Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen under åttonde hufvudtiteln gjorda framställning om ändring af grunderna för tilldelande af understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, dels ock en i anledning af samma framställning väckt motion.

1903-05-15 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:102, Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen under åttonde hufvudtiteln gjorda framställning om ändring af grunderna för tilldelande af understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, dels ock en i anledning af samma framställning väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 102.

i

N:o 102.

Ank. till Riksd. kansli den 15 maj 1903, kl. 3 e. ro.

Utlåtande, i anledning af dels Kungl. Maj ds i statsverkspropositionen

under åttonde hufvudtiteln gjorda framställning

om ändring af grunderna för tilldelande af understöd

från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom, dels

ock en i anledning af samma framställning väckt motion.

(2:a IT. A.)

I den till Riksdagen den 14 januari 1903 aftåtna propositionen angående

statsverkets tillstånd och behof har Kungl. Maj:t i punkten 14 under

åttonde hufvudtiteln föreslagit Riksdagen medgifva, att samskolor å orter,

där allmänt läroverk för gossar ej funnes, måtte kunna erhålla understöd

af anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom enligt de för sådant

understöd stadgade grunder, äfven om de vid samma grunders trädande i

tillämpning icke varit i åtnjutande af statsbidrag från anslaget.

Till det statsverkspropositionen bifogade protokollet öfver ecklesiastikärenden

den 12 januari 1903 har chefen för ecklesiastikdepartementet

rörande detta ärende anfört följande.

Ilos Kungl. Maj:t hade styrelsen för Trollhättans samskola anhållit,

att Kungl. Maj:t täcktes för 1903 års Riksdag framlägga proposition om

ändring af de i öfverensstämmelse med 1902 års Riksdags beslut gifna

bestämmelser, som från rätt att erhålla statsbidrag af anslaget till högre

skolor för kvinnlig ungdom uteslöte sådana samskolor, hvilka icke vid

dessa bestämmelsers trädande i tillämpning redan vore i åtnjutande af

statsbidrag från ifrågavarande anslag.

Till stöd för denna sin anhållan hade styrelsen anfört följande.

Bill. till lliksd. Blot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 05 Höft. (N:o 102).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 102.

Trollhättans samskoia hade i september 1901 nått den omfattning i

klass- och elevantal, som enligt bestämmelserna i knngl. kungörelsen den

29 maj 1896 skulle gjort densamma berättigad att söka statsbidrag af de

medel, hvilka Riksdagen anslagit till understöd åt flick- och samskolor;

men vid denna tidpunkt — slutet af treårsperioden 1900—1902 — hade

ej så mycket återstått af berörda anslag, att Trollhättans samskola då kunde

komma i åtanke. Samskolan hade sedan dess fortsatt, sin onekligen framgångsrika

verksamhet i förhoppning att för åren 1903—1905 kunna få

hos Ivungl. Maj:t ansöka om bidrag af de medel, som eventuellt skulle

komma att af 1902 års Riksdag anslås till understöd åt flick- och samskolor

för sistnämnda treårsperiod. I tanke att villkoren för rätt att

erhålla sådant bidrag skulle framdeles komma att blifva väsentligen liknande

förut gällande villkor, hade skolan sökt ordna sin verksamhet i närmaste

öfverensstämmelse med de fordringar, Kung!. Maj:t och Riksdagen

dittills uppställt för ernående af statsunderstöd, för att framdeles kunna

uppträda, om möjligt, ännu mer kompetent än förut. Man hade nämligen

vågat förutsätta, att de dittills under flera år lämnade statsbidragen icke

vore af alldeles tillfällig karaktär, utan berodde på eu princip hos statsmakterna,

hvilken under någorlunda likartade förhållanden skulle komma

att äfven framdeles vidhållas. I detta hopp hade skolans styrelse, välvilligt

och kraftigt understödd af både kommun och enskilde, under mer

än tre år, som skolan ägt bestånd, efter förmåga arbetat på dess utveckling,

till båtnad för Trollhättans till nära 6,000 personer uppgående samhälle

och närliggande större platser, som ägde eu befolkning af omkring

3,000 människor.

Då emellertid 1902 års Riksdags beslut i frågan befunnits hafva för

de närmast kommande åren uteslutit från rätt att söka statsbidrag samskolor,

som icke förut varit i åtnjutande af sådant, hade skolstyrelsen och

alla samskolans vänner på platsen känt sig smärtsamt besvikna, i betraktande

af att skolan i saknad af det statsbidrag, man vågat hoppas på för

följande tre år, Ange en åtminstone tills vidare rätt bekymmersam ekonomisk

ställning, hvilken lätt kunde komma att verka ett bakslag i dess

hittills så förhoppningsfulla utveckling.

Styrelsen trodde sig dessutom veta, att flera liknande samskolor i

skilda delar af landet befunne sig i en lika bekymmersam belägenhet ; och

hade styrelsen därför vågat framställa sin förut angifna anhållan.

Domkapitlet i Skara, hvars utlåtande öfver styrelsens framställning

infordrats, hade ansett sig böra tillstyrka densamma.

En ansökning i samma syfte som den, för hvilken i det föregående

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 102.

3

redogjorts, hade sedermera inkommit från styrelsen för Värnamo privata

elementarläroverk.

I nämnda skrifvelse den 15 maj 1902 angående regleringen af utgifterna

under riksstatens åttonde hufvudtitel hade Riksdagen anmält, att Riksdagen

godkänt vissa angifna grunder för tilldelande af statsunderstöd åt

högre skolor för kvinnlig ungdom och sådana å orter, där allmänt läroverk

för gossar ej funnes, upprättade samskolor, som vid samma grunders

trädande i tillämpning redan vore i åtnjutande af statsbidrag från anslaget

till högre skolor för kvinnlig ungdom; och hade Riksdagen i skrifvelsen

beträffande sist om förmälda'' förbehåll i fråga om samskolor anfört följande:

»Förslaget därom att de angifna grunderna skulle gälla, utom högre

skolor för kvinnlig ungdom, äfven vissa samskolor, gifver Riksdagen anledning

erinra, att, då utlåtande och förslag rörande de allmänna läroverkens

organisation lärer vara att inom kort förvänta från den för ändamålet

tillsatta kommitté, och kommittéen torde kunna väntas därvid äfven afgifva

förslag om ordnande eller understödjande af samskolor å orter, hvilkas

folkmängd icke anses betinga bibehållande eller inrättande af allmänna

läroverk, det icke synes lämpligt att nu medgifva, att från förevarande

anslag, hvilket hufvudsakligen torde böra afse uppmuntrande af skolor för

kvinnlig ungdom, skulle kunna utgå understöd till andra samskolor än

dem, som vid de nya grundernas trädande i tillämpning redan äro i åtnjutande

af statsbidrag från ifrågavarande anslag.»

Den 13 juni 1902 hade Kung!. Maj:t utfärdat kungörelse angående

understöd åt högre skolor för kvinnlig ungdom och samskolor i öfverensstämmelse

med Riksdagens beslut.

Den i Riksdagens skrifvelse åberopade kommittéen hade afgifvit betänkande

den 8 december 1902. Däri hade kommittéen föreslagit, att

allmänt läroverk eller pedagogi, som icke hade eller syntes kunna påräkna

minst 50 lärjungar i fem klasser, borde indragas, samt framhållit

såsom sin åsikt, att i samhällen, som nu ägde statsläroverk tillhörande

denna grupp, kommunen eller enskilde borde kunna erhålla bidrag af

statsmedel till en kommunal eller privat samskola på samma villkor, som

vore fastställda för understöd ur anslaget till flickskolor och samskolor.

Men något annat förslag till ordnande och understödjande af samskolor i

dylika samhällen eller eljest å orter, där allmänt läroverk för gossar ej

funnes, hade kommittéen ej afgifvit. Tvärt om yttrade kommittéen vid tal

om indragning af läroverk och pedagogier: ensidigt vore, att något gjor
des

för att sätta kommunerna i stånd att skaffa sig en ersättning för de

indragna statsskolorna genom inrättande af kommunala samskolor af sådant

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 102.

omfång, att de kunde erhålla understöd ur anslaget till högre skolor för

kvinnlig ungdom. Härför fordrades, enligt 1896 års riksdagsbeslut, att

skolan, oberäknad! så kallade förberedande klasser, meddelade undervisning

i minst fem årsklasser och haft i medeltal minst BO lärjungar i

dessa under tre år eller den kortare tid, hvarunder skolan varit i verksamhet.

Dessa villkor vore bibehållna i 1902 års riksdagsbeslut, hvithet

emellertid af Riksdagen förklarats afse endast samskolor, som före 1903

års början trädt i verksamhet. Rörande nya samskolor vore alltså en

utvidgning af Riksdagens beslut af nöden.

Då således det skäl, hvarpå Riksdagen grundade sitt beslut att från

delaktighet i anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom utesluta sådana

samskolor, som icke redan under år 1902 åtnjutit understöd ur detta

anslag, måste anses förfallet, funne departementschefen sig böra föreslå

Kungl. Maj:t att hos Riksdagen göra framställning om ifrågavarande inskränknings

upphäfvande. Det enda, som härvid gjorde departementschefen

tveksam, vore att, med anledning af kungl. kungörelsen den 13

juni 1902, redan 108 högre flickskolor och sådana samskolor, som under

år 1902 åtnjutit understöd, inkommit med ansökningar om statsbidrag till

ett sammanlagdt belopp af 337,170 kronor. Dessutom hade ansökningar

om dylikt bidrag till ett sammanlagdt belopp af 4,860 kronor inkommit

från tre samskolor, som icke förut åtnjutit statsunderstöd, Anslaget till

högre skolor för kvinnlig ungdom utgjorde för närvarande 347,500 kronor;

men härifrån måste afdragas 10,000 kronor, som kunna beräknas åtgå

såsom bidrag till pensionsinrättningen för lärarinnor vid Sveriges högre

skolor för kvinnlig ungdom, hvarför till utdelning såsom understöd åt

skolorna återstode 337,500 kronor eller ungefär samma summa, som redan

begärts af de hittills berättigade. Säkert vore visserligen icke, att samtliga

sökandena befunnes äga rätt erhålla de belopp, hvarom de ansökt; men

den besparing å anslaget, som sålunda kunde uppstå, syntes, att döma

efter hittills vunnen erfarenhet på detta område, icke blifva synnerligen stor.

Vidare hade man att fästa uppmärksamheten vid att — då hvarje år

inkommit ansökningar från nya skolor och då bland de nämnda 108 sökandena

inginge 7 högre flickskolor, som förut icke erhållit statsunderstöd,

men nu begärt sådant till ett sammanlagdt belopp af 17,780 kronor — det

vore högst sannolikt, att under hvart och ett af de närmast följande åren

ansökningar om understöd skulle inkomma från skolor, som icke förut

åtnjutit sådant, hvarjämte ansökningar om förhöj dt statsbidrag vore att

förvänta från en del skolor, hvilka ännu icke hunnit fylla de villkor, som

för understödets höjning föreskrefves.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 102.

5

Då sålunda de beviljade medlen knappast kunde anses tillräckliga för

dem, som för närvarande vore berättigade till understöd däraf, syntes det

betänkligt att utan anslagets förhöjning öka de berättigades antal, helst

det villkor, som uppställts angående lärarinnornas aflöning, gjorde det,

snart sagdt, nödvändigt för skolorna att erhålla det högsta belopp, som

kunde tilldelas dem, om nämnda villkor skulle kunna fyllas. Lade man

härtill, att nyss bemälda kommitté ställt i utsikt, att understöd af ifrågavarande

anslag komme att sökas för samskolor i åtskilliga städer, som

enligt kommittéens förslag skulle förlora sina statsläroverk, så syntes det

vara dess mer angeläget att något öka anslaget, om rätten till delaktighet

däri sålunda utvidgades.

En dylik ökning af anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom

vunnes emellertid, därest Eiksdagen bifölle det förslag, Kungl. Maj:t den

19 december 1902 på departementschefens hemställan beslutit göra Eiksdagen

i fråga om uppförande af ett särskilt förslagsanslag att användas

för bidrag till pensionering af lärarinnor vid högre flick- och samskolor.

Därigenom komme nämligen de 10,000 kronor, som nu utaf anslaget till

högre skolor för kvinnlig ungdom beräknats skola utgå såsom pensioneringsbidrag,

att kunna användas för anslagets egentliga ändamål.

Utgående från förutsättning af Eiksdagens bifall till omförmälda af

Ivungl. Maj:t framställda förslag hemställde departementschefen, att Kungl.

Maj:t ville till Eiksdagen aflåta den framställning, som här ofvan angifvits;

och skulle, under nämnda förutsättning, bifall härtill icke komma att påkalla

någon förhöjning af anslaget.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 82) hafva herrar

F. Berg i Stockholm och E. Hammarlund föreslagit, att omförmälda, af

Kungl. Maj:t föreslagna ändring af grunderna för tilldelande af understöd

från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom icke måtte vinna

Eiksdagens bifall.

I motiveringen till detta förslag erinra motionärerna till en början om

det uttalande af 1902 års Eiksdag, som jämväl blifvit i statsrådsprotokollet

återgifvet, äfvensom därom, att läroverkskommittéen, som föreslagit, att sex

af de nuvarande småläroverken, nämligen de treklassiga läroverken i Marstrand,

Söderköping, Sölvesborg och Vimmerby, den tvåklassiga pedagogien

i Nora och den enklassiga pedagogien i Simrishamn, måtte indragas, i

sammanhang därmed förklarat billigheten tala för, att »kommunen eller

enskilde böra kunna erhålla bidrag af statsmedel till en kommunal eller

privat Barnskola på samma villkor, som äro fastställda för understöd ur an
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 102.

slaget till flickskolor och samskolor. Med afseende på dessa sex samhällen

vore sålunda enligt kommittéens mening en utvidgning af 1902 års riksdagsbeslut

af förhållandena påkallad.

Däremot anse motionärerna af skäl, som i motionen anföras, att hvad

kommittéen i förevarande ämne yttrat, icke innebure något yrkande om

understöd från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom åt nya

kommunala och privata samskolor i allmänhet, och att sålunda de skäl,

hvarpå 1902 års Riksdag grundat sitt beslut att från delaktighet i nämnda

anslag utesluta samskolor, som icke redan under 1902 däraf varit i åtnjutande,

ingalunda förfallit genom det af läroverkskommittéen framlagda

betänkande, utan tvärtom genom detsamma ytterligare vunnit i styrka.

På grund häraf och af i öfrigt angifna skäl ansåge motionärerna i

alla händelser så mycket vara uppenbart, att Riksdagen icke borde upprifva

sitt i fjor fattade beslut rörande villkoren för statsbidrag till privata

eller kommunala samskolor, utan att frågan härom blifvit pröfvad i

samband med det förslag till ny organisation af vårt offentliga undervisningsväsende,

som med anledning af läroverkskommittéens betänkande vore

att förvänta.

I sitt utlåtande n:o 9, angående regleringen af utgifterna under riksstatens

åttonde hufvudtitel, har utskottet under punkten 16 omförmält

Kungl. Maj:ts förevarande framställning och därvid tillika meddelat, att,

enligt hvad i statsverkspropositionen förklarats, bifall till framställningen,

under viss i statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden den 12 januari

1903 angifven förutsättning, icke skulle påkalla någon förhöjning af

anslaget.

Till upplysning angående den förutsättning, hvaraf sålunda skulle

bero, huruvida ökning af anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom

vore erforderlig, erinrade utskottet, hurusom chefen för ecklesiastikdepartementet

i omförmälda statsrådsprotokoll anmärkt, att eu ökning af anslaget

till högre skolor för kvinnlig ungdom skulle vinnas, därest Riksdagen

bifölle det förslag, Kungl. Maj:t beslutit göra Riksdagen i fråga

om uppförande af ett särskildt förslagsanslag att användas för bidrag till

pensionering af lärarinnor vid högre nick- och samskolor. Därigenom

skulle nämligen de 10,000 kronor, som nu utaf anslaget till högre skolor

för kvinnlig ungdom beräknats skola utgå såsom pensioneringsbidrag, kunna

användas för anslagets egentliga ändamål.

På grund af det sammanhang, som sålunda förefunnes emellan förevarande

framställning och det förslag Ivungl. Maj:t i punkten 5 af stats
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 102.

1

Verkspropositionens tionde hufvndtitel framställt, förklarade sig utskottet

anse behandlingen af nu ifrågavarande punkt böra uppskjutas, till dess

Riksdagen fattat beslut i berörda, till tionde kufvudtiteln börande anslagsfråga.

Sedan Riksdagen numera, i enlighet med Kungl. Maj:ts därom under

sistnämnda kufvudtitel gjorda förslag, till bestridande af statsbidrag till svenska

lärarinnornas pensionsförening och till pensionsinrättningen för lärarinnor

vid Sveriges högre skolor för kvinnlig ungdom, anvisat ett förslagsanslag

med titel »Bidrag till pensionering af lärarinnor vid högre flick- och

samskolor» å 19,000 kronor, har utskottet företagit till behandling Kungl.

Maj:ts förslag om ändring af gällande bestämmelser rörande samskolors

rätt till understöd af anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom jämte

ofvan omförmälda, i anledning af samma framställning väckta motion.

Den af 1902 års Riksdag meddelade bestämmelse, att understöd från

anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom finge utgå till samskola

endast i händelse densamma vid de af nämnda Riksdag beslutade grundernas

trädande i tillämpning redan vore i åtnjutande af statsbidrag från

samma anslag, har, enligt hvad af utredningen i ärendet framgår, haft till

följd, att vissa samskolor, som före utgången af 1902 haft sådan omfattning

och organisation, att de då varit behöriga att erhålla understöd från

ifrågavarande anslag, detta oaktadt blifvit från och med ingången af år

1903 från rättighet till sådant understöd uteslutna af den anledningen, att

understöd icke redan förut till dem utgått. Då de ifrågavarande skolorna

icke billigtvis bort, på sätt sålunda skett, beröfvas den rättighet till statsunderstöd,

som af dem redan förvärfvats och som de haft grundad anledning

att äfven för framtiden påräkna, finner utskottet en jämkning i

berörda, af 1 902 års Riksdag meddelade bestämmelse vara af ofvanberörda

omständigheter påkallad.

Kungl. Maj:ts förslag innebär emellertid, att äfven nyare samskolor

skulle, utan afseende å den tid, då de blifvit inrättade eller ernått föreskrifven

utveckling, blifva berättigade till understöd från ifrågavarande

anslag.

Utan att ingå på frågan, huru de af läroverkskommittéen i förevarande

ämne gjorda uttalandena rätteligen böra uppfattas, anser emellertid utskottet,

att Riksdagen för närvarande och intill dess den nya läroverksorganisation,

som kan blifva en följd af kommittéens förslag, blifvit fastställd,

icke bör frångå sitt år 1902 fattade beslut angående samskolors rätt till

statsunderstöd i vidare mån, än som kan föranledas af hänsynen till de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 102.

samskolor, hvilka, på sätt ofvan anförts, genom samma beslut utestängts

från af dem redan förvärfvad rättighet till understöd; och bör sålunda

enligt utskottets mening rättigheten till statsunderstöd i anledning af Ivungl.

Maj:ts förevarande förslag utsträckas endast till de samskolor, som före

utgången af år 1902 uppfyllt då gällande villkor för understöds erhållande,

men detta oaktadt till följd af bristande tillgång å anslaget eller af annan

anledning icke inom nämnda tid kommit i åtnjutande af understöd.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet:

l:o) att Eiksdagen må, i anledning af Ivungl.

Maj:ts förevarande framställning, medgifva, att samskolor

å orter, där allmänt läroverk för gossar ej

finnes, må, därest de före utgången af år 1902 fullgjort

då gällande villkor för erhållande af understöd

från anslaget till högre skolor för kvinnlig ungdom,

kunna erhålla sådant understöd enligt de i kungl.

kungörelsen den 13 juni 1902 stadgade grunder, äfven

om de vid samma grunders trädande i tillämpning icke

varit i åtnjutande af statsbidrag från anslaget; samt

2:o) att herrar Bergs och Hammarlunds ifrågavarande

motion må genom hvad utskottet under mom. l:o)

här ofvan hemställt anses besvarad.

Stockholm den 15 maj 1903.

På statsutskottets vägnar:

CHE. LUNDEBEEG.

STOCKHOLM, O. L. SVANBÄCKS BOKTRYCKERI, 1803.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.