Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse af mark från Muonio kronopark till allmänning åt Enontekis socknemän.

1903-03-27 · 21 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 20 av 21 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1903:43, Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående upplåtelse af mark från Muonio kronopark till allmänning åt Enontekis socknemän.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

1

li:o 48.

Ankom till Riksd. kansli den 27 Mars 1903, kl. 12 midd.

Utlåtande i anledning af Kungl. Maj:ts proposition angående

upplåtelse af mark från Muonio kronopark

till allmänning åt Enontekis socknemän.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af statsrådsprotokollet, öfver

jordbruksärenden för den 16 februari 1903 har Kungl. Maj:t uti en samma

dag till Riksdagen aflåten proposition (n:o 55) föreslagit Riksdagen medgifva,

att ett uti ett af afvittringslandtmätaren J. E. Degerman den 31

juli 1901 uppgjordt, med litt. B betecknadt områdestilldelningsförslag

närmare angifvet område om 6,994,50 hektar finge från Muonio kronopark

i Muonionalusta församling af Norrbottens län till Enontekis kommun

såsom kommunens samfällda egendom upplåtas, under villkor:

att det inom Enontekis socken vid afvittringsberedningen till allmänning

afsätta område öfverlämnades till kronan;

att det område, som till kommunen upplätes, skulle i allt hvad

skogshushållningen vidkomme stå under skogsstatens vård och förvaltning;

att utsyning och försäljning af virke från sistnämnda område skulle

äga rum på sätt och i den ordning, Kungl. Maj:t, på förslag af Kungl.

Maj:ts befallningshafvande bestämde;

att inom samma område befintligt mulbete och höslåtter, som ej vid

afvittringen tilläfventyrs tilldelats nybyggen och hemman, skulle utarrenBih.

till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 31 Häfi. (N:o 43). 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

deras, där sådant pröfvades kunna utan men för skogsvården äga rum,

på sätt och i den ordning, som för å kronopark belägna dylika lägenheter

funnes föreskrifvet;

samt att de genom försäljning af skogsalster från området samt genom

upplåtelse af mulbete och höslåtter inflytande medel skulle inlevereras

till lvungl. Maj:ts befallningshafvande för att göras fruktbärande,

förvaltas och användas enligt de grunder, Kungl. Maj:t, på förslag af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande och sedan Enontekis socknemän därom

yttrat sig, bestämde.

Till åberopade statsrådsprotokoll har departementschefen beträffande

detta ärende anfört följande:

»Genom nådigt bref den 19 oktober 1894 föreskref Kungl. Maj:t,

att ett af Enontekis socknemän vid afvittringssammanträde den 9 mars

samma år fattadt beslut att af det skogsanslag, som vid afvittring inom

socknen komme att tilldelas byar, hemman och nybyggen, afsätta en

fjärdedel till allmänning skulle bringas till verkställighet, hvarjämte

Kungl. Maj:t förklarade, att Kungl. Maj:t ville, sedan omfånget och beskaffenheten

af den skogsmark, som sålunda komme att till allmänning

afsättas, blifvit kända, på förslag af Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Norrbottens län bestämma de grunder, efter hvilka allmänningen borde

förvaltas.

I en till Kungl. Maj:t ställd, af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

i nämnda län med underdånig skrifvelse den 11 december 1897 jämte

yttrande af afvittringsstyresmannen i länet H. W. Boström öfverlämnad

skrift anhöllo Enontekis socknemän, att, enär den skogstrakt, som på

grund af berörda nådiga bref blifvit till allmänning afsatt, vore i anseende

till ringa virkestillgång och dryga utdrifningskostnader fullkomligt

värdelös såsom inkomstkälla för kommunen, samt någon annan för

ändamålet mera lämplig skogsmark icke funnes inom socknen, hvarest

all befintlig skog erfordrades till husbehof, men socknens till ett antal

af allenast omkring 450 personer uppgående bofasta befolkning, som

vore för sin utkomst hufvudsakligen hänvisad till sina svaga hemman,

och hvars redan förut hårdt tryckande utskylder i den närmaste framtiden

komme att ytterligare ökas genom bidrag till kostnaden för byggande

af allmän väg mellan Karesuando kyrkoby och Juckasjärvi sockenrå,

vore i stort behof af någon lindring i sina hårda existensvillkor, Kungl.

Maj:t täcktes i nåder anvisa någon utom socknens område men helst i

närheten däraf belägen skogstrakt till allmänning åt socknen, eller, om

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

3

detta ej läte sig göra, i någon annan form bereda kommunen en motsvarande

inkomstkälla.

I sitt nyssberörda yttrande upplyste afvittringsstyresmannen Boström,

att vid afvittringsberedningen inom Enontekis socken en skogstrakt om

4,420,62 hektar, utgörande en fjärdedel af det på socknens hela skattetal,

10 7„ mantal, belöpande skogsanslag, blifvit i socknens sydligaste del,

närmast rågången mot Muonionalusta kapellförsamling af Pajala socken

till allmänning afsatt; att emellertid å berörda skogstrakt icke funnes

skog af sådant värde, att den kunde bereda socknen någon inkomst, helst

utdrifningskostnaderna blefve ofantligt stora, men att någon bättre och

till allmänning lämpligare skog icke förefunnes inom socknen, hvars

hela skogstillgång behöfde tagas i anspråk för socknemännens egna behof,

samt att någon till afsalu lämplig skog icke funnes närmare Enontekis

socken än å den på 3 mils afstånd därifrån inom Muonionalusta

kapellförsamling belägna kronoparken mellan Merasjoki, Kitkiojoki och

Parkajoki.

Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet anförde för egen del, att

enär Enontekis socken, belägen ofvan odlingsgränsen, i saknad af alla

betingelser för industriell rörelse, utan bruten väg samt bebodd af en

befolkning, som endast med de minsta möjliga anspråk på lifvet kunde

af en föga gifvande boskapsskötsel bereda sig en nödtorftig bärgning,

utan tvifvel vore den af naturen mest vanlottade kommun i riket och

framför andra kommuner inom Norrbottens län i behof af de förmaner,

som följde med en allmänning, Kungl. Maj:ts befallningshafvande funne

socknemännens underdåniga ansökning att utom socknen fa sig anvisadt

ett område till allmänning synnerligen behjärtansvärd och på grund

häraf hemställde om nådigt bemyndigande för Kungl. Maj:ts befallningshafvande

att i sammanhang med afvittring inom annan socken taga under

ompröfning frågan om beredande därstädes af lämpligt område att

såsom allmänning upplåtas åt Enontekis kommun i stället för den trakt,

som i sådant syfte vid afvittringen inom Enontekis socken förslagsvis

afsatts.

På grund af särskilda nådiga remisser afgåfvos underdåniga utlåtanden

i ärendet dels den 2 maj 1898 af domänstyrelsen, efter inhämtande

af vederbörande öfverjägrnästares yttrande, dels den lf> juni samma år af

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, dels den 21 påföljande november af

landtmäteristyrelsen och dels den 17 november 1899 af kammarkollegium.

Af de sålunda hörda myndigheterna har domänstyrelsen, under er
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

inran att, enligt 8 § af gällande nådiga afvittringsstadga för lappmarkerna

i Västerbottens och Norrbottens län, hemman och nybyggen därstädes

ägde erhålla skog till afsalu, endast om tillgång därtill funnes, framhållit,

att, då den vid afvittringen i öfriga delar af landet följda och jämväl i

\ § af. nämnda nådiga stadga inrymda föreskrift, att afvittringen skulle

socknevis företagas, tydligen innebure, att hemman och nybysrgen icke

borde eller kunde grundas pa andra naturtillgångar eller få sig tilldelade

andra förmaner, än som vore inom socknen till finnandes, sökandena,

hvilka aldrig haft att tillgå någon skog för afsalu utan grundat sina

hemman pa andra naturtillgångar, icke kunde på gällande författningar

stödja sitt anspråk på tilldelning af timmerskog från kronans mark utom

socknen, samt att, då enligt domänstyrelsens åsikt ej heller från lämplighetens

eller billighetens synpunkt skäl förefunnes för undantag i förevarande

fall från det hittills följda förfaringssättet vid afvittring, styrelsen

icke kunde tillstyrka något medgifvande i berörda syfte; hvaremot domänstyrelsen,

för den händelse Kungl. Maj:t skulle finna åtgärd erforderlig

för lindrande af de ekonomiska svårigheter, som förekomma inom länets

nordligaste gränskommun, särskildt i följd af kommunen åliggande bidrag

till den af sökandena omnämnda väganläggningen, ifrågasatt, huruvida icke

en sådan lindring kunde beredas på annat sätt än genom skogstilldelning,

exempelvis genom befrielse från bidrag till sagda väganläggning.

I anledning af hvad domänstyrelsen sålunda ifrågasatt meddelade vägoch

.vattenbyggnadsstyrelsen, att det bidrag, Enontekis socknemän åtagit

sig till kostnaden för ofvannämnda väg mellan Karesuando och Juckasjärvi,

hvaraf 40,500 meter folie inom Enontekis socken, enligt upprätta dt kostnadsförslag

skulle uppgå till 39,300 kronor, samt att utom denna väg

inom. Enontekis socken föreslagits en mer än 5 mil lång väg ned mot

Muonionalusta, hvars anläggningskostnad för mil räknadt säkerligen ej

blefve. billigare än den förra vägens, äfvensom en 137,860 meter lång

väg till riksgränsen, till hvars anläggning, beräknad att kosta 422,500

kronor, sedvanligt bidrag af de vägbyggnadsskyldige dock på grund af

särskilda förhållanden knappast torde komma att påfordras, hvarjämte

styrelsen för sin del uttalade den mening, att, om ej åt hemmansägarne

inom Enontekis socken bereddes tillfälle till andra inkomster, än som

härflöte af hemmansbruk, jakt och fiske, deras förmåga knappt skulle

räcka till för sedvanligt bidrag till ordnande och underhåll af ens de

båda förstnämnda vägarna, af hvilka i medeltal nära 2 kilometer skulle

komma på hvarje hemmansägare, att det vore bättre för hemmansägarne

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

5

att äga tillgåug till den aldrig sinande inkomstkälla, som läge i uthållig

afverkning å en allmänning, än att erhålla ett kontant pennin geanslag,

och att den bofasta befolkningens kvarstannande i dessa bygder måhända

rent af vore beroende på tillgången till en dylik stadigvarande inkomstkälla.

Landtmäteristyrelsen anförde hufvudsakligen följande. Ehuru visserligen

sökande socknemännen icke kunde på gällande afvittringsstadga

eller andra författningar grunda något anspråk att erhålla skogsmark

utom socknens område, syntes det likväl med afseende därå, att Enontekis

socken vore af naturen så illa lottad, att en bofast befolkning därstädes

endast med de största försakelser kunde nödtorfteligen lifnära sig, icke

vara obilligt, om till denna befolknings förmån ett undantag gjordes från

den eljest gällande regeln, att vid afvittring skogsmark tilldelades hemmanen

endast i den mån, tillgång därtill inom socknens område funnes. Den

uppoffring, som staten skulle komma att vidkännas genom medgifvande i

detta fall af ett dylikt undantag, syntes mer än väl motvägas af den fördel

för det allmänna, som läge däri, att fortvaron inom denna gränstrakt

af en bofast befolkning, lefvande under icke alltför tryckta förhållanden,

blefve tryggad eller åtminstone underlättad. Enligt landtmäteristyrelsens

åsikt skulle befolkningens fördel bäst tillgodoses, om till allmänning åt

socknen upplätes en del af ofvan omförmälda, inom Muonionalusta kapellförsamling

belägna kronopark, hvarigenom befolkningen, utom det bidrag

till lindrande af dess utskylder, som erhölles genom försäljning af skogsalster,

äfven kunde vinna inkomst genom arbete vid virkets utdrifning

och flottning samt erhålla dugligt virke till sina allmänna byggnader.

Därest Kungl. Maj:t och Riksdagen ej skulle finna skäl att upplåta någon

del af denna kronopark åt socknen, ansåge landtmäteristyrelsen Kungl.

Maj:ts befällningshafvandes framställning om bemyndigande att vid afvittring

inom annan socken taga under pröfning frågan om upplåtande därstädes

af lämpligt område till allmänning åt Enontekis socken vara förtjänt

af nådigt afseende, ehuru emellertid, därest allmänningen komme att

förläggas på något längre afstånd från Enontekis socken, socknemännen

icke vunne de särskilda fördelarna af tillfälle till arbetsförtjänst m. m.,

som skulle ernås genom upplåtande för ändamålet af någon del af nämnda

kronopark. Det kunde i sådant fall ifrågasättas, huruvida icke i stället

ett kontant bidrag af statsmedel lämpligen kunde åt socknemännen anvisas

till lindrande af deras kommunalutskylder.

Kammarkollegium, som inhämtat, att Enontekis socken enligt 1898

års mantalslängd hade en befolkning af 1,327 personer, däraf 868 till
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

hörande deri egentliga lappailmogen, samt att enligt nämnda års taxeringslängder

värdet å den till bevillnings erläggande uppskattade fasta egendomen

inom socknen utgjorde 66,000 kronor och den beskattningsbara

inkomsten uppginge till 10,200 kronor, förmälde sig vara af samma åsikt

som landtmäteristyrelsen beträffande billigheten och lämpligheten däraf,

att till lindring af de tryckta förhållanden, hvarunder invånarne i Enontekis

socken lefde, och till tryggande af en bofast befolknings fortbestånd

i dessa nejder en skogstrakt å kronans mark på ett ej alltför långt afstånd

från socknen blefve upplåten åt socknemännen att däraf njuta afkastningen;

och då annan för ändamålet lämplig skog icke syntes vara att tillgå än

ofvan omförmälda kronopark inom Muonionalusta kapellförsamling, men

denna kronopark, som jämlikt nådigt bref den 24 oktober 1885 bildats

af den efter afvittringen inom nämnda kapellförsamling uppkomna öfverloppsmark

jämte någon del af en förut afsatt kronopark, enligt samma

nadiga bref innehölle en areal af ej mindre än 1,108,168 kvadratref 25

kvadratstänger, däraf 521,699 kvadratref 86 kvadratstänger duglig skogsmark,

hemställde kollegium, huruvida icke Kungl. Maj:t täcktes finna skäl

uppdraga åt Kungl. Maj:ts befallningshafvande i länet att efter vederbörlig

utredning inkomma med underdånigt förslag, till huru stor omfattning

och under hvilka villkor skogsmark från berörda kronopark lämpligen

kunde varda för ifrågavarande ändamål åt Enontekis socknemän upplåten.

Den 8 februari 1900 föredrogs ärendet inför Kungl. Maj:t, och behagade

Kungl. Maj:t därvid anbefalla Kungl. Maj:ts befallningshafvande i

Norrbottens län att, efter vederbörlig utredning, inkomma med underdånigt

förslag, till huru stor omfattning och under hvilka villkor skogsmark

från nyssnämnda kronopark lämpligen kunde för det af kammarkollegium

angifna ändamål åt Enontekis socknemän upplåtas, med åliggande för

Kungl. Maj:ts befallningshafvande att särskildt yttra sig om, huruvida afkastningen

af allmänningen borde komma kommunen i dess helhet till

godo eller tillfalla ensamt den jordägande befolkningen i socknen.

Med anledning häraf anmodade Kungl. Maj:ts befallningshafvande

afvittringsstyresmannen Boström att å karta utmärka ett område af Muonio

kronopark, om möjligt lämpligt beläget i förhållande till flottningsbara

vattendrag, och så afpassadt, att detsamma, hvad arealen duglig skogsmark

beträffade, kunde anses motsvara det till allmänning inom Enontekis

socken afsätta område.

Den 28 mars 1900 inkom afvittringsstyresmannen till Kungl. Maj:ts

befallningshafvande med förslag i ämnet jämte en kartskiss öfver Muoniona
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

7

lusta kapellförsamling med därtill hörande beskrifning. Förslaget omfattade

alternativt ett å kartan med litt. B utmärkt område, beläget omkring

två mil söderut från rågången mot Enontekis socken, innehållande, likasom

det till allmänning inom Enontekis socken afsätta område, 4,420,6 3 hektar

duglig skogsmark samt dessutom 3,135,003 hektar oduglig mark, och ett

med litt. A betecknadt område, beläget söder om litt. B. och upptagande

enahanda areal duglig skogsmark med något bättre skog än å litt. B samt

3,425,2 8 7 hektar impediment. I fråga om de föreslagna områdenas läge

anmärkte afvittringsstyresmannen, att den närmast Enontekis sockenra belägna

kronoparkstrakten vore af samma beskaffenhet, som den till allmänning

föreslagna trakt inom Enontekis socken och därför ej kunde blifva

till någon större nytta eller inkomst för socknen; hvarjämte afvittringsstyresmannen,

under förutsättning att till Enontekis socknemän upplätes

mark till allmänning inom Muonionalusta församling, hemställt, att det

område inom Enontekis socken, hvilket föreslagits skola afsättas till allmänning

och som angränsade Muonio kronopark, måtte af socknemännen

till kronan afträdas.

1 afgifvet yttrande öfver afvittringsstyresmanneus förslag hafva Enontekis

socknemän, utan att uttala sig för något af de båda alternativen och

med frånträdande af deras ansökning, i hvad den afsåge uteslutande rätt

för den jordägande befolkningen att åtnjuta afkastningen af den blifvande

allmänningen, anhållit att, för att kunna tillgodose behofvet af virke för

kommunens allmänna byggnader och socknemännens behof af byggnadstimmer

och bränsle, jämväl få behålla det inom socknen till allmänning

afsätta skogsskiftet, helst detsamma saknade så godt som allt värde för

kronan, då det icke vore tänkbart, att någon försäljning för export komme

att äga rum från skog vid själfva skogsgränsen.

Beträffande de af afvittringsstyresmannen alternativt föreslagna områdena

har öfverjägmästaren i distriktet på anmodan af Kungl. Maj:ts

befallningshafvande afgifvit yttrande och därvid anfört, att båda förlagts

efter Muonio älf och således afstängde bakom liggande delar af kronoparken

från hvarje kommunikation med själfva hufvudvattendraget; att,

om ej den trakt, som utefter Muonionalustas öfre rågång läge närmast

Enontekis, kunde anses allra lämpligast att för täckande af eventuell brist

som fyllnad tilläggas det inom Enontekis socken till allmänning afsätta

område, öfverjägmästaren hölle före, att det öfre, å kartan med litt. B

betecknade området minst rubbade kronoparkens form, särskildt om den

mellan Mudoslombolo och lvitkiojoki utskiften belägna delen undantoges

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

mot vederlag å kronoparken vid Nankijärvi; samt att staten redan uppfört

kronojägarboställe å det med litt. A. betecknade område och verkställt

en del kostsamma flottledsbyggnader i Parkajoki för timmerdriftens

underlättande från intilliggande trakter af kronoparken; hvarjämte öfverjägmästaren

påyrkat, att afseende ej måtte fästas vid Enontekis sockenbors

åstundan att, om än fullt anslag från annan socken tillerkändes dem,

få behålla allmänningsområdet i Enontekis.

Med öfverlämnande af afvittringsstyresmannens förenämnda förslag samt

Enontekis socknemäns och öfverjägmästarens nyssberörda yttranden har

Kungl. Majits befallningshafvande i underdånig skrifvelse den 29 november

1900 för egen del anfört följande. Folkmängden i Enontekis socken utgjordes

af omkring 1,300 personer, däraf ungefär två tredjedelar vore

nomadlappar. Enligt någon gammal öfverenskommelse erlade lapparne

två tredjedelar af de kommunala utgifterna. Denna öfverenskommelse

hade nog varit billig på sin tid, då lapparne, på samma gång de utgjort

det öfvervägande flertalet af befolkningen, äfven varit de i ekonomiskt

afseende jämförelsevis bäst lottade. Till följd af gränsspärrningen mot

Finland och en sträng tillämpning i Norge af den internationella lapplagen,

hvarigenom dryga skadeersättningar årligen af lapparne utkräfdes,

äfvensom genom en följd af för renafveln ogynnsamma år hade emellertid

lapparnes ställning på senare tider undergått en afsevärd försämring, så

att det kunde ifrågasättas, huruvida de icke, då de billighetsskäl, som

legat till grund för berörda öfverenskommelse, numera till stor del förlorat

sin betydelse, komme att undandraga sig ifrågavarande, af deras

förfäder åtagna förpliktelser, hvilka, ehuru ej för dem juridiskt bindande,

de hittills ansett sig böra respektera. I sådan händelse blefve lapparne

befriade från alla kommunalutskylder, enär de författningsenligt ej vore

skyldiga att erlägga bevillning för inkomst af renskötseln, och laglig grund

således saknades för att pålägga dem dylika utskylder. De bofaste, hvilka

redan nu hade ytterst svårt att, äfven med de minsta möjliga anspråk på

hvad till lifvets nödtorft hörde, draga sig fram, skulle då få vidkännas

alla utgifter till kommunens gemensamma behof. Detta blefve uppenbarligen

för dem en omöjlighet. Nödvändigheten af statens mellankomst

för åstadkommandet af lindring i Enontekis socknemäns betryck hade ock

blifvit af alla myndigheter erkänd, likasom ock myndigheterna, med undantag

allenast af domänstyrelsen, varit eniga därom, att denna mellankomst

lämpligen borde äga rum genom upplåtande åt socknemännen af

en allmänningsskog, hvarigenom en varaktig inkomstkälla blefve dem be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

9

redd. Skulle skogen kunna blifva en dylik inkomstkälla, finge den doek

ej förläggas alltför nära skogsgränsen, helst denna i Norrbotten visade

tendens att alltmera draga sig nedåt, och Kungl. Maj:ts befallningshafvande

funne ur denna synpunkt lämpligast, att upplåtelsen komme att omfatta

det af afvittringsstyresmannen med litt. A betecknade område, hvilket

vore beläget på tre mils afstånd från Enontekis sockengräns, således ej

mera aflägset, än att Enontekis socknemän med fördel kunde där söka

arbetsförtjänst vid utdrifning och flottning af timmer. Området litt. A

understege i areal med 1,469,183 hektar det inom Enontekis socken till

allmänning afsätta område, men innehölle dock lika stor areal såsom

duglig upptagen skogsmark som detta, eller 4,420,6 3 hektar, motsvarande

ej fullt en tiondedel af den dugliga skogsmark, som inginge i Muonio

kronopark.

Vidare har Kungl. Maj:ts befallningshafvande hemställt, att såsom

villkor för upplåtelsen måtte föreskrifvas:

att området i egenskap af sockenallmänning skulle utgöra en Enontekis

kommuns samfällda egendom, som dock i allt hvad skogshushållningen

vidkomme skulle stå under skogsstatens vård och förvaltning;

att utsyning och försäljning af virke från allmänningen skulle äga

rum på sätt och i den ordning, Kungl. Maj:t framdeles på förslag af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande bestämde;

att inom allmänningen befintligt mulbete och höslåtter, som ej vid

afvittringen till äfventyrs tilldelats nybyggen och hemman, skulle utarrenderas,

där sådant pröfvades kunna utan men för skogsvården äga rum, på

sätt och i den ordning, som för å kronopark belägna dylika lägenheter

funnes föreskrifvet;

samt att de genom försäljning af skogsalster från allmänningen samt

genom upplåtelse af mulbete och grässlätter inflytande medel skulle inlevei’eras

till Kungl. Maj:ts befallningshafvande för att göras fruktbärande,

förvaltas och användas enligt de grunder, Kungl. Maj:t, på förslag af

Kungl. Maj:ts befallningshafvande och sedan Enontekis socknemän därom

yttrat sig, framdeles bestämde.

Slutligen har Kungl.! Maj:ts befallningshafvande, vidkommande socknemännens

framställning att, äfven om en allmänning bereddes dem utom

socknens gränser, få behålla det inom socknen till allmänning afsätta

område, uttalat, att^detta socknemännens önskningsmål syntes grunda sig

på den föreställningen, att de skulle äga afgiftsfritt för sitt husbehof använda

allmänningens skogstillgångar; att en så utsträckt dispositionsrätt

Bih. till liiksd. l\ot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 31 Haft. 2

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

till skogen dock ej vore förenlig med dess fortbestånd och således ej

heller med Enontekis kommuns egen välförstådda förde], samt att Kungl.

Maj:ts befallningshafvande fördenskull funne sig icke kunna förorda, hvad

socknemännen i denna del hemställt.

Till följd af nådig remiss har domänstyrelsen den 19 februari 1901

afgifvit förnyadt underdånigt utlåtande i ämnet och därvid, under erinran

att vid afvittringen inom Enontekis socken en fjärdedel, eller 4,420,02

hektar, af skogsanslaget för samtliga hemman och nybyggen inom socknen

blifvit afsatt till allmänning, att å den afsätta allmänningstrakten

enligt afvittringsstyresmannens uppgift ej funnes skog af sådant värde, att

den kunde bereda socknen någon inkomst, äfvensom att någon bättre och

till allmänning lämpligare skog än den därtill afsätta enligt uppgift af

samme person ej funnes inom socknen, vidare anfört följande.

Då i anledning af detta senare förhållande Kungl. Maj:ts befallningshafvande

erhållit nådig befallning att, efter vederbörlig utredning, inkomma

med underdånigt förslag, till huru stor omfattning skogsmark

från Muonio kronopark lämpligen kunde åt socknemännen upplåtas, och

då alltså fråga uppstått om ny områdestilldelning och nytt skogsanslag

för en fjärdedel af socknens jordbruksfastighet, syntes, i betraktande af

bestämmelserna i 16 och 18 §§ af 1873 års afvittringsstadga för lappmarkerna,

den anbefallda utredningen i första rummet hafva bort gå

ut pa att besiktiga den skogstrakt af kronoparken, där områdestilldelningen

ansetts böra äga rum, samt att efter skogens och markens beskaffenhet

bestämma skogsanslaget. Så hade emellertid ej skett, utan hade utredningen

inskränkts till att å kartan utmärka två områden, hvarje till

areal skogsmark efter beskrifningen motsvarande det till allmänning i

Enontekis socken afsätta området.

Att skogsanslaget i Enontekis, där skogen uppgifvits vara mycket

dålig, beräknats i det närmaste efter det i afvittringsstadgan medgifna

maximibeloppet, vore ej underligt, men däremot vore det dess mer öfverraskande,

att samma beräkningsgrund tillämpats vid nu förslagsvis utförda

områdestilldelning å en skogstrakt, som till sin beskaffenhet funnits vara

vida bättre och värdefullare än den i Enontekis socken till allmänning

afsätta. Uppenbart vore, att skogsområdena genom detta förfaringssätt

blifvit väsentligt större till arealen, än som författningsenligt eljest kunnat

komma socknemännen till godo, och ansåge sig styrelsen dess mer hafva

anledning till detta uttalande, som det genom ägobesiktningens uraktlåtande

måste vara mycket ovisst, huruvida ej äfven duglig mark inbe
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

11

gripits under impediment. Den af Kungl. Maj:ts befallningshafvande framhållna

omständigheten, att det till allmänning nu föreslagna området med

1,469,183 hektar understege allmänningsområdet i Enontekis, vore utan

betydelse, enär denna arealskillnad berodde på det nu föreslagna allmänningsområdets

mindre impedimentareal, under det att skogsmarksarealen

vore lika för båda. Det område, som kunde komma att tilldelas socknemännen

från kronoparken, syntes därför till sin omfattning böra minskas,

därest afvittringsstadgans bestämmelser skulle tillämpas, och syntes det

med dessa vara mest öfverensstämmande, att skogsanslaget beräknades

efter högst 17,000 kvadratref för helt mantal.

Beträffande därefter de till allmänning föreslagna trakternas lämplighet

för sitt ändamål och det större eller mindre men och förfång, som

genom den ena eller andra traktens afskiljande från kronoparken kunde

vållas kronan, ville styrelsen fästa uppmärksamheten pa, att dessa trakter

upptoge hela den del af parken, som låge utmed Muonio älf mellan

Merasjoki och Parkajoki i nämnda älf utmynnande vattendrag. Nämnda

vattendrags källsjöar, Merasjärvi och Kitkiojärvi, vore belägna pa ungefär

samma höjd öfver hafvet, den förra 261 och den senare 255 meter, och

under sträckan mellan områdenas norra och södra gränser sänkte sig

Muonio älf endast några få meter. I det inre af områdena bildade marken

större och mindre höjder, uppnående å den södra trakten något högre

läge öfver hafvet, 348 meter, än å den norra, hvarest högsta punkten

öfver hafvet endast vore 338 meter. Någon nämnvärd höjdskillnad funnes

således icke mellan de båda trakterna, hvilka, belägna som de vore

nedanför odlingsgränsen och på omkring 8 ä 9 mil från högfjällen, vore

såväl till läge som växtlighet att hänföra till det s. k. skogslandet,

hvadan något aftagande i skogens växtlighet eller något nedskridande af

skogsgränsen hvarken å den ena eller andra af dessa trakter kunde i

följd af läget befaras. Hvad Kungl. Maj:ts befallningshafvande i berörda

hänseende anfört hade således icke tillämpning å någon af trakterna och

saknade alltså all betydelse vid bedömandet af deras lämplighet till allmänning.

Däremot vore det uppenbart, att ju mindre aflägset sockneinännen

erhölle sin allmänning, desto större möjlighet funnes för dem

att genom arbetsförtjänst draga nytta af timmerdrifning å allmänningen.

Styrelsen kunde därför, från socknemännens eget intresse sedt, icke biträda

Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag om den södra eller den med

A betecknade traktens upplåtande till allmänning. Ej heller kunde styrelsen

ur synpunkten af kronans skogsintresse understödja detta Kungl.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

befallningshafvandes förslag, enär traktens afskiljande från kronoparken

i flera afseenden ställde sig mycket ogynnsamt. Visserligen kunde,

äfven om allmänningsupplåtelse här skedde, kostnaderna för flottledsregleringen

i Parkajoki blifva ersatta genom flottningsafgifter, åtminstone till

någon del, men genom upplåtelsen skulle det förhållandet uppstå, att för

flottledens fullständigande och för dess framtida underhåll erforderligt

virke icke funnes att tillgå å kronans i mark i närheten af vattendraget,

enär detta blefve omgifvet å båda sidorna af allmänningsskog, på den

norra af Enontekis socknemäns och på den södra af Muonionalusta socknemäns.

Och da lösflottning icke medgåfves i gränsälfven, utan timret

måste framföras i flottar, hvilken omständighet påkallade för timrets

hopsamling och flottläggning, innan detsamma utkomme i älfven, anordnandet

af särskilda anstalter vid Parkajoki mynning, såsom bomledningar

med erforderliga stödkistor, duc d’alber, vaktstugor m. m., komine kostnader

och olägenheter att uppstå genom att vid förefallande byggnadsarbeten

och brådskande reparationer nödigt virke ej funnes att tillgå å

närbelägen kronoskog, och detta i all synnerhet som det i många fall

visat sig möta stora svårigheter att få till stånd flottningsförening, som

sörjde för flottledens underhåll, hvilket därför måste i sådant fall ombesörjas

af skogsförvaltningen. Kostnader och olägenheter skulle ock drabba

kronan genom^ nödvändigheten att skaffa den å kronoparken anställde

kronojägaren ny bostadslägenhet, enär hans nuvarande centralt belägna

bostad läge inom den nu ifrågavarande trakten. Den föreställningen syntes

visserligen hafva gjort sig gällande, att med allmänningens ställande

under skogsstatens vard och förvaltning skulle följa skyldighet för kronan

att bestå såväl bevakare som bevakarbostad å allmänningen. Så vore

emellertid ej förhållandet, till stöd för hvilken uppfattning styrelsen åberopade

gällande författningar för i berörda hänseende likställda skogar,

såsom häradsallmänningar, ecklesiastika skogar och statens till bergshandteringens

understöd anslagna skogar. Vidare ville styrelsen fästa uppmärksamheten

på, att kronoparken intoge på norra sidan om Parkajoki

och Kitkiojoki ett sammanhängande område från Muonio älf till Enontekis

sockenra, hvarigenom, utom det att kronan disponerade skogstillgången

utmed hela flottleden, tillsynen och förvaltningen af parken högst väsentligt

underlättades, men att denna i nämnda afseenden särdeles gynnsamma

belägenhet skulle gå förlorad genom bifall till Kungl. Maj:ts befallningshafvandes

förslag, hvilket förslag styrelsen därför på grund af det anförda

afstyrkte.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statutskottets Utlåtande N:o 43.

13

Det norra, med B betecknade området åter hade visserligen å

kartan utlagts utan hänsyn därtill, att kronoparkens återstående delar

erhölle lämplig form, i det att sagda område, sådant det å kartan funnes

utmärkt, åt sydväst bildade ett långt utskjutande hörn, som delade

parken i två delar, men om detta missförhållande rättades, genom att

den omnämnda delen af området, på sätt öfverjägmästaren föreslagit,

utbyttes mot mark från kronoparken vid Nankijärvi, skulle sagda, hufvudsakligen

emellan enskildes ägor belägna, med B betecknade trakts afskiljande

från parken för kronan medföra mindre uppoffringar och olägenheter

för framtiden, än som, enligt hvad ofvan vore nämndt, blefve

följden af A-traktens upplåtande.

På grund af hvad styrelsen sålunda anfört, har styrelsen uttalat

den mening, att — för så vidt markupplåtelse öfver hufvud kunde

finnas lämplig från kronopark för nu ifrågavarande ändamål, i hvilket

afseende styrelsen åberopade sitt förut i ärendet afgifna underdåniga

utlåtande — den med B betecknade trakten med ofvan omförmälda

minskning i areal och ändrade skiftesläggning syntes böra för upplåtelsen

väljas.

Med afseende slutligen å Kungl. Maj:ts befallningshafvandes förslag

i fråga om villkoren för upplåtelsen, har domänstyrelsen, då detta

förslag stode i öfverensstämmelse med förut lämnade nådiga föreskrifter

rörande andra sockenallmänningar i länet, och då anledning till undantag

särskildt hvad Enontekis allmänning anginge icke förefunnes, meddelat,

att styrelsen icke hade något att erinra emot sist berörda del af Kungl.

Maj:ts befallningshafvandes underdåniga förslag.

Den 26 april 1901 föredrogs ärendet ånyo inför Kungl. Maj:t.

1 anledning af hvad domänstyrelsen i sitt nyssnämnda yttrande anfört

anbefallde Kungl. Maj:t därvid sin befallningshafvande i Norrbottens län

att låta verkställa utredning, huru stor del af det till upplåtelse såsom

allmänning åt Enontekis församling alternativt ifrågasatta, med litt. B

betecknade område med den ändrade skiftesläggning, domänstyrelsen

föreslagit, skulle efter skogens och markens beskaffenhet för nu ifrågavarande

ändamål tagas i anspråk, därest vid skogsanslagets bestämmande

följdes enahanda grunder, som vid afvittringen inom Muonionalusta

socken blifvit i allmänhet tillämpade, samt att, sedan delta område

blifvit å förenämnda karta till sina gränser utmärkt, i ärendet

afgifva det förnyade utlåtande, hvartill Kungl. Maj:ts befallningshafvande

kunde anse domänstyrelsens nyssberörda yttrande föranleda.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

Till åtlydnad häraf har Kungl. Maj:ts befallningshafvande låtit

afvittringslandtmätaren J. E. Degerman uppgöra tre alternativa förslag

till områdestilldelning inom Muonionalusta församling för allmänning åt

Enontekis socken med tillämpande af samma grunder, som i allmänhet

följts vid afvittringen inom Muonionalusta församling. I enlighet med

dessa grunder har Degerman uti sina den 31 juli 1901 afgifna, med litt.

A, B och B1 betecknade alternativa förslag beräknat skogsanslaget till

17,802,02 kvadratref för helt mantal, i följd hvaraf de af Degerman

föreslagna allmänningsområdena kommit att omfatta hvartdera 3,961,45

hektar duglig skogsmark mot förut föreslagna 4,420,6 3 hektar dylik mark,

hvarjämte samma allmänningsoinråden skulle komma att innehålla impediment

till areal af 3,292,01 hektar för litt. A, 3,033,05 hektar för litt. B

samt 6,047,18 hektar för litt. B1.

Afvittringslandtinätaren Degerman har i fråga om de olika förslagen

anfört, att västra delen af B-trakten läge mycket nära den gräns,

där dvärgskogen vidtoge, och syntes hafva känning däraf, så att, om

större afverkning därstädes företoges, denna del snart nog kunde komma

att blifva af fjällnatur; att B-trakten dessutom redan vore mycket anlitad

och ej syntes tåla sådan afverkning, att den vore till någon stor

nytta som allmänning; att på A-trakten däremot funnes ordentligt timmer,

som vore så pass aflägset från skogsgränsen, att det ej rönte inverkan

däraf, om ej mellanliggande trakt för mycket uthögges; att, hvad anginge

förslaget B1, som omfattade två skiften, dess södra skifte, som utgjorde

mera än hälften af den föreslagna dugliga skogsarealen, bestode af icke

fullmålig skog och dess norra skifte till nära två tredjedelar af impediment,

samt att A-trakten enligt Degermans åsikt vore lämpligast som

häradsallmänning för Enontekis socken.

Med underdånigt utlåtande af den 25 november 1901 har Kungl.

Maj:ts befallningshafvande öfverlämnat Degermans berörda förslag och

yttrande; och har Kungl. Maj:ts befallningshafvande därvid, i anledning

af hvad domänstyrelsen i dess förenämnda utlåtande af den 1 9 februari

1901 anfört, erinrat följande. Såvidt Kungl. Maj:ts befallningshafvande

kunde finna, förelåge icke fråga om att åt Enontekis socknemän afväga

och utmäta hvad som med stöd af någon på lag och författningar

grundad rätt dem tillkomine, utan gällde frågan att, sedan samtliga i

ärendet hörda myndigheter med undantag af domänstyrelsen funnit det

för tryggande af en bofast befolknings fortbestånd i Enontekis billigt

och nödigt, att ett understöd af varaktigt värde bereddes denna kom
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

15

mun, hvarvid föreslagits, att detta understöd måtte utgå i form af en

från jämförelsevis närbelägen kronopark utbruten allmänning, få utrönt,

huru stor del af kronoparken, som för detta syftemåls vinnande borde

utbrytas. Därest en rationell skogsuppskattning öfvergått kronoparken,

hade denna fråga varit jämförelsevis lätt att afgöra. Då emellertid

någon sådan icke, Kungl. Maj:ts befallningshafvande veterligen, ägt

rum, hade Kungl. Maj:ts befallningshafvande vid afgifvande af sitt

förslag härutinnan icke funnit någon lämpligare grund att utgå från

än den, som med stöd af gällande författningar tillämpats vid områdestilldelning

åt byar och hemman vid afvittringen inom länet, hvilken

grund dock något växlat för olika delar af länet och till och med för

olika byar inom samma socken. Att Kungl. Maj:ts befallningshafvande

härvid följt samma grund, som följts för områdestilldelningen i Enontekis,

där skogsanslaget närmade sig det högst medgifna, borde ej

väcka förundran, ifall man toge i betraktande, dels att den ifrågasatta

allmänningen skulle få sitt läge i öfre delen af rikets nordligaste kronopark,

således i en trakt, där den nordliga latituden på växtligheten

utöfvade större inflytande än en ökad absolut höjd, dels att den de

särskilda hemmanen inom Enontekis tillagda skogen vore fullkomligt

oanvändbar för förädling och export och således icke kunde

lämna ägarne någon inkomst, dels att till och med det högsta tillåtna

skogsanslaget vid afvittringen ansetts böra tilldelas en mängd byar

och hemman i vida sydligare belägna socknar, till exempel Arjepluog,

Jockmock och Gellivare. Beträffande domänstyrelsens förslag om den

ifrågasatta allmänningens förläggande med ett skifte till den del af

Muonio kronopark, som vore belägen norr om Merasjoki vid Nankijärvi

(förslaget BL), vore att märka, att domänstyrelsen år 1892 i fråga om

den gräns mot fjällandet, som vid timmerafverkning å kronans skogar

icke borde öfverskridas, föreskrifvit, att inom Enontekis socken samt

den del af Muonio kapell, som vore belägen norr om Merasjoki, afverkning

till afsalu i allmänhet icke finge äga rum, hvilken föreskrift fortfarande

gällde. Tilldelandet af en allmänning inom detta område vore

sålunda en gåfva af mycket tvifvelaktigt värde. Däremot vore det ej af

någon väsentlig betydelse, huruvida allmänningen vore belägen en eller

annan mil närmare Enontekis sockengräns, då arbetsplatserna i alla händelser

vore så pass aflägsna, att skogsarbetare från Enontekis under

utdrifningstiden måste taga sin tillfälliga bostad i skogen. Några kostnader

eller olägenheter skulle ej uppstå därigenom, att kronoskog ej

opaginerad Kontrollera mot PDF

1R Statsutskottets Utlåtande. N:o 43.

funnes vid Parkajoki vattendrag, ty virket fördyrades icke därigenom, att

äganderätten till skogen öfverginge från kronan till Enontekis kommun.

Enda skillnaden blefve, att amorteringsafgifterna för det sålunda tillsläppta

virket ginge till den blifvande allinänningsfonden i stället för

till statsverket. Ej heller borde förefintligheten å kronoparken af en

kronojägarbostad förhindra den ifrågasatta upplåtelsen, vid hvilken för

öfrigt kunde förbindas som villkor, att bostaden inlöstes af kommunen.

I samtliga af Kungl. Maj:t för besparingsskogar inom Norrbottens län

fastställda reglementen funnes för öfrigt bestämmelse därom, att staten

genom sina tjänstemän ombesörjde allmänningens bevakning. Då skogen,

iifven om den upplätes till allmänning, skulle stå under samma vård

och förvaltning som nu utan rubbning i omfånget och gränserna för

den enhet i bevakningsafseende, som Muonio kronopark nu utgjorde,

skulle genom A-traktens upplåtande tillsynen öfver och förvaltningen

af nämnda kronopark icke på något sätt försvåras. På grund af hvad

sålunda anförts och då Kungl. Majtts befallningshafvande vore fullt

öfvertygad om, att syftemålet med upplåtelsen skulle väsentligen förfelas,

ifall densamma begränsades på sätt domänstyrelsen hemställt, har Kungl.

Maj:ts befallningshafvande funnit sig böra fasthålla vid hvad Kungl.

Maj:ts befallningshafvande i sitt underdåniga utlåtande den 29 november

1900 i ärendet föreslagit.

Dessutom har Kungl. Maj:ts befallningshafvande öfverlämnat ett af

häradshöfdingen i Torneå domsaga G. A. E. Kronlund afgifvet yttrande

i ämnet, däruti anförts, bland annat, följande. Den bofasta befolkningen

i Enontekis socken idkade till följd af klimatiska förhållanden icke något

jordbruk i egentlig mening utan endast boskapsskötsel, hvilken näring

dock icke ens närmelsevis räckte till för uppehållande af befolkningens

existens, hvadan, vid sidan af boskapsskötseln, fiske och ripfångst måste

bedrifvas. Därest nu sistnämnda båda näringsfång, såsom ibland hände,

sloge fel, stode för mången nöden för dörren. Beklagligtvis hade dessa

näringsfång visat benägenhet att år för år blifva mindre gifvande, utan

att jordbruksnäringen, d. v. s. här boskapsskötseln, kunnat till ersättning

därför utvecklas och höjas. I de stränga klimatiska förhållandena, socknens

långt aflägsna läge och fullständiga brist på alla kommunikationer samt

invånarnes fattigdom torde man nog få söka orsaken härtill.

Hvad som ytterligare i hög grad bidroge att försvåra och förvärra

belägenheten för de bofaste, vore lapparnes hastigt skeende tillbakagång

i antal och välstånd. Anledningen därtill syntes vara den finska grän
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

17

sens spärrning för de svenska nomaderna, de alltjämt växande skadeersättningarna

till de norska nybyggarne, de aftagande renbetena samt

slutligen flera svåra olycksår, som mött nomadlapparnes renhjordar,

hvilket allt i hög grad försämrat lapparnes ekonomiska ställning, något

som bäst ådagalades däraf, att, då renarnas antal inom Enontekis socken

enligt rentaxeringarna för år 1890 uppgått till 40,000, antalet af renar

efter år 1895 växlat mellan 15- och 16,000.

Samtidigt med denna tillbakagång hade fattigvården inom socknen

blifvit alltmera betungande, hvartill den omständigheten kraftigt bidragit,

att af de gamla, från Kautokeino inflyttade lapparne alla skattdragande

numera flyttat ur riket tillbaka till Kautokeino, men kvarlämnat sina

fattiga, som socknens skattskyldige nu måste försörja.

Byteshandeln med de norska fiskarna hade hittills utgjort en ganska

viktig inkomstkälla både för lappar och nybyggare, hvilka förmedlade

den norska fiskens afyttring såväl i Gellivare som äfven i det uti Pajala

socken belägna Kengis och af frakterna haft ganska afsevärda inkomster,

hvilka emellertid komme att alldeles försvinna, då Ofotenbanan öppnades

för trafik.

Taxeringsvärdet för jordbruksfastighet utgjorde för närvarande 64,000

kronor och för annan fastighet 11,000 kronor samt taxeringen för inkomst

af allmän tjänst och rörelse 18,180 kronor. För hvarje jordbruksfyrk

utginge i skatt årligen 2 kronor 50 öre. Kommunalskatten hade

under de senaste 10 åren växlat mellan 10 och 14 kronor för hvarje

bevillningskrona.

Lades därtill, att socknen under den närmaste tiden hade att fullgöra

mycken nybyggnadsskyldighet, såsom ny kyrka, ny prästgård och

nytt tingshus, hvilkas ombyggnad vore af den allra mest trängande

beskaffenhet, äfvensom byggande af väg från Soppero till Karesuando,

ungefär 4 mil lång, så borde lätt inses, i huru hög grad invånarne inom

socknen vore i behof af ett verksamt och kraftigt stöd i den hårda

kampen för tillvaron.

Hvad uppförande af nya hus på Karesuando vidsträckta tundra

betydde, vore lätt att inse, då i betraktande toges, att allt virke måste

forslas 4 å 5 mils väg samt för sin kvistiga och förkrympta beskaffenhet

vore synnerligen svårt att använda till en ordentlig husbyggnad.

Lappallmogen ålåge, eldigt en äldre öfverenskommelse med den bofasta

befolkningen, att betala a/3 af samtliga utgifter i kommunalt hänseende

samt för kyrko- och skolväsendet. Under sin välinaktstid hade

Bill. till Riksd. Prot. 1903. 4 Sami. 1 Afd. 31 Häft.

3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

lapparne med lätthet fullgjort detta sitt åtagande, men på grund af förut

anmärkta omständigheter vore det numera en omöjlighet; socknens nomadlappar

ginge i stället med bråda steg en tröstlös och ruinerande framtid

till mötes. För dem syntes snart endast återstå att småningom öfvergå

till nybyggarlifvet, och kunde man just på grund af denna omständighet

hoppas, att socknens bofasta element skulle i de framtida nybyggarlapparna

erhålla en tillökning af härdiga och vid klimatet vana nybyggare.

I fråga om belägenheten och beskaffenheten af de olika till sockenallmänning

föreslagna områdena har häradshöfding Kronlund framhållit,

att afvittringslandtmätaren Deger man under större delen af sitt lif vistats

inom Norrbottens läns lappinarkssocknar och till följd däraf borde mer

än någon annan vara förtrogen med förhållandena inom ifrågavarande

trakter, hvadan hans utredning måste tillmätas en afgörande betydelse i

sakligt hänseende, samt att af de framställda förslagen endast alternativet

A, enligt Kronlunds åsikt, kunde innebära en verkligt effektiv och varaktig

hjälp för Enontekis socknemän.

Sedermera har i en till Kungl. Maj:t ingifven skrift af den 20 november

1902 J. W. Lidström å Enontekis socknemäns vägnar anhållit, att

af de till sockenallmänning åt Enontekis kommun ifrågasatta områden det

med litt. A betecknade måtte för ändamålet anvisas.

Domänstyrelsen, ånyo hörd i frågan, har i underdånigt utlåtande den

15 december 1902 meddelat, att, då de af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

infordrade uppgifter från afvittringslandtmätaren Degerman icke

öfverensstämde med hvad afvittringsstyresmannen anfört, och då dessa

uppgifter rörde en rent forstlig fråga, som borde å stället af fackmän

undersökas, styrelsen låtit vederbörande öfverjägmästare och revirförvaltare

besiktiga och beskrifva de ifrågavarande skogstrakterna och deras omgifning;

och har styrelsen öfverlämnat det därvid upprättade besiktningsinstrument,

däruti förrättningsmännen anfört:

beträffande det med B betecknade området:

att då skogen öfver hela området icke hvarken till längd, växtlighet,

timmerförekomst eller eljest afveke från vanliga förhållanden i nedanför

belägna skogstrakter, och då ganska växtlig ungskog allmänt förekomme,

där luckor i äldre bestånd uppstått, det vore otänkbart, att en i behörig

ordning utförd afverkning kunde blifva till skada eller olägenhet för

bestånden därstädes;

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

19

att de enda trakter, där skogen vore kortväxt och risig, vore Meraskangas,

Ahvenvaara och norra delarna af Ruokavaara; att dessa trakter

bestode af magra hedland, hvilka vore sig lika öfverallt, hvarhelst de

förekomme; att af de nämnda trakterna, innehållande tillhopa 6,063

kvadratref eller 534 hektar, en ytvidd om 3,899 kvadratref eller 352

hektar emellertid vore upptagen såsom impediment, så att af dessa hedland

icke inginge såsom duglig mark i området mer än 182 hektar;

att å nordöstra delen af B-området funnes ganska mycken mark,

där timmerskog förekomme eller kunde påräknas, hvilken upptagits af

landtmätaren såsom impediment;

att skogs- och timmertillgången måste anses tillfredsställande; samt

att de befarade olägenheterna af en af verkning å detta område helt

och hållet saknade stöd i verkligheten;

beträffande trakterna norr och väster om det med B betecknade området:

att dessa trakter utgjordes af Merasjärvi och Mudoslombolo hemmansområden

med jämn, ganska sluten skog, delvis af mycket god timmertillgång,

där årligen under de senare decennierna rätt betydande utstämplingar

förekommit å kronohemmansområden samt afverkning af fullmålig

skog å skattehemmanen, utan att ringaste olägenhet för skogsbestånden

eller behof af särskildt skogsskydd visat sig däraf uppstå, samt

att från Merasjärvi sjö funnes fullt ordinär och timmerduglig skog

tre mil uppöfver Merasjokidalen;

beträffande skogstrakten vid Nankijärvi och norrut upp efter Muonio älf:

att äfven å denna nordligare belägna trakt icke förefunnes någon

märkbar nedsättning i växtlighet och längd å skogen, som betecknande

nog i norra lägen visade sig frisk och sluten, hvadan icke blott fullt

betryggande skydd för nedanför liggande skogstrakten B förefunnes, utan

kunde och borde ordnad timinerblädning jämväl där utföras.

Slutligen har domänstyrelsen för egen del anfört följande. Med den

utredning, som genom skogstjänstemännens undersökning sålunda vunnits,

syntes grundlösheten af afvittringslandtmätaren Degerinans uppgifter till

fullo vara ådagalagd. Sannolikt hade Degerman, som ej varit i tillfälle

själf å stället undersöka de ifrågavarande skogstrakterna, blifvit missledd

af den vid områdestilldelningen begagnade, vid afvittringsmätningen mot

slutet af 1860-talet upprättade ägobeskrifnirigen och däruti förekommande

oegentliga uttryckssätt, såsom dvärgskog, förkrympt skog m. m.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

Genom den af sakkunnige verkställda undersökning å ort och ställe

hade emellertid nu blifvit utrönt, att den med B betecknade trakten

hvarken till skogens eller markens beskaffenhet, timmerförekomst eller

eljest afveke från vanliga förhållanden i nedanför belägna skogstrakter,

och att något hinder ej funnes för att där bedrifva en ordnad afverkning

och timmerförsäljning.

Vid sådant förhållande, och då genom den mera centralt belägna

A-traktens afskiljande från kronoparken kronan skulle, på sätt styrelsen

i sitt föregående underdåniga utlåtande i ärendet närmare utvecklat och

fortfarande till alla delar måste vidhålla, få vidkännas uppoffringar äfvensom

för kronoparkens förvaltning olägenheter, som på långt när ej i

samma mån vore förenade med upplåtelse af B-trakten, sådan denna nu

blifvit till areal och gränser ändrad, finge styrelsen, med frånträdande af

förslaget om ändring i vidare mån än som redan skett i nämnda B-trakts

skiftesläggning, i underdånighet uttala den mening, att, därest Kungl.

Maj:t funne behöfligt, att Enontekis församling erhölle en allmänningsskog

utom socknen, det med B betecknade och i områdestilldelningsförslaget

af den 31 juli 1901 till sina gränser närmare bestämda område af

Muonio kronopark i Muonionalusta församling, såsom därtill fullt lämpligt,

borde upplåtas i stället för det af Kungl. Maj:ts befallningshafvande

förordade, med A betecknade området, samt att såsom villkor för denna

upplåtelse det inom Enontekis socken vid afvittringsberedningen till allmänning

afsätta område borde förbehållas kronan och till kronoparkafsättas.

I likhet med de myndigheter och enskilde, som yttrat sig i detta

ärende, anser jag de tryckta förhållanden, hvarunder invånarne i Enontekis

socken lefva, och nödig omsorg om bibehållande af en bofast befolkning

i dessa nejder påkalla statsmakternas inskridande till befolkningens hjälp.

Att denna hjälp för att blifva af varaktig nytta lämpligen bör lämnas

genom upplåtande till Enontekis kommun utaf afkastningen af en trakt

a kronans närbelägna skogar, synes mig ock vara ådagalagdt. Hvad angår

denna skogstrakts läge har enligt min mening domänstyrelsen till fyllest

visat, att det s. k. B-området, på samma gång dess afstående skulle förorsaka

kronan minsta förlust och olägenhet, skulle för socknemännen, om

det upplätes till allmänning, kunna blifva af ungefär samma nytta som

det s. k. A-området. Likaledes anser jag anledning icke föreligga att till

allmänning upplåta större område, än som för ändamålet behölver tagas

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets Utlåtande N:o 43.

21

i anspråk, därest vid skogsanslagets bestämmande följas enahanda grunder,

som vid afvittringen inom Muonionalusta socken blifvit i allmänhet tilllämpade,

eller att till socknemännens begäran att såsom allmänning få

disponera jämväl det inom Enontekis socken vid afvittringsberedningen

till allmänning afsätta område förorda bifall.»

På grund af hvad sålunda anförts, hemställde departementschefen, att

Kungl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta ifrågavarande framställning.

Statsutskottet, till hvilket detta ärende för förberedande behandling

remitterats, får, efter tagen kännedom om de till ärendet hörande handlingar

och kartor, hemställa

att hvad Kungl. Maj:t i förevarande afseende föreslagit

må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 27 mars 1903.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Bih. till Riksd. Prof. 1903.

4 Sami.

1 Afd. 31 Haft.

4

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1903:71 Skrifvelse till Konungen, i anledning af Kungl. Majds position angående upplåtelse af mark från Muonio kronopark till allmänning åt Enontekis socknemän. s. 18 i texten