Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse till Umeå stad af en del utaf den statens järnvägar tillhöriga mark vid Umeå järnvägsstation.

1903-02-10 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:20, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse till Umeå stad af en del utaf den statens järnvägar tillhöriga mark vid Umeå järnvägsstation.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 20.

1

\:o 20.

Ank. till lliksd kansli deu 10 februari 1903, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

upplåtelse till Umeå stad af en del utaf den statens

järnvägar tillhöriga mark vid Umeå järnvägsstation.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för den 31 december 1902 bär Kungl. Maj:t uti en till

Riksdagen aflåten proposition (n:o 16) föreslagit Riksdagen medgifva att

från det statens järnvägar tillhöriga område vid Umeå järnvägsstation

måtte få afsöndras och till Umeå stad öfverlåtas ett å en af stadsingenjören

W. Stolpe år 1902 upprättad karteskiss med n:o 3 betecknadt

område om 44,8i ar, under villkor att staten härigenom icke tillskyndades

någon kostnad.

Enligt förenämnda statsrådsprotokollet har departementschefen,

rörande denna framställning meddelat följande:

»I anledning af en af järnvägsstyrelsen gjord underdånig framställning

om anläggande af en bibana till norra stambanan från Vännäs

till Umeå och vidare till Storsandskär vid Ume älfs mynning anbefallde

Eders Kungl. Maj:t den 9 augusti 1894 Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i Västerbottens län att vidtaga åtgärder för utrönande, huruvida

länets landsting, kommuner eller enskilde inom länet vore villige

Bih. till Riksd Prof. 1903. 4 Sami. 1 Åfd* 16 Häft. (N:is 20—25.) 1

opaginerad Kontrollera mot PDF

9

Statsutskottets Utlåtande N:o 20.

att, hvad anläggningen af ifrågavarande bibana beträffade, ingå på enahanda

villkor, som genom Riksdagens skrifvelse den 13 maj 1891 uppställts

i fråga om anslag för anläggning af järnväg från Mellausel till

Örnsköldsvik.

Till följd häraf öfverlämnade Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande

med underdånig skrifvelse den 12 november 1894, bland annat,

utdrag af det hos stadsfullmäktige i Umeå den 2 november 1894 förda

protokoll, utvisande att stadsfullmäktige beslutit, att staden, under förutsättning

att Riksdagen år 1895 beslöte anläggande af omförmälda

bibana, åtoge sig att för den del af nämnda sidobana, som ginge öfver

TJmeå stads områden, ingå på förutnämnda, af Riksdagen uti dess nyssberörda

skrifvelse uppställda villkor och således upplåta:

a) för all framtid:

all mark till banbyggnad med därtill hörande afdikningar, vattenafiopp

och parallellvägar, all mark för banbevakningsområden, hållplatser

och bangårdar, genom skogsmark en bredd af femton meter å hvardera

sidan af banans medellinje, samt, där arbetets beskaffenhet betingade

en större bredd, hvad som i sådant hänseende erfordrades, med

all å den upplåtna marken växande skog samt all mark för till följd

af järnvägsbyggnaden erforderlig anläggning af nya eller omläggning

af gamla, allmänna eller enskilda, vägar;

b) under arbetets fortgång:

all för sidoschaktningar, upplag af sten eller jord samt sten- och

grustäkter med därtill hörande vägar och sidospår behöflig mark, att

vid arbetets slut aflämnas i då befintligt skick; att upplåtelsen jämväl

skulle innebära förpliktelse att lämna ersättning för olägenheter till

följd af försvårad brukning, förlängda vägar eller andra olägenheter af

hvad namn och beskaffenhet de vara måtte och som kunde anses härflyta

af det genom järnvägens anläggning orsakade intrång, samt att

staden åtoge sig att, när och hvar Kungl. Maj:t pröfvade nödigt, vid

banlinjen till i orten gångbart pris tillhandahålla järnvägsbyggnaden

sågtimmer till ett sammanlagdt antal af omkring 200 stycken per kilometer

af banans längd, allt med skyldighet för staden att hålla staten

skadeslös för hvad i ett eller annat afseende härutinnan tilläfventyrs

kunde komma att brista.

I proposition den 8 mars 1895 föreslog Eders Kungl. Maj:t därpå

Riksdagen att, under förbehåll att ofvan angifna villkor om kostnadsfri

upplåtelse af mark m. m. iakttoges, bevilja för anläggning af en bibana

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 20.

3

från norra stambanan vid Vännäs till Umeå och vidare till Slorsandskär

samt denna bibanas utrustning med trafikmateriel 2,600,000 kronor.

Sedan omförmälda proposition blifvit af Riksdagen bifallen, täcktes

Eders Kungl. Maj:t den 21 juni 1895 ej mindre fastställa af järnvägsstyrelsen

upprättad plan för utförande af arbetet å samma bibana, dock

med undantag för viss angifven del af banan, än äfven anbefalla järnvägsstyrelsen

att iakttaga, bland annat, att de för bibanans anläggning

stadgade villkor om kostnadsfri upplåtelse af mark m. m. fullgjordes.

Efter banans anläggande har sedermera Eders Kungl. Maj:t, med

anledning af därom utaf stadsfullmäktige i Umeå gjord anhållan, den

16 mars 1900 berättigat Umeå stad att, därest godvillig öfverenskommelse

icke kunde träffas, i den ordning, förordningen angående jords

eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866 stadgar,

för statens räkning förvärfva den mark, som enligt fastställd plan erfordrades

för framdragande af ifrågavarande bibana och skulle af staden

enligt stadsfullmäktiges omförmälda beslut af den 2 november 1894 för

ändamålet upplåtas, dock under villkor att staten därigenom icke tillskjmdades

någon kostnad.

Uti en af Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Västerbottens

län med underdånig skrifvelse den 10 oktober 1902 öfverlämnad, till

Eders Kungl. Maj:t ställd skrift hafva stadsfullmäktige i Umeå anmält,

att den mark, som erfordrades till bangård och för järnvägsspårets

framdragande öfver stadens område, blifvit jämlikt stadsfullmäktiges

omförmälda beslut inköpt samt därefter för järnvägens räkning lagfaren.

Därvid hade emellertid genom förbiseende den jord, som enligt en

skriften bifogad, af stadsingenjören W. Stolpe den 1 oktober 1902

upprättad karteskiss betecknades med n:is 1, 2 och 3 i sin helhet

blifvit lagfaren för järnvägens räkning, ehuru järnvägen haft behof af

endast de med n:is 1 och 2 betecknade ägofigurer om sammanlagdt

58,93 ar, under det ägofiguren n:o 3 om 44,81 ar vore behöflig för

staden för anläggande i enlighet med stadsplanen af öppen plats framför

stationsområdet samt af en dit ledande esplanad.

Med anledning däraf anhålla stadsfullmäktige, att Eders Kungl.

Maj:t måtte till Riksdagen aflåta nådig proposition om tillstånd för järnvägsstyrelsen

att utfärda öfver!åtelsehandling å den mark, som af misstag

blifvit lagfaren för järnvägsstyrelsens räkning och hvaraf järnvägen

ej hade behof.

Öfver denna framställning har järnvägsstyrelsen, till följd af nådig

remiss, den 25 november 1902 afgifvit underdånigt utlåtande och där
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 20.

vid, enär ifrågakomma område, hvilket innefattade planen framför järnvägsstationen

och utgjorde en del af den dit ledande esplanaden, icke

vore för något statens järnvägars ändamål erforderligt, samt underhållet

däraf efter dess öfverlåtande komme att definitivt åligga staden, tillstyrkt

nådigt bifall till framställningen.

Uti särskild promemoria, som på min begäran afgifvits, har vederbörande

föredragande i järnvägsstyrelsen lämnat närmare upplysning

om anledningen till det begångna misstaget, och inhämtas däraf att,

sedan stadsfullmäktige i Umeå beslutit att kostnadsfritt upplåta den

mark, som inom staden erfordrades till bangård och järnvägsspårets

framdragande öfver stadens område, hade från statens järnvägars sida

ej framställts anspråk å större område för stationens anläggning än det,

som å förut omförmälda karteskiss angåfves med siffrorna 1 och 2.

Som emellertid för stadens räkning till utläggning af torg och gata

erfordrades det å karteskissen med siffran 8 utmärkta området, tillhörande

samma jordägor, af hvilka områdena n:is 1 och 2 utgjorde

delar, inköpte stadsfullmäktige jämte den för järnvägens behof erforderliga

marken äfven den mark, som sålunda erfordrades för stadens

egen räkning. Köpebrefvet, som sålunda innefattade köpeaftal rörande

samtliga dessa tre områden, hade sedermera af stadsfullmäktiges ombud

genom förbiseende lagfarits åt statens järnvägar i sin helhet, och

sålunda äfven i hvad det rörde området n:o 3, hvilket område ej allenast

vore för statens järnvägar obehöfligt, utan ock skulle i statens ägo

kunna förväntas förorsaka statens järnvägar kostnader för underhåll af

därå utlagda torg och gata.»

Enär ifrågavarande område, som uppenbarligen genom förbiseende

blifvit Umeå stad frånhändt och kommit i statens ägo, emellertid, på

sätt järnvägsstyrelsen meddelat, icke varit för något statens järnvägars

ändamål afsedt eller är för något sådant ändamål behöfligt, men däremot

erfordras för genomförande af stadsplanen för Umeå, ansåg departementschefen,

att berörda jordområde borde till nämnda stad återlämnas,

under förutsättning att staden bestridde alla kostnader för jordöfverlåtelsen;

och departementschefen hemställde för den skull, att Kungl.

Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition i ämnet.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling detta ärende

blifvit remitteradt, har icke funnit anledning till erinran emot Kungl.

Maj:ts ifrågavarande framställning, hvadan utskottet hemställer,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 20.

5

att hvad Kungl. Maj:t uti förevarande hänseende

föreslagit må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 10 februari 1903.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservation:

af horrar J). Persson, J. A. Sjö, C. Persson och C. G. Johansson, hvilka

yrkat, att Kungl. Maj:ts förevarande motion måtte af Riksdagen afslås.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:64 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse till Umeå stad af en del utaf den statens järnvägar tillhöriga mark vid U a1 i texten