Sök i Ratio Lex

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående personalen vid statens järnvägar.

1903-03-13 · 19 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 15 av 19 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:30, Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående personalen vid statens järnvägar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

1

N:o 30.

Ank. till Eiksd. kansli den 13 mars, 1903 kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar angående personalen vid statens

järnvägar.

(R. A.)

l:o.

I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof har Kungl^"* ,är,kilj‘

Maj:t under sjätte hufvudtiteln föreslagit Riksdagen medgifva, järnvägs-*

att ett särskildt lönetillägg må från och med innevarande år tilldelas Pertonfen

enhvar inom statens järnvägars femte distrikt stationerad tjänstehafvare "dutriknT

att utgå: för tjänstehafvare å den nya bandelen Gellivare—Riksgränsen

med 20 kronor, för tjänstehafvare å bandelarne i öfrigt norr om Jörn

med 10 kronor och för tjänstehafvare å bandelarne från och med Jörn

till Långsele med 5 kronor, allt för månad räknadt; samt

att detta lönetillägg skall anses tillhöra lönen och, därest allmänt

dyrtidstillägg skulle tilldelas statens tjänstemän och betjänte, icke utgöra

hinder för uppbärande af sådant dyrtidstillägg.

Till det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet öfver

civilärenden för den 12 sistlidne januari har föredragande departementschefen

i detta ärende anfört följande:

»Uti underdånig skrifvelse den 24 november 1902 har järnvägsstyrelsen

anhållit om aflåtande till innevarande års Riksdag af nådig proBih.

till Riksd. Prol. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 21 Raft. (N:is 30-32) ]

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

9

Li

position om tilldelande af ett särskildt lönetillägg åt den inom statens

järnvägars femte distrikt stationerade järnvägspersonalen.

Styrelsen har därvid till en början erinrat, hurusom styrelsen, i

anledning däraf att Eders Kung). Maj:t genom nådig cirkulärskrifvelse

af den 25 oktober 1901 anbefallt statens vederbörande ämbetsverk och

myndigheter att hvar för sin förvaltningsgren före utgången af därpå följande

maj månad till Eders Kungl. Maj:t inkomma med utredning, huruvida

under vissa förutsättningar för tiden efter 1902 ändring i vederbörande

lönestater kunde anses böra äga rum, för sin del afgifvit underdamgt

förslag till lönereglering vid statens järnvägar och således nu

icke hade någon anledning att föreslå förbättrade lönevillkor för personalen

vid statens järnvägar i dess helhet. Däremot funne sig styrelsen,

sedan numera trafiken å bandelen Gellivare—Riksgränsen tagit sin början,

icke kunna underlåta att, oafsedt en eventuell allmän lönereglering, redan

nu göra underdånig framställning om vidtagande af åtgärder för beredande

åt den vid vissa af statsbanorna i öfre Norrland anställda personalen af i

någon mån förbättrade lefnadsmöjligheter.

1 sådant afseende framhåller styrelsen, att den i dessa nordliga landsändar

anställda personalen utan tvifvel hade vida större svårigheter att

draga sig fram än i de flesta fall den i det öfriga Sverige anställda, enär

banan genom öfre Norrland, med undantag endast beträffande vissa större

orter, genomginge glest befolkade trakter, där lefnadskostnaderna, enligt

hvad styrelsen inhämtat, vore väsentligt högre än i allmänhet å landsbygden

inom det öfriga Sverige, hvartill komme de särskilda olägenheter,

som följde af det hårda klimatet i öfre Norrland med dess långa vintrar.

De antydda svårigheterna framträdde allt mer och mer ju längre norrut

man komme; och särskildt beträffande den nya bandelen Gellivare—

Riksgränsen, hvilken framginge genom en fullständig ödemark, dit de

enklaste förnödenhetsvaror, såsom smör, mjölk m. m., måste anskaffas från

långt aflägsna orter, visade det sig vara alldeles nödvändigt att bereda

personalen bättre existensvillkor. Erfarenheten hade nämligen redan gifvit

vid handen, att i konkurrensen med de höga arbetsprisen vid gruffälten

däruppe i särdeles många fall de största svårigheter mötte att förvärfva

dugande och pålitlig ordinarie personal för trafikens ombesörjande å denna

i och för sig ingalunda lättskötta handel, därest icke personalen kunde

erbjudas större förmåner än hvad enligt nu gällande bestämmelser eljest

tillkomme ordinarie tjänstehafvare.

Svårigheterna i nu afgifna hänseenden gjorde sig visserligen icke

i lika hög grad gällande å de öfriga bandelarna inom öfre Norrland

som å bandelen Gellivare—Riksgränsen, men de förefunnes dock jämväl

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

3

å de förra, hvilket, bland annat, visade sig i upprepade framställningar

om transport till sydligare trakter, och de drabbade alltid i lika hög

grad alla tjänstehafvare å samma banor, hvadan de åtgärder, järnvägsstyrelsen

ansåge sig böra föreslå, borde utsträckas att afse alla ordinarie

tjänstehafvare.

Vidkommande formen för dessa åtgärder anmärker järnvägsstyrelsen,

att det visserligen skulle kunnat ifrågasättas, att de borde bestå i höjning

af såväl arfvodena efter klass som de fasta arfvodena, men genom ett

dylikt tillvägagående skulle tvifvelsutan uppstå dels olikheter i fråga om

pensionering af personer af samma tjänsteställning jämte ett synnerligen

olämpligt betungande af pensionskassan, dels ock vid eventuellt nödvändig

förflyttning af personal från öfre Norrland till andra sydligare bandelar

betänkliga ojämnheter i aflöningsförhållanden och andra svårigheter med

däraf följande missnöje och påståenden om orättvisor in. in.

Styrelsen anser därför, att det afsedda ändamålet lämpligast vunnes,

om åt de tillärnade förbättringarne af merberörda personals existensvillkor

gåfves formen af ett särskildt lönetillägg, hvilket styrelsen för

korthetens skull benämnde »kallortstillägg». Då emellertid detta tillägg

vore ämnadt att utgöra en ersättning för de genom de klimatiska och

speciella ortsförhållandena i öfrigt förorsakade ökade kostnaderna för anskaffande

af hvad som för såväl den ene som den andre måste anses

tillhöra lifvets nödtorft, ansåge styrelsen, att detsamma, som enligt styrelsens

förmenande borde utgå inom hela femte distriktet, lämpligen kunde

bestämmas till olika belopp inom olika delar eller zoner af distriktet för

den därstädes bosatta personalen, men att inom hvarje sådan del eller

zon tillägget borde vara lika för alla. Med hänsyn till hvad sålunda

anförts samt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad distriktsförvaltningen

vid femte distriktet, som i ämnet sig yttrat, därom föreslagit, har

styrelsen i sådant afseende såsom sin mening framhållit, att femte distriktet

lämpligen borde i fråga om kallortstillägget delas i tre zoner nämligen

l:o) bandelen Gellivare—Riksgränsen, 2:o) bandelarne i öfrigt norr om

Jörn, samt 3:o) distriktets öfriga bandelar från och med Jörn till Långsele.

Beträffande därefter det belopp, hvarmed kallortstillägget skulle utgå

till tjänstehafvarne inom ofvannämnda olika zoner, har styrelsen, med

stöd bland annat af den erfarenhet, som, efter det provisorisk trafik öppnats

å bandelen Gellivare—Riksgränsen, vunnits i fråga om de lönevillkor,

som för den extra personalen därstädes måst bestämmas, föreslagit, att

dessa belopp skulle utgå: å sistnämnda handel med 20 kronor, å bandelarne

i öfrigt norr om Jörn med 10 kronor och å bandelarne från och

med Jörn till Långsele med 5 kronor, allt per månad räknadt för en hvar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

tjänstehafvare; hvarjämte järnvägsstyrelsen anhållit, att hvad sålunda föreslagits

måtte få tillämpas redan under år 1903, hvilket särskild t hvad

bandelen Gellivare—Riksgränsen anginge vore nödvändigt för att trafiken

därstädes skulle kunna med verkligt dugande ordinarie personal upprätthållas.

Vidare anmärker järnvägsstyrelsen, att de föreslagna lönetilläggen

visserligen borde anses tillhöra lönen så, att tjänstehafvare vid sjukdom

eller annat laga förfall för tjänstens utöfvande icke skulle däraf gå i

mistning, men styrelsen anser sig dock böra därjämte framhålla, att dessa

tillägg icke kunde anses såsom en lönereglering i egentlig mening, då de

ju vid eventuell förflyttning af tjänstehafvare till annat distrikt skulle

för den förflyttade upphöra, utan att de borde anses utgöra en till följd

af speciella ortsförhållanden härflytande förbättring i vissa tjänstehafvares

existensmöjligheter, oberoende af de för hela statsbaneförvaltningen i öfrigt

fastställda egentliga löneförmånerna. Ett bifall till den gjorda framställningen

skulle således icke verka därhän, att, därest dyrtidstillägg jämväl

för följande år beviljades, de tjänstehafvare inom femte distriktet, hvilka

icke hade förmånen af fri bostad och vedbrand, ginge detsamma förlustige.

Slutligen har styrelsen erinrat att, hvad anginge det föreslagna kallortstillägget

för tjänstehafvare å linjen norr om Gellivare, detta tillägg

skulle enligt det mellan staten och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag

den 2 juli 1898 ingångna kontrakt angående anläggande af denna linje

m. m. af bolaget gäldas, men att styrelsen dock ansett frågan om kallortstilläggets

tilldelande böra i sin helhet komma under ompröfning.

Tanken att bereda personalen i öfre Norrland något ökade löneförmåner

kan sägas redan vara inom Riksdagen erkänd såsom principiellt

rättvis och har äfven åtminstone för en del af samma personal i någon

mån vunnit tillämpning. Sedan år 1892 har nämligen Riksdagen hvarje

år till och med år 1896, på framställning af Eders Kungl. Maj:t, medgifvit,

att af järnvägstrafikmedel ett belopp af högst 12,000 kronor finge

under det kommande året användas till förhöjning i vissa fall af de vid

statens järnvägar anställde banvakters löneförmåner utöfver det då inedgifna

högsta arfvodesbeloppet med 60 kronor för hvarje banvakt. Ehuru

sådant icke varit uttryckligen stadgadt, har järnvägsstyrelsen med stöd

af inom Riksdagen gjordt uttalande låtit denna löneförbättring komma de

i vissa trakter af Norrland anställde äldre banvakter till del.

Äfven sedan samtliga banvakternas arfvoden efter 1897 års lönereglering

höjts och nyssnämnda löneförbättring därmed upphört, hafva

dock de af desse betjånte, som äro stationerade i Norrland, vissa fördelar

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

b

utöfver dem, som i allmänhet tillkomma denna klass. Banvakter vid

linjerna norr om Storvik, liksom ock de vid Stockholm, Göteborg och

Malmö stationerade, börja nämligen med ett arfvode af 540 kronor, som

efter 9 år kan höjas till 660 kronor, under det att öfriga banvakter, med

ett begynnelsearfvode af 480 kronor, först efter 12 års tjänstgöring kunna

uppnå nämnda maximum af 660 kronor. Liknande förmån af högre

begynnelsearfvode tillkommer jämväl de vid förenäinnda linjer anställde

stationskarlar, putsare, pumpare oeh kolvakter, hvarjämte all ordinarie

personal norr om Ljusdal erhåller ett större antal s. k. hushållsbiljetter

än den öfriga statsbanepersonnlen.

Behofvet af förbättrade existensvillkor för betjänte vid statens järnvägar

i Norrland var äfven föremål för järnvägsstyrelsens uppmärksamhet

i dess underdåniga förslag till nytt aflöningsreglemente den 26 november

1892, enligt hvilket banvakt eller stationskarl, som med godt vitsord

tjänstgjort 15 år i Norrland, skulle, om hans tjänstgöringsort vore att anse

såsom särdeles dyr ort, utöfver det för befattningen fastställda högsta

arfvodesbeloppet kunna erhålla ett tilläggsarfvode af 60 kronor för år,

hvilket arfvode dock vid förflyttning till mindre dyr ort skulle indragas.

1893 års järnvägskommitté afstyrkte detta förslag, som järnvägsstyrelsen

sedermera i sitt underdåniga utlåtande öfver kommitténs betänkande vidhöll,

och Eders Kungl. Maj:t fann ej lämpligt att i föi’slaget till lönereglering

för personalen vid statens järnvägar intaga bestämmelse om

dyrortstillägg för banvakter och stationskarlar. Vid 1897 års riksdag

antogos de af Eders Kungl. Maj:t föreslagna bestämmelserna om banvakters

och stationskarlars aflöning utan sådant tillägg, som afsetts med järnvägsstyrelsens,

sedermera vid nämnda riksdag af motionärer i båda kamrarne

upptagna förslag.

En därefter vid 1900 års riksdag it!om Andra Kammaren väckt

motion därom, att banvakter å dåvarande fjärde distriktet (linjerna Sundsvall—riksgränsen

samt från Bräcke norrut) måtte uppflyttas en löneklass

högre än banvakterna vid de öfriga distrikten, vann, trots statsutskottets

afstyrkande hemställan, Andra Kammarens bifall, men afslogs i medkammaren

likasom sedermera i den gemensamma voteringen.

Vid 1901 års riksdag föreslogs i enskild motion, att banvakter norr

om Ljusdal måtte erhålla ett dyrortstillägg af 5 kronor i månaden utöfver

sitt nuvarande arfvode, men förslaget afslogs utan votering i båda kamrarne.

I sitt afstyrkande utlåtande förklarade emellertid statsutskottet,

att det icke ville förneka, att en del banvakter i nordligaste Sverige, nämligen

de som vore stationerade å afskilda och ödsliga platser med ett

synnerligen hårdt klimat, hade en i följd däraf mer än vanligt svår och

ansträngande verksamhet samt vore utsatta för särskilda obehag, som syntes

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o BO.

kunna framkalla i viss mån befogade anspråk på högre ersättning. I

hvilken utsträckning och på hvad sätt någon särskild förmån i dylika

fall lämpligen skulle kunna medgifvas för vissa banvakter kunde dock

icke afgöras utan fullständig utredning af frågan i dess sammanhang med

den öfriga järnvägspersonalens aflöningsvillkor och förhållanden. I saknad

af sådan utredning och på enskild motionärs förslag ansåge sig utskottet

icke böra tillstyrka någon Riksdagens åtgärd i ärendet, men, enligt hvad

utskottet inhämtat, både järnvägsstyrelsen redan sin uppmärksamhet fäst

å denna fråga, hvadan man torde hafva anledning förvänta, att sådant

förslag i ämnet, som efter frågans vederbörliga utredning kunde befinnas

påkalladt, skulle för Riksdagen framläggas.

Den svårighet och i flere fall omöjligheten att inom femte distriktet

mot de vid statens järnvägar gällande aflöningsvillkor erhålla fullt duglig

och pålitlig personal, hvarpå dess rekrytering vid den senast färdigbyggda

bandelen nyligen erbjudit ett i ögonen fallande bevis, synes mig också

föranleda därtill, att vidtagandet af åtgärder för beredande af någon förbättring

härutinnan icke längre bör undanskjutas.

Den form för aflöningens förbättrande, som i järnvägsstyrelsens förslag

upptagits, eller ett tillägg till lönen, synes mig likaledes vara lämplig,

enär denna med anställning å viss ort förbundna lönetillökning icke bör

grundlägga någon rätt till högre pension, men däremot ej heller förloras

vid laga förfall för tjänstens utöfvande, likasom ock ett tillfälligt dyrtidstillägg,

tilldeladt alla statens tjänstehafvare, efter samma grunder i förhållande

till totalaflöningen, icke bör kunna på grund af nu ifrågavarande

lönetillägg frånkännas denna personal.

Emot de ifrågasatta beloppen, hvilkas storlek af järnvägsstyrelsen

afvägts vid jämförelse med vunnen erfarenhet från den extra personalens

lönevillkor vid Gellivare—Riksgränsbanan, har jag ej heller något att

erinra; och anser jag, att det ifrågasatta lönetillägget bör kunna utgå

redan under innevarande år.

Efter hvad järnvägsstyrelsen meddelar, har med tillämpning af härofvan

angifna grunder kostnaden för tilldelande af det, föreslagna lönetillägget

till femte distriktets personal beräknats för innevarande år uppgå

till omkring 150,000 kronor, däraf omkring 50,000 kronor beräknats för

bandelen Gellivare — Riksgränsen, hvadan, då denna del af utgifterna härför

kommer att likasom den öfriga driftkostnaden ersättas af Luossavaara—

Kiirunavaara aktiebolag, den på trafikmedlen belöpande ökningen skulle

utgöra omkring 100,000 kronor.»

Såsom järnvägsstyrelsen i detta ärende framhållit, har det i flera fall

visat sig vara förenadt med svårigheter att vid statsbanorna i öfre Norr
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

7

land mot nu fastställda afiöningsvillkor erhålla och vid anställning därstädes

bibehålla dugande och pålitlig personal. Att med hänsyn härtill någon

förbättring i aflöningen måste beredas en del tjänstehafvare vid järnvägarna

i dessa nordliga trakter lärer icke kunna med fog bestridas. Det förslag,

Kungl. Maj:t nu i sådant afseende framlagt, synes ock utskottet i hufvudsak

vara af beskaffenhet att kunna förordas till antagande. I vissa afseenden

har utskottet dock funnit anledning att vid förslaget framställa

erinringar och föreslå något ändrade bestämmelser.

Hvad angår bestämmelsen, att den ifrågasatta aflöningsförbättringen,

hvilken i förslaget benämnes särskildt lönetillägg, skulle anses tillhöra

lönen, har utskottet icke kunnat undgå att däremot hysa betänkligheter,

da införandet i särskilda fall af ett lönetillägg af denna beskaffenhet synes

utskottet kunna, småningom leda till en rubbning i den allmänt gällande

lönestaten. Med hänsyn härtill har utskottet funnit sig icke böra tillstyrka

berörda bestämmelse, utan anser ifrågavarande tillägg böra upptagas under

benämningen: särskild aflöningsförbättring.

På sätt till statsrådsprotokollet blifvit anfördt, bör ifrågavarande

aflöningsförbättring, därest allmänt dyrtidstillägg skulle tillerkännas statens

tjänstemän och betjänte, icke utgöra hinder för uppbärande af dyrtidstillägget,

men å andra sidan synes det utskottet uppenbart, att dyrtidstillägg

ej bör få beräknas på förenämnda, af speciella ortsförhållanden

påkallade tillägg till aflöningen.

Kungl. Maj:ts förslag innebär, att alla inom femte statsbanedistriktet

stationerade tjänstehafvare skulle erhålla aflöningsförbättring, äfvensom att

inom hvarje af de tre zoner, hvaruti detta distrikt för ändamålet fördelats,

aflöningsförbättringen skulle utgå med lika belopp till alla, nämligen i en

zon med 20 kronor, i den andra med 10 kronor och i den tredje med 5

kronor, allt för månad räknadt. Beträffande denna zonindelning och de

för berörda områden föreslagna aflöningsbeloppen har utskottet ej annat

att erinra, än att de angifna beloppen enligt utskottets mening böra beteckna

hvad som inom de särskilda zonerna högst må kunna utgå såsom

aflöningsförbättring. Det synes nämligen utskottet uppenbart, att ej alla

orter inom området i fråga kunna likställas med afseende å hårdt klimat,

ödslig belägenhet och höga lefnadskostnader, liksom ock att samma ortsförhållanden

kunna i följd af tjänstgöringens olika art för den ena befattningen

medföra större obehag och svårigheter än för den andra. För ett

rättvist bestämmande af aflöningsförbättringens belopp böra ofvan antydda

förhållanden vinna beaktande, och sjmes det därför böra öfverlämnas åt

järnvägsstyrelsen att med hänsyn till de i hvarje fall föreliggande omständigheterna

afgöra, huruvida och med hvilket belopp, inom den för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

hvarje område fastställda begränsningen, aflöningsförbättring må tillerkännas

vederbörande tjänstehafvare.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet hemställa,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att från och

med innevarande år särskild aflöningsförbättring må

kunna beredas inom statens järnvägars femte distrikt

stationerad tjänstehafvare med belopp, som, efter järnvägsstyrelsens

bepröfvande i hvarje fall, må bestämmas:

för tjänstehafvare å den nya bandelen Gellivare—Riksgränsen

till högst 20 kronor, för tjänstehafvare å bandelarna

i öfrigt norr om Jörn till högst 10 kronor och

för tjänstehafvare å bandelarna från och med Jörn till

Långsele till högst 5 kronor, allt för månad räknadt,

äfvensom att denna aflöningsförbättring, därest allmänt

dyrtidstillägg skulle tilldelas statens tjänstemän och betjänte,

icke skall utgöra hinder för uppbärande af sådant

dyrtidstillägg, hvilket dock icke må beräknas å förberörda

särskilda aflöningsförbättring.

2:o.

A”de Vidare har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

tjänster md att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens järnvägar

,tat‘äar™'' m;°’’ mec^ uteslutande ur samma stat af arfvode till en maskiningenjör

jämte ett tilläggsarfvode till denne, uppföras arfvoden till följande nya

tjänstemän, nämligen inom styrelsen en byråingenjör samt vid distrikten

en maskindirektör och två stationsinspektorer å 3:e klassens stationer; samt

att af desse tjänstemän de två stationsinspektorerna må anställas

redan under 1903.

Med afseende å denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet

anfört följande:

»I ofvannnämnda underdåniga skrifvelse den 24 november 1902 har

järnvägsstyrelsen jämväl gjort hemställan om aflåtande till Riksdagen af

nådig proposition rörande inrättande af nya tjänstebefattningar vid statens

järnvägar.

I sådant hänseende hemställer styrelsen till en början om anställande

af ytterligare en byräinyenjör å bankonstruktionsbyrån vid banafdelningen.

Innan jag redogör för järnvägsstyrelsens motivering härför, torde det

tillåtas mig erinra om tillkomsten af nämnda byrå.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

9

Enligt den af Eders Kungl. Maj:t den 15 oktober 1897 för järnvägsstyrelsen

med underlydande distriktsförvaltningar utfärdade instruktion

lydde under banafdelningen banbyrån med följande tjänstemän, nämligen:

en byrådirektör, två byråingenjörer, en notarie, ritare och koritorsskrifvare

till det antal, som i arfvodesstaten för hvarje år fastställdes, en telegrafdirektör

och en arkitekt. Banbyrån hade till göromål att tillhandagå

öfverdirektören vid beredningen af ärenden, som rörde banafdelningen;

att utföra ritningar och beräkningar för banbyggnader; att föra protokoll

samt uppsätta och expediera skrivelser i banärenden med undantag i

vissa fall af sådana, som afgjordes i plenum; att vårda alla kontrakt och

andra handlingar, ritningar, modeller och böcker, som enligt arbetsordningen

skulle å byrån förvaras; samt att granska alla till afdelningen inkommande

tjänsterapporter och hos öfverdirektören anmäla därvid förekommande

anmärkningar.

I underdånig skrifvelse den 9 november 1899 framhöll järnvägsstyrelsen,

hurusom, jämte det göromålen å öfverdirektörens för banafdelningen

expedition eller den s. k. banbyrån under de senaste åren i afsevärd

grad ökats, vissa delar af de till banbyrån hörande göromålen vore

af den speciella natur, att de af den, som i första hand skulle handhafva

dem, fordrade förutsättningar af helt annan art, än som erfordrades för

handläggning af banbyråns öfriga. göromål. Från de banbyrån enligt gällande

instruktion tillkommande åligganden borde af detta skäl med nödvändighet

utbrytas hvad som anginge utförandet af ritningar och beräkningar

för de delar af banbyggnaden med tillhörande materiel, som afsåge

spår- och spårväxeldetaljer, brokonstruktioner samt signal- och säkerhetsanordningar

å bana och stationer jämte vårdandet af konstruktioner och

modeller. För dessa arbeten kräfdes nämligen så mycket detaljstudium

och detaljarbete, beräkningar och undersökningar, att arbetena rimligtvis

icke borde tillkomma den byrådirektör, som handhade banafdelningens

öfriga arbeten, helst med den stora omfattning dessa dåmera erhållit, Förenämnda

arbeten jämte därmed lämpligen sammanhörande broinspektion

samt materialprofning och leveransbesiktning för banafdelningens räkningborde

därför, enligt styrelsens förmenande, utföras å särskild byrå — »bankonstruktionsbyrån»

— under särskild byrådirektörs ledning, å hvilken

byrå tillika skulle placeras en af de å banafdelningens stat nu uppförde

byråingenjörerna,

Sedan 1900 års Riksdag på framställning af Eders Kungl. Maj:t medgifvit,

att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid statens järnvägar

(inge uppföras arfvoden till, bland annat, ytterligare en byrådirektör å

banafdelningen, blef genom nådig kungörelse den 21 december 1900 an
Bih.

till Rilcsd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 21 Höft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

gående ändrad lydelse af vissa §§ i förenämnda instruktion banbyrån från

och med år 1901 delad i två byråer, banbyrån med en byrådirektör, en

byråingenjör, en notarie, ritare och kontorsskrifvare till det antal, som i

arfvodesstaten för hvarje år fastställdes, samt bankonstruktionsbyrån med

en byrådirektör, en byråingenjör, ritare och kontorsskrifvare till det antal,

som i arfvodesstaten för hvarje år fastställdes; hvarjämte af telegrafdirektörens

expedition bildades elektrotekniska byrån med närmare bestämda

åligganden, och dess byrådirektör utgjordes af telegrafdirektören. Göromålen

fördelades mellan de båda förstnämnda byråerna så,

att banbyrån skulle åligga: att tillhandagå öfverdirektören vid beredningen

af banärenden; att utföra sådana ritningar och beräkningar för

banbyggnader, hvilka icke ålåge bankonstruktions- eller elektrotekniska

byråerna; att föra protokoll samt uppsätta och expediera skrifvelser i banärenden

med undantag i vissa fall af sådana, som afgjordes i plenum; att

vårda alla kontrakt och alla handlingar, ritningar och böcker, som enligt

arbetsordningen skulle å byrån förvaras; samt att granska alla till byrån

inkommande tjänsterapporter och hos öfverdirektören anmäla därvid förekommande

anmärkningar; samt

bankonstruktionsbyrån: att tillhandagå öfverdirektören vid beredningen

af ärenden, som anginge bankonstruktioner, och därvid utföra ritningar

och beräkningar för de delar af banbyggnaden, som afsåge spår- och spårväxeldetaljer,

brokonstruktioner samt signal- och säkerhetsanordningar å

bana och stationer; att föra protokoll samt uppsätta och expediera skrifvelser

i bankonstruktionsärenden med undantag i vissa fall af sådana, som

afgjordes i plenum; att vårda alla handlingar, ritningar, konstruktioner

och modeller, som enligt arbetsordningen skulle å byrån förvaras; samt

att anordna och öfvervaka broinspektion äfvensom i de fall, då sådant

icke tillkomme elektrotekniska byrån, materialprofning och leveransbesiktning

för banafdelningens räkning.

Järnvägsstyrelsen har nu meddelat, att göromålen å bankonstruktionsbyrån

fått en sådan omfattning, att den där tjänstgörande byråingenjören,

hvilken utbildats särskildt för brobyggnadsfacket, blifvit uteslutande upptagen

af frågor tillhörande nämnda fack. De utredningar, som afsåge

signal- och säkerhetsanordningar, vore äfven af sådan speciell natur, att

de af den, som i första hand skulle handlägga dem, fordrade särskilda

fackkunskaper, och detta så mycket mera, som utvecklingen inom denna

gren af ingenjörsyrket fortginge mycket hastigt. Den vikt och betydelse,

Eders Kungl. Maj:t och Riksdagen fästat vid de arbeten, hvarom här särskildt

vore fråga, torde äfven framgå af de mycket afsevärda anslag, som

under eu längre följd af år för dylika anvisats och som ensamt under de

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

senaste fyra åren uppgått till i medeltal 150,000 kronor för år. Det vore

därför af behofvet påkalladt, att vid bankonstruktionsbyrån anställdes ytterligare

en person i byråingenjörs ställning och med särskild utbildning för

handläggandet af frågor rörande signal- och säkerhetsanordningar.

Med erinran, att enligt det för järnvägsstyrelsen gällande aflöningsreglemente

byråingenjörs arfvode utgör 4,000 kronor med två ålderstillägg

å 500 kronor hvartdera, får jag för egen del förklara, att jag finner af

hvad styrelsen anfört vara ådagalagdt, att den föreslagna befattningen är

för göromålens å bankonstruktionsbyrån behöriga skötande erforderlig.

Järnvägsstyrelsen har vidare hemställt om inrättande af en ny maskindirektör

sbefattning.

Förslaget härom afser en förändring af föreståndarens för centralverkstaden

i Örebro ställning.

1 afseende härå får jag till en början erinra, att enligt den för järnvägsstyrelsen

med underlydande distriktsförvaliningar gällande instruktion

hvarje distriktsförvaltning består af en distriktschef, en bandirektör och

en maskindirektör, hvilken sistnämnde åligger, bland annat, att ombesörja

den rullande materielens underhåll och i sådant hänseende utöfva högsta

ledningen af distriktets verkstäder samt att i allmänhet ordna och kontrollera

verkstadstjänsten inom distriktet. Sedan 1901 års Riksdag, i

anledning af nådig proposition, medgifvit ökning af antalet arfvoden till

vissa tjänstemän vid distrikten, blefvo jämlikt nådigt bref den 15 november

1901 statens järnvägar från ingången af år 1902 fördelade i fem

distrikt i stället för de förutvarande f}Tra distrikten. I det den 3 maj

1901 utfärdade förnyade aflöningsreglementet för tjänstemän och betjänte

vid statens järnvägar upptagas fem maskin direktörer och åtta maskiningenjörer,

hvartill kommer ytterligare en af 1902 års Riksdag beviljad

maskiningenjörstjänst. Maskindirektörs aflöning utgör 4,500 konor jämte

fri bostad och vedbrand samt kan efter 5 år höjas med 500 kronor och

efter 10 år med ytterligare 500 kronor. Maskiningenjörs aflöning utgör

3,000 kronor med fri bostad och vedbrand samt enahanda ålderstillägg,

som tillkomma maskindirektör, hvarjämte maskiningenjörerna i Örebro och

Bollnäs, såsom föreståndare för verkstäder belägna utom distriktens hufvudstationer,

hvardera åtnjuta ett särskildt tilläggsarfvode af 500 kronor

för år.

Sedan 1899 års Riksdag till anläggning af en centralverkstad för

reparation af lokomotiv i Örebro anvisat 350,000 kronor och nästföljande

års Riksdag för fullbordandet af verkstaden beviljat ytterligare

s. 12 Kontrollera mot PDF

Stulxutsliottels Utlåtande X:o 30.

12

150.000 kronor, anmälde järnvägsstyrelsen i underdånig skrifvelse den

''2.1 december 1901, att arbetena med verkstadsanläggningen fortskridit

sa långt, att verkstaden, hvilken redan delvis tagits i bruk, beräknades

under ar 1902 blifva fullt färdig till den utsträckning, som närmast

varit afsedd med den första anläggningen. Tillika hemställde järnvägsstyrelsen

att, da arbetena vid verkstaden sålunda redan under sistnämnda

är finge en allt mer ökad omfattning, och i sammanhang därmed ansvaret

såsom teknisk och ekonomisk föreståndare för centralverkstaden icke rimligtvis

kunde paläggas den i Stockholm stationerade maskindirektören vid

första distriktet, hvilken det jämlikt instruktionen för järnvägsstyrelsen

med underlydande distriktsförvaltningar ålåge att utöfva högsta ledningen

af distriktets verkstäder, maskindirektören vid nämnda distrikt måtte från

ingången af år 1902 befrias från Åliggandet att. vara högste ledare för

distriktets verkstäder, i hvad det anginge centralverkstaden, och att högsta

ledningen af denna verkstad i stället måtte, utan hinder af bestämmelserna

i åberopade instruktion, tills vidare öfverflyttas till den i Örebro stationerade

maskiningenjören vid statens järnvägar. Genom nådigt bref den

24 januari 1902 täcktes äfven Eders Kungl. Maj:t medgifva, att bemälde

maskiningenjör finge tills vidare i maskindirektörens vid första distriktet

ställe utöfva högsta ledningen af ifrågavarande centralverkstad.

Efter hvad järnvägsstyrelsen nu meddelar, har denna viktiga anläggning,

omfattande uppställningsplatser för 20 lokomotiv, under sistförfluten

året fullbordats och redan lämnat beräknade gynnsamma resultat,

och styrelsen framhåller därvid nödvändigheten af att chefen för

denna verkstad såväl i ställning som aflöningsvillkor likställdes med en

maskindirektör vid statens järnvägar. Det vore nämligen önskvärdt,

att chefskapet uppdroges åt en person, hvars kompetens och duglighet

härför vore bepröfvade, men som i verkstadschefs ställning icke borde

vara underordnad afdelningsföreståndaren i det distrikt, inom hvilket

verkstaden vore belägen, då han hade att vid densamma såsom centralverkstad

låta utföra och ansvara för arbete åt hela statsbanenätet.

Slutligen påpekar järnvägsstyrelsen, att i händelse af bifall till förslaget

eu maskiningenjörsbefattning vid statens järnvägar skulle blifva

obehöflig samt det maskiningenjören i Örebro nu tillkommande tilläggsarfvode

af 500 kronor ur staten utgå, till följd hvaraf för närvarande icke

någon ökad utgift ifrågakomme, enär den nuvarande innehafvaren af

ifrågavarande chefspost uppbure, jämte maskiningenjörs begynnelsearfvode

3.000 kronor, två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera jämte tillläggsa

rf vo de 500 kronor eller tillhopa samma belopp som maskindirektör,

frånsedt ålderstillägg, ägde uppbära.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottet* VtJätande N:o 30.

lo

På min begäran hafva från järnvägsstyrelsen meddelats närmare

upplysningar om ifrågavarande centralverkstad. Densamma vore nu uppförd

till den omfattning, som afsetts med det af Riksdagen beviljade anslaget,

500,000 kronör, och smedjan jämte plåtslagare verkstaden, som

varit i gång öfver ett år, sysselsatte omkring 100 man. I den stora maskinoch

uppsättningsverkstaden för lokomotiv, hvars inredning närmade sig

sin fullbordan, hade arbetena dittills endast i ringa utsträckning kunnat

bedrifvas, sysselsättande för närvarande endast cirka 25 man. Detta antal

komme emellertid att redan inom koi''t högst betydligt ökas, och då verkstaden

kommit i full gång, hvilket med säkerhet påräknades ske under

loppet af innevarande år, beräknades den sammanlagda arbetspersonalen

komma att uppgå till omkring 450 man, då däremot å de tre förutvarande

större lokomotivreparationsverkstäderna i Stockholm med Liljeholmen,

Göteborg och Malmö motsvarande antal utgjorde omkring 225, 275 och

325 man. I centralverkstaden funnes uppställningsplatser för 20 lokomotiv

med tendrar, under det att 13, 14 och 16 platser funnes i nyssnämnda

resp. lokomotivverkstäder.

Dessa siffror visade, att centralverkstaden utan gensägelse vore den

viktigaste af statens lokomotivreparationsverkstäder, ett förhållande som

komme att blifva ännu mer framträdande, då centralverkstaden, såsom

afsedt vore, i en framtid utvidgades, under det, att ej några afsevärda utvidgningar

af de öfriga verkstäderna torde ifrågakomma.

En annan omständighet, som talade för att ju förr dess hellre göra

centralverkstadens chef såväl i grad som i aflöning fullt likställd med en

maskindirektör, vore den att, då, såsom järnvägsstyrelsen i sin underdåniga

skrifvelse af den 23 december 1901 framhållit, platsen såsom chef

för centralverkstaden borde uppdragas åt en erfaren, duglig och bepröfvad

person, denne väl torde städse komma att utses bland de äldre maskiningenjörerna

vid statens järnvägar. Dä läge emellertid nära till hands,

att samme person, som kanske efter endast några få år skulle stå i tur

att avancera till maskindirektör, funne med sin fördel förenligt att söka

en dylik ledigblifven befattning, såvida icke chefsplatsen vid centralverkstaden

erbjöde fullt ut lika stora fördelar. De täta ombyten af chef för

centralverkstaden, som häraf blefve en nödvändig följd, skulle utan gensägelse

hafva ett mycket ogynnsamt inflytande på denna verkstads göda och

följdriktiga skötsel.

Hvad järnvägsstyrelsen framhållit rörande den särskilda ställning ifrågavarande

verkstad komme, i jämförelse med statens järnvägars öfriga verkstäder,

att intaga såsom en centralverkstad för hela statsbanenätet, äfven
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

som beträffande önskvärdheten att undvika täta personalombyten på den

ansvarsfulla platsen såsom föreståndare för samma verkstad, synes mig innefatta

fullgoda skäl för att tillstyrka järnvägsstyrelsens hemställan om inrättande

för detta ändamål af en ny maskindirektörstjänst.

Tillika hemställer järnvägsstyrelsen om inrättande af två nya stationsinspektorsbefattninyar

ä 3:e klassens stationer. I afseende härå meddelar

styrelsen, att dessa erfordrades i anledning af tillkomsten af den nya statsbanedelen

Gellivare—Riksgränsen, nämligen vid Kiruna och Riksgränsens

stationer. Vid förstnämnda station hade erfarenheten vid bandelens provisoriska

trafikerande visat, att med hänsyn till trafikens omfattning därstädes

denna station liksom bandelens utgångspunkt Gellivare borde hänföras

till 3:e klassens stationer. Äfven beträffande Riksgränsens ändstation,

dit tullkammare vore förlagd, syntes ock erforderligt, att därstädes, i likhet

med vid gränsstationen Storlien, inrättades en 3:e klassens station.

Dessa tjänstebefattningar borde tillsättas redan under loppet af innevarande

år.

Härvid har jag intet att erinra.»

Hvad till statsrådsprotokollet blifvit i detta ärende anfördt synes utskottet

innefatta giltiga skäl för den gjorda framställningen, hvarför utskottet

hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag,

må medgifva,

a) att i staten öfver fasta arfvoden för personal vid

statens järnvägar må, med uteslutande ur samma stat

af arfvode till en maskiningenjör jämte ett tilläggsarfvode

till denne, uppföras arfvoden till följande nya

tjänstemän, nämligen inom styrelsen en byråingenjör

samt vid distrikten en maskindirektör och två stationsinspektorer

å 3:e klassens stationer; samt

b) att af desse tjänstemän de två stationsinspektorerna

må anställas redan under år 1903.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o SO.

15

3:o.

Slutligen har Kungl. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,

att den vid statens järnvägar tillhöriga ångfärjan anställda personalen

må från och med år 1904 uppföras å ordinarie stat; samt

att dess aflöning må, förutom densamma tillkommande kost, utgå enligt

det i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 12 sistlidne januari intagna

förslag till stat.

Till åberopade statsrådsprotokollet har departementschefen i detta

ärende anfört följande:

»Slutligen anmäler järnvägsstyrelsen att, sedan nu under tre års tid

tillräcklig erfarenhet vunnits beträffande den för ångfärjetraflken mellan

Malmö och Köpenhamn anställda personalen, dess tjänstgöring och rimliga

löneförmåner, det syntes styrelsen lämpligt, att största delen af denna

personal från och med år 1904 uppfördes å ordinarie stat.

Hvad anginge de särskilda befattningshafvarne och deras aflöningsförmåner,

hade styrelsen, med hänsyn såväl till motsvarande befattningar

vid statens järnvägstrafik som till staten för den danska med den svenska

alternerande ångfärjan samt till de förhållanden vid den svenska handelsflottan,

som därvid borde tagas i betraktande, uppgjort följande

A ngn ende

personalen å

den statens

järnvägar tillhöriga

ängfärjan.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

Förslag till aflöningsförmåner för befäl och besättning å svenska staten

tillhörig ångfärja.

Fast arfvode.

Arfvode efter klass.

t"* ''

Tjänstgörings-

penningar

» 03

C

Lägsta

arfvode

Högsta

arfvode

rande

aflö-

nings-

förrnå-

ner.

Os

ö

2 g

o- B

klass.

kr.

klass.

kr.

kr.

kr.

kr.

a) Tjänstemän:

befälhafvare ..........

2,250

750

3,000

—

—

—

—

Åflöningen kan höjas efter

fem år med 500 kronor

och efter 10 år med

ytterligare 500 kronor.

Befälhafvaren åtnjuter

för hvarje enkel resa,

han tjänstgör, 1 krona

såsom tilläggaarfvode.

4,500

l:ste styrman och re- serv befälhafvare......

—

—

—

4

2,100

2

2,700

lrste styrman åtnjuter för

hvarje enkel resa, han

tjänstgör såsom befäl- hafvare, 1 krona såsom

tilläggsarfvode.

2,700

l:ste maskinist.........

—

—

—

3

2,400

1

3,000

2,700

2:dre styrman .........

—

—

—

6

1,500

4

2,100

1,500

b) Betjänte:

2:dre maskinist.........

—

—

—

6

1,500

4

2,100

1,800

3:dje styrman .........

|

1,080

3:dje maskinist.........

—

—

—

8

1,080

6

1,500

1,200

4:de maskinist .........

|

1,200

förhandseldare .........

~

—

—

13

720

9

960

780

rorgängare..............

—

—

—

14

060

9

900

720

timmerman ............

eldare.....................

1 _

1

—

—

14

660

10

900

720

660

matros...................

—

—

—

15

600

11

840

600

Anm. 1. I likhet med öfriga tjänstemän och betjänte vid distrikten, hvilka ej åtnjuta fri bostad,

äger en hvar af färjans ordinarie personal att uppbära hyresbidrag.

Anm. 2. Ofvannämnde betjänte erhålla uniformspersedlar in natura enligt reglemente, som af

styrelsen fastställes.

Anm. 3. För ifrågavarande personal iiro i öfrigt tillämpliga i gällande aflöningsreglemente för

annan distriktspersonal fastslagna bestämmelser.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

17

I förestående tabell har, för vinnande af öfversikt å nu till personalen

å extra stat utgående aflöningsförmåner, härför upptagits en särskild

kolumn.

Järnvägsstyrelsen har nu hemställt, att Eders Kungl. Maj:t måtte till

Riksdagen göra framställning om fastställande af ofvanstående stat för

ångfärjepersonalen.

Lika med järnvägsstyrelsen anser jag det vara önskvärdt, att den

personal, som är anställd vid statens ångfärja, nu uppföres på ordinarie

stat. Mot de aflöningsförmåner, som styrelsen föreslagit i nära öfverensstämmelse

med jämförbara tjänstehafvare vid statens järnvägar, har jag ej

något att erinra, likasom det med hänsyn till den i vissa afseenden särskilda

ställning ångfärjepersonalen intager synes mig lämpligt, att densamma

tills vidare upptages å en särskild stat och icke inordnas bland

den öfriga statsbanepersonalen.

Med anledning af den besättning å fartyg genom sjölagens 45 § tillförsäkrade

rätt till kost i enlighet med den för besättningar å svenska

handelsfartyg fastställda spisordning har jag från järnvägsstyrelsen inhämtat

upplysningar i detta afseende rörande ångfärjans personal och därvid inhämtat,

att, likasom hittills personalen utom öfriga löneförmåner jämväl

erhållit fri kost, afsikten vore, att äfven efter dess uppförande å ordinarie

stat densamma tillkommande kost skulle af trafikmedlen bestridas efter de

pris, hvarom järnvägsstyrelsen kunde öfverenskomma med den, som bedrefve

restaurationsrörelsen å ångfärjan. Järnvägsstyrelsen har ock öfverlämnat

transsumt af det nu gällande kontraktet därom samt meddelat, att

personalens kosthåll beräknats för år 1903 föranleda en utgift af 16,600

kronor. Såsom motsvarande denna förmån utöfver den egentliga aflöningen

hafva framhållits de förmåner, som tillkomma den med ångfärjepersonalen

närmast jämförliga distriktspersonalen, såsom bostad in natura, milpenningar

och nattlogiersättning.»

Vid Kungl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke haft

annat att erinra, än att enligt utskottets mening den rätt till fri kost, som

i enlighet med sjölagens 45 § tillkommer ångfärjepersonalen, bör, likasom

öfriga för denna personal medgifna särskilda förmåner, upptagas såsom

anmärkning vid staten. I anledning häraf hemställer utskottet,

att Kungl. Maj:ts förevarande framställning må på

det sätt bifallas, att Riksdagen för nedan upptagna

tjänstemän och betjänte å den statens jernvägar tillhöriga

ångfärjan, utan att desamma inordnas bland den öfriga

Bih. till Riksd. Prot. 1003. 4 Sami. 1 Afd. 21 Haft. 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

statsbanepersonalen, för sin del fastställer följande stat

att från och med år 1904 tillämpas:

Fast arfvode

Arfvode efter klass

"......

e

fcH

n> 0

0 ce

B

p

Lägsta

Högsta

OI

0 C:

arfvode

arfvode

K 2-

H crc

o

kr.

kr.

ct

kr.

klass

kr.

klass

kr.

Aflöningen kan höjas

efter 5 år med 500

kronor och efter 10

a) Tjänstemän:

år med ytterligare

befälhafvare ......

2,250

750

3,000

500 kronor. Befäl- hafvare åtnjuter för

hvarje enkel resa,

han tjänstgör, 1

krona såsom till- läggsarfvode.

l:ste styrman och

l:ste styrman åtnju-

reservbefälhaf-

ter för hvarje enkel

vare ............

4

2,100

2

2,700

resa, han tjänstgör

såsom befälhafva- re, 1 krona såsom

tilläggsarfvode.

l:ste maskinist ...

—

—

—

3

2,400

i

3,000

2:dre styrman ...

—

—

—

6

1,500

4

2,100

b) Betjänte:

2:dre maskinist...

G

1,500

4

2,100

3:dje styrman ...

—

—

—

|

3:dje maskinist...

—

—

—

8

1,080

6

1,500

4:de maskinist ...

—

—

—

förhandseldare ...

—

—

—

13

720

9

960

rorgängare........

14

1

G60

9

960

timmerman ......

eld are ..............

|14

660

10

900

matros....... .. ..

—

_

_

15

600

11

840

Anm. 1. I likhet med öfriga tjänstemän och betjänte vid distrikten,

hvilka ej åtnjuta fri bostad, äger en hvar af färjans ordinarie personal att

uppbära hyresbidrag.

Anm. 2. Ifrågavarande personal åtnjuter fri kost i enlighet med den

för besättningar å svenska handelsfartyg fastställda spisordning.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 30.

19

Amu. 3. Ofvannämnde betjänte erhålla uniformspersedlar in natura

enligt reglemente, som af järnvägsstyrelsen fastställes.

Anm. 4. För ifrågavarande personal äro i öfrigt tillämpliga gällande

aflöningsreglementes bestämmelser för annan distriktspersonal.

Stockholm den 13 mars 1903.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:44 Skrifvelse till Konungen i anledning af Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående personalen vid statens järnvägar. s. 10 i texten