Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående upplåtelse till landtförsvaret af en del utaf förra bergshaupmansbostället Väsby i Västmanlands län.

1903-02-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:24, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående upplåtelse till landtförsvaret af en del utaf förra bergshaupmansbostället Väsby i Västmanlands län.

Dokumentets text

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 24.

19

S:» 24.

Ank. till Äiksd. kansli don 10 februari 1903, kl. 4 e. tu.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående upplåtelse

till landtförsvaret af en del utaf förra bergshaupmansbostället

Väsby i Västmanlands län.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver

landtförsvarsäreuden för den 7 november 1902, har Kungl. Maj:t. uti

en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande behandling

häuvisad proposition (n:o 28) föreslagit Riksdagen medgifva, att östra

delen, innehållande 6,97 hektar, af förra bergshauptmansbostället Väsby

inom Sala stads område och Västmanlands län måtte, för att begagnas

till ett trängetablissement, få den 14 mars 1904 öfverlämnas till landtförsvaret.

Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet

har departementschefen i detta ärende till förberörda

statsrådsprotokoll anfört följande:

»Sedan 1899 års Riksdag anvisat medel till anläggande af ett trängförråd

i femte arméfördelningen, anbefallde Eders Kungl. Maj:t genom

nådigt bref den 9 juni samma år arméförvaltningen å fortifikations- och

intendentsdepartementen att verkställa utredning och inkomma med un
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutslcvttets Utlåtande N:o £4.

derdånigt förelag i ill plats för nämnda trängförråd m. m. Uti underdånig

skrifvelse den 17 september 1901 tillkännagaf arméförvaltningen,

att cheferna för generalstaben, fortifikationen och femte arméfördelningen,

hvilka på anmodan af arméförvaltningen verkställt den sålunda

anbefallda utredningen, i skrifvelse till arméförvaltningen föreslagit vissa

vid Sala belägna jordområden såsom lämpliga för anläggning såväl af

trängförråd som af ett fullständigt trängetablissement, nämligen för trängförråd:

ett område om 7 tunnland 31,08 kappland samt för ett fullständigt

trängetablissement: ytterligare ett område om 25 1/2 tunnland jämte

det kronan tillhöriga bostället Väsby. Af nämnda boställe, som bestode

af två från hvarandra skilda delar, behöfdes den östra delen till utvidgning

af öfningsplatsen och till plats för vissa byggnader, hvaremot den

västra delen, som benämndes Måns Olsängen, väl ej omedelbart vore

behöflig för ifrågavarande trängetablissement, men borde likväl reserveras

för eventuellt markutbyte i händelse af en i framtiden behöflig

utvidgning af otablissementets område. Därjämte meddelade arméförvaltningen,

att stadsfullmäktige i Sala erbjudit sig att för ifrågavarande

ändamål till staten kostnadsfritt upplåta ofvannämnda, kronan ej tillhöriga

ägor om tillhopa 33 tunnland 15,08 kappland med tillhörande

vattenområde samt dessutom förbundit sig att framdraga vattenledning till

det blifvande etablissementets gräns, där densamma vore stadens vattenledningsnät

närmast belägen, och att lämna etablissementet behöfligt

vatten från stadens ledning till samma partipris, som framdeles kunde

varda bestämdt för andra större afnämare af vatten. I enlighet med

arméförvaltningens i berörda underdåniga skrifvelse tillika gjorda hemställan,

fann Eders Kung]. Maj:t den 4 oktober 1901 godt att med antagande

af stadsfullmäktiges anbud bemyndiga arméförvaltningen att

med Sala stad afsluta kontrakt om upplåtelse till Kungl. Maj:t och kronan

af äganderätten till ofvanomförmälda jordlotter med tillhörande

vattenområden i enlighet med de af stadsfullmäktige erbjudna villkor.

Därefter har arméförvaltningen uti underdåning skrifvelse den 22

januari 1902, med vidfogande af kopia utaf en år 1902 af förste landtmätaren

C. A. Löwenhielm renoverad karta öfver ägorna till förra bergshauptmansbostället

Väsby jämte en öfversiktskarta, hemställt, att Eders

Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder, för att jämväl nämnda kronoegendom

för anordnande af ifrågavarande trängetablissement ställdes

till landtförsvarets förfogande.

Sedan Eders Kungl. Maj:t anbefallt domänstyrelsen att efter vederbörandes

hörande i ärendet afgifva underdånigt utlåtande, har domän
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 24.

21

styrelsen den 27 sistlidne mars öfverlämnat underdåniga yttranden

af t. f. domänintendenten i Västmanlands län, arrendatorn al omförmälda

ki-onoegendom och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

nämnda län. T. f. domänintendenten, som meddelat, att egendomen vore

på arrende upplåten till den 14 mars 1909, finner något hinder härigenom

för nådigt bifall till framställningen om egendomens öfverlåtande

till landtförsvaret icke förefinnes vid det förhållande, att arrendatorn

vore skyldig att, där sådant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar

fordrades, afstå den arrenderade egendomen tillhörande mark mot

åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust,

honom tillskyndades. Arrendatorn har, med åberopande af det mellan

honom och domänstyrelsen afslutade arrendekontrakt, yrkat att, för

den händelse han ginge i mistning af arrendet, bekomma ersättning i

särskilda hänseenden med tillhopa 12,036 kronor 60 öre, samt att befrias

från vissa enligt arrendekontraktet stadgade skyldigheter. Eders

Kungl. Maj:ts befallningshafvande har i sitt afgifna yttrande anfört, att

med afseende å innehållet i 15:de punkten af det om egendomen den 26

oktober 1888 upprättade arrendekontrakt hinder icke torde möta för

bifall till den i ärendet gjorda framställning, och att arrendatorns ersättningsanspråk

borde komma under laga synerätts pröfning och afgörande.

För egen del anför domänstyrelsen, att ifrågavarande egendom,

förra bergshauptmansbostället Väsby om 3/16 mantal, belägen inom Sala

stads område, genom ofvanberörda af styrelsen utfärdade kontrakt utarrenderats

under 20 år från den 14 mars 1899 mot årligt arrende af

805 kronor och, bland andra, det af t. f. domänintendenten anförda

villkor. Enligt det förslag, hvarå arméförvaltningens underdåniga framställning

i ärendet vore grundad, skulle af de två från hvarandra skilda

områden, hvaraf ifrågavarande egendom bestode, det ena i öster med

en areal af 6,97 hektar, där egendomens åbyggnader voro belägna,

omedelbart efter dess öfvertagande af landtförsvaret tagas i anspråk

för trängetablissementets anordnande, men det andra, innehållande 4,eo

hektar, reserveras för att lämnas i utbyte mot mark, som framdeles

kunde för etablissementets utvidgning blifva behöflig. Mot öfverlämnandet

till landtförsvaret af det förstnämnda området, i fall detsamma

af Eders Kungl. Maj:t ansåges för det afsedda ändamålet behöfligt, hade

domänstyrelsen icke något att erinra. Hvad däremot det andra eller

västra området anginge, syntes det skäl, som anförts för att äfven detta

skulle af landtförsvaret öfvertagas, ej nöjaktigt. De anspråk, som af

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 24,

arrendatorn framställts, ansåge styrelsen till det mesta dels obefogade,

dels öfverdrifna. Emellertid torde någon pröfning af desamma

ej för närvarande böra ifrågakomma, då styrelsen fattat beslut om

arrendatorns instämmande till domstol med yrkande om arrenderättens

förlust på grund af kontraktsbrott. Arrendatorn hade nämligen genom

rådstufvurättens i Sala den 10 februari 1902 meddelade, numera laga

kraft-vunna utslag dömts till böter och ersättningsskyldighet för det

han i strid med arrendekontraktet utan utsyning eller anvisning å

egendomen afverkat skog; och då i gällande arrendekontrakt vore stadgadt,

att skogsafverkning å egendomen finge ske endast till husbehof

och efter anvisning af vederbörande jägmästare, samt att, därest arrendatorn

åsidosatte honom åliggande skjddigheter, som ej afsåge arrendets

erläggande och säkerheten för arrendevillkorens fullgörande, eller öfverträdde

honom medgifna rättigheter, arrendatorn hade förverkat arrenderätten

och skulle ifall domänstyrelsen så yrkade och sedan laga domstol

därom meddelat beslut, den arrenderade egendomen afträda nästa

fardag, ansåge domänstyrelsen det med säkerhet kunna antagas, att

styrelsens talan mot arrendatorn blefve bifallen.

Enligt hvad jag inhämtat har, med anledning af domänstyrelsens

omförmälda beslut, arrendatorn af Väsby blifvit instämd till rådstufvurätten

i Sala med yrkande att på ofvan omförmälda skäl dömas arrenderätten

förlustig, men är målet ännu beroende på domstolens pröfning.

Som den östra delen af ifrågavarande kronoegendom är ovillkorligen

nödvändig för det trängetablissement, som är bestämdt att förläggas

till Sala, torde densamma till landtförsvaret få öfverlämnas.

Vidkommande tiden för sådant öfverlämnande anser jag densamma, då

området ej är afsedt till plats för byggnader, som omedelbart behöfva

uppföras, kunna bestämmas till den 14 mars 1904, då jämväl kan

antagas, att rättsförhållandet mellan domänstyrelsen och arrendatorn

i anledning af nu pågående rättegång genom laga kraft ägande dom

blifvit ordnadt.

Hvad angår det västra området af egendomen, finner jag i likhet

med domänstyrelsen, det af de militära myndigheterna uppgifna förhållande

icke utgöra tillräckligt skäl, för att jämväl detta område skulle

nu till landtförsvaret öfverlämnas, utan torde det fortfarande tills vidare

förblifva under domänstyrelsens förvaltning.»

Emot hvad Kungl. Maj:t i detta ärende föreslagit har statsutskottet

ej funnit skäl till erinran; hemställande utskottet alltså,

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 24.

23

att Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning må

vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 10 februari 1903.

. På statsutskottets vägnar:

OHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:67 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående upplåtelse till landtförsvaret af en del utaf förra bergshauptmansbostället Väsby i a1 i texten