Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående beviljande af vissa förmåner för enskilda järnvägsanläggningar.

1903-03-24 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:40, Utlåtande angående beviljande af vissa förmåner för enskilda järnvägsanläggningar.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

1

N:o 40.

Ankom till Riksd. kansli den 24 mars 1903, kl. 2 e. m.

Utlåtande angående beviljande af vissa förmåner för enskilda

järnvägsanläggningar.

(R. A.)

Kungl. Maj:t har i proposition (n:o 25) af den 12 sistlidne januari

föreslagit Riksdagen medgifva, att Kungl. Maj:t må, där så pröfvas

lämpligt, berättiga kommuner, enskilda personer eller bolag, hvilka intill

början af 1904 års lagtima riksdag kunna undfå Kungl. Maj:ts

nådiga tillstånd att inom riket anlägga järnväg, att, ehvad de för sådant

ändamål undfå statsbidrag eller icke, dels erhålla upplåtelse af den för

järnvägsanläggningen erforderliga, kronan tillhöriga jord utan annan

kostnad än att, hvad angår boställsjord eller annan åt enskild person

med åborätt eller annorledes upplåten kronojord, ersättning därför

lämnas i enlighet med hvad förordningen den 14 april 1866 i sådant

afseende stadgar, dels ock kostnadsfritt begagna för anläggningen sådana

å kronans ägor belägna kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som

kunna vara disponibla.

I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 35) har herr Ph.

Leman hemställt, att Riksdagen, om den i öfrigt lämnade sitt bifall till

det i Kungl. Maj:ts förenämnda proposition äskade medgifvande, måtte

i fråga om upplåtelse af den för järnvägsanläggning erforderliga, kronan

tillhöriga jord besluta:

Hih. till Rika. IVnt. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 29 Haft. (N:o 40).

1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

att upplåtelse af själfva jorden skall ske utan kostnad för järnvägsanläggningen;

men

att, där jorden antingen tillhör ett icke indraget boställe, eller ock

är åt enskild person med åborätt eller annorledes upplåten, ersättning

till boställsbafvaren, åbon eller den, som med nyttjanderätt innehar

jorden, skall, där godvillig öfverenskommelse om ersättningen icke kan

träffas, lämnas i enlighet med hvad kungl. förordningen den 14 april

1866 i sådant afseende stadgar.

Till stöd för denna hemställan har motionären anfört hufvudsakligen

följande.

Afsikten och meningen med medgifvande af vissa förmåner åt enskilda

järnvägsanläggningar hade från början varit och vore fortfarande

den, att, då anläggning af enskild järnväg ansetts såsom ett för hela

riket nyttigt företag samt då värdet af staten tillhörig mark höjdes, i

fall denna berördes af en järnväg, staten i sin mån velat befrämja och

underlätta ett sådant företag. Härvid hade blifvit tillämpad den grundsats,

att öfverallt, där upplåtelse af staten tillhörig jord icke vållat

staten någon särskild kostnad utöfver värdet af själfva jorden, upplåtelsen

varit kostnadsfri; men att däremot, där staten, ifall upplåtelsen

vore kostnadsfri, skulle nödgas utgifva ersättning till varande och blifvande

boställshafvare, staten och varande boställshafvare skulle hållas

skadeslösa.

Då Kungl. Maj:t för första gången för 30 å 40 år sedan väckte

förslag om beviljande af vissa förmåner för enskilda järnvägsanläggningar,

voro de flesta civila och militära boställena ännu icke indragna.

Vid sådant förhållande vore det klart, att för mark, som skulle till

järnvägsanläggning afträdas, ersättning måste — enär nyttjanderätten

till bostället ingick såsom en integrerande del af boställshafvarens aflöning

— beredas såväl åt boställsinnehafvaren som åt hans efterträdare

i tjänsten. Men numera, sedan nästan samtliga civila och militära boställen

blifvit till kronan indragna, syntes det vara lika klart, att villkoret

beträffande skyldighet för järnvägsbolag att utgifva ersättningför

»boställsjord» icke borde tillämpas å jord, hvilken visserligen förr

i tiden varit boställsjord, men hvilken numera helt och hållet förlorat

denna sin natur, därigenom att den indragits och öfverlämnats till statsverket.

Att uttrycket »boställsjord)) icke desto mindre bibehållits i den

kungl. propositionen vore väl beroende därpå, att ännu funnes några få

icke indragna civila boställen samt möjligen äfven därpå, att man tagit hänsyn

till prästboställen, hvilkas egenskap af kronojord emellertid kunde

ifrågasättas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

3

Den nuvarande formuleringen i den kungl. propositionen borde

därför enligt motionärens mening förtydligas, därvid, enär, förutom

kronoparkerna, nästan all kronan tillhörig jord vore upplåten åt enskilda

personer, staten, om den verkligen ville bereda några förmåner åt enskilda

järnvägsanläggningar, borde medgifva, att upplåtelsen af själfva

jorden skulle vara kostnadsfri, samt endast fordra, att ersättning skulle

lämnas åt enskild person, som med åborätt eller annorledes erhållit

upplåtelse af kronojord.

Öfver herr Lemans ifrågavarande motion hafva kammarkollegium

och domänstyrelsen, efter det statsutskottet i den ordning, 46 § riksdagsordningen

föreskrifver, därom framställt begäran, den 24 nästlidne

februari gemensamt till utskottet afgifvit yttrande och däruti anfört

följande.

Uttrycket »boställsjord» betecknade endast sättet för egendomens

disposition, ej någon särskild egenskap eller natur, som skulle vidlåda

själfva jorden för all framtid, jämväl sedan egendomen blifvit annorledes

disponerad. I enlighet med denna uppfattning finge endast sådan

jord anses och behandlas såsom boställe, hvilken till följd af sin särskilda

disposition bör i jordeboken med tillhörande jordeboksförändringsextrakt

redovisas såsom boställe, eller sålunda i främsta rummet all

ecklesiastikstaten anslagen jord af kronoskatte eller frälse natur. Hit

räknades jämväl, förutom åtskilliga civila boställen af hvarjehanda slag,

några ännu kvarstående militieboställen, som innehades på gammal stat.

I afseende å den under åborätt upplåtna kronojorden hafva ämbetsverken

erinrat, att denna jord, hvilken funnes inskrifven i jordeboken

bland kronoegendomar under enskild disposition, till följd af

gällande författningar om skatteköp och skatteomföring alltmera förminskades;

och torde detta slag af kronojord, hvilken upplåtits såväl

enskild person som menighet eller inrättning, inom eu ej aflägsen framtid

fullständigt hafva på antydt sätt öfvergått i privat ägo. I detta

sammanhang hafva ämbetsverken jämväl omnämnt, att, ehuru de under

bruk och bergverk för nödigt skogsfång upplåtna kronoallmänningar i

jordeboken upptagas bland kronoegendomar under enskild disposition,

dessa allmänningar likväl, på sätt ett Kungl. bref af den 18 januari

1873 närmare visade, torde böra i fråga om markupplåtelse för enskilda

järnvägsanläggningar likställas med sådan kronan tillhörig jord,

som stode under dess omedelbara disposition, hvaremot häradsallmänningarna,

ehuru i regel införda bland kronoegendomar under allmän

disposition, i antydda hänseendet behandlats enligt de bestämmelser,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

som härutinnan gällt den under ständig åbo- och besittningsrätt upplåtna

kronojorden.

Hvad vidare anginge »annorledes upplåten kronojord», hade uti

ifrågavarande hänseende dit räknats, förutom åtskillig på visst sätt

disponerad kronojord, jämväl all annan kronan tillhörig jord, som blifvit

för statsverkets räkning utarrenderad; och inhämtades af särskilda

tid efter annan utfärdade Kungl. bref, att ersättningsmedel, som af

sådan anledning tilldömts kronan, under titel extra uppbörd influtit till

statsverket.

Så vidt i den väckta motionen åsyftades, att jämväl boställsjord

och den åt enskild person, menighet eller inrättning med åbo- eller

besittningsrätt upplåtna kronojorden skulle få för järnvägsanläggning

upplåtas utan ersättning för själfva jorden, hafva ämbetsverken erinrat,

att en dylik utsträckning af rätten till fri markupplåtelse skulle, hvad

anginge boställsjord, komma i strid med prästerskapets privilegier eller

rubba fastställda aflöningsstater samt, i fråga om den under åbo- och

besittningsrätt upplåtna kronojorden, kränka enskild rätt.

Vidkommande åter den genom domänstyrelsens försorg för statsverkets

räkning utarrenderade jorden syntes bifall till motionen i denna

del ej medföra någon afsevärd minskning i statsverkets inkomster eller,

vid det förhållande att frågor om fastställande af järnvägs sträckning

öfver kronan tillhörig mark äfven framgent likasom hittills torde blifva

föremål för särskild undersökning och pröfning, vålla någon egentlig

olägenhet vid dessa egendomars förvaltning. Skulle sålunda på detta

område någon utsträckning af rätten till fri markupplåtelse för enskilda

järnvägsanläggningar anses böra ske, borde likväl härvid uttryckligen

angifvas, att den medgifna utsträckningen af sådan förmån ej afsåge

de genom domänstyrelsens försorg utarrenderade egendomar, livilka

för att tjäna särskilda ändamål upplåtits till Förenade mötespassevolanskassornas

fond, Stuteriinrättningen samt Vadstena krigsmanshus.

Beträffande af utskottet begärd utredning, huruvida den upplåtelse

af för enskild järnvägsanläggning erforderlig, kronan tillhörig jord,

som på grund af Riksdagens sedan en längre tid tillbaka år för år och

senast enligt skrifvelse den 26 Februari 1902, n:o 4, lämnade allmänna

medgifvande hittills ägt rum, i hvarje fall innefattade upplåtelse mod

full äganderätt, hafva ämbetsverken, med förmälan att de ej erhölle

närmare kännedom om de utfärdade järnvägskoncessionernas innehåll,

meddelat, att, såvidt nu kunnat utrönas, dylik upplåtelse bör anses hafva

i hvarje fall skett med full äganderätt, en uppfattning, som jämväl

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutslcottets Utlåtande N:o 40.

5

vunne stöd af gällande lagstiftning om lagfart och inteckning med

mera af järnväg.

Lika med motionären anser utskottet det kunna med skäl ifrågasättas,

huruvida icke det medgifvande af vissa förmåner för enskilda

järnvägsanläggningar, som Riksdagen allt sedan början af 1870-talet

årligen lämnat och hvarom Kungl. Maj:t nu åter gjort framställning,

borde erhålla en något förändrad affattning i syfte att beträffande

upplåtelse af den för sådana anläggningar erforderliga kronojord meddela

tydligare och för vederbörande järnvägsföretag i någon mån fördelaktigare

bestämmelser. Såsom ifrågavarande medgifvande hittills varit

affattadt, lärer på grund af detsamma icke annan kronan tillhörig mark

än den, som står under dess egen disposition, kunna kostnadsfritt upplåtas

för enskild järnvägsanläggning. Då fråga är om boställsjord eller

annan med åborätt eller annorledes, således äfven på arrende, upplåten

kronojord, har stadgandet — såsom dess ordalydelse ock synes böra föranleda

— åtminstone i regel tillämpats så, att ersättning af vederbörande

järnvägsbolag fått lämnas för fulla värdet af den upplåtna

jorden, bestämdt enligt gällande expropriationslag. Den fördel, som

beredes staten därigenom, att järnväg framdrages öfver dess egendom,

torde dock i allmänhet väl motsvara värdet af den mark, som för ändamålet

tages i anspråk, hvadan det kunde synas billigt, att markupplåtelsen

äfven i sist berörda fall lämnades på för järnvägsbolaget förmånligare

villkor.

I motionen har nu föreslagits, att upplåtelsen af själfva jorden i

hvarje fall skall ske utan kostnad för järnvägsanläggningen och ersättning

endast lämnas till vederbörande boställshafvare, åbo eller arrendator.

Att detta yrkande icke kan i hela sin omfattning bifallas, synes

utskottet tj^dligen framgå af hvad kammarkollegium och domänstyrelsen

i ofvan intagna yttrande anfört. Ett medgifvande i enlighet med motionärens

förslag komme nämligen, såsom ämbetsverken framhållit, att

beträffande boställsjord göra intrång på prästerskapets privilegier eller

rubba fastställda aflöningsstater samt att, då fråga är om den åt enskild

person, menighet eller inrättning med åbo- eller besittningsrätt

upplåtna jorden, kränka enskild rätt. Endast beträffande de genom

domänstyrelsens försorg utarrenderade kronoegendomarne torde en utsträckning

af rätten till fri markupplåtelse för enskilda järnvägsanläggningar

kunna ifrågakomma, men äfven här måste, såsom ämbetsverken

påpekat, undantag göras i fråga om egendomar, hvilka iiro anslagna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

till visea fonder, allmänna inrättningar eller fromma stiftelser. Huruvida

och i hvad mån någon utsträckning af omförmälda förmån lämpligen

må kunna medgifvas beträffande öfrig genom domänstyrelsens

försorg utarrenderad kronojord, tilltror sig utskottet icke att på nu föreliggande

utredning bedöma. I anledning häraf anser sig utskottet böra

tillstyrka, att Riksdagen nu, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande

framställning, för tiden till nästa lagtima riksdag lämnar medgifvande

i samma form som förut, men vid anmälan af detta sitt beslut anhåller,

att Kungl. Maj:t ville efter erforderlig utredning taga förberörda fråga

under öfvervägande och till 1904 års Riksdag aflåta den framställning

i ämnet, hvartill utredningen befunnits föranleda.

Utskottet får sålunda hemställa,

att Riksdagen, i anledning af Kungl. Maj:ts förevarande

framställning och herr Lemans i ämnet väckta

motion, må

a) medgifva, att Kungl. Maj:t må, där så pröfvas

lämpligt, berättiga kommuner, enskilda personer eller

bolag, hvilka intill början af 1904 års lagtima riksdag,

kunna undfå Kungl. Maj:ts tillstånd att inom riket

anlägga järnväg, att, ehvad de för sådant ändamål

undfå statsbidrag eller icke, dels erhålla upplåtelse af

den för järnvägsanläggningen erforderliga, kronan

tillhöriga jord utan annan kostnad, än att, hvad augår

boställsjord eller annan åt enskild person med åborätt

eller annorledes upplåten kronojord, ersättning därför

lämnas i enlighet med hvad förordningen den 14 april

1866 i sådant afseende stadgar, dels ock kostnadsfritt

begagna för anläggningen sådana å kronans ägor belägna

kalk- och stenbrott jämte grustäkter, som kunna

vara disponibla; samt

b) vid anmälan af förenämnda beslut anhålla, att

Kungl. Maj:t efter utredning af de på frågan inverkande

förhållanden ville taga under öfvervägande, om

och i hvad mån vid upplåtelse af för enskild järnvägsanläggning

erforderlig, kronan tillhörig jord fri

markupplåtelse lämpligen må kunna medgifvas, då

fråga är om de genom domänstyrelsens försorg för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 40.

7

statsverkets räkning utarrenderade kronoegendomar,

äfvensom till nästa års Riksdag aflåta den framställning

i ämnet, hvartill utredningen befunnits föranleda.

Stockholm den 24 mars 1903.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.