Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter skomakaren Claes Otto Andersson från Motala.

1903-02-10 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:21, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter skomakaren Claes Otto Andersson från Motala.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N;o 21.

\:o 3/.

Ank. till Riksd, kansli den 10 februari 1903 kl. 4 f. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter skomakaren

Claes Otto Andersson från Motala.

(I. A.)

Uti en till Riksdagen aflåten proposition af den 19 december 1902

(n:o 23) liar Kung]. Maj:t meddelat följande:

»Skomakaren Claes Otto Andersson från Motala afled den 11 mars

1899 utan att efterlämna andra sterbliusdelägare än sin hustru Eva

Alida Andersson, född Gren, och utan att hafva genom testamente förordnat

om sin Qvarlåtenskap. I instrumentet öfver den efter den aflidne

förrättade bouppteckning upptogos tillgångarna i boet till ett värde af

248 kronor 75 öre och skulderna till ett belopp af 99 kronor 52 öre,

hvadan boets behållning utgjorde 149 kronor 23 öre.

Sedan kammaradvokatfiskalsämbetet erhållit meddelande, att någon

arfvinge icke inom laga tid anmält sig till öfvertagande af den till ett

värde enligt bouppteckningen af 74 kronor 61 öre uppgående kvarlåtenskapen

efter mannen Andersson, gjorde bemälda ämbete å Kungl. Maj:ts

och kronans vägnar anspråk å samma kvarlåtenskap såsom danaarf och

anhöll hos Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands län om

åtgärders vidtagande i syfte att bodelning efter den aflidne blefve i

behörig ordning förrättad och att vederbörande därefter affordrades det

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

7

belopp, som enligt bodelningsinstrumentet skulle tillfalla kronan såsom

danaarf. Med anledning häraf lät Kungl. Maj:ts befallningshafvande

öfver kammaradvokatfiskalsämbetets förberörda framställning den 21

oktober 1901 höra hustru Andersson inför magistraten i Norrköping,

där hon då bodde, och sedan därvid blifvit. upplyst, att hustru Andersson,

som omhändertagit boet och med dess tillgångar betalt boets

skulder äfvensom utgifvit en del lösören i vederlag för åt boet utfördt

arbete, hade för afsikt att under samma oktober månad afflytta till

annan ort inom ofvannämnda län och dit medföra återstoden af boets

egendom, förständigade magistraten henne att, intill dess frågan om

danaarfsanspråket blifvit slutligen afgjord, icke förskingra det återstående

af boets tillgångar.

Nu har i en till Kungl. Maj:t den 23 december 1901 ingifven

skrift hustru Andersson i underdånighet anhållit, att kronans rätt till

ifrågavarande danaarf måtte till sökandens förmån efterskänkas, till

stöd för hvilken ansökning anförts, att, som sökandens man under en

längre tid före sin död till följd af sjuklighet varit urståndsatt att

bidraga till makarnes uppehälle, sökanden måst genom sitt arbete

anskaffa hvad som för makarnes nödtorftiga uppehälle erfordrats; att

sökanden dels för gäldande af boets skulder nödgats, i saknad af

kontanta medel, försälja en del af lösegendomen, hvarigenom samtliga

skulder blifvit godtgjorda, dels ock måst öfverlämna en del lösören

såsom ersättning för åtskilliga för boets räkning verkställda erforderliga

arbeten; att boets tillgångar härigenom så medtagits, att hvad som

återstode icke vore mera än som för sökanden oundgängligen behöfdes;

samt att det sålunda skulle för sökanden kännas synnerligen svårt och

tryckande, om sökanden skulle nödgas att lämna något ifrån sig af sina

små tillhörigheter.

I anledning af berörda ansökning har infordradt underdånigt utlåtande

afgifvits af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Östergötlands

län, som därvid öfverlämnat yttrande från magistraten i Motala, däri

magistraten i anseende till de ömmande omständigheter, som af sökanden

anförts och hvilka vid af magistraten anställda efterforskningar

vunnit bekräftelse, hemställt, att ansökningen måtte vinna nådigt afseende,

och har Kungl. Maj:ts befallningshafvande förmält sig för egen

del, med afseende å de i ansökningen anförda, af magistraten vitsordade

skäl, icke hafva något att erinra mot bifall till ansökningen.

Kammaradvokatfiskalsämbetet, som jämväl blifvit öfver ansökningen

hördt, har i underdånigt utlåtande, jämte meddelande att ämbetet i

afvaktan på utgången af sökandens förevarande framställning låtit anstå

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

med att å kronans vägnar påkalla verkställande af bodelning och vidtagande

af andra åtgärder mot sökanden, tillika, med afseende å såväl

hvad i handlingarna blifvit upplyst angående sökandens lefnad sförhållanden

som ock hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande i ärendet yttrat,

hemställt om aflåtande af nådig proposition till Riksdagen i det af

sökanden angifna syfte.»

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit har Kungl.

Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande

dauaarfsmedel måtte efterskänkas till förmån för enlcan Eva

Alida Andersson, född Gren.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling denna proposition

blifvit hänvisad, har icke haft något, att erinra mot hvad Kungl.

Maj:t uti ifrågavarande hänseende föreslagit, hvadan utskottet hemställer,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må

af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 februari 1903.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.