Utlåtande, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter hemmansägaren Johannes Jonasson från Sannebo i Älfsborgs län.
1903-02-10 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1903:22, Utlåtande, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition angående efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter hemmansägaren Johannes Jonasson från Sannebo i Älfsborgs län.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 22.
9
*:o 22.
Ank. till Riksd. kansli den 10 februari 1903, kl. 4 e. in.
Utlåtande, i anledning af Kungi. Maj:ts proposition angående efterskänkande
af kronans rätt till danaarf efter hemmansägaren
Johannes Jonasson från Sannebo i Älfsborgs län.
(I. A.)
I en af Kungl. Majrt till Riksdagen aflåten proposition af den 19
december 1902 (n:o 24) meddelas följande:
»Hemmansägaren Johannes Jonasson från Sannebo i Gestads socken
af Älfsborgs län afled den 13 oktober 1899 utan att efterlämna kända
arfvingar. Enligt instrumentet öfver den efter den aflidne den 15 mars
1900 förrättade bouppteckningen uppgingo tillgångarna i boet, däribland
den till 500 kronor taxeringsvärderade fasta egendomen I * * * 5/288
mantal Sannebo, till 724 kronor 30 öre samt skulderna till 442 kronor
76 öre.
Vid lagtima höstetinget år 1899 med Sundals härad lät arbetaren
Anders Olsson i Heljerud, under uppgift att Johannes Jonasson
i lifstiden till förmån för Anders Olsson upprättat ett muntligt testamente,
till bestyrkande häraf såsom vittnen afhöra Sven Björndahl i
Sannebo och Johannes Larsson i Berg, hvilka, enligt hvad det vid
förhöret förda protokoll utvisar, därvid berättade: l:o Björndahl, att i
slutet af augusti eller i början af september månad år 1897 Johannes
Bih. till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami, 1 Afd. 16 Häft. 2*
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 22.
Jonasson, som då varit sjuk, skickat bud på vittnet och, sedan vittnet
infunnit sig-, förklarat, att det vore hans önskan, att, om han aflede,
vittnet skulle taga hand om kvarlåtenskapen och föranstalta om begrafningen
samt att af Johannes Jonassons tillgångar, sedan begrafningskostnaderna
blifvit betalda och vittnet godtgjort sig för sina besvär, till
hushållerskan Maria Band skulle lämnas 200 kronor, hvarefter återstoden
af behållningen skulle tillkomma Anders Olsson i Heljerud; att vittnet
emellertid vid tillfället tillkännagifvit, att vittnet icke ville åtaga sig
berörda uppdrag, förrän Johannes Jonasson skriftligen förordnat angående
sin kvarlåtenskap; samt att Johannes Jonasson kort därefter
tillfrisknat, hvarför något skriftligt förordnande icke blifvit uppsatt; samt
2:o Johannes Larsson, att, sedan Johannes Jonasson tillfrisknat från sin
af förra vittnet omnämnda sjukdom, han vid ett samtal med vittnet
yttrat, att, om något blefve öfver i boet efter honom, sedan begratningskostnader
och skulder blifvit betalda, detta skulle tillfalla förutnämnde
Anders Olsson.
På därom af kammaradvokatfiskalsämbetet förd talan förklarade
emellertid Sundals häradsrätt genom den 30 september 1901 afkunnadt
utslag, som vunnit laga kraft, att ifrågavarande, för Anders Olssons
räkning såsom testamente bevakade muntliga yttranden icke utgjorde
hinder för Kungl. Maj:t och kronan att såsom danaarf tillträda Johannes
Jonassons kvarlåtenskap, hvarjämte nämndemannen Karl Jonsson i
Gestads stom, hvilken omhänderhaft utredningen af .Johannes Jonassons
bo, förpliktades att till kronan utgifva ett belopp af 20 kronor 41 öre,
utgörande hvad som enligt en vid häradsrätten företedd redovisningsräkning
af boets lösa egendom återstode, efter det boets skulder blifvit
guldna.
Redan innan berörda utslag meddelades, hade i en till Kungl.
Maj:t den 15 december 1900 ingifven skrift Anders Olsson i underdånighet
anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande danaarf måtte
efterskänkas till sökandens förmån; till stöd för hvilken ansökningåberopats
ej mindre ofvan omförmälda muntliga testamente, hvarigenom
Johannes Jonasson såsom sin yttersta vilja skulle förklarat, att sökanden
efter Johannes Jonassons död skulle erhålla all hans kvarlåtenskap,
ehuru testamentet, såsom icke i laga form upprättadt, vid af kronan
anställd klandertalan frånkänts rättslig verkan, än äfven det, enligt
sökandens uppgift, i Heljerud allmänt kända förhållande, att sökanden
och Johannes Jonasson varit halfbroder, i det att sökandens fader före
äktenskapet med sökandens moder med eu annan kvinna haft en son,
bemälde Johannes Jonasson; varande vid ansökningen fogadt ett af
Statsutskottets Utlåtande N:o 22.
11
ordföranden i Gestads sockens kommunalstämma C. E. Nordström den
10 oktober 1900 afgifvet intyg af innehåll, att Anders Olsson, hvilken
vore gift och hade flera barn, ehuru sjuklig och utfattig försörjt sin
familj utan att af vederbörande fattigvård sstyrelse begära hjälp, i följd
hvaraf intygsgifvaren tillstyrkte bifall till ansökningen.
Med anledning af berörda ansökning har underdånigt utlåtande
afgifvits af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i Ålfsborgs län, som därvid
öfverlämnat från kronofogden i orten inhämtadt yttrande, däri kronofogden
anfört, att det enligt gängse uppfattning otvifvelaktigt varit
Johannes Jonassons vilja, att sökanden skulle bekomma hans kvarlåtenskap,
ehuru han icke förstått att i giltig form därom förordna; att sökanden
allmänt ansåges för halfbroder till Johannes Jonasson; samt
att med anledning häraf och då sökanden, som uppnått en hög ålder,
befunne sig i synnerligen fattiga omständigheter samt ifrågavarande
ringa arfsbelopp, därest det tillkomme sökanden, vid sådant förhållande
komme att åtminstone fördröja den tidpunkt, då han nödgades anlita
fattigvården, kronofogden tillstyrkte bifall till ansökningen; och har
Kungl. Maj:ts befallningshafvande för egen del, i öfverensstämmelse med
hvad kronofogden yttrat, jämväl hemställt om bifall till ansökningen.
Kammaradvokatfiskalsämbetet, som äfven blifvit öfver ansökningen
hördt, har därvid dels meddelat, att förenämnda belopp, 20 kronor 41
öre, fortfarande innestode hos nämndemannen Jonsson, samt att, enligt
hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande i skrifvelse till kammarkollegium
den 14 april innevarande år meddelat, ofvanberörda, i danaarfvet ingående
fastighet, som blifvit genom Kungl. Maj:ts befallningshafvandes
försorg från den 24 därförutgångne mars tillsvidare utarrenderad mot
en årlig arreudeafgift af 32 kronor, icke vore för något statsändamål
behöflig, dels ock, enär af handlingarna syntes framgå, att Johannes
Jonassons vilja varit, att hans kvarlåtenskap skulle komma sökanden
till godo, samt, med hänsyn jämväl till hvad i ärendet blifvit upplyst
om sökandens ålder, fattigdom och befarade oförmögenhet att sig försörja,
tillstyrkt aflåtande af nådig proposition till Riksdagen i det af
sökanden angifna syfte.»
Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit har Kungl.
Maj:t nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarf måtte efterskänkas till förmån för arbetaren Anders
Olsson i Heljerud.
Statsutskottet, som ej funnit skäl till erinran mot hvad Kungl.
Maj:t i förevarande afseende föreslagit, hemställer alltså,
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 22.
att Kungl Maj:ts ifrågavarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 10 februari 1903.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
r
- .. v- •
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.