänkbart, utan

lärer, därest akademiens beslut i förevarande afseende skall kunna sättas

i verket, statens mellankomst blifva nödvändig.

Såsom af hvad jag ofvan anfört lärer framgå, anser jag ett allmänt

intresse främjas genom byggnadsföretaget ifråga och finner därför

äfven akademiens anspråk på bistånd från statens sida i förevarande

angelägenhet fullt befogade.

Enligt den af akademien antagna planen för byggnadsföretagets

genomförande skulle akademien af den beräknade kostnaden tillskjuta

62,000 kronor. Häraf utgöra 20,000 kronor för ändamålet särskildt

donerade medel och öfriga 42,000 kronor skulle anskaffas genom upptagande

af ett räntebärande amorteringslån ur akademiens egna fonder

att återbetalas under loppet af 31 Va år med en annuitet af 2,520 kronor,

motsvarande 6 procent å lånebeloppet. Till betäckande af återstoden

af kostnaden skulle enligt akademiens framställning staten lämna akademien

ett räntefritt lån å 50,000 kronor, som skulle återbetalas under

loppet af 20 år med 2,500 kronor årligen.

Den af akademien sålunda ifrågasatta formen för statens mellankomst

synes mig emellertid icke tilltalande.

Då nämligen redan nu utgå årliga bidrag af statsmedel för förhyrandet

af lokaler för ifrågavarande museer, samt amorteringen af det

ifrågasatta statslånet skulle verkställas medelst anlitande af dessa hyresbidrag,

skulle den af akademien föreslagna anordningen i själfva verket

icke innebära annat, än att staten skulle genom att förskottsvis för en

följd af år lämna viss del af nämnda hyresbidrag medverka till uppförandet

af eu särskild byggnad för museerna, men ändock för framtiden

komma att lämna oförändrade bidrag till förhyrande af lokaler

för samma museer.

För en sådan anordning synes mig emellertid fog saknas.

Närmare till hands och vida lämpligare synes mig då vara, att

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

11

staten till nybyggnadens uppförande lämnar ett understöd utan återbetalningsskyldighet,

men under villkor att statens nu utgående bidrag

till museernas uppehållande med skäligt belopp nedsättas.

Beträffande storleken af det statsbidrag, som bör för ändamålet

lämnas, anser jag mig i betraktande å ena sidan af totalkostnaden för

byggnadsföretaget och a den andra af fragans vikt för det allmänna

icke äga anledning ifrågasätta någon nedsättning i det af akademien

såsom lån begärda beloppet, 50,000 kronor.

Svårare är att afgöra, huru stort afdrag häraf bör föranledas å

de utgående årsanslagen.

Det kunde måhända därvid synas ligga nära till hands,. att bestämma

minskningen till samma belopp, som akademien enligt dess

förslag skulle årligen till staten återbetala såsom amortering å det tilltänkta

statslånet eller 2,500 kronor. Jag anser mig emellertid böra

stanna vid en något lägre siffra.

Det synes mig nämligen önskvärdt, att i sammanhang med denna

byggnad sfråga statens förhållande till akademien i afseende å ifrågavarande

museer för framtiden definitivt ordnas så, att staten genom att

dels lämna bidrag till museibyggnaden och dels tillförsäkra akademien

ett årsanslag, som kan antagas blifva tillräckligt för museernas behöriga

uppehållande, däri jämväl inbegripet underhåll af nämnda byggnad, för

framtiden blifver befriad från den särskilda förpliktelse, som staten år

1894 åtagit sig i afseende å beredandet af lokal för landtbruksmuseet.

Då nu akademien påräknat, att, efter det lånet ur akademiens

fonder slutamorterats, hafva att härför tillgå 8,900 kronor, synes mig

en nedsättning till endast 6,400 kronor väl stor. Jag tänker mig

emellertid, att ett belopp af 7,000 kronor ungefärligen bör motsvara

behofvet. Sedan ett för samliugarnes ytterligare ökande tillräckligt

utrymme blifvit beredt, lärer väl få antagas, att för iuköp af maskiner

och redskap skola tagas i anspråk mera medel, än hittills för sådant

ändamål disponerats, och de större lokalerna torde jämväl kräfva högre

underhålls-, uppvärmnings- och städningskostnader.

Af det föreslagna anslagsbeloppet skulle visserligen under den

tid, amorteringen af lånet ur akademiens fonder pågår, härför tagas i

anspråk 2,520 kronor, men då underhållskostnaden af byggnaden och

lokalerna, som under den närmaste framtiden kan antagas blifva jämförelsevis

ringa, sedermera med all säkerhet kommer att ökas, torde detta

belopp nog äfven efter amorteringstidens slut vara för akademien beliöfligt;

och synes mig detta förhållande därför icke böra inverka på fragan

om bestämmandet af anslagets belopp, helst de omständigheter, under

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

hvilka det till akademien för förhyrande af lokal för landtbruksmuscet

utgående anslaget å 4,000 kronor tillkom, synas kunna i viss mån berättiga

akademien att i förevarande angelägenhet göra anspråk på särskildt

tillmötesgående från statens sida.

Det ifrågasatta afdraget å de utgående årsanslagen bör alltså

enligt min åsikt lämpligen bestämmas till 1,900 kronor.

. Genom den af mig nii förordade anordning skulle staten på ett

värdigt sätt fylla sina förpliktelser med hänsyn till dessa museer och

på samma gång likväl minska sina årliga utgifter för desamma med ett

belopp motsvarande 3,8 procent å den summa, staten skulle för byggnaden

tillsläppa.

Såsom af den ofvan lämnade redogörelsen framgår, utgår för

närvarande från anslaget till fiskerinäringens understöd ett belopp af

400 kronor till fiskerimuseets underhåll.

Då jag, på sätt nyss angifvits, anser statens förhållande i afseende

å museerna böra nu definitivt regleras, anser jag icke lämpligt, att

anslag till samma museer fortfarande utgår från två särskilda an slagstitlar,

utan synes mig hela det af mig föreslagna anslaget å 7,000 kronor

böra utgå från anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk och

landtmannanäringar», hvarjemte och då den nuvarande uppdelningen i

särskilda anslagsposter icke synes mig för framtiden vara af någon omständighet

påkallad, samt Riksdagens samtycke i allt fall lärer böra utverkas

därtill, att medel från anslaget må användas, förutom till förut

afsedda ändamål, jämväl till underhåll af museibyggnaden, jag anser

mig böra föreslå, att de nuvarande tre, under nämnda anslagstitel utgående

anslagen å tillhopa 8,500 kronor, nedsatta till 7,000 kronor,

under samma anslagstitel uppföras under gemensam benämning »landtbruks-

och fiskerimuseerna vid landtbruksakademiens experimentalfält»,

samt att närmare bestämmelser meddelas i fråga om detta anslags användande

i anslutning till hvad jag nyss nämnt i fråga om byggnadens

underhåll; lärande därvid tillika rätt böra inrymmas Eders Kungl. Maj:t

att medgifva, att af anslaget må för gäldande af ränta och amortering

å det lån å 42,000 kronor, som akademien beslutit att för museibyggnadens

uppförande ur akademiens egna fonder upptaga, årligen under

amorteringstiden användas högst 2,520 kronor.

Såsom villkor för det anslag å 50,000 kronor, som jag anser böra

beredas såsom bidrag för uppförande af ifrågavarande museibyggnad,

synes mig sålunda böra uppställas, att det belopp af 400 kronor, som

beviljats från anslaget till fiskerinäringens understöd, upphör att utgå,

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

13

samt att de tre från anslaget till befrämjande i allmänhet af jordbruk

och landtmaunanäringar utgående anslagen minskas med 1,500 kronor.

För genomförande af den utaf mig nu föreslagna anordning torde,

då, såsom jag ofvan framhållit, staten därigenom skulle för framtiden

befrias från sin förpliktelse att till akademifen utgifva särskildt årligt

anslag för beredande af lokal för landtbruksmuseet, akademiens samtycke

erfordras. Den omständigheten, att akademiens yttrande härutinnan

ännu ej hunnit inhämtas, synes mig emellertid, då i förslaget

jämväl akademiens intressen blifvit behörigen tillgodosedda, samt någon

rimlig anledning för akademien att motsätta sig detsamma därför icke

heller kan anses förefinnas, icke böra förhindra frågans föreläggande

för Riksdagen.

Under förutsättning att hvad jag ofvan anfört och föreslagit vinner

nådigt gillande, anser jag således framställning till Riksdagen nu

böra i ämnet aflåtas; och torde därvid, då det ifrågavarande anslaget

till nybyggnaden icke lärer behöfva i sin helhet utgå under ett år,

utan lämpligen kan fördelas på två, böra för år 1904 begäras ett belopp

å extra stat af 25,000 kronor.»

Då de på tre särskilda ställen belägna lokaler, i hvilka landtbruks-

och fiskerimuseerna för det närvarande äro inrymda, enligt hvad

i statsrådsprotokollet meddelats, befinna sig i ett synnerligen otillfredsställande

skick samt äro för ändamålen otjänliga och därjämte eldfarliga,

anser utskottet andra lokaler böra beredas för förvaring af dessa

museers samlingar, livilkas bevarande och förkofran utan tvifvel bör

lända jordbruks- ocb fiskerinäringarna till afsevärdt gagn; och synes

detta behof på lämpligaste sätt tillgodoses genom att, på sätt Kung].

Maj:t föreslagit, en särskild museibyggnad uppföres å landtbruksakademiens

experimentalfält. Mot den i statsrådsprotokollet angifna kostnaden

för en sådan byggnad har utskottet icke heller haft något att

erinra, liksom utskottet äfven funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts

förslag, om att ett extra anslag å 50,000 kronor må, såsom bidrag till

byggnadskostnaden, å extra stat beviljas. Härvid synes dock böra uttalas

den förutsättning, att hvad i öfrigt för byggnadens bekostande

erfordras skall af landtbruksakademien tillskjutas dels med de särskildt

för detta ändamål donerade medel till belopp af 20,000 kronor och dels

genom upplåning af minst 42,000 kronor ur akademiens egna fonder.

Beträffande det afdrag å de till akademien nu utgående årsanslag,

som bör föranledas af ifrågavarande byggnadsanslags beviljande, yttrar

departementschefen till statsrådsprotokollet, att det är svårt att bestämma

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

detta afdrags storlek. Utskottet har också vid beräkningen där af kommit

till en annan siffra än den af Kungl. Maj:t angifna. Förutom indragning

af statsbidraget å 400 kronor från anslaget till fiskerinäringens

understöd, bar Kungl. Maj: t föreslagit minskning med 1,500 kronor å

de tre anslag, tillsammans 8,500 kronor, hvilka från anslagstiteln »befrämjande

i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» hittills

utgått för inköp och utställning af modeller till landtbruksredskap,

maskiner m. m. äfvensom till hyresersättningar. Denna minskning har

utskottet emellertid ansett lämpligen böra bestämmas till 2,000 kronor,

motsvarande ränta efter 4 procent å det begärda statsanslaget till museibyggnaden.

Härigenom skulle berörda tre anslag, mot hvilkas sammanförande

och användning, på sätt Kungl. Maj:t ifrågasatt, utskottet icke

haft något att erinra, komma att tillhopa utgöra 6,500 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och under uttalande af

den mening, att, efter beviljande af ifrågavarande anslag, några ytterligare

kostnader för ofvan omförmälda samlingars flyttande, uppställande,

vård och framtida komplettering icke böra drabba statsverket, får utskottet

hemställa,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande framställning

må på det sätt bifallas, att Riksdagen — under förutsättning

att hvad som utöfver 50,000 kronor erfordras

för uppförande, enligt i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden

den 12| januari innevarande år angifna

ritningar och kostnadsförslag, å landtbruksakademiens

experimentalfält af en ny museibyggnad tillskjutes af

akademien med de särskildt för ändamålet donerade

medlen och genom upplåning af minst 42,000 kronor

ur akademiens egna fonder — må, under villkor ej

mindre att det till landtbruksakademien för det under

akademiens inseende och förvaltning ställda fiskerimuseets

underhåll samt till museilokalens uppvärmning,

städning och förevisning för allmänheten, från anslaget

till fiskerinäringens understöd nu utgående statsbidrag

å 400 kronor från och med år 1904 upphör att utgå,

än äfven att från samma tid de tre anslag å tillhopa

8,500 kronor, hvilka under anslagstiteln »befrämjande

i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar» blifvit

beviljade dels för inköp af modeller till landtbruksredskap,

maskiner m. m., dels till aflöning åt en upp
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

15

syningsmän och före visare vid landtbruksakademiens

utställning af landtbruksredskap m. m., äfvensom till

utställningslokalens städning samt för putsning och

vidmakthållande af expositionsartiklarna och dels till

beredande af lämplig lokal för uppställning och förevisning

af akademiens samlingar, minskas med 2,000

kronor eller till 6,500 kronor,

dels bevilja, såsom bidrag till uppförande å landtbruksakademiens

experimentalfält af en ny museibyggnad,

ett anslag af 50,000 kronor samt däraf på

extra stat för år 1904 anvisa ett belopp af 25,000 kronor;

dels ock medgifva, ej mindre att förenämnda tre,

under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af jordbruk

och landtmannanäringar» nu uppförda anslag å

tillhopa 8,500 kronor, må, nedsatta till 6,500 kronor,

under samma anslagstitel uppföras under gemensam

benämning »landtbruks- och iiskerimuseerna vid landtbruksakademiens

experimentalfält», än äfven att berörda

anslag å 6,500 kronor må användas till inköp

af modeller till landtbruksredskap, maskiner m. m. för

ifrågavarande museer, till putsning och vidmakthållande

af de i museerna uppställda föremålen, till aflöning åt

föreståndare och förevisare vid samma museer samt

till underhåll af museibyggnaden och museilokalerna

äfvensom de senares uppvärmning och städning, med

rätt därjämte för Kungl. Maj:t att medgifva, att af

samma anslag må, för gäldande af ränta och amortering

å det lån å 42,000 kronor, som landtbruksakademien

beslutit att för museibyggnadens uppförande ur

akademiens egna fonder upptaga, årligen, intill dess

lånet slutamorterats, användas högst 2,520 kronor.

2:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja assistentens Ana- töjning

vid statens entomologiska anstalt aflöning med 1,000 kronor, eller från a(ui''ttaun>

1,000 kronor till 2,000 kronor, samt att höja anslaget till nämnda an- cntomoiogMa

stalts underhåll och drift med 600 kronor, eller från 1,500 kronor till

2,100 kronor. -

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört

följande:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

»Med anledning af en utaf Eders Kungl. Maj:t uti den till 1890

års Riksdag aflåtna nådiga proposition angående statsverkets tillstånd

och behof gjord framställning om anvisande af medel för inrättande af

en entomologisk försöksanstalt beviljade Riksdagen, enligt hvad Riksdagen

uti skrifvelse den 11 maj nämnda år angående regleringen af

utgifterna under riksstatens sjätte hufvudtitel anmälde, under förevarande

anslagstitel, för inrättande af en under landtbruksstyrelsen ställd entomologisk

anstalt, till aflöning åt en föreståndare för samma anstalt 4,000

kronor för år, däraf 2,500 kronor såsom lön och 1,500 kronor i tjänstgöringspenningar,

till aflöning åt en assistent vid anstalten 1,000 kronor

för år samt för anstaltens underhåll och drift 1,500 kronor för år.

Det af Riksdagen sålunda fattade beslut blef af Eders Kungl.

Maj:t den 5 juni 1896 godkändt, såvidt detsamma afvek från hvad

Eders Kungl. Maj:t i ämnet föreslagit Riksdagen, hvarefter Eders Kungl.

Maj:t den 29 januari 1897 behagade utfärda nådigt reglemente för statens

entomologiska anstalt äfvensom meddela i öfrigt erforderliga bestämmelser

angående anstaltens ordnande.

Uti eu till Eders Kungl. Maj:t ställd, till landtbruksstyrelsen ingifven

och af nämnda styrelse med eget underdånigt utlåtande af den

24 november 1902 öfverlämnad skrift har nu föreståndaren för ifrågavarande

anstalt, professorn S. Lampa, gjort framställning om höjandet

af såväl assistentens aflöning som anslaget till anstaltens underhåll och

drift samt till stöd härför anfört hufvudsakligen följande.

De löpande göromålen vid anstalten vore numera så omfattande,

att sådana arbeten, som bestode i tidsödande och maktpåliggande observationer

och undersökningar, måste helt och hållet lämnas å sido,

likaså ett fullständigare studium af den utländska litteraturen rörande

skadeinsekter. Assistenten hunne under nuvarande förhållanden ej med

att såsom sig borde sätta sig in i de olikartade göromålen vid anstalten

— hvilket vore erforderligt, enär han ibland behöfde upprätthålla föreståndarens

befattning — i synnerhet som assistenten vid tillträdet af

befattningen i regel vore obekant med den praktiska entomologien och

följaktligen i början måste använda en god del af sin tjänstetid på förberedande

studier i detta ämne. De olägenheter, som häraf blefve en

följd, kunde möjligen minskas därigenom, att assistentens tjänstgöringstid

utsträcktes till hela året, och att anslaget till underhåll och drift

ökades, för att någon del däraf skulle kunna användas till extra biträden

under den del af sommaren, då göromålen vore mest hopade och en af

tjänstemännen emellanåt hade förrättningar på annat håll. Om emellertid

assistentens tjänstgöringstid ökades och komme att omfatta hela året,

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

17

måste hans aflöning höjas från 1,000 kronor till 2,000 kronor, livarjämte

lämpligt vore, att assistenten komme i åtnjutande af rätt till två

ålderstillägg till lönen under vanliga villkor. På grund af hvad sålunda

anförts har föreståndaren, som beräknat den erforderliga förhöjningen

af anslaget till anstaltens underhåll och drift till 600 kronor, hvarigenom

detta komme att uppgå till 2,100 kronor, hemställt om beredandet af

medel för möjliggörande af ifrågavarande förhöjningar af såväl assistentens

aflöning som anslaget till anstaltens underhåll och drift.

För egen del har landtbruksstyrelsen uti sitt berörda utlåtande

anfört följande.

På sätt inhämtades af det statsrådsprotokoll, som funnes bifogadt,

Eders Kungi. Maj:ts till 1896 års Riksdag aflåtna nådiga proposition om

inrättandet af en entomologisk anstalt, hade vid bestämmandet af assistentens

aflöning tagits hänsyn därtill, att denne tjänsteman icke skulle

vara skyldig att ägna hela sin tid åt arbetena vid anstalten utan endast

omkring sju månader af året. Detta förhållande hade icke kunnat undgå

att menligt inverka på arbetena vid anstalten, helst under senare åren,

då stora insektshärjningar inom vårt land förekommit och någon af anstaltens

tjänstemän, i de flesta fall assistenten, på grund häraf ej sällan

nödgats vara frånvarande från anstalten. Härigenom hade följden blifvit,

att försök med utrotningsmedel och andra praktiska undersökningar för

utrönandet af de bästa medlen mot skadeinsekter icke kunnat bedrifvas

med den kontinuitet, som desamma erfordrade och som kunde ernås,

om assistenten vore skyldig att under hela året tjänstgöra vid anstalten,

hvarigenom möjlighet skulle beredas att genom assistenten få under

vintertiden utförda åtskilliga arbeten, livilka nu icke medhunnes, då

assistenten under den del af året, då han tjänstgjorde vid anstalten,

eller från mars till oktober, måste sysselsättas med andra arbeten. För

att emellertid assistenten skulle kunna åläggas en sådan förlängd tjänstgöringstid,

måste, såsom föreståndaren föreslagit, hans aflöning höjas

med belopp, som landtbruksstyrelsen, i likhet med föreståndaren, ansåge

skäligen böra bestämmas till 1,000 kronor.

Vidare syntes det landtbruksstyrelsen beaktansvärdt, att, såsom

äfven föreståndaren framhållit, assistentens utbildning, i den praktiska

entomologien i de flesta fall icke under nuvarande förhållanden kunde

antagas vara synnerligen långt framskriden, då han tillträdde sin

befattning, utan måste en längre tid fullföljas under hans assistenttjänstgöring.

För att råda bot härför samt förmå dem, som antagits

till assistenter, att kvarstanna vid anstalten någon längre tid, syntes

Bih. till Iliksd. Prat. 1903- 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

det icke vara tillräckligt, att aflöningen ökades, på sätt föreslaget blifvit,

utan erfordrades därjämte, att assistenten komme i åtnjutande af två

ålderstillägg efter fem och tio års väl vitsordad tjäntsgöring. Endast

på detta sätt syntes äfven den fördelen kunnu vinnas, att personer

blefve utbildade till att blifva skickliga och kompetenta att vid ledighet

af föreståndarebefattningen kunna därtill utnämnas. Först genom en

längre tids arbete vid anstalten kunde nämligen den praktiska erfarenhet

i hithörande frågor vinnas, som måste förutsättas hos föreståndaren,

därest han skulle kunna väl fylla sin uppgift.

Vidkommande den af föreståndaren ifrågasatta förhöjningen af

anslaget till anstaltens underhåll och drift, så syntes förhållandena påkalla

en ökning af detsamma, enär på senare tiden prisen å anstaltens

förnödenheter stigit och anstaltens verksamhet utvidgats, samt anslaget

numera icke lämnade tillgång till antagande af erforderliga extra biträden

eller behörigt aflönande af vaktbiträde; och ansåge landtbruksstyrelsen

den af föreståndaren föreslagna förhöjningen af anslaget med

600 kronor, eller från 1,500 kronor till 2,100 kronor, vara skälig.

Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

i underdånighet hemställt om aflåtande till Riksdagen af nådig

proposition om höjning af anslaget till entomologiska anstalten i enlighet

med de af styrelsen förordade grunder.

De skäl, hvilka af landtbruksstyrelsen anförts för höjandet af anslaget

till statens entomologiska anstalt, synas mig fullt giltiga. Under

de sex år, som förflutit, sedan anstalten trädde i verksamhet, har densammas

betydelse allt mer och mer blifvit af den jordbruksidkande

allmänheten insedd, och särskildt hafva de svåra insektshärjningar, som

under de sista åren inom skilda delar af landet förkommit, riktat jordbrukarnes

uppmärksamhet på de fördelar, anlitandet af anstalten erbjuda.

Det synes under sådana förhållanden kunna med tämlig visshet förutses,

att anstaltens verksamhet skall än ytterligare utvecklas, och att

det behof af ökadt arbetsbiträde åt dess föreståndare, som redan nu gör

sig gällande, skall blifva af stadigvarande natur. För tillgodoseendet

af detta behof synes vid sådant förhållande ligga närmast till hands, att

den nu för sju månader af året anställde assistentens tjänstgöringstid

utsträckes att omfatta hela året. En sådan utsträckning i assistentens

tjänstgöringsskyldighet är emellertid icke tänkbar, utan att den till

honom nu utgående aflöning på samma gång höjes. Emot det af föreståndaren

föreslagna och af landtbruksstyrelsen förordade beloppet af

denna höjning har jag intet att erinra, helst hvad som anförts rörande

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

19

önskvärdheten däraf, att alltför täta ombyten af assistent kunde undvikas,

synes mig förtjäna beaktande. Då jag däremot icke kan anse det

lämpligt att gifva assistentbefattningen karaktär af en tjänst, hvilken

skulle bihållas under innehafvarens hela tjänstetid, utan densamma

fortfarande bör betraktas såsom en öfvergångplats, synes mig rätt till

ålderstillägg icke böra förenas med denna befattning.

Att, i den mån anstaltens verksamhet utvecklas jämväl kostnaderna

för dess underhåll och drift måste blifva ökade, finner jag naturligt;

och anser jag den af föreståndaren nu begärda höjning i det för bestridande

af dessa kostnader afsedda belopp vara af behofvet påkallad.

Det till entomologiska anstalten nu utgående ordinarie anslagbör

alltså enligt min åsikt höjas med 1,600 kronor.»

Af hvad i detta ärende förekommit finner utskottet framgå, att

ökadt arbetsbiträde åt föreståndaren för statens entomologiska anstalt är

af behofvet påkalfadt äfvensom att utvidgningen af anstaltens verksamhet

betingar ökning i det till anstaltens underhåll och drift hittills utgående

anslag; och då utskottet icke haft något att erinra mot de

föreslagna beloppen för ifrågavarande anslagshöjningar, får utskottet

hemställa,

a) att Riksdagen må höja assistentens vid statens

entomologiska anstalt aflöning med 1,000 kronor, eller

från 1,000 kronor till 2,000 kronor; och

b) att Riksdagen må höja anslaget till nämnda

anstalts underhåll och drift med 600 kronor, eller

från 1,500 kronor till 2,100 kronor.

Vid bifall t ill hvad iitskottet under punkterna 1 och 2 härofvan

föreslagit skulle de ständiga utgifterna från ordinarie anslaget till befrämjande

i allmänhet af jordbruk och landi mannanäringar, i gällande

riksstat upptaget till 175,000 kronor, däraf 119,800 kronor äro anvisade

för vissa ändamål och återstoden finnes till Kungl. Maj:ts disposition,

komma att dels minskas med 2,000 kronor och dels ökas med 1,600

kronor samt sålunda en minskning i utgifter å 400 kronor komma

att uppstå. Utskottet anser emellertid icke, att detta förhållande bör

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N;o JO.

Ang. godtgörelse

åt afvittring

slandtmätare

m. m,

[3-]

föranleda rubbning i nämnda anslag, uti livilket någon förändring icke

blifvit vid innevarande riksdag föreslagen.

Vidare skulle, under förutsättning att hvad utskottet i enlighet

med Kungl. Maj:ts framställning under punkt 1 föreslagit i fråga om

upphörande af statsbidraget till tiskerimuseet vinner bifall, de årliga

utgifterna från anslaget till fiskerinäringens understöd minskas med

400 kronor. Detta anslag är emellertid, enligt hvad departementschefen

till statsrådsprotokollet meddelat, redan nu för sitt ändamål

otillräckligt, till belysande hvaraf departementschefen erinrat, att hela

1902 års anslag disponerats och dessutom tillgång måst för ändamål,

hvartill samma anslag bort komma till användning, beredas genom

anlitande af eljest tillgängliga medel. Endast den omständigheten, att

frågan om förändringar i fiskeriadministrationen vore under utredning,

och resultatet af denna syntes böra afvaktas, innan någon höjning af

anslaget påkallades, hade därför afhållit departementschefen från att

nu göra framställning i sådant syfte, och kunde departementschefen

under sådant förhållande ännu mindre tillstyrka någon nedsättning i

det nu utgående anslagsbeloppet.

I anslutning till den mening departementschefen sålunda uttalat,

finner utskottet någon nedsättning i berörda anslag nu icke böra äga rum.

Skiften och afvittringar.

3:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att dels medgifva, att

de belopp, hvarmed inkomsterna af tjänsten under år 1904 för afvittringslandtmätarne

i Västerbottens och Norrbottens län kunde komma

att understiga 3,000 kronor för dem, som tillhörde första lönegraden,

och 3,500 kronor för dem, som på grund af ålder i tjänsten åtnjöte

arfvodesförhöjning finge desse tjänstemän godtgöras af anslagen till

storskiftes- och afvittringsverken, dels ock för år 1904 åt föredraganden

af afvittringsärendena i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom

bevilja en tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna belopp.

Beträffande dessa ämnen har departementschefen till förenämnda

statsrådsprotokoll anfört följande:

»Enligt gällande taxa på arfvode åt afvittringslandtmätare i Västerbottens

och Norrbottens län af den 3 december 1880 utgår afvittringslandtmätares

arfvode dels med viss ersättning för vissa slag af arbete,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

21

dels, för andra göromål, med dagarfvode af 8 kronor eller, i vissa fall,

15 kronor, hvarjämte afvittringslandtmätare erhåller ersättning för

husrum under sommarmånaderna med 50 kronor och för tjänsteresor

med 250 kronor om året, äfvensom efter tio års väl vitsordad tjänstgöring

arfvodesförhöjning med 500 kronor för år; och har Riksdagen

på framställning af Eders Kungl. Maj:t, för hvart och ett af åren 1875

till och med 1903 medgifvit, att de belopp, hvarmed inkomsterna af

tjänsten för afvittringslandtmätarne kunde komma att understiga 2,500

kronor för dem, som tillhörde första lönegraden, och 3,000 kronor för

dem, som på grund af ålder i tjänsten åtnjöte arfvodesförhöjning, finge

desse tjänstemän godtgöras af anslagen till storskiftes- och afvittringsverken.

Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län med underdånigt utlåtande af den 19

juni 1902 öfverlämnad skrift hafva emellertid dåvarande afvittringslandtmätarne

i detta län J. E. Degerman, G. M. Svalbe och J. Flodmark i

underdånighet anhållit, att lägsta dagarfvodet för afvittringslandtmätare

måtte höjas från 8 till 10 kronor, eller ock att sökandena, hvilka redan

kommit i åtnjutande af arfvodesförhöjning, måtte erhålla ett ytterligare

ålderstillägg af 500 kronor från 1901 års början.

Till stöd för denna framställning hafva sökandena, efter erinran

att de icke tillhörde antalet af de tjänstemän, som för åren 1901 och

1902 erhållit dyrtidstillägg af de medel, som af Riksdagen för dylikt

ändamål beviljats, hufvudsakligen anfört, att lefnadskostnaderna särskildt

i Norrbottens län undergått en väsentlig stegring sedan år 1880, då

arfvodestaxan utfärdades, samt att sökandenas inkomster på senare tid

sjunkit genom inträdd minskning i sådana arbeten, för hvilka enligt

samma taxa arfvodet utginge efter en mera förmånlig beräkningsgrund,

och utgjort i medeltal under de senare tre åren, för Degerman 3,236

kronor, för Svalbe 3,317 kronor 25 öre och för Flodmark 3,232 kronor.

Till sökandenas framställning har Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Norrbottens län i sitt berörda utlåtande, med hänsyn till

de obetydliga löneförmåner, afvittringslandtmätarne i länet under en

följd af år åtnjutit i jämförelse med andra tjänstemän, tillstyrkt nådigt

bifall.

Landtmäteristyrelsen har härefter afgifvit infordradt underdånigt

utlåtande af den 2 oktober 1902 och däruti anfört följande.

På sätt sökandena uppgifvit, hade afvittringen i Norrbottens län

fortskridit så långt, att under flera år hvarken ägomätningar eller, med

oväsentliga undantag, områdesutstakuiugar förekommit. Och när af
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vittringen för nybyggesanläggningar å odisponerade öfverloppsmarker,

med hvilken enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga bref den 7 mars 1902

skulle tills vidare anstå, åter skulle företagas, komme afvittringsarbetena

uppenbarligen icke att antaga den omfattning, de haft under den tid,

allmänna afvittringen pågått. Då nu enligt berörda nådiga taxa afvittringsarbeten

ute å marken ersattes efter en för afvittringslandtmätarne

mycket förmånligare grund än det i 8 § af taxan för do flesta

andra afvittringsgöromål stadgade dagarfvode af 8 kronor, samt jämväl

de arbeten, som enligt samma § betingade ett arfvode af 15 kronor

om dagen, redan blifvit och hädanefter uppenbarligen skulle blifva

väsentligen mindre till sitt omfång än hittills varit fallet, hade följden

blifvit, att sökandenas inkomster af tjänsten minskats i ej ringa grad

och uppenbarligen ej vidare komme att uppgå till hvad de varit under

tiden för den allmänna afvittringen i länets lappmarkssocknar.

Med afseende å berörda förhållanden och den särskildt i Norrbottens

län inträdda, synnerligen ansenliga stegring af lefnadskostnaderua

syntes följaktligen en ökning af sökandenas löneförmåner vara

af behofvet påkallad.

Sökandena åtnjöte visserligen eu af Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen

fastställd minimilön. Men styrelsen liölle dock före, att deras

aflöning icke kunde hänföras till sådan aflöningsförmån, hvarå på grund

af Riksdagens beslut, enligt Eders Kungl. Maj:ts nådiga kungörelser

den 31 maj 1901 och den 23 maj 1902, dyrtidstillägg finge beräknas.

Då nu af afvittringsstyresmannen H. W. Boström, som tillika

vore afvittringslandtmätare, icke begärts någon ökning i de med tjänsten

förenade inkomster, samt de vid afvittringen inom Västerbottens län

anställde landtmätarne, hvilka, enligt hvad styrelsen hade sig bekant,

till följd af de i sistnämnda län förekommande afvittringsgöromåls beskaffenhet

i regeln uppnådde en årsinkomst, som öfverstege de af

sökandena uppgifna belopp, icke heller gjort framställning om förhöjning

i dagarfvodet, ansåge sig styrelsen icke kunna tillstyrka den af

sökandena gjorda hemställan, i hvad densamma afsåge höjning af det

nu utgående dagarfvode af 8 kronor till 10 kronor.

Hvad däremot anginge framställningen, i hvad densamma afsåge

ett andra åldcrstillägg åt sökandena, ansåge sig styrelsen väl icke kunna

tillstyrka nådigt bifall till densamma, såvidt anginge Svalbe, enär denne

den 28 sistlidne juni erhållit afsked från sin befattning såsom afvittringslandtmätare.

Men beträffande Degerman och Flodmark ville styrelsen,

med upplysning att de tjänstgjort vid afvittringsverket, den förre sedan

den 23 november 1874 och den senare från och med den o maj 1879,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

23

ocli att de jämte afvittringsstyresmarmén Boström vore de enda ordinarie

afvittringslandtmätarne i riket, på grund af hvad i ärendet blifvit anfördt

i underdånighet tillstyrka, att Eders Kungi. Maj:t täcktes i nåder

bevilja dem, utöfver den arfvodesförhöjning, som enligt 10 § i arfvodestaxan

redan tillkomme dem, en ytterligare arfvodesförhöjning med 500

kronor för år åt dem hvar att utgå från och med år 1903.

Uti afgifvet underdånigt utlåtande af den 3 november 1902 har

slutligen statskontoret yttrat sig i ärendet och därvid anfört följande.

Hvad anginge sökandenas begäran om arfvodesförhöjning, så vidt

densamma blifvit af landtmäteristyrelsen tillstyrkt, ansåge statskontoret

sökandena icke sakna fog därför. Med afseende därå att såväl frågan

om tillförsäkrandet åt afvittringslandtmätarne af ofvanberörda minimiinkomster

som åtskilliga sedan 1876 årligen uppkomna frågor om arfvodesförhöjning

åt vissa tjänstemän vid storskiftes- och afvittringsverken

underställts Riksdagens pröfning, syntes emellertid det å nionde hufvudtiteln

uppförda reservationsanslag till storskiftes- och afvittringsverken

icke utan Riksdagens medgifvande böra för det nu ifrågasatta ändamålet

anlitas. Vid sådant förhållande och då Eders Kungl. Maj:t den

3 oktober 1902 åt en kommitté uppdragit att afgifva utlåtande och förslag

rörande reglering af statens ämbetsverks och myndigheters löneförhållanden,

hvilken kommitté, enligt statskontorets förmenande, hade

att taga under öfvervägande behofvet af löneförbättring såväl för nu

ifrågavarande som för öfriga landtmätare, ansåge sig statskontoret för

närvarande sakna anledning att tillstyrka någon särskild framställning

till Riksdagen om den begärda arfvodesförhöjningen.

Såsom Eders Kungl. Maj: t täcktes erinra sig, upptog landtmäteristyrelsen

uti det förslag till utgiftsstat för afvittringsverket för år 1903,

som styrelsen med underdånig skrifvelse den 7 november 1902 underställde

Eders Kungl. Maj:ts pröfning, ett belopp af 1,000 kronor förberedande

af ytterligare arfvodesförhöjning å 500 kronor åt hvardera

af afvittringslandtmätarne Degermau och Flodmark.

Vid underdånig anmälan den 28 november 1902 af detta förslag

fann Eders Kungl. Maj:t emellertid, vid det förhållande att Eders Kungl.

Maj:t ännu icke till pröfning förehaft landtmäteristyrelsens ofvanberörda

underdåniga skrifvelse den 2 därförutgångne oktober, något belopp, förberedande

af ytterligare arfvodesförhöjning åt bemälde landtmätare icke

då böra uti staten för afvittringsverket upptagas.

Uti sin ofvan berörda underdåniga skrifvelse af den 7 november

1902 har landtmäteristyrelsen äfven yttrat sig om kostnaderna för afvittringen

under 1904, hvilka styrelsen därvid beräknat till 36,083 kronor

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets Utlåtande N;o 10.

80 öre för Västerbottens län och omkring 35,000 kronor för Norrbottens

län, tillhopa i jämnadt tal 71,000 kronor. Därjämte har styrelsen upplyst,

att den vid 1903 års slut påräkneliga behållningen å anslagen till

skiften och afvittringar jämte 1904 års ordinarie anslag för samma

ändamål är fullt tillräcklig att betäcka dessa kostnader, i följd hvaraf

något extra anslag för afvittringsarbetenas fullföljande under år 1904

icke är behöfligt. Slutligen har styrelsen hemställt, att Eders Kungl. Maj:t

täcktes, på det att föredraganden af afvittringsärendena i Norrbottens

län må för år 1904 komma i åtnjutande af samma aflöningsförmåner

som hittills, samt afvittringslandtmätarne, hvilka icke erhållit något

dyrtids tillägg, bekomma en ökning i inkomster med anledning af den

på senare tider i Norrland inträdda ansenliga stegring af priset å hyror

och lifsförnödenheter, föreslå Riksdagen att medgifva, att de belopp,

hvarmed inkomsterna af tjänsten under år 1904 för afvittringslandtmätarne

i Västerbottens och Norrbottens län kunde komma att understiga

3,000 kronor för dem, som tillhörde första lönegraden, och 3,500

kronor för dem, som på grund af ålder i tjänsten åtnjöte arfvodesförhöjning,

finge desse tjänstemän godtgöras af anslagen till storskiftesocb

afvittringsverken, och att för år 1904 åt föredraganden af afvittringsärendena

i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom bevilja

en tillökning af 400 kronor i det åt honom anslagna belopp.

Den inkomst, som sökandena Degerman, Svalbe och Flodmark i

medeltal under åren 1899—1901 åtnjutit af tjänsten, synes mig vara

så låg, att frågan om någon förbättring för afvittringsländtmätarne i

en eller annan form bör vinna beaktande, och då jag lika litet som,

efter hvad jag inhämtat, chefen för finansdepartementet, på hvilkens

föredragning den af statskontoret omnämnda löneregleringskommittén

blifvit af Eders Kungl. Maj:t tillsatt, anser, att grunderna för landtmätarnes

inkomst af tjänsten lämpligen böra komma under skärskådande

af sagda kommitté, anhåller jag att nu få underställa denna fråga Eders

Kungl. Maj:ts pröfning.

Hvad då först beträffar förslaget om en höjning af dagarfvodet,

talar mot en sådan, utom de af landtmäteristyrelsen däremot anförda

skäl, äfven den omständigheten att verkan af densamma alltid är svår

att på förhand beräkna.

Ej heller synes mig skäl vara anförda, som motivera en så stor

höjning i inkomster, som sökandena genom förslaget om ett andra

ålderstillägg alternativt ifrågasatt och som landtmäteristyrelsen i sitt

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

25

underdåniga utlåtande den 2 oktober 1902 tillstyrkt i fråga om de två

ännu i tjänst kvarstående sökandena.

Däremot finner jag en höjning af den garanterade minimilönen,

i enlighet med hvad landtmäteristyrelsen i sådant hänseende föreslagit,

vara den lämpliga formen för att tillförsäkra afvittringslandtmätarne i

riket en någorlunda skälig utkomst af sin tjänst.»

Departementschefen har därför hemställt, att Kungl. Maj:t, med

afslag å öfriga framställningar i fråga om förhöjning i afvittringslandtmätarnes

inkomster af tjänsten, måtte i öfverensstämmelse med landtmäteristyrelsens

i ofvanberörda skrifvelse den 7 november 1902 gjorda

framställning för Riksdagen framlägga ifrågavarande förslag.

Under erinran, att röna tillökning åt föredraganden af afvittringsärendena

i Norrbottens län samt till skrifbiträde åt honom under en följd af år

beviljats med det äfven nu föreslagna beloppet, 400 kronor, får utskottet,

vid det förhållande, att afvittringslandtmätarne icke tillhört antalet

af de tjänstemän, som för åren 1901 och 1902 erhållit dyrtidstillägg

af de medel, Riksdagen för sådant ändamål beviljat, och då, enligt

hvad departementschefen meddelat, grunderna för landtmätarnes inkomst

af tjänsten icke lärer komma under skärskådande af den utaf Kungl.

Maj:t den 3 oktober 1902 tillsatta löneregleringskommitté samt på de i

statsrådsprotokollet i öfrigt anförda skäl, hemställa,

a) att Riksdagen må medgifva, att de belopp,

hvarmed inkomsterna af tjänsten under år 1904 för

afvittringslandtmätarne i Västerbottens och Norrbottens

län kunna komma att understiga 3,000 kronor för dem,

som tillhöra första lönegraden, och 3,500 kronor för

dem, som på grund af ålder i tjänsten åtnjuta arfvodesför

höj ning, må desse tjänstemän godtgöras af anslagen

till storskiftes- och afvittringsverken; och

b) att Riksdagen må för år 1904 åt föredraganden

af afvittringsärendena i Norrbottens län samt till

skrifbiträde åt honom bevilja en tillökning af 400

kronor i det åt honom anslagna belopp.

Utflyttningshjälp efter skiften.

4:o). I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 15) har herr

A. H. Hammarskjöld föreslagit Riksdagen att i skrifvelse till Kungl. Maj:t

Bih. till Riksd. Prot. i903. 4 Sand. 1 Afd. 10 Höft. 4

Ang. motion

om ändrade bestämmelser

rörande

'' ut flyttningsbidrag

vid laga

skiften.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

anhålla, att Kungl. Maj:t ville efter nödig utredning låta utarbeta och

för Riksdagen framlägga förslag till sådan ändring i 1 § af kungl.

kungörelsen den 27 september 1861, att beräkningsgrunden för lämnande

af ^flyttningsbidrag af statsmedel vid laga skifte måtte blifva mera

rättvis och tidsenlig än den nu gällande, och själfva bidragen bättre

afpassade efter behofvet.

Till stöd för berörda förslag har uti motionen anförts följande:

»Genom kungl. kungörelsen den 27 september 1861 angående

understöd af allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften

samt inom Stora Kopparbergs län verkställda storskiftesförrättningar

äro de belopp bestämda, som vid laga skiftesförrättningar skola af statsmedel

utgå till utflyttande delägare. Uti § 1 stadgas sålunda: »För

hvarje särskildt bebyggdt hemman eller hemmansdel samt för utjord,

om den för sig är särskildt skattlagd och bebyggd, hvars innehafvare

vid laga skifte, eller ock vid sådant storskifte inom Stora Kopparbergs

län, som med bidrag af allmänna medel verkställes, blifvit ålagd att

utflytta alla sina åbyggnader, skall, när skiftet blifvit fastställdt, samt

därest hemmanet, hemmansdelen eller utj orden ej förut undergått enskifte

eller laga skifte, eller ock storskifte jämlikt tredje punkten i

kungl. kungörelsen den 18 februari 1859 om ändrade föreskrifter i

afseende på besutenhet och skiftesväsendet i Stora Kopparbergs län,

understöd till utflyttningen erhållas af allmänna medel, såsom gåfva,

nämligen:

för hemman eller hemmansdel, innehållande, efter förmedling räknadt,

under samt

t. o. m.

1/

/16

mantal ...........

............ runt

r:dr

75,—

däröfver t.

o. m.

1

/ 8

11 ...........

11

11

112,50

11

11

V*

11 ...........

............ 1 1

11

150,—

11

11

1/

/ 2

11 ............

............ 11

11

187,50

Öfver

11

1/

/ 2

11 ............

225,—

för utjord _ _.......................................... „ „ 75,—

Inom sådant skifteslag i Stora Kopparbergs län, där mantalsindelning

icke äger rum, skall understödet, ehvad hemmanet eller hemmansdelen

är med flera eller färre hus försedd, beräknas till hälften af hela

den uppskattade utflyttningskostnaden, dock ej i något fall utöfver

225 rdr.»

Emot otidsenligheten i dessa stadganden kunna berättigade anmärkningar

göras. Hemmantalet har aldrig varit någon ''tillförlitligvärdemätare

för jordegendom, och dess olämplighet såsom sådan har

under årens lopp framträdt allt skarpare, hvarför det ock numera i de

flesta fall öfvergifvits. De oegentliglieter och orättvisor, till hvilka det

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

27

kan gifva anledning, äro väl kända, Enhvar med landsbygdens förhållanden

förtrogen person är säkerligen i tillfälle att kunna framvisa

talrika fall, där inom samma ort hemman med höga mantal äro mindre

värda än andra med lägre, och snart sagdt oräkneliga exempel på

hemman med lika mantal, men betydligt växlande värden. Man kan

såsom en allmängiltig regel fastslå, att storleken af ett, Item mans behöfliga

åbyggnad bestämmes af hemmanets afkastning från åker och

äng, icke af dess hemmantal, men då nämnda afkastning i sin ordningär

i första rummet beroende af den odlade eller till äng brukade markens

areal, hvilken kan högst betydligt variera för olika hemman, bör

det vara tydligt, att hemmantalet icke är lämpligt såsom beräkningsgrund

för byggnadsbidrag.

Härtill kan ytterligare läggas, att kostnaderna för utflyttningar

äro beroende dels på de utflyttade husens storlek och beskaffenhet, dels

på afståndet till den nya byggnadsplatsen och terrängens lämplighet

för bebyggande, dels äfven på i orten gällande pris å arbete och materialier,

och man kan väl icke om någon af dessa omständigheter säga,

att den står i inre samband med hemmantalet.

Det är icke svårt att finna en annan, naturlig och därför äfven

rättvisare och bättre beräkningsgrund, nämligen den, att utflyttningsbidraget

hör utgöra en viss andel af den beräknade kostnaden. I åberopade

kungl. kungörelse är denna princip redan erkänd och delvis tilllämpad,

nämligen vid bestämmande af utflyttningsbidragen efter storskiftena

i Kopparbergs län, där inga hemmantal förekomma. Där stadgas,

att bidraget skall »beräknas till hälften af hela den uppskattade

utflyttningskostnaden, dock ej i något fall utöfver 225 rdr». Det synes

då icke vara mycket som hindrar att taga steget fullt ut och tillämpa

denna redan erkända princip öfver hela landet,

De bidrag, som enligt åberopade paragraf tillerkännas utflyttande

skiftesdelägare, fastställdes till sin storlek för 42 år sedan, Förhållandena

voro då mycket olika mot nu. Penningens värde var större, priserna

å arbete och materialier vida lägre, och därjämte var den odlade jordens

areal långt mindre än nu, hvarför icke heller så stora byggnader behöfdes.

Tager man skälig hänsyn till dessa ändrade förhållanden, är

det påtagligt, att statsbidraget, från början njuggt tillmätt, numera

måste vara alldeles otillräckligt. Hur litet denna utgift tynger på statskassan,

framgår af den från kungl. statskontoret lämnade uppgiften,

att det af staten lämnade utflyttningsbidraget för hela riket under år

1901 uppgick till endast 11,401 kronor 97 öre. En med förhållandena

väl förtrogen person har för mig uppgifvit, att inom Kalmar län ut
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

flyttningskostnaden för de vanligen förekommande och ingalunda öfverflödiga

byggnaderna vid ett fjärdedels mantal af medelstorlek bruka

beräknas till 1,000 å 1,200 kronor. För min del tror jag, att summan

behöfver fördubblas, men äfven om man stannar vid det lägsta och

uppenbarligen otillräckliga beloppet af 1,000 kronor, måste man väl

erkänna, att i förhållande härtill det bestämda statsbidraget, 150 kronor,

är för litet. Om kostnaden för flyttningen vore den enda eller hufvudsakliga,

som drabbar skiftesdelägarne, eller om staten bidroge med

någon del af den egentliga skifteskostnaden, gånge det väl ändå an,

men här äger det egendomliga förhållandet rum, att en hel tjänstemannakår,

kommissionslandtmätarne, uteslutande aflönas af den skiftesbehöfvande

och skiftessökande jordägareklassen, inom hvilken de mindre

hemmansägarne med ringa ekonomisk bärkraft utgöra det stora flertalet.

Kan det under sådana förhållanden anses vara för mycket begärdt,

att staten bidrager med halfva kostnaden för utflyttningen?

Det kan väl icke förnekas, att det ligger i statens eget intresse

att påskynda jordens skiftande, ty så länge ägorna äro oskiftade, är

det för innehafvarne omöjligt att sköta dem rationellt eller att inlåta

sig på större odlingsföretag, i följd hvaraf stora vidder få ligga oodlade,

till skada icke blott för ägarne, utan äfven för staten. Exempel på de

mest olidliga förhållanden i fråga om ägornas läge och splittring kunna

utan svårighet framdragas. Jag skulle kunna namngifva en hemmansägare

i Kalmar län, ägare till V* mantal, hvilken har sina ägor spridda

på etthundratre olika ställen och hvilkens ständiga bekymmer det är

att icke glömma att så och skörda några af dessa småbitar. När jordägare

lefva under så besvärliga förhållanden, kan det synas underligt,

att de ej skynda sig att begära laga skifte, men det, som afl)aller dem

därifrån, är den stora kostnaden och den ringa hjälp, de få af staten.

Kostnaden är i själfva verket så stor, att det fordras en god förtröstan

på egen bärkraft och ganska mycket mod, innan någon vågar trotsa

sina grannars misshag genom att begära laga skifte. Huru förhållandena

äro i Norrland, där hela oskiftade byar hellre säljas till bolagen,

än delägarne våga inlåta sig på ett laga skifte med däraf följande

ekonomisk ruin för många, må här blott antydas.

Inom de flesta delar af landet finnes ännu mycken oskiftad jord.

Af landtmäteristyrelsens underdåniga berättelse för år 1901, tab. 7, ses

dess fördelning på de olika länen, bland hvilka Kopparbergs och Kalmar

intaga den ogynnsammaste ställningen. Skall skiftesverket fortgå lika

sakta som hittills, komma för det förra länet att åtgå omkring 350 år

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10 29

och för det senare omkring 60 år, innan det blir färdigt. Äfven dessa

siffror tala för behof vet af ett kraftigare understödjande af skiftesverket.

»

Då, på sätt motionären anfört, de i kungl. kungörelsen den 27

september 1861 fastställda grunder för erhållande af understöd utaf

allmänna medel till utflyttningar i följd af laga skiften synas vara otidsenliga

och en lämpligare norm för detta understöds utgående torde

böra sökas, anser utskottet sig böra biträda motionärens hemställan om

framställning till Kungl. Maj:t angående utredning och förslag i förevarande

ämne. Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till herr Hammarskjölds

ifrågavarande motion, må hos Kungl. Maj:t anhålla,

att Kungl. Maj:t täcktes låta efter nödig utredning

utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådan

ändring i 1 § af kungl. kungörelsen den 27 september

1861, att beräkningsgrunderna för lämnande af

utflyttningsbidrag utaf allmänna medel vid laga skifte

må varda lämpade efter nu rådande förhållanden.

Landtbruksingeniörer och deras biträden.

5:o) 1 en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 38) har herr

E. Hägglund föreslagit, att Riksdagen måtte anslå erforderliga medel,

10,500 kronor, för anställande af ytterligare tre ordinarie landtbruksingeniörer,

så alt en sådan tjänsteman kunde inom hvarje län i riket

stationeras.

Utskottet, som, beträffande de skäl, hvilka af motionären anförts

till stöd för ifrågavarande förslag, tillåter sig hänvisa till motionen, har

velat meddela, att motionären beräknat utgifterna för de tre föreslagna

nya landtbruksingeniörerne på följande sätt:

löner å 2,000 kronor för hvarje ................ kronor 6,000: —

rese- och traktamentsersättning för en hvar

af desse å 1,500 kronor ..........................»___ 4,500: —

tillsammans kronor 10,500: —

Häremot har utskottet till en början velat anmärka, att något

särskildt anslag till rese- och traktamentsersättning åt landtbruks
-

Ang. vackt

motion om

anslag till

ytterligare tre

landtbruksingeniörer.

s. 30 Kontrollera mot PDF

Ang. ö/riga

ordinarie

anslag.

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ingeniörer icke erfordras, enär sådan ersättning, jämlikt Riksdagens

skrifvelse den 11 maj 1876 och kungl. brefvet den 16 maj samma

år, utgår af hufvudtitelns förslagsanslag till rese- och traktamentspenningar.

Hvad motionärens förslag i öfrigt vidkommer, får utskottet erinra,

hurusom alltsedan år 1874, då lönereglering för landtbruksingeniörerne

ägde rum och deras antal utgjorde 12, Riksdagen upprepade gånger

på framställningar af Kungl. Maj:t beviljat medel för inrättande af nya

landfbruksingeniörstjänster, nämligen:

år 1876

„ 1880

„ 1883

„ 1884

„ 1892

för 2,

ii 2,

9

ii “i

9

Då sålunda, allteftersom behofvet af flera landtbruksingeniörer gjort

sig gällande, Kungl. Maj:t inkommit till Riksdagen med framställningar

om sådana tjänsters inrättande, och antagas kan, att Kungl. Maj:t icke

lärer underlåta att jämväl framdeles af Riksdagen äska medel för

ökning i landtbruksingeniörernes antal, där sådant efter föregången

pröfning finnes vara af förhållandena påkalladt, finner sig utskottet nu

icke böra på enskild motionärs förslag tillstyrka en sådan ökning, utan

hemställer,

att herr E. Hägglunds ifrågavarande motion icke

må af Riksdagen bifallas.

Öfriga ordinarie anslag.

6:o) Af hvad redan anförts och föreslagits framgår, att någon

förändring i de ofvan omförmälda ordinarie anslagen icke skulle af

bifall till utskottets förslag föranledas; och då beträffande de öfriga

ordinarie anslagen under denna lmfvudtitel icke ifrågasatts någon förändring,

får utskottet hemställa,

att samtliga ordinarie anslagen under nionde

hufvudtiteln må för år 1904 fastställas till samma

belopp som i innevarande års riksstat.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

31

Extra anslag.

Med anledning af de framställningar, som gjorts i afseende å

tillfälliga, till nionde lmfvudtiteln hänförliga behof utöfver det under

punkt 1 här ofvan redan omförmälda, får utskottet afgifva följande

yttranden och förslag.

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.

7:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för höjning från -Ang.förhöjda

4,000 kronor till 6,000 kronor af det till enhvar af de inom Väster- TmdtbruiJ.*

norrlands, Västerbottens och Norrbottens län inrättade tre landtbruks- >koioma i

skolor utgående understöd af statsmedel på extra stat för år 1904

anvisa ett anslag af 6,000 kronor. bottens och

Departementschefens anförande till statsrådsprotokollet i detta Norr^lens

ärende är af följande innehåll. |“4 ’j

»För att möjliggöra en omorganisation af de inom Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län inrättade tre landtbruksskolorna,

hvilken omorganisation åsyftade att, utan minskning af den teoretiska

undervisningen, förändra kurserna vid desamma från tvååriga till ettåriga,

föreslog Eders Kungl. Maj:t, på framställning af landtbruksstyrelsen,

uti en till 1901 års Riksdag aflåten nådig proposition (n:o 67)

Riksdagen att, för höjning från 4,000 kronor till 6,000 kronor af det

till en hvar af nämnda landtbruksskolor utgående understöd af siatsmedel,

å extra stat för år 1902 anvisa ett anslag af 6,000 kronor.

Riksdagen, som fann omorganisationen af förenämnda skolor till

ettårig kurs vara välbetänkt, beviljade visserligen den då begärda höjningen

af ifrågavarande anslag, men uttalade på samma gång den

mening, att, därest förnyad framställning till Riksdagen i samma sak

skulle förekomma, någon fullständigare utredning borde förebringas

särskildt i afseende å beräkningen af den ökade kostnad, som föranleddes

af skolornas förändrade organisation, samt huruvida större bidrag till

ändamålet kunde från länen förväntas.

Med framläggande af den sålunda begärda utredningen föreslog

Eders Kungl. Maj:t uti statsverkspropositionen till nästlidua års Riksdag,

att Riksdagen måtte jämväl för innevarande år anvisa ett extra anslag

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

af 6,000 kronor för ifrågavarande ändamål. Denna framställning bifölls

af Riksdagen, som vid anmälan af detta sitt beslut anförde, att den

utredning i ärendet, som dåmera förelåge, syntes Riksdagen till fullo

ådagalägga, ej allenast att den äskade förhöjningen i anslaget till ifrågavarande

tre lantbruksskolor vore af oafvisligt behof påkallad, utan

äfven att större bidrag från länen till desamma, än som dittills utgått,

icke vore att påräkna.

Vid underdånig föredragning den 6 juni 1902 af Riksdagens sistberörda

beslut medgaf Eders Kungl. Maj:t, att till enhvar af ifrågavarande

tre skolor Unge för år 1903 utgå ett till 6,000 kronor förhöjdt

understöd af statsmedel, samt förklarade därjämte, att i afseende å dessa

skolor skulle lända till efterrättelse enahanda bestämmelser, som för år

1902 meddelats.

För undervisningen vid ifrågavarande skolor under innevarande

läroår hafva sedermera planer blifvit af landtbruksstyrelsen fastställda.

Uti underdånig skrifvelse; den 13 november nästlidna år har nu

landtbruksstyrelsen förklarat sig anse, att medel äfven för år 1904

borde beredas, för att skolorna skulle fortfarande kunna upprätthållas

efter den förändrade plan, som med den beviljade förhöjningen af anslaget

afsetts, samt på grund däraf gjort framställning om beredande

af medel för höjning jämväl för år 1904 med samma belopp, som för

innevarande år beviljats, af anslaget till en hvar af samma tre skolor.

Styrelsen har därvid, under erinran, hurusom det med ofvan sagda

förändring i planen för skolorna afsedda syfte hufvudsakligen varit att

genom lärokursernas förändring från att vara tvååriga till ettåriga

söka bereda möjlighet för skolorna att erhålla tillräckligt antal för yrket

lämpliga lärlingar, hvilket med skolornas förutvarande anordning visat

sig vara omöjligt, meddelat, att enligt från föreståndarne för skolorna

styrelsen tillhandakomma uppgifter nämnda syftemål under den tid,

skolorna arbetat enligt den förändrade planen eller från och med den

1 november 1901, kunnat fullständigt vinnas. Till belysande häraf

anför styrelsen följande.

Vid Nordviks landtbruksskola i Västernorrlands län utexaminerades

den 20 oktober nästlidna är 12 lärlingar, hvilka deltagit i 1901—1902

års lärokurs. Af dessa lärlingar hade 5 genomgått en tvåårig kurs vid

skolan samt 7 den nya ettårskursen. Till kursen 1902—1903 hade inkommit

ansökningar från 20 personer, af hvilka 12 antagits till lärlingar

vid nu pågående ettårskurs.

Vid Västerbottens läns landtbruksskola å Yttertafle hade under

läsåret 1901 —1902 12 lärlingar åtnjutit undervisning, af hvilka 6 genom
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

33

gått tvåårig kurs men andra hälften endast den nya ettårskursen. Till

lärokursen 1902—1903 hade inkommit ansökningar från 22 personer,

af hvilka 12 antagits till genomgående af ettårig kurs.

Från Aminne landtbruksskola i Norrbottens län hade den 15 oktober

1902 utexaminerats 11 af skolans 12 lärlingar, hvaremot den återstående

lärlingen, som varit finsktalande, erhållit tillstånd att kvarstanna ett

år. Af de afgångna 11 lärlingarna hade 2 vistats vid skolan under

två år, men de öfriga 9 genomgått endast ettårig kurs. Till 1902—

1903 års kurs hade ingått ansökningar från 17 personer, af hvilka 11

antagits, så att antalet lärlingar vid skolan för närvarande utgjorde 12.

Då enligt reglementet för ifrågavarande skolor antalet lärlingar

icke utan särskildt tillstånd får öfverstiga 12, äro sålunda vid merberörda

tre skolor samtliga lärlingsplatser för närvarande upptagna, och

då all anledning finnes att antaga, att förhållandet skall blifva enahanda,

om kursen vid skolorna fortfarande blifver ettårig enligt de nya bestämmelserna,

synes mig allt skäl förefinnas för fortsatt beviljande af

den härför erforderliga anslagshöjning.»

Då ifrågavarande skolors förändring från tvåårig till ettårig kurs

visat sig medföra det därmed afsedda ändamål, finner sig utskottet böra

tillstyrka den för den förändrade organisationens upprätthållande erforderliga

anslagshöjningen, hvilken förut blifvit för åren 1902 och 1903

beviljad; hvadan utskottet hemställer,

att Riksdagen må, för höjning från 4,000 kronor

till 6,000 kronor af det till en hvar af de inom Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län inrättade

tre laudtbruksskolor utgående understöd af statsmedel,

å extra stat för år 1904 anvisa ett anslag af 6,000

kronor.

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar

8:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må såsom bidrag till bestridande

af kostnaderna för allmänna landtkruksmöten på extra

stat för år 1904 anvisa 7,500 kronor.

Bill. till Biksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

Ang. anslag

till allmänna

landtbruksmöten.

[5.]

5

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Ang. anslag

till prisbelöningar

vid

allmänna

landtbruksmöten.

[6.]

Ang. anslag

till agrikulturkemiska

stationer.

[7-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

9:o) Vidare, och på grund af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning,

får utskottet hemställa,

att Riksdagen må till prisb eldning ar vid allmänna

landtbruksmöten för husdjur, redskap och maskiner

samt ladugårdsprodukter, sädesslag och andra jordbruksalster

å extra stat för år 1904 anvisa 12,500

kronor.

10:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att såsom

bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets och näringarnas

behof på extra stat för år 1904 anvisa 32,000 kronor.

Med afseende å denna anslagsfråga har departementschefen till

åberopade statsrådsprotokollet anfört följande:

»Vid framläggande den 11 januari 1902 af frågan om regleringen

af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel föredrog jag, såsom

Eders Kungl. Maj:t täcktes erinra sig, i sammanhang med frågan om

begärande af anslag för år 1903 såsom bidrag till underhåll af kemiska

stationer för jordbrukets och näringarnes behof särskilda af föreståndarne

för de kemiska stationerna i Jönköping, Kalmar, Halmstad, Skara,

Örebro,. Västerås och Hernösand gjorda underdåniga framställningar om

förhöjning af de till ifrågavarande anstalter med 4,000 kronor till hvarje

utgående bidrag.

Uti sitt öfver berörda framställningar afgifna underdåniga utlåtande

af den 15 oktober 1901 hade landtbruksstyrelsen anfört, bland

annat, att det visserligen icke syntes kunna bestridas, att förhållandena

möjligen påkallade en förhöjning uti ifrågavarande anslag, men att, då

på Eders Kungl. Maj:ts pröfning vore beroende väckt förslag till lag

angående kontroll å handel med gödsel- och fodermedel samt utsädesvaror

och utgången af sagda pröfning syntes väsentligen kunna inverka

på omfattningen af de kemiska stationernas verksamhet, med afgörandet

af frågan angående förhöjdt anslag till de kemiska stationerna borde

anstå, till dess beslut rörande förslaget om ofvan sagda lag hunnit

fattas, samt på grund häraf hemställt, att för ifrågavarande ändamål

måtte för år 1903 äskas anslag till samma belopp, som för år 1902

beviljats.

I öfverensstämmelse med denna, af mig biträdda uppfattning föreslog

ock Eders Kungl. Maj:t Riksdagen att på extra stat för år 1903

anvisa såsom bidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jord
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

35

brukets och näringarnas behof 4,000 kronor för hvarje station, eller

tillhopa 32,000 kronor.

Denna Eders Kungl. Maj:ts framställning vann jämväl Riksdagens

bifall.

Uti underdånig skrifvelse den 21 oktober 1902 har nu landtbruksstyrelsen

— efter erinran om de af förbemälde sju stationsföreståndare

gjorda framställningar om ökade statsbidrag — förklarat sig anse, att,

då förberörda förslag till kontrollbestämmelser fortfarande vore på Eders

Kungl. Maj:ts pröfning beroende, statsanslag till de kemiska stationerna

borde äfven för år 1904 utgå med oförändradt belopp, samt hemställt,

att proposition i enlighet därmed måtte till Riksdagen aflåtas.

Såsom landtbruksstyrelsen framhållit, är frågan om kontrollbestämmelser

för handel med gödsel- och fodermedel samt utsädesvaror

fortfarande oafgjord. Det förslag i ämnet, som den 2 april 1902 af

dåvarande chefen för finansdepartementet, till hvars handläggning frågan

hör, framlades för Eders Kungl. Maj:t, innehöll, af skäl som bemälde

chef då anförde, endast bestämmelser, som afsågo handel med konstgjorda

gödselmedel, öfver detta förslag begärde Eders Kungl. Maj:t

uti nådig proposition af nämnda dag Riksdagens yttrande samt förklarade

sig vilja efter mottagandet af Riksdagens svar företaga den

slutliga pröfningen af samma förslag och om författnings utfärdande i

ämnet förordna. I anledning af denna proposition anmälde Riksdagen

uti skrifvelse den 20 påföljde maj, att Riksdagen, som ansett vissa

i propositionen ifrågatta stadganden vara af civillags beskaffenhet,

funnit sig förhindrad afgifva det begärda yttrandet. Men då emellertid

behofvet af en lagstiftning i ämnet syntes vara för handen, anhöll

Riksdagen om framläggande för Riksdagen af förslag till lag angående

handel med konstgjorda gödselmedel.

Enligt hvad chefen för finansdepartementet meddelat mig, är i

anledning af denna Riksdagens skrifvelse frågan för närvarande under

förnyad behandling inom departementet.»

Då enligt hvad sålunda meddelats det skäl, som den 11 januari

1902 föranledde uppskof med pröfning af frågan om behofvet af ökadt

statsbidrag till de kemiska stationerna, fortfarande kvarstode, har

departementschefen hemställt om aflåtande till Riksdagen af förevarande

framställning.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot hvad Kungl. Maj:t

i förevarande afseende föreslagit, hemställer alltså,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. amlag

till kemiskväxtbiologisk

anstalt inom

Norrbottens

län.

[8.]

att Riksdagen må på extra stat för år 1904

anvisa, såsom bidrag till underhåll af åtta kemiska

stationer för jordbrukets och näringarnas behof—inom

de orter, där landsting eller hushållningssällskap,

hvart för sig eller i förening, förbundit sig att upprätta

laboratorium och bekosta ej mindre lokal för

detta, jämte bostad eller hyresmedel för kemist och

assistent än äfven aflöningen till dessa och laboratorier

änaren äfvensom årliga utgifterna för laboratoriets

underhåll samt till inköp af böcker och inventarier

för stationens behof — 4,000 kronor för hvarje

station, eller tillhopa 32,000 kronor.

ll:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom bidrag till

underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom

Norrbottens län på extra stat för år 1904 anvisa ett anslag af 11,250

kronor.

Departementschefen har i detta ärende till statsrådsprotokollet anfört

följande.

»Med föranledande af en utaf Eders Kungl. Maj:t gjord framställning

anvisade 1894 års Riksdag, såsom bidrag till underhåll af en för

öfre Norrland afsedd kemisk-växtbiologisk anstalt inom Norrbottens län

•— under villkor att länets landsting och hushållningssällskap till anstaltens

underhåll bidroge med sammanlagdt minst 3,000 kronor — på

extra stat för år 1895 ett anslag af 5,000 kronor. Äfven 1895, 1896

och 1897 årens Riksdagar anvisade likaledes till anstalten anslag att

utgå med samma belopp för hvart och ett af åren 1896—1898.

På grund af en utaf Eders Kungl. Maj:t i ämnet gjord framställning

beviljade 1898 års Riksdag för år 1899 för ifrågavarande ändamål ett

anslag af 6,250 kronor, under villkor att från länets landsting och hushållningssällskap

eller eljest bidrag lämnades med sammanlagdt minst

3,750 kronor; och har Riksdagen vidare för hvart och ett af åren

1900—1903 under samma villkor anvisat enahanda anslag till anstaltens

underhåll.

Enligt det af landtbruksstyrelsen den 24 januari 1895 för ifrågavarande

anstalt utfärdade reglemente har anstalten, som skall vara förlagd

till Luleå, till ändamål dels att såsom kemisk station främja utvecklingen

af jordbruk och näringar genom meddelande af upplysningar

och råd samt medelst undersökningar af handelsvaror och andra ämnen,

hvilka för dessa handteringar äro af betydelse, dels att såsom praktisk

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

försöksanstalt genom odling och förädling af sädesslag och foderväxter

söka utröna, hvilka af dessa äro för öfre Norrland mest passande, samt,

i den mån befintliga tillgångar sådant medgifva, låta verkställa försök

med artificiella gödslingsämnen för utrönande, hvilka slag af dylika ämnen

bäst lämpa sig för öfre Norrland, särskildt för Norrbottens läns mossocli

myrmarker, dels ock att såsom vetenskaplig växtbiologisk anstalt

undersöka växternas lif och lifsyttringar med hänsyn till de inom nämnda

landsdel för handen varande lifsbetingelser.

Uti en till Eders Kungl. Maj:t ställd, af landtbruksstyrelsen med

underdånig skrifvelse den 24 november 1902 öfverlämnad skrift har nu

Norrbottens läns hushållningssällskap gjort underdånig framställning om

ytterligare höjning af det till ifrågavarande anstalt utgående statsbidrag;

och har hushållningssällskapet till stöd för denna sin underdåniga framställning

anfört i hufvudsak följande.

Under de år, anstalten hittills varit i verksamhet, hade dess arbete

särskildt tagits i anspråk för lösandet af tvänne af dess uppgifter,

nämligen dels såsom kemisk station, dels ock såsom praktisk försöksanstalt.

Såsom kemisk station hade anstalten anlitats i sådan utsträckning,

att antalet verkställda analyser den 1 september sistlidna år uppgått

till 15,085. 1 denna siffra inginge visserligen ett stort antal

mjölkanalyser, som kräfde mindre arbete än öfriga vanligen förekommande

analyser, men vid anstalten hade äfven, bland annat, undersökts

ett stort antal jordprof samt prof af olika mineralförekomster,

hvilka analyser vore särdeles tidsödande. På grund däraf hade den vid

anstalten anställde assistentens"''tid året om varit fullt upptagen med de

kemiska undersökningarna och hans biträde sålunda icke varit att tillgå

för de öfriga med anstaltens uppgift förenade arbeten, utan under större

delen af året tvärtom ett extra biträde varit vid laboratoriet anställdt.

Anstaltens verksamhet såsom praktisk försöksanstalt hade till följd däraf

haft att tillgå alldeles för liten arbetskraft. Den omständigheten, att

anstalten likväl på detta område kunnat fylla sin uppgift, på sätt den

gjort, hade till en stor del möjliggjorts därigenom, att en för öfre

Norrlands jordbruk varmt intresserad enskild person sedan 1897 årligen

genom landtbruksstyrelsen öfverlämnat ett belopp af 1,000 å 1,800

kronor såsom understöd till anstaltens försöksverksamhet. Med anlitande

af detta anslag hade en extra försöksassistent blifvit anställd och försöksverksamheten

i öfrigt kunnat bednfvas pa sadant sätt, att densamma

kunnat blifva till verkligt gagn för Norrbottens jordbruk. Försöken

hade utförts dels vid anstaltens två egna försöksfält, belägna det ena

i och det andra invid Luleå stad, dels ock å mindre försöksfält hos en
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

skilda intresserade jordbrukare i skilda delar af länet. Erfarenheten hade

därvid tydligt ådagalagt, att det vore den senare anordningen, som vore

den lämpligaste och mest praktiska och som säkrast ledde till förverkligandet

af det med anstaltens inrättande af sedda ändamål. Till 1901 års försök

hade ingått icke mindre än 52 anmälningar och utlagts 42 dylika försök.

Under sistlidna sommar hade 51 mindre försöksfält varit anlagda för utrönande

af myrodlingarnes gödslingsbehof, och till de af anstalten anordnade

rofodlingsförsöken hade öfver 200 anmälningar ingått. Häraf

framginge, hurusom inom Norrbotten funnes en liflig önskan hos befolkningen

att tillgodogöra sig den hjälp, som den kemisk-växtbiologiska

anstalten på sagda område kunde lämna densamma. Hushållningssällskapet

hade därför ansett det vara för utvecklingen af länets jordbruk viktigt, att

anstalten genom ökade anslag sattes i tillfälle att motsvara de ökade

krafven från befolkningens sida å anstalten. Därest anstalten skulle

kunna fylla sin uppgift, vore det nämligen alldeles nödvändigt, att

dess verksamhet såsom praktisk försöksanstalt vidare utvecklades, hvilket

dock icke kunde ske, utan att den vid densamma anställda arbetskraften

väsentligen ökades. De långa afstånden inom länet i förening med

den korta vegetationsperioden därstädes försvårade den tillgängliga

arbetskraftens användande, helst biträde vid försökens anordnande af

andra agronomiskt bildade personer icke vore att inom Norrbotten påräkna.

Det vore fördenskull al stor betydelse, om det till den kemiskväxtbiologiska

anstalten utgående statsanslaget kunde höjas, så att vid

anstalten kunde utöfver den nuvarande personalen anställas två praktiskt

utbildade agronomer, däraf en finsktalande, hvilka skulle tjänstgöra dels

såsom försöksassistenter vid den af anstalten anordnade försöksverksamheten

och dels under den tid, då de ej vore vid försöken sysselsatta,

såsom jordbrukskonsulenter, hvarigenom de vid försöken vunna resultaten

bäst och säkrast skulle komma till tillämpning i praktiken. För den

utvidgning af den kemisk-växtbiologiska anstaltens verksamhet, som

sålunda ifrågasatts, erfordrades tillhopa ett belopp af 8,000 kronor,

däraf 5,000 kronor till aflöning åt de två försöksassistenterna och till

omkostnader vid den genom dem utöfvade försöksverksamheten samt

3,000 kronor till bestridande af deras resekostnader inom de vidsträckta

distrikten. För möjliggörande af den ifrågasatta utvidgningen hade länets

hushållningssällskap beslutit anvisa ett belopp af 3,000 kronor om året

till bekostande af försöksassistenternas resor att jämte hushållningssällskapets

dittills utgående bidrag af 1,875 kronor utgå under ett

hvart af åren 1904—1908, hvarjämte länets landsting beslutit att för

åren 1904 1908 förnya sitt förut till kemisk-växtbiologiska anstaltens

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

39

underhåll anvisade anslag af 1,875 kronor om året. På grund däraf

behöfde det till den kemisk-växtbiologiska anstaltens underhåll utgående

statsanslag för åvägabringande af den ifrågasatta utvidgningen

af anstaltens verksamhet höjas med 5,000 kronor. På grund af hvad

sålunda anförts har hushållningssällskapet hemställt att Eders Kungl.

Maj:t måtte hos Riksdagen utverka, att det till den kemisk-växtbiologiska

anstaltens i Norrbottens län underhåll hittills utgående statsbidraget

måtte höjas med 5,000 kronor eller från 6,250 kronor till 11,250

kronor.

I sin ofvanberörda underdåniga skrifvelse har landtbruksstyrelsen

för egen del anfört följande.

Af skäl, som Norrbottens läns hushållningssällskap i sin framställning

åberopat, kunde det anses af förhållandena påkalladt, att

personalen vid den kemisk-växtbiologiska anstalten ökades, så att dennas

försöksverksamhet kunde i väsentlig mån utvidgas och jordbruket inom

länet erhålla det stöd för vidare utveckling, som måste anses i hög

grad önskvärdt. Det kunde visserligen icke bestridas, att de båda föreslagna

försöksassistenterna skulle under den tid af året, då de icke

vore sysselsatta med försöksverksamhet, komma att såsom jordbrukskonsulenter

erhålla en verksamhet, hvilken vore i viss mån främmande

för anstaltens egentliga uppgift, men då denna verksamhet skulle i

sig själf vara synnerligen betydelsefull och, om den rätt leddes, kunde

blifva för Norrbottens län af stor nytta, samt antagligt vore, att densamma

på intet vis komme att ställa sig hindrande i vägen för lösandet

af anstaltens egentliga uppgift, utan tvärtom skulle göra anstaltens

verksamhet på samma gång lifligare och mera fruktbärande, borde

antydda omständigheter icke utgöra hinder för bifall till den af sällskapet

gjorda framställningen. Styrelsen har äfven erinrat därom, att ifrågavarande

försöksverksamhet skulle kunna anses falla inom området för

den uppgift, som tillkomme hushållningssällskapens af statsmedel understödda,

under landtbruksakademiens ledning ställda lokala fältförsök.

Då emellertid sistberörda försök icke kunde antagas komma att inom

det vidsträckta Norrbottens län verka med den kraft och i den omfattning,

som förhållandena inom länet oundgängligen kräfde, särskildt

med hänsyn till de stora afstånden mellan ifrågavarande orter och de

lokala fältförsökens centralanstalt samt däraf föranledda höga kostnader

för tillsyn, resor m. m., hvilka kostnader icke syntes kunna bestridas

af de för de lokala fältförsöken tillgängliga medel, kunde förefintligheten

af förberörda lokala fältförsök icke anses i någon män minska

behofvet af ifrågavarande, särskildt för Norrbottens län afsedda försöks
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

verksamhet.'' På grund af livad sålunda blifvit anfördt och då beloppet

af de för den föreslagna utvidgningen af försöksverksamheten beräknade

medel icke kunde anses högre, än omständigheterna påfordrade, har

landtbruksstyrelsen hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte, med anledning

af hushållningssällskapets förevarande framställning, hos Riksdagen

för ifrågavarande ändamål för år 1904 äska ett belopp af 11,250 kronor.

Genom den af Norrbottens läns hushållningssällskap nu förebragta

utredning angående den kemisk-växtbiologiska anstaltens i Luleå verksamhet

synes mig till fullo ådagalagdt, att de uppoffringar, som af staten

hittills gjorts för anstaltens uppehållande, varit mera än väl försvarade.

För bedömande, i hvad mån en dylik anstalt kan hafva varit till

gagn, lärer nämligen intet kunna vara mera belysande än graden af

det intresse och förtroende, densamma förmått tillvinna sig bland dem,

af hvilka den är afsedd att anlitas, och de nu meddelade uppgifterna

rörande den omfattning, i hvilken ifrågavarande anstalts biträde af befolkningen

i öfre Norrland påkallats, tala i nämnda hänseende ett lika

tydligt som glädjande språk.

Det vill vid sådant förhållande jämväl synas mig, som om, för

den händelse anstalten för att kunna motsvara de berättigade anspråk,

som ställas på densamma, är i behof af ökadt bistånd från det allmännas

sida, statsmakterna icke böra ställa sig afvisande emot en framställning

i sådant afseende.

Återstår alltså att tillse, huruvida i förevarande fall ett dylikt

behof kan anses ådagalagdt.

Ifrågavarande anstalt har, såsom af den lämnade redogörelsen för

hushållningssällskapets skrifvelse i ämnet framgår, visat sig särskildt

betydelsefull såsom försöksanstalt och såsom kemisk station.

Hvad den förra grenen af anstaltens verksamhet angår, måste

beaktas, å ena sidan, att anställandet af praktiska försök för utrönande,

hvilka varieteter af olika sädesslag och foderväxter med hänsyn till

klimatiska och andra förhållanden äro för skilda orter mest passande,

öfver hufvud taget utgör ett af de allra viktigaste momenten uti

arbetet på jordbruksnäringens utveckling samt, å andra sidan, att förutsättningarna

för jordbrukets bedrifvande i det öfre Norrland så väsentligt

skilja sig från dem i sydligare delar af landet, att den norrländske

jordbrukaren endast i undantagsfall kan draga någon egentlig nytta af

den erfarenhet, som genom i mellersta och södra Sverige bedrifven försöksverksamhet

vinnes.

Att, på det jordbrukarne i öfre Norrland må komma i åtnjutande

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

41

af de fördelar, försöksväsendet inom jordbruksområdet erbjuder, en omfattande

försöksverksamhet inom deras egen landsända anordnas, är

under sådana förhållanden naturligen af största vikt.

Det är emellertid icke nog härmed. Denna försöksverksamhet

måste också anordnas på sådant sätt, att den enskilde jordbrukaren

utan alltför stora kostnader och besvär kan taga del af resultaten af

sådana försök, som särskildt intressera honom. Detta åter kan, med

hänsyn till de ofantliga afstånden inom Norrbotten och de svåra kommunikationsförhållandena

därstädes, knappast tänkas, med mindre försöksanstalten

anordnar försöksfält å olika platser inom sitt verksamhetsområde.

Då nu, såsom hushållningssällskapets skrifvelse utvisar, den kemiskväxtbiologiska

anstalten i Luleå slagit in på denna väg, kan detta

tillvägagående därför icke heller annat än hälsas med gillande.

Påtagligt är emellertid, att försöksväsendets ordnande efter dessa

grunder måste kräfva betydligt mera arbete från anstaltens sida och

följaktligen äfven flera arbetskrafter vid anstalten, än utläggandet endast

af ett fåtal större försöksfält skulle påkalla.

Af hvad hushållningssällskapet i ämnet anfört finner jag mig ock

fullt öfvertygad därom att, därest den för jordbruksnäringens framtid

inom denna del af landet så viktiga försöksverksamheten skall kunna

ytterligare utvecklas i den inslagna riktningen, utan att anstaltens verksamhet

i öfrigt och särskildt dess för såväl jordbruket som industrien betydelsefulla

uppgift såsom kemisk station skall blifva därpå lidande, en ökning

af den nuvarande arbetspersonalen vid anstalten är oundgängligen nödig.

Att hushållningssällskapet ensamt skulle kunna mäkta att bekosta

denna ökning finner jag icke kunna sättas i fråga; och anser jag därför

äfven, att behofvet af ett ytterligare bidrag af statsmedel för anstaltens

uppehållande måste anses styrkt.

Om, såsom hushållningssällskapets framställning åsyftar, två försöksassistentbefattningar

blifva vid anstalten inrättade, skidle dennas

behof af ökade arbetskrafter otvifvelaktigt blifva synnerligen väl tillgodosedt,

och ifrågasättas kunde måhända, huruvida icke åtminstone

för närvarande en sådan befattning skulle vara tillfyllest.

Då emellertid genom anställandet af två assistenter möjlighet

beredes anstalten att anordna ett betydligt större antal försöksfält, än

som med endast ett sådant biträde läte sig göra, samt assistenterna,

enligt den af hushållningssällskapet uppgjorda plan för deras verksamhet,

skulle komma att tillika verka såsom jordbrukskonsulenter och

därigenom fylla jämväl en annan för det norrbottniska jordbrukets

Bih. till Biksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 6

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

utveckling synnerligen viktig uppgift, finner jag fullgiltiga skäl tala

för, att ett för två sådana tjänstemäns anställande tillräckligt bidrag

af statsmedel lämnas.

Beträffande den af hushållningssällskapet beräknade kostnaden,

8,000 kronor, för anstaltens utvidgning finner jag icke anledning till

någon erinran; och då hushållningssällskapet visat sig villigt att bidraga

till betäckande af denna kostnad med ett belopp af 3,000 kronor,

synes mig sällskapet därmed hafva ådagalagt all den offervillighet,

man af detsamma rimligen kan begära.

Jag anser sålunda, att statens bidrag till underhållet af ifrågavarande

anstalt bör höjas med 5,000 kronor eller till 11,250 kronor;

lärande emellertid därvid böra såsom uttryckligt villkor stadgas, att af

landsting och hushållningssällskap eller enskilda lämnas bidrag med

sammanlagdt minst 6,750 kronor.»

Utskottet, som ansett sig böra biträda hvad Kungl. Maj:t i förevarande

afseende föreslagit, hemställer alltså,

att Riksdagen må såsom bidrag till underhåll

af en för öfre Norrland afsedd kemisk-växt-biologisk

anstalt inom Norrbottens län — under villkor att från

länets landsting och hushållningssällskap eller eljest

bidrag lämnas till anstaltens underhåll med sammanlagdt

minst 6,750 kronor — på extra stat för år 1904

anvisa ett anslag af 11,250 kronor.

Ang. anslag 12:o) Kungl. Maj: t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för år

tiUan&taUer11'' 1904 till Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000 kronor

j-9 j ’ till understöd åt frökontrollanstalter.

Beträffande denna anslagsfråga har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande.

»Vid underdånig anmälan den 11 januari nästlidna år af landtbruksstyrelsens

underdåniga skrifvelse den 11 november 1901, däruti

styrelsen, med öfverlämnande af särskilda af föreståndarne för samtliga

rikets aderton frökontrollanstalter gjorda framställningar om höjande

af anslaget till samma anstalter, väckt förslag om anstalternas omorganisation

i viss del, yttrade jag, såsom Eders Kungl. Maj:t täcktes

erinra sig, att jag, som hölle före, att en fullständig omorganisation af

ifrågavarande anstalter vore nödvändig, men att framläggandet af ett

förslag därutinnan kräfde en utredning af helt annan innebörd och

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

43

beskaffenhet än den då föreliggande, fann mig icke böra för det dåvarande

ifrågasätta någon ändring i vare sig de för anstalterna gällande

bestämmelser eller anslagets belopp, ntan hemställde, att Eders Kungl.

Maj:t täcktes föreslå Riksdagen att på extra stat för år 1903 till Eders

Kungl. Maj:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000 kronor eller

samma belopp, som utgått för hvart och ett af åren 1887—1902, att

enligt dittills gällande bestämmelser användas till understöd åt frökontroll

anstalter.

Eders Kungl. Maj:ts i enlighet med denna min hemställan uti

statsverkspropositionen till nästlidna års Riksdag framställda förslag

blef jämväl af Riksdagen bifallet.

Under erinran om hvad sålunda förekommit, har landtbruksstyrelsen

uti underdånig skrifvelse den 21 oktober 1902, då styrelsen

ansåge sig för närvarande sakna anledning att göra framställning om

någon reform af frökontrollanstalterna, hemställt om aflåtande till innevarande

års Riksdag af proposition om anvisande för år 1904 af ett

anslag af 10,000 kronor till understöd åt dylika anstalter under nu

gällande bestämmelser.

Såsom jag uti mitt anförande till statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden

den 11 januari 1902 framhöll, anser jag en omorganisation

af frökontrollanstalterna i viss af mig då närmare angifven riktning

vara ett önskningsmål af framstående vikt. Då emellertid frågan härom

så nära sammanhänger med den imder utredning varande frågan om

åtgärders vidtagande för åstadkommande af ett ordnadt försöksväsende

på jordbruksområdet, att dessa båda frågor böra i ett sammanhang

definitivt lösas, är tiden för en dylik omorganisation af frökontrollanstalterna

ännu icke inne.»

Under erinran att, på sätt i statsrådsprotokollet meddelas, ifrågavarande

anslag blifvit för åren 1887—1903 beviljadt med enahanda

belopp, som det nu af Kungl. Maj:t äskade, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må på extra stat för år 1904 till

Kungl. Mai:ts förfogande anvisa ett anslag af 10,000

kronor för att med högst 1,000 kronor för hvarje

anstalt användas till understöd åt sådana frökontrollanstalter,

som af landsting eller hushållningssällskap,

hvart för sig eller i förening, understödjas med minst

samma belopp som statsbidraget, och hvilka anstalter

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. andag

till en elev i

boskapsskötsel

och mejerihushållning.

[10.]

Ang. anslag

till anställande

af en torfingeniör

jämte

en assistent.

[li.]

vilja underkasta sig de villkor och föreskrifter i afseende

på analysmetoder och öfriga förhållanden, som af

Kungl. Maj:t fastställas.

13:o) Med anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må jämväl för år 1904 till utbildande

af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning

på extra stat anvisa 1,000 kronor.

14:o) Kungl. Majd har föreslagit Riksdagen att medgifva, att

hvad vid utgången af år 1902 återstod oanvändt af det utaf Riksdagen

för anställande af en torfingeniör på extra stat för år 1902

anvisade anslag af 8,750 kronor måtte under innevarande år för enahanda

ändamål användas, äfvensom att, för anställande af en torfingeniör

och en torfassistent, på extra stat för år 1904 anvisa ett anslag

af 11,200 kronor, med rätt för Kungl. Majd att låta utaf detta belopp

förskottvis under innevarande år af tillgängliga medel utanordna 700

kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande.

»Riksdagen anvisade år 1901, med anledning af Eders Kungl.

Maj ds framställning i ämnet, för anställande genom landtbruksstyrelsen

af en torfingeniör, på extra stat för år 1902 ett anslag af 8,750 kronor,

med rätt för Eders Kungl. Majd att låta utaf detta belopp förskottsvis

under år 1901 af tillgängliga medel utanordna 3,750 kronor.

Med bifall till Eders Kungl. Maj ds därom gjorda framställning

har jämväl nästlidna års Riksdag, för anställande af en torfingeniör,

på extra stat för år 1903 anvisat ett anslag af 5,000 kronor.

Den 28 juni 1901 fann Eders Kungl. Majd, i sammanhang med

utfärdande af nådigt reglemente för den i statens tjänst anställde torfingeniören,

godt dels bemyndiga landtbruksstyrelsen att i enlighet med

bestämmelserna i reglementet, så snart ske kunde, för tiden intill den

1 januari 1903 mot åtnjutande af ett arfvode af 4,500 kronor, för år

räknadt, antaga en torfingeniör, dels föreskrifva, att af de utaf Riksdagen

anvisade medel ett belopp af 1,500 kronor, för år räknadt, finge

användas för bekostande af torfingeniörens resor, dels ock förordna, ej

mindre att arfvod''estaxan den 14 december 1888 för de i statens tjänst

anställde instruktörer i boskapsskötsel, mejerihushållning och lmsslöjd,

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

med däri genom nådiga kungörelsen den IB december 1889 gjord

ändring, skulle gälla äfven för den i statens tjänst anställde torf"

ingeniören, än äfven att samme ingeniör vid resa, som af honom på

uppdrag af landtbruksstyrelsen inom landet företoges i torftekniskt

syfte, ägde uppbära resekostnads- och traktamentsersättning enligt tredje

klassen i gällande resereglemente.

Den 27 augusti 1901 tillsatte landtbruksstyrelsen torfingemörsbefattningen

för tiden från och med den 1 därpåföljde september intill

den 1 januari 1903 samt utfärdade den 30 nyssnämnda augusti månad

cirkulär rörande tillfälle till och villkoren för erhållande af bitiäde

utaf den sålunda i statens tjänst anställde torfingeniören.

Sedan emellertid det för nästlidna år till rese- och traktamentsersättning

åt torfingeniören anslagna beloppet, 1,500 kronor, visat sig

otillräckligt, inkom landtbruksstyrelsen med en underdånig framställning

af den 20 maj 1902 om anvisande för ifrågavarande ändamål af ytterligare

medel för samma år; och fann, vid underdånig föredragning häraf

den 30 i sistnämnda månad, Eders Kungl. Maj:t godt förklara, att hvad

af ofvanberörda utaf Riksdagen anvisade anslag å 8,750 kronor återmode

oanvändt och icke erfordrades, för att det torfingeniören jämlikt nådiga

brefvet den 28 juni 1901 för år 1902 tillkommande arfvode måtte kunna

oafkortadt utgå, finge användas för bekostande af torfingeniörens resoi

under sistberörda år.

Sedan Eders Kungl. Maj:t sedermera den 26 september nästlidna

år dels bemyndigat landtbruksstyrelsen att för år 1903 antaga en torfingeniör

med arfvode af 3,500 kronor, lör år räknadt, att utgå af ofvanberörda,

af Riksdagen anvisade anslag å 5,000 kronor, dels och föreskrifvit,

att af sistberörda anslag ett belopp af 1,500 kronor finge användas

för bekostande af torfingeniörens resor under år 1903, har landtbruksstyrelsen,

som den 4 oktober 1902 utfärdat cirkulär lörande tillfälle

till och villkoren för erhållande under år 1903 af biträde utaf den

i statens tjänst anställde torfingeniören, genom förordnande den1 därpåföljde

november för innevarande år ånyo tillsatt torfingeniörsbefatt
ningen.

,

Uti underdånig skrifvelse den 24 november 1902 har nu landtbruksstyrelsen

beträffande torfingeniörens verksamhet under den tid, en

sådan varit anställd, eller från och med den 1 september 1901, meddelat:

att under år 1901 torfingeniörens biträde anlitats så, att han,

oaktadt lian icke kunde börja sin verksamhet förr än den 22 september,

varit af rekvisitioner upptagen under 67 dagar, hvaraf 44 förrättningsoch

23 resdagar, helgdagar däri inberäknade; att återstoden af åi

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1901 användts till utarbetande af berättelser samt besvarande af enskildes

förfrågningar angående torfspörsmål; att under år 1902, då

resorna tagit sin början den 28 januari, torfingeniören utfört 46

förrättningar under tillhopa 229 dagar; att under dessa resor undersökts

165 mossar, beträffande hvilka borrprotokoll och för de allra

flesta kartskisser upprättats, hvarjämte torfprof tagits samt för en del

mossar nivelering och afdikningsplaner m. m. utförts; att planer upprättats

till presstorfberedning å 22 mossar, älttorfberedning å 12 mossar,

sticktorfupptagning å 9 mossar och torfströupptagning och beredning å

12 mossar; att dessutom under året förrättningar utförts; afseende värdering

af mossars mäktighet, beskaffenhet och ekonomiska afverkbarhet,

utan att i sammanhang därmed torfindustriell anläggning planlagts, kontroll

öfver prof kolning af torf, profeldning med torf å lokomotiv m. m.;

att torfingeniören därjämte afgifvit yttrande angående åtskilliga af landtbruksstyrelsen

till torfingeniören remitterade frågor samt till järnvägsstyrelsen

rörande beskaffenheten af mossar i närheten af vissa järnvägsstationer;

samt att torfingeniören stått med allmänheten i en mycket

liflig korrespondens, i det att enligt torfingeniörens diarium till honom

under året ingått icke mindre än 357 skrifvelser, innehållande förfrågningar

i torfärenden.

Af det sålunda anförda — yttrar landtbruksstyrelsen vidare — framginge,

att torfingeniören varit i hög grad anlitad. Fråga hade också

väckts att, för att torfingeniören skulle kunna medhinna alla de göromål,

som på honom ankomme, biträde skulle genom statens försorg åt honom

beredas.

Uti det utlåtande af den 1 maj 1902, som kommerskollegium och

landtbruksstyrelsen afgifvit angående användande af det utaf Riksdagen

beviljade anslag för tillgodogörande af den i landets torfmossar befintliga

bränsletillgång, hade sålunda ämbetsverken framhållit, hurusom det

visat sig, att åtskilliga af de på torfingeniören beroende arbeten, såsom

uppmätning af mossar, deras afvägning, djupborrning, utritandet af

kartskisser, renskrifvandet af undersökningsprotokoll m. m., vore af

beskaffenhet, att de väl under torfingeniörens ledning och på dennes

ansvar men icke af denne personligen behöfde eller ens borde utföras,

enär genom sådant arbete dennes tid blefve så upptagen, att han icke

kunde på långt när medhinna alla de förrättningar, afseende biträde af

torfingeniören, hvilka rekvirerats, än mindre erhålla tid öfrig att besvara

till honom ingående förfrågningar angående torfindustrien. Ämbetsverken

ansåge det därför synnerligen önskligt, att till torfingeniörens

biträde anställdes en lämplig person, som kunde utföra sådana mera

s. 47 Kontrollera mot PDF

*

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

47

mekaniska göromål, livilka icke utan olägenhet kunde af torfingeniören

ensam handläggas. På detta sätt skulle torfingeniörens tid bättre kunna

räcka till att fylla den af honom anförtrodda uppgiften. På grund häraf

hemställde ämbetsverken, att Eders Ivungl. Maj:t måtte anvisa för anställande

af ett biträde åt torfingeniören under innevarande år ett belopp

af 4,000 kronor, däraf 2,000 kronor, för år räknadt, såsom arfvode

åt samma biträde samt 2,000 kronor, likaledes för år räknadt, till

godtgörande af biträdets resekostnader att utgå enligt femte klassen af

gällande resereglemente, med bemyndigande för landtbruksstyrelsen att

antaga biträdet samt meddela föreskrifter rörande hans tjänstgöring.

Under den tid, som förflutit, sedan sistberörda utlåtande af ämbetsverken

afgifvits, hade erfarenheten ytterligare bekräftat behofvet af

biträde åt torfingeniören, livilket framginge däraf att, oaktadt torfingeniören

befunnit sig på resor intill den 3 oktober nästlidna år, då samma

resor måst af brytas för att han skulle blifva i tillfälle att utarbeta vissa

åt honom af landtbruksstyrelsen uppdragna redogörelser och förslag,

livilka stode i sammanhang med från statens sida tillämnade åtgärder i

torfindustriellt syfte, ett så stort antal rekvirerade förrättningar återstode

outförda, att de beräknats erfordra tillhopa 200 förrättnings- och resedagar.

Då torfingeniören under återstående delen af år 1902 måste

sysselsättas med utarbetande af viktiga torfindustriella förslag äfvensom

berättelser, måste samtliga förberörda förrättningar uppskjutas

till år 1903, och föga sannolikt vore, att de ens under detta år kunde

i sin helhet komma till utförande, men, äfven om detta skulle kunna

ske, återstode ingen lid för torfingeniören att utföra andra förrättningar,

hvarom rekvisitioner gifvetvis sannolikt i stor mängd komme

att ingå. Härtill komme vidare att, om Eders Kungl. Maj:t bifölle

kommerskollegii och landtbruksstyrelsens uti underdånig skrifvelse den

28 juni 1902 i sådant afseende gjorda framställning, bland villkoren

för erhållande af lån från fonden för torfindustriens understödjande

komme att ingå, att torfingeniören skulle icke blott besiktiga torfindustriella

anläggningar, för livilka lån söktes, utan äfven verkställa granskning

af och afgifva ritningar och kostnadsförslag till dylika anläggningar,

hvarigenom torfingeniörens tid komme att än ytterligare tagas

i anspråk.

Af dessa skäl syntes det vara angeläget, att torfingeniören, så

fort ske kunde, erhölle ett biträde, som kunde hjälpa honom att utföra

mera mekaniska arbeten’ samt möjligen äfven tjänstgöra i hans ställe,

då fråga vore om utförandet af enklare förrättningar, hvarigenom ifråga
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

varande biträde komme att erhålla den ställning, som betecknades med

benämningen assistent.

Vidkommande assistentens godtgörelse syntes, på sätt kommerskollegium

och laudtbruksstyrelsen framhållit, densamma böra bestå af

arfvode till belopp af 2,000 kronor samt reseersättning, som landtbruksstyrelsen

ansåge böra utgå enligt femte klassen af gällande resereglemente,

då han tjänstgjorde såsom torfingeniörens biträde, men enligt

fjärde klassen af samma reglemente i de fall, då han tjänstgjorde såsom

extra torfingeniör, dock med den begränsning, att sammanlagda

kostnaden för assistentens resor icke finge öfverstiga 2,000 kronor.

Ifrågavarande assistent borde gifvetvis anställas, så fort omständigheterna

medgåfve, och syntes medel därtill för år 1903 lämpligen

kunna, såsom kommerskollegium och landtbruksstyrelsen enligt det föregående

föreslagit, beviljas från anslaget för vidtagande af sådana åtgärder,

som kunde finnas vara ägnade att främja lösningen af frågan

angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets torfmossar

befintliga bränsletillgång.

Då till anställande af en torfingeniör under år 1903 medel af

Riksdagen redan anvisats, funnes beträffande denna tjänsteman anledning

att utverka medel först för år 1904, hvarför proposition syntes

böra aflåtas till Riksdagen om beviljande af dylikt anslag för sistnämnda

år, i sammanhang hvarmed frågan om anställandet af en torfassistent

för år 1904 skäligen syntes kunna underställas Riksdagens pröfning.

Torfingeniörens arfvode ansåge landtbruksstyrelsen böra utgå med

samma belopp som hittills eller 3,500 kronor, för årräknadt. Däremot

vore det belopp, som anvisats för bekostande af torfingeniörens resor

under åren 1902 och 1903, eller 1,500 kronor för år, otillräckligt,

hvilket framginge däraf, att för ifrågavarande resor under år 1902 det

beviljade beloppet icke räckt till, utan ytterligare medel måst af Eders

Kungl. Maj:t anvisas. Enligt hvad torfingeniören anmält, hade under sistnämnda

år ett belopp af omkring 2,450 kronor redan vid tiden för afgifvande!

af landtbruksstyrelsens utlåtande åtgått till bestridande af samme

tjänstemans resor, och, om han under återstående delen af året kommit

att utföra rekvirerade förrättningar, hade ett ytterligare belopp blifvit

erforderligt, så att sammanlagda resekostnaden kommit att uppgå till

omkring 3,000 kronor.

För den händelse redan för år 1903 ett dylikt reseanslag skulle

beviljas, hvilket vore i hög grad önskligt, syntes utöfver det belopp,

som redan funnes för sådant ändamål tillgängligt, eller 1,500 kronor,

böra härtill få användas dels öfverskottet å 1902 års medel för samma

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

49

ändamål, ett öfverskott, som torfingeniören beräknat skola uppgå till

800 kronor, dels ock ett ytterligare belopp af 700 kronor.

Jag tillåter mig härefter till en början erinra, hurusom kommerskollegium

och landtbruksstyrelsen uti ofvanberörda skrifvelse den 1 maj

1902, hvilken föranledts af'' ämbetsverken genom nådigt bref den 5 juli

1901 gifven befallning att inkomma med förslag till åtgärder, som

lämpligen kunde från statens sida vidtagas i syfte att främja lösningen

af frågan angående lämpligaste sättet att tillgodogöra den i landets

lorfmossar befintliga bränsletillgång, afgifvit förslag i berörda afseende

och därvid tillika afgifvit utlåtande öfver åtskilliga framställningar från

enskilda personer om understöd från det af Riksdagen till Eders Kungl.

Majrts förfogande för vidtagande af åtgärder uti ifrågavarande hänseende

ställda belopp, 100,000 kronor.

Vid underdånig föredragning af denna ämbetsverkens skrifvelse

dels den 23 maj 1902, dels den 30 i samma månad och dels, i sammanhang

med landtbruksstvrelsens uti skrifvelse den 24 november 1902

gjorda framställning i fråga om anställande för innevarande år af en

torfassistent, den 12 därpåföljde december, liar Eders Kungl. Maj:t af

ofvanberörda till Eders Kungl. Maj:ts förfogande ställda belopp, 100,000

kronor, anvisat medel dels till inrättande och upprätthållande under en tid

af fem år af en torfskola, hvilken upprättats vid Emmaljunga i Kristianstads

län, dels för åstadkommande af en populär uppsats i torffrågan

ocli en lärobok i torfberedning samt för anställande af prof med till

bränntorfstillverkning afsedda maskiner och redskap, dels ock till anställande

för år 1903 af ett biträde, under benämning torfassistent, åt

tortingeniören.

I sammanhang med anvisande af medel till en torfassistent har

Eders Kungl. Maj:t därjämte bemyndigat landtbruksstyrelsen att antaga

en därtill lämplig pierson mot fastställdt arfvode af 2,000 kronor, för

helt år räknadt, samt ersättning för resor intill ett belopp af 2,000

kronor, att utgå enligt femte klassen i gällande reseglemente, då lian

tjänstgjorde såsom torfingeniörens biträde, men enligt fjärde klassen i

samma reglemente i de fall, då lian tjänstgjorde såsom extra torfingeniör.

Jag tillåter mig vidare erinra, att Eders Kungl. Maj:t genom

nådig kungörelse den 21 november 1902 fastställt villkoren för lån

från fonden för torfindustriens befrämjande och däri upptagit den bestämmelse,

att vid ansökan om lån från fonden skall fogas yttrande af

torfingeniören i fråga om den anläggning, för hvilken lån sökes.

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami 1 Afd. 10 Höft.

7

s. 50 Kontrollera mot PDF

50 Statsutskottets Utlåtande N:o K).

Af de utaf kommerskollegium och landtbruksstyrelsen i deras

ofvanberorda utlåtande af den 1 maj 1902 ifrågaställa åtgärder återstå

ännu åtskilliga, hvilka icke varit föremål för Eders Kungl. Maj:ts pröfning.

Anledningen därtill är, att jag anser frågan om deras lämplighet

icke vara tillräckligt utredd och därför icke ännu funnit tiden vara

inne att förelägga Eders Kungl. Maj:t desamma till afgörande.

Intresset för tillgodogörandet af den i våra torfmossar befintliga

bränsletillgång har, såsom bekant, under de senast gångna åren varit

synnerligen lifligt. Om än i följd häraf torffrågan onekligen under

dessa år i flera hänseenden förts framåt, innefattar denna fråga dock

ett problem af så invecklad beskaffenhet, att för dess lösande kräfvas

omfattande arbeten inom skilda verksamhetsområden. Sådana arbeten

äro redan utförda i ganska stor utsträckning, och deras lämplighet är,

med anledning af gjorda framställningar om understöd af statsmedel för

deras vidare utveckling, föremål för sakkunniga myndigheters undersökning.

Ytterligare arbeten pågå ock på olika håll, och, enligt hvad jag

har mig bekant, äro åtskilliga framstående personer härmed sysselsatta.

De bästa utsikter synas mig därför äfven förefinnas att, därest icke

intresset för denna angelägenhet åter slappas, ett godt resultat skall

kunna uppnås. Jag är med hänsyn härtill jämväl af den åsikt, att

statens åtgöranden till befordrande af torffrågans lösning böra, fortfarande

såsom hittills, i främsta rummet gå ut på att vidmakthålla och

stärka detta intresse.

Särskildt anser jag det böra tagas i öfvervägande, huruvida icke

åtgärder må kunna vidtagas i syfte att minska den obestridliga obenägenhet,

som från åtskilliga håll gör sig gällande mot torfvens användande

såsom bränslemateriel. Till denna fråga torde jag emellertid

få framdeles återkomma.

Beträffande den nu af landtbruksstyrelsen väckta frågan om ytterligare

medel till torfingeniörens resor innevarande år samt om anslag

för anställande för år 1904 af en torfingeniör och en assistent, finner

jag medel härtill böra af Riksdagen äskas. Behofvet af tekniskt biträde

för torfindustrien synes mig fullt ådagalagdt genom den omfattning, i

hvilken detsamma blifvit anlitadt, och som jämväl föranledt Eders Kungl.

Maj:t att för innevarande år medgifva anställandet af en assistent.

I det arfvode, 3,500 kronor, som hittills ansetts böra tillkomma

torfingeniör en, finner jag icke skäl att föreslå någon ändring, men då

för bekostande af hans resor visat sig erfordras 3,000 kronor eller

dubbelt så mycket, som därför beräknats, synes mig nödvändigt att af

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

51

Riksdagen till anställande för år 1904 af en torfingeniör aska ett till

6,500 kronor förhöjdt belopp.

Till gäldande af torfingeniörens resor innevarande år är, såsom

ofvan nämnts, anslaget ett belopp af 1,500 kronor utaf det af Riksdagen

på extra stat för innevarande år till anställande af en torfingeniör

anvisade anslag af 5,000 kronor. Då detta belopp gifvetvis icke förslår

till gäldande af ifrågavarande resekostnader, torde medel till fyllande

af bristen, som kan antagas uppgå till ungefär 1,500 kronor, böra

beredas. Enligt hvad landt.briiksstyrelsen meddelat, kunde det antagas,

att vid nästlidna års utgång skulle finnas en behållning af 800 kronor

å det af Riksdagen för anställande af en torfingeniör på extra stat för

år 1902 anvisade anslag af 8,750 kronor. Jämte det Riksdagens medgifvande

till användande af detta belopp under innevarande år torde

inhämtas, anser jag, att därutöfver bör hos Riksdagen begäras ett ytterligare

belopp af 700 kronor.

De skäl, hvilka af kommerskollegium och landtbruksstvrelsen anförts

för anställande af ett biträde åt torfingeniören och som föranledt

Eders Kungl. Maj:t att för innevarande år bemyndiga landtbruksstyrelsen

att anställa en torf assistent, göra det synnerligen önskvärd!,

att tillfälle beredes att jämväl för nästkommande år anställa en dylik

assistent. Då Eders Kungl. Maj:t icke till sitt förfogande äger några

för ändamålet tillgängliga medel, torde jämväl härtill anslag böra äskas

af Riksdagen. Beloppet af detta anslag torde därvid böra, i likhet

med hvad Eders Kungl. Maj:t ansett behöfligt för innevarande år, bestämmas

till 4,000 kronor, däraf 2,000 kronor till arfvode samt högst

2,000 kronor till reseersättningar.»

Under erinran, att det för ifrågavarande ändamål nu begärda anslaget

innefattar

arfvode till en torfingeniör................................................

kronor

3,500: —

kostnad för torfingeniörens resor ...................................

V)

3,000: —

arfvode åt en torfassistent ................................................

??

2,000: —

reseersättning till torfassistenten ...................................

bidrag till kostnaden för torfingeniörens resor under

innevarande år (förutom anslag af 1,500 kronor

och disponibel behållning å extra anslaget för år

V)

2,000: —

1902 till en torfingeniör, 800 kronor) .....................

V

700: —

tillsammans

kronor

11,200: —,

får utskottet, som ansett sig böra biträda Kungl.

framställning, hemställa,

Maj:ts förevarande

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang, anslag

till Svenska

mosskulturföreningen.

[12.]

Ang. anslag

till åtgärder

för höjande

af det mindre

jordbruket.

[13.]

a) att Riksdagen må medgifva, att hvad vid

utgången af år 1902 återstod oanvändt af det utaf

Riksdagen för anställande af en torfingeniör på extra

stat för år 1902 anvisade anslag af 8,750 kronor må

under innevarande år för enahanda ändamål användas;

samt

b) att Riksdagen må, för anställande af en torfingeniör

och en torfassistent, på extra stat för år 1904

anvisa ett anslag af 11,200 kronor, med rätt för Kungl.

Maj:t att låta utaf detta belopp förskottsvis under

innevarande år af tillgängliga medel utanordna 700

kronor.

15:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom hos Riksdagen framställda

förslag hemställer utskottet,

att Riksdagen må till understöd åt Svenska mosskulturföreningen

på extra stat för år 1904 anvisa ett

anslag af 15,000 kronor.

16:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att såsom bidrag

till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket på extra stat för år

1904 anvisa ett anslag af 50,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i detta ämne anfört

följande.

»Med anledning af Eders Kungl. Mapts till 1901 års Riksdag i

ämnet gjorda framställning beviljade Riksdagen såsom bidrag till åtgärder,

i enlighet med vissa al Eders Kungl. Maj:t föreslagna hufvudgrunder,

för höjande af det mindre jordbruket på extra stat för år 1902

ett anslag af 25,000 kronor.

Af det utaf Riksdagen för ifrågavarande ändamål sålunda beviljade

anslaget behagade Eders Kungl. Maj:t, sedan Eders Kungl. Maj:t

den 18 oktober 1901 utfärdat dels reglemente för med statsmedel understödd

premiering af mindre jordbruk samt anordnande med bidrag af

statsmedel utaf studieresor för mindre jordbrukare, dels ock kungörelse

angående statsanslag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket,

den 9 maj och den 27 juni 1902 anvisa till 20 hushållningssällskap

tillhopa 22,750 kronor, däraf till 14 hushållningssällskap för premiering

af mindre jordbruk 13,865 kronor och till 17 hushållningssällskap för

anordnande af studieresor 8,885 kronor. Dessutom har Eders Kungl.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

53

Maj:t från nämnda anslag- ställt till landtbruksstyrelsens förfogande

dels genom förenämnda nådiga bref den 9 maj 1902 ett belopp åt

1,120 kronor till gäldande af kostnaderna för anskaffande af för premieringarne

afsedda diplom, dels ock genom nådigt bref den 14 november

1902 ett belopp af 505 kronor för kostnadsfritt tillhandahållande åt

personer, som vid med statsmedel understödd premiering af mindre

jordbruk erhållit belöning, af i enlighet med fastställdt formulär tryckta

räkenskapsböcker.

Äfven nästlidna års Riksdag har för här ifrågavarande ändamål

på extra stat för innevarande år beviljat anslag till samma belopp som

för år 1902; och har nu landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse

den 16 december 1902 gjort framställning om beredande af medel för

ändamålet jämväl för år 1904. Landtbruksstyrelsen har därvid anfört

följande.

Från samtliga de hushållningssällskap, hvilka under nästlidna år

åtnjutit understöd för nu ifrågavarande ändamål, hade inkommit föreskrifna

berättelser, hvilka vittnade om det stora intresse, hvarmed denna

angelägenhet omfattats inom de särskilda orterna. Af berättelserna

framginge, att af de till sällskapen anvisade medlen till premiering al

mindre jordbruk användts 10,655 kronor och till anordnande åt studieresor

7,615 kronor. Vidare hade inom ifrågavarande sällskaps områden,

med undantag af Blekinge läns, hvarifrån uppgifter i detta afseende

icke lämnats, tillhopa 699 personer anmält sig att täfla om pris för

välskötta mindre jordbruk, däraf 327 tilldelats dylikt pris, hyarjämte

från ifrågavarande sällskaps områden, med undantag af Jönköpings och

Blekinge läns samt Tornedalen, från hvilka landsorter uppgifter härutinnan

ej lämnats, icke mindre än 842 personer anmält sig önska deltaga i

studieresorna, under det att, frånsedt Blekinge läns område, hvarifrån

uppgift äfven i detta afseende saknades, endast 179 personer deltagit

i desamma. De utgifter, som drabbat hushållningssällskapen, hade utgjort

för premiering af mindre jordbruk 20,121 kronor 87 öre samt

för studieresorna 18,605 kronor 27 öre.

Särskildt förtjänade anmärkas, att 4 af de hushållningssällskap,

som åtnjutit statsunderstöd för år 1902, hade utdelat premielån till belopp

af sammanlagdt 2,580 kronor, hvilka medel icke inginge i ofvan omförmälda,

af hushållningssällskapen utgifna belopp. Dessa premielån

hade varit afsedda att användas till vissa utaf premieriugsnämnden

föreslagna anordningar vid de premierade jordbruken, såsom grundförbättringar,

lämpliga anordningar för gödselns tillvaratagande eller

andra ändamål, tjänande till jordbrukets förbättring, och utlämnats mot

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

villkor att, om förbättringen blifvit införcl inom bestämd tid och vunnit

premieringsnämndens godkännande, lånebeloppet skulle tillfalla jordbrukaren.

Denna åtgärd syntes landtbruksstyrelsen synnerligen beaktansvärd

och lämplig för befrämjande af det med premiering afsedda

ändamål, oaktadt statsmedel ännu icke kunnat för densamma tagas i

anspråk.

Då sannolikt syntes vara, att intresset för ifrågavarande såväl

premiering som studieresor icke blott komme att bibehålla sig, utan

äfven stegras, samt att också de hushållningssällskap, hvilka hittills icke

kommit i åtnjutande af bidrag från de för ändamålet anslagna medel,

därom skulle för år 1904 göra ansökning, borde statsmedel för ändamålet

under sagda år finnas tillgängliga till så stort belopp, att de anspråk,

som kunde ställas på desamma, blefve tillgodosedda. Om de

medel, som i sådant fall komme att erfordras, beräknades sålunda, att

medeltalet af de belopp, som för ifrågavarande båda ändamål för nästlidna

år af statsmedel tagits i anspråk af de hushållningssällskap, som

åtnjutit bidrag af sagda medel, multiplicerades med hushållningssällskapens

hela antal eller 2G, kunde den summa, som på detta sätt uppkomme,

eller 31,434 kronor, antagas beteckna det belopp, som, under

förutsättning att intresset bland de särskilda sällskapen skulle blifva

detsamma som för närvarande, komme att för år 1904 erfordras, men

då antagligt vore, att intresset för denna angelägenhet bland de mindre

jordbrukarne ytterligare skulle stegras, syntes det landtbruksstyrelsen,

att ifrågavarande belopp icke borde beräknas lägre än till'' 35,000

kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

i underdånighet hemställt om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen

om anvisande för år 1904 af ett belopp af 35,000 kronor för

ifrågavarande ändamål.

Såväl af hvad landtbruksstyrelsen anfört som af hvad jag i öfrigt

varit i tillfälle att från olika håll inhämta har jag funnit, att ofvaunämnda

med statsbidrag understödda åtgärder till det mindre jordbrukets

främjande omfattats med lifligt intresse inom flertalet af hrishållningssällskapen.

Detta framgår kanske allra tydligast af det icke obetydliga

belopp, som sällskapen under år 1902 lör premieringen och studieresorna

af egna medel utbetalt och hvilket, såsom de uti landtbruksstyrelsens

skrifvelse lämnade uppgifter utvisa, oberäknadt det belopp,

2,580 kronor, som af sällskapen utlämnats såsom premielån, uppgått till

sammanlagdt 38,727 kronor 14 öre, eller i det närmaste dubbla summan

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

55

af statens under nämnda år till sammanlagdt 19,895 kronor sig- belöpande

utgifter för ändamålet.

Den betydelse, som för landet i dess helhet ligger i det lilla jordbrukets

upparbetande till större afkastningsförmåga, synes mig vara så

stor och äga sådan räckvidd, att det för statsmakterna måste vara ett

önskemål, ej endast att det nu väckta intresset vidmakthålles, utan ock

att hvad som ytterligare kan göras för att främja det lilla jordbruket

blifver gjordt. En verksam åtgärd i dylik riktning är tvifvelsutan utdelandet

af de af landtbruksstyrelsen omnämnda s. k. premielånen,

d. v. s. penningbelöningar, som under form af räntefria lån af premieringsnämnden

utlämnas för visst angifvet ändamål och med på förhand

bestämd användning och hvilka, sedan det arbete, som med det

lämnade penningbeloppet skall utföras, blifvit fullbordadt samt af prernieringsnämnden

afsynadt och godkändt, tillfalla premielånets emottagare.

Gifven i denna form, blifver premien för honom icke endast en uppmuntran

och belöning för ett redan väl utfördt arbete, utan tillika

en verksam hjälp vid aflägsnande! af möjligen förefintliga brister å

hans gård, hvilka han kanske både insett och velat afhjälpa, men i

Indika lian, i saknad af nödiga tillgångar, måst finna sig. Då därtill

kommer, att premieringsnämnden vid premielånets utanordnande blifver

i tillfälle att lämna emottagaren råd och anvisningar rörande lämpligaste

tillvägagångssättet vid utförandet af det med lånet afsedda arbetet,

vinnes genom denna form för premieutdelning äfven fördelen af en

nämndens samverkan med den för sitt jordbruks ytterligare förbättrande

intresserade småbrukaren, hvilken samverkan icke torde kunna undgå

att bära goda frukter.

Då ett allmännare införande vid premieringarne af dylika premielån

sålunda måste anses synnerligen önskvärd!, synes mig lämpligt, att

tillstånd medgifves att till dem använda statsmedel, något som jagfinner

mig hafva så mycket större anledning att förorda, som hushållningssällskapen

redan nu af egna medel tillskjuta så stor del af kostnaden

för dessa premieringar, att man kan befara, att de inför ytterligare

utgifter för dem i många fall skola stå i viss mån tveksamma.

För erhållande af dylikt lån skulle naturligen gälla enahanda

villkor, som för nu utgående penningpris äro fastslagna.

Enligt gällande premieringsreglemente utgår af statsmedel endast

bidrag till penningpremier intill ett belopp af 50 kronor för hvarje

premie, hushållningssällskap dock obetaget att, om det så önskar, af

egna medel besluta om utdelandet af premier till högre belopp. Hvad

åter de nu ifrågasatta premielånen angår, synes mig statsbidraget till

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

dem lämpligen kunna bestämmas till hälften af det belopp, hvartill

nämnden beräknar, att kostnaden för det med premielånets utlämnande

afsedda arbetets utförande — lånemottagarens personliga arbete däri

inberäknadt — kan komma att uppgå, dock att statsbidrag i intet fall

må utgå med mer än 75 kronor. Att samtidigt tillerkänna samma

person såväl penningpremie som premielån anser jag icke böra vara

nämnden förbjudet. Det torde nämligen i inånga fall vara den, hvilken

redan har sitt jordbruk i premievärdigt skick, som bäst förtjänar

att för utförandet af någon viss, på grund af bristande tillgångar icke

vidtagen anordning få emottaga här ifrågavarande lån utan ovillkorlig

återbetalningsskyldighet.

Förutom den af mig sålunda förordade utsträckning i användningen

af statsmedel vid premieringen af det mindre jordbruket anser

jag mig äfven böra föreslå en annan åtgärd i syfte att befordra upphjälpandet

af detta jordbruk.

I samma mån som det lilla jordbruket utvecklar sig och går

framåt, framträda allt mera märkbart de störa fördelar, som äro förbundna

med en sammanslutning dess idkare emellan för inköp af för

jordbruket erforderliga ämnen, bearbetning och förädling af jordbrukets

alster, anställande af lämplig person för utrönande af vissa detaljer i

landthushållningen o. s. v.

Den större jordbrukaren, hvars tid icke i så stor utsträckning

upptages af det mekaniska arbetet, kan i många fall själf fylla de

kraf, som i nämnda hänseenden ställas på honom, eller ock torde han

vara i tillfälle att för ändamålet anställa lämpliga biträden. Annorlunda

förhåller det sig med den mindre jordbrukaren, hvilken själf

deltager uti de till hans landthushållning hörande arbetena; han saknar

oftast tillräckliga kunskaper och erfarenhet, hvartill komma de olägenheter,

som följa af att hans rörelse är så liten. 1 de flesta fall måste

han anlita och således äfven betala mellanhänder, vare sig det är fråga

om inköp eller om försäljning; hans bristande kännedom såväl om

varans verkliga värde som om marknadens läge vållar honom ofta förluster;

bristen på bokföring omöjliggör för honom att känna detaljerna

i hans hushållning. Dessa och andra härmed sammanhängande olägenheter

afhjälpas på ett naturligt sätt genom att flera personer, som med

honom äga i visst afseende gemensamma intressen, förena dessa med

hans och uppträda gemensamt.

I arbetet på det mindre jordbrukets höjande synes det mig också,

att åt väckandet af småbruk ar nes intresse för ett dylikt föreningsväsende

bör inrymmas en af se värd plats, och denna frågas, enligt mitt

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

57

förmenande, utomordentligt stora betj^delse för landets jordbruksnäring

föranledde mig att till en början den 4 juli 1902 af Eders Kungl.

Maj:t utverka nådigt bemyndigande att låta utarbeta en på praktisk

erfarenhet grundad populär redogörelse rörande sammanslutningar jordbrukare

emellan för tillvaratagandet af gemensamma intressen inom

jordbrukets och dess binäringars olika verksamhetsområden. Denna

redogörelse föreligger nu i det närmaste färdig till utgifvande och

torde, om densamma befordras till trycket i en stor upplaga samt tillhandahålles

hushållningssällskap för utdelning till enskilde jordbrukare

utan afgift, ingalunda blifva utan fördelaktig inverkan på föreningsväsendets

utveckling.

Till befordrande af detta viktiga mål synes mig emellertid nödigt,

att staten jämväl mera direkt ingriper; och anser jag, att statens mellankomst

i främsta rummet bör afse att uppmuntra till bildande af det

slag af föreningar, som under namn af kontrollföreningar hafva till

uppgift att lämna en klar inblick i förhållandena inom ladugårdsskötsel.

Dels är nämligen denna, såsom den otvifvelaktigt viktigaste

bland landthushållningens detaljer, särskildt förtjänt af uppmärksamhet,

och dels kan med skäl väntas, att den genom kontrollföreningarne

vunna insikten om ladugårdens rentabilitet skulle komma att hos de

enskilde jordbrukarne alstra benägenhet för att på samma sätt söka

erhålla en öfverblick öfver andra detaljer i driften.

Redan vid ett föregående tillfälle har jag för öfrigt haft anledning

att fästa Eders Kungl. Maj:ts uppmärksamhet på vikten af, att

åtgärder från statens sida vidtagas för att underlätta bildandet af här

ifrågavarande föreningar, i det att jag i mitt anförande till statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden för den 11 januari 1901 i fråga om

reglerandet för år 1902 af utgifterna under nionde hufvudtiteln, efter

att i korthet hafva redogjort för kontrollföreningarnes uppgift, organisation

och verksamhet, hemställde om höjning i det under anslagstiteln

»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»

ingående bestämda anslaget, bland annat, för anordnandet af kurser

för utbildande af personer, lämpliga att leda dessa kontrollföreningars

arbete. Sedan Riksdagen på hemställan af Eders Kungl. Maj:t beviljat

den af mig föreslagna höjningen i nämnda anslag, och sedan Eders

Kungl. Maj:t på grund häraf genom nådigt bref den 7 juni 1901 för

anordnande af dylika kurser ställt till landtbruksstyrelsens förfogande

ett belopp af 1,000 kronor samt bemyndigat styrelsen att angående

samma kurser meddela erforderliga föreskrifter, utfärdades af landtbruksBih.

till Biksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 8

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

styrelsen den 19 februari 1902 reglemente för de med stadsmedel

understödda utbildningskurser för kontrollassistenter. Tvenne dylika

kurser hafva under nästlidna år varit anordnade, den ena under våren

vid Hvilans^ landtmannaskola i Malmöhus län och den andra under

hösten vid Åsa landtmannaskola i Södermanlands län. I dessa tvenne

kurser hafva deltagit sammanlagdt 49 elever, af livilka flertalet omedelbart

efter kursernas afslutande erhållit platser vid kontrollföreningar i

olika delar af landet.

För innevarande år har Eders Kungl. Maj:t för anordnande af

dylika kurser ställt till landtbruksstyrelsens förfogande ett belopp af

2,000 kronor.

Det intresse, som hushållningssällskapen ganska allmänt lagt i

dagen för dessa kontrollföreningar genom beviljandet af anslag till dem,

tyckes visserligen hafva burit god frukt, i det att antalet föreningar för

närvarande uppgår till något öfver 100, men dels äro dessa till så stort

antal som öfver 40 samlade inom ett enda län, Malmöhus län, dels har

det ännu icke lyckats att inom öfriga delar af landet i önskvärd utsträckning

vinna de mindre jordbrukarnes anslutning till de därstädes

bildade föreningarna. Orsaken härtill torde till väsentlig del ligga i de

med dessa föreningars bildande och fortsatta upprätthållande förbundna

kostnaderna, af hvilka de förra — organisationsomkostnaderna — uppgående

till ett belopp af omkring 200 kronor för hvarje förening, afse

anskaffandet af fettbestämningsapparat och öfriga inventarier, medan

åter de senare — årsomkostnaderna — utgöras af kontrollassistentens

aflöning, inköp af kemikalierna till fetthaltsundersökningarna, räkenskapsböcker

m. m. Till dessa kontanta årsomkostnader kommer dessutom för

hvarje medlem kostnaden för husrum och kosthåll för assistenten under

hans besök vid vederbörandes ladugård samt för skjuts för honom och

hans effekter till den gård, som är närmast i tur att mottaga honom.

Enligt hvad jag inhämtat, har erfarenheten inom Malmöhus läns hushållningssällskaps

område visat, att föreningsmedlemmarnes kontanta

tillskott till årsomkostnadernas täckande kunnat genom ett årligt bidrag

från sällskapet af 100—200 kronor, beroende på antalet kor i samtliga

medlemmars besättningar, nedbringas till omkring 1 krona för ko.

Vid öfvervägandet af frågan om understöd af statsmedel till dessa

föreningar har det synts mig, att det under inga förhållanden bör ifrågakomma,

att staten skulle lämna bidrag till betäckande af årsomkostnaderna,

utan att statens mellankomst i förevarande hänseende bör inskränkas

till att afse en del af organisationsomkostnaderna.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

59

Under förutsättning, att staten till betäckande af sistnämnda kostnader

bidroge med ett belopp, som jag anser mig böra föreslå till 150

kronor för hvarje nybildad förening, synes mig kunna förväntas, såväl

att intresset för sådana föreningars bildande skall bland jordbrukarne

stegras, som ock att hushållningssällskapen mera allmänt än nu är

fallet skola blifva benägna att lämna föreningarne så stora årsanslag,

att de årliga utgifterna för hvarje deltagare blifva reducerade till belopp,

som ej verka afskräckande för de mindre jordbrukarne.

För att vinna visshet om, att af staten understödd förening hufvudsakligen

utgöres af mindre jordbrukare, torde såsom villkor för statsbidragets

erhållande böra föreskrifvas, att antalet ladugårdsbesättningar

inom föreningen icke får understiga 10 med ett sammanlagdt koantal

af högst 500.

I en förening med nämnda omfattning kan visserligen en eller

annan större ladugårdsbesättning komma att befinnas upptagen, men

detta anser jag ingalunda vara till skada, utan tvärtom till afsevärdt

gagn för de mindre jordbrukarne i föreningen, hvilka i ägaren till

denna större besättning mången gång kunde hafva ett godt stöd i

skötseln af föreningens angelägenheter och för ett riktigt tillgodogörande

af de ur kontrollundersökningarna vunna resultaten.

Då en samverkan mellan staten och hushållningssällskapen är

nödvändig, för att statens nämnda bidrag skall få något att betyda,

synes mig vidare här ifrågavarande statsunderstöd böra utgå endast

under villkor, att föreningen sökt och af vederbörande hushållningssällskap

beviljats ett efter antalet af samtliga föreningsmedlemmars kor

lämpadt årsanslag, sålunda beräknadt, att föreningsmedlemmarnes egna

kontanta årstillskott komma att inskränka sig till ofvan angifna belopp,

omkring 1 krona för ko.

För de af mig här föreslagna åtgärderna till det mindre jordbrukets

ytterligare främjande anser jag ett belopp af 20,000 kronor vara erforderligt.

Däremot vill det synas mig som om, genom en höjning från

25,000 kronor till 30,000 kronor af det till penningpris vid premieringarne

samt till studieresor afsedda belopp, behofvet i dessa hänseenden skulle

blifva åtminstone för närmaste tid tillgodosedt.»

Utskottet, som ansett det vara af största vikt, att åtgärder vidtagas

till det mindre jordbrukets utveckling och till uppväckande af

småbrukarnes intresse och sträfvanden i sådant syfte, samt trott sig

finna, att hvad Kungl. Maj:t i detta afseende ifrågasatt, innefattande

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

penningpris och premielån vid premieringarne samt bidrag till studieresor

äfvensom understöd till kontrollföreningarne, bör vara ägnadt att

i afsevärd grad främja det åsyftade målet, får alltså hemställa,

att Riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts

förslag, på extra stat för år 1904 bevilja ett anslag

af 50,000 kronor, såsom bidrag till åtgärder för höjande

af det mindre jordbruket.

Ang. motion om 17:o) I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 29) har herr

athjätpande>Paf ^Breniberg föreslagit, att Riksdagen måtte ställa till Kungl. Maj:ts

jordbruket i förfogande ett belopp af 400,000 kronor, att användas till jordbrukets

^Norrbotten, upphjälpande inom Väster- och Norrbotten, dels genom försöksfälts

anordnande, dels till premiering af mindre jordbruk, goda myrodlingar,

väl anordnade ladugårdar m. m., dels ock för tillhandahållande af odlingslån

på billiga villkor åt mindre jordbrukare samt slutligen till anställande

af erforderligt antal dugliga agronomer och jordbrukskonsulenter för

att tillhandagå allmogen med råd och anvisningar för jordbrukets skötsel.

Beträffande de till stöd för ifrågavarande förslag af motionären

framlagda skäl, tillåter sig utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet delar visserligen motionärens uppfattning om vikten däraf,

att jordbruket inom rikets två nordligaste län varder upphjälpt och förkofradt.

Då emellertid en kommitté blifvit tillsatt med uppdrag att

verkställa utredning, huruledes genom lagstiftnings- och andra särskilda

åtgärder den själfägande jordbrukande befolkningens ställning i, jämte

andra nordliga län, äfven Västerbottens och Norrbottens kunde vidmakthållas

och stärkas och jordbrukets utveckling i dessa landsdelar befrämjas,

föreställer sig utskottet, att denna kommittés utlåtande och

den ytterligare utredning, som kan däraf föranledas, böra afvaktas före

vidtagande af åtgärder uti ifrågavarande afseende.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att herr Brembergs ifrågavarande motion icke

må af Riksdagen bifallas.

tvinafveim te 18:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till anställande

"vfrämjande." af en statskonsulent i svinsJcötsel på extra stat för år 1904 anvisa ett

[14.] anslag af 5,000 kronor.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

61

I afseende å denna fråga har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande.

»Uti underdånig skrifvelse den 11 oktober 1902 liar landtbruksstyrelsen

anfört följande.

Landets fläskexport, som tagit sin början hufvudsakligen med

år 1885 och så småningom ökats, så att den år 1895 utgjort omkring

10,000,000 kilogram, hade alltsedan dess hastigt aftagit, så att densamma

år 1901 uppgått till endast 1,155,000 kilogram. Däremot hade

importen af fläsk, hvilken år 1895 uppgått till 6,119,703 kilogram, åren

1898—1901 i medeltal utgjort 10,779,000 kilogram årligen. Dessa omständigheter

kunde visserligen icke ensamma anses bevisa, att den

svenska svinliandteringen gått tillbaka, enär den inhemska konsumtionen

kunde hafva i motsvarande grad ökats. Men den i sammanhang med

minskad export stegrade importen af fläsk gjorde det åtminstone sannolikt,

att så vore förhållandet, och detta bekräftades äfven af den utredning

i frågan, som blifvit af statens instruktör i mejerihushållning

på uppdrag af landtbruksstyrelsen verkställd.

Uti den redogörelse, denne tjänsteman afgifvit rörande de af honom

på uppdrag af landtbruksstyrelsen under år 1900 verkställda undersökningar

öfver svinhandteringens ståndpunkt i olika delar af landet, påvisades

nämligen, att svinstocken inom landet på senare tiden minskats.

Såsom instruktören med rätta framhölle, kunde svinskötseln i stort

sedt indelas i två slag, nämligen den, som grundades på hufvudsaklig

utfodring med köksaffall, och den, som grundades på utfodring med

mejeriaffall, enär enbär utfodring med säd eller baljväxter lämnade ett

mindre godt ekonomiskt resultat.

Hvad först anginge svinutfodringen med köksaffall, så, ehuru svin

numera icke såsom förut hölles i städerna och inom tätare bebyggda

områden, syntes dock denna gren af svinliandteringen åtminstone på

sista tiden icke gått tillbaka, utan snarare förko fräts, enär i närheten

af städer och större samhällen sådan svinuppfödning i allt högre grad

börjat drifvas. Det oaktadt vore likväl, särskildt med hänsyn till tillvaratagande

af köksaflallet, ännu mycket att iakttaga för att detta

slags svinliandtering skulle komma till den utveckling, som förhållandena

medgåfve.

Beträffande däremot den svinskötsel, som grundades på mejeriaffall,

skummjölk och kärnmjölk, så hade denna gren af svinskötseln

på senare tiden enligt förbemälde instruktörs erfarenhet betydligt aftagit.

Detta berodde hufvudsakligen därpå, att skummjölken och äfven

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

kärnmjölken i vissa delar af landet i ganska stor grad användes till

uppfödande af göelkalfvar, men framför allt därpå, att skummjölken i

och med uppkomsten af en mängd industricentra inom landet kunnat

fördelaktigare realiseras till direkt konsumtion af arbetarebefolkningen.

Sannolikt syntes äfven vara, att en större svink andtering, grundad på

mejeriaffall, under nuvarande förhållanden icke vore att påräkna i närheten

al platser med talrikare arbetarebefolkning eller i allmänhet större

samhällen.

Om också allt detta medgåfves, syntes dock den svinskötsel, som

grundade sig på mejeriaffall, kunna gifva en långt betydligare afkastning,

än hvad för närvarande vore fallet, därest en mera rationell

metod lör densamma infördes samt alla tillfällen t ill utöfvande af en

dylik tillvaratoges. I senare hänseendet vore att märka, att en stor del

af landets mejerier icke vore belägna i närheten af större industricentra

eller andra större samhällen, att alfallet från ostmejerierna eller vasslan

nästan uteslutande lämpade sig för svinuppfödning, att i samma mån

mejerihandteringen koncentrerades till andelsmejerier, förhållandena så

till vida ändrade sig, att skummjölken merendels återginge till leverantören,

för hvilken en lämpligare användning af skummjölken i de flesta

fall icke syntes kunna finnas än till svinuppfödning, samt att ett mångdubbelt

större antal svin än för närvarande skulle kunna uppfödas och

underhållas på de små jordbruk, jordtorp m. m., som funnes i vårt

land och som synnerligen väl lämpade sig för ifrågavarande handtering

i mindre skala.

Såsom i det föregående blifvit antydt, erfordrades emellertid icke

blott, att tillfällena till svinskötsels idkande tillvaratoges, utan äfven

att denna bedrefves på ett rationellare sätt än hittills i fråga om såväl

utfodring som afvel. Till vinnande af detta mål fordrades dock på detta

liksom på andra områden af landtbruket, att tillfälle bereddes landtmännen

att erhålla erforderlig undervisning. Denna syntes styrelsen

lämpligast kunna lämnas genom en kringresande statskonsulent i svinskötsel

med samma uppgift i fråga om svinhandteringen som statens

kringresande undervisare i allmänhet, en hvar inom sitt område, genom

hvilken statskonsulent ej mindre intresset för ifrågavarande gren af

landtbruket skulle kunna väckas till lif, än äfven sakkunnig ledning

lämnas vid anskaffande af afvelsdjur och anordnande af svingårdar.

I anledning af ett vid hushållningssällskapens ombuds möte år

1901 väckt förslag om åtgärders vidtagande för svinafvelns höjande

inom vårt land hade ombuden, enligt vid mötet fattadt beslut, till

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

63

landtbruksstyrelsen aflåtit en skrifvelse om åtgärders vidtagande i syfte

att, bland annat, en statskonsulent för svinafvelns ledning måtte blifva

tillsatt.

Landtbrnksstyrelsen, som redan därförinnan vidtagit åtgärder för

utredning af frågan om svinafvelns ståndpunkt i vårt land och för närvarande

hade under behandling ombudens skrifvelse i öfriga afseenden,

hade, på sätt i det föregående antydts, redan af den utredning i ämnet,

som till landtbruksstyrelsen från instruktören i mejerihushållning inkommit,

blifvit öfvertygad om angelägenheten och lämpligheten af

sagda åtgärd och funne sig alltså böra hos Eders Kungl. Maj:t framhålla

behofvet af en sådan åtgärds vidtagande.

För närvarande syntes en sådan statskonsulent böra antagas endast

för ett år- i sänder och medel till densamme på extra stat anvisas.

Detta syntes äfven lämpligare med hänsyn därtill, att ifrågavarande

befattning framdeles syntes kunna sammanslås med undervisarens i

fårskötsel och ullkultur, då det visat sig, att fårskötseln inom vårt

land, i den mån svårigheten att afyttra den producerade ullen gjorde

sig gällande, afioge och undervisaren alltså erhölje ökadt tillfälle till

annan verksamhet.

Med åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte till

Riksdagen aflåta nådig proposition om anvisande å extra stat för år

1904 af ett belopp af 2,000 kronor till anställande af en statskonsulent

i svinskötsel med hufvudsakligen samma uppgift som statens öfrige

kringresande undervisare i landthushållning, en hvar inom sitt område,

med rätt för denne att åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

likhet med instruktörerne i boskapsskötsel och mejerihushållning

samt godtgörelse i öfrigt i enlighet med arfvodestaxan för bemälde

instruktörer.

Det af landtbruksstyrelsen uti dess underdåniga skrifvelse påvisade

sakförhållande, att produktionen af fläsk inom landet icke förslår

att fylla det förefintliga behofvet, påkallar utan tvifvel ett allvarligt

beaktande.

Den förnämsta anledningen därlill, att svinafveln icke intager den

plats inom vår landthushållning, densamma rätteligen bordo tillkomma,

är enligt mitt förmenande otvifvelaktigt att söka däri, att icke något

för svinuppfödning lämpligt fodermedel står jordbrukarne till buds för

sådant pris, att med användande däraf on lönande fläskproduktion kan

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

bedrifva!?, och måste jag på grund häraf äfven såsom min åsikt uttala

att, för så vidt ett verkligt uppsving, i stort sedt, inom svinafveln i

landet skall kunna förväntas, med nödvändighet påkallas åtgärder i

syfte att bereda möjlighet för svinuppfödare att till antagligt pris

kunna förskaffa sig ett dylikt fodermedel.

I detta ämne lärer jag emellertid få tillfälle att i annat sammanhang

inför Eders Kungl. Maj:t närmare uttala mig.

Med det nu sagda har jag ingalunda velat förringa betydelsen af

den utaf landtbruksstyrelsen nu föreslagna åtgärd till svinafvelns befrämjande.

Såsom styrelsen med styrka och, såsom mig synes, med all rätt

framhållit, gifvas redan nu rikliga tillfällen till en vinstgifvande svinafvel,

hvilka blott för ofta lämnas obegagnade.

Äfven ett helt litet hushåll på landsbygden torde utan nämnvärd

kostnad kunna bedrifva uppfödning af svin i så stor utsträckning, som

kräfves för dess eget behof, och de större gårdarne äga i allmänhet

betingelser för att med fördel drifva svinafvel i större omfattning, än

nu är fallet.

Det köksaffall, som uppkommer i våra städer och andra folkcentra,

förfares nu till största delen, och gynnsamma möjligheter till

en lönande svinafvel ligga därigenom obegagnade.

Dessa nu anmärkta förhållanden bero till stor del af bristande

insikt eller bristande intresse, och i bägge dessa hänseenden skulle en

lämplig person kunna verka väckande och gagnande.

Jag delar alltså landtbruksstyrelsens åsikt om behof vet af en

konsulent i nu ifrågavarande gren af landthushållningen och hemställer,

att medel måtte för ändamålet af Riksdagen äskas. Med hänsyn till

den af landtbruksstyrelsen framkastade möjligheten af nu ifrågavarande

befattnings förenande i framtiden med undervisarens i fårskötsel och

ullkultur anser jag dessa medel böra anvisas å extra stat.

Beträffande det arfvode, som borde tillkomma ifrågavarande konsulent,

har landtbruksstyrelsen föreslagit, att detta skulle bestämmas

till 2,000 kronor, för år räknadt. Styrelsens förslag i detta hänseende

finner jag mig emellertid icke kunna biträda. Därest nämligen de med

anställandet af ifrågavarande tjänsteman åsyftade fördelar skola kunna

vinnas, är det uppenbarligen af den största vikt, att till innehafvare af

befattningen icke utses annan än den, som genom förvärfvade teoretiska

och praktiska kunskaper i allt hvad till svinskötsel hörer är fullt

kompetent till befattningens skötande och som jämväl i öfrigt kan antagas

blifva därför lämplig. Att en så kvalificerad person skulle be
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

65

finnas hågad att för en till endast 2,000 kronor bestämd aflöning åtaga

sig befattningen, helst om den, såsom ofvan förutsatts, icke erhåller

ordinarie karaktär, finner jag icke tänkbart, utan anser jag, att, om

man skall kunna påräkna att för befattningen erhålla en fullt lämplig

person, arfvodet bör bestämmas till åtminstone 3,000 kronor. Däremot

kan väl invändas, att det af landtbruksstyrelsen föreslagna arfvodesbeloppet

öfverensstämmer med begynnelseaflöningen för de ordinarie statskonsulenterna

inom landthushållningen, men då desse, hvilkas aflöning

för öfrigt är alltför knapp och torde böra i sammanhang med en allmän

reglering af statstjänstemännens aflöningsförhållanden förbättras,

äro tillförsäkrade tre ålderstillägg samt de förmåner i öfrigt, som äro

förbundna med ordinarie statstjänst, finner jag en invändning uti angifna

hänseendet icke böra tillmätas någon afgörande betydelse vid

förevarande frågas bedömande. Till stöd för det af mig förordade

arfvodesbeloppet tillåter jag mig i öfrigt jämväl åberopa, hurusom den

på extra stat anställde torfingeniören åtnjuter ett årligt arfvode af 3,500

kronor, under hvilket belopp icke någon för denna befattning fullt

lämplig person stått att finna.

Mot landtbruksstyrelsens förslag i fråga om grunderna för konsulentens

godtgörelse i öfrigt har jag icke något att erinra, men däremot

synes det mig mindre lämpligt, att resekostnads- och traktamentsersättning

till en icke på ordinarie stat anställd tjänsteman skulle i

de fall, då denna ersättning borde af statsmedel gäldas, utgå från

hufvudtitelns anslag till rese- och traktamentspenningar. Jag anser

därför, att äfven härtill bör äskas medel af Riksdagen, såsom fallet

plägat vara i fråga om torfingeniören, samt att detta belopp lämpligen

bör bestämmas till 2,000 kronor.» I

I sammanhang med Ivungl. Maj:ts förevarande framställning har

utskottet till behandling förehaft en af herr A. T. Carlheim- Gyllensköld

inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 9), däri föreslagits,

att Riksdagen med ändring af hvad Kungl. Maj:t den 12 januari

1903, i § 14 under nionde hufvudtiteln föreslagit, måtte anslå 5,000

kronor för år 1904 att därmed förbättra svinafveln och svinskötseln,

samt att detta anslagsbelopp efter ansökan fördelas till de hushållningssällskap,

som vidtagit åtgärder i dessa hänseenden, vare sig genom

upprättade afvelcentra för svin eller genom att på annat sätt söka

sprida goda afvelsdjur af dessa husdjur eller genom spridandet inom

sina verksamhetsområden af kunskap om rationell svinskötsel medelst

Bih. till Biksd. Prat. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 9

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. anslag

till fjäderfäskötselns

befrämjande.

[15.]

länsagronomer, länsmejerister eller särskildt för ändamålet antagne

undervisare.

I fråga om de skäl, motionären anfört till stöd för sin hemställan,

tillåter sig utskottet att hänvisa till motionen.

I likhet med departementschefen anser utskottet det vara af vikt,

att åtgärder vidtagas för befrämjande af svinafveln inom landet.

Genom hvad i statsrådsprotokollet angående detta ämne meddelats, har

utskottet dock icke blifvit öfvertygadt om, att anställandet af en statskonsulent

i svinskötsel skulle verksamt befordra detta ändamål. Utskottet

anser däremot, att den i ofvannämnda motion antydda väg,

eller ett samarbete med hushållningssällskapen, skulle bäst leda till

målet, ty genom dem och de hos dem anställda personer kan på ett

verksamt sätt intresse för omförmälda angelägenhet inom de olika

orterna väckas hos de breda samhällslagren, utan hvilkas medverkan

ett framgångsrikt arbete för svinafvelns utveckling icke torde kunna

bedrifvas. Utskottet föreställer sig därföre, att de medel, som afses till

förevarande ändamåls befrämjande, böra ställas till Kungl. Maj:ts förfogande

för att enligt de villkor och bestämmelser, Kungl. Maj:t kan

komma att meddela, tilldelas de hushållningssällskap, hvilka vidtaga

lämpliga åtgärder för understöd och utveckling af svinskötseln; och

torde genom att bidrag af allmänna medel sålunda kunna af hushållningssällskapen

i nämnda afseende påräknas, det intresse för ifrågavarande

angelägenhet, som inom sällskapen i många fall yppats, komma

att ytterligare stegras.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts

förevarande framställning och herr Carlheim-Gyllenskölds

i ämnet väckta motion, må på extra stat för

år 1904 anvisa ett anslag af 5,000 kronor till svinafvelns

befrämjande.

19:o) Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen att till anställande

af en statskonsulent i fjäderfäskötsel på extra stat för år 1904

anvisa ett anslag af 5,000 kronor.

Departementschefens yttrande i detta ämne till statsrådsprotokollet

är af följande lydelse.

»Uti underdånig skrifvelse den 10 december 1902 har landtbruks
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

67

styrelsen gjort framställning om beredande af medel för anställande af

en statskonsulent i fjäderfäskötsel.

Vid sin berörda skrifvelse har styrelsen fogat afskrift af en till

Eders Kungl. Maj:t ställd, till landtbruksstyrelsen ingifven skrift, däruti

Sveriges fjäderfäafvelsförening, som har till uppgift att vara ett föreningsband

mellan Sveriges fjäderfäodlare samt att verka för fjäderfäskötselns

höjande inom landet, fäst uppmärksamheten vid det alltför ringa beaktande,

som hittills i vårt land kommit denna gren af husdjursskötseln

till del. Följden däraf hade — påpekar föreningen — blifvit att,

under det vårt grannland Danmark årligen exporterade för inemot

20,000,000 kronor ägg och andra fjäderfäprodukter, Sverige ännu icke

kommit så långt, att den inhemska produktionen af dessa artiklar räckte

till att fylla landets behof. För att blifva satt i stånd att utvidga sin

verksamhet och sålunda i sin mån verka för undanrödjande! af nämnda

missförhållande har föreningen uti omförmälda skrift hemställt om ett

anslag af statsmedel för innevarande år å 6,000 kronor, däraf vore

afsedda att användas 1,000 kronor till anordnande af en allmän svensk

fjäderfäutställning i Jönköping, 2,000 kronor till aflöning åt en konsulent,

som skulle hålla föredrag i skilda delar af landet samt meddela

råd och upplysningar jämväl vid personliga besök hos idkare af fjäderfäskötseln,

2,000 kronor till bekostande af konsulentens resor samt 1,000

kronor till aflöning åt föreningens kassör och sekreterare samt till frielever

vid lämplig fjäderfäskötareskola.

Med tillkännagifvande att styrelsen hade sagda ärende under

behandling, men ännu icke vore i tillfälle att öfver föreningens berörda

framställning i hela dess vidd afgifva underdånigt utlåtande, har landtbruksstyrelsen

särskildt underställt Eders Kungl. Maj:ts pröfning frågan om

åtgärders vidtagande för anställande af en dylik konsulent. Såsom

skäl härför har äfven landtbruksstyrelsen anfört, att fjäderfäskötseln i

vårt land hittills icke omfattats med det intresse, som önskligt varit,

något som också landtbruksstyrelsen sökt påvisa genom att uppdraga

en jämförelse mellan Danmarks och vårt lands export af ägg. Under

det att exporten af denna vara från Danmark år från år ökats och

år 1901 uppgått till ett värde af omkring 20,000,000 kronor, hade

Sveriges äggexport i motsats härtill sjunkit, så att densamma sagda år

uppgått till ett värde af endast 223,455 kronor. Samtidigt hade importen

till vårt land af ägg stadigt ökats, till dess den under år 1901

belöpte sig till ett värde af 2,992,265 kronor. Dessa förhållanden belystes

närmare af nedanstående tabell öfver Sveriges in- och utförsel

af ägg under åren 1897—1901.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Införsel

U t f ö r s e 1

År.

Antal.

Värde.

Kronor.

År.

Antal.

Värde.

Kronor.

1897

20,133,334

805.333

1897

8,966,755

358,670

1898

27,351,910

1,094,076

1898

7,215,942

288,638

1899

43,886,346

1,755,454

1899

4,206,192

168,248

1900

63,770,209

2,550,808

1900

2,901,060

116,042

1901

74,806,634

2,992,265

1901

5,586,372

223,455

Om det också måste medgifvas, att Sveriges kallare klimat i

någon mån försvårade fjäderfäskötseln inom landet, syntes det dock

landtbruksstyrelsen, som om vårt land i andra afseenden kunde anses

såsom särdeles lämpligt för bedrifvande af en lönande fjäderfäskötsel.

Vid sådant förhållande borde åtgärder från statens sida vidtagas

för höjandet af intresset för denna gren af landthushållningen, livilket

visserligen på senare tiden inom vissa trakter af landet börjat vakna

till lif, men dock icke ännu utvecklat sig därhän, att. antagas kunde,

att utan statens ingripande fjäderfäskötseln skulle komma att intaga

den plats i landtmannens hushållning, som med rätta kunde anses tillkomma

densamma.

Vid höjandet af fjäderfäskötseln borde sträfvandet i främsta rummet

åsyfta åstadkommandet af en förbättring af fjäderfämaterialet genom

att ersätta de ofta utan all plan och urskillning hopblandade olika

raserna med djur af för hvarje särskild ort lämplig ras. Vidare måste

kunskap spridas, huru djuren borde skötas och utfodras för att lämna

största möjliga afkastning. Slutligen borde ägghandeln ordnas på ett

systematiskt sätt för att bereda producenterna en jämn och god afsättning

för sin vara.

Visserligen kunde fjäderfäskötseln i vårt land bedrifvas med fördel

äfven i stor omfattning genom anläggandet af mer eller mindre

dyrbara hönsgårdar, men det borde dock särskildt framhållas, att denna

handtering i motsats mot många andra icke behöfde idkas i större

skala för att kunna blifva lönande, utan kunde lämna god vinst i huru

liten omfattning den än drefves. Det kunde till och med ifrågasättas,

om ickej på grund af de rådande förhållandena inom vårt land denna

gren af landtbruket vore särskildt lämpad för att utöfvas af innehafvare

utaf mindre jordbruk, och det syntes äfven blifva de mindre jordbro
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

69

karnes hushållning-, som i främsta rummet behöfde göras till föremål

för åtgärder från det allmännas sida i ofvan antydda syfte samt jämväl

komme att röna inflytande däraf.

Enligt Sveriges officiella statistik funnes för närvarande omkring

170,000 jordtorpare samt 290,000 brukare af jordlotter med en areal,

ej öfverstigande 20 hektar. Häraf insåges lätt, af hvilken stor nationalekonomisk

betydelse det skulle vara, om intresset för fjäderfäskötseln

bland dessa så kallade mindre jordbrukare väcktes till lif, och kunskap

bland dem spredes om sättet för ett rätt bedrifvande af denna förvärfsgren.

Detta och andra i det föregående omformälda mål syntes landtbruksstyrelsen

kunna vinnas genom statens ingripande i förevarande

angelägenhet, på sätt Sveriges fjäderfäafvelsförening föreslagit, särskildt

genom anställande af en konsulent i fjäderfäafvel.

Det vore dock icke enligt landtbruksstyrelsens mening lämpligt

att, såsom föreningen ifrågasatt, konsulenten antoges och ställdes under

inseende af föreningen, utan borde han, såsom öfriga med honom likställda

personer inom vårt land, vara en statens tjänsteman och lyda

under vederbörande offentliga myndighet.

Denne konsulent borde i fråga om fjäderfäskötseln hafva samma

uppgift som statens kringresande undervisare i allmänhet, en hvar

inom sitt verksamhetsområde, nämligen att väcka intresset för ifrågavarande

gren af landtbruket och lämna sakkunnig ledning vid val af

fjäderfämaterial och anläggandet af hönsgårdar m. m.

Hvad beträffade aflöningen för denne tjänsteman, som borde till

en början anställas endast för ett år i sänder, så måste det visserligen

erkännas, att den föreslagna aflöningen af 2,000 kronor, hvartill gifvetvis

borde komma samma resekostnads- och traktamentsersättning, som

utginge till instruktörerna i boskapsskötsel och mejerihushållning samt

godtgörelse i öfrigt i enlighet med arfvodestaxan för bemälde instruktörer,

icke kunde anses särdeles hög, men med afseende därå, att

statens ordinarie undervisare inom landthushållningens särskilda områden

under de fem första åren af sin verksamhet icke hade högre aflöning

samt på Eders Kungl. Maj:ts pröfning vore beroende frågan om de

civila ämbetsmännens aflöningsförmåner, hade landtbruksstyrelsen icke

ansett sig böra ifrågasätta högre aflöning för den nu föreslagne tjänstemannen

än för statens ordinarie undervisare i olika grenar af landthushållningen

eller den statskonsulent i svinskötsel, om hvars anställande

landtbruksstyrelsen i underdånig skrifvelse den 11 oktober nästlidna år

gjort framställning.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, har landtbruksstyrelsen

i underdånighet hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen

aflåta nådig proposition om anvisande på extra stat för år 1904 af ett

belopp af 2,000 kronor till anställande af en statskonsulent i fjäderfäskötsel,

med rätt för denne att åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning

i likhet med instruktörerne i boskapsskötsel och mejerihushållning

samt godtgörelse i öfrigt i enlighet med arfvodestaxan för

bemälde instruktörer.

Den af landtbruksstyrelsen uti förevarande hänseende gjorda framställning

afser främjandet af eu i vårt land hittills försummad gren af

landthushållningen, hvilken dock, rationellt bedrifven, borde kunna blifva

af afsevärd betydelse såväl för de enskilde jordbruksidkarne som ur

nationalekonomisk synpunkt för landet i dess helhet.

Behofvet af åtgärders vidtagande för fjäderfäskötselns upphjälpande

har ock börjat att inom skilda orter uppmärksammas, och hafva på

senare tider icke allenast enskilda föreningar, såsom, bland andra, den

här ofvan omförmälda, bildats i dylikt syfte, utan jämväl af åtskilliga

hushållningssällskap medel för samma ändamål anslagits. I detta likasom

uti flertalet liknande fall torde dock några verkligt betydande och

varaktiga resultat knappast kunna förväntas, med mindre staten träder

hjälpande och stödjande emellan, och frågan synes mig vara för det

allmänna al så stor vikt, att staten härtill har fullt skäl.

Att härvid till en början, såsom nu blifvit ifrågasatt, på statens

bekostnad anställes en konsulent i fjäderfäskötsel, finner jag synnerligen

lämpligt.

Man bör nämligen kunna förvänta, att genom en sådan tjänsteman

det intresse för fjäderfäafvelns höjande, som under dessa sista år vaknat

till lif i olika landsdelar, skulle komma att icke endast vidmakthållas

utan äfven ytterligare stegras och ledas i sådan riktning, att i det af

hushållningssällskap och enskilde påbörjade arbete inom ifrågavarande

område vunnes^ största möjliga enhetlighet och plan. Härtill kommer,

att äfven i ett annat afseende en konsulent i denna gren af landthushållningen

skulle kunna blifva till stort gagn. Då fråga är om fjäderfäskötselns

upphjälpande, får nämligen icke förbises, att ett af de viktigaste

villkoren för drifvandet af en vinstgifvande fjäderfäafvel, särskildt

för den stora massan af småbrukare, är, att afsättningen af denna afvels

betydelsefullaste produkt, äggen, blifver på ett tillfredsställande sätt

ordnad. Förhållandena i Danmark visa tydligt och klart det riktiga i

denna min uppfattning, i det att det anmärkningsvärda uppsvinget i

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

71

detta lands fjäderfäskötsel inträdde samtidigt med att afsättningsförhållandena

för ägg blefvo ordnade på ett synnerligen praktiskt sätt,

som ej endast satte småbrukare och husmän i tillfälle att på sammanslutningens

väg för sin vara erhålla samma pris som producenten i stor

skala, utan äfven lämnade garanti för att den vara, som bringades ut

i marknaden, var fullt frisk, något som, där kvaliteten för en köpare

är så svår att bedöma, som här är fallet, alltid måste utöfva afgörande

inflytande på det pris, som kan betingas. En af den ifrågasatte konsulentens

viktigaste uppgifter skulle därför ock blifva att icke allenast

på begäran tillhandagå i frågan intresserade med råd och upplysningar

rörande äggafsättningen utan jämväl själf hafva sin uppmärksamhet

riktad på, att denna ordnades och leddes så, att det slutliga målet —

export i största möjliga utsträckning af en god och ensartad vara —

uppnåddes på för vederbörande producenter fördelaktigaste sätt.

I likhet med landtbruksstyrelsen anser jag, att konsulenten bör

vara en närmast under landtbruksstyrelsen ställd statens tjänsteman.

En sådan anordning synes mig så mycket nödvändigare, som jag förutser,

att statens ingripande för fjäderfäafvelns främjande icke torde kunna

inskränka sig till endast här föreslagna åtgärd, och det för landtbruksstyrelsen,

som fortfarande lärer böra hafva sin uppmärksamhet riktad

på denna angelägenhet i syfte att kunna, där så kräfves, gripa in för

att åt arbetet ute i orterna lämna det bistånd och stöd, som i ena eller

andra afseendet. kan visa sig vara af behofvet påkalladt, måste vara af

stor vikt att genom en under styrelsen ställd, med förhållandena på

detta område fullt förtrogen person kunna följa med utvecklingen i

landets olika delar. Äfven för framgången i konsulentens arbete är det

för öfrigt tvifvelsutan af större betydelse och värde att äga det stöd,

som landtbruksstyrelsen kan bereda honom, än det en enskild förening

är i stånd att lämna.

Då jag under nästföregående punkt i detta protokoll underställde

Eders Kungl. Maj:ts pröfning frågan om anställandet af en konsulent i

svinskötsel, framhöll jag önskvärdheten af att åt honom bereddes sådana

löneförmåner, att man kunde påräkna att till platsen erhålla en duglig,

i sitt fack fullt hemmastadd och kunnig person, och vikten häraf är

icke mindre ifråga om nu föreliggande konsulentplats. Erhålles icke

till densamma lämplig person, kan det med hans anställande afsedda

målet lätt förfelas och hans verksamhet till och med blifva fjäderfäafveln

snarare till skada än till gagn. Jag anser mig på grund häraf

och med stöd af hvad jag anfört rörande konsulentens i svinskötsel

löneförmåner icke kunna föreslå, att arfvodet för här ifrågavarande

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

konsulent bestämmes till lägre belopp än 3,000 kronor om året, hvarförutom

ersättning för resor m. m. bör tillkomma honom enligt de af

landtbruksstyrelsen angifna grunder. Beträffande den resekostnads- och

traktamentsersättning, som i följd häraf skulle denne tjänsteman tillkomma

af statsmedel, anser jag, att till densammas gäldande särskilda

medel böra, i likhet med hvad jag föreslagit beträffande konsulenten

i svinskötsel, hos Riksdagen äskas; och antager jag, att ett belopp af

2,000 kronor, för år räknadt, jämväl i detta fall skall komma att motsvara

behofvet.»

1 sammanhang med denna framställning har utskottet till behandling

förehaft en af herr A. T. Carlheim-Gyllensköld inom Andra Kammaren

väckt motion (n:o 10) däri föreslagits,

att Riksdagen, med ändring af hvad Kungl. Maj:t föreslagit uti

§ 15 under nionde hufvudtiteln i årets statsverksproposition med afseende

på statskonsulent i fjäderfäskötsel samt anslag till en sådan,

måtte bevilja ett anslag för år 1904 utaf 5,000 kronor att användas

till understöd och uppmuntran af fjäderfäskötseln samt äggförsäljningsföreningar

i riket, hvarvid medlen efter ansökan skulle utdelas till de

hushållningssällskap, som visat sig på ett eller annat sätt understödja

ifrågavarande binäring till jordbruket.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag,

får utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet finner visserligen önskligt, att åtgärder vidtagas för

fjäderfäskötselns upphjälpande; men, i enlighet med hvad utskottet anfört

i fråga om den föreslagna konsulenten i svinskötsel, anser utskottet

tvifvelaktigt, huruvida detta mål kan vinnas genom tillsättande,

på sätt Kungl. Maj:t föreslagit, af en statskonsulent i fjäderfäskötsel.

Utskottet håller nämligen före, att de för en sådan konsulent afsedda

medel skulle kunna på ett mera verksamt sätt användas till fjäderfäafvelns

befrämjande, och är böj dt för att i detta afseende ansluta sig

till det i ofvanberörda motion framställda förslag i hvad det afser

medlens användande till understöd och uppmuntran af fjäderfäskötseln

och sålunda äfven till bidrag åt fjäderfäafvelsföreningar. Utskottet

anser emellertid, att Kungl. Maj:t bör lämnas fria händer att af det

äskade anslaget lämna understöd, där sådant bäst och lämpligast kan

befordra utvecklingen af ifrågavarande gren af landthushållningen,

samt hemställer därföre,

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

73

att Riksdagen, med anledning af Kungl. Maj:ts

förevarande framställning och herr Carlheim-Gyllenskölds

i ämnet väckta motion, må på extra stat för

år 1904 anvisa ett anslag af 5,000 kronor till fjäderfäafvelns

befrämjande.

20:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, för fortsättande Ang. andag

under år 1904 af de geologiska undersökningarna och utgifvande af därpå

grundade kartor, afhandlingar och uppsatser, bevilja å extra stat för gama.

samma år ett anslag af 96,000 kronor. '' [16.]

Beträffande detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande.

»Med underdånig skrifvelse den 17 november 1902 har chefen

för Sveriges geologiska undersökning öfverlämnat förslagsberäkning

öfver de under år 1904 för fullföljande af de geologiska arbetena erforderliga

medel. Beräkningen upptager utgifterna till 96,500 kronor

däraf för:

Aflöningen.

Löner och arfvoden samt ersättning åt tillfälliga biträden, kr. 58,450: —

Fältarbetena.

Rese- och traktamentsersättningar m. m............................ „ 17,000: —

B yr åafdelning en.

Inventarier, ritmateriel, kemikalier m. m...........................

Biblioteket och samlingarne.

Böcker, kartor och samlingar..................................................

Kart- och boktrycket.

Tryckning af geologiska kartor, beskrifningar och upp

satser...................................................................................

Diverse utgifter.

Värme, lyse, renhållning m. m.............................................

„ 2,350: —

15,000: —

2,000: —

1,700:

Summa kronor 96,500: —.

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

10

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. anslag

liU afvelscentra

för nötboskap.

[17.]

Denna förslagsberäkning öfverensstämmer i allo med den, som

för detta år framlades för 1902 års Riksdag.

Till betäckande af de beräknade kostnaderna hemställer chefen,

att, utöfver det belopp af 500 kronor, som kunde antagas inflyta genom

försäljningar af geologiska undersökningens publikationer, ett anslag

af 96,000 kronor måtte för år 1904 af Riksdagen äskas.»

I öfverensstämmelse med de af chefen för Sveriges geologiska

undersökning gjorda förslagsberäkningar, mot hvilka kommissionen för

de allmänna kartarbetena uti afgifvet utlåtande icke haft något att

erinra, har departementschefen hemställt om aflåtande till Riksdagen af

förevarande framställning.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot Kungl. Maj :ts ifrågavarande

framställning, hemställer,

att Riksdagen må, för fortsättande under år

1904 af de geologiska undersökningarna och utgifvande

af därpå grundade kartor, afhandlingar och uppsatser,

på extra stat för samma år bevilja ett anslag af

96,000 kronor.

21:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, såsom bidrag

till bildande och upprätthållande af afvelscentra för nötboskap, på extra

stat för år 1904 anvisa ett anslag af 9,000 kronor.

Departementschefens anförande till statsrådsprotokollet i denna

anslagsfråga är af följande innehåll.

»I statsverkspropositionen till nästlidna års Riksdag föreslog Eders

Kung]. Maj:t Riksdagen att, såsom bidrag till bildande och upprätthållande,

i hufvudsaklig öfverensstämmelse med i statsrådsprotokollet

öfver jordbruksärenden den 11 januari 1902 angifna hufvudgrunder, af

afvelscentra för nötboskap, på extra stat för år 1903 anvisa ett anslag

af 9,000 kronor.

Enligt den i nämnda statsrådsprotokoll intagna beräkning af

kostnaderna för de första täflingarna för utväljande af dylika centra

skulle, utöfver afkastningen af fonden för svenska hornboskaps- och

fårafvelns förädling, af andra statsmedel kräfvas ett belopp af sammanlagdt

73,000 kronor, hvilket belopp lämpligen kunde fördelas på åren

1903—1910 sålunda, att uti riksstaten för hvart och ett af åren 1903

—1909 härför upptoges ett belopp af 9,000 kronor och uti staten för

1910 återstående 10,000 kronor.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

75

Enligt hvad Riksdagen uti skrifvelse den 15 maj 1902 angående

regleringen af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel anmält,

liar Riksdagen velat bevilja de för ifrågavarande ändamål erforderliga

medel; och har Riksdagen på extra stat för innevarande år anvisat ett

anslag af 9,000 kronor, dock med vissa jämkningar i de af Eders

Kungl. Maj:t föreslagna hufvudgrunder.

Vid underdånig anmälan den 6 juni 1902 af denna Riksdagens

skrifvelse behagade Eders Kungl. Maj:t godkänna Riksdagens ifrågavarande

beslut, i hvad det skilde sig från hvad Eders Kungl. Maj:t uti

ämnet föreslagit, äfvensom anbefalla landtbruksstyrelsen att, med ledning

af de i ofvanberörda statsrådsprotokoll angifna hufvudgrunder med däri

af Riksdagen beslutade jämkningar, uppgöra och till Eders Kungl. Maj:t

inkomma med förslag till de allmänna villkor och bestämmelser, som

borde stadgas för åtnjutande af statsbidrag till bildande och upprätthållande

af afvelscentra för nötboskap.

Med tillkännagifvande, att förslag till dylika bostämmelser vore

under utarbetande, har nu landtbruksstyrelsen uti underdånig skrifvelse

den 21 oktober 1902 hemställt, att Eders Kungl. Maj:t täcktes hos

Riksdagen för ifrågavarande ändamål för år 1904 äska ett belopp af

9.000 kronor.»

I anslutning till landtbruksstyrelsens framställning har departementschefen

hos Kungl. Maj:t hemställt om ofvan anförda förslags afgifvande

till Riksdagen.

Utskottet, som icke haft något att emot förevarande framställning

erinra, hemställer,

att Riksdagen må, såsom bidrag till bildande

och upprätthållande af afvelscentra för nötboskap, på

extra stat för år 1904 anvisa ett anslag af 9,000

kronor.

22:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 86) har i fråga om

herr A. F. Burman föreslagit, att Riksdagen antingen ville besluta om

. o/ o o df kostnaderna

sådan ändring af nu gällande bestämmelser af den 14 juni 1901 an- för laga

gående villkoren för lån från odlingslånefonden, att sådana lån äfven »Wt*».

måtte kunna på samma betalningsvillkor, som för lån ur densamma nu

äro föreskrifna, samt på de villkor i öfrigt Riksdagen behagade bestämma,

erhållas för betalande af kostnader för laga skiften, eller, om

sådan ändring icke skulle kunna beviljas, att Riksdagen ville anslå

100.000 kronor årligen under 1904, 1905 och 1906 att för samma ända
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

mål och under enahanda villkor tillhandahållas jordägare inom Västerbottens

och Norrbottens läns lappmarker.

Beträffande de till stöd för ifrågavarande förslag framlagda skäl

tillåter sig utskottet hänvisa till själfva motionen.

Hvad först beträffar motionärens förslag om beredande af lån från

odlingslånefonden för bekostande af laga skiften, finner utskottet icke

tillrådligt, att någon del af denna fond, om hvilken innevarande Riksdag,

på grund af kungl. propositionen n:o 38 angående anvisande af

medel till densamma, kommer att fatta beslut, förryckes från det med

fonden afsedda ändamål, hvadan motionärens förslag i denna del icke

synes utskottet kunna vinna afseende.

Hvad vidare angår motionärens förslag om ett anslag å 100,000

kronor för hvart och ett af åren 1904—1906 för betalande af kostnader

för laga skiften inom Västerbottens och Norrbottens läns lappmarker,

finner utskottet detta förslag, som saknar all utredning, icke

kunna föranleda till någon framställning från utskottets sida.

I afseende å det af motionären framställda behofvet af bidrag

till kostnader vid laga skiften får utskottet hänvisa till det i punkten

4 här ofvan af utskottet framställda förslag, med hvilket afses att framkalla

åtgärder för att göra skifteskostnaderna mindre tryckande än för

närvarande.

T öfrigt och då af hvad motionären anfört framgår, att hans uppmärksamhet

egentligen är riktad på beredande af lättnader i förevarande

afseende åt jordägare inom de norrländska länen, får utskottet hänvisa

till den s. k. norrlandskommittén, hvilken, med dess uppdrag att verkställa

utredning och framlägga förslag angående jordbrukets utveckling

i denna del af riket, kan antagas komma att ägna sin uppmärksamhet

äfven åt de af motionären berörda förhållanden.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att herr A. F. Burmans ifrågavarande motion

icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Hästafvelns förbättrande.

Ang. anslag 23:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till bestridande

nad*ryaoch9ån- kostnader för byggnader och anläggningar vid Flyinge hingstdepå på

läggningar extra stat för år 1904 anvisa ett anslag af 81,500 kronor.

vid Flyinge

hingstdepiI.

[18-]

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

77

Med afseende å nämnda anslagsbehof har departementschefen till

statsrådsprotokollet haft följande anförande.

»Enligt gällande riksstat är till hästafvelns förbättrande anvisadt

i kontant ett reservationsanslag af 158,550 kronor, däraf särskildt

100,000 kronor till prisbelöningar för hästar, och enligt nådiga brefvet

den 29 januari 1875 upptages den del af anslaget, som icke afser dylika

prisbelöningar, på följande sätt:

hingstpremier i Skåne, enligt nådiga brefvet den 2 december

1818 ................................................................................... kronor 1,398: 7 5

hvilket anslag, jämlikt nådiga brefvet den 18

december 1874, är ställdt till stuteriöfverstyrelsens

förfogande, med åliggande för styrelsen att däraf

genom Eders Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande

utbetala de premier, som å samma anslag

kunna i enlighet med gällande föreskrifter varda

anvisade att utgå till krono- och skattehemmans ägare

i Skåne för dem tillhöriga hingstar; samt

till stuteriöfverstyrelsens disposition, att användas

och redovisas i enlighet med upprättade stater

jämte i öfrigt meddelade nådiga föreskrifter ........... „ 57,151: 2 5

kronor 58,550: —.

Sedan Ottenby stuteri med hingstdepå blifvit på grund af nådiga

brefvet den 25 juni 1892 indraget, har statens direkta verksamhet för

hästafvelns förbättrande inskränkt sig till uppehållande af hingstdepåerna

vid Strömsholm och Flyinge. För uppehållandet af dessa har

stuteriöfverstyrelsen, under hvilkens inseende de äro ställda, fått till

sitt förfogande anvisade, förutom ofvan nämnda kontanta anslag, dels

den årliga afkastningen såväl af Ottenby kungsgård, hvilken utarrenderas

genom domänstyrelsens försorg, med rätt för stuteriöfverstyrelsen

att lyfta de inflytande arrendeafgifterna, som af de till hästafvelns förbättrande

anvisade fasta egendomarne vid Strömsholm och Flyinge,

dels ock vid särskilda tillfällen tillfälliga bidrag, såsom t. ex. genom

nådiga brefvet den 25 juni 1892 försäljningsmedlen för den obehöfliga

stuteri- och jordbruksmaterielen vid Ottenby samt brandskadeersättning

för Ottenby stuteris kort därförut nedbrunna stallbyggnad.

Uti underdånig skrifvelse den 4 december nästlidna år har nu

stuteriöfverstyrelsen anfört följande.

Den i stuteriöfverstyrelsens räkenskap för år 1893 i sammanhang

med anslaget till hästafvelns förbättrande redovisade brandskadeersätt
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

ning från Ottenby utgjorde 39,798 kronor 82 öre, hvarjämte i styrelsens

räkenskap för år 1894 såsom inlevererade medel upptagits och

redovisats 103,768 kronor 75 öre, hvilket sistnämnda belopp influtit

genom försäljning af kreatur, spannmål och annan lösegendom från

Ottenby f. d. stuteri. Allt sedan år 1895 både det årliga till stuteri - öfverstyrelsen inlevererade arrendet för Ottenby kungsladugård utgjort

11,060 kronor 61 öre.

Med tillhjälp af de stora kontanta belopp, tillhopa 143,567 kronor

57 öre, som sålunda under åren 1893 och 1894 ställts till stuteriöfverstyrelsens

förfogande att, jämte öfriga för ändamålet tillgängliga statsmedel,

användas till hästafvelns förbättrande, hade styrelsen hittills

förmått att hålla depåerna vid stånd, men efter beräkning af hvad utaf

de sålunda tillkomna »extra medlen» hittills måst för ändamålet tagas

i anspråk och med hänsyn till de ökade utgifter, styrelsen måste vara

beredd att möta, syntes så ej kunna fortfarande ske.

Om nämligen den, enligt stuteriöfverstyrelsens räkenskap för år

1892, vid nämnda års utgång befintliga behållning å de för hästafvelns

förbättrande afsedda medel eller .............................. kronor 39,938: 3 5

ökades med föronämnda under år 1893 redovisade

brandskadeersättningsbelopp ............................. ,, 39.798: 8 2

samt med de medel, hvilka, enligt hvad ofvan omförmälts,

under år 1894 influtit på grund af

försäljning af kreatur m. m. från Ottenby f. d.

stuteri, eller............................................................... „ 103,768: 7 5

och från dessa belopps sammanlagda summa, kronor 183,505: 9 2

droges den behållning som, enligt styrelsens räkenskap

för år 1901, vid årets slut förefanns å

de för hästafvelns förbättrande afsedda medel,

eller ......................................... ,, 68,870: oi

återstode............................................................................ kronor 114,635: 91,

hvilket belopp alltså under tidsperioden 1893—1901 hade — ut
-

öfver det årliga statsanslaget, årsarrendet af Ottenby kungsladugård

och öfriga för hästafvelns förbättrande afsedda medel — tagits i anspråk.

Stuteriöfverstyrelsen ansåge sig i detta sammanhang jämväl böra

framhålla att, därest under år 1901 blifvit inköpt det antal fullblodshingstar,

som för landtbeskälleriet erfordrades, någon behållning då

näppeligen förefunnits; men att för sådant ändamål disponera alla tillgängliga

medel hade styrelsen icke ansett sig kunna ifrågasätta, enär

åtskilliga andra nödvändiga utgifter för depåerna då varit att motse.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

79

Dessutom hade behofvet af ytterligare beskällare vid statens hingstdepåer

efter hand blifvit allt mera oafvisligt.

Äfven om antalet af de halfblodsbeskällare, hvilka för närvarande

vore stationerade å Strömsholms hingstdepå, måhända kunde anses för

den närmaste tiden tillräckligt, vore nämligen under inga omständigheter

så fallet beträffande de därstädes uppställda fullblodsbeskällarne, hvilket

förhållande ock tagit sig uttryck däri, att från såväl Södermanlands som

Örebro län, hvilka ej kunnat tillgodoses med sådana beskällare, blifvit

gjorda upprepade framställningar om utstationerande af en fullblodshingst

inom hvartdera länet. Och lika befogade som stuteriöfverstyrelsen

från remontafvelns synpunkt funne dessa framställningar, lika angeläget

ansåge styrelsen det vara, att jämväl inom åtskilliga andra, till Strömsholms

hingstdepås landtbeskällareområde hörande län, fullblodshingstar

efter hand blefve utstationerade.

Beträffande åter Flyinge hingstdepå, inom hvars landtbeskällareområde

intresset för hästafveln vore ojämförligt störst, och hvarest

hästuppfödarne mera allmänt kommit till full insikt om nyttan af att

för sina ston anlita statens beskällare, syntes de vid depåen uppställda

såväl fullblods- som halfblodsbeskällarne ej tillnärmelsevis motsvara

den efterfrågan, som inom nämnda område redan förefunnes och hvilken,

ifall lämpliga åtgärder vidtoges, vore att i ännu högre grad därstädes

förvänta.

Sålunda syntes exempelvis, enligt hvad ordföranden i 3:dje distriktets

hästpremieringsnämnder i sin öfver 1902 års premieringar inom

nämnda distrikt afgifna berättelse framhållit, särskildt inom Hallands

läns underdistrikt komma att erfordras ett större antal utstationerade

hingstar än hittills. Bemälde ordförande hade nämligen anfört, bland

annat följande: »Skall Hallands uppblomstrande varmblodiga afvel kunna

vidmakthållas och såväl i kvalitativt som kvantitativt hänseende drifvas

upp till en högre ståndpunkt, borde därför så många och så goda

hingstar som möjligt från Flyinge kungl. hingstdepå blifva utstationerade

inom länet.»

Den sålunda påpekade, nu rådande bristen på beskällare, hvilken

tydligen undertryckte den utveckling och det uppsving af afveln utaf

ädla hästar, som annars vore att förvänta inom vissa delar af vårt land,

syntes emellertid vara att noga beakta äfven direkt från statens egen

synpunkt. Ty endast under förutsättning att inom de delar af landet,

hvarest afvel af ädla hästar bedrefves, fullgoda beskällare kunde utstationeras

till så stort antal, att afståndet till beskällarestationerna

blefve så pass ringa, att transportens risk och kostnad icke afskräckte

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

vederbörande stoägare från att mera allmänt föra sina ston till statens

beskällare, syntes det finnas utsikt för, att det för den nya härordningens

genomförande erforderliga störa antal remonter allt fortfarande skulle

kunna inom landet anskaffas.

Om det således redan för närvarande visat sig nödvändigt, att

ett betydligt antal beskällare med det snaraste förvärfvades för statens

hingstdepåer, syntes emellertid angelägenheten däraf under den närmaste

framtiden komma att framträda ännu tydligare och oafvisligare.

Ty då, enligt hvad af vederbörande depåchefer lämnade uppgifter

utvisade, antalet af de utaf en eller annan anledning från

depåerna afgångna hingstar under de senaste 10 åren uppgått till i

medeltal 14,3 per år, kunde hingstafgången under de närmaste åren,

dels på grund däraf, att de allt jämt ökade anspråken på beskällarnes

kvalitet nödvändiggjorde en strängare gallring bland dessa än förut,

och dels af den anledning att ett stort antal af de nuvarande depåhingstarne

redan uppnått hög ålder och därför kunde antagas komma

att afgå inom den närmaste tiden, med visshet beräknas blifva betydligt

större än hittills; och syntes omfånget af den sålunda förestående

utrangeringen, som komme att omfatta jämväl fullblodshingstar, tydligt

framgå däraf, att af de å Strömsholms hingstdepå uppställda 61 beskällare

41 uppnått en ålder af 10—21 år samt att af Flyinge hingstdepås 92

beskällare 46 vore 10—28 år gamla.

För att på det för såväl staten som hästuppfödarne förmånligaste

sätt kunna icke endast ersätta de beskällare, som sålunda komme att

utrangeras, utan äfven genom ökadt hingstmateriel sätta depåerna i

stånd att på ett fullt tidsenligt sätt tillfredsställa de allt jämt ökade

fordringarne på fullgoda beskällare, med afseende särskildt fästadt på

en rationellare uppfödning, hade stuteriöfverstyrelsen — som under de

senaste 10 åren remonterat depåernas halfblodsbeskällare genom årliga

inköp från utlandet af dels 10—15 stycken hingstföl, hvilka därefter

uppdragits å Flyinge hingstdepå, och dels 3-åriga hingstar, samt därvid

funnit, att de såsom föl inköpta och å depåen uppfödda hingstarne

blifvit fullt jämförliga med och likväl billigare än de som 3-åriga inköpta,

i det att, enligt af chefen för nämnda depå lämnad uppgift, de

å depåen uppfödda halfblodsbeskällarnc efter beräkning för åren 1893—

1901 vid 3 års ålder kostat staten i medelpris 2,509 kronor 38 öre

stycket, då däremot de under nämnda tidsperiod såsom 3-åriga förvärfvade

hingstarne i inköp betingat ett pris af i medeltal 2,993 kronor

14 öre stycket, hvilket belopp dessutom borde ökas med 10 procent i

rese-, tull- och fraktkostnader — kommit till den öfvertygelse, att dessa

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

81

årliga fölinköp borde ej endast fortsättas utan äfven ökas därhän, att

30 stycken hingstföl af ädelt halfblodsslag årligen inköptes dels från

utlandet och dels, till direkt uppmuntran för vårt lands egna hästuppfödare,

inom landet, samt att därstädes tillika om möjligt förvärfvades

lofvande 3-åriga hingstar, äfvenledes af ädelt slag.

Därjämte borde tidtals, i den mån tillgängliga medel det lilläte,

från utlandet inköpas fullblodshingstar äfvensom en eller annan halfblodsbeskällare

af hög klass.

Förutom det ökade hästmateriel, som sålunda årligen erfordrades

för depåerna, måste jämväl tagas i betraktande dels att, då de för närvarande

vid Flyinge hingstdepå anställde stallbetjänte — enligt gällande

bestämmelser 34 till antalet — icke kunde anses tillräckliga ens för

skötseln af de vid depåen redan nu befintliga hästarne, å denna hingstdepå,

som fortfarande liksom hittills skulle vara uppfödningsorten för

de inköpta fölen och dessutom förses med ett 20-tal beskällare utöfver

det nuvarande antalet, komme att, för vården af det ifrågasatta ökade

hästmaterielet, erfordras ytterligare sex stallbetjänte, dels ock att, för

ernående af en tidsenlig uppfödning af depåens 3- och 4-åriga hingstar,

för hvilket ändamål en utsträckt och efter dessa hingstars olika ålder

och utveckling afpassad motionering erfordrades, måste vid depåen

anställas extra personal af ridvane och lätta unga karlar, hvilken personal

styrelsen hade skälig anledning antaga kunna erhållas på så sätt,

att till depåen årligen kommenderades för en tid af sju månader —

IG januari—15 augusti — från något af de i Skåne förlagda kavalleriregementena

sex man jämte en officer af löjtnants grad.

Därest de af stuteriöf ver styrelsen sålunda framställda förslag vunne

nådigt bifall, skulle emellertid styrelsens årliga utgifter därigenom blifva

ökade med:

för inköp af hästmateriel ................................................... kronor 20,000: —

„ fourage till ökadt antal beskällare........................... ,, 8,500: —

M » n n n unghästar........................... „ 20,000: —

„ extra personal:

inackordering för en officer i 7 månader å 100

kronor pr mån...................... kronor 700: —

dagaflöning åt en officer i 210

dagar å 2 kronor pr dag „ 420: —

dagaflöning åt 6 man i 210 dagar

å 50 öre per man och dag „ 630: —

Transport kronor 1,750: — kronor 48,500: —

Bih. filt Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 11

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

transport, kronor 1,750: — kronor 48,500: —

mathållning för 6 man i 210

dagar å 1 krona 50 öre per

man och dag ........................... ,, 1,890: —

lön till en hushållerska ............ ,, 150: — 3,790: —

för ökadt antal stallbetjänte (0 st.) ............................ 2,908: 12

,, ökadt årligt underhåll å byggnader och materiel 4,000: —

eller tillhopa kronor 59,198: 12;

hvarjämte, för beredande å Flyinge hingstdepå af erforderligt ökadt

stallutrymme m. fl. utaf förevarande förslag påkallade anordningar,

kostnaderna jämlikt vid skrifvelsen fogadt, af ritningar åtföljdt kostnadsförslag

borde beräknas, för en gång, till:

för reparation och förändring af gamla stallarne ...... kr

,, två nya stallbyggnader...............................................

„ ett skjul öfver rastbanan............................................

„ en ny smedja.................................................................

„ ett nytt stathus jämte ekonomihus m. m............

„ inredning af gamla smedjan......................................

ron or

11

11

11

11

hvartill borde läggas kostnaden:

för anläggning af en traf- och galoppbana......

„ åtskilliga planerings- och andra arbeten ...

summa kronor

17.000

30.000

10.500

3,500

14.500

1,000

70.500

ff

V»

3.000

2.000

eller sammanlagdt kronor 81,500

Med åberopande af hvad styrelsen sålunda anfört, har styrelsen - under anmälan att stuterikommissionen, som blifvit i ärendet hörd, enhälligt

tillstyrkt nu ifrågavarande framställning — i underdånighet hemställt,

att Eders Kungl. Maj:t behagade i nåder föreslå Riksdagen, dels

att höja det under reservationsanslaget till liästafvelns förbättrande för

närvarande uppförda, till stuteriöfverstyrelsens disposition ställda anslag

af 57,151 kronor 25 öro med 59,198 kronor 12 öre till 116,349 kronor

37 öre, dels ock att, för bestridande af kostnaden för erforderlig utvidgning

af Flyinge hingstdepå, på extra stat anvisa ett belopp af 81,500

kronor.

Vid denna framställning har af stuteriöfverstyrelsen fogats, bland

annat, en af chefen för remonteringsstyrelsen såsom svar å förfrågan

angående remontbehofvet för genomförande af härorganisationen öfverlämnad

tablå, uppgjord i generalstaben, så lydande:

t

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

83

Tabell,

utvisande antalet af rid- och dragremonter, som bör uppköpas af

remonteringsstyrelsen.

Ridr

emonte

r för

Dra

gremonter för

Kavalle-

riet.

Artille-

riet-

Ingeniör- trup •

Trängen.

Summa.

Artille

riet.

Trängen.

Summa.

remon-

ter.

perna.

0 öfvergångsåret ............

381

129

14

16

540

—

|

—

540

t

627

171

14

22

834

237

—

237

1071

2

7> ............

886

219

14

16

1135

237

— ''

237

1372

3

633

173

14

16

836

237

—

237

1073

4

635

158

14

16

823

237

—

237

1060

5

6

7

636

134

10

10

790

221

i --

221

1001

540

163

13

31

747

113

—

113

860

a ............

540

162

13

31

746

36

54

90

836

3

9

540

163

13

31

747

45

54

99

846

» ............

540

163

13

31

747

99

54-

153

900

JO

s ............

540

163

13

20

736

99

54

153

889

11

» ............

540

163

13

20

736

99

19

118

854

i 12

» ............

540

163

13

20

736

99

19

118

854 ;

Uti den skrifvelse af den 19 november 1902, med hvilken denna

tabell af chefen för remonteringsstyrelsen öfverlämnats till stuteriöfverstyrelsen,

har bemälde chef anfört bland annat, följande.

Upplysningsvis omnämndes, att med O-året afsåges år 1901, och

att för år 1902 redan vore upphandlade 849 remonter samt att under

1903 omkring 862 dylika komme att uppköpas.

Omnämnda plan komme väl att i högst väsentlig mån modifieras,

på grund af att alla truppförband ej

det af inköpta remonter, hvarjämte tillgången till ett sa stort antal för

krigsbruk dugliga ädla remonter under de första åren näppeligen lörefunnes,

men då generalstabens öfvergångsförslag ej upptoge behofvet

af remonter för de beridna officerarne af alla vapen samt icke heller

för genom olycksfall uppkomna vakanser, så -syntes tabellen äfven med

de reduktioner, som blifvit gjorda och komme att göras, vara uttryck

af det verkliga behofvet under öfvergångsperioden, men kunde detsamma

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

anses vara för lågt beräknadt efter genomförandet af härorganisationen,

då väl kunde förutsättas, att omkring halfva antalet af beridna officerare

kom me att uttaga hästar genom remonteriugsstyrelsen, och borde årsbehofvet

därför beräknas till omkring 920 st. remonter, häri inräknade

äfven erforderliga dragremonter.

Enligt uppgift, som af chefen för remonteringsstyrelsen lämnats

mig, har antalet remonter, som af styrelsen upphandlats under åren

1892—1902 utgjort

Ar.

Antal remonter.

1892 ....................................

172

1893 ....................................

297

1894...................................

409

1895 .....................................

371

1896 ....................................

386

1897 ...................................

397

1898 ......................................

366

1899 ...................................

352

1900.....................................

370

1901...................................

510

1902....................................

850

Jämför man nu denna uppgift med ofvan intagna tabell, finner

man, att, under det staten under tioårsperioden 1892—1901 uppköpt

ett antal af 3,630 remonter, staten skulle under tioårsperioden 1902—

1911 behöfva uppköpa remonter till ett antal af nära 10,000. Denna

ökning beror icke enbart af behofvet af ökadt antal hästar för armén,

men åtminstone till två tredjedelar är så fallet. Den återstående delen

af tillökningen betingas däraf, att staten själf åtagit sig hela remonteringen

af kavalleriets hästar.

Enligt hvad erfarenheten visat, fylla de hästar, som äro produkter

af den äldre afveln, bäst de fordringar, som ställas på en för arméns

behof lämplig häst. Men erfarenheten har också visat, att den varmblodiga

afveln behöfver statens understöd i form af tillhandahållande

af lämpliga beskällare. Tack vare i främsta rummet det stöd, som staten

skänkt genom sina hingstdepåer vid Strömsholm och Flyinge, har också

den varmblodiga hästafveln under de senare åren i de delar af vårt

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

85

land, som lämpa sig för en sådan afvel, gjort betydelsefulla framsteg,

och intresset för densamma är, i synnerhet bland södra Sveriges mindre

jordbrukare, i ständigt stigande. Härom bära de kollektivutställningar

af varmblodiga hästar tillhöriga mindre jordbrukare i Skåne, som förekommo

vid landtbruksmötet i Odense i Danmark år 1900 samt i Gefle

påföljande år, ojäfaktiga vittnesbörd, och hittills har remonteringsstyrelsen

kunnat inom landet fylla arméns behof af remonter. Skall

emellertid detta förhållande kunna fortfara, och önskvärdheten ur alla

synpunkter att så må ske ligger i öppen dag, måste staten tillse, att

ett tillräckligt antal lämpliga hingstar finnes för afvel tillgängligt.

Enligt hvad stuteriöfverstyrelsen framhållit, motsvarar emellertid

icke den statens hingstdepåer nu tillhöriga liingstmaterielen de kraf,

som ställas å densamma. Antalet beskällare motsvarar icke det förefintliga

behofvet. Sålunda hafva flera af de vid b lyinge stationerade

hingstarne blifvit väl hardt ansträngda, och åtskilliga framställningar,

under nästlidna år ej mindre än 14, från olika orter om stationerande

därstädes af hingstar hafva icke kunnat bifallas. Såsom stuteriöfverstyrelsen

uppgifvit, har ordföranden i 3:dje premieringsdistriktet påpekat

nödvändigheten af att inom Hallands län flere hingstar stationerades,

livilket äfven, enligt hvad för mig uppgifvits, lärer vara nödvändigt

inom de skånska länen. I hvilken utsträckning de från Flyinge utstationerade

hingstarne blifvit använda, framgår af följande utdrag

ur depåens journaler:

1880

1890

1895

1900

1901

1902

Antal beskällare .........

41

49

76

91

97

98

,, stationer .............

15

19

28

37

40

42

Betäckta ston ...............

.. 1,340

2,250

3,388

4,379

4,879

5,140.

Beträffande kvaliteten hos den nu befintliga hästmaterielen, sa

framgår redan af uppgiften å hingstarnes ålder, att en synnerligen

kraftig remontering inom den närmaste framtiden är nödvändig, men

en sådan betingas äfven däraf, att ett flertal hingstar jämväl i andra

hänseenden brista i de fordringar, man med rätta bör ställa på en

beskällare vid en statens depå.

Att från hushållningssällskapens eller enskildes sida påräkna medverkan

till fyllandet af behofvet härutinnan, torde, efter hvad erfarenheten

lärt, icke vara skäl. Antalet varmblodiga beskällare tillhörande

enskilde har förminskats, och hushållningssällskapen hafva i allmänhet

koncentrerat sin direkta verksamhet till hästafvelns befrämjande pa

den kallblodiga afveln och uppoffra på denna afvel, såsom den för

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

landtmannen för tillgodoseendet af hans eget behof af lefvande dragkraft

viktigaste, betydande belopp.

Stuteriöfverstyrelsens förslag att vid Flyinge öka antalet beskällare

och för deras remontering afsedda unghingstar synes mig

därför fullt befogadt; och har jag mot omfattningen af samma förslagintet

att erinra. Att kostnaden för denna utökning icke kan af stuteriöfverstyrelsen

med tillgängliga medel bestridas, är uppenbart. Visserligen

har, utan att särskilda anslag för ändamålet anvisats, antalet

beskällare vid Flyinge under de senaste tolf åren fördubblats, men

detta har icke kunnat ske, utan att utgallringen af ej fullt lämpliga

hingstar alltför mycket åsidosatts. Ofvan omnämnda vid titten by stuteris

upphörande till hästafvelns förbättrande anvisade brandstods- med

flere medel jämte den vid 1892 års utgång befintliga behållning å de

för hästafvelns förbättrande afsedda medel, tillhopa 183,505 kronor

92 öre, hafva också jämte de årliga anslagen och öfriga inkomster

anlitats i så hög grad, att vid 1901 års slut återstodo endast 68,870

kronor 1 öre.

Om, jämte den skedda utökningen af hingstantalet, utgallringen

bland de äldre hingstarne lämpligen kunnat ske i så stor skala, som

för depåernas uppehållande i fullt värdigt skick ensidigt varit, samt

tillika fullblodshingstar till erforderligt antal kunnat anskaffas, synes

det mig påtagligt, att någon behållning å ifrågavarande medel nu icke

skulle hafva förefunnits, och då den befintliga behållningen å samma

medel, efter hvad jag kunnat finna, är oundgängligen nödig för att

genom en mängd af de nuvarande hingstarnes utbytande mot nya

sätta hingstmaterielen i fullgodt skick, anser jag densamma böra vid

beräknandet af de medel, som för en utvidgning af Flyinge hingstdepå

kunna visa sig erforderliga, helt och hållet lämnas ur räkningen.

Till följd af den korta tid, jag haft för beredande af detta ärende,

är jag emellertid icke nu beredd att till pröfning framlägga frågan,

huru stort årligt anslag den af mig såsom nödvändig ansedda utvidgningen

af nämnda hingstdepå kräfver, utan anhåller jag att framdeles

få till denna fråga återkomma.

Annorlunda förhåller det sig däremot med det af stuteriöf v erstyrelsen

för en gång begärda anslaget till erforderliga byggnader och

anläggningar. Vid besök på platsen liar jag öfvertygat mig om de

föreslagna åtgärdernas behöflighet och lämplighet, och öfveriutendentsä

mbetet liar uti häröfver infordradt underdånigt utlåtande af den 16

december 1902 lämnat arbetskostnadens slutsumma utan anmärkning.

Därest Eders Kungl. Maj:t gillar min förut uttalade uppfattning

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

87

i fråga om hingstmaterielens ökning, anser jag därför lämpligt att

redan nu upptaga frågan om utförande af de föreslagna byggnadsocli

anläggningsarbetena, Indika till sin kufvudsakliga del äro af beskaffenhet,

att de måste föregå en sådan ökning.

På grund häraf anser jag, att hela det för dessa arbeten erforderliga

beloppet nu bör af Riksdagen äskas.»

Då ritskottet finner de af Kungl. Maj:t föreslagna anordningarna

vid Flyinge hingstdepå af förhållandena påkallade, får utskottet hemställa,

'' att Riksdagen må, till bestridande af kostnader

för byggnader och anläggningar vid Flyinge hingstdepå,

på extra stat för år 1904 anvisa ett anslag af

81,500 kronor.

Befrämjande af husslöjden.

24:o) Med anledning af hvad Kungl. Maj:t i ämnet föreslagit, J»g. anlag

får utskottet hemställa, m mdre

1 struktör i

husslöjd»

att Riksdagen må jämväl för år 1904 på extra TI9.]

stat anvisa, a) till anställande af en andre instruktör

i husslöjd, 2,000 kronor samt b) såsom personligt

ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander,

därest han fortfarande i denna egenskap med godt

vitsord tjänstgör, 1,000 kronor, eller tillhopa 3,000

kronor.

Fiskerinäringens understöd.

25:o) I punkterna 20 och 21 under nionde hufvudtiteln har Kungl. Ang. andag

Maj:t föreslagit Riksdagen att, till stationerande jämväl under annan tiUettmrmeraät

tid af året än vintermånaderna af ett armeradt ångfartyg vid rikets kuster ^nZZuU^f&iför

åstadkommande af ordning och skydd vid fiskets bedrifvande, å extra ordning och

stat för år 1904 anvisa ett belopp af 25,000 kronor, samt att, till för- ZafJ uufoy-‘

hyrande af en fiskeångare för utförande genom svenska hydrografisk- %*•««* «/

biologiska kommissionen af fiskeförsök, å extra stat för år 1904 anvisa ^20^21]

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Statsutskottets Utlåtande, N:o 10.

ett belopp af 32,000 kronor, med rätt för Knngl. Maj:t att innevarande

år af detta belopp för ändamålet förskjuta 10,000 kronor af tillgängliga

medel.

Med afseende å dessa anslagsfrågor har departementschefen till

statsrådsprotokollet anfört följande:

»Såsom jag redan den 11 januari 1902 i sammanhang med frågan

om regleringen af utgifterna för innevarande år under riksstadens nionde

hufvudtitel anmälde inför Eders Knngl. Maj:t, har Eders Kungl. Maj:ts

befallningshafvande i Göteborgs och Bohus län uti underdånig skrifvelse

den 14 oktober 1899, efter omnämnande af en utaf dåvarande svenska

hydrografiska kommissionen hos Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

gjord framställning i ämnet, hemställt, huruvida icke Eders Kungl. Maj:t

funne åtgärder böra vidtagas för anskaffande af ett nytt armeradt

fartyg, så konstrueradt, att det lämpade sig för utförande af såväl

bevakningstjänst som hydrografisk-biologiska undersökningar; och har,

sedan kommerskollegium häröfver afgifvit ett tillstyrkande utlåtande,

från sjöförsvarsdepartementet till mig öfverlämnats en genom detta

departements försorg, på anmodan, utarbetad ritning till ett dylikt

fartyg, hvarför anskaffningskostnaden beräknats till ett belopp af 281,000

kronor.

Jag yttrade då i detta sammanhang vidare, att, om än önskvärdt

syntes mig, att ett särskildt för ifrågavarande ändamål anskaffadt fartyg

funnes att tillgå för bevakningstjänsten och de hydrografiska undersökningarna,

jag dock icke ansett beliofvet däraf så trängande, att jag

icke funnit försök först böra göras med användande af redan befintlig,

kronan tillhörig fartygsmateriel. Uti underdånig skrifvelse den 9 oktober

1901 hade också svenska hydrografisk-biologiska kommissionen — efter

hemställan att Eders Kungl. Maj:t måtte för de undersökningsarbeten

af de Sverige omgifvande hafven, som ålåge kommissionen, till dennas

förfogande ställa ett lämpligt ångfartyg vid de tider af året, då den

internationella undersökningens terminer infölle, nämligen i februari,

maj, augusti och november — i första rummet framhållit önskvärdheten

af att med det snaraste ett nytt fartyg byggdes, och därefter

anhållit, att, intill dess sådant kunde ske, Eders Kungl. Maj:t ville

vidtaga åtgärder, för att kanonbåten Svensksund finge medverka vid

undersökningarna samt att å densammas utrustning finge vidtagas vissa

mindre förändringar i enlighet med en vid skrifvelsen fogad promemoria,

Denna framställning afsåge visserligen i främsta rummet anskaffandet

af ett nytt fartyg, men då jag, såsom af livad jag förut anfört fram
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

89

ginge, fortfarande hölle före, att de därmed förenade afsevärda kostnader

borde i det längsta undvikas, funne jag mig sakna tillräcklig

anledning att tillstyrka framställning till Riksdagen i sådant syfte.

Jag inskränkte mig därför till att hemställa, att ett belopp af

3,100 kronor begärdes af Riksdagen för vidtagande af vissa ändringar

uti kanonbåten Svensksunds utrustning.

Den af Eders Kungl. Maj:t i enlighet med denna min hemställan

aflåtna framställning blef ock af Riksdagen bifallen, hvarefter ändringarna

i kanonbåtens utrustning blifvit verkställda.

Svenska hydrografisk-biologiska kommissionen har nu uti underdånig

skrifvelse den 15 oktober 1902 hemställt om aflåtande till Riksdagen

af proposition om inköp eller förhyrande af en fiskeångare.

Innan jag närmare redogör för denna skrifvelses innehåll, vill

jag erinra, att samarbetet för utforskande af de nordiska hafven numera

blifvit organiseradt, i det att det internationella rådet för hydrografisk-biologiska

undersökningar, som enligt besluten vid konferenserna

i Stockholm och Kristiania skulle tillsättas för undersökningarnas

ledande, blifvit vid ett i Köpenhamn hållet möte den 22 juli 1902

lconstitueradt.

Vid samma tillfälle beslöts att rikta undersökningar på vissa

direkt praktiska frågor rörande dels olika fångstmetoders inverkan på

fisktillgången och dels vandringsfiskarnes lif, och särskilda kommittéer

för dessa frågors behandling tillsattes.

Uti sin berörda skrifvelse den 15 oktober 1902 har kommissionen

anfört hufvudsakligen följande.

Sedan kommissionen aflåtit sin ofvan nämnda underdåniga skrifvelse

den 5 oktober 1901, hade kommissionen utfört två expeditioner

med Svensksund samt en med minverkstadsfartyget Rån och två med

kanonbåten Skäggald. På grund af den erfarenhet, som vunnits under

dessa expeditioner, och med hänsyn till det omfång, som den internationella

undersökningen af hafvet tagit under åren 1901 och 1902, ville

kommissionen nu ånyo i underdånighet för Eders Kungl. Maj:t framlägga

behofvet af en för praktiska fiskeförsök i de svenska farvattnen

särskildt inrättad ångare.

Uti mom. D. af Kristianiakonferensens beslut yttrades:

»Konferensen förklarar för oundgängligen nödvändigt, att hvarje

i undersökningarna deltagande stat ställer en särskildt för hafsundersökningar

byggd ångare till förfogande.»

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 10 Käft.

12

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

I enlighet med denna resolution hade samtliga länder, som deltoge

uti den internationella undersökningen af hafvet, med undantag

af Sverige, nu låtit bygga eller inköpt eller förhyrt för flera år särskilda

fiskeångfartyg, oftast af trålartyp. Den internationella undersökningen

förfogade från och med år 1903 öfver ett antal af 8 särskildt för ändamålet

byggda och utrustade undersökningsfartyg, och enligt den plan,

som lagts för undersökningen, senast genom konferensen med kommittéerna

för utredning af frågorna om de nyttiga hafsfiskarnes vandringar

samt om olika fångstmetoders inverkan på fisktillgången i Nordsjöområdet,

komrne undersökningen af liafsfiskets villkor och förutsättningar

att tagas i arbete så, som hittills aldrig skett, nämligen på vetenskaplig

grund under ledning af en fast internationell organisation och med de

stora yttre hjälpmedel, som samverkan mellan samtliga Nordeuropas

nationer skänkte.

Allt detta syntes utlofva resultat af största vikt, och ibland alla

de internationella företag på vetenskaplig grundval, hvaruti Sverige

deltagit, funnes säkerligen intet, hvilket ställde större fördelar i utsikt

för landet än detta. När nu härtill komme, att Sverige gifvit uppslaget

till detta företag och först bland alla länder tillkännagifvit sin

anslutning till Stockholms- och Kristiania-konferensernas resolutioner,

antoge kommissionen, att ej heller den del af programmet, som berördes

i mom. D, längre kunde kvarstå ouppfylld.

Kommissionen vill erinra därom, att Sverige i det stora samarbetet

mellan alla nordsjöländerna, som nu börjats, uppträdde med de

ojämförligt ringaste medlen, enär det årliga anslag, den svenska hydrografisk-biologiska

kommissionen begärt af staten, endast vore 19,200

kronor, under det de angränsande ländernas vore flerdubbelt större,

såsom exempelvis Danmarks 100,000 kronor, Norges 163,000 kronor,

Finlands 62,300 mark och Holland 34,150 floriner. Sedan Sveriges

anslag bestämts, hade hela den internationella undersökningen inslagit en

riktning, som allt mer syftade till omedelbar lösning af de för fiskerilagstiftningen

viktiga frågorna om inskränkning af trålning, om utvidgade

territorialgränser, om skydd för drifgarn och backefiskaro m. m.

I alla nordsjöländerna hvilade för närvarande alla lagstiftningsförslag

rörande hafsfisket i afvaktan på resultaten af det internationella arbetet,

hvars första resultat förväntades blifva bekanta inom de närmaste 3

åren enligt den för undersökningen lagda planen.

Detta förhållande gjorde, att i alla länder tyngdpunkten för undersökningen

nu måste läggas på liskeriförsökens område. De hydrografiska

undersökningarna och vissa fiskeförsök af rent vetenskaplig natur

s. 91 Kontrollera mot PDF

''Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

91

kunde, hvad Sverige beträffade, äfven för framtiden bäst utföras ombord

å kanonbåten Svensksund, hvilken numera efter de af Riksdagen beviljade

smärre förändringarne vore särdeles lämplig därtill. Förhållandet

vore visserligen, att icke blott de hydrografiska undersökningarna

utan äfven de biologiska och vissa af fiskeförsöken mycket väl kunde

utföras ombord å bevakningsfartyg sådana som kanonbåten Svensksund.

Så kunde t. ex. förekomsten af fiskägg och fisklarver samt mängden

af fiskföda i vattnet undersökas och en öfverblick vinnas öfver de vid

bottnen lefvande djurens mängd och utbredning. Härom lämnade den

utredning, som en af kommissionens medlemmar afgifvit rörande ishafsräkans

förekomst i våra farvatten, exempel. De iakttagelser, på hvilka

kommissionen stödde sitt utlåtande i fråga om detta fiske, vore nästan

uteslutande gjorda under expeditioner med flottans fartyg från år 1897

till år 1902. Men förhållandet blef helt annorlunda, då det gällde att

undersöka de större mera rörliga hafsdjurens, t. ex. vandringsfiskarne

torskens, sillens, makrillens förekomst. Dessa läte sig icke infångas

medelst smärre håfvar och trålar. För att erhålla en öfverblick öfver

fisktillgången på ett visst område måste fartyget upprepade gånger å

samma ställe företaga försök under ö—8 timmar med stortrålen eller

tillbringa hela nätter under försök med drifgarn eller backor. För dylika

arbeten vore flottans fartyg på grund af deras storlek och åtskilliga

andra omständigheter icke lämpade. Befäl och manskap behöfdo vara

inöfvade för sådana arbeten, hvilket icke vore möjligt med det ombyte

af befäl och besättning, som ägde rum å flottans fartyg. Kommissionen

hade förvärfvat en nedslående erfarenhet härom under de sista årens

expeditioner ombord å Svensksund, Skagul och Skäggald. Vid alla dessa

expeditioner hade drifgarn och backor medtagits, men samtliga försök

därmed ombord å kanonbåtar hade antingen misslyckats eller måst uppgifvas

efter befälhafvarens tillsägelse. Vikten af dylika fiskeförsöks utförande

insåges bäst, då man betänkte, att det svenska hafsfisket så godt

som uteslutande bedrefves med backor och drifgarn. Kommissionen ansåge

sig icke i längden kunna blifva i stånd att fylla de anspråk, som

ställdes på de internationella arbetena, utan bistånd under några månader

årligen af ett verkligt fiskefartyg. Genom de smärre förändringar,

som nu införts ombord å Svensksund, hade emellertid den betydande

fördelen vunnits, att alla fiskeförsök med finare redskap, som ej fordrade

längre tid, kunde utföras under själfva expeditionen och att därigenom

ledning kunde vinnas för de mera fackmässiga fiskeförsök i större skala,

som skulle följa efter de vetenskapliga terminsfärderna. Äfven vunnes

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

den fördelen, att fiskeförsöken kunde högst ansenligt förkortas, så att

biträde af ett fiskeångfartyg för den svenska undersökningen endast

syntes behöfvas under sammanlagdt 3 månader, under det den danska

och norska undersökningen beräknade 8—9 månaders arbete årligen, och

detta oaktadt i båda dessa länder understöd vid de hydrografiska arbetena

lämnades af kronans fartyg, i Danmark af kanonbåtar, i Norge af cliefsfartyget

Heimdall.

Med åberopande af hvad sålunda anförts, har kommissionen föreslagit,

att till innevarande års Riksdag måtte aflåtas nådig proposition

antingen om förhyrande för de närmaste 3 åren af en fiskeångare med

full utrustning och manskap för tillsammans omkring 10 veckors fiskeförsök

årligen, eller ock om inköp för jordbruksdepartementets räkning

af en dylik ångare, helst af den s. k. norska fiskeångartypen.

Kommissionen har vidare meddelat, att, om en ångare skulle förhyras,

detta antagligen måste ske från utlandet. Med ledning af en

från tyska Seefischerei-Verein lämnad uppgift kunde kostnaden därför

icke sättas lägre än till 16,000 kronor om året. Anskaffandet åter af ett

fartyg af den s. k. norska fiskeångartypen skulle betinga en kostnad af

omkring 82,400 kronor och den årliga driftkostnaden borde beräknas till

omkring 21,344 kronor. Detta sista belopp vore emellertid beräknadt

icke blott för kommissionens försök, utan äfven under den förutsättning,

att ångaren under sex till sju månader kunde begagnas för andra

ändamål, såsom undersökning af de större insjöar ne.

Äfven landtbruksstyrelsen för sin del har, sedan två af styrelsen

tidigare gjorda underdåniga framställningar i ämnet förklarats icke till

någon åtgärd föranleda, uti underdånig skrifvelse den 17 december 1900

hemställt om anskaffande af ett ångfartyg. Ändamålet med detta fartyg

skulle vara dels att sätta fiskeritjänstemännen i tillfälle att tid efter

annan besöka fisklägena utmed de kuster, som i fråga om fisket hörde

under landtbruksstyrelsens förvaltning, äfvensom fiskeställena vid de

vattendrag inom landet, som kunde med ångbåten befaras, för att landtbruksstyrelsan

genom nämnda tjänstemän skulle blifva förtrogen med

fiskarebefolkningens behof och vanor samt inhämta kännedom om medlen

och sättet för afhjälpande af do brister vid fiskebedriftens utöfvande, som

kunde förefinnas, samt för beredande af afsättning af fångad fisk, dels ock

att bereda fiskeriadministrationen tillfälle att genom sina tjänstemän låta

planmessigt utföra fiskeförsök samt vetenskapliga undersökningar angående

fisket, hvilka hade direkt inflytande på åtgärderna för fiskets

förkofran. Kostnaden för fartyget har af landtbruksstyrelsen beräknats

s. 93 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

93

till 57,000 kronor för dess anskaffande samt 5,000 kronor årligen till

dess underhåll och drift.

Som förut nämnts, har ifrågasatts, att vid anskaffande af ett

fartyg detsamma borde utföras så, att det lämpade sig/äfven för bevakningstjänst

till skydd för fisket. Under en följd af år har Eders Kungl.

Maj:t låtit ett flottans fartj^g utföra dylik tjänst under vintermånaderna

vid rikets västra kust; och sedan Riksdagen för hvart och ett af åren

1900—1903, i anledning af Eders Kungl. Maj:ts framställning i ämnet,

till stationerande jämväl under annan tid af året än vintermånaderna

af ett armeradt ångfartyg vid rikets kuster för åstadkommande af

ordning och skydd vid fiskets bedrifvande, å extra stat anvisat ett

belopp af 25,000 kronor, har dylik bevakning varit jämväl under andra

delar af året bestridd af ett örlogsfartyg. För innevarande år har

Eders Kungl. Maj:t befallt, att bevakningsexpeditionen skall begynna

med ingången af maj månad samt fortgå, så länge ske kan, utan att

anslagssumman, 25,000 kronor, öfverskrides.

Ehuru jag väl inser fördelarna af att äga ett fartyg, lämpadt för

undersökningar i våra större vatten samt för fiskeriadministrationens

öfriga behof, anser jag mig icke kunna tillstyrka nu föreliggande framställningar,

i hvad de afse byggande eller inköp för kronans räkning af

ett dylikt fartyg. Frågan synes mig nämligen tarfva ytterligare utredning,

så att klarhet vinnes, huru de skilda ändamål, för hvilka, enligt hvad

från olika håll framhållits, behofvet af särskildt inrättade ångare gjort

sig gällande, vid anskaffningsfrågans lösning bäst tillgodoses, på samma

gång som kostnaderna begränsas till det strängt nödvändiga. I sistnämnda

syfte är i all synnerhet angeläget att få utrönt, huruvida genom

anskaffande af ett fartyg, så inrättadt att detsamma skulle kunna lämpligen

användas både för bevakningstjänst och för öfriga här ofvan anförda

ändamål, de nu utgående icke obetydliga kostnaderna för sommarbevakningen

vid rikets kuster skulle kunna undvikas eller åtminstone

i väsentlig mån nedbringas.

Därest frågan om förvärfvande för statens räkning af fartyg för

nu ifrågavarande ändamål sålunda uppskjutes till framtiden, blifver

emellertid nödvändigt att på annat sätt tillgodose de mest trängande

behofven.

Beträffande då först skyddandet af fisket vid rikets kuster under

annan tid af året än vintermånaderna, har jag icke anledning ifrågasätta

ändring i den anordning, som de senare åren följts.

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Hvad härefter angår det af svenska hydrografisk-biologiska kommissionen

begärda biträdet af ett fiskefartyg, finner jag kommissionen

hafva anfört fullgiltiga skäl för behofvet af bättre möjligheter för kommissionen

att utföra och bearbeta Sveriges del af programmet för de

internationella undersökningarna af de nordiska hafven. Det hittills

uteslutande af flottans fartyg lämnade biträdet har utan tvifvel visat

sig otillräckligt och kommer säkerligen att göra det än mer, i den mån

undersökningarna fortskrida. Den praktiska riktning, som numera blifvit

för dessa utmärkande och som synes mig böra hälsas med synnerlig

tillfredsställelse, pekar också direkt hän på behofvet af en verklig fiskeångare;

och finner jag mig därför jämväl böra tillstyrka, att medel för

förhyrande af en sådan ångare ställas till kommissionens förfogande.

På sätt kommissionen framhållit, vore det icke meningen, att denna

ångare skulle utesluta biträdet af ett flottans fartyg, utan endast komplettera

detta. Till följd däraf skulle den tid, under hvilken fiskefartyget

behöfde förhyras, kunna inskränkas till två och en half månader.

Någon anledning att nu binda sig vid ifrågavarande anordning under

tre år, såsom kommissionen föreslagit, finner jag visserligen icke föreligga,

men, då fartyget behöfves redan innevarande år, torde medel

nu böra af Riksdagen äskas för två år. Emot det af kommissionen

uppgifna beloppet, 16,000 kronor årligen, har jag icke något att

erinra.»

På grund af hvad i detta ärende förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen, med bifall till hvad Kungl. Maj:t

föreslagit, må

a) till stationerande jämväl under annan tid af

året än vintermånaderna af ett armeradt ångfartyg vid

rikets kuster för åstadkommande af ordning och skydd

vid fiskets bedrifvande, å extra stat för år 1904 anvisa

ett belopp af 25,000 kronor, samt

b) till förhyrande af en fiskeångare för utförande

genom svenska hydrografisk-biologiska kommissionen

af fiskeförsök, å extra stat för år 1904 anvisa ett belopp

af 32,000 kronor, med rätt för Kung]. Maj:t att

innevarande år af detta belopp för ändamålet förskjuta

16,000 kronor af tillgängliga medel.

s. 95 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

95

26:o) Kung], Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att, till utförande

af hydrografisk-biologiska undersökningar af de Sverige omgifvande

hafven, på extra stat för år 1904 bevilja 24,300 kronor.

Beträffande detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande.

»Till utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar af de

Sverige omgifvande hafven, i enlighet med de grunder, som af chefen

för civildepartementet framlagts uti det vid Eders Kungl. Maj:ts proposition

n:o 56 till 1900 års Riksdag fogade protokoll öfver civilärenden

den 23 februari 1900, har Riksdagen på extra stat för hvarje af åren

1901, 1902 och 1903 beviljat medel, nämligen:

för år 1901:

dels till kostnader för en gång ............................... kronor 19,000: —

dels till omkostnader för tiden från och med den 1

maj 1901 till och med den 30 april 1902 ....... ,, 19,200: —

dels ock till täckande af Sveriges andel i kostnaderna

för en internationell hydrografisk-biologisk central
anstalt

med laboratorium för sistnämnda tid „ 5,100: —

tillhopa kronor 43,300: —

för år 1902:

dels för omkostnader för tiden från och med deD 1 maj 1902 till och

med den 30 april 1903 ........................................... kronor 19,200: —

dels ock till täckande af Sveriges andel i kostnaderna

för en internationell hydrografisk-biologisk centralanstalt

med laboratorium för samma tid .......... ,, 5,100: —

tillhopa kronor 24,300: —

samt för år 1903:

till täckande af samma kostnader för tiden från och med den 1 maj

1903 till och med den 30 april 1904 tillhopa kronor ... 24,300: —

Af de sålunda beviljade beloppen har det för år 1901 till en

centralanstalt anvisade beloppet, 5,100 kronor, till statsverket återgått,

enär en sådan anstalt icke blef inom den tid, för hvilken beloppet afsågs,

organiserad.

Beträffande dispositionen af det för innevarande år anvisade anslaget

har Eders Kungl. Maj:t ännu icke fattat beslut.

Till svenska hydrografisk-biologiska kommissionens förfogande har

Eders Kungl. Maj:t genom särskilda nådiga bref ställt, förutom ofvannämnda

till kostnader för en gång afsedda belopp, 19,000 kronor, de

Ang. andag

tiU hydrografisk-biologiska

undersökningar

af de Sverige

omgifvande

hafven.

[22.]

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

af Riksdagen för omkostnader för tiden från och med den 1 maj 1901

till och med den 30 april innevarande år beviljade anslag, tillhopa

38,400 kronor.

Vidare liar Eders Kungl. Maj:t, sedan samtliga de nti det internationella

hydrografisk-biologiska hafsundersökningsarbetet intresserade

makterna numera beviljat nödiga medel till betäckande af på en hvar

af dem belöpande andel i de gemensamma kostnaderna samt, såsom

jag under nästföregående punkt haft tillfälle erinra, den centrala

ledningen blifvit organiserad, den 28 november 1902 af det till en

centralanstalt med laboratorium för samma år af Riksdagen beviljade

anslaget, 5,100 kronor, utanordna! ett belopp af 5,250 riksmark, motsvarande

den på Sverige för ett år belöpande andel uti berörda kostnader.

Detta belopp understiger, till följd af en omreglering i fördelningen

af kostnaden för anstalten de intresserade staterna emellan,

med 400 riksmark det ursprungligen beräknade. Äfven i ett annat

afseende har afvikelse skett från den ursprungliga planen. Enligt

denna skulle äfven centralorganens verksamhetsår räknas från och med

den 1 maj hvarje år, men, till följd däraf att, såsom jag redan under

nästföregående punkt erinrat, den centrala ledningen först den 22 juli

1902 organiserats, har utgångspunkten blifvit framskjuten, så att det

första verksamhetsåret kommer att omfatta tiden 22 juli 1902—21 juli

1903. Det är ock till täckande af Sveriges andel i kostnaden för denna

tid, som ofvan berörda 5,250 riksmark anvisats, och det för innevarande

år till centralorganen beviljade anslaget skulle således förslå

till täckande af Sveriges andel i kostnaden härför intill den 22 juli 1904.

I fråga om organisationen af de centrala organen anser jag mig

böra omnämna, att, enligt vid sammanträdet i Köpenhamn nästlidna år

fattadt beslut, sätet för centralanstalten skulle blifva Köpenhamn och

för laboratoriet Kristiania, en anordning, emot hvilken från Sveriges

sida icke något synes mig vara att erinra.

Såsom jag förut påpekat, understiger det belopp, som slutligen

blifvit såsom Sveriges andel i kostnaden för centralanstalten med laboratorium

bestämdt, det ursprungligen därför beräknade. Men då den

centrala organisationen utöfver det belopp, som sålunda åligger Sverige

att betala, kräfver en ytterligare kostnad, nämligen gäldande af resekostnads-

och traktamentsersättning till de för Sveriges del utsedde

ledamöterna i det internationella rådet för hydrografisk-biologiska hafsundersökningar,

som vid sammanträdet i Köpenhamn den 22 juli 1902,

i enlighet med beslut vid konferensen i Ivristiania, konstituerades för

att utöfva den centrala ledningen vid de internationella hafsundersök
-

s. 97 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

97

ningarna, anser jag, att äfven denna kostnad bör af ifrågavarande anslag

gäldas. Någon nedsättning i beloppet bör därför ej för framtiden

ifrågakomma.»

På grund af det anförda har departementschefen, med förklaring

att han sålunda saknade anledning föreslå någon annan ändring i afseende

å de för ifrågavarande ändamål utgående anslagen, än som föranleddes

däraf, att arbetsåret för de centrala organen bestämts att

börja den 22 juli i stället för den 1 maj, hemställt, att Kungl. Maj:t

måtte hos Riksdagen göra ofvannämnda framställning.

Utskottet, som anser sig böra biträda Kung!. Maj:ts ifrågavarande

förslag, hemställer alltså,

att Riksdagen må, till utförande af hydrografiskbiologiska

undersökningar af de Sverige omgifvande

hafven, på extra stat för år 1904 bevilja

a) till omkostnader för tiden från och med den

1 maj 1904 till och med den 30 april 1905 19,200

kronor; samt

b) till täckande af Sveriges andel i kostnaderna

för en internationell hydrografisk-biologisk centralanstalt

med laboratorium för tiden från och med den

22 juli 1904 till och med den 21 juli 1905 5,100 kronor;

eller sålunda tillsammans 24,300 kronor.

27:o) I anledning af Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning Ang. anslag

och'' under hänvisande till hvad som i ämnet finnes anfördt i nästlidet

års statsutskotts utlåtande n:o 10 punkt 26, får utskottet hemställa, befrämjande.

[23.1

att Riksdagen må af det för höjande af fonden ^

för fiskerinäringens befrämjande beviljade anslag af

500,000 kronor anvisa på extra stat för år 1904 100,000

kronor.

28:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, såsom bidrag till Ang. anslag

anordnande af undervisningskurser i navigation för bohuslänske fiskare,

på extra stat för år 1904 anvisa ett anslag af 2,250 kronor. * navigation

Till statsrådsprotokollet har i detta ärende af departementschefen J*fkebo^fare

andragits följande. _ _ [24.]

»Uti den till nästlidna års Riksdag aflåtna nådiga propositionen

Bih. till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Åfd. 10 Höft. 13

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

angående statsverkets tillstånd och behof föreslog Eders Kungi. Maj:t

Riksdagen att, såsom bidrag till anordnande af undervisningskurser i

navigation för bolmsländske fiskare, på extra stat för år 1903 anvisa

ett anslag af 2,250 kronor. Dessa undervisningskurser, hvilkas ändamål

skulle vara att al hjälpa den bland den bohuslänska fiskarebefolkningen

rådande brist i afseende å de för navigation särskildt i främmande

farvatten erforderliga insikter och därmed befordra storsjöfiskets

utveckling, skulle enligt af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Göteborgs och Bohus län förordadt förslag i regeln fortgå under tiden

Irån den 1 oktober till den 15 mars, och för desamma skulle anlitas

två navigationslärare, al hvilka en hvar årligen undervisade vid tre

fiskelägen. Till betäckande al en del af kostnaderna för omförmälda

kurser, hvilka kostnader beräknats uppgå till ett sammanlagdt belopp

för år af 4,250 kronor, hade, enligt hvad i statsrådsprotokollet öfver

jordbroksäronden den 11 januari 1902 meddelades, Göteborgs och

Bohus läns hushållningssällskap och landsting för en tid af fem år från

och med år 1902 anslagit hvartdera 1,000 kronor årligen.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 15 maj 1902, angående regleringen

af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel, anmält, att

Riksdagen, hvilken ansett, att vid beviljandet af det ifrågasatta anslaget

borde fästas det villkor, att nyssnämnda hushållningssällskap och landsting

bidroge med de al dem erbjudna beloppen, till anordnande af

ifrågavarande undervisningskurser, under förutsättning att hushållningssällskapet

och landstinget för ändamålet bidroge med tillsammans 2,000

kronor, på extra stat för år 1903 anvisat ett anslag af 2,250 kronor,

har vid underdånig föredragning den 6 juni 1902 af Riksdagens omförmälda

skrifvelse Eders Kungl. Maj:t, som godkänt Riksdagen ifrågavarande

beslut, i hvad det skilde sig från hvad Eders Kungl. Maj:t uti

ämnet föreslagit, funnit godt att, under förutsättning att det af Eders

Kungl. Maj:t och Riksdagen sålunda bestämda villkor för anslagets

utgående blefve uppfylldt, för år 1903 ställa till Eders Kungl. Maj:ts

befallningsliafvandes i Göteborgs och Bohus län förfogande ett belopp

af 2,250 kronor för anordnande, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

hvad Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit, af undervisningskurserna

i fråga, äfvensom, bland annat, anbefallt statskontoret att efter

ingången af år 1903, sedan Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande hos

statskontoret anmält, att den för anslagets utgående stadgade förutsättning

vore uppfylld, till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande utanordna

ifrågavarande belopp.

I underdånig skrifvelse den 9 augusti 1902 har därefter Eders

s. 99 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

99

Kung]. Maj:ts bemälde befallningshafvande, med tillkännagifvande att

berörda villkor vore uppfylldt, hemställt att, enär det vore synnerligen

önskvärd!, att undervisningskurserna kunde anordnas redan under samma

års höst, innan vinterfisket toge sin början och fiskarebefolkningens tid

och krafter däraf toges i anspråk, låders Kungl. Maj:t måtte låta förskottsvis

utbetala af berörda för år 1903 anslagna medel halfva beloppet,

1,125 kronor, så tidigt, att undervisningskurserna kunde taga sin början

den 1 oktober 1902; och har Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref

den 22 augusti sistnämnda år anbefallt statskontoret att af berörda, för

år 1903 till Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förfogande ställda

belopp, 2,250 kronor, under år 1902 förskottsvis af under händer varande

medel, mot ersättning efter ingången af år 1903 af det utaf Riksdagen

för ifrågavarande ändamål anvisade anslag, på rekvisition till Eders

Kungl. Majds befallningshafvande utbetala högst 1,125 kronor.

Då ifrågavarande undervisningskurser i navigation för bohuslänske

fiskare så nyligen tagit sin början, är det naturligen ännu för tidigt

att kunna bedöma, i hvad mån desamma varit ägnade att fylla det

ändamål, hvarför de äro afsedda; och gifvet är, att resultatet af undervisningskursernas

verksamhet först sedan de en något längre tid fortgått

kommer att framträda. Man torde emellertid med allt skäl kunna

förvänta, att de bohuslänske fiskarna för bedrifvandet af sitt yrke,

särskildt vid fiskefärder till aflägsnare farvatten, skola hafva god nytta

af de kunskaper, de vid kursernas bevistande inhämtat, likasom ock

dessa kurser för utdanandet af yngre generationer af den bohuslänska

fiskarebefolkningen till dugliga fiskare skola visa sig äga en icke ringa

betydelse. Jag anser följaktligen, att medel jämväl för år 1904 böra

finnas för ifrågavarande ändamål tillgängliga. Då Göteborgs och Bohus

läns hushållningssällskap och landsting äfven för nämnda år till undervisningskurserna

anvisat tillhopa 2,000 kronor, och någon ändring i det

belopp, hvartill kostnaderna för kurserna blifvit beräknade, icke blifvit

ifrågasatt, erfordras för samma år från statens sida bidrag med enahanda

belopp som det för innevarande år af Riksdagen beviljade. Framställning

om anvisande af för ändamålet erforderliga medel synes mig

därför nu böra göras hos Riksdagen, och lärer det af Riksdagen vid

beviljandet af anslaget för innevarande år fästade villkor böra bibehållas.

Under förutsättning af nådigt bifall till hvad jag i anslutning härtill

går att föreslå, anser jag att, med hänsyn därtill att Eders Kungl.

Maj:ts för att möjliggöra, att kurserna redan under 1902 års höst kunde

träda i verksamhet, måst under samma år låta förskottera halfva beloppet,

1,125 kronor, af det för innevarande år beviljade anslaget, och

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. motion

om anslag till

för söksdrift

efter sill med

drif garn i

öppen sjö.

då enligt den för kurserna antagna plan desammas verksamhet skulle

taga sin början hvarje år på hösten, nu tillika bör hos Riksdagen

begäras rätt för Eders Kung]. Maj:t att af det belopp, som för år 1904

äskas, låta under innevarande år af tillgängliga medel förskottera hälften,

eller 1,125 kronor.»

Med anledning af hvad sålunda förekommit och i anslutning till

Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att Riksdagen må såsom bidrag till anordnande

af undervisningskurser i navigation för bohuslänske

fiskare, under förutsättning att Göteborgs och Bohus

läns hushållningssällskap och landsting för ändamålet

bidraga med tillsammans 2,000 kronor, på extra stat

för år 1904 anvisa ett anslag af 2,250 kronor, med

rätt för Kungl. Maj:t att låta utaf nämnda belopp förskottsvis

under innevarande år af tillgängliga medel

utanordna 1,125 kronor.

29:o) I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 25) har herr

C. Wallentin föreslagit,

att Riksdagen må till försöksdrift efter sill med drifgarn i öppen

sjö på extra stat för år 1904 anvisa ett belopp af 100,000 kronor, att

utgå enligt de i motionen angifna grunder, samt med rätt för Kungl.

Maj:t att utfärda de närmare bestämmelser, som för vinnande af ofvannämnda

styftemål äro erforderliga.

Till stöd för sitt förslag har motionären anfört följande:

»Ehuru man villigt måste erkänna de stora fördelar vårt land och

särskildt den fiskeriidkande befolkningen vid västkusten skördat genom

det ymniga sillfiske, som periodvis allt sedan slutet af 1870-talet försiggått

vid den bohuslänska kusten, kan man dock ej aflägsna den tanken,

att den inkomstkälla, detta fiske kunnat bereda, ej blifvit behörigen

tillvaratagen.

I början af ifrågavarande sillperiod kunde fiskeribefolkningen i

saknad af erforderlig redskap ej alltid begagna sig af de fångsttillfällen,

som erbjödos, och dessutom lade bristen på kommunikationer hinder i

vägen för spridandet inåt landet af den massvis tillströmmande råvaran.

För att på något sätt kunna tillgodogöra sig de rikliga fångsterna,

upprättades guanofabriker, och som bevis på hvilken omfattning denna

industri tog må nämnas, att under vintern 1895—1896 tillverkades vid

23 sådana fabriker i Bohuslän 14,169,580 kg. guano och 12,299 fät

olja af sill.

s. 101 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

101

Nu hafva förhållandena förändrats, enär tillgången på sill blifvit

allt mera ojämn, och man har till och med börjat frukta för att denna

vandringsfisk skall alldeles upphöra att besöka vår kust. Skulle denna

fruktan besannas, blefve det ett hardt slag såväl för vår fiskeribefolkning

som för alla de delar af vårt land, hvilka eljest kunna komma i

åtnjutande af detta billiga födoämne.

Emellertid visar erfarenheten från senare år och särskildt denna

vinter, att sillen, äfven om den ej har benägenhet att gå in i våra

fjordar, likväl finnes i mängd utanför vår kust, men för att kunna

under dessa förhållanden tillgodogöra oss densamma fordras helt andra

redskap och tillämpning af en för oss ganska ny metod, nämligen fiske

med drifgarn i öppen sjö. Detta fångstsätt användes af engelsmän och

holländare vid deras rika sillfiske i Nordsjön och som bevis på, i hvilken

omfattning detta bedrifves, må nämnas, att under förra året uppfiskades

af holländare med drifgarn i öppen sjö 701,000 tunnor sill, som har

betalts med minst 20 kronor pr tunna. På senare tid har äfven Tyskland

och Norge idkat detta fångstsätt med ganska godt resultat, och i

afseende på dugligheten hos vår fiskarebefolkning finnes intet hinder

för densamma att med framgång kunna täfla med ofvannämnda nationer.

Men för detta ändamål fordras kapital, hvilket utomlands anskaffades

på så sätt, att bolag bildades i städerna, hvilka bolag utrusta ångfartyg

samt förhyra besättningar. Hos oss har emellertid lyckligtvis detta

bolagsvälde inom fiskerinäringen ej fått insteg,1 utan våra fiskare bibehålla

af ålder sin vana att själfva sammansluta sig samt gemensamt

dela vinst och förlust. Att do emellertid under sådana förhållanden ej

kunna vara banbrytare och sätta i gång dyrbara företag, är ju gifvet,

synnerligast som ifrågavarande fåDgstmetod är för dem ny och opröfvad

samt lätt kan medföra förlust i början.

Den af Riksdagen inrättade lånefonden för fiskerinäringens främjande

kan ej med dess nuvarande bestämmelser användas för dessa

försök, ty dels äro de ur fonden utgående lånen alltför små till sina

belopp för att kunna anskaffa den erforderliga dyrbara utrustningen och

dels är denna fiskemetod alltför ny för oss för att erforderlig säkerhet

skall kunna anskaffas för lånens erhållande.

Då det emellertid som sagdt här gäller ett försök att utveckla en

svensk näring af den allra största betydelse för vidsträckta delar af vårt

land, och då denna närings utöfvare ej äga i sin maki ett kunna planmässigt

igångsätta densamma, har jag ansett statens mellankomst vara

nödvändig för att sätta den i verket och leda den i rätt spår.

Sedan isen väl blifvit bruten och man lärt sig förstå, hvilken

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

rikedomskälla som ligger i ett energiskt bedrifvet hafsfiske, kommer

säkerligen den euskilda företagsamheten att föra saken framåt.

I anslutning till hvad jag här framställt, har jag tänkt mig saken

på så sätt realiserad, att genom statens försorg utrustas 3 å 4 stycken

lämpliga fartyg med erforderlig redskap, och lämnas dessa fartyg till

begagnande åt dugliga fiskare, livilka utses af Konungens befallningshafvande

efter förslag af vederbörande fiskeritjänstemau.

Dessa fiskare äga att själfva efter godtfinnande bedrifva fisket,

men skola vara underkastade de kontrollåtgärder, som af vederbörande

myndighet bestämmas. Räkenskaper* öfver resultatet af verksamheten

skola föras, och af fångsternas försäljningssumma skall alltid viss del

afsättas till amortering af fartyg och redskap, assurans m. m. På så

sätt bör staten i möjligaste mån vara tryggad för förlust, och den

yrkesutöfvande sporras i sitt arbete genom utsikten att kunna förvärfva

äganderätten till fartyget.»

Utskottet anser visserligen förevarande motions syfte vara i hög

grad beaktansvärdt och föreställer sig, att hafsfiskebedriften är af så

stor bet}Tdelse för vårt land, att statens mellankomst för dess befrämjande

icke bör förvägras. Med afseende å det outredda skick, i hvilket

den nu väckta frågan om anslag för ändamålet befinner sig, anser sig

utskottet dock icke kunna biträda motionen. Emot densamma har

utskottet för öfrigt velat erinra, att erforderliga redskap för hafsfiskets

bedrifvande icke under något förhållande synas, såsom motionären ifrågasatt,

böra af allmänna medel bekostas för att därefter till fiskare utlämnas,

enär härvid alltför stora praktiska svårigheter otvifvelaktigt

skulle uppstå.

I sammanhang härmed har utskottet velat uttala den mening, att

om än, på sätt äfven af motionären framhållits, från fonden för fiskerinäringens

befrämjande under nuvarande förhållanden icke torde kunna

påräknas låneunderstöd för hafsfiskets bedrifvande, förändrade bestämmelser

för lån från denna fond, såväl i fråga om lånens storlek som

beträffande säkerheten för desamma, skulle kunna lända därhän, att

denna fond komme att blifva till gagn äfven för fiskebedriften med

drif garn i öppen sjö.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att herr C. Wallentins förevarande motion icke

må vinna Riksdagens bifall.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 103

Arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning.

30:o) Med anledning1 af Knngl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning,

hemställer utskottet

att Riksdagen må, till arfvoden åt amanuenser och

extra biträden å domänstyrelsens skogsafdelning, på extra

stat för år 1904 bevilja ett anslag af 6,100 kronor.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomåner.

31:o) Knngl. Maj:t liar föreslagit Riksdagen att på extra stat

för år 1904 anvisa till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200 kronor samt till resekostnader

vid domänförvaltningen såsom förslagsanslag 40,585 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen, under erinran

hurusom för bestridande af hithörande utgifter vore i nu gällande riksstat

såsom extra anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter

och för uppehållande af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200

kronor, dels ock till resekostnader vid domänförvaltningen förslagsvis

40,585 kronor, anfört, att de nuvarande anslagen för berörda ändamål

fortfarande vore behöfliga samt, enligt hvad domänstyrelsen i skrifvelse

till Kungl. Maj:t den 10 oktober 1902 anfört, anledning saknades att

föreslå förhöjning eller nedsättning i beloppen.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1904 bevilja

a) till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200

kronor samt

b) till resekostnader vid domänförvaltningen såsom

förslagsanslag 40,585 kronor.

Beredande af ökade extra lårarokrafter vid skogsinstitutet.

32:o) Med anledning af Kungl. Majrts i ämnet gjorda framställning

får utskottet hemställa,

Ang. anslag

till arfvoden

ät amanuenser

och extra biträden

ä domänstyrelsens

skogsafdelning.

[25.]

Ang. anslag

till aflöning åt

domänintendenter

m. m. samt

till resekostnader

vid domänförvaltningen.

[26, 27.]

Ang. anslag

till extra

lärarekraften''

vid skogsinstitutet.

[28.]

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. anslag

till kostnad för

vägdebiingar.

[89.]

Ang. anslag

till förekommande

och

hämmande af

tuberkelsjukdomar

hos

nötkreaturen

[30.]''

att Riksdagen må till beredande af ökade extra

lärarekrafter vid skogsinstitutet på extra stat för år

1904 anvisa ett belopp af 5,000 kronor.

Vägunderhållet på landet.

33:o) På grund af Kungl. Maj:ts därom framställda förslag hemställer

utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1904

anvisa, för bestridande af statsverkets andel i kostnaden

för vägdelningar såsom förslagsanslag, 50,000 kronor.

Förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.

34:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för

år 1904 till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen

bevilja ett anslag af 50,000 kronor.

I detta ämne har departementschefen till statsrådsprotokollet anfört

följande.

»Riksdagen beviljade till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

hos nötkreaturen för år 1898 50,000 kronor med rätt för Eders

Kungl. Maj: t att låta under år 1897 förskjuta 15,000 kronor, hvarjämte

1898 års Riksdag medgaf, att ytterligare 25,000 kronor finge

under år 1898 för samma ändamål förskjutas. För hvartdera af åren

1899 och 1900 anvisades ett belopp af 50,000 kronor; och för år 1901

beviljades 100,000 kronor, däraf redan under år 1900 skulle af tillgängliga

medel få förskjutas 25,000 kronor.

Vid afgifvande af förslag rörande det anslag, som för ifrågavarande

ändamål borde för år 1902 af Riksdagen äskas, uttalade landtbruksstyrelsen

såsom sin åsikt, att något skäl icke förefunnes att beräkna

anslaget lägre än till 75,000 kronor eller samma belopp, som för år 1901

funnits tillgängligt.

I öfverensstämmelse med hvad landtbruksstyrelsen sålunda hemställt,

föreslog Eders Kungl. Maj:t Riksdagen att på extra stat för år

1902 till Eders Kungl. Maj:ts förfogande ställa ett anslag af 75,000

kronor för ändamålet i fråga, hvilken framställning af Riksdagen bifölls.

s. 105 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

105

Rörande anslagsbehofvet för ändamålet för innevarande år hemställde

landtbrnksstyrelsen uti underdånig skrifvelse den 11 oktober 1901

om anvisande af medel till det belopp, att 75,000 kronor blefve för år

1903 för meranämnda ändamål tillgängliga.

Då behållningen å föregående årens anslag beräknades skola vid

1902 års slut komma att med säkerhet uppgå till 25,000 kronor, samt

Eders Kung!. Maj:t ansåg dessa medel böra i första hand komma till

användning för bestridande af kostnaderna för tuberkulosens bekämpande

hos nötkreaturen under år 1903, föreslog Eders Kungl. Maj:t

Riksdagen att på extra stat för nämnda år ställa till Eders Kungl.

Maj:ts förfogande ett anslag af allenast 50,000 kronor, hvilket belopp

jämväl blef af Riksdagen beviljadt under förklaring tillika, att Riksdagen

icke hade något att erinra mot att ofvananmärkta vid 1902 års

slut förefintliga behållning finge för det uppgifna ändamålet användas.

På framställning af landtbrnksstyrelsen har därefter Eders Kungl.

Maj:t genom nådigt bref den 24 oktober nästlidna år meddelat bestämmelser

rörande användandet af det utaf Riksdagen för år 1903

anvisade anslaget och därvid, bland annat, bemyndigat styrelsen att

för samma år antaga en legitimerad veterinär att vara konsulent med

hufvudsaklig uppgift att efter rekvisition af djurägare besöka ladugårdar

inom landet för att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar

rörande åtgärder till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

hos nötkreaturen, äfvensom förklarat, att bemälde konsulent,

hvilken icke finge innehafva annan veterinär befattning i statens, kommuns

eller enskild tjänst eller utöfva annan veterinär verksamhet än

sådan af tillfällig natur, skulle såsom godtgörelse åtnjuta ett arfvode

af 3,500 kronor för helt år räknadt, jämte resekostnads- och traktamentsersättning

intill ett sammanlagdt belopp af 2,000 kronor.

Uti en den 25 november 1902 dagtecknad underdånig skrifvelse

har landtbrnksstyrelsen, som ansåge, att medel för tuberkulosens bekämpande

hos nötkreaturen fortfarande borde utverkas, hemställt, att

äfven af innevarande års Riksdag borde äskas ett anslag till det belopp,

att 75,000 kronor blefve för år 1904 för ändamålet tillgängliga. Till

stöd för- denna framställning har styrelsen anfört följande.

Statistiska uppgifter rörande tuberkulinundersökningarna förelåge

numera i fullständigt skick för tiden från undersökningarnas början

den 15 oktober 1897 till och med år 1901, hvarjämte en preliminär

statistik för nästlidna år intill den 1 september utarbetats, hvilka samtliga

uppgifter voro sammanförda i nedanstående tabell.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.

14

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

År

Samman- lagda an- talet under- sökta djur

För första gången pröfvade

besättningar

Antal

besätt-

ningar

reak-

tionsfria

vid

första

under-

sök-

ningen.

Ompröfvade besätt- ningar.

Antal

Antalet

djur inom

dessa

% rea- ge- rande

af

djuren

Antal

Antalet

djur inom

dessa

% roa- nde

af

dju- ren

«/i0 1897—1898

63,374

1,651

48,677

31,7

570

130

6,970

9,3

1899

53,601

1,325

37,994

27,5

532

246

13,150

7,1

1900

68,615

1,528

43,988

31,4

574

479

22,113

5,8

1901

65,682

1,391

34,595

35,4

537

602

27,016

5,8

1902 till i/,

36,010

711

16,054

26,1

345

428

19,033

4,6

Summa

287,282

6,606

181,308

30,4

| 2,558

—

—

—

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Af denna tabell syntes framgå, att intresset för tuberkulosens

bekämpande fortfarande vore oförminskadt bland landtmännen ocb att

denna viktiga angelägenhet år efter år vunne ökad anslutning från

deras sida. Visserligen skulle det kunna synas, som om en tillbakagång

därutinnan skulle ägt rum under år 1901, enär, såsom af kolumnerna

2 och 3 i berörda tabell framginge, sammanlagda antalet undersökta

djur äfvensom antalet af första gången pröfvade besättningar under

nämnda år varit något mindre än under de närmast föregående,

ett förhållande, som med all sannolikhet komme att visa sig äfven

med afseende å 1902 års undersökningar, jämförda med 1901 års.

Denna tillbakagång finge emellertid sin naturliga förklaring däraf, att

sådana undersökningar, hvilka icke alls eller åtminstone icke omedelbart.

ledde till några åtgärder för tuberkulosens bekämpande, vore i

aftagande. För bedömandet, huruvida ifrågavarande arbete ledt. till

verklig framgång, borde hänsyn tagas till kolumnerna 7 och 8 i förberörda

tabell, hvilka utvisade, att antalet besättningar, inom hvilka

kampen mot tuberkulosen påginge, icke oväsentligt ökats under år 1901,

då detsamma utgjort 30 procent af hela antalet undersökta besättningar

mot 23 procent år 1900, samt att antalet djur, som varit föremål för

skyddsåtgärder mot tuberkulosen, under år 1901 uppgått till minst

27,016 mot 22,113 år 1900. Ompröfningarna under år 1901 hade visat

samma resultat som under närmast föregående år eller 5,8 procent

s. 107 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

107

rengörande

____ djur, hvilket i väsentlig mån berott därpå, att inom flera

nytillkomna större besättningar den andra undersökningen med tuberkulin

visat ett mindre godt resultat, såsom ofta vore fallet, då isolering

skedde af de få vid första undersökningen reaktionsfria djuren.

Vidare syntes beträffande 1901 års undersökningar böra anmärkas,

att af de första gången undersökta besättningarna en stor del eller

icke mindre än 38,6 procent visat sig reaktionsfri; att vid ompröfningar

fullständig reaktionsfrihet förekommit inom 271 besättningar om tillhopa

8,865 djur; att inom dessa besättningar tuberkulosen genom lämpliga

åtgärder antingen förekommits eller ock fullständigt hämmats;

samt att sistnämnda reaktionsfria besättningars antal i jämförelse med

närmast föregående år ökats med 77 och de reaktionsfria djurens

med 2.809.

Beträffande beloppet af do medel, som kunde för ändamålet under

år 1904 erfordras, ville styrelsen till en början erinra, hurusom, alltsedan

staten börjat vidtaga åtgärder af mera omfattande beskaffenhet

för motarbetande af tuberkulos bland nötkreaturen, af för ändamålet

utaf Riksdagen anslagna medel anvisats vissa belopp att användas till

belöningar för bemödanden till förekommande och hämmande af

hos

nötkreaturen, nämligen:

för

år

1898 ett belopp af högst 20,000

kronor

11

11

1899 „

11

11

11

11,900

11

11

11

1900 „

11

11

11

12,300

11

11

11

1901 „

11

11

11

11,300

11

11

11

1902 „

11

11

11

10,600

11

11

11

1903 „

11

11

11

10,900

11

eller tillhopa 77,000 kronor

Af dessa medel hade genom särskilda nådiga bref vid fyra olika

tillfällen bland 121 djurägare, som inkommit med ansökningar i sådant

afseende, tilldelats 71 djurägare belöningar, växlande mellan 3,000

kronor och 100 kronor, till sammanlagdt belopp af 52,100 kronor.

Ändamålet med ifrågavarande belöningars utdelande hade varit

att med desamma framkalla landtmännens frivilliga deltagande i kampen

mot tuberkulosen. Det syntes också icke kunna bestridas, att belöningarna

i sin mån bidragit till befordrandet af intresset för här ifrågavarande

angelägenhet hos den ladugårdsägande allmänheten, men det

måste å andra sidan, med fästadt afseende å det jämförelsevis ringa

antal djurägare, som hittills anslutit sig till deltagande i kampen mot

tuberkulosen, medgifvas, att ifrågavarande belöningar, sådana de enligt

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

gällande bestämmelser anordnats, icke haft en så kraftig verkan, som

önskligt varit, hvarför af de medel, som för framtiden" kunde komma

att anvisas till förekommande och hämmande af tuberkulosen hos nötkreaturen,

ett mot sagda belöningar svarande belopp borde erhålla ett

i viss mån förändradt användande. Det förhållandet, att af ofvan omförmälda

71 djurägare ej mindre än 27 vidtagit och underhållit åtgärder

till tuberkulosens bekämpande under längre eller kortare tid, innan

fråga uppstått om vidtagande af mera omfattande åtgärder från statens

sida för tuberkolosens utrotande nr ladugårdarna, och att sålunda ofvan

bemälda djurägare icke varit påverkade* i sitt arbete af någon utsikt

till statsbelöning, titan vidtagit åtgärderna i sagda syfte för sakens egen

skull, hvilket. särskildt gällde om de djurägare, som hemburit do största

belöningarna och hvilkas arbete i kampen mot tuberkulosen följaktligen

varit mest omfattande, syntes utvisa, att den verkan, belöningarna haft,

icke varit mycket genomgripande.

Anledningen därtill, att inom lan dtm ann akretsar något större intresse

icke i allmänhet visat sig för sökandet af dylika belöningar och

vidtagandet af därför erforderliga åtgärder, syntes styrelsen vara att

finna i det förhållandet, att landtmännen, med öfverskattande i allmänhet

af de med tuberkulosens utrotande ur ludugårdarna förenade kostnader,

ansett, att samma kostnader vore större, än att med den osäkerhet,

som förefunnes att erhålla någon högre belöning, det kunde vara

med deras fördel förenligt att på sagda bemödanden nedlägga de erforderliga

kostnaderna.

På grund häraf och då senare årens erfarenhet syntes gifva vid

handen, att tuberkulosens bekämpande inom ladugårdarna allt tydligare

framstode såsom en nödvändighet för landtmannen, därest han skulle

erhålla nöjaktig vinst af sin ladugård, ausåge styrelsen det icke vara

någon olägenhet, om belöningar af den beskaffenhet, hvarom här vore

fråga, icke vidare komme att utdelas.

Däremot funne styrelsen icke tanken, att från statens sida något

understöd lämnades åt dem, hvilka med framgång arbetat för tuberkulosens

utrotande ur ladugårdarna och därigenom åsamkat sig kostnader,

böra helt och hållet öfvergifvas, om också de större ladugårdsägarne,

hvilka äfven utan understöd från statens sida syntes kunna

bära sagda kostnader, borde uteslutas från erhållande af delaktighet

af de medel, staten möjligen skulle komma att för ändamålet anslå. På

sätt af nedanstående tabell inhämtades, hade undersökningarna med

tuberkulin visserligen ådagalagt, att ett större antal mindre nötkreatursbesättningar,

hvartill lämpligen räknades sådana om högst 15 djur, vore

s. 109 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

109

fria från tuberkulos, men äfven visat, att ganska många dylika besättningar

funnes, hvilka i större eller mindre mån vore tuberkulösa.

Med tuberkulin för första gången pröfvade besättningar

om högst 15 nötkreatur.

År

Antal

Tuberkelfria Tuberkulösa

l

% reagerande

af djuren.

1897>|—1898

604

392

212

25,5

1899

473

333

140

27,6

1900

571

386

185

25,8

1901

616

403

213

24,9

Summa

2,264

1,514

750

25,9 j

Det hade under årens lopp visat sig, ait den mindre ladugårdsidkaren

endast undantagsvis medverkat vid bekämpandet af tuberkulosen

inom ladugårdarna. Af de 750 besättningar, hvilka enligt ofvanstående

tabell visat sig tuberkulösa, hade, såvidt till landtbruksstyrelsens kännedom

kommit, endast ett 50-tal varit föremål för ompröfningar med

tuberkulin. Då det emellertid vore af ganska stor vikt, att äfven de

smärre besättningarna, såvidt möjligt, blefve befriade från tuberkulos,

men det knappast vore att förvänta, att den mindre ladugårdsinnehafvaren,

för hvilken de med sjukdomens utrotande förenade kostnader,

om ock icke med nödvändighet i och för sig betydande, ofta nog verkade

afskräckande, skulle vidtaga åtgärder till bekämpandet af tuberkulosen

inom sin ladugårdsbesättning, därest han icke kunde för sina sträfvanden

påräkna ett penningbidrag från det allmännas sida, syntes det vara

lämpligt, att ett sådant understöd af statsmedel för en gång lämnades

den ägare af högst 15 nötkreatur, som därom gjorde ansökning, och i

sammanhang därmed visade sig underhålla sin besättning hufvudsak - ligen genom eget pålägg samt styrkte sig hafva vidtagit och med afgjord

framgång under minst ett år vidmakthållit åtgärder till tuberkulosens

förekommande och hämmande inom ladugården. Understödet,

som icke syntes böra öfverstiga 300 kronor, kunde lämpligen bestämmas

i förhållande till kostnaderna för det arbete, sökanden fått vidkännas

för ifrågavarande ändamåls vinnande inom ladugården, därvid

dock icke andra kostnader borde få tagas i beräkning än sådana, som

afsåge desinfektions- och isoleringsåtgärder, kalfmjölkens befriande från

smittoförande egenskap samt den veterinärhjälp, som anlitats och kunnat

anses erforderlig utöfver den af staten särskildt bekostade.

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Till att börja med syntes styrelsen endast ett belopp af högst

6,000 kronor böra för nu ifrågavarande ändamål anslås, ett belopp,

som dock framdeles måhända kunde komma att befinnas otillräckligt.

Ansökning om dylikt understöd syntes styrelsen böra, slälld till

Eders Kungl Maj:t, ingifvas till st\rrolsen före början af det år, hvarunder

understödet vore afsedt att utdelas, och därefter af styrelsen

jämte eget yttraude före den 15 februari samma år till Eders Kungl.

Maj:t insändas. Sådan ansökning skulle vara åtföljd af dels ladugårdsinnehafvarens

uppgifter öfver af honom häfda kostnader af förberörda

slag, dels utaf examinerad veterinär i enlighet med af landtbruksstyrelsen

faställdt formulär utfärdadt bevis, att djurägare från och

med ingången af särskildt, utaf Eders Kungl. Maj:t föreskrifvet år eller

senare vidtaget och under minst ett år underhållit ändamålsenliga åtgärder

till tuberkulosens förekommande och hämmande inom nötkreatursbesättningen,

dels ock af vederbörande hushållningssällskap genom dess

förvaltningsutskott afgifvet yttrande öfver ansökningen.

Vidare ansåge styrelsen, att förutom sagda understöd borde i

stället för belöningarna en annan förmån tillerkännas ladugårdsinne
O

O

häfvare.

Uti nådiga skrifvelsen till medicinalstyrelsen och landtbruksstyrelsen

af den 9 november 1900, angående ändring i villkoren för

erhållande af undersökning på statens bekostnad med tuberkulin af

ladugårdsbesättning, stadgades, bland annat, att, därest ladugårdsinnehafvare

önskade erhålla förnyad undersökning af redan undersökt kreatursbesättning

eller till densamma hörande ungdjur, den andra undersökningen

icke finge verkställas tidigare än sex månader efter den första

och följande undersökningar icke återkomma med kortare mellantider

än sex månader, dock att med undantag af första och andra undersökningen

endast en undersökning finge verkställas under ett och samma

kalenderår. För den, som bekämpade tuberkulosen inom ladugård, uppstode

emellertid en och annan gång under årets lopp behof af att utöfver

de undersökningar, som enligt det föregående för närvarande bekostades

af statsmedel, erhålla ytterligare undersökning med tuberkulin,

i det att grupper af kalfvar eller inköpta djur, som skulle ingåireaktionsfri

del af en stam, borde snarast möjligt pröfvas med nämnda

medel, eller det kunde vara angeläget att efter viss tid ånyo pröfva

sådana djur, som vid närmast föregående undersökning visat tvifvelaktig

reaktion. Dessa undersökningar, som vore af vikt för ett rätt bedrifvande

af kampen mot tuberkulosen, men ofta nog icke komme till stånd,

då djurägaren hade att själf bekosta dem, syntes böra åtminstone i

s. 111 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

111

någon mån bofordras af staten, och borde det sålunda enligt landtbruksstyrelsens

åsikt medgifvas djurägare, som genom lämpliga åtgärder bekämpade

tuberkulosen inom sin ladugård, att, sedan han för sin ladugårdsbesättning

åtnjutit de båda första koslnadsfria undersökningarna,

erhålla, utöfver och oberoende af förberörda enligt särskilda villkor för

närvarande medgifna ytterligare undersökningar, dessutom högst en

kostnadsfri partiell undersökning årligen utan att särskildt därom behöfva

göra ansökning, dock att ladugårdsägare, om de två första nndersökningarna

infallit under ett och samma kalenderår, icke borde äga

att samma år erhålla någon kostnadsfri partiell undersökning.

För erhållande af sagda partiella undersökning borde bessutom

gälla, att rätt till dylik skulle tillkomma endast sådan ladugårdsägare,

hvars kreatm-sbesättning bestode af djur, som hufvudsakligen ledde sitt

ursprung från ägarens stam och uppfödts inom densamma, samt att

undersökningen, för att kunna bekostas af staten, skulle omfatta en

eller flera förut icke undersökta kalfvar af eget pålägg, därvid dock

möjligen befintliga inköpta djur äfvensom vid en föregående undersökning

tvifvelaktigt reagerande djur fingo ingå i undersökningen.

Rätt till dylik partiell undersökning borde likväl icke tillkomma innehafvare

af kreatursbesättning, som från början varit eller genom vidtagna

åtgärder blifvit reaktionsfri, enär i annat fall staten skulle kunna

åsamkas allför stora kostnader.

I hvad mån medgifvandet af en sådan partiell undersökning på

statens bekostnad skulle komma att för år 1904 öka beloppet af statens

kostnader för tuberkulinundersökningarna, syntes icke vara möjligt att

med säkerhet afgöra, men med hänsyn därtill, att de för bestridande

af sagda kostnader disponibla medel från och med år 1900 icke på

långt när beliöft tagas i anspråk samt att, om det utaf landtbruksstyrelsen

i det föregående föreslagna förändrade sättet för användandet

af belöningsmedlen blefve genomfördt, en del af sistnämnda medel

skulle blifva för nu ifrågavarande ändamål disponibel, ansåge styrelsen,

då i öfrigt någon förändring i den hittills följda planen för statens

åtgärder till tuberkulosens bekämpande icke syntes böra vidtagas, någon

anledning ej finnas att antaga, att den ifrågasatta förändringen med

afseende å möjligheten att erhålla undersökning med tuberkulin på

statens bekostnad skulle behöfva medföra någon ökning af det belopp,

eller 75,000 kronor, som årligen från och med år 1900 varit tillgängligt

att använda till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar

hos nötkreaturen.

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Att den påbörjade kampen mot tuberkulosen hos nötkreatur bör

med kraft fullföljas, synes mig gifvet. De af landtbruksstyrelsen föreslagna

ändringarna uti den hittills följda ordningen synas mig i hufvudsak

lämpliga; lärande jag emellertid få till en närmare granskning af

detsamma framdeles återkomma. Någon nämnvärd inverkan på behofvet

af för ändamålet tillgängliga medel skulle dessa ändringars genomförande

i hvarje fall icke medföra. Detta behof synes för nästkommande år

kunna, likasom vid äskandet af anslag för innevarande år skedde, antagas

uppgå till 75,000 kronor.

Af en utaf föredraganden af tuberkulinärenden i landtbruksstyrelsen,

på anmodan, till mig aflämnad promemoria af den 2 innevarande

januari framgår, att behållningen å af Riksdagen för åren 1898—1902

för ändamålet beviljade medel kunde antagas belöpa sig till omkring

45,000 kronor. Lägges härtill det af Riksdagen för innevarande år anvisade

beloppet, 50,000 kronor, skrdle för innevarande år finnas ett

belopp af 95,000 kronor tillgängligt för ändamålet. Äfven under antagande,

att kostnaderna för innevarande år blifva något högre än under

år 1902, då desamma utgjort omkring 60,000 kronor, lärer med tämlig

visshet kunna påräknas, att vid utgången af innevarande år skall

finnas en behållning af 25,000 kronor. Utöfver denna behållning skulle

då, för att fylla det antagna behofvet för år 1904, erfordras 50,000

kronor, hvilka torde böra af Riksdagen äskas.»

Emot Kungl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke

haft annat att erinra, än att, då behållningen å de af Riksdagen för

åren 1898—1902 för ifrågvarande ändamål anvisade medel, enligt hvad

departementschefen till statsrådsprotokollet upplyst, kan antagas belöpa

sig till omkring 45,000 kronor, då utgifterna från anslaget år 1902

utgjort omkring 60,000 kronor och då för innevarande år för ändamålet

anvisats 50,000 kronor, utskottet ansett till fyllest, att detta anslag för

år 1904 bestämmes till 40,000 kronor, hvarigenom för åren 1903

och 1904 komme att för detta ändamål kunna disponeras tillsammans

omkring 135,000 kronor, eller omkring 67,500 kronor för hvartdera

året, utgörande omkring 7,500 kronor mera, än som för år 1902 åtgått.

Utskotter hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

på det sätt bifallas, att Riksdagen må på extra stat

för år 1904 ställa till Kungl. Maj:ts förfogande ett

s. 113 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

113

anslag af 40,000 kronor, att användas till förekommande

och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen.

Allmänna arbeten af beskaffenhet att deras utförande kontrolleras af

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

35:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till understödjande, 4ng. andag nu

medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af sådana myr utdikning av

och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska frostländigheten för [31.]

närliggande bygd, på extra stat för år 1904 bevilja 500,000 kronor,

hvarjämte Kungl. Maj:t föreslagit, att i afseende å detta anslag finge

gälla de villkor och bestämmelser, som i statsrådsprotokollet omförmäldes.

Till åberopade statsrådsprotokoll har departementschefen beträffande

detta ärende meddelat, att uti underdånig skrifvelse den 8 oktober 1902

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen, efter erinran,

hurusom nästlidna års Riksdag för innevarande år till 500,000 kronor

förhöjt det från och med år 1901 med 400,000 kronor årligen utgående

anslaget för understödjande af frostminskningsföretag, vidare anfört,

att, ehuru anslaget, äfven efter den sålunda beviljade ökningen, icke

torde lämna tillgång att understödja alla dylika arbeten, för hvilkas

utförande statsanslag söktes, styrelserna dock, då statsmakterna nyligen

så kraftigt som skett visat sitt lifliga intresse för företag af ifrågavarande

slag, ansåge, att för närvarande ej borde ifrågasättas ytterligare

ökning af anslaget, hvarför styrelserna hemställde, att Kungl.

Maj:t täcktes för år 1904 för nu ifrågavarande behof äska ett belopp

af 500,000 kronor.

Vidare har departementschefen erinrat, att de nu gällande allmänna

villkor och bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande af statsbidrag

till frostminskningsföretag samt angående kontrollen därå, att

fastställda planer varda vid arbetenas utförande följda, innehölles i Riksdagens

skrifvelser den 15 mars 1899 (n:o 17) och den 15 maj 1902

(n:o 118) och vore till allmänhetens kännedom meddelade genom kungl.

kungörelser den 29 mars 1899 och den 6 juni 1902 (svensk författningssamling

1899, n:o 21, och 1902, n:o 82).

Utskottet hemställer:

a) att Riksdagen må för år 1904 ställa till Kungl.

Maj:ts förfogande, till understödjande, medelst anslag

Bih. till Riksd. Prat. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 15

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. anslag till

afdikningar å

kronans skogar

i de norrländska

länen och

i Kopparbergs

län.

[32.]

Ang. anslag

till reglering

aj Jlottleder i

Norrbottens,

Västerbottens

och Kopparbergs

län.

[33.]

Ang. anslag

till skogsodlingens

befrämjande.

[34.]

utan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar

och vatten aftappningar, hvilkas ändamål är att minska

frostländiglieten för närliggande bygd, 500,000 kronor;

samt

b) att Kungl. Maj:ts förslag om, att i afseende

å sistnämnda anslag må gälla de villkor och bestämmelser,

som i statsrådsprotokollet öfver jordbruksärenden

den 12 januari 1903 omförmälas, må af Riksdagen

bifallas.

Afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen och i Kopparbergs län.

36:o) I enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda framställning

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, till bestridande af kostnader för

afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen

och i Kopparbergs län, på extra stat för år 1904 anvisa

ett anslag å 150,000 kronor.

37:o) I öfverensstämmelse med hvad Kungl. Maj:t i ämnet föreslagit

hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för bestridande af kostnader

för reglering af flottleder i Norrbottens, Västerbottens

och Kopparbergs län, anvisa ett extra anslag för år

1904 å 100,000 kronor äfvensom medgifva, att de afgifter,

som läggas å flottningen, må för enahanda

ändamål disponeras.

Skogsodlingens befrämjande.

38:o) Kungl Maj:t har föreslagit Riksdagen att för skogsodlingens

befrämjande för år 1904 bevilja ett extra anslag af 70,000 kronor.

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande.

»För hvart och ett af åren 1897—1903 har Riksdagen beviljat

anslag på extra stat för skogsodlingens befrämjande. Detta anslag,

s. 115 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

115

som under åren 1897—1901 utgick med 50,000 kronor, liar för åren

1902 och 1903 höjts till 70,000 kronor.

Redan i underdånig skrifvelse den 21 december 1895 väckte

domänstyrelsen fråga om anslagets höjning till 100,000 kronor äfvensom

om ändring i vissa afseenden i de förut stadgade villkoren för

erhållande af bidrag från samma anslag. Denna domänstyrelsens framställning,

hvilken i åtskilliga afseenden ägde nära sammanhang med

vissa af styrelsen i underdånig skrifvelse den 18 februari 1895, angående

åtgärder till den enskilda skogshushållningens befrämjande, föreslagna

bestämmelser, öfverlämnades jämte sistnämnda skrifvelse samt i anledning

däraf afgifna utlåtanden och yttranden till den af Eders

Kungl. Maj:t den 16 oktober 1896 tillsatta kommitté för utredande af

frågan, hvilka åtgärder lämpligen kunde vidtagas för vinnande af en

tillfredsställande vård af de enskilda skogarne. Enär frågan om förändringar

i afseende å beloppet af och villkoren för erhållande af bidrag

från förevarande anslag ansågs böra afgöras i sammanhang med slutliga

pröfningen af de frågor, som till omförmälda kommitté öfverlämnats,

gjorde Eders Kungl. Maj:t till 1901 års Riksdag endast framställning

om anslagets bibehållande vid oförändradt belopp jämväl för år 1902,

men blef i följd af en inom Riksdagen väckt motion anslaget för sistnämnda

år, såsom nämnts, höjdt, till 70,000 kronor, vid hvilket belopp

anslaget, på framställning af Eders Kungl. Maj:t, af 1902 års Riksdag

bibehållits jämväl för år 1903.

Då jäg tillstyrkte Eders Kungl. Maj:ts berörda framställning till

nästlidna års Riksdag, uttalade jag, på sätt statsrådsprotokollet för den

11 januari 1902 närmare utvisar, den förhoppning, att förslag till lagstiftning

rörande vården al de enskilda skogarne skulle kunna för

samma års Riksdag framläggas, men förklarade tillika att, äfven om

denna fråga därvid skulle få sin slutliga lösning, jag dock saknade

anledning att för år 1903 ifrågasätta någon ändring i afseende å det

till skogsodlingens befrämjande då utgående anslag, alldenstund lagstiftningen

angående vården af de enskilda skogarne enligt därom uppgjorda

lagförslag skulle träda i kraft först den 1 januari 1904, samt

utgången af denna och därmed sammanhängande frågor följaktligen

icke skulle komma att inverka på riksstaten för år 1903.

Något förslag till lagstiftning angående vården af enskilda skogar

hann sedermera icke föreläggas 1902 års Riksdag, men torde frågan om

aflåtande till nu instundande Riksdag af nådig proposition i ämnet komma

att under den närmaste framtiden inför Eders Kungl. Maj:t föredragas.

De lagförslag, som därvid kunna ifrågakomma att af Eders Kungl. Maj:t

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Ang. anslag

tiU inköp af

skogbärande

eder till skogsodling

tjänlig

mark.

[35.]

framläggas för Riksdagen, torde emellertid knappast lämpligen kunna

föreslås att träda i kraft före den 1 januari 1905, alldenstund genom

dessa förslags antagande åtskilliga administrativa åtgärder af så omfattande

natur, att de icke lära kunna under innevarande år medhinnas,

blifva erforderliga. Vid sådant förhållande bör enligt min åsikt denna

lagstiftningsfrågas utgång icke inverka på riksstaten för nästkommande år.»

Under erinran att den lag angående vård af enskildes skogar, om

hvilken Kungl. Maj:t till Riksdagen ingifvit förslag, är afsedd att

träda i kraft den 1 januari 1905, får utskottet hemställa,

att Riksdagen må för skogsodlingens befrämjande

för år 1904 bevilja ett extra anslag af 70,000 kronor

att ställas till Kungl. Maj:ts förfogande för att i mån

af tillgång tilldelas landsting och hushållningssällskap,

som understödja enskilde skogsodlare genom tillhandahållande

af skogsfrö och plantor till billigt pris eller

beredande af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten,

dock med villkor, att statsbidrag icke må till

något län utgå med högre belopp än det, hvarmed

landsting och hushållningssällskap tillsammans eller

ettdera af dem till ändamålet bidragit, ej heller till

högre belopp än 4,000 kronor för hvarje landstingsområde,

äfvensom att efter årets utgång redogörelse

öfver användningen af de af staten samt af landstingen

och hushållningssällskapen lämnade bidragen af vederbörande

afgifves till Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i länet.

Inköp af skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark.

39:o) Kungl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att för inköp

af skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark på extra stat för år 1904

bevilja ett belopp af 170,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att

beloppet under innevarande år förskottsvis af under händer varande medel

utanordna.

Departementschefen har med afseende å detta ärende till statsrådsprotokollet

anfört följande.

»I nådig proposition den 29 november 1901 föreslog Eders Kung!.

Maj:t Riksdagen medgifva, att till anordnande af en af staten in
-

s. 117 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

117

rättad tvångsuppfostringsanstalt för 100 elever finge från och med den

14 mars 1904 upplåtas, af kronodomännen Bona, 14 mantal Bona med

skattetorpstället Kostonshult, */4 mantal Dansbränna, Va mantal Frängsjö,

Va mantal Bockfall, V4 mantal Edsbränna eller Tryfall och Va mantal

Ubbelsby i Västra Ny socken af Aska härad och Östergötlands län,

med skyldighet för domänstyrelsen att tills vidare, intill dess Eders

Kungl. Maj:t kunde finna godt annorlunda bestämma, förvalta den till

dessa fastigheter hörande skogsmark, men med rätt för förvaltningen

af tvångsuppfostringsanstalten att för anstalten använda hvad i behörig

ordning blefve å nämnda skogsmark till afverkning utsynadt.

Jag tillåter mig i detta sammanhang erinra, att egendomen Bona

med underlydande inköpts till kronopark på grund af nådigt bref den

16 april 1901, samt att köpeskillingen, 200,000 kronor, anvisats att

utgå från det af Riksdagen för nämnda år till inköp af skogbärande

eller till skogsodling tjänlig mark beviljade extra anslag.

I fråga om värdet å de delar af egendomen, som skulle tagas i

anspråk för förenämnda tvångsuppfostringsaustalt, hade domänstyrelsen

i afgifvet yttrande af den 27 november 1901 meddelat, att detta värde

syntes kunna beräknas till 178,500 kronor, men att, då hela egendomens

värde uppskattas till 300,000 kronor och samma egendom af staten

förvärfvats för en köpeskilling af 260,000 kronor, det för de nu ifrågavarande

hemmanen beräknade värdet borde minskas med 13 V3 procent

eller till 154,700 kronor; att den omständigheten, att kronoparken af

det för anstalten föreslagna området blefve splittrad i två delar och

därigenom såsom kronopark i flera hänseenden mindre värdefull, visserligen

ej syntes böra utgöra hinder för områdets användande för anstaltens

anläggning, men borde jämte det förhållande, att ett betydligt

antal byggnader, bland andra skogvaktarebostaden, skulle öfverlämnas

till anstalten, föranleda därtill, att det ersättningsbelopp för hemmanen,

som borde tillgodoföras extra anslaget för skogsmarksinköp, sattes

något högre än hvad nyss beräknats; och har styrelsen i sådant afseende

föreslagit, att beloppet måtte upptagas till 170,000 kronor.

Enligt dåvarande chefens för justitiedepartementet till statsrådsprotokollet

öfver justitiedepartementsärenden för den 29 november 1901

gjorda uttalande, borde frågan om det ersättningsbelopp, som sålunda af

domänstyrelsen ansåges böra tillgodoföras extra anslaget för skogsmarksinköp,

blifva föremål för Eders Kungl. Maj:ts pröfning på föredragning

af chefen för jordbruksdepartementet i sammanhang med frågorna om

reglerandet af utgifterna under riksstatens nionde hufvudtitel.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 20 maj 1902 gifvit till känna,

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

att Eders Kungl. Maj:ts i omförmälda nådiga proposition gjorda framställning

''vunnit Riksdagens bifall, har Eders Kungl. Maj:t vid underdånig

föredragning den" 10 oktober 1902 af Riksdagens berörda skrifvelse

behagat i nåder förordna, att hvad Riksdagen i samma skrifvelse

anmält skulle domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse meddelas,

äfvensom att ärendet i öfrigt skulle öfverlämnas till jordbruksdepartementet.

»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med anledning af det utaf Riksdagen

i skrifvelse den 20 maj 1902 lämnade medgifvande

därtill, att vissa delar af den till kronopark

inköpta egendomen Bona i Västergötlands län finge

från och med den 14 mars 1904 upplåtas till anordnande

af en af staten inrättad tvångsuppfostringsanstalt,

må på extra stat för år 1904 anvisa för inköp af

skogbärande eller till skogsodling tjänlig mark ett belopp

af 170,000 kronor, med rätt för Kungl. Maj:t att beloppet

under innevarande år förskottsvis af under

händer varande medel utanordna.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

Ang. anslag

till ersättning

för af stats"kontoret

gjorda

förskott.

[36.]

40:o) Kungl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till betäckande af åtskilliga

af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter anvisa å extra stat

för år 1904 ett anslag af 116,615 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen med afseende å

denna anslagsfråga anfört följande:

»Enligt hvad statskontoret anmält, har nämnda ämbetsverk förskjutit

följande belopp, hvilka torde böra anmälas till ersättande af Riksdagen

under nionde hufvudtiteln, nämligen:

till godtgörande af kostnader för landtmäteriförrätt
ningar

å åtskilliga kronans domäner ................. kronor 12,393: 3 0.

„ ersättning till vissa boställshafvare och en kronoarrendator

för saknad afkomst af exproprierad

jord................................................................................ ii 2,342:7 7.

„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegen
domars

deltagande i vattenafledningsföretag ^„__8,584: 04.

Transport kronor 23,320: 11

s. 119 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

119

Transport kronor

till ersättning af öfverbyggnad å indragna boställen ,,

„ ersättning för till statsverket afträdda åbyggnader

å indraget boställe ................................ „

„ byggnadsersättning, enligt nådiga brefvet den

29 maj 1891, åt skogstorpare å kronoparker i

Norrbottens län....................................... „

„ gäldande af svenska kronans andel i kostnaderna

för fiskeritillsynen under år 1902 A-id regala

laxfisket i Torne eif ........................................... ,,

„ gäldande af vägskatt för år 1901 för samma

laxfiske...................................................................

„ gäldande af vägskatt för år 1901 för till statsverket

indragna frälseränta!! af hemmanet 3j8

mantal Sundersbol n:o 1 i Upsala län ....... „

„ godtgörande af kostnad för vård af Sala hyttas

vattensystem för tiden från och med den 16

juli 1898 till och med den 5 november 1899,

enligt nådiga brefvet den 13 december 1901 „

,, gäldande af hyra för tiden från och med den 1

oktober 1900 till och med den 30 april 1902 för

lokal åt Västernorrlands läns landtmäterikontor,

enligt nådiga brefvet den 15 juni 1900 ....... „

„ kostnader, på grund af nådiga brefvet den 28

september 1900, för deltagande från Sveriges

sida i en hydrografisk-biologisk konferens i

Kristiania ......................................................

„ bidrag, på grund af nådiga brefvet den 25 maj

1900, för fortsatt uppehållande under två år

af en mejeriskola i Norrbottens län............. ,,

23,320: il

55,769: 12

9,272: 2 0

16,000: —

2,350: —

752: 9 9

1: 12

343: 7 9

1,800: —

928: 65

6,000: —

eller tillhopa kronor 116,537: 98.

I afseende å den sist upptagna förskottsposten tillåter jag mig

hänvisa till mitt yttrande till statsrådsprotokollet öfver jordbruksfonden

för den 11 januari 1901 vid underdånig anmälan af behofvet af ökning

af anslagen till undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar

samt till befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar,

hvilket protokoll åtföljde Eders Ktingl. Maj:ts till 1901 års

Riksdag aflåtna nådiga proposition angående statsverkets tillstånd och

behof.

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Med iakttagande af grundsatsen om anslags bestämmande till

jämnt tal af kronor samt för jämnande af hufvudtitelns slutsumma,

hemställer jag, att Eders Kungl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen

att, till betäckande af ofvan omförmälda, af statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter, anvisa på extra stat för år 1904 ett anslag af

116,615 kronor.»

Utskottet hemställer,

att Riksdagen må, till betäckande af ofvan omförmälda,

af statskontoret förskottsvis bestridda utgifter,

anvisa på extra stat för år 1904 ett anslag af

116,538 kronor, dock att i anslaget må få göras den

jämkning, som till utjämnande af hufvudtitelns slutsumma

kan erfordras.

Dyrtidstillägg.

Ang. anslag

id\aiälids'' 41:o) Kungl. Maj:t har slutligen under punkten 37 i denna hufvud
137/j

titel föreslagit Riksdagen att till beredande, i enlighet med de i statsrådsprotokollet

öfver finansärenden den 12 januari 1903 angifna grunder,

af dyrtidstillägg för innevarande år åt en del tjänstemän och betjänte i

jordbruksdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli samt till

jordbruksdepartementet hörande ämbetsverk och kårer, å extra stat för

år 1904 anvisa, såsom förslagsanslag, ett belopp af 85,000 kronor.

Öfver denna framställning kommer utskottet att framdeles afgifva

utlåtande; hvilket utskottet härmed får för Riksdagen

anmäla.

Stockholm den 6 mars 1903.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

*

s. 121 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

121

Reservationer:

vid punkt 18 (ang. anslag till svinafvelns befrämjande):

af herr Å. H. Hammarskjöld, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts i ämnet gjorda framställning måtte oförändrad

af Riksdagen bifallas;

vid punkt 23 (ang. anslag till nya byggnader och anläggningar

vid Flyinge hingstdepå):

af herrar J. A. Sjö och C. G. Johansson, hvilka ansett, att utskottets

yttrande och förslag bort hafva följande lydelse:

»Emot Kungl. Maj:ts förutvarande framställning har utskottet icke

haft annat att erinra, än att uppförandet af ett skjul öfver rastbanan

vid Flyinge för utbildande af en till krigsbruk lämplig, härdad och

kraftig häststam afsedda hingstdepå, hvilket skjul upptagits bland de

ifrågasatta nya anordningarna därstädes, icke synts utskottet vara af

behofvet påkalladt, i följd hvaraf utgifterna för ofvannämnda anordningar

böra minskas med den till 10,500 kronor upptagna kostnaden

för detta skjul. Utskottet hemställer alltså,

att Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag må på

det sätt bifallas, att Riksdagen till — — — — —

— — — 71,000 kronor.»

Det skulle här antecknas, att herrar H. P. P. Tamm, E. Fränekel,

S. G. von Friesen och D. Persson icke deltagit i förestående hufvudtitels

behandling inom utskottet.

Likaledes har herr P. Olsson begärt få antecknadt, att han icke

närvarit vid handläggningen af förestående utlåtandes 23:dje punkt.

♦

Bih. till Riksd. Prof. 1903. 4 Sand. 1 Afd. 10 Höft

16

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

I

1903 års riksstat anslår:

{indelning och därmed jämförlig!

Anvisning 1 j anvisning, på förslag. I Surama_

kontant. |--j

Friheter. Ersättningar, j

- -------- 1 ; | ■ -------1

Kronor. ö. j Kronor, i ö. Kronor, j ö, ! Kronor. ö. Jordbruks*

17.000— ^ — — — — — •— 17,000—-Departementschefen ........................................................

46,200''—! — — |—[ — — {—1 46,200 — Departementets afdelning af Kungl. Maj:ts kansli ....

31,800—1 — — |— —. — 1— 31,800 — Landtbruksstyrelsen ........................................................

270.600 - — — |— ----!— 270,600 — Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmanna
understöd

åt landtmannaskolor) ................................

4,500;— — — j—i — — |—! 4,500,— Odlingslijälp åt krononybyggare, förslagsanslag ........

49,500— — — I— — — —i 49,500(—Landtbruksingeniörer och deras biträden....................

175,000—| — — — j--- — 175,000{—''Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmanna
59,

700—--—--— 59,700 — Länsveterinärer och veterinärstipendiater....................

158,550}— l,070j —I--— 159,620 — Hästafvelns förbättrande, reservationsanslag (däraf sär
30.

000— — — !—i--— 30,000 — Till förekommande och hämmande af smittosamma

25.000— -- — !— — — — 25,000 — Befrämjande af husslöjden ............................................

42.000— — — |— — — {— 42,000—- Fiskerinäringens understöd ............................................

94,000|—| — — !—\ — — — 94,000 — Domänstyrelsen ..............................................................

2.406,000 — — — j—1 — — — 2,406,000 — Skogsväsendet:

Bestämdt anslag:

För skogsstaten.......................................................

» statens skogsläroverk ...................................

Förslagsanslag:

Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstiReservationsanslag:
Till

enskilda skogsundervisningen .......................

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

mänhet ...........................................................

Tpt 3,409,850 —

1,070 —

— 3,410,920

s. 123 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

123

Litt, A.

riksstatens Nionde hufvudtitei.

departementet.

Förslag till blifvande riksstat:

Auvisniug i

kontant.

|

Indelning och därmed jämförlig

anvisning pä förslag. Summa.

Friheter.

Ersättningar.

s

Kronor. ! ö.

Kronor. ö.

Kronor. | ö. Kronor, j ö.

näringar (däraf ett förslagsanslag å 15,000 kronor till

näringar ..........................................................................

skildt 100,000 kronor till prisbelöningar för hästar)

sjukdomar bland husdjuren, förslagsanslag

............................................ 645,608: —

................................. ........ 55,000: — 700,608: —

17.000— — 17,000 —

46,200— --------46,200 —

31,800 ---— — 31,800 —

270,600—-----j— 270,600—;

4,500—--i—--i— 4,500 —

49,500—--- j—i 49,500 —

175,000—--- |— 175,000 —

59,700,—--—:--!— 59,700 —

158,550— 1,070;—--I— 159,620 —

30,000!—----30,000 —

25.000— j— 25,000 —

42.000— !--|—j--I— 42,000—:

94.000— j—i---i— 94,000 —

tutets lärarepersonal .......................... 100,000: —

....................................... 5,600: —

af skogsväsendet i all
.

..................................... 1,599,792: — 1,605,392: — 2,406,000 —;--''--— 2,406,000 —

Transport 3,409,850 — | 1,070— ‘--!— 3,410,920 —

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

I

1903 års riksstat anslår:

Anvisning

i kontant.

_

Indelning och därmed jämförlig

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter. '' Ersättningar.

Kronor. i ö.

Kronor, i ö. j Kronor, j ö.

Kronor. ö.

3,409.850 _ 1,070 — -

12,000;—

89,200—|

63.000- 1

50.000- 178,600! —

10,665! —

250,000''—

354 —!

600,000 —

9,564-

75.000- 43,598;—

31,639;- 16,736'' —

10.000-

6,635

25

1,664

3,410,920 -

12,000

89,200

63.000

50.000

178,600

18,964

250.000

379

600.000

9,564

75.000

43,598

31,639

16,736

10.000

Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag

Landtmäteristaten............................................................

Skiften och afvittringar, reservationsanslag ................

jUtflyttningshjälp efter skiften, förslagsanslag ............

Rikets allmänna kartverk ............................................

Gästgifvares friheter.......................................................

Bidrag till skjutsentreprenader, förslagsanslag............

Fäijor och färjekarlar...................................................

Bidrag till vägunderhållet på landet, förslagsanslag

Fattigvården i Stockholm och landsorten....................

Fattigvården i allmänhet, förslagsanslag ....................

Alderstillägg, förslagsanslag............................................

jRese- och traktamentspenningar, förslagsanslag,........

Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsExtra

utgifter, reservationsanslag ................................

S:a| 4,850,206''

7,730

1.664 - 4,859,600!—

s. 125 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

125

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och^därmed jämförlig:

anvisning, på förslag.

Summa.

Friheter. Ersättningar.

Kronor.

Kronor, i ö. Kronor. , ö. | Kronor.

anslag

Transport 3,409,850—'' 1,070.—

12,000:—

89,200 j—i

63,000;—

50,000,—

178,600 —:

10,665 —

250.000 —!

354—:

600.000 —;

9,564 —

75,000 —

43,598j31,

639 —

16,736 —

10,000—,

6,635 - 25:—

1,664

3,410,9201

12,000

89,200

63.000

50.000

178,600

18,964

250.000

379

600.000

9,564

75.000

43,598

31,639!

16,736:

10.000

Summa 4,850,206! — ! 7,730|

1,664!—! 4,859,600

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Nionde hufvudtitel.

Jordbruksdepartementet.

Kronor ö. !

.

J

Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar:

Till förhöjda understöd åt landtbruksskolorna i Västernorrlands,

Västerbottens och Norrbottens län ................................................ 6,000

Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar:

Bidrag till uppförande å landtbruksakademiens experimentalfält af

en ny museibyggnad........................................................ 25,000: — j

» till bestridande af kostnaderna för allmänna landtbruks
möten

................................................................................

Till prisbelöningar vid allmänna landtbruksmöten för husdjur,

redskap, maskiner m. m. ....................................

jBidrag till underhåll af åtta kemiska stationer för jordbrukets

och näringarnas behof ............................

: » till underhåll af en för öfre Norrland afsedd kemisk
växtbiologisk

anstalt inom Norrbottens län..........

iTill understöd åt frökontrollanstalter ..........................

» utbildande af en elev i boskapsskötsel och mejerihushållning

........................................................................

För anställande af en torfingeniör och en torfassistent

Till understöd åt svenska mosskulturföreningen..............

Bidrag till åtgärder för höjande af det mindre jordbruket 50,000: —

Till svinafvelns befrämjande ................................................ 5,000: —

» fjäderfåafvelns befrämjande............................................ 5,000: —

För de geologiska undersökningarna.................................... 96,000: —

Bidrag till bildande och upprätthållande af afvelscentra

för nötboskap.................................................................... 9,000: — j 290,450 -

7,500: —

12,500: —

32,000: —

11,250: - 10,000: —

1,000: —

11,200: —

15,000: —

Transport 296,450 —

s. 127 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o JO.

127

''

Kronor

i

Transport

296,450

Hästafvelns förbättrande:

Till bestridande af kostnader för byggnader och anläggningar vid

Flyinge hingstdepå ...........................................................................

81,500

-

Befrämjande af husslöjden:

Till anställande af en andre instruktör i husslöjd och personligt

ålderstillägg till andre instruktören Jonas Wallander ................

3,000

Fiskerinäringens understöd:

Till stationerande af ett armeradt ångfartyg vid rikets kuster för

åstadkommande af ordning och skydd vid fiskets

bedrifvande .................................................................... 25,000: —

» förhyrande af en fiskeångare för utförande genom

svenska hydrografisk-biologiska kommissionen af

fiskeförsök........................................................................ 32,000: —

i » utförande af hydrografisk-biologiska undersökningar

af de Sverige omgifvande hafven ............................ 24,300: —

För höjande af fonden för fiskerinäringens befrämjande 100,000: —

Bidrag till anordnande af undervisningskurser i naviga- tion för bohuslänske fiskare........................................ 2,250: —

183,550

_

Domänstyrelsen:

Till arfvoden åt amanuenser och extra biträden å domän- styrelsens skogsafdelning ............................................ 6,100: —

» aflöning åt domänintendenter och för uppehållande

af domängöromålen hos länsstyrelserna.................... 43,200: —

» resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsanslag 40,585: —

89,885

Skogsinstitutet:

Till beredande af ökade extra lärarekrafter vid skogsinstitutet ........

5,000

—

Vägunderhållet på landet:

Till bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar,

förslagsanslag........................................................................................

50,000

Transport

709,385

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Statsutskottets Utlåtande N:o 10.

1

Kronor

ö. ;

Transport

709,385

—

Diverse anslag:

Till förekommande och hämmande af tuberkelsjnkdomar hos nöt- kreaturen ........................................................................ 40,000: —

» understödjande af sådana myrutdikningar och vatten- aftappningar, hvilkas ändamål är att minska frost-

ländigheten för närliggande bygd ............................ 500,000: —

» afdikningar å kronans skogar i de norrländska länen

och Kopparbergs län .................................................... 150,000: —

| » reglering af flottleder i Norrbottens, Västerbottens

och Kopparbergs län .................................................... 100,000: —

j » skogsodlingens befrämjande ........................................ 70,000: —

1 » inköp af skogbärande eller till skogsodling tjänlig

mark................................................................................ 170,000: —

j » betäckande af åtskilliga af statskontoret förskottsvis

bestridda utgifter ........................................................ 116,538:-—

1,146,538

1

■

|

Summaj 1,855,923

U

STOCKHOLM, I8AAC MABCUS’ BOKTBYCKEBI-AKTIEBOLAG, 1903

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1903:116 Skrifvelse till Konungen, angående regleringen af utgifterna under riks statens nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till jordbruksdepartementet. s. 1 i texten
  2. Rskr. 1903:63 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition angående försäljning af en till förra häradsskrifvarebostället Hofby n:o 2 i Kristianstads lä s. 6 i texten