Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående upplåtelse till landtförsvaret af en del utaf förra bergshaupmansbostället Väsby i Västmanlands län.
1903-02-10 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1903:24, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående upplåtelse till landtförsvaret af en del utaf förra bergshaupmansbostället Väsby i Västmanlands län.
Dokumentets text
Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
19
S:» 24.
Ank. till Äiksd. kansli don 10 februari 1903, kl. 4 e. tu.
Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående upplåtelse
till landtförsvaret af en del utaf förra bergshaupmansbostället
Väsby i Västmanlands län.
(I. A.)
Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsäreuden för den 7 november 1902, har Kungl. Maj:t. uti
en till Riksdagen aflåten, till statsutskottet för förberedande behandling
häuvisad proposition (n:o 28) föreslagit Riksdagen medgifva, att östra
delen, innehållande 6,97 hektar, af förra bergshauptmansbostället Väsby
inom Sala stads område och Västmanlands län måtte, för att begagnas
till ett trängetablissement, få den 14 mars 1904 öfverlämnas till landtförsvaret.
Efter gemensam beredning med statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
har departementschefen i detta ärende till förberörda
statsrådsprotokoll anfört följande:
»Sedan 1899 års Riksdag anvisat medel till anläggande af ett trängförråd
i femte arméfördelningen, anbefallde Eders Kungl. Maj:t genom
nådigt bref den 9 juni samma år arméförvaltningen å fortifikations- och
intendentsdepartementen att verkställa utredning och inkomma med un
-
20
Statsutslcvttets Utlåtande N:o £4.
derdånigt förelag i ill plats för nämnda trängförråd m. m. Uti underdånig
skrifvelse den 17 september 1901 tillkännagaf arméförvaltningen,
att cheferna för generalstaben, fortifikationen och femte arméfördelningen,
hvilka på anmodan af arméförvaltningen verkställt den sålunda
anbefallda utredningen, i skrifvelse till arméförvaltningen föreslagit vissa
vid Sala belägna jordområden såsom lämpliga för anläggning såväl af
trängförråd som af ett fullständigt trängetablissement, nämligen för trängförråd:
ett område om 7 tunnland 31,08 kappland samt för ett fullständigt
trängetablissement: ytterligare ett område om 25 1/2 tunnland jämte
det kronan tillhöriga bostället Väsby. Af nämnda boställe, som bestode
af två från hvarandra skilda delar, behöfdes den östra delen till utvidgning
af öfningsplatsen och till plats för vissa byggnader, hvaremot den
västra delen, som benämndes Måns Olsängen, väl ej omedelbart vore
behöflig för ifrågavarande trängetablissement, men borde likväl reserveras
för eventuellt markutbyte i händelse af en i framtiden behöflig
utvidgning af otablissementets område. Därjämte meddelade arméförvaltningen,
att stadsfullmäktige i Sala erbjudit sig att för ifrågavarande
ändamål till staten kostnadsfritt upplåta ofvannämnda, kronan ej tillhöriga
ägor om tillhopa 33 tunnland 15,08 kappland med tillhörande
vattenområde samt dessutom förbundit sig att framdraga vattenledning till
det blifvande etablissementets gräns, där densamma vore stadens vattenledningsnät
närmast belägen, och att lämna etablissementet behöfligt
vatten från stadens ledning till samma partipris, som framdeles kunde
varda bestämdt för andra större afnämare af vatten. I enlighet med
arméförvaltningens i berörda underdåniga skrifvelse tillika gjorda hemställan,
fann Eders Kung]. Maj:t den 4 oktober 1901 godt att med antagande
af stadsfullmäktiges anbud bemyndiga arméförvaltningen att
med Sala stad afsluta kontrakt om upplåtelse till Kungl. Maj:t och kronan
af äganderätten till ofvanomförmälda jordlotter med tillhörande
vattenområden i enlighet med de af stadsfullmäktige erbjudna villkor.
Därefter har arméförvaltningen uti underdåning skrifvelse den 22
januari 1902, med vidfogande af kopia utaf en år 1902 af förste landtmätaren
C. A. Löwenhielm renoverad karta öfver ägorna till förra bergshauptmansbostället
Väsby jämte en öfversiktskarta, hemställt, att Eders
Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder, för att jämväl nämnda kronoegendom
för anordnande af ifrågavarande trängetablissement ställdes
till landtförsvarets förfogande.
Sedan Eders Kungl. Maj:t anbefallt domänstyrelsen att efter vederbörandes
hörande i ärendet afgifva underdånigt utlåtande, har domän
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
21
styrelsen den 27 sistlidne mars öfverlämnat underdåniga yttranden
af t. f. domänintendenten i Västmanlands län, arrendatorn al omförmälda
ki-onoegendom och Eders Kungl. Maj:ts befallningshafvande i
nämnda län. T. f. domänintendenten, som meddelat, att egendomen vore
på arrende upplåten till den 14 mars 1909, finner något hinder härigenom
för nådigt bifall till framställningen om egendomens öfverlåtande
till landtförsvaret icke förefinnes vid det förhållande, att arrendatorn
vore skyldig att, där sådant för allmännyttigt ändamål å kronans vägnar
fordrades, afstå den arrenderade egendomen tillhörande mark mot
åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust,
honom tillskyndades. Arrendatorn har, med åberopande af det mellan
honom och domänstyrelsen afslutade arrendekontrakt, yrkat att, för
den händelse han ginge i mistning af arrendet, bekomma ersättning i
särskilda hänseenden med tillhopa 12,036 kronor 60 öre, samt att befrias
från vissa enligt arrendekontraktet stadgade skyldigheter. Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande har i sitt afgifna yttrande anfört, att
med afseende å innehållet i 15:de punkten af det om egendomen den 26
oktober 1888 upprättade arrendekontrakt hinder icke torde möta för
bifall till den i ärendet gjorda framställning, och att arrendatorns ersättningsanspråk
borde komma under laga synerätts pröfning och afgörande.
För egen del anför domänstyrelsen, att ifrågavarande egendom,
förra bergshauptmansbostället Väsby om 3/16 mantal, belägen inom Sala
stads område, genom ofvanberörda af styrelsen utfärdade kontrakt utarrenderats
under 20 år från den 14 mars 1899 mot årligt arrende af
805 kronor och, bland andra, det af t. f. domänintendenten anförda
villkor. Enligt det förslag, hvarå arméförvaltningens underdåniga framställning
i ärendet vore grundad, skulle af de två från hvarandra skilda
områden, hvaraf ifrågavarande egendom bestode, det ena i öster med
en areal af 6,97 hektar, där egendomens åbyggnader voro belägna,
omedelbart efter dess öfvertagande af landtförsvaret tagas i anspråk
för trängetablissementets anordnande, men det andra, innehållande 4,eo
hektar, reserveras för att lämnas i utbyte mot mark, som framdeles
kunde för etablissementets utvidgning blifva behöflig. Mot öfverlämnandet
till landtförsvaret af det förstnämnda området, i fall detsamma
af Eders Kungl. Maj:t ansåges för det afsedda ändamålet behöfligt, hade
domänstyrelsen icke något att erinra. Hvad däremot det andra eller
västra området anginge, syntes det skäl, som anförts för att äfven detta
skulle af landtförsvaret öfvertagas, ej nöjaktigt. De anspråk, som af
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 24,
arrendatorn framställts, ansåge styrelsen till det mesta dels obefogade,
dels öfverdrifna. Emellertid torde någon pröfning af desamma
ej för närvarande böra ifrågakomma, då styrelsen fattat beslut om
arrendatorns instämmande till domstol med yrkande om arrenderättens
förlust på grund af kontraktsbrott. Arrendatorn hade nämligen genom
rådstufvurättens i Sala den 10 februari 1902 meddelade, numera laga
kraft-vunna utslag dömts till böter och ersättningsskyldighet för det
han i strid med arrendekontraktet utan utsyning eller anvisning å
egendomen afverkat skog; och då i gällande arrendekontrakt vore stadgadt,
att skogsafverkning å egendomen finge ske endast till husbehof
och efter anvisning af vederbörande jägmästare, samt att, därest arrendatorn
åsidosatte honom åliggande skjddigheter, som ej afsåge arrendets
erläggande och säkerheten för arrendevillkorens fullgörande, eller öfverträdde
honom medgifna rättigheter, arrendatorn hade förverkat arrenderätten
och skulle ifall domänstyrelsen så yrkade och sedan laga domstol
därom meddelat beslut, den arrenderade egendomen afträda nästa
fardag, ansåge domänstyrelsen det med säkerhet kunna antagas, att
styrelsens talan mot arrendatorn blefve bifallen.
Enligt hvad jag inhämtat har, med anledning af domänstyrelsens
omförmälda beslut, arrendatorn af Väsby blifvit instämd till rådstufvurätten
i Sala med yrkande att på ofvan omförmälda skäl dömas arrenderätten
förlustig, men är målet ännu beroende på domstolens pröfning.
Som den östra delen af ifrågavarande kronoegendom är ovillkorligen
nödvändig för det trängetablissement, som är bestämdt att förläggas
till Sala, torde densamma till landtförsvaret få öfverlämnas.
Vidkommande tiden för sådant öfverlämnande anser jag densamma, då
området ej är afsedt till plats för byggnader, som omedelbart behöfva
uppföras, kunna bestämmas till den 14 mars 1904, då jämväl kan
antagas, att rättsförhållandet mellan domänstyrelsen och arrendatorn
i anledning af nu pågående rättegång genom laga kraft ägande dom
blifvit ordnadt.
Hvad angår det västra området af egendomen, finner jag i likhet
med domänstyrelsen, det af de militära myndigheterna uppgifna förhållande
icke utgöra tillräckligt skäl, för att jämväl detta område skulle
nu till landtförsvaret öfverlämnas, utan torde det fortfarande tills vidare
förblifva under domänstyrelsens förvaltning.»
Emot hvad Kungl. Maj:t i detta ärende föreslagit har statsutskottet
ej funnit skäl till erinran; hemställande utskottet alltså,
Statsutskottets Utlåtande N:o 24.
23
att Kungl. Maj :ts ifrågavarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 10 februari 1903.
. På statsutskottets vägnar:
OHR. LUNDEBERG.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1903:67 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Maj:ts proposition, angående upplåtelse till landtförsvaret af en del utaf förra bergshauptmansbostället Väsby i a1 i texten